dcsimg

Leporillus apicalis ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Leporillus apicalis és una espècie possiblement extinta de rosegador, originària de l'interior del sud d'Austràlia. Feia el niu acumulant grans piles de palets. El niu podia mesurar fins a tres metres de llargada i un d'alçada. Era un animal manso que a vegades s'enfilava a les taules per agafar-ne sucre. La gent també se'n menjava. L'última captura de L. apicalis fou enregistrada en pel·lícula el 18 de juliol del 1933, quan es calà foc als nius. Els espècimens corresponents es troben al Museu d'Austràlia Meridional. És possible que L. apicalis entrés en declivi a causa de la competència del bestiar boví i oví. Podria ser que un animal observat en una cova de l'Austràlia Occidental l'any 1970 fos un exemplar de L. apicalis.

Estat de conservació

A la seva edició del 2008 de la Llista Vermella, la UICN canvià l'estat de conservació de L. apicalis d'extint a en perill crític/possiblement extint, a causa de la possibilitat molt remota que encara sobrevisqui una població molt petita d'aquesta espècie en zones remotes de l'interior d'Austràlia que encara no han estat investigades.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Leporillus apicalis Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Leporillus apicalis: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Leporillus apicalis és una espècie possiblement extinta de rosegador, originària de l'interior del sud d'Austràlia. Feia el niu acumulant grans piles de palets. El niu podia mesurar fins a tres metres de llargada i un d'alçada. Era un animal manso que a vegades s'enfilava a les taules per agafar-ne sucre. La gent també se'n menjava. L'última captura de L. apicalis fou enregistrada en pel·lícula el 18 de juliol del 1933, quan es calà foc als nius. Els espècimens corresponents es troben al Museu d'Austràlia Meridional. És possible que L. apicalis entrés en declivi a causa de la competència del bestiar boví i oví. Podria ser que un animal observat en una cova de l'Austràlia Occidental l'any 1970 fos un exemplar de L. apicalis.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Leporillus apicalis ( Basque )

provided by wikipedia EU

Leporillus apicalis Leporillus generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Gould (1853) Muridae Proc. Zool. Soc. Lond. 126. or..

Kanpo estekak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Leporillus apicalis: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Leporillus apicalis Leporillus generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Leporillus apicalis ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Leporillus apicalis is een uitgestorven knaagdier uit het geslacht Leporillus.

Kenmerken

De rug is grijsbruin, de onderkant grijswit, met een geleidelijke overgang. De lange, behaarde staart is van boven donkerbruin en van onder wit, met een witte pluim. De kop-romplengte bedraagt 170 tot 200 mm, de staartlengte 220 tot 240 mm, de achtervoetlengte 41 tot 44 mm, de oorlengte 27 tot 33 mm en het gewicht ongeveer 150 gram. Vrouwtjes hebben geen mammae op de borst en twee paren op de buik.

Leefwijze

Dit dier was 's nachts actief. Hij sliep in groepen in holle bomen of in twijgnesten gebouwd door de langoorhaasrat (L. conditor), de andere soort van het geslacht (volgens anderen bouwde L. apicalis zelf ook nesten). Hij at zaden en wortels.

L. apicalis is officieel voor het laatst waargenomen in 1933, maar in 1970 zouden nog exemplaren in een grot in West-Australië zijn gezien. In West-Australië worden af en toe ook nog Leporillus-achtige twijgnesten gevonden, die misschien door L. apicalis zijn gemaakt.

Verspreiding

Deze soort kwam voor in Australië. Zijn verspreidingsgebied besloeg de droge gebieden van Midden- en Zuid-Australië, van Noordwestkaap in West-Australië in het westen tot Noordwest-Victoria in het oosten. Hij leefde in allerlei gebieden met een struikvegetatie.

Literatuur

  • Menkhorst, P. & Knight, F. 2001. A Field Guide to the Mammals of Australia. South Melbourne: Oxford University Press, x+269 pp. ISBN 978-0-19-550870-3
Bronnen, noten en/of referenties
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Leporillus apicalis: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Leporillus apicalis is een uitgestorven knaagdier uit het geslacht Leporillus.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Leporillus apicalis ( Swedish )

provided by wikipedia SV


Leporillus apicalis[2] är en däggdjursart som först beskrevs av Gould 1853. Leporillus apicalis ingår i släktet Leporillus och familjen råttdjur.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Arten är med en vikt av cirka 60 g mindre än den större kvistboråttan (Leporillus conditor). Vid svansens spets förekommer en smal tofs av vita hår.[5]

Individerna är nattaktiva och de bygger bon av kvistar som kan blir påfallande stora. Det största boet som troligtvis skapades av en individ från denna art var 3 meter lång, 2 meter bred och 1 meter hög. Antagligen äter Leporillus apicalis främst växtdelar som blad från buskar.[5]

Denna gnagare hade tidigare ett större utbredningsområde i centrala Australien. Den sista bekräftade observationen gjordes 1933. En ganska trovärdig iakttagelse som gjordes av personer som inte var zoologer dokumenterades 1970. Sedan 1970 hittas ibland gamla bon där nya kvistar hade tillfogats. Det är inte säkert om dessa förändringar beror på aktiviteter av individer från Leporillus apicalis. Kanske är arten redan utdöd.[1]

Källor

  1. ^ [a b c] 2008 Leporillus apicalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Leporillus apicalis
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/leporillus+apicalis/match/1. Läst 24 september 2012.
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ [a b] Leporillus apicalis. Department of the Environment, Australia. 2017. http://www.environment.gov.au/cgi-bin/sprat/public/publicspecies.pl?taxon_id=136. Läst 8 maj 2017.

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Leporillus apicalis: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV


Leporillus apicalis är en däggdjursart som först beskrevs av Gould 1853. Leporillus apicalis ingår i släktet Leporillus och familjen råttdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Arten är med en vikt av cirka 60 g mindre än den större kvistboråttan (Leporillus conditor). Vid svansens spets förekommer en smal tofs av vita hår.

Individerna är nattaktiva och de bygger bon av kvistar som kan blir påfallande stora. Det största boet som troligtvis skapades av en individ från denna art var 3 meter lång, 2 meter bred och 1 meter hög. Antagligen äter Leporillus apicalis främst växtdelar som blad från buskar.

Denna gnagare hade tidigare ett större utbredningsområde i centrala Australien. Den sista bekräftade observationen gjordes 1933. En ganska trovärdig iakttagelse som gjordes av personer som inte var zoologer dokumenterades 1970. Sedan 1970 hittas ibland gamla bon där nya kvistar hade tillfogats. Det är inte säkert om dessa förändringar beror på aktiviteter av individer från Leporillus apicalis. Kanske är arten redan utdöd.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Leporillus apicalis ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Leporillus apicalis là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Gould mô tả năm 1853.[2]

Chú thích

  1. ^ Robinson, T. & Burbidge, A. (2008). Leporillus apicalis. 2008 Sách đỏ IUCN. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế 2008. Truy cập ngày 10 tháng 10 năm 2008.
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Leporillus apicalis”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến phân họ chuột Murinae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Leporillus apicalis: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Leporillus apicalis là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Gould mô tả năm 1853.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

白尾巢兔鼠 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
二名法 Leporillus apicalis
Gould, 1854

白尾巢兔鼠Leporillus apicalis),又名小刺巢鼠,是生活在澳洲南部內陸的刺巢鼠屬。牠們築巢是會堆積大量的樹枝,長達3米及高1米。於1933年曾捕捉了一隻白尾巢兔鼠,當時相信是最後一隻,其標本存放在南澳博物館。牠們的數量下降是因與爭逐食物所致。

保育狀況

白尾巢兔鼠以往被認為是已經滅絕,於1933年捕捉的標本相信是最後一隻。但是於2008年,世界自然保護聯盟卻將牠們的保育狀況由滅絕降為極危(或可能滅絕)。這是因於1970年及其後,在澳洲中部一些偏遠地區中,在牠們的巢中不斷發現新鮮的植物。而在這些地區內仍未有進行詳細的勘察,所以牠們有可能已經滅絕,或是仍存有很少的數量。

參考

  1. ^ Woinarski, J. & Burbidge, A.A. Leporillus apicalis. IUCN Red List of Threatened Species (IUCN). 2016, 2016: e.T11633A22457421 [2016].
  • Flannery, Tim & Schouten, Peter. A Gap in Nature: Discovering the World's Extinct Animals. Atlantic Monthly Press, New York. 2001. ISBN 0-87113-797-6.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

白尾巢兔鼠: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

白尾巢兔鼠(Leporillus apicalis),又名小刺巢鼠,是生活在澳洲南部內陸的刺巢鼠屬。牠們築巢是會堆積大量的樹枝,長達3米及高1米。於1933年曾捕捉了一隻白尾巢兔鼠,當時相信是最後一隻,其標本存放在南澳博物館。牠們的數量下降是因與爭逐食物所致。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑