nimet breadcrumb-navigoinnissa
Myodes zo ur genad e rummatadur ar bronneged, ennañ muenned.
11 spesad muenned a c'hell bezañ rummataet er genad-mañ :
Myodes és un gènere de rosegadors de la família dels cricètids. Viuen a les zones temperades i fredes, on ocupen boscos i tundra. Es caracteritzen per la tonalitat vermella del seu dors, mentre que la resta del pelatge és grisenc o, en algunes espècies, amb el ventre blanc. Els animals d'aquest grup són un reservori per als hantavirus. Les anàlisis de genètica molecular han suggerit que aquest gènere podria ser parafilètic. El nom genèric Myodes significa 'semblant a un ratolí' en llatí.[2]
Myodes és un gènere de rosegadors de la família dels cricètids. Viuen a les zones temperades i fredes, on ocupen boscos i tundra. Es caracteritzen per la tonalitat vermella del seu dors, mentre que la resta del pelatge és grisenc o, en algunes espècies, amb el ventre blanc. Els animals d'aquest grup són un reservori per als hantavirus. Les anàlisis de genètica molecular han suggerit que aquest gènere podria ser parafilètic. El nom genèric Myodes significa 'semblant a un ratolí' en llatí.
Die Rötelmäuse (Myodes) sind eine Gattung der Wühlmäuse, die durch den rötlichen Schimmer des ansonsten grauen Fells der Oberseite gekennzeichnet sind. An den Flanken verschwindet der Schimmer, die Unterseite ist schließlich je nach Art grau oder weiß. Von den gestaltlich sehr ähnlichen Feldmäusen (Microtus) sind Rötelmäuse durch etwas größere Ohren und Augen und eine Schwanz-Endquaste unterschieden.
Alle Rötelmäuse bewohnen die gemäßigten und kalten Klimazonen. Sie sind in der gemäßigten Zone in Wäldern zu finden, nördlich davon ist auch die Tundra ihr Habitat.
Laut Mammal Species of the World (2005) und Weltnaturschutzunion (IUCN) zählen die folgenden Arten zu der Gattung, darunter auch zwei Arten der Japanischen Rötelmäuse, die ursprünglich in eine eigene Gattung, Phaulomys, gestellt wurden.[1]
Nach molekulargenetischen Analysen von Cook, Runck und Conroy dürfte die Gattung der Rötelmäuse allerdings paraphyletisch im Hinblick auf die Gebirgswühlmäuse (Alticola) und die Père-David-Wühlmäuse (Eothenomys) sein, bildet also keine geschlossene Abstammungsgemeinschaft.
Traditionell wurden Rötelmäuse auch unter den wissenschaftlichen Namen Evotomys und Clethrionomys geführt. Myodes ist jedoch der ältere Name, der nur deshalb lange nicht in Gebrauch war, weil er für ein Juniorsynonym von Lemmus (Lemminge) gehalten wurde. Die Zoologen Musser und Carleton untersuchten 2003 die nomenklatorische Geschichte der Gattung und kamen zu dem Schluss, dass Myodes der gültige Name für diese Gattung sei. Clethrionomys ist demnach ein ungültiges Juniorsynonym.
Rötelmäuse stellen ein Reservoir für Hantaviren dar.
Die Rötelmäuse (Myodes) sind eine Gattung der Wühlmäuse, die durch den rötlichen Schimmer des ansonsten grauen Fells der Oberseite gekennzeichnet sind. An den Flanken verschwindet der Schimmer, die Unterseite ist schließlich je nach Art grau oder weiß. Von den gestaltlich sehr ähnlichen Feldmäusen (Microtus) sind Rötelmäuse durch etwas größere Ohren und Augen und eine Schwanz-Endquaste unterschieden.
Alle Rötelmäuse bewohnen die gemäßigten und kalten Klimazonen. Sie sind in der gemäßigten Zone in Wäldern zu finden, nördlich davon ist auch die Tundra ihr Habitat.
Laut Mammal Species of the World (2005) und Weltnaturschutzunion (IUCN) zählen die folgenden Arten zu der Gattung, darunter auch zwei Arten der Japanischen Rötelmäuse, die ursprünglich in eine eigene Gattung, Phaulomys, gestellt wurden.
Anderson-Rötelmaus (Myodes andersoni), Honshū Westamerikanische Rötelmaus (Myodes californicus), Oregon, nördl. Kalifornien Tianshan-Rötelmaus (Myodes centralis), Altai, Tianshan Nordamerikanische Rötelmaus (Myodes gapperi), südl. Kanada, nördl. USA Rötelmaus (Myodes glareolus), Europa, West- und Zentralasien Imaizumi-Rötelmaus (Myodes imaizumii) Koreanische Rötelmaus (Myodes regulus), Korea Hokkaido-Rötelmaus (Myodes rex), Hokkaidō Graurötelmaus (Myodes rufocanus), Nordeuropa, Nordasien Polarrötelmaus (Myodes rutilus), Tundren Nordeuropas, Sibiriens und Alaskas Shanxi-Rötelmaus (Myodes shanseius) Sikotan-Rötelmaus (Myodes sikotanensis), drei Inseln der Kurilen: Sikotan, Daikoku, Rishiri Japanische Rötelmaus oder Smith-Rötelmaus (Myodes smithii), Japan (ohne Hokkaidō)Nach molekulargenetischen Analysen von Cook, Runck und Conroy dürfte die Gattung der Rötelmäuse allerdings paraphyletisch im Hinblick auf die Gebirgswühlmäuse (Alticola) und die Père-David-Wühlmäuse (Eothenomys) sein, bildet also keine geschlossene Abstammungsgemeinschaft.
Traditionell wurden Rötelmäuse auch unter den wissenschaftlichen Namen Evotomys und Clethrionomys geführt. Myodes ist jedoch der ältere Name, der nur deshalb lange nicht in Gebrauch war, weil er für ein Juniorsynonym von Lemmus (Lemminge) gehalten wurde. Die Zoologen Musser und Carleton untersuchten 2003 die nomenklatorische Geschichte der Gattung und kamen zu dem Schluss, dass Myodes der gültige Name für diese Gattung sei. Clethrionomys ist demnach ein ungültiges Juniorsynonym.
Rötelmäuse stellen ein Reservoir für Hantaviren dar.
Aqueste genre compren las espècias seguentas :
De reade wrotmûzen (wittenskiplike namme: Myodes) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e wrotmûseftigen (Cricetidae), de ûnderfamylje fan 'e wrotmûzen (Arvicolinae) en de tûke fan 'e reade wrotmûzen (Myodini). Ta dit skaai hearre tolve soarten út Noard-Amearika, Jeropa en Aazje, dy't benammen yn nullewâlden, op toendra's en yn sompen tahâlde. De wittenskiplike namme Myodes komt fan it Grykske wurd foar "kaaisgatmûzen". Yn it ferline waard dit skaai ek wol Evotomys of Clethrionomys neamd.
De reade wrotmûzen (wittenskiplike namme: Myodes) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e wrotmûseftigen (Cricetidae), de ûnderfamylje fan 'e wrotmûzen (Arvicolinae) en de tûke fan 'e reade wrotmûzen (Myodini). Ta dit skaai hearre tolve soarten út Noard-Amearika, Jeropa en Aazje, dy't benammen yn nullewâlden, op toendra's en yn sompen tahâlde. De wittenskiplike namme Myodes komt fan it Grykske wurd foar "kaaisgatmûzen". Yn it ferline waard dit skaai ek wol Evotomys of Clethrionomys neamd.
Clethrionomys is a genus of small, slender voles.[1] In recent years the genus name was changed to Myodes, however a 2019 paper found that Myodes was actually a junior synonym for Lemmus, thus making it unusable. As such, Clethrionomys is re-established as the proper genus name.[1] At the same time, several species were moved to the genus Craseomys, so members of both genera are referred to as red-backed voles.[2]
The complete list of species is:[2]
Clethrionomys is a genus of small, slender voles. In recent years the genus name was changed to Myodes, however a 2019 paper found that Myodes was actually a junior synonym for Lemmus, thus making it unusable. As such, Clethrionomys is re-established as the proper genus name. At the same time, several species were moved to the genus Craseomys, so members of both genera are referred to as red-backed voles.
The complete list of species is:
Western red-backed vole, Clethrionomys californicus Tien Shan red-backed vole, Clethrionomys centralis Southern red-backed vole, Clethrionomys gapperi Bank vole, Clethrionomys glareolus Northern red-backed vole, Clethrionomys rutilusMyodes es un género de roedores perteneciente a la familia Cricetidae. Sus especies se distribuyen por el holártico.
Este género contiene las siguientes especies:
Myodes es un género de roedores perteneciente a la familia Cricetidae. Sus especies se distribuyen por el holártico.
Myodes Cricetidae animalia familiako generoa da[1], karraskarien barruan sailkatua.
Myodes Cricetidae animalia familiako generoa da, karraskarien barruan sailkatua.
Le genre Myodes regroupe des campagnols[2], petits rongeurs de la famille des Cricétidés. L'histoire de la taxinomie des espèces de ce genre est complexe et fait toujours débat.
Ce genre a été décrit pour la première fois en 1811 par le zoologiste allemand Peter Simon Pallas (1741-1811).
Le genre Myodes n'est pas présent dans les classifications classiques traditionnelles qui classent encore les Arvicolinés dans la famille des Muridés[3].
Le genre Clethrionomys avait remplacé le genre Evotomys, mais dans les classifications plus récentes, le genre Myodes comprend généralement le genre Clethrionomys et le genre Phaulomys[4].
Mammal Species of the World (version 3, 2005) (31 déc. 2013)[4] :
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (31 déc. 2013)[4] :
Ces campagnols sont susceptibles de véhiculer l'hantavirus.
Le genre Myodes regroupe des campagnols, petits rongeurs de la famille des Cricétidés. L'histoire de la taxinomie des espèces de ce genre est complexe et fait toujours débat.
Clethrionomys (Tilesius, 1850) è un genere di roditori della famiglia dei Cricetidi comunemente note come arvicole rossastre.
Al genere Clethrionomys[1] appartengono roditori di piccole dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 70 e 120 mm, la lunghezza della coda tra 25 e 78 mm e un peso fino a 60 g.[2]
Il cranio è delicato, arrotondato con un rostro corto e sottile. Gli incisivi superiori sono lisci, quelli inferiori sono relativamente corti, i molari sono privi di radici e ipsodonti, ovvero con una corona alta. La loro forma prismatica è tipica della famiglia.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
3 0 0 1 1 0 0 3 3 0 0 1 1 0 0 3 Totale: 16 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;L'aspetto è quello tipico di un'arvicola con il corpo più snello e gli occhi più grandi. La pelliccia è lunga, densa e soffice in inverno, più corta e ruvida in estate. Il colore generale è rossastro scuro nelle forme tipiche dei boschi e delle zone più umide, più chiare e giallastre in quelle dell'areale più settentrionale o delle zone aperte. La tinta rossastra forma un caratteristico mantello che si estende dalla fronte fino alla groppa e talvolta anche lungo i fianchi. Le zampe sono piccole, ognuna con cinque dita, il pollice è molto corto e provvisto di un'unghia appiattita, mentre le altre dita sono lunghe e fornite di piccoli artigli affilati. Il palmo è fornito di cinque cuscinetti mentre la pianta ne ha sei ed entrambi sono privi di peli. La coda è ricoperta densamente di peli e talvolta termina con un ciuffo di peli. Le femmine hanno due paia di mammelle pettorali e due inguinali.
Il genere è diffuso nell'Ecozona paleartica, dall'Europa e Gran Bretagna attraverso la Siberia fino alla Penisola coreana, Giappone e nella parte occidentale dell'America settentrionale.
Il genere comprende 5 specie.[3]
Clethrionomys (Tilesius, 1850) è un genere di roditori della famiglia dei Cricetidi comunemente note come arvicole rossastre.
Rudieji pelėnai (lot. Clethrionomys, angl. Red - backed voles, vok. Rotelmause) – žiurkėninių (Cricetidae) šeimos graužikų gentis. Vartojami ir kiti genties pavadinimai: Evotomys, Myodes.
Gentyje 7 rūšys:
Myodes is een geslacht van knaagdieren uit de klasse van de Mammalia (zoogdieren).
Myodes is een geslacht van knaagdieren uit de klasse van de Mammalia (zoogdieren).
Multimedia w Wikimedia Commons Nornica[2] (Myodes) – rodzaj gryzoni z podrodziny karczowników w rodzinie chomikowatych[3].
Rodzaj Myodes grupuje 12 gatunków[2][3]:
Nornica (Myodes) – rodzaj gryzoni z podrodziny karczowników w rodzinie chomikowatych.
Rodzaj Myodes grupuje 12 gatunków:
Myodes andersoni Myodes californicus – nornica kalifornijska Myodes centralis – nornica tienszańska Myodes gapperi – nornica amerykańska Myodes glareolus – nornica ruda Myodes imaizumii Myodes regulus – nornica koreańska Myodes rex – nornica królewska Myodes rufocanus – nornica szaroruda Myodes rutilus – nornica rudogrzbieta Myodes shanseius – nornica leśna Myodes smithii – nornica japońskaMyodes é um gênero de roedores da família Cricetidae.
Myodes é um gênero de roedores da família Cricetidae.
Skogssorkar eller rödryggade sorkar (Clethrionomys) är ett släkte i underfamiljen sorkar. Skogssorkar förekommer över stora delar av tempererade norra halvklotet.
Skogssorkarnas päls på ovansidan har en rödbrun färg med lite grått. På kroppssidorna är arterna mera gråaktig och buken är ljusgrå till vitaktig.[1] Öronen står upp lite ur pälsen. De undre framtändernas rötter orsakar ingen upphöjning på underkäkens utsida. Dessutom har skogssorkar i motsats till åkersorkar ett slags vippa vid svansens slut.[1]
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 70 till 112 mm och en svanslängd av 25 till 60 mm. Vikten är vanligen 15 till 40 gram.[1]
Skogssorkar lever i tempererade och kalla regioner. Habitatet utgörs i tempererade områden av skogar och längre norrut även av tundran.[1]
I Sverige och Finland förekommer långsvansade skogssorken (C. glareolus), gråsiding (C. rufocanus) och rödsork (C. rutilus). De två förstnämnda finns även i Norge, och, för långsvansade skogssorken, också i Danmark.[2]
Skogssorkar lever av olika växtdelar. De äter bland annat nötter, frön, bark, lav och svampar. Dessutom ingår enstaka insekter i födan.[1]
Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten och de håller ingen vinterdvala. Skogssorkar bygger bon av olika växtdelar som göms under större vegetation eller under snön när det är vinter.[1]
Hanar och honor är aggressiva mot artfränder av samma kön. Honor kan para sig mellan den tidiga våren och senhösten. Hos arten Clethrionomys gapperi förekommer tre till fyra kullar under tiden. Dräktigheten varar 17 till 20 dagar och sedan föds 1 till 11 ungar. Ungarna är vid födelsen blinda och de väger bara 2 gram. De öppnar ögonen vid mitten eller slutet av andra levnadsveckan och blir efter 17 till 21 dagar självständiga. Med människans vård kan skogssorkar leva nästan fem år.[1]
Skogssorkarna placerades tidigare i släktet Evotomys men under 1900-talet har släktnamnet Clethrionomys varit förhärskande, ett taxon beskrivet av Tilesius, 1850.[3] En studie från 2003 lägger fram hypotesen att Pallas först beskrev taxonet under det vetenskapliga namnet Myodes 1811 varför detta namn skulle ha företräde.[4] Släktnamnet Myodes fick därefter ganska snabbt fäste i den vetenskapliga världen. Senare studier visade dock att Myodes var ett yngre synonym till släktet Lemmus varför Clethrionomys återigen bedöms som det korrekta släktnamnet.[3] Dock råder det fortfarande osäkerhet och många auktoriteter använder fortfarande Myodes som IUCN.[5]
Nedanstående lista följer Catalouge of life, 2014:[6]
Enligt molekylärgenetiska undersökningar som utfördes av Cook, Runck och Conroy (2004) är skogssorkar en parafyletisk grupp. Vissa arter är närmare släkt med arter i släktena Alticola eller Eothenomys än med de andra arterna av skogssorkarna.
Enligt Wilson & Reeder (2005) och IUCN tillhör även två japanska arter släktet skogssorkar. Dessa arter listades ursprungligen i ett eget släkte, Phaulomys.[7][8]
Dessa källor listar ytterligare en art från nordöstra Asien som inte ingick i Phaulomys.[7][8]
En population som tidigare infogades i gråsiding godkänns sedan slutet av 1990-talet som art.[8]
Skogssorkar har stor ekonomisk betydelse, inte minst inom medicin och inom forskning.[3] De kan göra stor skada på nyplanterad skog, särskilt under så kallade sorkår.[1]
Skogssorkar eller rödryggade sorkar (Clethrionomys) är ett släkte i underfamiljen sorkar. Skogssorkar förekommer över stora delar av tempererade norra halvklotet.
Нори́ця (Myodes Pallas, 1811, syn. Clethrionomys) — рід лісових гризунів з родини хом'якових (підродина щурових, Arvicolinae), широко поширений і на теренах України.
Один з родів коренезубих безцементних щурових (Arvicolinae), яких відносять до триби Clethrionomyini Hooper & Hart, 1962 або триби Myodini з родини хом'якових (Cricetidae).
Українська назва не є усталеною, і рід інколи позначають як «руда нориця», "«лісова полівка» тощо, залишаючи назву «нориця» для позначення більш широкої групи, часто всієї підродини Arvicolinae.
Наукова назва роду також не усталена. У літературі першої пол. XX ст. рід звичайно позначали як Evotomys, у другій пол. XX ст. — як Clethrionomys, з кінця 19 і поч. XX ст. — як Myodes. Наразі з'явилися публікації (Павлінов та ін.) щодо необхідності повернення назви Clethrionomys, проте у поточному зведенні «Види ссавців світу» (2005) прийнято саме Myodes.
Відомо 12 видів цього роду:
В Україні рід представлений одним видом — нориця руда, або лісова (Myodes glareolus). Це один з найзвичайніших видів, який останнім часом демонструє виразну тенденцію до розширення ареалу, у тому числі вглиб степової зони по мережі лісосмуг та приміських зелених зон[1].
Нори́ця (Myodes Pallas, 1811, syn. Clethrionomys) — рід лісових гризунів з родини хом'якових (підродина щурових, Arvicolinae), широко поширений і на теренах України.
Один з родів коренезубих безцементних щурових (Arvicolinae), яких відносять до триби Clethrionomyini Hooper & Hart, 1962 або триби Myodini з родини хом'якових (Cricetidae).
Myodes là một chi động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Chi này được Pallas miêu tả năm 1811.[1] Loài điển hình của chi này là Mus rutilus Pallas, 1779 (as subsequently designated by Lataste, 1883b:349).
Chi này gồm các loài:
Bài viết liên quan đến họ gặm nhấm Cricetidae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Myodes là một chi động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Chi này được Pallas miêu tả năm 1811. Loài điển hình của chi này là Mus rutilus Pallas, 1779 (as subsequently designated by Lataste, 1883b:349).
Лесные полёвки (лат. Myodes, или лат. Clethrionomys) — род грызунов трибы Clethrionomymi[1] подсемейства полёвковых (Arvicolinae или Microtinae).
Мелкие мышеобразные грызуны: длина тела 7—16 см, хвоста 2,5—6 см. Ушные раковины едва заметны. Глаза небольшие. За исключением шикотанской, окраска на спинной стороне тела ржаво- или красновато-рыжая, что легко позволяет отличить лесных от серых полёвок. Брюхо серое или белое. В зимнее время волосяной покров становится рыжее и гуще. В отличие от большинства полёвок, у лесных полёвок коренные зубы имеют корни. Хромосом в диплоидном наборе у всех видов по 56.
Населяют лесную, лесостепную и отчасти степную зоны Евразии и Северной Америки. Распространены очень широко. В Северной Америке встречаются от севера континента (Аляска, Британская Колумбия, Лабрадор) до штатов Колорадо и Северная Каролина. В Евразии водятся от Пиренеев на западе до островов Малой Курильской гряды на востоке; на севере доходят до северной границы лесов; на юге граница проходит по северу Пиренейского полуострова, Апеннинскому полуострову, Передней Азии, Западному Закавказью, МНР, Восточному Китаю, Корейскому полуострову и Японии.
Населяют преимущественно лиственные и хвойные леса. Обитают также в болотистых участках лесотундры, в пойменных лесах степной зоны. Поднимаются в горах до 3000 м над уровнем моря. Активны круглосуточно и круглый год. Роют короткие и неглубокие норы в толще мха или лесной подстилки. Укрываются также в пустотах у корней деревьев, под кочками. Довольно хорошо умеют лазать по кустам и деревьям.
Питаются преимущественно вегетативными частями травянистых растений, в меньшей степени семенами, корой, побегами и почками. Поедают также различных беспозвоночных, лишайники и мхи. Иногда делают небольшие запасы.
Период размножения в некоторые годы начинается ещё при снеговом покрове и продолжается до глубокой осени. В год бывает по 3— 4 помёта, в каждом из которых от 2 до 11 детёнышей. Беременность длится 17—20 дней.
Местами лесные полёвки вредят лесонасаждениям, садам, полезащитным полосам. Переносят возбудителей клещевых сыпнотифозных лихорадок и лептоспирозов. Служат важным кормовым объектом для пушных зверей, особенно куньих.
Лесные полёвки (лат. Myodes, или лат. Clethrionomys) — род грызунов трибы Clethrionomymi подсемейства полёвковых (Arvicolinae или Microtinae).
대륙밭쥐속 또는 붉은등밭쥐속, 숲들쥐속(Myodes)은 쥐상과 비단털쥐과에 속하는 설치류 속의 하나이다.[1] 북아메리카와 유럽 그리고 아시아에서 발견되는 작고 가냘픈 밭쥐류이다. 속명은 "열쇠구멍"이라는 뜻의 그리스어에서 유래했다.
