nimet breadcrumb-navigoinnissa
La bruixa sense taques o gall (Lepidorhombus whiffiagonis) és un peix teleosti de la família dels escoftàlmids i de l'ordre dels pleuronectiformes.[1]
Pot arribar als 60 cm de llargària total.[2]
Es troba a les costes de l'Atlàntic nord-oriental (des d'Islàndia fins al Cap Bojador -Sàhara Occidental-) i del Mediterrani occidental.[2]
La bruixa sense taques o gall (Lepidorhombus whiffiagonis) és un peix teleosti de la família dels escoftàlmids i de l'ordre dels pleuronectiformes.
Der Flügelbutt (Lepidorhombus whiffiagonis), auch Scheefschnut genannt[1], ist ein Plattfisch, aus der Familie der Steinbutte (Scophthalmidae). Er kommt im nordöstlichen Atlantik von Island bis Kap Bojador an der Küste der Westsahara, sowie im westlichen Mittelmeer, in der Nordsee und im Skagerrak vor.
Der Flügelbutt kann eine Maximallänge von 60 Zentimeter erreichen, bleibt für gewöhnlich aber bei einer Länge von 25 Zentimeter. Sein Körper ist dünn und halb durchsichtig. Wie bei allen Steinbutten liegen seine Augen auf seiner linken Körperseite. Der Beginn der Rückenflosse liegt näher an der Maulspitze als zum vorn liegenden Rand des oberen Auges. Sie wird von 85 bis 94 Flossenstrahlen, die Afterflosse von 64 bis 74 Flossenstrahlen gestützt. Das Maul ist groß. Auf der Augenseite sind die Schuppen rau, auf der Blindseite glatt. Die Seitenlinie verläuft in einem deutlichen Bogen oberhalb der Brustflosse. Die Bauchflossen sind nicht mit der Afterflosse zusammengewachsen.
Der Flügelbutt lebt in Tiefen von 100 bis 400, im Ionischen Meer bis 700 Metern, auf Weichböden. Er ernährt sich von kleinen, bodenbewohnenden Fischen, von Kopffüßern und Krebstieren. Die atlantische Population laicht von März bis Juni in tiefem Wasser südlich von Island und westlich der Britischen Inseln. Die Eier haben einen Durchmesser von einem Millimeter. Die Larven schlüpfen nach einer Woche. Sie leben zunächst pelagisch und gehen bei einer Länge von 20 mm zum Bodenleben über.
Wirtschaftlich ist der Flügelbutt von geringer Bedeutung und nur zufälliger Beifang in der Schleppnetzfischerei.
Der Flügelbutt (Lepidorhombus whiffiagonis), auch Scheefschnut genannt, ist ein Plattfisch, aus der Familie der Steinbutte (Scophthalmidae). Er kommt im nordöstlichen Atlantik von Island bis Kap Bojador an der Küste der Westsahara, sowie im westlichen Mittelmeer, in der Nordsee und im Skagerrak vor.
The whiff (Lepidorhombus whiffiagonis) is a speshies o left-eed flatfish in the faimily Scophthalmidae. It is foond in the northeast Atlantic an Mediterranean Sea atween 100 an 700 m (330 an 2,300 ft) ablo sea level.[1] It is catcht commercially in some kintras.[1]
The whiff (Lepidorhombus whiffiagonis) is a speshies o left-eed flatfish in the faimily Scophthalmidae. It is foond in the northeast Atlantic an Mediterranean Sea atween 100 an 700 m (330 an 2,300 ft) ablo sea level. It is catcht commercially in some kintras.
The megrim, megrim sole, whiff, or Cornish sole[1] (Lepidorhombus whiffiagonis) is a species of left-eyed flatfish in the family Scophthalmidae. It is found in the northeast Atlantic and Mediterranean Sea between 100 and 700 m (330 and 2,300 ft) below sea level.[2] It is caught commercially by some countries.[2]
It can grow up to 60 cm (24 in) in length.[2] It is left-eyed, has a slightly larger head than usual in flatfish, and with a narrower body than usual. The dorsal and ventral fins are relatively short and start far back on the body. The colouration is usually light brown with dark spots across the body and dark grey fins. It lacks the highly distinct dark spots found on the fins in its close relative, the four-spot megrim (L. boscii).
The megrim is usually found over a sandy or muddy sea floor. They are predators and eat small fish and squid and also consume crustaceans. In turn megrim are themselves prey for larger species such as sharks, seals and large cod. Megrim spawn in deep waters off Iceland and the west of Ireland, while there is a separate spawning population in the Mediterranean.[3]
This species is found throughout European waters and the Northeast Atlantic including the Sea of the Hebrides.[4] Megrim are also found off the north coast of Africa and in parts of the Mediterranean.[3]
Megrim are commercially valuable and are caught by a number of nations around Europe. It is caught by bottom trawling and is directly targeted in some fisheries, whereas in others it is retained as a valuable bycatch.[5] France and Spain are the largest consumers of this species with most of the megrim caught in British water being exported to these nations. However, there has been a drive in Britain to get people to eat more megrim as a way of taking pressure off overexploited fish such as cod and haddock.[6] Megrim can be cooked in a number of different ways with grilling, baking, frying and poaching all effective ways of preparing this species. It has been described as being similar to sole or plaice in terms of preparation, but not being comparable in terms of flavour or texture.[7] In the UK, megrim has been given the alternative name of Cornish sole as a way of making this species, most of the UK catch of which was formerly exported to the European Union, more appealing to UK consumers after Brexit.[3][8]
The megrim, megrim sole, whiff, or Cornish sole (Lepidorhombus whiffiagonis) is a species of left-eyed flatfish in the family Scophthalmidae. It is found in the northeast Atlantic and Mediterranean Sea between 100 and 700 m (330 and 2,300 ft) below sea level. It is caught commercially by some countries.
El gallo del norte o gallo (Lepidorhombus whiffiagonis) es una especie de pez pleuronectiforme de la familia Scophthalmidae.
Pueden alcanzar los 60 cm de longitud total.[1]
Se encuentra en las costas del Atlántico nororiental, desde Islandia hasta el Cabo Bojador (Sáhara Occidental ) y del mar Mediterráneo occidental.
El gallo del norte o gallo (Lepidorhombus whiffiagonis) es una especie de pez pleuronectiforme de la familia Scophthalmidae.
Oilar handia (Lepidorhombus whiffiagonis) Scophthalmidae familiako ur gaziko arraina da, ipar-ekialdeko Ozeano Atlantikoan eta Mediterraneo itsasoan bizi dena[2].
Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz. Oilar handia (Lepidorhombus whiffiagonis) Scophthalmidae familiako ur gaziko arraina da, ipar-ekialdeko Ozeano Atlantikoan eta Mediterraneo itsasoan bizi dena.
Lepidorhombus whiffiagonis
La cardine franche (Lepidorhombus whiffiagonis) est une espèce de poissons proche du turbot, poisson plat gaucher.
On la trouve dans tout l’Atlantique nord-est, de la Norvège aux îles Canaries, et en Méditerranée occidentale.
La cardine est essentiellement capturée au chalut en tant que prise accessoire. Seule une flottille espagnole cible cette espèce au sud et à l'ouest de l'Irlande.
O rapante común[1][2][3], tamén chamado rapante[4][5] ou meiga[6], ( Lepidorhombus whiffiagonis, Walbaum 1792) ) é unha especie de peixe teleósteo da orde dos pleuronectiformes, suborde dos pleuronectoideos e familia dos escoftálmidos,[7]
A especie foi descrita en 1792 polo médico, naturalista e taxónomo alemán Johann Julius Walbaum, baixo o nome de Pleuronectes whiffiagonis,[7] na súa edición da obra de Peter Artedi Petri Artedi sueci genera piscium in quibus systema totum ichthyologiae proponitur cum classibus, ordinibus, generum characteribus, specierum differentiis, observationibus plurimis: redactis speciebus 242 ad genera 52: Ichthyologiae pars 3. Ant. Ferdin. Röse: Grypeswaldiae.
(Ampliación da terceira parte da Ichthyologiae de Artedi, orixinalmente editada por C. Linnaeus.)
Ao longo do tempo, ademais de polo nome orixinario citado, esta especie foi coñecida polos seguintes sinónimos:[7]
As principais características morfolóxicas de Lepidorhombus whiffiagonis son:[2]
Distribúese polo Atlántico nororiental, desde Islandia e o noroeste de Noruega até o sur do cabo Bojador (26° N), Sahara Occidental e as illas Azores, e polo Mediterráneo, sendo máis abundante no sur de Noruega, costas occidentais das illas Británicas e Francia, e as da península Ibérica, até o cabo da Roca.[8][9]
Vive sobre fondos areosos ou mixtos, de 50 a 500 m de profundidade, aínda que ás veces pódese encontrar nadando libremente. É raro velo preto da beiramar.[2][8]
Aliméntase de pequenos peixes bentónicos, moluscos e crustáceos.[2][8]
Desova en augas profundas de Islandia e o oste das illas Británicas, desde marzo a xuño. Os ovos, de 1 mm de diámetro, elosionan ao cabo dunha semana. As larvas son peláxicas, e os novos van descendendo cara ao fondo cando acadan os 20 mm de lonxitude.[8]
A primeira cita desta especie en Galicia débese a De Buen, no seu traballo de 1935 "Fauna ictiológica. Catálogo de los peces ibéricos de la planicie continental, aguas dulces, pelágicos y de los abismos próximos. II parte!, Not. y Res. Inst. Esp. Ocean. 82: 1-89.[2]
O rapante común, tamén chamado rapante ou meiga, ( Lepidorhombus whiffiagonis, Walbaum 1792) ) é unha especie de peixe teleósteo da orde dos pleuronectiformes, suborde dos pleuronectoideos e familia dos escoftálmidos,
Stórkjafta eða öfugkjafta (fræðiheiti: Lepidorhombus whiffiagonis) er flatfiskur sem finnst í Norður-Atlantshafi og Miðjarðarhafinu á 100-700 metra dýpi. Stórkjafta getur orðið allt að 60 cm löng.
Sú hlið stórkjöftu sem snýr upp er rauðgrá eða gulmóbrún en hliðin sem snýr niður er hvít. Bæði haus og kjaftur eru stór og er nafn fisksins stórkjafta er komið af því.
Hún velur sér helst leir- eða sandbotn og lifir á smáfiskum, smokkfiskum og krabbadýrum.
Fyrirmynd greinarinnar var „Megrim“ á ensku útgáfu Wikipedia. Sótt 20. mars 2013.
Stórkjafta eða öfugkjafta (fræðiheiti: Lepidorhombus whiffiagonis) er flatfiskur sem finnst í Norður-Atlantshafi og Miðjarðarhafinu á 100-700 metra dýpi. Stórkjafta getur orðið allt að 60 cm löng.
Il rombo giallo[1] (Lepidorhombus whiffiagonis), è un pesce di mare della famiglia Scophthalmidae.
Questo pesce è diffuso in maniera irregolare nel mar Mediterraneo, ad esempio nei mari italiani è frequente solo nel mar Ligure mentre altrove è poco comune. In Oceano Atlantico è presente dalle coste meridionali norvegesi al sud del Marocco.
Si tratta di una specie di profondità, presente su fondi fangosi tra 10 e 600 metri di profondità ma rara al di sopra dei 250 metri. I giovani vivono a profondità maggiori rispetto agli adulti.
Questo pesce ha il caratteristico aspetto dei pesci piatti, il lato oculare è il sinistro. Ha una corpo più slanciato rispetto al rombo chiodato ed al rombo liscio, con occhi più grandi, bocca grande ma che non supera gli occhi e muso molto appuntito. La mandibola è nettamente sporgente. L'occhio superiore è leggermente più indietro rispetto all'altro.
Il colore è bruno giallastro con minuti punti scuri e macchie indefinite. L'assenza di macchie nere nella parte posteriore delle pinne dorsale ed anale è il miglior mezzo per distinguerlo dall'affine rombo quattrocchi.
Raggiunge i 60 cm ma in media gli esemplari misurano sui 25 cm.
Depone uova pelagiche alla fine dell'inverno.
Si cattura con le reti a strascico ed ha carni buone ma è così irregolare da avere importanza praticamente nulla.
Il nome inglese di sail fluke ovvero "rombo veleggiatore" deriva dalla leggenda che questo pesce in determinate situazioni risalga fino in superficie e tiri fuori la pinna caudale fuor d'acqua utilizzandola come piccola vela per spostarsi. Non si sa che attendibilità possa avere questa voce.
Il rombo giallo (Lepidorhombus whiffiagonis), è un pesce di mare della famiglia Scophthalmidae.
De scharrentong (Lepidorhombus whiffiagonis) is een straalvinnige vis uit de familie tarbotachtigen (Scophthalmidae), orde platvissen (Pleuronectiformes), die voorkomt in het noordoosten en het oosten van de Atlantische Oceaan en de Middellandse Zee.
De scharrentong kan een lengte bereiken van 60 cm. Het is een vrij slanke soort platvis, met grote, dicht bij elkaar staande ogen die op de linkerzijde staan. het lijf is slap, de kop relatief groot. De vis heeft één zijlijn, één rugvin met 85-94 vinstralen en één aarsvin met 64-74 vinstralen.[1]
De scharrentong is een zoutwatervis die voorkomt in diep water met een zachte bodem, tussen de 100 en 400 m. Het dieet van de vis bestaat hoofdzakelijk uit dierlijk voedsel zoals macrofauna (kreeftachtigen) en visjes zoals spieringsoorten.
De scharrentong is voor de beroepsvisserij van groot belang. Scharrentong wordt samen met andere vissoorten, waaronder heek, door Spaanse, Franse, Ierse, Britse, Belgische en Portugese trawlers in grote hoeveelheden gevangen.[2] De scharrentong is een zeldzame dwaalgast aan de kusten van de Lage Landen.[1]
De scharrentong (Lepidorhombus whiffiagonis) is een straalvinnige vis uit de familie tarbotachtigen (Scophthalmidae), orde platvissen (Pleuronectiformes), die voorkomt in het noordoosten en het oosten van de Atlantische Oceaan en de Middellandse Zee.
Glassvar (Lepidorhombus whiffiagonis) er en flyndrefisk i gruppen varer. Den blir opptil 60 cm lang og lever fra 50-700 meters dyp, men kan også forekommer på ganske grunt vann. Glassvaren har fått sitt navn fordi man kan skjelne de indre organene gjennom skjellene. Den er en god matfisk, men av liten økonomisk betydning i Norge, ellers i Europa kan den være en betydelig bifangst ved trålfiske.
Glassvaren er en forholdsvis stor flyndrefisk som kan bli opptil 60 centimeter og 3 kg. I likhet med andre arter i varfamilien er den nesten alltid venstrevridd. Kroppen er avlang og ganske flat, men dette varierer noe med kondisjonen. Munnen er påfallende stor og kan også vrenges kraftig ut. Øynene sitter midt oppe på den fargede siden av hodet. Oversiden er gulbrun til rødbrun med mørkere, uregelmessige flekker. Blindsiden er vanligvis helt hvit. Oversiden har nokså store skjell (til flyndre å være) og kjennes ru, i motsetning til mange andre flyndrer har den ikke noe tykt slimlag.
Glassvaren er en rovfisk som eter fisk, blekkspruter og krepsdyr. På grunn av den store munnen kan den ta forholdsvis store byttedyr. Den finnes gjerne på sandbunn, noen ganger nesten helt oppe i fjæra men typisk på dypere vann.
Denne iktyologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den. Glassvar (Lepidorhombus whiffiagonis) er en flyndrefisk i gruppen varer. Den blir opptil 60 cm lang og lever fra 50-700 meters dyp, men kan også forekommer på ganske grunt vann. Glassvaren har fått sitt navn fordi man kan skjelne de indre organene gjennom skjellene. Den er en god matfisk, men av liten økonomisk betydning i Norge, ellers i Europa kan den være en betydelig bifangst ved trålfiske.
Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[2]
Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[3] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[4]
Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[5] Honan är större än hanen.[2] Största vikt är 3 kg.[3]
Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[3] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[5] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[4]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[2] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[5]
Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[4] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[4]
Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[3] och Västsahara (Kap Bojador)[5]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[3]
Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[4] och är en viktig matfisk i många länder.[5] [2]
Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.
帆鱗鮃為輻鰭魚綱鰈形目鰈亞目菱鮃科的其中一種，為深海魚類，分布於東北大西洋區，從冰島至西薩哈拉西部海域，棲息深度100-700公尺，本魚背鰭起點更靠近吻尖超過對眼的前緣，背鰭與臀鰭在尾梗的沒有相連，側線形成一個在胸鰭上面的明顯彎曲， 背鰭與臀鰭在後部地有模糊且較黑的斑點，背鰭軟條85-94枚，臀鰭軟條64-74枚，體長可達60公分，棲息在泥底質海域，以小魚、甲殼類、烏賊為食，生活習性不明，為高經濟食用魚。
这是一篇關於魚類的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。 帆鱗鮃為輻鰭魚綱鰈形目鰈亞目菱鮃科的其中一種，為深海魚類，分布於東北大西洋區，從冰島至西薩哈拉西部海域，棲息深度100-700公尺，本魚背鰭起點更靠近吻尖超過對眼的前緣，背鰭與臀鰭在尾梗的沒有相連，側線形成一個在胸鰭上面的明顯彎曲， 背鰭與臀鰭在後部地有模糊且較黑的斑點，背鰭軟條85-94枚，臀鰭軟條64-74枚，體長可達60公分，棲息在泥底質海域，以小魚、甲殼類、烏賊為食，生活習性不明，為高經濟食用魚。
