dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

tarjonnut AnAge articles
Maximum longevity: 5.4 years (captivity) Observations: These are very intriguing animals from a gerontological perspective. This marsupial mouse shows Big Bang reproduction: males in the wild die during mating season of sexual stress marked by weight loss, regression of the sexual organs, and increased susceptibility to various diseases. Castration extends longevity (Roger Gosden 1996). Isolated captive males can live for more than one year, even though they exhibit the same features of wild animals during mating season, such as weight loss, and they become sterile afterwards (Diamond 1982). One captive specimen lived for 5.4 years (Richard Weigl 2005).
lisenssi
cc-by-3.0
tekijänoikeus
Joao Pedro de Magalhaes
muokkaaja
de Magalhaes, J. P.
kumppanisivusto
AnAge articles

Behavior ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Perception Channels: tactile ; chemical

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Morphology ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

There is sexual dimorphism in size. Weight ranges from 29-71 g in males and 17-36 g in females. Average weight is 35 g for males and 20 g for females. Body length ranges from 150-250 mm in males, and 139-220 mm in females (Strahan, 1983).

Antechinus stuartii have short, dense, and somewhat coarse fur. Their back and sides are a uniform grayish-brown while the underbelly is lighter colored. The overall appearance is similar to placental mice with a long pointed head, elongate, plantigrade hind feet, a pink nose, and a tail length almost as great as body length. The tail is moderately furred, eyes are dark brown, and ears are relatively large. Females lack a pouch, instead they have a variable number of exposed nipples. The number of nipples varies by habitat. Females with 6 nipples live in the wettest areas and those with 10 nipples live in the driest and highest areas. Males are 20 to 100 percent heavier than females. (Strahan, 1983; Nowak, 1997)

Range mass: 17 to 71 g.

Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry

Average basal metabolic rate: 0.189 W.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Average lifespan
Sex: male
Status: wild:
0.9 years.

Average lifespan
Sex: female
Status: wild:
3.0 years.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Habitat ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Antechinus stuartii prefers wet sclerophyll forest with dense ground cover and an abundance of fallen trees in which to build nests. They usually stay on the ground, but may adopt a more arboreal lifestyle in drier areas, or where they occur sympatrically with Antechinus swainsonii, which lives on the ground. Population densities range from less than one to eighteen per hectare. Outside the breeding season males and females have their own foraging ranges. The availability of habitat may be influenced by foresters that "ring" trees leaving the trunk and major branches to rot, which provides nesting sites (Cockburn and Lazenby-Cohen, 1992). (Nowak, 1997; Strahan, 1983)

Terrestrial Biomes: forest ; scrub forest ; mountains

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Distribution ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Antechinus stuartii are found in eastern and southeastern Australia, including Victoria, New South Wales, and Queensland. (Nowak, 1997; Strahan, 1983)

Biogeographic Regions: australian (Native )

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

The diet of Antechinus stuartii consists primarily of invertebrates, particularly beetles, spiders, and cockroaches. Their diet also includes smaller amounts of vertebrates, such as placental mice, as well as plant material and flower pollen (Van Tets and Whelan, 1997). A. stuartii are voracious predators and have a high metabolism. During winter they will consume as much as 60 percent of their weight in arthropods each day. They typically hunts at night but may be active during the day, especially during times when food is scarce, such as winter months. (Strahan, 1983; Nowak, 1997)

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Benefits ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

A. stuartii may be important in the pollination of some Australian flowering plants (Goldingay et al., 1991).

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Benefits ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

A possible correlation between Antechinus stuartii and the distribution of a pathogenic soil fungus (/Phytophthora cinnamomi/) was reported by Newell and Wilson (1993). P. cinnamomi can have devastating effects on plant communities such as the forests, woodlands, and heathlands of Australia (Newell, 1998).

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Conservation Status ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Antechinus stuartii is generally not thought to be under any serious threat from humans or others, and is found in abundance in many areas. Some populations have been reduced, however, by predation from domestic cats (Nowak, 1997; Strahan, 1983). IUCN (1999) listed species decline as less than 10 percent and placed it in its "lower risk" and "least concern" categories.

US Federal List: no special status

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Nimetön ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

A peculiar behavior of mothers is that they will deny milk to male offspring, preferring to wean females. Mothers also commonly eat their young, at least in captivity (Cockburn, 1994).

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Reproduction ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Antechinus stuartii have a single breeding season restricted to about three months, and produce one litter per year. Gestation lasts for 26-35 days and at least as many young as the number of nipples are usually born. With the absence of a pouch, young cling to the mother's underbelly and are dragged across the ground while she searches for food for about 5 weeks. Births usually occur within a period of about 2 weeks for any given population. Newborns are 4 to 5 mm in length at birth and weigh an average of 0.016 grams. They stay with the mother for about 90 days and reach sexual maturity in 9 to 10 months. The young leave the mother with the onset of winter. (Nowak, 1997; Strahan, 1983)

One of the more striking and unusual things about Antechinus is that all males die shortly after mating in their eleventh or twelfth month of life (McAllan, et al., 1997). This phenomenon occurs at the same time each year in any given population. Increased physiological stress results from aggression and competition between males for females, and heightened activity during breeding season. Increased stress levels apparently cause suppression of the immune system after which the animals die from parasites of the blood and intestine, and from liver infections. In the wild, many females die after rearing their first litter, although some do survive a second year. (Strahan, 1983; Nowak, 1997)

Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual

Average birth mass: 0.016 g.

Average gestation period: 30 days.

Average number of offspring: 7.

Average age at sexual or reproductive maturity (male)
Sex: male:
285 days.

Average age at sexual or reproductive maturity (female)
Sex: female:
285 days.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Secord, R. 2000. "Antechinus stuartii" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Antechinus_stuartii.html
tekijä
Ross Secord, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Ratolí marsupial de Stuart ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

El ratolí marsupial de Stuart (Antechinus stuartii) és una espècie de petit marsupial carnívor de la família dels dasiúrids.

És un animal principalment nocturn i arborícola. Les femelles construeixen grans nius comunals que comparteixen molts exemplars. Com en tots els ratolins marsupials del gènere Antechinus, els mascles moren després de la seva primera temporada d'aparellament (que dura dues setmanes) com a resultat de l'estrès i la fatiga. Les femelles manquen de marsupi; les cries s'han d'arrapar als mugrons, que normalment són vuit. La seva dieta inclou escarabats, amfípodes i blatodeus, tot i que és un menjador oportunista.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Ratolí marsupial de Stuart Modifica l'enllaç a Wikidata


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Ratolí marsupial de Stuart: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

El ratolí marsupial de Stuart (Antechinus stuartii) és una espècie de petit marsupial carnívor de la família dels dasiúrids.

És un animal principalment nocturn i arborícola. Les femelles construeixen grans nius comunals que comparteixen molts exemplars. Com en tots els ratolins marsupials del gènere Antechinus, els mascles moren després de la seva primera temporada d'aparellament (que dura dues setmanes) com a resultat de l'estrès i la fatiga. Les femelles manquen de marsupi; les cries s'han d'arrapar als mugrons, que normalment són vuit. La seva dieta inclou escarabats, amfípodes i blatodeus, tot i que és un menjador oportunista.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Stuart-Breitfußbeutelmaus ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE
 src=
Verbreitungskarte der Stuart-Breitfußbeutelmaus

Die Stuart-Breitfußbeutelmaus (Antechinus stuartii) ist eine Beutelsäugerart aus der Gattung der Breitfußbeutelmäuse (Antechinus).

Merkmale

Das Fell dieser Beutelmaus ist an der Oberseite graubraun gefärbt, die Unterseite ist heller. Diese Tiere erreichen eine Länge von 14 bis 25 Zentimetern, Männchen werden mit 35 Gramm schwerer als Weibchen, die 20 Gramm erreichen.

Verbreitung und Lebensraum

Stuart-Breitfußbeutelmäuse leben im östlichen Australien, und zwar im südöstlichen Queensland und in New South Wales. Ihr Lebensraum sind vorrangig Wälder.

Lebensweise

Diese Beutelmäuse sind nachtaktiv und leben vorwiegend am Boden, sie können aber auch gut klettern. Sie errichten Nester, die in den wärmeren Monaten allein und in der kühleren Zeit gemeinsam mit anderen Beutelmäusen genutzt werden. Sie ernähren sich vorwiegend von Insekten und anderen Wirbellosen, jagen aber auch kleinere Wirbeltiere.

Fortpflanzung

Das Paarungsverhalten von Stuart-Breitfußbeutelmäusen weist einige Besonderheiten auf. Obwohl es sich um sehr kleine Säuger handelt, kommt es lediglich zu einer einzigen Reproduktionsphase pro Jahr. Diese findet bei allen Tieren synchron, innerhalb von zwei Wochen im August (australischer Winter) statt. Zu Beginn dieser Zeit versammeln sich die männlichen Breitfuß-Beutelmäuse in Nestern. Diese Nester werden dann von den Weibchen aufgesucht, die sich mit mehreren Männchen paaren. Da die Weibchen Spermatozoen im Eileiter speichern können, kann ein einziger Wurf von mehreren Vätern stammen. Direkt nach der Paarungszeit sterben alle Männchen, so dass die Populationen im folgenden Frühjahr ausschließlich aus trächtigen Weibchen bestehen. Nach einer 28-tägigen Trächtigkeit gebären alle Weibchen synchron ihre Jungen. Diese werden dann für weitere fünf bis sieben Wochen in der Bauchfalte, einem Rudiment des Beutels, getragen. Nach dieser Zeit werden die Jungtiere im Nest abgesetzt, aber nach wie vor gesäugt. Nach weiteren acht bis zehn Wochen wird der männliche Nachwuchs aus dem Nest vertrieben. Von den Muttertieren überleben lediglich 15 % bis zu einem zweiten Wurf, dieser ist dann aber kleiner als der erste.

Das generelle, synchrone Sterben der Männchen wird durch Stress direkt vor und während der Paarung ausgelöst. Als Reaktion auf den andauernden Stress steigt der Kortikoidspiegel. Dieser wird normalerweise durch kortikoidbindende Globuline reguliert. Während der Paarungszeit ist aber auch der Androgenspiegel erhöht und dadurch der Pegel an kortikoidbindenden Globulinen reduziert, was zu einem Anstieg biologisch aktiver, freier Kortikoide (Stresshormone) führt. Diese wiederum haben eine immunosuppressive Wirkung. Durch das Ausbleiben entzündungshemmender Reaktionen und eine reduzierte Bildung von Antikörpern kommt es zu einem Zusammenbruch des Immunsystems und in der Folge zum Tod durch Pathogene.[1]

Bedrohung

Die Stuart-Breitfußbeutelmaus wird von der IUCN als ungefährdet (least concern) gelistet.

Benennung und Systematik

Die Stuart-Breitfußbeutelmaus wurde 1841 als dritte von allen Breitfuß-Beutelmäusen beschrieben. William Sharp Macleay benannte diese Art zu Ehren des Tiermalers James Stuart, der diese Breitfuß-Beutelmaus in South Cove im Jahre 1837 entdeckte, während er als Chirurg für eine Quarantänestation verantwortlich war.

Die Arten Antechinus agilis, Antechinus subtropicus und Antechinus adustus wurden früher mit dieser Beutelmaus zusammengefasst, gelten heute aber als eigenständig.

Quellen

  • Groves, Colin (16. November 2005). in Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds): Mammal Species of the World. 3rd edition, Johns Hopkins University Press, 30. ISBN 0-801-88221-4.
  • Australasian Marsupial & Monotreme Specialist Group (1996): Antechinus stuartii. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Abgerufen am 9. Dezember 2006.
  • Menkhorst, Peter (2001): A Field Guide to the Mammals of Australia. Oxford University Press, 56. ISBN 0-19-550870-X.
  • R. W. Braithwaite: Brown Antechinus. In: Strahan, Ronald: The Mammals of Australia: Reed Books, 1995, ISBN 0-7301-0484-2, S. 94–97.

Einzelnachweise

  1. Lorch, D. 2004 Sex-specific Variation in Infestation and Diversity of Ectoparasites on the Brown Antechinus, Antechinus stuartii. Diplomarbeit, Australian National University Canberra & Friedrich-Schiller-Universität Jena
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Stuart-Breitfußbeutelmaus: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE
 src= Verbreitungskarte der Stuart-Breitfußbeutelmaus

Die Stuart-Breitfußbeutelmaus (Antechinus stuartii) ist eine Beutelsäugerart aus der Gattung der Breitfußbeutelmäuse (Antechinus).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Brown antechinus ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The brown antechinus (Antechinus stuartii), also known as Stuart's antechinus and Macleay's marsupial mouse, is a species of small carnivorous marsupial of the family Dasyuridae. The males die after their first breeding season, and the species holds the world record for being the world's smallest semelparous mammal.[3]

Description

Antechinus stuartii is mostly light brown above, including the upper surfaces of its feet, and a lighter brown below and on its tail. Its body length is 93–130 mm (3.7–5.1 in) and its tail 92–120 mm (3.6–4.7 in), and it weighs 16–44 g (0.56–1.55 oz). Unlike in other members of Antechinus, no pale-coloured eye ring occurs. Antechinus agilis is similar in appearance and difficult to distinguish except by its distribution.[4]

Taxonomy

The brown antechinus was only the third in its genus to be described and as such, until recently, has included species such as the agile antechinus (Antechinus agilis), the subtropical antechinus (Antechinus subtropicus), and the tropical antechinus (Antechinus adustus).[4]: 56  It has also been included itself with the yellow-footed antechinus as the subspecies A. flavipes burrelli.[5] It was described in 1841 by the entomologist William Sharp Macleay, who named the species in honour of his friend and fellow naturalist James Stuart, who had discovered the animal at Spring Cove (North Head) in 1837 while working as surgeon in charge of the Quarantine Station.[6]

Behavior

The brown antechinus is mostly nocturnal and is arboreal, and females build large communal nests shared by many individuals. Like all antechinuses, the males die after their first breeding season (which lasts two weeks) as a result of stress and exhaustion.[4] The current accepted hypothesis to why this happens is that sperm competition drives increased male investment in reproduction.[7] Female brown antechinuses do not possess a pouch; the young must attach themselves to the teats (of which there are usually eight). Its diet includes beetles, spiders, amphipods, and cockroaches, although it is an opportunistic feeder.[5] The litter size is six or seven young.

Distribution and habitat

The brown antechinus is found east of the Great Dividing Range in Australia, from southeastern Queensland to around Kioloa, New South Wales.[5] It is mostly found in forested habitats,[5] with dense lower ground cover and low fire frequency.[8]

References

  1. ^ Groves, C. P. (2005). Wilson, D. E.; Reeder, D. M. (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press. p. 30. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. ^ Burnett, S.; Dickman, C. (2016). "Antechinus stuartii". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T40526A21946655. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-2.RLTS.T40526A21946655.en. Retrieved 11 November 2021.
  3. ^ Records, Guinness World (2013). Animal Life: GWR 2013. Guinness World Records.
  4. ^ a b c Menkhorst, Peter; Knight, Frank (2001). A field guide to the mammals of Australia (1st ed.). Melbourne, Australia: Oxford University Press. pp. 56–57. ISBN 019550870X.
  5. ^ a b c d Braithwaite, R. W. (1995). "Brown Antechinus". In Strahan, Ronald (ed.). The Mammals of Australia. Reed Books. pp. 94–97. ISBN 0-7301-0484-2.
  6. ^ Manly Quarantine Station (2007). "Manly Council Review". QS Conservation Plan 2000. Archived from the original on 2008-07-20. Retrieved 2008-04-21.
  7. ^ Fisher, Diana O.; Dickman, Christopher R.; Jones, Menna E.; Blomberg, Simon P. (2013-10-29). "Sperm competition drives the evolution of suicidal reproduction in mammals". Proceedings of the National Academy of Sciences. 110 (44): 17910–17914. doi:10.1073/pnas.1310691110. ISSN 0027-8424. PMC 3816400. PMID 24101455.
  8. ^ Mowat, E.J.; Webb J.K.; Crowther M.S. (2015). "Fire-mediated niche-separation between two sympatric small mammal species". Austral Ecology. 40: 50–59. doi:10.1111/aec.12166. hdl:10453/31056.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Brown antechinus: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The brown antechinus (Antechinus stuartii), also known as Stuart's antechinus and Macleay's marsupial mouse, is a species of small carnivorous marsupial of the family Dasyuridae. The males die after their first breeding season, and the species holds the world record for being the world's smallest semelparous mammal.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Antechinus stuartii ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

El antequino pardo o de Stuart (Antechinus stuartii), también conocido como ratón marsupial de Macleay, es una especie de marsupial dasiuromorfo de la familia Dasyuridae endémica del sureste de Queensland y este de Nueva Gales del Sur Australia.[2]

Características

Capa pardo-grisácea uniforme, más clara en la región ventral. La cabeza es ancha con manchas más claras alrededor de los ojos. La cola es delgada y cubierta de pelo.

Dieta y hábitat

Es un pequeño insectívoro marsupial que habita los bosques secos, mixtos y húmedos con densa cubierta vegetal.

Biología de la reproducción

Los machos mueren después de la época de celo debido al cansancio, la inmunosupresión, el estrés y la explosión hormonal que conlleva la época reproductiva.

Comportamiento

Mayoritariamente terrestre. Cuando la cubierta vegetal del suelo es escasa o la presión demográfica alta, no descarta adoptar hábitos arborícolas. Aunque es fundamentalmente activo durante la noche, puede mostrar ocasionalmente cierta actividad diurna.

Véase también

Referencias

  1. Burnett, S. & Dickman, C. (2008). «Antechinus stuartii». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2015.4 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 6 de marzo de 2016.
  2. Wilson, Don E.; Reeder, DeeAnn M., eds. (2005). «Antechinus stuartii». Mammal Species of the World (en inglés) (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.
Bibliografía
  • Grzimek, B., Schlager, N. y Olendorf, D., 2003: Grzimek's Animal Life Encyclopedia, Thomson Gale.[1] Detroit.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Antechinus stuartii: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

El antequino pardo o de Stuart (Antechinus stuartii), también conocido como ratón marsupial de Macleay, es una especie de marsupial dasiuromorfo de la familia Dasyuridae endémica del sureste de Queensland y este de Nueva Gales del Sur Australia.​

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Antechinus stuartii ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Antechinus stuartii Antechinus generoko animalia da. Dasyuromorphia ordenaren barruko ugaztuna da. Dasyurinae azpifamilia eta Dasyuridae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Macleay (1841) 8 Ann. Mag. Nat. Hist. 242. or..

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Antechinus stuartii: Brief Summary ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Antechinus stuartii Antechinus generoko animalia da. Dasyuromorphia ordenaren barruko ugaztuna da. Dasyurinae azpifamilia eta Dasyuridae familian sailkatuta dago.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Antechinus stuartii ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Antechinus stuartii est une espèce de petits marsupiaux carnivores de la famille des Dasyuridae.

Description

Il a un pelage court et dense. Le dos et les côtés sont de couleur uniforme gris-brun, le ventre est plus clair. Le mâle mesure de 15 à 25 cm pour un poids allant de 29 à 71 g (35 g en moyenne) et la femelle mesure de 14 à 22 cm pour un poids allant de 17 à 36 g (20 g en moyenne)[1].

Comme chez d'autres espèces de la famille des Dasyuridae et contrairement à la plupart des autres marsupiaux, la femelle n'a pas de poche. Elle a par contre un nombre variable de mamelons, qui dépend surtout de l'habitat. Les femelles vivant dans les zones les plus humides ont 6 mamelons et les femelles vivant dans les zones les plus sèches ont 10 mamelons[1].

Répartition et habitat

On le trouve à l'est de la Cordillère australienne depuis le sud-est du Queensland jusqu'aux environs de Kioloa, en Nouvelle-Galles du Sud

Alimentation

Il se nourrit d'insectes et d'araignées.

Mode de vie

Il est essentiellement nocturne et solitaire sauf pendant la saison des amours où les femelles construisent de grands nids collectifs.

Reproduction

La période de reproduction dure 3 mois, il y a une portée par an. La gestation est de 26 à 35 jours. Comme chez les autres espèces du genre Antechinus, le mâle meurt rapidement après la reproduction. Cela pourrait être dû au stress causé par la compétition entre mâles pour les femelles et par la reproduction qui affaiblissent le système immunitaire des mâles et les rendent plus vulnérables aux parasites et aux infections[1].

Références

  1. a b et c (en) Référence Animal Diversity Web : Antechinus stuartii

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Antechinus stuartii: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Antechinus stuartii est une espèce de petits marsupiaux carnivores de la famille des Dasyuridae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Antechinus stuartii ( Latina )

tarjonnut wikipedia LA

Antechinus stuartii (binomen a Macleay anno 1841 factum); (Anglice: Brown Antechinus) est Marsupiale Australianum.

Notae

  • Groves, C. P. 2005. Order Dasyuromorphia. Pp. 23-37 in Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (eds.). Mammal Species of the World: A taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, Vol. 1: pp. i-xxxv+1-743; Vol. 2: pp. i-xvii+745-2142. ISBN 0-8018-8221-4
  • Menkhorst, P. & Knight, F. 2001. A Field Guide to the Mammals of Australia. South Melbourne: Oxford University Press, x+269 pp. ISBN 0-19-550870-X
  • Parish S. & Slater P. Amazing Facts about Australian Mammals. Archerfield: Steve Parish Publishing Pty Ltd, p.19

Nexus externi

Wikispecies-logo.svg Vide "Antechinum stuartii" apud Vicispecies.
Commons-logo.svg Vicimedia Communia plura habent quae ad Antechinum spectant (Antechinus, Antechinus stuartii).
Mammalia Haec stipula ad mammale spectat. Amplifica, si potes!
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Et auctores varius id editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LA

Antechinus stuartii: Brief Summary ( Latina )

tarjonnut wikipedia LA

Antechinus stuartii (binomen a Macleay anno 1841 factum); (Anglice: Brown Antechinus) est Marsupiale Australianum.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Et auctores varius id editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LA

Stuarts breedvoetbuidelmuis ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Stuarts of bruine breedvoetbuidelmuis (Antechinus stuartii) is een buidelmuis uit het geslacht Antechinus die voorkomt ten oosten van de Great Dividing Ranges in Australië van Zuidoost-Queensland tot Zuidoost-Nieuw-Zuid-Wales. Het dier komt voor in allerlei natte habitats. Deze soort is voornamelijk 's nachts actief en brengt veel van zijn tijd in bomen door. Hij eet ongewervelden en bouwt grote gemeenschappelijke nesten van droge bladeren in boomholtes. Na een paartijd van twee weken, die varieert van midden augustus in het zuiden tot eind september in het noorden, sterven alle mannetjes.

Stuarts breedvoetbuidelmuis lijkt zeer sterk op drie andere Oost-Australische soorten (Antechinus agilis, Antechinus adustus en Antechinus subtropicus), die alle drie eerder ook tot A. stuartii zijn gerekend. De bovenkant is chocoladebruin, de onderkant wat lichter. Ook de voeten zijn lichtbruin. De kop-romplengte bedraagt 93 tot 130 mm, de staartlengte 92 tot 120 mm en het gewicht 18 tot 60 g. Vrouwtjes hebben 6 tot 10 mammae.

Bronnen, noten en/of referenties
  • Menkhorst, P. & Knight, F. 2001. A Field Guide to the Mammals of Australia. South Melbourne: Oxford University Press, x+269 pp. ISBN 0 19 550870 X
  • Groves, C.P. 2005. Order Dasyuromorphia. Pp. 23-37 in Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (eds.). Mammal Species of the World: A taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, Vol. 1: pp. i-xxxv+1-743; Vol. 2: pp. i-xvii+745-2142. ISBN 0 8018 8221 4
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Chutliwiec brunatny ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Chutliwiec brunatny[3], niełazek brunatny[4] (Antechinus stuartii) − gatunek małego torbacza z rodziny niełazowatych.

Występowanie i biotop

Okolice Townsville w Queensland, wzdłuż wschodniego wybrzeża Australii do Wyspy Fraser na południu, od Nowej Południowej Walii do południowo-wschodniej Wiktorii. Zamieszkuje gęste, wilgotne lasy z dobrze rozwiniętym podszytem.

Charakterystyka ogólna

Podstawowe dane (samce większe od samic) Długość ciała 7,4–10 cm Długość ogona 7,3–10 cm Masa ciała samce 29-71 g
samice 17-36 g Dojrzałość płciowa w 285 dniu życia Ciąża 30 dni Liczba młodych
w miocie 6-12 Długość życia samice 3 lata
samce 1 rok

Wygląd

Mały torbacz wielkości myszy. Gęste, poskręcane futro na wierzchu ciała jednolicie szarobrązowe, na spodzie jaśniejsze. Ogon (równy długości ciała) jest cienki i owłosiony. Krótkie, szerokie stopy. Głowa wydłużona o ciemnobrązowych oczach, dużych uszach i różowym nosie.

Tryb życia

Gatunek ten jest aktywny głównie nocą, lecz w razie niedoboru pożywienia żeruje również w ciągu dnia. Swoje kryjówki na ziemi, w dziuplach lub w szczelinach skalnych opuszcza dopiero wieczorem. Samce żyją samotnie, natomiast samice budują gniazda, dzielone na wiele osobników. Samce żyją na wolności 1 rok, natomiast samice do 3 lat.

Pokarm składa się z bezkręgowców, zwłaszcza chrząszczy, pająków lub karaluchów. Nie stroni od owoców i dojrzałych jagód.

Rozród

Okres godowy przypada raz w roku, na przełomie sierpnia i września. Samce opuszczają wtedy swoje kryjówki i wyruszają na poszukiwanie samic. Są wtedy bardzo agresywne. Po odbyciu godów wszystkie samce giną, z powodu stresu związanego z poszukiwaniem samic i walką o nie. Wzrost wytwarzania hormonów płciowych powoduje osłabienie odporności, co ostatecznie doprowadza samce do wycieńczenia i śmierci. W niewoli wykastrowane samce mogą żyć dłużej niż jeden rok, chociaż w okresie godowym również u nich spada masa ciała i odporność[5]. Samica po 30 dniach rodzi 6-12 młodych. Jako że nie posiada ona torby, młode pierwsze 5 tyg. noszone są przytwierdzone do sutków. Po okresie zimowym rozpraszają się i żyją pojedynczo. Dojrzałość płciową uzyskują w 285 dniu życia.

Znaczenie

Na gatunek ten polują większe zwierzęta drapieżne: np. koty domowe. Może roznosić pyłki kwiatowe, przyczyniając się do zapylania kwiatów.

Zagrożenie i ochrona

W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody i Jej Zasobów został zaliczony do kategorii niskiego ryzyka LC[2].

Przypisy

  1. Antechinus stuartii, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b Burnett, S. & Dickman, C. 2008, Antechinus stuartii [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2015 [online], wersja 2015.2 [dostęp 2015-07-21] (ang.).
  3. Systematyka i nazwy polskie za: Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii PAN, 2015, s. 8. ISBN 978-83-88147-15-9.
  4. E. Keller, prof. dr. J. H. Reichholf, G. Steinbach i inni: Leksykon zwierząt: Ssaki. Cz. 1. Warszawa: Horyzont, 2001, s. 22. ISBN 83-7227-610-2.
  5. AnAge entry for Antechinus stuartii (ang.). Human Ageing Genomic Resources. [dostęp 29 czerwca 2008].

Bibliografia

  • Ross Secord: Antechinus stuartii (ang.). Animal Diversity Web. [dostęp 29 czerwca 2008].
  • Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Antechinus stuartii. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 29 czerwca 2008]
  • E. Keller, prof. dr. J. H. Reichholf, G. Steinbach i inni: Leksykon zwierząt: Ssaki. Cz. 1. Warszawa: Horyzont, 2001, s. 22. ISBN 83-7227-610-2.
  • Brown antechinus (ang.). BBC – Science & Natural: Animal. [dostęp 29 czerwca 2008]. [zarchiwizowane z tego adresu (2013-04-19)].
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Chutliwiec brunatny: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Chutliwiec brunatny, niełazek brunatny (Antechinus stuartii) − gatunek małego torbacza z rodziny niełazowatych.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Antechinus stuartii ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Antechinus stuartii é uma espécie de marsupial da família Dasyuridae.

  • Nome Científico: Antechinus stuartii (Macleay, 1841)

Características

A pelagem no dorso é marrom chocolate com as laterais de cor mais leve, os pés são marrom-claro. Mede cerca de 9–13 cm de comprimento e a cauda de 9–12 cm, pesa cerca de 18-60 gramas;

O Antechino-marrom foi o terceiro no seu gênero a ser descrito e, como tal, até recentemente, incluía espécies como o Antechinus agilis, Antechinus subtropicus e o Antechinus adustus. Também foi incluído com o próprio Antechinus stuartii como subespécie burrelli. Foi descrito pela primeira vez em 1841 pelo entomologista William Sharp Macleay, que nomeou a espécie em homenagem ao seu amigo e companheiro naturalisa James Stuart que havia descoberto o animal em Spring Cove em 1837.

Hábitos alimentares

Sua dieta inclui besouros, aranhas, anfípodes e baratas, embora seja um alimentador oportunista.

Características de reprodução

As fêmeas constroem grandes ninhos comunitários compartilhado com varias outras familias. O Macho morre após sua primeira época de acasalamento, as fêmeas não possuem bolsas; os filhotes devem juntar-se às tetas (da qual geralmente há oito).

Habitat

É encontrado principalmente em habitats florestais úmidos;

Distribuição Geográfica

Leste de Queensland e Nova Gales do Sul;

Subespécies

  • Subespécie: Antechinus stuartii burrelli? (Le Souef e Burrell, 1926)

Sinônimo do nome científico da subespécie: Antechinus burrelli;

Nota: Vários autores (Wakefield e Warneke 1967, Van Dyc 1997) sinonimizou burrelli e unicolor como Antechinus stuartii;

Local: Ebor, nordeste de Nova Gales do Sul;

  • Subespécie: Antechinus stuartii flavipes? (Le Souef e Burrell, 1926)

Sinônimo do nome científico da subespécie: Phascogale flavipes;

Nota: Considerado sinônimo de Antechinus stuartii;

Local: Planalto do norte de Nova Gales do Sul;

  • Subespécie: Antechinus stuartii stuartii (Macleay, 1841)

Local: Victória e sudeste de Nova Gales do Sul;

  • Subespécie: Antechinus stuartii unicolor? (Gould, 1854)

Sinônimo do nome científico da subespécie: Antechinus unicolor;

Nota: Vários autores (Wakefield e Warneke 1967, Van Dyc 1997) sinonimizou burrelli e unicolor como Antechinus stuartii; Sinônimo de Antechinus agilis para outros;

Local: Nova Gales do Sul;

Referências

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Antechinus stuartii: Brief Summary ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Antechinus stuartii é uma espécie de marsupial da família Dasyuridae.

Nome Científico: Antechinus stuartii (Macleay, 1841)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Antechinus stuartii ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Antechinus stuartii[2][3][4][5] är en pungdjursart som beskrevs av Alexander Macleay 1841. Antechinus stuartii ingår i släktet pungspetsekorrar och familjen rovpungdjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[6] Arten är uppkallad efter den skotska upptäcktsresande John McDouall Stuart.[8]

Utseende

Vikten varierar mellan 17 och 71 g. Könsdimorfismen är betydlig med hannar som är 20 till 100 procent tyngre än honor.[9]

Den korta, täta och lite styva pälsen har på ovansidan en gråbrun färg och undersidans päls är lite ljusare. Även på svansen förekommer hår. Allmänt kännetecknas arten av en spetsig nos med rosa spets, av mörkbruna ögon och av ganska stora öron. Antechinus stuartii tillhör pungdjuren men honor saknar fullständig pung (marsupium). De har i fuktiga regioner 6 spenar och i torra områden upp till 10 spenar.[10] Före ungarnas födelse utvecklas däremot hudveck på undersidan som skyddar ungarna.[11]

Kroppslängden (huvud och bål) är 70 till 140 mm och därtill kommer en lika lång eller lite kortare svans.[11]

Utbredning

Pungdjuret förekommer i en bredare remsa längs östra Australiens kustlinje, ungefär från Brisbane till Canberra. Arten vistas där i låglandet och på upp till 1 500 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av olika skogar och delvis av områden som förändrats av människan.[1]

Ekologi

Arten är vanligen nattaktiv men under den kalla årstiden kan den leta på dagen efter föda. Antechinus stuartii äter främst skalbaggar, kackerlackor, spindlar och andra ryggradslösa djur. I mindre mått ingår små ryggradsdjur som gnagare samt blommornas pollen i födan. Djuret har en hög ämnesomsättning och ibland äter den 60 procent av sin egen vikt per dygn.[10]

Antechinus stuartii bygger bon av växtdelar som göms i trädens håligheter, i bergssprickor, i övergivna fågelbon eller i grottor.[12] Honor med ungar lever under den varma årstiden ensam. Under den kalla årstiden kan upp till 18 exemplar av olika kön använda samma näste. Individerna kan tidvis inta ett stelt tillstånd (torpor) för att spara energi. Före parningstiden flyttar hannar till ett annat ställe och bildar ungkarlsgrupper. Varje hona skapar åter ett eget näste och besöker hannarna för parningen.[10]

Liksom hos andra pungspetsekorrar finns en två veckor lång parningstid mellan augusti och september. Parningen börjar tidigast i utbredningsområdets södra del. Framgångsrika hannar kan para sig med flera honor. Vid slutet av parningstiden dör alla hannar och bara dräktiga honor finns kvar. Efter ungefär fyra veckor föder honan 6 till 10 ungar. Vid följande parningstid är de nyfödda hannarna könsmogna.[9] Ungarna diar sin mor cirka 50 dagar.[11]

Källor

  1. ^ [a b c] 2008 Antechinus stuartii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Antechinus stuartii, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ A. F. Gotch, Mammals – Their Latin Names Explaint, Blandford Press, ISBN 0-7137-0939-1.
  9. ^ [a b] Feldhamer et al. (2015). ”Semelparous Mammals”. Mammalogy. Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 221. ISBN 978-1-4214-1588-8
  10. ^ [a b c] Ross Secord (2000). ”Brown antechinus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Antechinus_stuartii/. Läst 20 mars 2018.
  11. ^ [a b c] Sandy Ingleby (2017). ”Brown Antechinus”. Australian Museum. https://australianmuseum.net.au/brown-antechinus. Läst 20 mars 2018.
  12. ^ Nowak, R. M. (1999) Walkers Mammals of the World, sid.47-49 Antechinus

Externa länkar

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Antechinus stuartii: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Antechinus stuartii är en pungdjursart som beskrevs av Alexander Macleay 1841. Antechinus stuartii ingår i släktet pungspetsekorrar och familjen rovpungdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade. Arten är uppkallad efter den skotska upptäcktsresande John McDouall Stuart.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Antechinus stuartii ( ukraina )

tarjonnut wikipedia UK

Поширення

Ендемік східної Австралії, де зустрічається від південного Квінсленду до півдня Нового Південного Уельсу. Зустрічається в найрізноманітніших типах лісу, рідко зустрічається в порушених людиною місцях проживання. Діапазон проживання за висотою: від рівнем моря до 1500 м.

Морфологія

Вага 17–71 грам.

Етимологія

Вид названо на честь Джона МакДуала Стюарта (англ. John McDouall Stuart, 1815–1866), австралійського дослідника і топографа.

Загрози та охорона

Здається, немає серйозних загроз для цього виду, за винятком деяких локалізованих втрат місць проживання. Присутній в охоронних районах.

Джерела


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Автори та редактори Вікіпедії
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia UK

Antechinus stuartii ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Antechinus stuartii là một loài động vật có vú trong họ Dasyuridae, bộ Dasyuromorphia. Loài này được Macleay mô tả năm 1841.[2]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ Burnett, S. & Dickman, C. (2008). Antechinus stuartii. 2008 Sách đỏ IUCN. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế 2008. Truy cập ngày 10 tháng 10 năm 2008.
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Antechinus stuartii”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). tr. 242. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Antechinus stuartii: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Antechinus stuartii là một loài động vật có vú trong họ Dasyuridae, bộ Dasyuromorphia. Loài này được Macleay mô tả năm 1841.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Бурая сумчатая мышь ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Сумчатые
Семейство: Хищные сумчатые
Вид: Бурая сумчатая мышь
Международное научное название

Antechinus stuartii (Macleay, 1841)

Синонимы Ареал

изображение

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 552600NCBI 9283EOL 323719FW 234443

Бурая сумчатая мышь[1][2] (лат. Antechinus stuartii) — вид из рода сумчатых мышей семейства хищные сумчатые. Эндемик Австралии.

Распространение

Обитает на восточном побережье Австралии от южной части штата Квинсленд до южной части штата Новый Южный Уэльс. Встречается на высоте до 1500 м. Естественная среда обитания — различные типы леса, в первую очередь склерофитовые леса с густым растительным покровом и большим количеством упавших деревьев, в которых устраиваются гнёзда[3][4].

Внешний вид

У вида существует половой диморфизм. Вес самцов колеблется от 29 до 71 г, самок — от 17 до 36 г. Средний вес самцов — 35 г, самок — 20 г. Длина тела варьирует от 150 до 250 мм у самцов, и от 139 до 220 мм у самок[4]. Волосяной покров короткий, густой и грубый. Спина и бока серовато-коричневого цвета. Брюхо окрашено в более светлый оттенок. Морда вытянутая, заострённая. Нос розовый. Длина хвоста сопоставима с длиной тела. Хвост умеренно покрыт мехом. Уши сравнительно большие, тонкие, изогнутые[5]. Имеется большой палец на задних лапах[4].

Образ жизни

Ведут, как правило, наземный образ жизни, однако в засушливых районах и местах обитания сумчатой мыши Свенсона могут вести древесный образ[4]. В тёплый период года ведут одиночный образ жизни, селясь в отдельных сферических гнёздах, сооружённых из растительного материала в дуплах упавших деревьев или расщелинах[5]. После понижения температуры представители обоих полов собираются в гнёздах группами до 18 особей[4]. Активность приходится на ночь, однако могут охотиться и днём (особенно в зимний период, когда ощущается нехватка еды). Зимой могут впасть на несколько часов в спячку. Питаются преимущественно насекомыми. В рацион также входят и небольшие позвоночные, а также растения. Имеют высокую степень метаболизма, поэтому в зимние месяцы ежедневно потребляют артроподов, общий вес которых составляет до 60 % веса животного[4].

Размножение

Сумка отсутствует. Количество сосков у самки зависит от среды обитания. Самки с 6 сосками обитают в наиболее влажных местностях, а самки с 10 сосками — в наиболее засушливых и высокогорных районах[4]. Период размножения в южной части ареала приходится на август, в северной части — на сентябрь. В период размножения у самцов, становящихся агрессивными, увеличиваются особые пахучие железы на груди[5]. Спаривание продолжается до 6 часов[5]. Беременность короткая, длится в среднем 30 дней. Молодняк отлучается от груди примерно через 106 дней. Вес при рождении — всего 0,016 г[6]. Во время вскармливания самки отдают предпочтение женским особям, часто отказывая в молоке мужским особям. Кроме того, часто молодняк поедается самкой, по крайней мере, в неволе[4]. Половая зрелость наступает примерно на 285 день. В конце периода размножения все самцы в колонии погибают из-за перенесённого стресса, вызывающего ослабление иммунной системы[4]. Максимальная продолжительность жизни в неволе — 5,4 лет[6].

Примечания

  1. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 14. — 10 000 экз.
  2. Полная иллюстрированная энциклопедия. «Млекопитающие» Кн. 2 = The New Encyclopedia of Mammals / под ред. Д. Макдональда. — М.: Омега, 2007. — С. 434. — 3000 экз.ISBN 978-5-465-01346-8.
  3. Antechinus stuartii (англ.). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Проверено 1 августа 2011. Архивировано 1 августа 2011 года.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Antechinus stuartii (англ.). Animal Diversity Web. Проверено 1 августа 2011. Архивировано 1 августа 2011 года.
  5. 1 2 3 4 James R. Turner. Brown Antechinus // Mammals of Australia. — Sofia-Moscow: Pensoft, 2004. — P. 47. — ISBN 954-642-198-7.
  6. 1 2 AnAge entry for Antechinus stuartii (англ.). AnAge database at the Human Ageing Genomic Resources. Проверено 1 августа 2011. Архивировано 1 августа 2011 года.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Бурая сумчатая мышь: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию

Бурая сумчатая мышь (лат. Antechinus stuartii) — вид из рода сумчатых мышей семейства хищные сумчатые. Эндемик Австралии.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

갈색안테키누스 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

갈색안테키누스 또는 스튜어트안테키누스(Antechinus stuartii)는 주머니고양이과에 속하는 작은 육식성 유대류의 일종이다. 수컷은 번식을 마친 후에 죽으며, 세계에서 가장 작은 1회 번식성 포유류라는 기록을 갖고 있다.[3]

특징

발 윗부분을 포함하여 주로 연한 갈색을 보이며, 하체와 꼬리는 좀더 연한 갈색을 띤다. 몸길이는 93~130mm, 꼬리 길이는 92~120mm 그리고 몸무게는 44g 정도이다. 안테키누스속의 다른 종들과 달리 눈 주위에 연한 색깔의 둥근 띠가 없다. 겉모습이 날쌘안테키누스를 닮았으며, 분포 지역을 제외하면 구별하기 어렵다.[4]

각주

  1. Groves, C.P. (2005). Wilson, D.E.; Reeder, D.M., 편집. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 30쪽. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. “Antechinus stuartii”. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2008판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2008. 2008년 10월 10일에 확인함.
  3. Records, Guinness World (2013). 《Animal Life: GWR 2013》. Guinness World Records.
  4. Menkhorst, Peter; Knight, Frank (2001). 《A field guide to the mammals of Australia》 1판. Melbourne, Australia: Oxford University Press. 56–57쪽. ISBN 019550870X.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과