dcsimg

Tofspingvin ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Tofspingvin[2] (Eudyptes sclateri) är en relativt stor pingvin från Nya Zeeland.[3]

Utseende

 src=
En jämförelse mellan huvudet på tofspingvin (överst) och fjordpingvin (nederst).

Tofspingvinerna kan bli 65 centimeter långa och väga runt sju kilogram, vilket är över medel för pingviner. Påfallande är den gula tofsen som börjar vid näbbens övre ansats och som går över ögonen. Annars har huvudet och halsen en svart färg medan näbben är orangebrun. Bålen är uppdelad i en blåsvart ovansida och en vit undersida. Armarna som liknar bröstfenor är likaså blåsvart på ovansidan, ofta med en vitaktig kant. Deras undersida är vid spetsen blåsvart och nära bålen ljusare till vitaktig. Nyfödda ungar har en gråbrun rygg.[4]

Ekologi

 src=
Koloni med tofspingvin.

Hanar och honor bildar på land stora kolonier där även klipphopparpingviner (Eudyptes chrysocome) kan förekomma. Hanen kommer ofta två veckor före honan till nästet som användes under tidigare år. Boet påbörjas det av honan genom att svänga runt på marken. Sedan avlägsnar hon oönskad bråte från gropen. Efteråt bygger hanen nästets kanter med stenar och lera.[4]

Boet försvaras mot andra par med skrik, hotfulla rörelser eller genom strider. Under strider slår motståndarna med näbben och bröstfenorna. Honan lägger i oktober två ägg under tre till fem dagar. Det andra ägget är avsevärd större och det är även det enda ägget som ruvas klart. Honan och hanen ruvar ömsesidig och ägget kläcks efter cirka 35 dagar. Ungen bevakas under de följande tre till fyra veckor av sina föräldrar. Modern hämtar tidvis föda från havet medan hanen stannar i kolonin och fastar. I februari börjar ruggningen och sedan är ungen självständig.[4]

Tofspingvinen har troligen fiskar, bläckfiskar och kräftdjur som föda.[4][1]

Utbredning och status

Kolonier förekommer på Bountyöarna och Antipodöarna som ligger cirka 700 km öster om Sydön.[1] IUCN kategoriserar arten som starkt hotad. Artens population har minskat betydligt under de senaste 45 åren och beståndet är fortfarande på tillbakagång.[1] Det fanns 2009 cirka 170 000 individer.

 src=
Karta på engelska med Bountyöarna och Antipodöarna.

Namn

Arten har på svenska i litteratur även kallats Sclaters tofspingvin.[5]

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Eudyptes sclateri Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c d] Jenny Burchman (27 april 2001). ”Erect-crested penguin” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Eudyptes_sclateri/. Läst 6 juni 2016.
  5. ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Tofspingvin: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Tofspingvin (Eudyptes sclateri) är en relativt stor pingvin från Nya Zeeland.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV