nimet breadcrumb-navigoinnissa
Perception Channels: tactile ; chemical
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Die Schlitznasen (Nycteridae) sind eine Fledermausfamilie aus der Überfamilie Emballonuroidea. Sie umfasst eine Gattung, Nycteris, mit 12 bis 15 Arten.
Schlitznasen haben ein zweigeteiltes Verbreitungsgebiet: die meisten Arten leben in Afrika südlich der Sahara, die Ägyptische Schlitznase (Nycteris thebaica) kommt darüber hinaus im Norden des Kontinents und auf der Arabischen Halbinsel vor. Zwei Arten sind in Südostasien (von der Malaiischen Halbinsel bis Bali) beheimatet.
Die Schlitznasen haben ihren Namen von einer Längsfurche über der Schnauze, die mit kleinen Nasenblättern umgeben ist und sich bis über die Augen erstreckt. Die Nasenlöcher sitzen am vorderen Ende dieses Schlitzes. Die Ohren sind groß und durch eine kleine Hautmembran miteinander verbunden. Der lange Schwanz endet in einer T-förmigen Spitze, die zusammen mit dem Calcar (einem Dorn am Fußgelenk) dem Spannen des Uropatagiums (der Flugmembran zwischen den Beinen) dient. Ihr Fell ist meist graubraun gefärbt. Schlitznasen erreichen eine Kopfrumpflänge von vier bis neun Zentimetern, eine Schwanzlänge von vier bis acht Zentimetern und ein Gewicht von zehn bis 43 Gramm.
Bezüglich des Lebensraumes unterscheiden sich die einzelnen Schlitznasen-Arten voneinander, während einige Vertreter wie Nycteris aurita trockene Regionen wie Savannen und Halbwüsten bevorzugen,[1] leben andere wie Nycteris intermedia vor allem in tropischen Regenwäldern und feuchtem Grasland.[2] Als Schlafplätze dienen ihnen Baumhöhlen, dichtes Blätterwerk, Höhlen und Felsspalten, Gebäude, aber auch Baue von Stachelschweinen oder Erdferkel. Meistens schlafen sie allein oder in kleinen Familiengruppen, von der Ägyptischen Schlitznase gibt es aber Berichte von bis zu 600 Tieren großen Gruppen, die in Höhlen gefunden wurden.
Schlitznasen ernähren sich vorwiegend von Insekten und Spinnen, die größeren Arten nehmen auch Skorpione zu sich. Von der Großen Schlitznase (N. grandis) ist bekannt, dass sie auch kleine Wirbeltiere (Fische, Frösche, Vögel und andere Fledermäuse) zu sich nimmt.
Über die Fortpflanzung der Schlitznasen ist nicht allzu viel bekannt. Berichte über die Tragzeit variieren von 2,5 bis 6 Monaten, wobei sie in tropischen Regionen kürzer ist. Dies könnte mit einem verzögerten Wachstum des Embryos je nach Nahrungsressourcen, wie es auch bei anderen Fledermäusen bekannt ist, in Zusammenhang stehen. Meistens kommt ein einzelnes Jungtier zur Welt, das rund zwei Monate lang gesäugt wird. Von manchen tropischen Arten ist bekannt, dass sie mehrmals im Jahr Nachwuchs zur Welt bringen können.
Hauptbedrohung der Schlitznasen ist der Verlust des Lebensraumes durch Umwandlung in landwirtschaftlich genutzte Gebiete. Die IUCN führt die Java-Schlitznase als gefährdet (vulnerable) und die Malaiische Schlitznase in der Vorwarnliste (near threatened). Für viele Arten sind jedoch keine genauen Daten verfügbar.
Es gibt 12 allgemein anerkannte Arten von Schlitznasen, die in fünf Artengruppen unterteilt werden können:
Weitere Arten die oft lediglich als Unterarten aufgeführt werden, sind N. madagascariensis auf Madagaskar, N. aurita und N. parisii im östlichen Afrika und N. vinsoni in Mosambik.
Die Schlitznasen (Nycteridae) sind eine Fledermausfamilie aus der Überfamilie Emballonuroidea. Sie umfasst eine Gattung, Nycteris, mit 12 bis 15 Arten.
Aqueste article es un esbòs de completar pertocant los mamifèrs; podètz partejar vòstras coneissenças en lo modificant. Aquesta familha de ratapenadas apeladas nictèrs compren un sol genre :
Aquesta familha de ratapenadas apeladas nictèrs compren un sol genre :
Nycteris G. Cuvier e E. Geoffroy, 1795Skeltasnukiniai šikšnosparniai (lot. Nycteridae, angl. Slit - faced bats, vok. Schlitznasen, Stirngrubenfledermäuse) – šikšnosparnių (Chiroptera) šeima. Gyvūnai 45-75 mm ilgio ir 10-30 g. svorio. Paplitę Arikoje, Madagaskaro saloje, Arabijos pusiasalyje, Mianmare, Tailande, Kalimantane, Bali ir Javos salose, taip pat gali būti ir Sulavesio bei Timoro salose.
Šeimoje viena gentis ir 12 rūšių:
Multimedia w Wikimedia Commons Bruzdonosowate[6], bruzdonosy (Nycteridae) – monotypowa rodzina ssaków z rzędu nietoperzy (Chiroptera).
Rodzina obejmuje gatunki zamieszkujące strefę tropikalną i subtropikalną Starego Świata[7], w tym obszary pustynne. Jeden z gatunków (pospolity w Egipcie Nycteris thebaica) podawany był z greckiej wyspy Korfu, inny zaś – Nycteris hispida – z Sycylii, co dawałoby przyczynę do umieszczenia ich na liście ssaków Europy. Jednak obecnie stwierdzenia te są kwestionowane, lub przypisuje się je zawleczeniom pojedynczych osobników przez człowieka.
Większość przedstawicieli rodziny żywi się dużymi owadami i innymi stawonogami (np. skorpionami) zbieranymi z powierzchni gruntu. Największy bruzdonos – Nycteris grandis – może polować również na drobne kręgowce, np. ptaki.
Nazwa rodzajowa pochodzi od greckiego słowa νυκτερις nycteris – „nietoperz”[8].
Vespertilio hispidus Schreber, 1774
Do rodziny należy jeden rodzaj bruzdonos[6] (Nycteris) z następującymi gatunkami[6][7]:
Bruzdonosowate, bruzdonosy (Nycteridae) – monotypowa rodzina ssaków z rzędu nietoperzy (Chiroptera).
Nycteridae é uma família de morcegos, que consiste num único género, o Nycteris. Podem ser encontrados na África, sudoeste e sudeste asiáticos, Malásia Oriental e Indonésia.
Nycteridae é uma família de morcegos, que consiste num único género, o Nycteris. Podem ser encontrados na África, sudoeste e sudeste asiáticos, Malásia Oriental e Indonésia.
Hålnäsor (Nycteridae) är en familj i ordningen fladdermöss. I familjen finns bara ett släkte, Nycteris,[1] med 12 till 16 arter beroende på taxonomi.
Familjens utbredningsområde är delat i två regioner. De flesta arterna lever i Afrika söder om Sahara. En av dessa arter, Nycteris thebaica, förekommer däremot även i norra Afrika och på Arabiska halvön. Två arter har sitt utbredningsområde i Sydostasien, från Malackahalvön till Bali.
Öronen är stora och sammanlänkade med en liten hudmembran. Hålnäsor når en kroppslängd av fyra till nio centimeter, en svanslängd av fyra till åtta centimeter och en vikt av 10 till 43 gram. Namnet syftar på en långsträckt fördjupning på nosen. Näsborrarna ligger vid främre delen av sänkan och kring näsborrarna förekommer små hudveck (blad). Arterna har stora öron som är större än andra delar av huvudet. Hålnäsornas svans är helt inbäddad i flygmembranen och den har vid slutet en T-formig struktur.[2]
Lika långa öron i jämförelse till huvudet finns bara hos släktet Laephotis som tillhör familjen läderlappar.[3]
Pälsfärgen är vanligen orange, brun eller grå.[4]
Tandformeln är I 2/3 C 1/1 P 1/2 M 3/3, alltså 32 tänder.[4]
Habitatet varierar mellan arterna, medan några arter som Nycteris aurita föredrar torra regioner som savanner och halvöknar[5] finns andra arter som Nycteris intermedia främst i regnskogar och våt gräsland[6]. Som viloplatser utnyttjar de håligheter i träd, täta bladansamlingar, grottor och bergssprickor, byggnader, men även bon av jordpiggsvin, igelkottar och jordsvin[4]. Vanligtvis vilar de ensamma eller i mindre familjegrupper.[3] För Nycteris thebaica finns berättelser om 600 individer eller fler i samma grotta.[7]
Hålnäsor livnär sig huvudsakligen av insekter och spindeldjur, större arter äter även skorpioner. För arten Nycteris grandis är känt att den även äter mindre ryggradsdjur (fiskar, groddjur, fåglar och andra fladdermöss).[4]
Det är inte mycket känt om arternas sätt att fortplanta sig. Dräktigheten varierar mellan 2,5 och 6 månader och arter i tropiska områden har oftast en kortare dräktighet. Kanske vilar ägget en tid efter befruktningen, liksom hos andra fladdermöss. Vanligtvis föds bara ett ungdjur som får två månader di. För vissa tropiska arter är bekant att de kan para sig två gånger per år.
Hålnäsor hotas främst genom förstöringen av deras levnadsområde när naturnära regioner blir omvandlade till odlingsmark. Nycteris javanica listas av IUCN som sårbara (vulnerable) och Nycteris tragata som nära hotad (near threatened) men för flera andra saknas tillfredsställande data.[8]
Familjen hålnäsor bildar tillsammans med familjerna storöronfladdermöss (Megadermatidae) och hästskonäsor (Rhinolophidae) överfamiljen Rhinolophoidea.[4]
Här listas de 16 arter som är godkända av IUCN med deras utbredningsområden[8]:
Inga fossila hålnäsor var kända fram till 2010-talet.[4] Året 2016 blev släktet Khoufechia beskriven som levde under eocen i regionen som idag är Tunisien.[9]
Hålnäsor (Nycteridae) är en familj i ordningen fladdermöss. I familjen finns bara ett släkte, Nycteris, med 12 till 16 arter beroende på taxonomi.
틈새얼굴박쥐는 틈새얼굴박쥐속(Nycteris)에 속하는 박쥐의 총칭이다. 틈새얼굴박쥐속은 틈새얼굴박쥐과(Nycteridae)의 유일속이다. 13~16종으로 이루어져 있다. 말레이시아 동부 지역과 인도네시아 그리고 아프리카의 여러 지역에서 발견된다.
다음은 2002년 박쥐목의 계통 분류이다.[1]
박쥐목 큰귀박쥐과 넓은 의미의 애기박쥐과좁은 의미의 애기박쥐과
