Els alídids (Alydidae), conegudes com a xinxes de cap ample, són una família d'hemípters molt similars i estretament relacionada amb els Coreidae. N'hi ha uns 40 gèneres amb 250 espècies. Estan distribuïts en les regions temperades i més càlides de la Terra, la majoria són tropicals i subtropicals, per exemple a Europa només n'hi ha 10 espècies i només 2 es troben fora de la regió mediterrània.
Fan fins a 10-12 mm de llargada i tenen el cos prim. Alguns tenen potes llargues i molt fines. La característica més notable és la de tenir el cap ample, sovint similar en amplada i llargada al pronotum i escutel i els darrers segments de les antenes estan allargats i corbats. Tanaen ulls compostos i també ocels. Alunes espècies tenen hemièlitres i volen bé.
Els Alydidae generalment presenten coloracions fosques o negrenques. La part de dalt de l'abdomen generalment és de color vermell-taronja però aquest color normalment no és visible perquè està cobert per les ales. Tenen glàndules que fan una pudor considerada més forta que les dels Pentatomidae. Aquesta pudor es diu que és similar a la del mal alè (halitosi).
Les larves i els adults, els quals de vegades tenen les ales reduïdes, d'algunes espècies com Dulichius inflatus i Hyalymenus spp. mimetitzen les formigues i viuen en caus de formigues.[1]
Viuen principalment en hàbitats amb aridesa i sorrencs, com els litorals, els bruguerars, estepes i sabanes. El seu principal aliment són les llavors. Alguns són importants plagues agrícoles, per exemple, Leptocorisa oratorius sobre l'arròs.
Es coneixen tres llinatges principals. Dos d'ells s'accepten generalment com subfamílies, el tercer o es posa com una tribu, Leptocorisini dins els Microelytrinae,[2] o es tracta com una tercera subfamília Leptocorinae.[3]
Els alídids (Alydidae), conegudes com a xinxes de cap ample, són una família d'hemípters molt similars i estretament relacionada amb els Coreidae. N'hi ha uns 40 gèneres amb 250 espècies. Estan distribuïts en les regions temperades i més càlides de la Terra, la majoria són tropicals i subtropicals, per exemple a Europa només n'hi ha 10 espècies i només 2 es troben fora de la regió mediterrània.
Krummfühlerwanzen (Alydidae) sind eine Familie der Wanzen (Heteroptera)innerhalb der Teilordnung Pentatomomorpha. Von ihnen sind mehr als 254 Arten in etwa 45 Gattungen bekannt.[1] In Europa sind 12 Arten vertreten,[2] von denen in Mitteleuropa vier vorkommen.[3]
Krummfühlerwanzen werden 8 bis 20 Millimeter lang. Sie haben in der Regel einen langgestreckten, schlanken Körper, mit einem überproportional großen Kopf (er ist breiter als die Halbe Länge des Halsschildvorderrandes) und verlängerten Extremitäten. Viele Arten, insbesondere deren Nymphen imitieren das Aussehen von Ameisen, aber auch Wegwespen. Insbesondere Individuen mit zurückgebildeten Flügeln sehen Ameisen täuschend ähnlich, wohingegen die mit voll entwickelten (makropteren) Flügeln den Wegwespen ähnlich sehen. Häufig sind die Wanzen matt-graubraun gefärbt.[4][5] Bei manchen Arten sind die Schenkel (Femora) bei den Männchen verdickt.[3]
Die sehr kurzen Bucculae, die die Schnabelrinne seitlich begrenzenden Wangenplatten, reichen bei allen Arten nicht über die Fühlerbasen hinaus und sind charakteristisch für die Vertreter der Krummfühlerwanzen. Letztere befinden sich dorsal, oberhalb der gedachten Linie durch die Mitte der Facettenaugen. Das erste Fühlerglied ist basal nicht eingeschnürt. Die Punktaugen (Ocelli) befinden sich nicht auf sklerotisierten Erhebungen. Die Membrane der Hemielytren haben zahlreiche Flügeladern. Die Trichobothria am Hinterleib liegen am fünften bis siebten Sternum lateral oder sublateral, am dritten und vierten Sternum submedial. Sie sind entweder in Gruppen, oder verstreut angeordnet. Die Stigmen befinden sich alle ventral und auch am achten Hinterleibssegment sind Stigmen ausgebildet. Bei den Nymphen befinden sich die Duftdrüsenöffnungen am Hinterleib jeweils zwischen dem vierten bis sechsten Tergum. Der Spermatheca fehlt der proximale Flansch.[4][5]
Bei einer Reihe von Gattungen ist ein Stridulationsorgan ausgebildet. Das Stridulitrum befindet sich auf den Hemielytren, das Plectrum auf den hinteren Schenkeln (Femora).[5]
Die Krummfühlerwanzen sind weltweit verbreitet, haben ihr Hauptverbreitungsgebiet jedoch in den Tropen und Subtropen.[5]
Krummfühlerwanzen ernähren sich phytophag entweder von den vegetativen Teilen der Pflanzen oder von reifen oder unreifen Samen. Alydinae saugen überwiegend an Hülsenfrüchtlern (Fabaceae), Micrelytrinae überwiegend an Gräsern.[4] Eine Reihe von Arten tritt in der Landwirtschaft als Schädling auf. Beispielsweise ist Leptocorisa acuta ein bedeutender Schädling an Reis und kann durch das Saugen an den sich entwickelnden Reissamen auch totale Ernteausfälle verursachen.[4] Diese und auch eine andere Art sammelt sich während der Trockenzeit in sehr großen Aggregationen. Diese werden durch Pheromone koordiniert, sodass die Wanzen etwa bei Gefahr gemeinsam im Schwarm flüchten. Die ameisenimitierenden Arten sehen Ameisen nicht nur zum Teil so ähnlich, dass man sie im Feld nur schwer von echten Ameisen unterscheiden kann, sie imitieren auch die ruckartigen Bewegungen von Ameisen, um die Tarnung zu perfektionieren.[5]
Charles Jean Baptiste Amyot & Jean Guillaume Audinet Serville beschrieben die Gruppe 1843 erstmals als „Alydides“. Carl Stål stellte sie 1867 mit dem Namen „Alydida“ als Unterfamilie zu den Randwanzen (Coreidae). Dieser Ansicht folgten viele nachfolgende Autoren und begründeten dies mit den vielen Flügeladern auf der Membrane der Hemielytren und dem plattenförmigen Ovipositor. Schaefer stellte die Gruppe 1965 wie auch nachfolgende Autoren in den Familienrang innerhalb der Überfamilie Coreoidea und erhob außerdem auch mehrere Tribus in den Rang von Unterfamilien. Er unterteilte die Familie in die Unterfamilien Alydinae und Micrelytrinae. Ahmad erhob die von Schaefer noch als Tribus zu letzterer Unterfamilie gerechneten Leptocorisini in den Rang einer dritten Unterfamilie. Dieser Ansicht folgten viele spätere Autoren, so auch Schuh & Slater (1995). Li & Zheng (1993) stützten jedoch die Klassifikation auf Basis von zwei Unterfamilien nach Schaefer. Dieser überprüfte 1999 die Klassifikation erneut und bestätigte die Unterteilung in bloß zwei Unterfamilien und folgenden Tribus:[4][5][6]
In Europa treten folgende Arten auf:[2]
Fossilfunde der Familie aus dem Oligozän-Miozän sind aus allen Unterfamilien bekannt. Außerdem ist eine ausgestorbene Unterfamilie, die Monstrocoreinae aus den Oberjura beschrieben.[5]
Krummfühlerwanzen (Alydidae) sind eine Familie der Wanzen (Heteroptera)innerhalb der Teilordnung Pentatomomorpha. Von ihnen sind mehr als 254 Arten in etwa 45 Gattungen bekannt. In Europa sind 12 Arten vertreten, von denen in Mitteleuropa vier vorkommen.
Alydidae, commonly known as broad-headed bugs, is a family of true bugs very similar to the closely related Coreidae (leaf-footed bugs and relatives). There are at least 60 genera and 300 species altogether. Distributed in the temperate and warmer regions of the Earth, most are tropical and subtropical animals; for example Europe has a mere 10 species, and only 2 of these occur outside the Mediterranean region.[1]
Broad-headed bugs are known as knobe in the Meto and Funai Helong languages of West Timor, Indonesia.[2]
Broad-headed bugs are up to 10–12 millimetres (0.4–0.5 in) long, and have slender bodies. Some have long and very thin legs. The most notable characteristics of the family are that the head is broad, often similar in length and width to the pronotum and the scutellum, and that the last antennal segments are elongated and curved. The compound eyes are globular and protruding, and they also have ocelli. The femora of the hindlegs bear several strong spines; the tarsus has three segments. Most species have well-developed hemelytra (forewings), allowing them to fly well, but in some the hemelytra are vestigial. The membranous part of the hemelytra have several closely spaced long veins.
Alydidae are generally of dusky or blackish coloration. The upperside of the abdomen is usually bright orange-red. this color patch is normally not visible as it is covered by the wings; it can be exposed, perhaps to warn would-be predators of these animals' noxiousness: They frequently have scent glands that produce a stink considered to be worse than that of true stink bugs (Pentatomidae). The stink is said to smell similar to a bad case of halitosis.
Sometimes the adults have reduced wings. Both, nymphs and adults of some species, such as Dulichius inflatus and Hyalymenus spp. are ant mimics and live in ant nests.[3]
These bugs mainly inhabit fairly arid and sandy habitat, like seashores, heathland, steppe and savannas. Their main food is seeds, which they pierce with their proboscis to drink the nutritious fluids contained within. Some are economically significant pests, for example Leptocorisa oratoria on rice.
Two major lineages are generally accepted as subfamilies; a third (the Leptocorisinae[4]) is now placed as a tribe Leptocorisini of the Micrelytrinae.[5]
These 60 genera belong to the family Alydidae:[1][6]
Riptortus sp. in Kerala
Dulichius inflatus, ant mimic
Alydidae, commonly known as broad-headed bugs, is a family of true bugs very similar to the closely related Coreidae (leaf-footed bugs and relatives). There are at least 60 genera and 300 species altogether. Distributed in the temperate and warmer regions of the Earth, most are tropical and subtropical animals; for example Europe has a mere 10 species, and only 2 of these occur outside the Mediterranean region.
Los alídidos (Alydidae) son una familia de insectos hemípteros del suborden Heteroptera, conocidas en inglés como "chinches de cabeza ancha" (broad-headed bugs), muy similares a sus parientes cercanos los Coreidae (chinches de patas grandes, chinches hediondas, chinches de las leguminosas o "chinches de patas en forma de hoja" (leaf-footed bugs en inglés). Hay alrededor de 40 géneros con 250 especies en total. Distribuidas en las regiones más templadas y cálidas de la Tierra, la mayoría son animales tropicales y subtropicales; por ejemplo, en Europa hay apenas 10 especies, y sólo 2 de estas se encuentran fuera de la región mediterránea.
Esas chinches tienen una longitud de 10-12 mm, y tienen cuerpos esbeltos. Algunas tienen patas largas y muy delgadas. Las características más notables de la familia son que la cabeza es ancha, generalmente similar en longitud y anchura al pronoto y el escutelo, y que los últimos segmentos antenales son alargados y curvos. Los ojos compuestos son globulares y prominentes, y también presentan ocelos. El fémur de las patas posteriores presenta varias espinas robustas; el tarso tiene tres segmentos. La mayoría de las especies poseen hemiélitros (alas delanteras) bien desarrollados, que les permiten volar con facilidad, pero en algunos los hemiélitros son vestigiales. La parte membranosa de los hemiélitros tiene varias venas largas.
Alydidae presentan generalmente una coloración oscura o negruzca. La parte superior del abdomen es normalmente de color naranja-rojo claro. Este coloreado no suele ser visible ya que está cubierto por las alas; pueden exponerlo, tal vez, para advertir a los posibles depredadores de su nocividad: Frecuentemente poseen glándulas olorosas que producen un hedor considerado peor que el de las verdaderas chinches pestilentes (Pentatomidae). Se dice que la hediondez que producen es parecida a un caso grave de halitosis.
Las ninfas de algunas especies son mirmecomórficas y se desarrollan en nidos de hormigas.
Estas chinches habitan fundamentalmente hábitats claramente áridos y arenosos, como playas, brezales, estepas y sabanas. Su principal alimento son las semillas, que perforan con su probóscide para beber los fluidos nutrientes contenidos en ellas. Algunas son desde el punto de vista económico plagas, como por ejemplo Leptocorisa oratorius sobre el arroz.
Se conocen tres linajes principales de "chinches de cabeza ancha". Dos son generalmente aceptados como subfamilias, y el tercero es o bien colocado como una tribu Leptoscorisini dentro de Microelytrinae,[1] o como una tercera subfamilia, Leptocorinae.[2]
Los alídidos (Alydidae) son una familia de insectos hemípteros del suborden Heteroptera, conocidas en inglés como "chinches de cabeza ancha" (broad-headed bugs), muy similares a sus parientes cercanos los Coreidae (chinches de patas grandes, chinches hediondas, chinches de las leguminosas o "chinches de patas en forma de hoja" (leaf-footed bugs en inglés). Hay alrededor de 40 géneros con 250 especies en total. Distribuidas en las regiones más templadas y cálidas de la Tierra, la mayoría son animales tropicales y subtropicales; por ejemplo, en Europa hay apenas 10 especies, y sólo 2 de estas se encuentran fuera de la región mediterránea.
Les Alydidae sont une famille d'insectes du sous-ordre des hétéroptères (punaises).
La famille des Alydidae a été décrite par les entomologistes français Charles Jean Baptiste Amyot et Jean Guillaume Audinet Serville en 1843, sous le nom initial d'Alydides.
Selon Catalogue of Life (5 octobre 2019)[2] :
Les Alydidae sont une famille d'insectes du sous-ordre des hétéroptères (punaises).
Alydidae Amyot & Serville, 1843, è una famiglia di insetti eterotteri pentatomomorfi dell'ordine Rhynchota, superfamiglia Coreoidea, diffusa in tutto il mondo.
Gli Alydidae sono generalmente rappresentati da un corpo snello, di forma oblunga, con appendici allungate e con tegumento dai colori scuri. È frequente il mimetismo batesiano, con l'imitazione, nelle forme e nelle colorazioni, di Imenotteri predatori quali le vespe e, nel caso degli stadi preimmaginali, le formiche.
Il capo è grande, isodiametrico, largo quanto il protorace, provvisto di ocelli e con antenne e rostro composti da quattro segmenti.
Il torace mostra il pronoto subtrapezoidale, con il margine posteriore largo quanto il capo o poco più e con mesoscutello relativamente piccolo e nettamente più stretto. Le emielitre hanno la membrana percorsa da una fitta nervatura. L'addome è provvisto di tricobotri negli uriti III-VII in posizione laterale o ventrale.
Gli Alydidae sono insetti fitofagi che si nutrono a spese di organi epigei o di semi. È stata riscontrata una certa specializzazione tassonomica all'interno della famiglia, per cui alcuni Alididi si nutrono generalmente a spese di Leguminose e altri a spese di Graminacee. La letteratura cita anche casi di danno alle specie agrarie, come nel caso di Leptocorisa acuta, che si rivela un fitofago dannoso al riso, causando anche perdite dell'intero raccolto, o di Riptortus linearis, occasionalmente dannoso alla soia.
La famiglia è cosmopolita, con una larga diffusione in tutto il mondo, ma la maggior parte delle specie si rinviene nelle regioni tropicali e subtropicali.
La famiglia comprende circa 250 specie distribuite in oltre 40 generi. Gli schemi tassonomici trattati in letteratura fanno capo a due differenti interpretazioni[1].
La prima interpretazione, proposta da AHMAD (1965)[2], ha riscosso un'ampia condivisione, fino agli anni novanta, dalla molti autori[1] ed è tuttora adottata da alcune classificazioni[3]. Tale classificazione suddivide la famiglia in tre sottofamiglie:
La seconda interpretazione fa capo ad una proposta di Schaefer (1965)[4], successivamente suffragata dalle ricerche filogenetiche di Li & Zheng (1993) e sostituita da una revisione completa di Schaefer (1999)[5].
Alla luce di tali acquisizioni la famiglia viene attualmente suddivisa in due sottofamiglie[6]:
Alydidae Amyot & Serville, 1843, è una famiglia di insetti eterotteri pentatomomorfi dell'ordine Rhynchota, superfamiglia Coreoidea, diffusa in tutto il mondo.
Pentinblakės (lot. Alydidae, angl. Broad-headed bugs) blakių pobūrio (lot. Heteroptera) blakių šeima.
Lietuvoje gyvena tik viena šios šeimos atstovė.
Paprastoji pentinblakė (lot. Alydus calcaratus)
Blakės ilgis 10-12 mm. Kūnas pailgas, pilkai rudos, juosvos spalvos. Ant pilvelio (iš viršaus) yra stačiakampio formos oranžinės spalvos dėmė, kuri gerai matoma kai blakė skrenda. Pilvelio kraštai papuošti baltomis dėmėmis. Antenos pilkai rudos arba juodos, paskutinis (ketvirtas) segmentas yra išlenktas. Ant užpakalinių kojų poros blauzdų yra po 3 spyglius. Suaugėliai pamėgžioja vorus medžiojančias vapsvas - pompidus (lot. Pompilidae), ypač kai šokinėja žeme ieškodamos maisto.
Šios blakės yra fitofagai (augalėdės), dažniausiai minta ankštiniais (lot. Fabaceae) augalais, ypač prožirniais (lot. Genista), nors yra pastebėtos maitinantis ir dvėseliena. Šios blakės ypač gerai ir greitai skraido. Dažniausiai randamos smėlėtuose viržynuose, sausose pievose su retais krūmokšniais.
Žiemoja suaugusios blakės, pavasarį poruojasi, deda kiaušinėlius. Nimfos suauga iki vidurvasario. Vėlesnių stadijų nimfos panašios į skruzdėles ir yra pastebėtos gyvenant kartu su skruzdėmis skruzdėlynuose. Kol kas dar neaišku, kodėl jos taip daro. Kai kurie mokslininkai mano, kad nimfos skruzdėlynuose žiemoja. Suerzintos ar besigindamos blakės skleidžia labai nemalonų kvapą.
Paplitusi visoje Europoje, Azijoje ir Šiaurės Amerikoje.
Pentinblakės (lot. Alydidae, angl. Broad-headed bugs) blakių pobūrio (lot. Heteroptera) blakių šeima.
Lietuvoje gyvena tik viena šios šeimos atstovė.
Paprastoji pentinblakė (lot. Alydus calcaratus)
Blakės ilgis 10-12 mm. Kūnas pailgas, pilkai rudos, juosvos spalvos. Ant pilvelio (iš viršaus) yra stačiakampio formos oranžinės spalvos dėmė, kuri gerai matoma kai blakė skrenda. Pilvelio kraštai papuošti baltomis dėmėmis. Antenos pilkai rudos arba juodos, paskutinis (ketvirtas) segmentas yra išlenktas. Ant užpakalinių kojų poros blauzdų yra po 3 spyglius. Suaugėliai pamėgžioja vorus medžiojančias vapsvas - pompidus (lot. Pompilidae), ypač kai šokinėja žeme ieškodamos maisto.
Šios blakės yra fitofagai (augalėdės), dažniausiai minta ankštiniais (lot. Fabaceae) augalais, ypač prožirniais (lot. Genista), nors yra pastebėtos maitinantis ir dvėseliena. Šios blakės ypač gerai ir greitai skraido. Dažniausiai randamos smėlėtuose viržynuose, sausose pievose su retais krūmokšniais.
Žiemoja suaugusios blakės, pavasarį poruojasi, deda kiaušinėlius. Nimfos suauga iki vidurvasario. Vėlesnių stadijų nimfos panašios į skruzdėles ir yra pastebėtos gyvenant kartu su skruzdėmis skruzdėlynuose. Kol kas dar neaišku, kodėl jos taip daro. Kai kurie mokslininkai mano, kad nimfos skruzdėlynuose žiemoja. Suerzintos ar besigindamos blakės skleidžia labai nemalonų kvapą.
Paplitusi visoje Europoje, Azijoje ir Šiaurės Amerikoje.
Nimfa
Oranžinė dėmė ant pilvelio
Vepseteger er en familie av insekter som tilhører tegene, en gruppe av nebbmunner. Det er kjent ca. 250 arter fordelt på 42 slekter, 10 av dem forekommer i Europa, men bare Alydus calcaratus i Norge.
Slanke, parallellsidige, avlange teger, ofte brunlige med bakkroppen mer eller mindre rød. Hodet er stort og bredt (gjerne like bredt som resten av kroppen), med små, utstående fasettøyne. Antennene er ganske tynne og består av fire ledd. Vingene er store og velutviklede. beina er ganske lange, baklårene har gjerne en rad av kraftige pigger langs bakkanten.
I motsetning til de fleste landlevende teger som er forholdsvis trege insekter er vepseteger svært livlige, de løper raskt og flyr også godt og gjerne. De holder seg mest på åpne, solfylte, tørre områder. De er mer eller mindre altetende og tar både plantekost og andre insekter. Nymfene kan ofte finnes i maurtuer.
Et latinsk familienavn ender med ...idae, og et navn på en overfamilie på ...oidea.
Vepseteger er en familie av insekter som tilhører tegene, en gruppe av nebbmunner. Det er kjent ca. 250 arter fordelt på 42 slekter, 10 av dem forekommer i Europa, men bare Alydus calcaratus i Norge.
Smyczykowate (Alydidae) – rodzina owadów z podrzędu pluskwiaków różnoskrzydłych.
Ciało wydłużone, 10-14 mm długości, czarnobrązowe, pokryte licznymi włoskami. Głowa trójkątna, z wypukłymi, okrągłymi oczami. Przedplecze podłużne - prostokątne lub trapezoidalne. Tarczka trójkątna, gładka[2].
W strefie klimatu umiarkowanego preferują siedliska otwarte, suche (nasypy kolejowe, murawy ksereotermiczne), często w zbiorowiskach ruderalnych[2].
Larwy i osobniki dorosłe, które niekiedy mają zredukowane skrzydła, niektórych gatunków, jak np.: Dulichius inflatus and Hyalymenus spp. upodabniają się do mrówek (mimikra) i pasożytują wewnątrz mrowisk[3].
Na świecie opisano ok. 250 gatunków, zgrupowanych w dwóch podrodzinach i ok. 50 rodzajach. W Palearktyce stwierdzono ok. 70 gatunków w 26 rodzajach, z czego w Polsce 2[2][4]: Smyczyk mrówkownik (Alydus calcaratus) i Megalotomus junceus.
Schaefer (2004) dzieli Alydidae na dwie podrodziny[5]:
Do 1965 rodzina Alydidae była często umieszczana w randze podrodziny w Coreidae Leach, 1815[5].
Smyczykowate (Alydidae) – rodzina owadów z podrzędu pluskwiaków różnoskrzydłych.
Alydidae é uma família de insetos hemípteros da superfamília Coreoidea. São semelhantes a Rhopalidae e Coreidae, mas a cabeça é relativamente mais ampla e corpo geralmente longo e estreito. Habitam vegetações ao longo de estradas e em áreas arborizadas. Todos são fitófagos, a subfamília Alydinae alimenta-se principalmente de Fabaceae (muitas vezes em sementes); enquanto que a subfamília Micrelytrinae, principalmente de gramíneas. Variam de 10-18 mm. Muitos fedem pior do que percevejos (Pentatomidae).[1]
Alydidae é uma família de insetos hemípteros da superfamília Coreoidea. São semelhantes a Rhopalidae e Coreidae, mas a cabeça é relativamente mais ampla e corpo geralmente longo e estreito. Habitam vegetações ao longo de estradas e em áreas arborizadas. Todos são fitófagos, a subfamília Alydinae alimenta-se principalmente de Fabaceae (muitas vezes em sementes); enquanto que a subfamília Micrelytrinae, principalmente de gramíneas. Variam de 10-18 mm. Muitos fedem pior do que percevejos (Pentatomidae).
Krumhornskinnbaggar (Alydidae) är en familj i insektsordningen halvvingar som tillhör gruppen skinnbaggar. Det finns cirka 250 arter världen över, främst i områden tropisk eller subtropiskt klimat, men även i varmare tempererat klimat. I Europa förekommer 10 arter, varav de flesta finns i de södra delarna nära Medelhavet. I Sverige förekommer en art.
Krumhornskinnbaggar har en längd på upp till 10-12 millimeter. Kroppen är långsträckt och slank med ett stort och brett huvud. Det yttersta segmentet på antennerna är långt och något böjt. Fasettögonen är klotformiga, små och utstående. På bakbenens lår finns taggiga utskott. Ofta är de fullbildade individerna mörkt färgade, med mer eller mindre orangerödaktig bakkropp. Flertalet arter har välutvecklade vingar och flyger bra, men några arter har bara rudimentära vingar. Den avvikande färgen på bakkroppen syns normalt inte då bakkroppen täcks av vingarna, men insekten kan ibland exponera den, kanske som en varning till predatorer.
Krumhornskinnbaggar finns främst i öppna, soliga och torra områden. De livnär sig huvudsakligen på växter, speciellt genom att suga ut frön, men det finns även de som angriper andra insekter. Några arter betraktas som skadeinsekter, bland annat Leptocorisa oratorius på ris. Som andra halvvingar har de ofullständig förvandling och utvecklas från ägg till imago genom flera nymfstadier. En del arter uppvisar mimikry genom att likna myror och har nymfer som lever i myrbon.
Krumhornskinnbaggar (Alydidae) är en familj i insektsordningen halvvingar som tillhör gruppen skinnbaggar. Det finns cirka 250 arter världen över, främst i områden tropisk eller subtropiskt klimat, men även i varmare tempererat klimat. I Europa förekommer 10 arter, varav de flesta finns i de södra delarna nära Medelhavet. I Sverige förekommer en art.
Алидиды[1][2] (лат. Alydidae) — семейство полужесткокрылых из подотряда клопов. Запах, испускаемый многими из этих клопов, намного хуже, чем запах клопов-щитников.[3]
В семействе насчитывается более 250 видов из примерно 45 родов. Встречаются в умеренном и жарком климате, большинство видов — обитатели тропиков и субтропиков. В Европе встречается чуть больше 10 видов:
Клопы длиной 10—18 мм. Внешне схожи с представителями семейства краевиков (Coreidae), но имеют более широкую голову и длинное узкое тело[3].
Представители семейства растительноядны. Встречаются в кустарниках и травах у обочин дорог и в лесистой местности.[3]
В семейство входят, в частности, такие роды:
Алидиды (лат. Alydidae) — семейство полужесткокрылых из подотряда клопов. Запах, испускаемый многими из этих клопов, намного хуже, чем запах клопов-щитников.
蛛緣蝽科(學名:Alydidae)是一個半翅目昆蟲的科。本科物種與緣椿象科(英语:Coreidae)物種有着密切關係。現時本科包括有至少50個属、 290個物種。
分佈於温带及地區上較溫暖的地區,本科物種主要為热带及亚热带昆蟲。舉例說:在欧洲本科有10個屬的物種,當中只有2個屬有在較溫暖的地中海區域以外出現。
Broad-headed bugs[1] are up to 10~12毫米(0.4~0.5英寸) long, and have slender bodies. Some have long and very thin legs. The most notable characteristics of the family are that the head is broad, often similar in length and width to the 前胸 (昆蟲) and the scutellum (entomology)(英语:scutellum (entomology)), and that the last 觸角 segments are elongated and curved. The 複眼s are globular and protruding, and they also have ocelli(英语:ocelli). The 腿 (节肢动物) of the hindlegs bear several strong spines; the tarsus has three segments. Most species have well-developed 翅鞘 (forewings), allowing them to fly well, but in some the hemelytra are vestigial. The membranous part of the hemelytra have several closely spaced long veins.
Alydidae are generally of dusky or blackish coloration. The upperside of the 腹 is usually bright orange-red. this color patch is normally not visible as it is covered by the wings; it can be exposed, perhaps to warn would-be 捕食s of these animals' noxiousness: They frequently have scent glands that produce a stink considered to be worse than that of true stink bugs (蝽科). The stink is said to smell similar to a bad case of 口臭.
Sometimes the adults have reduced wings. Both, nymphs and adults of some species, such as Dulichius inflatus(英语:Dulichius inflatus) and Hyalymenus(英语:Hyalymenus) spp. are 擬蟻現象s and live in ant nests.[2]
這些昆蟲主要棲息於相當乾旱(英语:arid)的沙質棲息地,見於海濱、石楠荒原、乾草原和疏林草原。牠們的主要以植物的種子為食:牠們會用其長鼻(英语:proboscis)刺穿種子,以飲用其中所含的營養液。部分物種在經濟上是重要的害蟲,例如水稻上的Leptocorisa oratoria(英语:Leptocorisa oratoria)。
本科物種為单源群[3],可分為三條自然的家系(英语:lineage (evolution))。這三條家系原來對應本科的三個族,分別如下[3]:
1965年,有兩份文獻對這分類作出不同的修訂:
中國昆蟲學家李新正和郑乐怡於1993年發表研究,對蛛缘蝽科各個亚群合共16个代表属作比较形态学研究,結論認同Schaefer (1965)的分類建議才符合研究結果[3]。其後,Schaefer (1999)[7]再完善整個分類。不過,Ahmad (1965)的分類仍然有文獻在使用。
綜合多個昆蟲數據庫的資料,現時本科包括有59個屬,分為多個亞科和族[8],分別如下:
數據來源: