dcsimg
Image of radish
Creatures » » Plants » » Dicotyledons » » Crucifers »

Wild Radish

Raphanus raphanistrum L.

Distribution in Egypt

provided by Bibliotheca Alexandrina LifeDesk

Nile and Mediterranean region.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Bibliotheca Alexandrina
author
BA Cultnat
provider
Bibliotheca Alexandrina

Global Distribution

provided by Bibliotheca Alexandrina LifeDesk

North Africa, Europe, Southwest and Central Asia.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Bibliotheca Alexandrina
author
BA Cultnat
provider
Bibliotheca Alexandrina

Associations

provided by BioImages, the virtual fieldguide, UK
Foodplant / open feeder
nocturnal larva of Elinora dominiquei grazes on leaf of Raphanus raphanistrum

Foodplant / open feeder
nocturnal larva of Elinora flaveola grazes on leaf of Raphanus raphanistrum

Foodplant / sap sucker
adult of Eurydema oleracea sucks sap of Raphanus raphanistrum

Foodplant / pathogen
Leptosphaeria maculans infects and damages live Raphanus raphanistrum

Foodplant / spot causer
colony of Pseudocercosporella anamorph of Mycosphaerella capsellae causes spots on live leaf of Raphanus raphanistrum

In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / parasite
colony of sporangium of Peronospora parasitica parasitises live Raphanus raphanistrum
Remarks: season: 1-4

Foodplant / spot causer
amphigenous colony of Ramularia hyphomycetous anamorph of Ramularia armoraciae causes spots on live leaf of Raphanus raphanistrum

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
BioImages
project
BioImages

Comments

provided by eFloras
The ‘wild radish’ is perhaps, not wild anywhere within our area, but found as weed or sometimes cultivated for green fodder or ornamental purposes. Its subsp. rostratus (DC) Thell. (R. rostratus DC., Syst. Nat. 2:666.1821) with long beaked fruits, may also be found cultivated, but should not be confused with the var. caudatus of the following species.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of Pakistan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of Pakistan @ eFloras.org
editor
S. I. Ali & M. Qaiser
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Description

provided by eFloras
Annual, with a slender (not tuberous) tap root, erect, simple or branched, 20-60 cm tall, roughly hispid below and somewhat glaucous above. Lower leaves lyrate-pinnatifid, 1-4 jugate, with a large rounded terminal lobe; upper leaves smaller, oblong, pinnately lobed or toothed. Racemes and flowers ± similar to the following species. Siliquae (15-) 20-60 mm long, 3-5(-7) mm broad, ± constricted between 3-8 seeds and ending into a slender beak; valves firm and readily breaking into 1-seeded parts; seeds ovoid or spherical, 1.5-2.5 mm in diam.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of Pakistan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of Pakistan @ eFloras.org
editor
S. I. Ali & M. Qaiser
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Description

provided by eFloras
Herbs annual, (20-)25-60(-75) cm tall, often hispid. Roots not fleshy. Stems erect or prostrate, usually retrorsely hispid. Basal leaves with petioles 1-6 cm; leaf blade oblong, obovate, or oblanceolate in outline, 3-15(-22) × 1-5 cm, lyrate or pinnatifid, sometimes undivided, margin dentate, apex obtuse or acute; lateral lobes 1-4 on each side of midvein, oblong or ovate, to 4 × 2 cm, smaller than terminal lobe. Uppermost cauline leaves subsessile, often undivided, dentate. Fruiting pedicels divaricate or ascending, straight, 0.7-2.5 cm. Sepals narrowly oblong, 7-11 × 1-2 mm, sparsely pubescent. Petals yellow or creamy white, with dark brown or purple veins, broadly obovate, 1.5-2.5 cm × 4-7 mm, apex obtuse or emarginate; claw to 1.5 cm. Filaments slender, 7-12 mm; anthers 2-2.5 mm, sagittate at base. Fruit cylindric or narrowly lanceolate; valvular segment seedless, 1-1.5 mm; seed-bearing distal segment (1.5-)2-11(-14) cm × (2.5-)3-8(-11) mm, woody or corky, rounded at base, conical at apex, strongly constricted between seeds, strongly ribbed; style 1-5 cm; stigma entire. Seeds oblong or ovoid, 2.5-3.5 × 1.8-2.5 mm. Fl. May-Sep, fr. Jun-Oct. 2n = 18.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of China Vol. 8: 25 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of China @ eFloras.org
editor
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Distribution

provided by eFloras
Distribution: Europe, N. Africa, S.W. Asia. Introduced elsewhere.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of Pakistan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of Pakistan @ eFloras.org
editor
S. I. Ali & M. Qaiser
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Flower/Fruit

provided by eFloras
Fl. Per.: Jan.-April.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of Pakistan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of Pakistan @ eFloras.org
editor
S. I. Ali & M. Qaiser
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Habitat & Distribution

provided by eFloras
Roadsides, fields, waste areas. Qinghai, Sichuan, Taiwan [native to SW Asia, Europe, and the Mediterranean region; naturalized elsewhere].
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of China Vol. 8: 25 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of China @ eFloras.org
editor
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Distribution ( Spanish; Castilian )

provided by IABIN
II, III, IV, V, RM, VI, VII, VIII, IX, X
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Universidad de Santiago de Chile
author
Pablo Gutierrez
partner site
IABIN

Raphanus raphanistrum ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ


Raphanus raphanistrum (lat. Raphanus raphanistrum) - kələmçiçəyikimilər fəsiləsinin turp cinsinə aid bitki növü.

Mənbə

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ


Raphanus raphanistrum (lat. Raphanus raphanistrum) - kələmçiçəyikimilər fəsiləsinin turp cinsinə aid bitki növü.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Rave bord ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El rave bord o rave petit (Raphanus raphanistrum) és una planta de la família de les Brassicàcies. Aquesta planta es coneix popularment amb el nom de "ravenissa", un nom genèric que inclou diverses espècies de males herbes. Noms derivats d'aquest són ravanissa, rafanistre, raveguissa, ravenís, ravenissa blanca, ravenissa borda i ravenisses. Entre altres noms cal mencionar citró, erviana, enviana, raveguí, ravenet, ervianes i esmolata.

El rave bord es pot sovint confondre amb una altra mala herba molt comuna coneguda amb el nom de "ravenissa", la mostassa borda (Sinapis arvensis). Es pot distingir fàcilment però comparant els pètals, car els de la flor del rave bord tenen les venes ben marcades i de color morada. Hom diu que és un avantpassat del rave comestible (Raphanus sativus) però les varietats silvestres no tenen l'arrel tuberosa i morada característica del rave.

Originari de la zona del mediterrani i d'Àsia, actualment el rave bord és una espècie invasora que s'ha estés arreu de les zones subàrtiques de tot el planeta.[1] És una planta molt comuna a les Illes Balears, la zona litoral de Tarragona i al País Valencià, on es troben dues varietats:

El rave bord és una planta dura, considerada com a mala herba i que sovint creix en ambients ruderals. Floreix del març al juliol. Les flors tenen quatre pètals i són generalment blanques. Hi ha varietats de flor groga. El fruit ve en una beina que recorda un cacauet[2]

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Rave bord Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Rave bord: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El rave bord o rave petit (Raphanus raphanistrum) és una planta de la família de les Brassicàcies. Aquesta planta es coneix popularment amb el nom de "ravenissa", un nom genèric que inclou diverses espècies de males herbes. Noms derivats d'aquest són ravanissa, rafanistre, raveguissa, ravenís, ravenissa blanca, ravenissa borda i ravenisses. Entre altres noms cal mencionar citró, erviana, enviana, raveguí, ravenet, ervianes i esmolata.

El rave bord es pot sovint confondre amb una altra mala herba molt comuna coneguda amb el nom de "ravenissa", la mostassa borda (Sinapis arvensis). Es pot distingir fàcilment però comparant els pètals, car els de la flor del rave bord tenen les venes ben marcades i de color morada. Hom diu que és un avantpassat del rave comestible (Raphanus sativus) però les varietats silvestres no tenen l'arrel tuberosa i morada característica del rave.

Originari de la zona del mediterrani i d'Àsia, actualment el rave bord és una espècie invasora que s'ha estés arreu de les zones subàrtiques de tot el planeta. És una planta molt comuna a les Illes Balears, la zona litoral de Tarragona i al País Valencià, on es troben dues varietats:

Raphanus raphanistrum L. subsp. raphanistrum Raphanus raphanistrum L. subsp. landra (Moretti ex DC.) Bonnier & Layens

El rave bord és una planta dura, considerada com a mala herba i que sovint creix en ambients ruderals. Floreix del març al juliol. Les flors tenen quatre pètals i són generalment blanques. Hi ha varietats de flor groga. El fruit ve en una beina que recorda un cacauet

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Rhuddygl ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol bychan yw Rhuddygl sy'n enw lluosog. Mae'n perthyn i'r teulu Brassicaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Raphanus raphanistrum a'r enw Saesneg yw radish.[1]

Mae'r dail ar ffurf 'rosét' a chaiff y planhigyn ei flodeuo gan wenyn.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Rhuddygl: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol bychan yw Rhuddygl sy'n enw lluosog. Mae'n perthyn i'r teulu Brassicaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Raphanus raphanistrum a'r enw Saesneg yw radish.

Mae'r dail ar ffurf 'rosét' a chaiff y planhigyn ei flodeuo gan wenyn.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Ředkev ohnice ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ředkev ohnice (Raphanus raphanistrum) (angl. Wild radish) je jednoletá bylina z čeledi brukvovité. Je také známá pod názvy ohnice obecná nebo ohnice polní. Pochází ze Středozemí a Přední Asie a byla postupně zavlečena do Japonska, Afriky, Austrálie, Severní i Jižní Ameriky.

Popis

Lodyha je obvykle již od spodu větvená, v dolní části odstále chlupatá, nahoře lysá, 30 až 80 cm vysoká. Listy řapíkaté, spodní lyrovitě laločné až zpeřené, nestejně zubaté, horní často nedělené, podlouhlé. Květy má čtyřčetné, světle žluté až bílé, někdy fialově nebo tmavěji žlutě žilkované, často dlouhé až 2 cm, seřazené ve vrcholových hroznech. Kvete v květnu až červnu, ojediněle až na podzim. Kořen má tenký, vřetenatý. Plody jsou zaškrcované, 3 až 8 cm dlouhé válcovité struky na odstálých stopkách, který se ve zralosti rozpadá na 1 až 8 soudečkovitých, jednosemenných článků s osmi podélnými rýhami. Semena jsou 2 až 3,5 mm dlouhá a 2 až 2,5 mm široká, vejčitě kulovitá, žlutá až červenohnědá.

Reprodukce

Je to rostlina rozšiřující se jen semeny, jedná rostlina vyprodukuje až 2500 semen. Klíčení semen je nepravidelné a semena si podrží klíčivost 10 let. Vyklíčí však semena uložená v půdě jen do hloubky 4 cm, hlouběji uložená nevyklíčí, ale klíčivost si uchovávají. Semena obalená v oplodí většinou prvým rokem nevyklíčí. Je nutno, aby vlhko a nejlépe i mráz oplodí nejdříve narušil. Začínají klíčit na jaře při teplotě 8 až 10 °C. Je-li dostatečně vlhko, a dostanou se do vhodných podmínek, klíčí po celý rok. Po průchodu semen zažívacím traktem zvířat si semena podrží klíčivost ještě z asi 25 %.

Význam

Ředkev ohnice je plevelnou rostlinou rostoucí v obilovinách i okopaninách. Zapleveluje jařiny i ozimy. Její růst je obdivuhodně rychlý, zastiňuje vzrostlé osení a odčerpává pěstovaným plodinám vodu i živiny. Její rychlý vzrůst a dlouhá doba klíčivostí semen je obtížným hospodářským problémem. Roste převážně v chudých, nevýživných půdách, zvláště písčitých nebo hlinitých. V bohatých půdách vytváří silně větvené exempláře. Část zralých semen se sklidí současně s obilím a při používání nečištěného zrní pro další výsev se rozšiřuje do dalších polí.

Jako pícnina není vhodná, neboť působí dráždivě na zažívací ústrojí zvířat. Listů lze využívat jako jarní zeleniny. Je to dobrá medonosná rostlina.

Odkazy

Literatura

  • Dr. Miloš Deyl, Plevele polí a zahrad, Nakladatelství čsl. akademie věd, Praha, 1956

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Ředkev ohnice: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ředkev ohnice (Raphanus raphanistrum) (angl. Wild radish) je jednoletá bylina z čeledi brukvovité. Je také známá pod názvy ohnice obecná nebo ohnice polní. Pochází ze Středozemí a Přední Asie a byla postupně zavlečena do Japonska, Afriky, Austrálie, Severní i Jižní Ameriky.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Acker-Rettich ( German )

provided by wikipedia DE

Acker-Rettich (Raphanus raphanistrum), auch Hederich oder Wilder Rettich genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Rettiche (Raphanus) innerhalb der Familie der Kreuzblütengewächse (Brassicaceae). Trotz seines Namens bildet er keine verdickte Wurzel und ist kein Vorfahre des Garten-Rettichs (Raphanus sativus), sondern lediglich mit ihm verwandt.

Beschreibung

 src=
Illustration aus Sturm
 src=
Blütenstand
 src=
Blüte in Detail
 src=
Blüte

Vegetative Merkmale

Beim Acker-Rettich handelt es sich um eine einjährige krautige Pflanze, die Wuchshöhen von 30 bis 60 Zentimetern erreicht. Die Wurzeln sind nicht, wie es bei anderen Rettich-Arten der Fall ist, fleischig verdickt. Die Stängel wachsen meist aufrecht, manchmal auch aufsteigend.

Die Laubblätter sind im Umriss oval bis eiförmig, aber leierförmig fiederschnittig, wobei der Endabschnitt deutlich größer ist als die Seitenabschnitte. Die unteren Laubblätter, insbesondere die Grundblätter sind gestielt, die oberen Stängelblätter dagegen eher sitzend und ungeteilt.

Generative Merkmale

Die Blüten stehen in blattlosen endständigen Blütenständen. Die zwittrigen Blüten sind vierzählig. Die vier Kronblätter sind hellgelb oder (im südlichen Mitteleuropa vorherrschend)[1] weiß mit violetten Adern. Die Gliederschoten besitzen tiefe Einschnürungen zwischen den Samen.

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 18.[2]

Ökologie

Der Acker-Hederich ist sommerannueller, sommergrüner Therophyt. Er wurzelt über 1 Meter tief.[1][2]

Blütenökologisch handelt es sich um „Nektar führende Scheibenblumen“. Die Blütenkronblätter besitzen in den violetten Adern Strichsaftmale und eine hohe UV-Reflexion. Schwebfliegen bevorzugen eindeutig die Formen mit gelben Blüten. Der aufrecht stehende Kelch verdeckt den zuckerreichen (55 %) Nektar. Der Acker-Hederich ist eine Bienenweide und selbststeril.[1] Die Fruchtreife erstreckt sich von August bis Oktober.

Die Früchte zerfallen in einsamige, nussartige Teilfrüchte. Es findet Selbstausbreitung und Menschenausbreitung statt und eine Zufallsausbreitung durch Kleinvögel und Rinder.

Die Samen sind langlebig (20–30 Jahre) und ölreich (40–45 %).[1]

Vorkommen

Der Acker-Hederich ist ursprünglich im Mittelmeerraum verbreitet, wurde aber weltweit verschleppt. Sein Verbreitungsgebiet umfasste ursprünglich Europa, Nordafrika, Makaronesien, Westasien und dem Kaukasusraum. Darüber hinaus ist er aber im übrigen Afrika, im übrigen Asien, in Australien, Neuseeland, in Nord-, Mittel- und Südamerika, in Grönland und Hawaii ein Neophyt.[3] In Mitteleuropa ist er seit dem Neolithikum ein Kulturbegleiter (Archaeophyt).

Der Acker-Hederich kommt häufig in Unkrautfluren der Äcker und besonders der Getreidefelder, auch an Schuttplätzen vor. Er bevorzugt kalkarme Böden und zeigt Bodenversauerung an.[2] Er wird auch als Gründüngung gesät. Er ist eine schwache Charakterart des Verbands Aperion, kommt sonst in Gesellschaften des Verbands Polygono-Chenopodion oder der Ordnung Sisymbrietalia vor.[2] In den Allgäuer Alpen steigt er im Tiroler Teil nahe der Unteren Hoch-Alpe am Lech oberhalb Steeg bis zu einer Höhenlage von 1250 Metern auf.[4]

Zeigerwerte nach Ellenberg für den Acker-Rettich sind: L6 Halbschatten- bis Halblichtpflanze, T5 Mäßigwärmezeiger, K3 ozeanisch bis subozeanisch, F5 Frischezeiger, R4 Mäßigsäure- bis Säurezeiger, N6 stickstoffreiche bis mäßig stickstoffreiche Standorte anzeigend, S0 nicht salzertragend.

Systematik

Man kann folgende Unterarten unterscheiden:

  • Strand-Rettich (Raphanus raphanistrum subsp. landra (Moretti ex DC.) Bonnier & Layens) (Syn.: Raphanus landra Moretti ex DC., Raphanus maritimus Sm., Raphanus raphanistrum subsp. maritimus (Sm.) Thell.): Sie kommt in Nordafrika, auf den Kanaren, in Südeuropa, in Europa nördlich bis Großbritannien und östlich bis zur Krim vor. Auf den Azoren ist sie ein Neophyt.[3]
  • Raphanus raphanistrum subsp. raphanistrum (Raphanus raphanistrum subsp. segetum Clavaud), (Syn. Raphanus microcarpus Lange, Raphanus raphanistrum subsp. microcarpus (Lange) Thell.): Sie kommt in Nordafrika, in Makaronesien, in Europa nördlich bis Dänemark, in Westasien und im Kaukasusraum vor und ist auf den Azoren, in Großbritannien, Irland, Norwegen, Schweden und Finnland ein Neophyt.[3]
  • Schnabel-Rettich Raphanus raphanistrum subsp. rostratus (DC.) Thell. (Raphanus rostratus DC.): Sie kommt in Griechenland, in Syrien, im Libanon, in Israel und in Jordanien vor.[3]

Verwendung

Aus den Samen kann Senf hergestellt werden.[1] Das Samenöl kann für Speise- und technische Zwecke verwendet werden.

In einer Untersuchung wurde festgestellt, dass die Blätter des Acker-Rettichs (die Teil traditioneller, lokaler Mittelmeerdiäten sind) sowohl eine potentielle Anti-Diabetes- als auch eine stimmungsaufhellende Wirkung (Serotonin-Wiederaufnahmehemmer) besitzen.[5]

Quellen

Literatur

  • Oskar Sebald: Wegweiser durch die Natur. Wildpflanzen Mitteleuropas. ADAC Verlag, München 1989, ISBN 3-87003-352-5.
  • Siegmund Seybold (Hrsg.): Schmeil-Fitschen. Die Flora von Deutschland interaktiv. Sehen – Bestimmen – Wissen. Der Schlüssel zur Pflanzenwelt. CD-ROM, Version 2.0. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2004, ISBN 3-494-01368-3.
  • Margot Spohn, Marianne Golte-Bechtle: Was blüht denn da? Die Enzyklopädie: über 1000 Blütenpflanzen Mitteleuropas. Kosmos, Stuttgart 2005, ISBN 3-440-10326-9.
  • Tai-yien Cheo, Lianli Lu, Guang Yang, Ihsan Al-Shehbaz, Vladimir Dorofeev: Raphanus. In: Wu Zheng-yi, Peter H. Raven (Hrsg.): Flora of China. Volume 8: Brassicaceae through Saxifragaceae. Science Press/Missouri Botanical Garden Press, Beijing/St. Louis 2001, ISBN 0-915279-93-2, S. 25 (englisch). PDF-Datei, online.
  • Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands und angrenzender Länder. Die häufigsten mitteleuropäischen Arten im Portrait. 7., korrigierte und erweiterte Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2011, ISBN 978-3-494-01424-1.

Einzelnachweise

  1. a b c d e Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands. Ein botanisch-ökologischer Exkursionsbegleiter zu den wichtigsten Arten. 6., völlig neu bearbeitete Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2005, ISBN 3-494-01397-7, S. 400.
  2. a b c d Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. 8. Auflage. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 2001, ISBN 3-8001-3131-5. Seite 441.
  3. a b c d Raphanus im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland. Abgerufen am 18. Juli 2017.
  4. Erhard Dörr, Wolfgang Lippert: Flora des Allgäus und seiner Umgebung. Band 1, IHW, Eching 2001, ISBN 3-930167-50-6, S. 630.
  5. The Local Food-Nutraceuticals Consortium: Understanding local Mediterranean diets: A multidisciplinary pharmacological and ethnobotanical approach. In: Pharmacological Research. Band 52, 2005, S. 353–366, DOI:10.1016/j.phrs.2005.06.005, PDF-Datei.

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Acker-Rettich: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Acker-Rettich (Raphanus raphanistrum), auch Hederich oder Wilder Rettich genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Rettiche (Raphanus) innerhalb der Familie der Kreuzblütengewächse (Brassicaceae). Trotz seines Namens bildet er keine verdickte Wurzel und ist kein Vorfahre des Garten-Rettichs (Raphanus sativus), sondern lediglich mit ihm verwandt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Armuraccia ( Corsican )

provided by wikipedia emerging languages

L' Armuraccia (Raphanus raphanistrum) hè un fiore chì face parte di a famiglia di e Brassicaceae. Fiurisce d'aprile à sittembre. I fiori sò bianchi o giallicci.

In Corsica

L'armuraccia hè cumuna in Corsica.

Citazione

Accade chì l'armuraccia fussi citata in a cultura corsa. Per esempiu:

  • in u pruverbiu: Coci, coci, caccavaccia, pien’ di fogli è d’armuraccia.
Dici lu me malvicinu ch’è stò à carni vaccina.
Durghi lu me malvicinu quant’è a nivi marzulina !

Rifarenzi

  • Papi, Arnestu, [1], Pruverbii, detti è sprissioni di Corsica è d'altrò: Vicini
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori è editori di Wikipedia

Armuraccia: Brief Summary ( Corsican )

provided by wikipedia emerging languages

L' Armuraccia (Raphanus raphanistrum) hè un fiore chì face parte di a famiglia di e Brassicaceae. Fiurisce d'aprile à sittembre. I fiori sò bianchi o giallicci.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori è editori di Wikipedia

Krook ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages
Amrum.pngTekst üüb Öömrang

Krook (Raphanus raphanistrum) liket at pöberrut, hää oober ei so'n starken rut.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Krook: Brief Summary ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages

Krook (Raphanus raphanistrum) liket at pöberrut, hää oober ei so'n starken rut.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Svierie ( Samogitian )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Svieriu žėidā

Svierie (luotīnėškā: Raphanus raphanistrum) ī tuokė krīžmažėidiu augalū (Brassicaceae) šeimuos žuolie, laukėnis rėdėks (Raphanus).

Tasā augals vėinmetis ī, apaugė̄s šiorkštēs plaukalēs. Žėidā geltuoni, stombrė vėršūnie sogolė̄ i kekė, katra kap skleidas žėidā, vis ėlgiej. Stombris statmens, šakuots. Lapā šiorkšti, mēsingi. Sieklas gol i tuokės brondis, katras paskom eižiej ė gausē ėšsibarsta pu dėrva.

Svierie piktžuolė ī. Aug mėižiu, lėnū, avėžū laukūs. Jauni augalā tink kap šierals gīvuoliam (mėšrē so kėtuom žuolėm). Bėitis svieries ronkiuoj medu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Raphanus raphanistrum

provided by wikipedia EN

Habit

Raphanus raphanistrum, also known as wild radish, white charlock or jointed charlock,[1] is a flowering plant in the family Brassicaceae. One of its subspecies, Raphanus raphanistrum subsp. sativus, includes a diverse variety of cultivated radishes. The species is native to western Asia, Europe and parts of Northern Africa. It has been introduced into most parts of the world and is regarded as a habitat threatening invasive species in many areas, for example, Australia. It spreads rapidly and is often found growing on roadsides or in other places where the ground has been disturbed.

Description

The petals have a characteristic pattern of veins

Wild radish is an annual that grows up to 75 cm tall, variously branched to multi-stemmed, with a distinct slender taproot which does not swell like that of the cultivated radish. The stems are green and sometimes purple at the base and nodes, round in cross section and slightly ridged, and bristly-hairy all over. It has a basal rosette of pinnate leaves to 38 cm long, with a 3 cm stalk (petiole) and a large rounded terminal lobe that has a undulate margin; the lateral lobes sometimes overlap the midrib. The stem leaves become progressively less lobed as they ascend, and more acutely serrated. Both the upper and lower surface of each leaf is roughly hairy, as are the leaf margins, which have minutely bulbous-based hairs projecting horizontally. The leaves have green or purple tips (hydathodes) on each tooth.[2][3][4]

The basal leaves are often pinnately divided.

The flowering period is between May and October in northern Europe, or between June and August in Minnesota.[5] The inflorescence is a lax raceme, terminal or arising from the leaf axil, up to 34 cm long with up to 42 flowers. The flowers have four white (sometimes yellow or purple) petals, up to 24 mm long, sometimes with dark veins (especially on the underside). Each petal has a rounded "limb" above a narrow "claw", both about the same length. The four upright sepals are shorter than the petals, green or purple, and have sparse bulbous-based hairs. There are 6 stamens (2 short and 4 long) and one style with two stigmas.[2]

The fruits are borne on bristly-hairy pedicels about 3 cm long and held vertically (whether the rhachis is erect or sprawling). Each fruit consists of a pod with two segments: the lower one is about 1-2 mm long and sterile (just occasionally with one seed), while the upper one is up to 8 cm long and has 1-10 fertile segments (mericarps), each containing one oval seed up to 3 mm long. At the tip of the pod is a sterile beak up to 2.5 cm long. The fruits are terete, smooth or slightly ridged, and glabrous to roughly hairy, with a peppery taste. At the tip of the beak is the persistent, sessile white stigma.[3][2][6]

Taxonomy

It was formally described by the Swedish botanist Carl Linnaeus in his seminal publication 'Species Plantarum' on page 669 in 1753.[7][8][9]

The genome of wild radish is estimated to be ~515 Mb in size,[10] whereas that of the edible variety is suggested to be ~539–574 Mb.[11][12][13] Several Raphanus raphanistrum genomes have been sequenced,[10][12][13] with one study reporting 98% coverage of the gene space.[13] Researchers found evidence that the past whole-genome triplication that occurred before the divergence of Raphanus and Brassica has been followed by widespread gene loss in radish, resulting in the loss of ~38,000 genes from the wild radish genome.[10]

Raphanus raphanistrum has several known subspecies including:

The scientific name Raphanus derives from the Ancient Greek name for a radish, ραφανίς (raphanis).[17] It has several common names including jointed charlock,[5] jointed radish, jointed wild radish, white charlock,[18] and wild radish.[9][19]

It is often erroneously identified as mustard.

Identification

The flowers are very similar to those of the searocket, which is found in some of the same regions (in the US) and is easily distinguished from it by having thinner, non-succulent stems and leaves.[18]

Distribution and habitat

It is native to temperate regions of North Africa, Europe and parts of Western Asia.[9]

Range

It is found in North Africa, within Macaronesia, Madeira Islands, Canary Islands, Algeria, Egypt, Libya, Morocco and Tunisia. Within Western Asia it is found in the Caucasus, Armenia, Azerbaijan, Cyprus, Georgia, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Lebanon, Syria and Turkey. In eastern Europe, it is found within Belarus, Moldova and Ukraine. In middle Europe, it is in Austria, Belgium, Czech Republic, Germany, Hungary, Netherlands, Poland, Slovakia and Switzerland. In northern Europe, in Denmark, Estonia, Finland, Ireland, Latvia, Lithuania, Norway, Sweden and United Kingdom. In southeastern Europe, within Albania, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Greece, Italy, Montenegro, North Macedonia, Romania, Serbia and Slovenia. Also in southwestern Europe, it is found in France, Portugal and Spain.[9]

Ecology

Wild radish in a cereal field margin

It is frost hardy, and even hard freezes only temporarily interrupt bloom. In Australia, it is regarded as a habitat threatening invasive species in many areas.[20][21][22] In Canada, it is a naturalised species and sometimes hybridizes with cultivated radish, R. sativus. It has also proved to be resistant to several herbicides.[23]

In southeastern USA, the pale yellow form is common, sometimes entirely taking over fields in wintertime. It is a significant source of pollen and nectar for a variety of pollinators, especially honey bees during the very early spring starting buildup. Female Andrena agilissima, or mining bees, frequent this plant to obtain pollen and nectar.[24] Other pollinators include cabbage butterflies and a few syrphid fly species.[25]

Uses

All tender parts of the plant are edible. The leaves and flowers have a spicy taste or aftertaste. The seedpods can be eaten, as can the outer skin of the root (after being washed).[26] It is said that John Walker cultivated sea radish root as an alternative to horseradish after discovering the plant on the west coast of Scotland as early as 1753.[27]

Gallery

References

  1. ^ "Raphanus raphanistrum". Germplasm Resources Information Network (GRIN). Agricultural Research Service (ARS), United States Department of Agriculture (USDA).
  2. ^ a b c Stace, C.A. (2019). New Flora of the British Isles. Suffolk. ISBN 978-1-5272-2630-2.
  3. ^ a b Rich, T.C.G. (1991). Crucifers of Great Britain and Ireland. London: Botanical Society of the British Isles. ISBN 0901158208.
  4. ^ Poland, John; Clement, Eric (2009). The Vegetative Key to the British Flora. Southampton: John Poland. ISBN 978-0-9560144-0-5.
  5. ^ a b "Raphanus raphanistrum (Jointed Charlock)". Minnesota Wildflowers. Retrieved 8 November 2017.
  6. ^ Rose, Francis (2006). The Wild Flower Key. London: Frederick Warne. ISBN 978-0-7232-5175-0.
  7. ^ "Brassicaceae Raphanus raphanistrum L." ipni.org. Retrieved 8 November 2017.
  8. ^ a b "Raphanus raphanistrum L. is an accepted name". 23 March 2012. plantlist.org. Retrieved 8 November 2017.
  9. ^ a b c d "Taxon: Raphanus raphanistrum L." ars-grin.gov. Retrieved 8 November 2017.
  10. ^ a b c Moghe, Gaurav (May 2014). "Consequences of Whole-Genome Triplication as Revealed by Comparative Genomic Analyses of the Wild Radish Raphanus raphanistrum and Three Other Brassicaceae Species". The Plant Cell. 26 (5): 1925–1937. doi:10.1105/tpc.114.124297. PMC 4079359. PMID 24876251.
  11. ^ Johnston, J. Spencer; et al. (2005). "Evolution of Genome Size in Brassicaceae". Annals of Botany. 95 (1): 229–235. doi:10.1093/aob/mci016. PMC 1950721. PMID 15596470.
  12. ^ a b Mitsui, Yuki; et al. (2015). "The radish genome and comprehensive gene expression profile of tuberous root formation and development". Scientific Reports. 5: 10835. Bibcode:2015NatSR...510835M. doi:10.1038/srep10835. PMC 4650646. PMID 26056784.
  13. ^ a b c Jeong, Young-Min; et al. (2016). "Elucidating the triplicated ancestral genome structure of radish based on chromosome-level comparison with the Brassica genomes". Theoretical and Applied Genetics. 129 (7): 1357–1372. doi:10.1007/s00122-016-2708-0. PMID 27038817. S2CID 5764946.
  14. ^ "Tropicos.org Missouri Botanical Garden". Retrieved 4 July 2021.
  15. ^ "Tropicos.org Missouri Botanical Garden". Retrieved 4 July 2021.
  16. ^ "Tropicos.org Missouri Botanical Garden". Retrieved 4 July 2021.
  17. ^ Morwood, J.; Taylor, J. (2002). Pocket Oxford Classical Greek Dictionary. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-860512-9.
  18. ^ a b Reader's Digest Field Guide to the Wild Flowers of Britain. Reader's Digest. 1981. p. 40. ISBN 9780276002175.
  19. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Raphanus raphanistrum". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 18 October 2015.
  20. ^ Peltzer, Sally. "Wild radish". Western Australia Department of Agriculture and Food. Retrieved 10 November 2015.
  21. ^ Western Australian Herbarium, Biodiversity and Conservation Science. "Raphanus raphanistrum (FloraBase—the Western Australian Flora)". florabase.dpaw.wa.gov.au. Retrieved 2020-03-20.
  22. ^ "Raphanus raphanistrum L." www.gbif.org. Retrieved 2020-03-20.
  23. ^ Warwick, Suzanne I.; Francis, Ardath (3 February 2005). "The biology of Canadian weeds. 132. Raphanus raphanistrum. L." Canadian Journal of Plant Science. Eastern Cereal and Oilseed Research Centre. 85 (3): 709–733. doi:10.4141/P04-120.
  24. ^ Giovanetti, Manuela; Lasso, Eloisa (July–September 2005). "Body size, loading capacity and rate of reproduction in the communal bee Andrena agilissima (Hymenoptera; Andrenidae)". Apidologie. 36 (3): 439–447. doi:10.1051/apido:2005028.
  25. ^ Koelling, Vanessa A.; Karoly, Keith (May 2007). "Self-pollen interference is absent in wild radish (Raphanus raphanistrum, Brassicaceae), a species with sporophytic self-incompatibility". Am. J. Bot. 94 (5): 896–900. doi:10.3732/ajb.94.5.896. hdl:1808/10342. PMID 21636458. Retrieved 8 November 2017.
  26. ^ Nyerges, Christopher (2017). Foraging Washington: Finding, Identifying, and Preparing Edible Wild Foods. Guilford, CT: Falcon Guides. ISBN 978-1-4930-2534-3. OCLC 965922681.
  27. ^ Sowerby, James; Smith, James Edward (1806). English Botany: or, Coloured Figures of British Plants (First ed.).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Raphanus raphanistrum: Brief Summary

provided by wikipedia EN
Habit

Raphanus raphanistrum, also known as wild radish, white charlock or jointed charlock, is a flowering plant in the family Brassicaceae. One of its subspecies, Raphanus raphanistrum subsp. sativus, includes a diverse variety of cultivated radishes. The species is native to western Asia, Europe and parts of Northern Africa. It has been introduced into most parts of the world and is regarded as a habitat threatening invasive species in many areas, for example, Australia. It spreads rapidly and is often found growing on roadsides or in other places where the ground has been disturbed.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Raphanus raphanistrum ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La rabaniza, rabizón o rábano silvestre (Raphanus raphanistrum) es una planta herbácea anual de la familia de las brasicáceas. Se lo señala como uno los posibles antepasados del rábano doméstico (R. sativus).

 src=
Ilustración
 src=
Vista de la planta
 src=
Detalle de las flores
 src=
Ilustración de Flora Batava

Descripción

Sus primeras hojas crecen en forma de roseta en la base de un tallo erecto pubescente, mientras que las demás crecen a lo largo de él. Tiene flores tetrámeras de color rosado y su fruto es una silicua. Al igual que el rábano doméstico, su raíz está engrosada porque allí almacena almidón de reserva.

Son hierbas anuales o bianuales gruesas, con raíces axonomorfas, erectas y ramificadas, de 3–8 dm de alto, en general escasamente híspidas. Hojas inferiores obovado-oblongas, pinnatífidas con 5–15 segmentos oblongos, progresivamente más grandes hacia el segmento terminal, hojas superiores reducidas y frecuentemente enteras o casi así. Pétalos 1–1.5 cm de largo, amarillentos tornándose blancos; estambres tetradínamos. Silicuas indehiscentes, cilíndricas o casi así cuando frescas, tornándose acostilladas al secarse, estrechadas entre las semillas en la porción fértil, la cual es 2–4 cm de largo y 4–8 mm de ancho, un rostro estéril de 1–3 cm de largo se encuentra sobre la parte fértil; semillas esféricas, cotiledones conduplicados.[1]

Distribución

Es una especie originaria de Asia o del Mediterráneo que está presente en todos los continentes y, por su facilidad de dispersarse y no tener usos relevantes, se considera una maleza. Tiene buena capacidad de adaptación, por lo que crece tanto a orillas de los caminos y en terrenos abandonados de escasa fertilidad, como dentro de cultivos de todo tipo.

Taxonomía

Raphanus raphanistrum fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 2: 669. 1753.[1]

Etimología

Raphanus: nombre genérico que deriva del griego ράφανος y luego del latín rǎphǎnus, -i, que designaba el Raphanus sativus y sus variedades, particularmente la variedad niger en la antigüedad, y que viene descrito en la Historia naturalis (19, XXVI, 80) de Plinio el viejo.

raphanistrum: epíteto latino que puede traducirse por “parecido al rábano”.

Variedades aceptadas
Sinonimia
  • Brassica heleniana Burch. ex Loudon
  • Crucifera raphanistrum E.H.L.Krause
  • Durandea unilocularis Delarbre
  • Raphanistrum arvense (All.) Mérat
  • Raphanistrum fugax (C.Presl) Nyman
  • Raphanistrum innocuum Moench
  • Raphanistrum innocuum subsp. fugax Nyman
  • Raphanistrum lampsana Gaertn.
  • Raphanistrum segetum Baumg.
  • Raphanistrum silvestre Asch.
  • Raphanistrum vulgare Gray
  • Raphanus fugax C.Presl
  • Raphanus microcarpus (Lange) Willk.
  • Raphanus segetum Clavaud
  • Raphanus sylvestris Lam.
  • Rapistrum arvense All.
  • Rapistrum raphanistrum (L.) Crantz
  • Sinapis raphanistrum (L.) Gueldenst. ex Ledeb.[2]

Usos

En la isla de Gran Canaria es típico de hacer el potaje de jaramago.

Nombre común

  • Castellano: abresto, achesnas, alesnas, arrabasnos, cerrayas, erbiaca, erviana, géniva, jaramago (6), jaramago blanco (8), jaramago menor (3), jaramago negro, jábena, jaramago blanco, jévenes, labresto, labrestos, lesnas, morón, mostaza, nabestro, nabicilla, nabieyo, nabiza (2), nabiza blanca, nabo silvestre, nabresto, oruga, oruga giganta, oruga silvestre (2), pan y quesillo, pan y quesito, pan y quesito blanco, pan y queso, pimpájaro picotúo, piques altos, rabanillo (24), rabanillo amarillo, rabanillo blanco, rabanillo de flor blanca, rabanito, rabaniyas, rabaniza (14), rabaniza de Andalucía, rabaniza silvestre, rábano silvestre (2), ramo de San José, rebanisa (2), rábano (2), rábano blanco, rábano salvaje (2), rábano silvestre (16), samargo, samargos, xebena de flor blanca, yerbana blanca. (El número entre paréntesis indica las especies que tienen el mismo nombre en España)[3]

Véase también

Referencias

  1. a b «Raphanus raphanistrum». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 27 de septiembre de 2013.
  2. «Raphanus raphanistrum». The Plant List. Consultado el 13 de octubre de 2014.
  3. «Raphanus raphanistrum». Real Jardín Botánico: Proyecto Anthos. Consultado el 13 de octubre de 2014.

Bibliografía

  1. AFPD. 2008. African Flowering Plants Database - Base de Donnees des Plantes a Fleurs D'Afrique.
  2. Böcher, T. W. 1978. Greenlands Flora 326 pp.
  3. Böcher, T. W., K. Holmen & K. Jacobsen. 1968. Fl. Greenland (ed. 2) 312 pp.
  4. Brako, L. & J. L. Zarucchi. (eds.) 1993. Catalogue of the Flowering Plants and Gymnosperms of Peru. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 45: i–xl, 1–1286.
  5. CONABIO. 2009. Catálogo taxonómico de especies de México. 1. In Capital Nat. México. CONABIO, Mexico City.
  6. Davidse, G., M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera. 2014. Saururaceae a Zygophyllaceae. 2(3): ined. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera (eds.) Fl. Mesoamer.. Universidad Nacional Autónoma de México, México.
  7. Fernald, M. 1950. Manual (ed. 8) i–lxiv, 1–1632. American Book Co., New York.
  8. Flora of North America Editorial Committee, e. 2010. Magnoliophyta: Salicaceae to Brassicaceae. Fl. N. Amer. 7: i–xxii, 1–797.
  9. Forzza, R. C. 2010. Lista de espécies Flora do Brasil https://web.archive.org/web/20150906080403/http://floradobrasil.jbrj.gov.br/2010/. Jardim Botânico do Rio de Janeiro, Rio de Janeiro.
  10. Gibbs Russell, G. E., W. G. M. Welman, E. Retief, K. L. Immelman, G. Germishuizen, B. J. Pienaar, M. Van Wyk & A. Nicholas. 1987. List of species of southern African plants. Mem. Bot. Surv. S. Africa 2(1–2): 1–152(pt. 1), 1–270(pt. 2).

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La rabaniza, rabizón o rábano silvestre (Raphanus raphanistrum) es una planta herbácea anual de la familia de las brasicáceas. Se lo señala como uno los posibles antepasados del rábano doméstico (R. sativus).

 src= Ilustración  src= Vista de la planta  src= Detalle de las flores  src= Ilustración de Flora Batava
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Põldrõigas ( Estonian )

provided by wikipedia ET
 src=
Õite ja viljadega taim

Põldrõigas (Raphanus raphanistrum) on õistaim, mis kuulub ristõieliste sugukonda. Arvatakse, et harilik redis pärineb põldrõikast.

Looduslikult esineb põldrõigast Lääne-Aasias ja Euroopas ning osaliselt ka Põhja-Aafrikas. Ta on levinud enamikus maailmajagudes ning paljudes kohtades, näiteks Austraalias, on võetud arvele kui invasiivne liik. Ta levib kiiresti ning kasvab sageli teeäärtes või mujal, kus maapind on tihenenud.

Kirjeldus

Põldrõigas on Eestis tavaline umbrohi[1], kes kasvab ühe- või kaheaastase taimena. Tal on üksik peajuur, mis sarnaneb redise omaga, kuid mitte samal määral paksenenud.

Lehed on piklik-elliptilised, juurekaelalt sulgjalt lõhestunud, varrel olevad lehed on lühemad ja terveservalised.

Vars on karvakestega, harunev ning kasvab 20–80 cm pikkuseks.

Õied sarnanevad merikapsa omadega (merikapsas kasvab Ameerikas samal alal, kuid tema vars on peenem ning vars ja lehed ei ole sukulentsed). Õiel on neli kroonlehte, 3–4 cm, värvus varieerub valgest lillakani (valkjaskollane violetsete soontega), harva heleoranžist kollaseni, sageli värvivarjunditega ühel kroonlehel. Tupplehed püstised, õiekrooni ligi hoidvad. Õitseb Eestis juunist oktoobrini, Inglismaal maist septembrini, Ameerikas juunist augustini[2].

Vili on lülikõder – kuni 8 omavahel ühenduses olevat kambrikest, igaühes 1 ümar või ovaalne seeme.

Taksonoomia

Esimesena mainis seda taime Rootsi botaanik Carl von Linné teoses "Species plantarum" lk-l 669 aastal 1753.[3][4][5]

Sellel on 3 teadaolevat alamliiki:

  • Raphanus raphanistrum subsp. landra (Moretti ex DC.) Bonnier & Layens
  • Raphanus raphanistrum subsp. rostratus (DC.) Thell.
  • Raphanus raphanistrum subsp. sativus (L.) Domin[4]

Sageli aetakse teda segi valge sinepiga.

 src=
Põldrõika kollaseõieline vorm
Wild Radish in Behbahan
Põldrõigas Behbahanis

Taim levib Põhja-Aafrika parasvöötmepiirkondades, Euroopas ja osas Lääne-Aasiast.[5]

Levila

Põldrõigast leidub Põhja-Aafrikas, Makaroneesias, Madeira saartel, Kanaari saartel, Alžeerias, Egiptuses, Liibüas, Marokos ja Tuneesias. Lääne-Aasias leidub teda Kaukaasias, Armeenias, Aserbaidžaanis, Küprosel, Gruusias, Iraanis, Iraagis, Iisraelis, Jordaanias, Liibanonis, Süürias ja Türgis. Ida-Euroopas Valgevenes, Eestis, Lätis, Leedus, Moldovas ja Ukrainas. Kesk-Euroopas kasvab ta Austrias, Belgias, Tšehhi Vabariigis, Saksamaal, Ungaris, Hollandis, Poolas, Slovakkias ja Šveitsis, Põhja-Euroopas Taanis, Soomes, Iirimaal, Norras, Rootsis ja Suurbritannias, Kagu-Euroopas Albaanias, Bosnias ja Hertsegoviinas, Bulgaarias, Horvaatias, Kreekas, Itaalias, Montenegros, Põhja-Makedoonias, Rumeenias, Serbias ja Sloveenias, Edela-Euroopas Prantsusmaal, Portugalis ja Hispaanias.[5]

Ökoloogia

 src=
Põldrõika kõder

Taim on külmakindel ja isegi kõvad külmad katkestavad õitsemise ainult ajutiselt.

Austraalias peetakse teda paljudes piirkondades invasiivseks liigiks.[6] Kanadas on ta naturaliseerunud liik ja ristub mõnikord hariliku redisega. Ta on osutunud vastupidavaks mitmele herbitsiidile.[7][8] USA kaguosas on levinud kahvatukollane vorm ning mõnikord võtab see põllud täielikult üle isegi talvel. Taim on märkimisväärne õietolmu ja nektari allikas mitmesugustele tolmeldajatele, eriti mesilastele varakevade alguses.

Viited

  1. Eesti taimede määraja. Toimetaja Malle Leht. Tartu, EPMÜ ZBI, Eesti Loodusfoto, 1999. Lk 131
  2. [/eseis.ut.ee/efloora/TBA-loodus/species/7776.html"Raphanus raphanistrum L. - põldrõigas"]. KeyToNature, 2010. Vaadatud juuni 2019.
  3. "Brassicaceae Raphanus raphanistrum L.". ipni.org. Vaadatud 8.11.2017.
  4. 4,0 4,1 "Raphanus raphanistrum L. is an accepted name". 23 March 2012. plantlist.org. Vaadatud 8.11.2017.
  5. 5,0 5,1 5,2 "Taxon: Raphanus raphanistrum L.". ars-grin.gov. Vaadatud 8.11.2017.
  6. Peltzer, Sally. "Wild radish". Western Australia Department of Agriculture and Food. Vaadatud 10.11.2015.
  7. "Wild radish". Department of Primary Industries and Regional Development, 21 February 2019. Vaadatud juuni 2019.
  8. Warwick, Suzanne I.; Francis, Ardath (3. veebruar 2005). "The biology of Canadian weeds. 132. Raphanus raphanistrum. L.". Eastern Cereal and Oilseed Research Centre. Vaadatud 8.11.2017.

Välislingid

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Põldrõigas: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET
 src= Õite ja viljadega taim

Põldrõigas (Raphanus raphanistrum) on õistaim, mis kuulub ristõieliste sugukonda. Arvatakse, et harilik redis pärineb põldrõikast.

Looduslikult esineb põldrõigast Lääne-Aasias ja Euroopas ning osaliselt ka Põhja-Aafrikas. Ta on levinud enamikus maailmajagudes ning paljudes kohtades, näiteks Austraalias, on võetud arvele kui invasiivne liik. Ta levib kiiresti ning kasvab sageli teeäärtes või mujal, kus maapind on tihenenud.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Peltoretikka ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Peltoretikka (Raphanus raphanistrum) on yksivuotinen, keltakukkainen ristikukkaiskasvi.

Ulkonäkö ja koko

Peltoretikka kasvaa 30–60 cm korkeaksi. Sen karvaiset lehdet muistuttavat retiisin lehtiä. Kukat ovat vaaleankeltaiset, ja niissä on neljä terälehteä. Kuihduttuaan ne kehittyvät 4–8 cm pitkiksi liduiksi.[1]

Elinympäristö

Peltoretikka kasvaa pelloilla ja joutomailla rikkaruohona. Se viihtyy parhaiten happamalla maalla.

Levinneisyys

Peltoretikka on ilmeisesti kotoisin Välimeren Aasian puoleisesta osasta, mutta on levinnyt ihmisen mukana eri puolille maailmaa. Sitä esiintyy lähes koko Euroopassa sekä paikoin Pohjois-Afrikassa, Aasiassa ja Pohjois-Amerikassa. Eteläisellä pallonpuoliskolla peltoretikkaa tavataan paikoin Etelä-Afrikassa, Australiassa, Uudessa Seelannissa sekä Uruguayssa ja Argentiinassa.[2]

Suomessa se esiintyy koko maassa ja on yleinen Etelä-Suomessa harvinaistuen pohjoista kohti. Etelä- ja Keski-Suomessa se on muinaistulokas, Lapissa satunnainen uustulokas.[3][4]

Lähteet

  1. Farmit.net
  2. Anderberg, Arne: Raphanus raphanistrum (levinneisyyskartta) Den virtuella floran. 1999. Naturhistoriska riksmuseet. Viitattu 8.8.2008. (ruotsiksi)
  3. Hämet-Ahti, Leena et al.: Retkeilykasvio, s. 170. 3. painos. Helsinki: Suomen Luonnonsuojelun Tuki Oy, 1986. ISBN 951-9381-14-7.
  4. Lampinen, R. & Lahti, T.: Kasviatlas 2010: Levinneisyyskartat (Peltoretikka , Raphanus raphanistrum) 2011. Helsinki: Helsingin Yliopisto, Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo. Viitattu 3.3.2012..

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Peltoretikka: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Peltoretikka (Raphanus raphanistrum) on yksivuotinen, keltakukkainen ristikukkaiskasvi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Raphanus raphanistrum ( French )

provided by wikipedia FR

Raphanus raphanistrum

La Ravenelle, Radis ravenelle ou Radis sauvage (Raphanus raphanistrum) est une espèce de plantes annuelles communes de la famille des Brassicaceae.

Originaire d'Asie ou de Méditerranée selon les sources, ce radis a été introduit dans la plupart des régions du monde et est considéré comme une plante envahissante dans de nombreux pays comme l'Australie. Il se propage rapidement et on le trouve souvent au bord des routes ou dans des endroits où le sol a été perturbé.

C'est une mauvaise herbe très répandue dans les grandes cultures (céréales, colza, etc.), qui s'est montrée résistante à plusieurs types d'herbicides dans certains pays (Australie, Brésil, Afrique du Sud).

Description

 src=
Fleur

Le radis sauvage pousse comme une annuelle ou une bisannuelle avec d'attrayantes fleurs à quatre pétales de 15–20 mm de diamètre et de couleur variable, généralement du blanc au violet en passant par l'orange et le jaune, souvent avec un ombrage de couleur sur un seul pétale.

Il est résistant au gel qui ne fait qu'interrompre temporairement la floraison.

Il fleurit du début du printemps à la fin de l'été.

Il dispose d'un unique pivot qui est similaire à celui du radis cultivé mais moins large.

La plante adulte mesure 30 à 60 cm.

Utilisation

C'est une source importante de pollen et de nectar pour les pollinisateurs, en particulier les abeilles au début du printemps.

Différentes parties de la plante sont comestibles, les feuilles et les jeunes fruits peuvent être mangées crus, cuits ou en lacto-fermentation[1].

Confusions possibles

Cette plante peut être confondue avec la moutarde des champs. On peut les distinguer en comparant les pétales. Chez la ravenelle, les nervures au niveau des pétales ont un aspect bleu-violet ce qui n'est pas le cas chez la moutarde des champs.

Les feuilles pennatiséquées ressemblent à celles du Rapistre rugueux[2]. Elles se distinguent par des paires de divisions décalées et un large lobe terminal[3].

Interférence avec les grandes cultures

Les ravenelles sont jugées indésirables dans les surfaces cultivées, en particulier pour la production de semences[4].

Voir aussi

Références

  1. François, ... Couplan, La Cuisine sauvage : comment accommoder mille plantes oubliées, vol. 2, Équilibres aujourd'hui, 1990 (ISBN 2-87724-025-8 et 978-2-87724-025-3, OCLC , lire en ligne)
  2. Paul Psarski, Clé de détermination des principales adventices des grandes cultures, Association de coordination technique agricole, 1989 (ISBN 2-85794-093-9 et 978-2-85794-093-7, OCLC , lire en ligne)
  3. Konrad Lauber, Ernest Gfeller et Andreas Gygax, Flora Helvetica : flore illustrée de Suisse, P. Haupt, 2007 (ISBN 978-3-258-07206-7 et 3-258-07206-X, OCLC , lire en ligne)
  4. « Directives pour les visites de cultures - Conditions cadre, bases légales et normes des diverses espèces », sur agroscope.admin.ch, 2018 (consulté le 6 mai 2021)

Article connexe

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Raphanus raphanistrum

La Ravenelle, Radis ravenelle ou Radis sauvage (Raphanus raphanistrum) est une espèce de plantes annuelles communes de la famille des Brassicaceae.

Originaire d'Asie ou de Méditerranée selon les sources, ce radis a été introduit dans la plupart des régions du monde et est considéré comme une plante envahissante dans de nombreux pays comme l'Australie. Il se propage rapidement et on le trouve souvent au bord des routes ou dans des endroits où le sol a été perturbé.

C'est une mauvaise herbe très répandue dans les grandes cultures (céréales, colza, etc.), qui s'est montrée résistante à plusieurs types d'herbicides dans certains pays (Australie, Brésil, Afrique du Sud).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Saramago ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician
Para o artigo do Premio Nobel de Literatura portugués véxase: José Saramago.
 src=
Flores, froitos e raíz.
 src=
Folla de saramago.

O saramago, sarmago, ravo bravo ou labestro é unha especie de planta con flor pertencente á familia Brassicaceae.

Ás veces é reivindicado como o antepasado do Ravo comestíbel, o Raphanus sativa. Algúns autores sosteñen ser nativo de Asia, mentres outros din que é orixinario do Mediterráneo. É considerada planta nativa, non invasora, na Península Ibérica.

Foi introducido en case que todas as partes do mundo, sendo nalgunhas delas considerada unha especie invasiva daniña, como en Australia. Espállase rapidamente e ás veces pode ser vista nas beiras das estradas ou en lugares onde a terra foi removida.

O saramago medra como planta anual ou bianual, con fermosas flores de catro pétalos de 15–20 mm de cruz e de cor variábel entre púrpura, alaranxada, amarela ou branca, a miúdo escurecéndose ao longo do mesmo pétalo. Ten unha raíz simple que é similar á do ravo cultivado, porén menos dilatada.

É unha fonte importante de pole e néctar para unha variedade de polinizadores, especialmente as abellas. Pode ser confundido coa mostardeira ou coa mostardeira brava, outras plantas da familia das Brassicaceae.

Véxase tamén

Outros artigos

  • Ravo (Raphanus sativa)

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Saramago: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician
Para o artigo do Premio Nobel de Literatura portugués véxase: José Saramago.  src= Flores, froitos e raíz.  src= Folla de saramago.

O saramago, sarmago, ravo bravo ou labestro é unha especie de planta con flor pertencente á familia Brassicaceae.

Ás veces é reivindicado como o antepasado do Ravo comestíbel, o Raphanus sativa. Algúns autores sosteñen ser nativo de Asia, mentres outros din que é orixinario do Mediterráneo. É considerada planta nativa, non invasora, na Península Ibérica.

Foi introducido en case que todas as partes do mundo, sendo nalgunhas delas considerada unha especie invasiva daniña, como en Australia. Espállase rapidamente e ás veces pode ser vista nas beiras das estradas ou en lugares onde a terra foi removida.

O saramago medra como planta anual ou bianual, con fermosas flores de catro pétalos de 15–20 mm de cruz e de cor variábel entre púrpura, alaranxada, amarela ou branca, a miúdo escurecéndose ao longo do mesmo pétalo. Ten unha raíz simple que é similar á do ravo cultivado, porén menos dilatada.

É unha fonte importante de pole e néctar para unha variedade de polinizadores, especialmente as abellas. Pode ser confundido coa mostardeira ou coa mostardeira brava, outras plantas da familia das Brassicaceae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Divlja rotkva ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Divlja rotkva (bridasta rotkva, lat. Raphanus raphanistrum), jednogodišnja ili višegodišnja biljka iz porodice kupusovki. Ponegdje se smatra jedinom vrstom u rodu, dok je uzgojena vrsta R. sativus samo njezina podvrsta, a Raphanus confusus je sinonim za Quidproquo confusum.

Naraste do 60 cm visine, uspravne je i razgranate stabljike, rijetko grubo dlakava. Listovi su joj perasto rascijepani. Cvjetovi su dvospolni, bijeli ili svijetložuti, skupljeni u grozdaste cvatove. Člankoviti plodovi dugi su od 2 do 3 cm.

Rasprostranjena je po Maloj Aziji, Europi i sjevernoj Africi. Česta je uz puteve i ceste te po željezničkim nasipima. U vrijeme stvaranja plodova otrovna je za goveda i janjad. Jestivi su mladi izdanci i listovi, te sjemenke, koje služe kao začin.[1]

Izvori

  1. Priroda i biljke pristupljeno 19. lipnja 2019
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Divlja rotkva
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Raphanus raphanistrum
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Divlja rotkva: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Divlja rotkva (bridasta rotkva, lat. Raphanus raphanistrum), jednogodišnja ili višegodišnja biljka iz porodice kupusovki. Ponegdje se smatra jedinom vrstom u rodu, dok je uzgojena vrsta R. sativus samo njezina podvrsta, a Raphanus confusus je sinonim za Quidproquo confusum.

Naraste do 60 cm visine, uspravne je i razgranate stabljike, rijetko grubo dlakava. Listovi su joj perasto rascijepani. Cvjetovi su dvospolni, bijeli ili svijetložuti, skupljeni u grozdaste cvatove. Člankoviti plodovi dugi su od 2 do 3 cm.

Rasprostranjena je po Maloj Aziji, Europi i sjevernoj Africi. Česta je uz puteve i ceste te po željezničkim nasipima. U vrijeme stvaranja plodova otrovna je za goveda i janjad. Jestivi su mladi izdanci i listovi, te sjemenke, koje služe kao začin.

 src=

Raphanus raphanistrum, Sardinija

 src=

R. raphanistrum

 src=

R. raphanistrum

 src=

R. raphanistrum

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Raphanus raphanistrum ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il ravanello selvatico (Raphanus raphanistrum L., 1753) o rafano[1] è una pianta erbacea appartenente alla famiglia Brassicaceae.[2] È l'unica specie nel genere Raphanus L., 1753.[3]

Etimologia

Il nome generico (Raphanus) deriva dalla voce greca raphanos (e successivamente dal latino raphanus) che a sua volta è collegata alla radice greca raphys (= rapa) e al persiano antico rafe; il cui significato approssimativo è "rapida apparizione" alludendo alla rapida germinazione dei semi di queste piante[4]. Ma la parola raphanos potrebbe anche avere un collegamento ad un'altra radice greca: raphis; il cui significato è “rafide” o “ago”, alludendo in questo caso alla forma sottile e allungata di alcune radici di queste piante[5].

Da queste brevi note si intuisce che la conoscenza di queste piante va molto indietro nel tempo. Infatti erano conosciute, sotto varie forme culturali, già da diversi millenni come attestano dei ritrovamenti fatti nelle varie civiltà antiche della Grecia, della Cina e dell'Egitto[5].

Il binomio scientifico attualmente accettato (Raphanus raphanistrum) è stato proposto da Carl von Linné (Rashult, 23 maggio 1707 –Uppsala, 10 gennaio 1778), biologo e scrittore svedese, considerato il padre della moderna classificazione scientifica degli organismi viventi, nella pubblicazione Species Plantarum del 1753.

In lingua tedesca questa pianta si chiama Gewöhnlicher Acker-Rettich oppure Hederich; in francese si chiama Radis ravenelle; in inglese si chiama Wild Radish.

Descrizione

 src=
Descrizione delle parti della pianta
 src=
Il portamento

L'altezza della pianta è di 20–80 cm. La forma biologica è terofita scaposa (T scap), sono piante erbacee che differiscono dalle altre forme biologiche poiché, essendo a ciclo biologico annuale, superano la stagione avversa sotto forma di seme. Sono inoltre munite di asse fiorale eretto con poche foglie.

Radici

La radice è del tipo a fittone, ma non è carnosa.

Fusto

  • Parte ipogea: assente
  • Parte epigea: la parte aerea del fusto è eretta o ginocchiato-ascendente, poco ramosa e peloso-ispida.

Foglie

 src=
La foglia

Anche le foglie sono peloso-ispide. La forma delle foglie è pennato-lirate con 5 o più segmenti e sono picciolate. Il segmento terminale è lanceolato. Quelli laterali hanno dimensioni minori. I margini sono tutti dentati. Le foglie cauline sono progressivamente ridotte e sub-sessili con margine intero ma dentato. Dimensione delle foglie: 8–15 cm. Lunghezza del picciolo 1–6 cm. Dimensione del segmento apicale: larghezza 2–3 cm; lunghezza 4–6 cm. Dimensione dei lobi laterali: larghezza 2 cm; lunghezza 4 cm.

Infiorescenza

 src=
Infiorescenza

L'infiorescenza è formata da un racemo terminale e aperto composto da diversi fiori (nessuno dei quali in posizione apicale) con brevi pedicelli.

Fiore

 src=
Il fiore

I fiori sono ermafroditi, attinomorfi (in realtà sono fiori dissimmetrici – a due piani di simmetria), tetrameri (calice e corolla composti da 4 parti) e dialipetali. Il colore dei fiori è bianco-giallo. Diametro del fiore : 15–22 mm.

* K 2+2, C 4, A 2+4, G 2 (supero)[6]

Frutti

Il frutto è una siliqua appuntita all'apice, erette e più o meno arcuata. È inoltre peduncolata. Da un punto di vista anatomico la siliqua è formata da due segmenti: una parte inferiore senza semi e una parte superiore semi-infera terminante con un becco. Non è deiscente lungo le due valve come le altre silique (delle specie di altri generi della stessa famiglia). Il frutto contiene diversi semi (3–11) disposti nella direzione longitudinale e sono separati uno dall'altro da setti spugnosi trasversali. Tra un seme e l'altro è presente una evidente strozzatura (larga la metà del frutto). Alcune serie di semi sono aderenti alla placenta che è molto fine. Lunghezza dei peduncoli: 15–25 mm. Il diametro dei frutti è di 2–8 mm, mentre la lunghezza è di 3–6 cm (metà di questa lunghezza è del becco). Dimensione dei semi: larghezza 1,8–2,5 mm; lunghezza 2,5–3,5 mm.

Morfologia delle sottospecie

Sono evidenziate soprattutto le differenze rispetto al "tipo base".

Subsp. landra

  • Nome scientifico: Raphanus raphanistrum L. subsp. landra (Moretti) Bonnier - Ravanello landra.
  • Foglie: i segmenti laterali delle foglie (più o meno 6 lobi per lato) sono distanziati uno dall'altro.
  • Fiore: i sepali sono lunghi 6–7 mm; i petali sono colorati di giallastro con venature violette e sono lunghi 14–16 mm; l'unghia del petalo è lunga come il lembo. Diametro totale del fiore: 12–18 mm.
  • Frutto: il diametro della siliqua in corrispondenza dei semi è di 5–8 mm. Il numero dei rigonfiamenti è 3–8; il becco apicale è lungo 15–40 mm.
  • Diffusione: sul territorio italiano è comune e facilmente infesta le colture di cereali. Nelle Alpi è presente nelle seguenti province: VC BS UD. Sui rilievi europei si trova nei Pirenei e nei Monti Balcani.
  • Habitat: l'habitat sono i campi, i ruderi e le zone sassose come le scarpate. Il substrato preferito è sia calcareo che siliceo con pH neutro e alti valori nutrizionali del terreno che deve essere secco.
  • Diffusione altitudinale: sui rilievi queste piante frequentano il piano vegetazionale collinare.
  • Fitosociologia: dal punto di vista fitosociologico questa sottospecie appartiene alla seguente comunità vegetale[7]:
Formazione: delle comunità terofiche pioniere nitrofile
Classe: Stellarietea mediae

Subsp. raphanistrum

  • Nome scientifico: Raphanus raphanistrum L. subsp. raphanistrum – Ravanello selvatico
  • Foglie: i segmenti laterali delle foglie sono distanziati uno dall'altro.
  • Fiore: la lunghezza dei sepali è di 10 mm; i petali sono colorati di bianco con venature violette ed hanno una larghezza di 6 mm e una lunghezza di 20 mm.
  • Frutto: il diametro della siliqua in corrispondenza dei semi è di 3,5–5 mm ed ha 3–11 rigonfiamenti per le logge dei semi; i rigonfiamenti sono striati; il becco terminale della siliqua è lungo 10–30 mm. Dimensione dei semi: larghezza 1,5–2 mm; lunghezza 2–3 mm.
  • Geoelemento: il tipo corologico (area di origine) è Circumboreale (inizialmente l'origine era Eurimediterranea).
  • Diffusione: questa sottospecie è la più comune in Italia e nelle Alpi (a parte le province di CN VC BG). È comune anche nel resto dell'Europa. Si trova inoltre in Asia e nell'America del nord (probabilmente naturalizzata).
  • Habitat: l'habitat sono i ruderi e gli orti; a volte è anche infestante le colture. Il substrato preferito è calcareo-siliceo o anche siliceo con pH acido e alti valori nutrizionali del terreno che deve essere mediamente umido.
  • Diffusione altitudinale: sui rilievi queste piante si possono trovare fino a 1300 m s.l.m.; frequentano quindi i seguenti piani vegetazionali: collinare e montano.
  • Fitosociologia: dal punto di vista fitosociologico questa sottospecie appartiene alla seguente comunità vegetale[7]:
Formazione: delle comunità terofiche pioniere nitrofile
Classe: Stellarietea mediae

Subsp. sativus

 src=
Fiore di Raphanus raphanistrum L. subsp. sativus
Magnifying glass icon mgx2.svgLo stesso argomento in dettaglio: Raphanus raphanistrum sativus.
  • Nome scientifico: Raphanus raphanistrum L. subsp. sativus – ravanello comune
  • Fiore: I fiori sono di colore violetto, rosa-lillacino o bianco-rosato, con vistose nervature a colore più scuro. I petali misurano 12 – 15 mm, i sepali 7 – 8 mm.
  • Frutto: il diametro della siliqua è di 8 – 15 mm; il frutto inoltre è poco o nulla ristretto fra i singoli ma si restringe all'apice.
  • Geoelemento: il tipo corologico è Mediterraneo – Cosmopolita.
  • Habitat: l'habitat sono campi, ambienti ruderali e colture; predilige substrati calcarei e silicei con pH neutro.
  • Diffusione: sub-spontanea in Eurasia e naturalizzata in America
  • Diffusione altitudinale: fino a 1000 m s.l.m..
  • Fitosociologia: dal punto di vista fitosociologico questa sottospecie appartiene alla seguente comunità vegetale[7]:
Formazione : delle comunità terofiche pioniere nitrofile
Classe : Stellarietea mediae

Sistematica

La famiglia Brassicaceae è una delle più numerose delle Angiosperme, diffusa principalmente nella fascia temperata e fredda del nostro globo. Il Sistema Cronquist la assegnava all'ordine Capparales, mentre la moderna classificazione APG la colloca nell'ordine delle Brassicales. Il genere Raphanus è monospecifico, contenendo solo la specie Raphanus raphanistrum, di cui sono riconosciute diverse forme sub-specifiche come Raphanus raphanistrum subsp. landra e Raphanus raphanistrum subsp. sativus.[2]

La collocazione di questa specie nell'ambito del genere non ha però sempre messo d'accordo tutti i botanici:[5] alcuni riconoscono nel genere due specie, Raphanus raphanistrum e Raphanus sativus, mentre altri ne riconoscono una decina, suddivise in due sezioni:

  • RAPHANISTRUM: la siliqua presenta delle evidenti strozzature tra un articolo e l'altro (Raphanus raphanistrum);
  • EURAPHANUS: la siliqua è più compatta (le strozzature tra una articolo e l'altro sono appena rilevabili), inoltre i semi non si staccano uno dall'altro a maturazione del frutto (Raphanus sativus).

Variabilità

Nell'elenco che segue sono indicate alcune varietà e sottospecie (l'elenco può non essere completo e alcuni nominativi sono considerati da altri autori dei sinonimi della specie principale o anche di altre specie):

  • Raphanus raphanistrum L. fo. albus Hayek
  • Raphanus raphanistrum L. fo. candidus Beck
  • Raphanus raphanistrum L. fo. carneus Thell.
  • Raphanus raphanistrum L. fo. hispidus Thell.
  • Raphanus raphanistrum L. fo. purpureus Domin
  • Raphanus raphanistrum L. fo. raphanistrum
  • Raphanus raphanistrum L. fo. sulphureus Hayek
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. caudatus (L.) Thell. (1918)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. fugax (C. Presl) Arcangeli (1882) (sinonimo della var. raphanistrum)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. landra (Moretti) Bonnier
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. landra (DC.) Bonnier & Layens (1894)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. maritinus (Sm.) Thell. (1918)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. microcarpus (Lange) Thell. (1918)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. odessanus Schmalh.
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. raphanistrum
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. rostratus (DC.) Thell. (1918)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. sativus Schmalh.
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. sativus (L.) Domin (1910)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. segetum Clavaud (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. segetum Bonnier (1912)
  • Raphanus raphanistrum L. var. concolor (Schur) P. Fourn. (1936)
  • Raphanus raphanistrum L. var. intermedius (Rouy & Fouc.) O.Bolòs & Vigo (1974)
  • Raphanus raphanistrum L. var. luteus L.
  • Raphanus raphanistrum L. var. microcarpus Lange (sinonimo= Raphanus raphanistrum subsp. microcarpus (Lange) Thell.)
  • Raphanus raphanistrum L. var. niger (Miller) P. Fourn.
  • Raphanus raphanistrum L. var. ochroleucus (Stokes) Peterm. (1838)
  • Raphanus raphanistrum L. var. purpurascens Dumort. (1829)
  • Raphanus raphanistrum L. var. radicula (DC.) P. Fourn. (1936)
  • Raphanus raphanistrum L. var. sativus (L.) Domin
  • Raphanus raphanistrum L. var. sativus (L.) Beck (1892)
  • Raphanus raphanistrum L. var. sativus (L.) Schmalh. (1895)

Sinonimi

La specie Raphanus raphanistrum ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco che segue indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:

  • Raphanistrum lampsana Gaertn. (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus albiflorus C. Presl (1826) (sinonimo della subsp. landra)
  • Raphanus articulatus Stokes (1812) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus articulatus Stokes var. ochroleucus Stokes (sinonimo della var. ochroleucus)
  • Raphanus arvensis Rossi, non (L.) Crantz (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus biarticulatus Willd. ex Schlecht. (1813) (sinonimo della subsp. landra)
  • Raphanus fugax Presl. (1826) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus infestus Salisb. (1796) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus landra Moretti (1821) (sinonimo della subsp. landra)
  • Raphanus landra DC. (1821) (basionimo della subsp. landra)
  • Raphanus longistylus St-Lager (1880) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus maritimus Sm. (1806) (sinonimo della subsp. maritinus)
  • Raphanus maritimus Sm. subsp. landra (Moretti ex DC.) Maire in Maire & Weiller (1965) (sinonimo della subsp. landra)
  • Raphanus maritimus Sm. subsp. littoralis (Clavaud) Maire in Maire & Weiller (1965) (sinonimo della subsp. landra)
  • Raphanus microcarpus Lange (1880) (sinonimo della subsp. microcarpus)
  • Raphanus odessanus Sprengel (1825) (sinonimo della subsp. maritinus)
  • Raphanus rostratus DC. (sinonimo della subsp. rostratus)
  • Raphanus segetum Clavaud (1881) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus stylosus Dulac (1867) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus sylvestris Lam. (1779) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Raphanus sylvestris Lam. subsp. landra (DC.) Rouy & Foucaud in Rouy (1895) (sinonimo della subsp. landra)
  • Rapistrum arvense All. (1785) (sinonimo della subsp. raphanistrum)
  • Rapistrum raphanistrum (L.) Crantz (1769) (sinonimo della subsp. raphanistrum)

Distribuzione e habitat

La distribuzione di questa pianta è molto ampia: Europa, Asia occidentale, Africa boreale e l'India, il Giappone e l'America (queste ultime tre aree probabilmente per naturalizzazione).

Le sottospecie spontanee della flora italiana vivono sull'arco alpino. La tabella seguente mette in evidenza alcuni dati relativi all'habitat, al substrato e alla diffusione di queste specie nella specifica zona alpina.[7]

Legenda e note alla tabella.
Per il “substrato” con “Ca/Si” si intendono rocce di carattere intermedio (calcari silicei e simili); vengono prese in considerazione solo le zone alpine del territorio italiano (sono indicate le sigle delle province).

Comunità vegetali:
2 = comunità terofiche pioniere nitrofile
Ambienti:
B1 = campi, colture e incolti
B2 = ambienti ruderali, scarpate
B9 = zone coltivate

Specie simili

Una certa confusione, specialmente durante la fioritura, è possibile con la specie Eruca sativa Miller – Rucola comune. Le due specie hanno lo stesso colore (biancastro con venature violette) dei fiori. Eventualmente si distingue per l'infiorescenza molto allungata e per il segmento apicale delle foglie più lanceolato.

Usi

Farmacia

La medicina popolare considera questa pianta stimolante della funzione gastrica e antireumatica[8]

Cucina

Le giovani foglie possono essere mangiate in insalata insieme ad altre verdure crude (ma è bene prima tagliuzzarle finemente). Il gusto è molto pungente e spesso si usa fare una salsa in sostituzione della senape. I boccioli dei fiori possono essere usati come i broccoli. Dai semi inoltre si può ottenere un olio commestibile.[8] Le radici della sottospecie R. raphanistrum subsp. sativus trovano impiego come antipasto o condimento in particolari piatti e anche come decorazione.

Note

  1. ^ Rafano, su antropocene.it. URL consultato il 10 novembre 2021.
  2. ^ a b (EN) Raphanus raphanistrum L., su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 7 aprile 2021.
  3. ^ (EN) Raphanus L., su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 7 aprile 2021.
  4. ^ Botanical names, su calflora.net. URL consultato il 13 ottobre 2009.
  5. ^ a b c Motta, vol. 3 - pag. 517.
  6. ^ Tavole di Botanica sistematica, su dipbot.unict.it. URL consultato il 15 ottobre 2009 (archiviato dall'url originale il 18 gennaio 2009).
  7. ^ a b c d Flora Alpina, vol. 1 - pag. 612.
  8. ^ a b Plants For A Future, su pfaf.org. URL consultato il 16 ottobre 2009.

Bibliografia

  • Giacomo Nicolini, Enciclopedia Botanica Motta. Volume terzo, Milano, Federico Motta Editore, 1960, p. 504.
  • Sandro Pignatti, Flora d'Italia. Volume primo, Bologna, Edagricole, 1982, p. 482, ISBN 88-506-2449-2.
  • AA.VV., Flora Alpina. Volume primo, Bologna, Zanichelli, 2004, p. 612.
  • 1996 Alfio Musmarra, Dizionario di botanica, Bologna, Edagricole.
  • Eduard Strasburger, Trattato di Botanica. Volume secondo, Roma, Antonio Delfino Editore, 2007, p. 841, ISBN 88-7287-344-4.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il ravanello selvatico (Raphanus raphanistrum L., 1753) o rafano è una pianta erbacea appartenente alla famiglia Brassicaceae. È l'unica specie nel genere Raphanus L., 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Dirvinis ridikas ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Dirvinis ridikas arba svėrė (lot. Raphanus raphanistrum, angl. Wild Radish, vok. Acker-Rettich) – bastutinių (Brassicaceae) šeimos ridikų (Raphanus) genties augalas.

Augalas vienmetis, apaugąs šiurkščiais plaukeliais (stiebo plaukuota dažniausiai tik apatinė dalis). Žiedynaskekė, kuri skleidžiantis žiedams trumpa, vėliau jos ašis smarkiai ištįsta ir žiedynas gerokai pailgėja. Taurėlapių ir vainiklapių po 4, kuokeliai 6 (4 ilgesni ir 2 trumpesni), liemenėlis 1. Taurėlapiai pailgi, visą laiką statūs, 2 iš jų prie pamato išsipūtę. Vainiklapiai gelsvi arba balkšvi, jų gyslos tamsiai geltonos arba violetinės, nageliai ilgi, atbrailos plačios, atsilošusios. Vaisius − dvinarė ankštara; jos apatinis narelis be sėklų, o viršutinė dalis pailga, skersai kelis kartus persmaugta. Sėkloms sunokus, ankštara persmaugų vietose sulūžinėja į vienasėkles daleles. Stiebas status, šakotas. Lapai šiurkštūs, mėsingi, plunksniškai suskaldyti, viršūnės skiltys stambios. Arčiau stiebo viršūnės lapai smulkesni, dažniausiai neskaldyti, bekočiai. Dauginasi sėklomis; išbirusios į dirvą jos ilgai išlieka daigios.

 src=
Požymiai

Auga javų pasėliuose, dirvonuose, palaukėse, daržuose, pakelėse. Dažniau įsikuria rūgštokuose, pakankamai derlinguose, gerai išpurentuose dirvožemiuose. Dažnas visoje Lietuvoje. Žiedai lankomi vabzdžių. Įkyri laukų ir daržų piktžolė, kurią puola vabzdžiai − kopūstų kenkėjai. Svėrė turi sieros junginių, jaunuose lapuose yra gliukozidų. Dar nepražydusiais augalais galima šerti naminius gyvūnus, bet ribotais kiekiais ir būtinai maišyti su kitais.

Literatūra

Rudenį žydintys augalai, Ramunėlė Jankevičienė, Živilė Lazdauskaitė, Vilnius, Mokslas, 1991, 38 psl.


Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Dirvinis ridikas: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Dirvinis ridikas arba svėrė (lot. Raphanus raphanistrum, angl. Wild Radish, vok. Acker-Rettich) – bastutinių (Brassicaceae) šeimos ridikų (Raphanus) genties augalas.

Augalas vienmetis, apaugąs šiurkščiais plaukeliais (stiebo plaukuota dažniausiai tik apatinė dalis). Žiedynaskekė, kuri skleidžiantis žiedams trumpa, vėliau jos ašis smarkiai ištįsta ir žiedynas gerokai pailgėja. Taurėlapių ir vainiklapių po 4, kuokeliai 6 (4 ilgesni ir 2 trumpesni), liemenėlis 1. Taurėlapiai pailgi, visą laiką statūs, 2 iš jų prie pamato išsipūtę. Vainiklapiai gelsvi arba balkšvi, jų gyslos tamsiai geltonos arba violetinės, nageliai ilgi, atbrailos plačios, atsilošusios. Vaisius − dvinarė ankštara; jos apatinis narelis be sėklų, o viršutinė dalis pailga, skersai kelis kartus persmaugta. Sėkloms sunokus, ankštara persmaugų vietose sulūžinėja į vienasėkles daleles. Stiebas status, šakotas. Lapai šiurkštūs, mėsingi, plunksniškai suskaldyti, viršūnės skiltys stambios. Arčiau stiebo viršūnės lapai smulkesni, dažniausiai neskaldyti, bekočiai. Dauginasi sėklomis; išbirusios į dirvą jos ilgai išlieka daigios.

 src= Požymiai

Auga javų pasėliuose, dirvonuose, palaukėse, daržuose, pakelėse. Dažniau įsikuria rūgštokuose, pakankamai derlinguose, gerai išpurentuose dirvožemiuose. Dažnas visoje Lietuvoje. Žiedai lankomi vabzdžių. Įkyri laukų ir daržų piktžolė, kurią puola vabzdžiai − kopūstų kenkėjai. Svėrė turi sieros junginių, jaunuose lapuose yra gliukozidų. Dar nepražydusiais augalais galima šerti naminius gyvūnus, bet ribotais kiekiais ir būtinai maišyti su kitais.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Tīruma pērkone ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Tīruma pērkone (Raphanus raphanistrum) ir krustziežu dzimtas augs. Divas tīruma pērkones pasugas audzē kā kultūraugus — redīsus un rutkus (Raphanus raphanistrum var. niger). Tīruma pērkone ir viengadīgs lakstaugs. Ziedi ķekarā vai pie stublāja. Zied no jūlija līdz septembrim.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Knopherik ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Knopherik (Raphanus raphanistrum), soms ook wilde radijs genoemd, is één van de meest verspreide akkergewassen. Deze eenjarige plant behoort tot de familie van de Brassicaceae en het geslacht Raphanus.

De plant die 30 tot 60 cm kan worden, heeft een rechtopstaande stengel waarvan de onderste bladeren liervormig en verdeeld zijn. De bovenste bladeren daarentegen zijn getand of gelobd. Het plantje is over zijn ganse geheel bedekt met borstelige haartjes. De bloemen zijn zeer variabel van kleur. Zo zijn er wit tot donkergele varianten, maar ook licht violette, blauwachtige en paarse varianten. De vrucht is cilindrisch met een snavel die niet opensplijt, maar openvalt in eenzadige leden.

Hoewel knopherik vaak verward wordt met herik, verschillen beide duidelijk van elkaar. De kelkbladeren van knopherik liggen tegen de kroonbladeren aan terwijl ze bij herik wijd open staan.

Externe link

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Knopherik: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Knopherik (Raphanus raphanistrum), soms ook wilde radijs genoemd, is één van de meest verspreide akkergewassen. Deze eenjarige plant behoort tot de familie van de Brassicaceae en het geslacht Raphanus.

De plant die 30 tot 60 cm kan worden, heeft een rechtopstaande stengel waarvan de onderste bladeren liervormig en verdeeld zijn. De bovenste bladeren daarentegen zijn getand of gelobd. Het plantje is over zijn ganse geheel bedekt met borstelige haartjes. De bloemen zijn zeer variabel van kleur. Zo zijn er wit tot donkergele varianten, maar ook licht violette, blauwachtige en paarse varianten. De vrucht is cilindrisch met een snavel die niet opensplijt, maar openvalt in eenzadige leden.

Hoewel knopherik vaak verward wordt met herik, verschillen beide duidelijk van elkaar. De kelkbladeren van knopherik liggen tegen de kroonbladeren aan terwijl ze bij herik wijd open staan.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Rzodkiew świrzepa ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src=
Pokrój
 src=
Kwiat

Rzodkiew świrzepa, łopucha (Raphanus raphanistrum L.) – gatunek rośliny z rodziny kapustowatych.

Rozmieszczenie geograficzne

Rodzimy obszar występowania to Afryka Północna, Madera, Wyspy Kanaryjskie, Azja Zachodnia i Kaukaz oraz obszar śródziemnomorski w Europie[3]. Do Europy Środkowej zawleczony został jeszcze w okresie neolitu[4]. Rozprzestrzenia się po świecie jako gatunek zawleczony i obecnie jest gatunkiem kosmopolitycznym. Poza Antarktydą występuje na wszystkich kontynentach i na wielu wyspach. Na północy sięga po Grenlandię i archipelag Svalbard[5]. W Polsce jest archeofitem pospolitym na obszarze całego kraju. W górach sięga po granicę upraw[4].

Morfologia

Pokrój
Gatunek ten jest bardzo podobny do gorczycy białej[6].
Korzeń
Palowy, krótki, cienki i mocny. Silnie rozbudowane korzenie boczne[6].
Łodyga
Wzniesiona, rozgałęziona, dołem szorstko owłosiona, górą naga. Wraz z kwiatostanem ma wysokość 30-60 cm[4].
Liście
Ulistnienie skrętoległe. Dolne liście lirowate, pierzastodzielne i wyrastające na długich ogonkach, górne lancetowate i siedzące. Wszystkie liście z nierówno ząbkowanymi odcinkami, pokryte włoskami[4].
Kwiaty
Zebrane w grono na szczytach pędów. Działki kielicha owłosione i stulone w długą nibyrurkę. Korona barwy żółtej, czasami z fioletowymi prążkami. Niekiedy (rzadko) kwiaty białe. 4 łopatkowate płatki korony dwukrotnie dłuższe od działek kielicha i silnie rozchylone na boki[4]. Wewnątrz korony 6 długich pręcików rozchylonych na boki, jeden słupek z całobrzegim znamieniem.
Owoc
Poprzecznie paciorkowato przewężona łuszczyna zakończona długim i prostym dzióbkiem. Zawiera od 2 do 10 jednonasiennych, walcowatych, twardych i prążkowanych segmentów o długości do 5,3 mm każdy. Po dojrzeniu rozpada się na jednonasienne odcinki. Nasiona kuliste o średnicy około 3 mm. i siateczkowato-dołkowanej powierzchni[4]. Jedna roślina wytwarza około 150-300 nasion[7]. Po łuszczynie najłatwiej rozróżnić świrzepę od bardzo podobnej gorczycy białej[6].

Biologia i ekologia

Rozwój
Roślina roczna. Słupek i pręciki dojrzewają równocześnie, roślina owadopylna i miododajna. Kwitnie od maja do sierpnia[8]. Nasiona wysiewają się przez cały sezon wegetacyjny. Rozprzestrzeniają się wraz z nasionami zbóż, są do nich bowiem podobne (jest to tzw. spejrochoria), oraz przez ergazjochorię podczas prac polowych. Rośliny wyrwane z ziemi mogą być toczone przez wiatr, i wówczas stopniowo wysypują się z nich nasiona. Bezpośrednio po dojrzeniu słabo kiełkują, gdyż posiadają twardą owocnnię. Ulega ona zmiękczeniu po dłuższym pobycie w glebie, i wówczas nasiona kiełkują łatwiej. Zachowują zdolność kiełkowania przez kilka lat [4]. Kiełkują już w temperaturze 2-5 °C, optymalna wynosi 20 °C[7].
Siedlisko
Występuje na siedliskach ruderalnych i segetalnych: na przydrożach, nieużytkach oraz polach uprawnych jako chwast. Preferuje gleby gliniaste lub piaszczyste. Na polach uprawnych najczęściej występuje w uprawach roślin okopowych i zbożowych (głównie jarych). Roślina światłolubna[4]. W klasyfikacji zbiorowisk roślinnych jest gatunkiem charakterystycznym dla Cl. Stellarietea mediae i Ass. Echinochloo-Setarietum[9]
Oddziaływania międzygatunkowe
Jest jedną z roślin, na których żerują gąsienice bielinka kapustnika[6]. Jest to szkodnik roślin kapustowatych. Żerujące na świerzepie gąsienice mogą przenosić się na uprawiane w pobliżu rośliny kapustowate. Rzodkiew świrzepa jest żywicielem również mątwika burakowego, będącego groźnym szkodnikioem buraków[10].
Na żywych i martwych pędach rzodkwi świrzepy rozwijają się takie grzyby i organizmy grzybopodobne, jak: Hyaloperonospora brassicae (lęgniowce), Leptosphaeria maculans, Mycosphaerella capsellae, Ramularia armoraciae[11].
Genetyka
Liczba chromosomów 2n = 18[12]. Gorzyca świrzepa występuje w kilku podgatunkach[2]:
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. landra (Moretti ex DC.) Bonnier & Layens
  • Raphanus raphanistrum L. subsp. rostratus (DC.) Thell.
  • Raphanus raphanistrum subsp. sativus (L.) Domin

Według niektórych botaników od rzodkwi świrzepy pochodzi rzodkiew zwyczajna[13]

Roślina trująca
Trujące są jej nasiona. Z tego powodu roślina ta jest niebezpieczna dla koni, bydła i owiec[6]. Powoduje u nich stany zapalne, podrażnienie błon śluzowych, brak apetytu, senność, drgawki, biegunkę i ogólne osłabienie[10].

Zastosowanie

Z młodych liści, łodyg, kwiatostanów i niedojrzałych nasion można przyrządzić smaczną sałatkę. Dawniej jej nasiona stanowiły znaczną domieszkę w ziarnie zbóż. W dawnej Angllii odsiewano je od ziarna zbóż i sprzedawano jako gorczycę z Durham. Mają smak zbliżony do gorczycy białej, z której wytwarza się musztardę[14].

Udział w kulturze

Dziwacznie dzisiaj brzmiąca nazwa świerzop występująca w I księdze poematu Pan Tadeusz Adama Mickiewicza mogła oznaczać właśnie rzodkiew świrzepę (lub gorczycę polną)[15].

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-11-10].
  2. a b The Plant List. [dostęp 2018-01-26].
  3. Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-11-11].
  4. a b c d e f g h Barbara Sudnik-Wójcikowska: Rośliny synantropijne. Warszawa: Multico, 2011. ISBN 978-83-7073-514-2. OCLC 948856513.
  5. Discover Life Maps. [dostęp 2018-01-25].
  6. a b c d e Notatnik rolnika. Rzodkiew świrzepa. [dostęp 12018-01=26].
  7. a b Horst Klaaβen, Joachim Freitag: Profesjonalny atlas chwastów. Limburgerhof: BASF Aktiengeselschaft, 2004.
  8. Olga Seidl, Józef Rostafiński: Przewodnik do oznaczania roślin. Warszawa: PWRiL, 1973.
  9. Władysław Matuszkiewicz: Przewodnik do oznaczania zbiorowisk roślinnych Polski. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14439-4.
  10. a b Rzodkiew świrzepa – dzika forma rzodkwi zwyczajnej, zachwaszczająca uprawy. [dostęp 2018-01-27].
  11. Malcolm Storey: Raphanus raphanistrum L. (Wild Radish). W: BioInfo (UK) [on-line]. [dostęp 2018-01-30].
  12. Lucjan Rutkowski: Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14342-8.
  13. Jakub Mowszowicz: Flora jesienna. Przewodnik do oznaczania dziko rosnących jesiennych pospolitych roślin zielnych. Warszawa: WSiP, 1986. ISBN 83-02-00607-6.
  14. Łukasz Łuczaj: Dzikie rośliny jadalne Polski. Przewodnik survivalovy. Chemigrafia, 2004. ISBN 83-904633-5-0.
  15. zbiorowe: Encyklopedia Popularna PWN. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 1996. ISBN 83-01-12060-6.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Rzodkiew świrzepa: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src= Pokrój  src= Kwiat

Rzodkiew świrzepa, łopucha (Raphanus raphanistrum L.) – gatunek rośliny z rodziny kapustowatych.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Raphanus raphanistrum ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Raphanus raphanistrum é uma espécie de planta com flor pertencente à família Brassicaceae.

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 2: 669. 1753.[1]

Portugal

Trata-se de uma espécie presente no território português, nomeadamente os seguintes táxones infraespecíficos:[2]

Referências

  1. Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. 29 de setembro de 2014 http://www.tropicos.org/Name/4100237>
  2. Sequeira M, Espírito-Santo D, Aguiar C, Capelo J & Honrado J (Coord.) (2010). Checklist da Flora de Portugal (Continental, Açores e Madeira). Associação Lusitana de Fitossociologia (ALFA).

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Raphanus raphanistrum é uma espécie de planta com flor pertencente à família Brassicaceae.

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 2: 669. 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Åkerrättika ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Åkerrättika (Raphanus raphanistrum) finns som namnet säger på åkrar och liksom så många andra av denna familj, särskilt de större, gulblommiga örterna (arter av Sinapis, Brassica, Barbaraea, Bunias), kan den uppträda i stor ymnighet. Man tror sig veta, att den var ett åkerogräs redan i den avlägsnaste forntiden. Den anträffas i nästan alla sädesodlande trakter av Finland, Sverige och Norge, utom de nordligaste, men är som ogräs besvärlig blott i de sydligaste landskapen, Skåne, södra Småland och så vidare. Till storlek och gestalt erinrar den om åkersenapen, men uppträder bland vårsäden något senare än den, och vid sin mognad blandar den sina förtorkade och hårda stjälkar i skörden. Dess kännetecken är de gulvita, violettådriga kronbladen och framförallt den egendomligt byggda skidan, som är en så kallad ledskida ("lomentum"); denna öppnar sig inte, utan avsnöres pärlbandslikt i ett obestämt antal smärre stycken, som vartdera innehåller endast ett enda frö och slutligen genom en tvärled lossnar från varandra och avfaller oöppnade. Fröet är rikt på en bittert smakande, fet olja. Den späda örten är ätlig.

Åkerättikans närmaste släkting är den odlade R. sativus, som har två former, rättikan och rädisan. Det man äter hos dessa, är stjälkens nedersta och rotens översta del, sammansmälta till ett.

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Åkerrättika: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Åkerrättika (Raphanus raphanistrum) finns som namnet säger på åkrar och liksom så många andra av denna familj, särskilt de större, gulblommiga örterna (arter av Sinapis, Brassica, Barbaraea, Bunias), kan den uppträda i stor ymnighet. Man tror sig veta, att den var ett åkerogräs redan i den avlägsnaste forntiden. Den anträffas i nästan alla sädesodlande trakter av Finland, Sverige och Norge, utom de nordligaste, men är som ogräs besvärlig blott i de sydligaste landskapen, Skåne, södra Småland och så vidare. Till storlek och gestalt erinrar den om åkersenapen, men uppträder bland vårsäden något senare än den, och vid sin mognad blandar den sina förtorkade och hårda stjälkar i skörden. Dess kännetecken är de gulvita, violettådriga kronbladen och framförallt den egendomligt byggda skidan, som är en så kallad ledskida ("lomentum"); denna öppnar sig inte, utan avsnöres pärlbandslikt i ett obestämt antal smärre stycken, som vartdera innehåller endast ett enda frö och slutligen genom en tvärled lossnar från varandra och avfaller oöppnade. Fröet är rikt på en bittert smakande, fet olja. Den späda örten är ätlig.

Åkerättikans närmaste släkting är den odlade R. sativus, som har två former, rättikan och rädisan. Det man äter hos dessa, är stjälkens nedersta och rotens översta del, sammansmälta till ett.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Редька дика ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Назва

Наукова назва — рафанус рафаніструм (Raphanus raphanistrum) походить від грецьких слів: «ra» — «легко» і «phaino» — «рости», тобто «легкоростуче» (букв.: «Легкоростуче легкоростучевидне»).[1]

Будова

Це однорічна або дворічна рослина з чотирьох-пелюстковими квітками 15-20 мм в діаметрі, білого або рожевого кольору, рідше жовтого, часто зі зміною кольору в межах одної пелюстки. Вона квітне від березня до серпня. Рослина має єдине потовщене коріння, що нагадує коріння культурної редиски.

Життєвий цикл

Одна рослина редьки дає 12-13 тис зернят.

Поширення та середовище існування

Походить з Азії та Середземномор'я та був інтродукований до інших районів світу, таких як Австралія. Ця рослина швидко росте та часто зустрічається уздовж доріг. Зустрічається по всій території України як бур'ян ланів, садів.

Практичне використання

Дика редька містить в насінні до 35 % олії тепло-гірчичного присмаку[1](с.57).

У молодому листі міститься вітамін C, білкові речовини, глюкозиди, 1-2% азотистих речовин.

Саме з редьки дикої в давнину вивели сорти культурної редьки, з якої уже в Стародавньому Єгипті готували салати. Зображення редьки знаходять на стінах пірамід. В Японії варену редьку подавали до столу разом з рибними стравами замість солі. Ранньої весни, коли бракує вітамінів, до столу йде молоде листя, з яких готують зелені юшки, щі, окрошку, холодний борщ, салати. Для їжі краще брати молоді розеткові листки рослин, на яких ще немає паростків стебел. Ретельно вимиті листки ріжуть невеликими шматками й складають до глибокої тарілки. Додають білки крутих яєць, нарізані смужками. Жовтки солять і розтирають, змішують зі сметаною, цукром, оцтом та олією. Всю масу збивають і заливають листя редьки, посипаючи згори дрібно посіченим зіллям цибулі, петрушки, кропу.

Салат з листків редьки збуджує апетит, сприяє виділенню шлункового соку. У народній медицині такий салат з гірчичною олією використовували під час застуди та як сечогінний засіб.[2]

В Китаї спалюють олію дикої і культурної редьки для отримання сажі, з якої роблять відому китайсьтку туш[1](с.57).

Галерея

Примітки

  1. а б в (рос.) Верзилин Николай Михайлович По следам Робинзона. Сады и парки мира. — Л.: Детская литература., 1964. — 576с.
  2. М. Л. Рева, Н. Н. Рева Дикі їстівні рослини України / Київ, Наукова думка, 1976—168 с. — С.35

Див. також

Література

Посилання

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Raphanus raphanistrum ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Raphanus raphanistrum là một loài thực vật có hoa trong họ Cải. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Raphanus raphanistrum. Truy cập ngày 15 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết Họ Cải (Brassicaceae) này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Raphanus raphanistrum: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Raphanus raphanistrum là một loài thực vật có hoa trong họ Cải. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Редька полевая ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Rosanae
Семейство: Капустные
Триба: Brassiceae
Род: Редька
Вид: Редька полевая
Международное научное название

Raphanus raphanistrum L.

Дочерние таксоны Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 23289NCBI 109996EOL 584018GRIN t:30856IPNI 288483-1TPL kew-2422367

Редька полевая, или Редька дикая (лат. Raphanus raphanistrum) — однолетнее травянистое растение, вид рода Редька (Raphanus) семейства Капустные (Brassicaceae).

Известно как лекарственное и медоносное растение.

Распространение и экология

Произрастает на всей территории Европы, в Северной Африке и Западной Азии (без Аравийского полуострова). Натурализовалось повсеместно.[2]

Часто растёт как сорное на посевах, встречается у дорог, жилья, на пустырях, засорённых лугах и опушках.

 src=
Ботаническая иллюстрация Якоба Штурма из книги Deutschlands Flora in Abbildungen, 1796

Ботаническое описание

Стебель высотой 10—70 см, часто извилистый.

Нижние листья лировидно-перисторассечённые, с четырьмя — шестью парами листочков.

Лепестки жёлтые, реже белые или пурпурные.

Стручки длиной 3—8 см, диаметром не более 5 мм, твёрдые, при созревании распадаются на отдельные членики.

Цветёт всё лето и осень.

Хозяйственное значение и применение

Даёт нектар и пыльцу, поэтому цветки охотно посещают медоносные пчёлы[3].

Классификация

Таксономия

 src=
 src=
Сверху вниз.
Лист.
Цветок.

Вид Редька полевая входит в род Редька (Raphanus) семейства Капустные (Brassicaceae) порядка Капустоцветные (Brassicales).


ещё 14 семейств (согласно Системе APG II) ещё от 2 до 9 видов порядок Капустоцветные род Редька отдел Цветковые, или Покрытосеменные семейство Капустные Редька полевая ещё 44 порядка цветковых растений
(согласно Системе APG II) ещё около 330 родов

Представители

В рамках вида выделяют ряд подвидов:[2]

  • Raphanus raphanistrum subsp. maritimus (Sm.) Thell.
  • [ Raphanus maritimus Sm. — Редька приморская]
  • Raphanus raphanistrum subsp. microcarpus (Lange) Thell.
  • Raphanus raphanistrum subsp. raphanistrum
  • Raphanus raphanistrum subsp. rostratus (DC.) Thell.
  • [ Raphanus rostratus DC. — Редька носатая]

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. 1 2 По данным сайта GRIN (см. карточку растения).
  3. Абрикосов Х. Н. и др. Редька // Словарь-справочник пчеловода / Сост. Федосов Н. Ф.. — М.: Сельхозгиз, 1955. — С. 318.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Редька полевая: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Редька полевая, или Редька дикая (лат. Raphanus raphanistrum) — однолетнее травянистое растение, вид рода Редька (Raphanus) семейства Капустные (Brassicaceae).

Известно как лекарственное и медоносное растение.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

野蘿蔔 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

野蘿蔔学名Raphanus raphanistrum)又名野芥菜,是一種屬十字花目十字花科根類開花植物,包括了其亚种萝卜R. r. subsp. sativus),一般被视为萝卜的「祖先」(原生形态)。

分布与习性

野芥菜原產於亞洲(亦有指原產於地中海,但被帶到世界各地),但由於其極強侵入性的特質,這種植物目前在澳大利亞蔓延,經常都在路旁或其他荒廢地被發現,被當地政府歸為要消除的入侵物种

這種植物亦有在美國東南部生產,花色通常都是淡黃色,在冬季有時會遍佈整個田野。由於其外貌與芥辣很相似,所以經常被誤認。野芥菜是花粉傳播物種的重要花粉來源,特別是在冬季時的西方蜜蜂

野蘿蔔是一種一年生或兩年生的植物。[1]

参考文献

  1. ^ 昆明植物研究所. 野蘿蔔. 中国高等植物数据库全库. 中国科学院微生物研究所. [2009-02-24]. (原始内容存档于2014-02-02).

外部連結

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

野蘿蔔: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

野蘿蔔(学名:Raphanus raphanistrum)又名野芥菜,是一種屬十字花目十字花科根類開花植物,包括了其亚种萝卜(R. r. subsp. sativus),一般被视为萝卜的「祖先」(原生形态)。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

セイヨウノダイコン ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
ダイコン セイヨウノダイコン
セイヨウノダイコン
分類APG III : 植物界 Plantae 階級なし : 被子植物 Angiosperms 階級なし : 真正双子葉類 Eudicots 階級なし : バラ類 Rosids : アブラナ目 Brassicales : アブラナ科 Brassicaceae : ダイコン属 Raphanus : ダイコン R. raphanistrum 学名 Raphanus raphanistrum L. 英名 wild radish[1]
jointed charlock
 src=
花と鞘を付けた植物

セイヨウノダイコン(西洋野大根、学名: Raphanus raphanistrum)は、アブラナ科被子植物の一つである。食用のダイコン Raphanus sativus の祖先と主張されることがある。アジア(あるいは一部の権威によれば地中海)原産で、世界のほとんどの地域に帰化しており、多くの地域(例えばオーストラリア[2])において有害な侵入種と見なされている。素早く広がり、道端などでしばしば見られる。

種小名raphanistrumギリシャ語でダイコンを意味するραφανις(rhaphanis)から来ている。

アメリカ合衆国南東部では、薄黄色の種類が一般的であり、冬季には地面を埋め尽くすこともある。しばしば、シロガラシと間違われる。セイヨウノダイコンは様々な授粉媒介者、特に早春のミツバチにとっては花粉と花密の重要な供給源である。ヒメハナバチの一種Andrena agilissima英語版の雌は花粉と花密を得るためにこの植物をしばしば訪れる[3]

セイヨウノダイコンは一年生または二年生で生育し、4つの花弁を持つ30-40 mmの魅力的な花を付ける。花の色は通常は白色から紫色であるが、薄橙色から黄色の時もあり、多くの場合は単一の花弁内で色が微妙に変化する。セイヨウノダイコンは耐霜性があり、硬氷結でさえも開花を一時的に妨げるだけである。早春から晩夏に花を咲かせ、花は同じ地域の一部で見られるシーロケット(オニハマダイコン属英語版植物)のものに非常に似ている。シーロケットはより薄く、非多肉性の茎と葉を持つため容易に区別することができる。セイヨウノダイコンは栽培種のダイコンのものと同様に一本の[直根性|直根]]を持つ。

セイヨウノダイコンのゲノムは ~515 Mbと見積られている。ゲノムの約49%(254 Mb)の配列が決定されている[4]。研究者らは過去にセイヨウノダイコンの全ゲノムの3倍化とそれに続く広範な遺伝子喪失によって、現存種のゲノムに ~38,000個の遺伝子が存在しているという証拠を見出した。

脚注[編集]

  1. ^ "Raphanus raphanistrum". Natural Resources Conservation Service PLANTS Database. USDA. 18 October 2015閲覧.
  2. ^ Wild radish”. Western Australia Department of Agriculture and Food. 2015年11月10日閲覧。
  3. ^ Giovanetti, Manuela; Lasso, Eloisa. “Body size, loading capacity and rate of reproduction in the communal bee Andrena agilissima (Hymenoptera; Andrenidae)”. Apidologie 36 (3): 439–447. doi:10.1051/apido:2005028. http://www.edpsciences.org/10.1051/apido:2005028.
  4. ^ Moghe, Gaurav (May 2014). “Consequences of Whole-Genome Triplication as Revealed by Comparative Genomic Analyses of the Wild Radish Raphanus raphanistrum and Three Other Brassicaceae Species”. The Plant Cell. doi:10.1105/tpc.114.124297.

外部リンク[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、セイヨウノダイコンに関連するメディアがあります。


執筆の途中です この項目は、植物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますプロジェクト:植物Portal:植物)。
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

セイヨウノダイコン: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
 src= 花と鞘を付けた植物

セイヨウノダイコン(西洋野大根、学名: Raphanus raphanistrum)は、アブラナ科被子植物の一つである。食用のダイコン Raphanus sativus の祖先と主張されることがある。アジア(あるいは一部の権威によれば地中海)原産で、世界のほとんどの地域に帰化しており、多くの地域(例えばオーストラリア)において有害な侵入種と見なされている。素早く広がり、道端などでしばしば見られる。

種小名のraphanistrumはギリシャ語でダイコンを意味するραφανις(rhaphanis)から来ている。

アメリカ合衆国南東部では、薄黄色の種類が一般的であり、冬季には地面を埋め尽くすこともある。しばしば、シロガラシと間違われる。セイヨウノダイコンは様々な授粉媒介者、特に早春のミツバチにとっては花粉と花密の重要な供給源である。ヒメハナバチの一種Andrena agilissima英語版)の雌は花粉と花密を得るためにこの植物をしばしば訪れる。

セイヨウノダイコンは一年生または二年生で生育し、4つの花弁を持つ30-40 mmの魅力的な花を付ける。花の色は通常は白色から紫色であるが、薄橙色から黄色の時もあり、多くの場合は単一の花弁内で色が微妙に変化する。セイヨウノダイコンは耐霜性があり、硬氷結でさえも開花を一時的に妨げるだけである。早春から晩夏に花を咲かせ、花は同じ地域の一部で見られるシーロケット(オニハマダイコン属英語版)植物)のものに非常に似ている。シーロケットはより薄く、非多肉性の茎と葉を持つため容易に区別することができる。セイヨウノダイコンは栽培種のダイコンのものと同様に一本の[直根性|直根]]を持つ。

セイヨウノダイコンのゲノムは ~515 Mbと見積られている。ゲノムの約49%(254 Mb)の配列が決定されている。研究者らは過去にセイヨウノダイコンの全ゲノムの3倍化とそれに続く広範な遺伝子喪失によって、現存種のゲノムに ~38,000個の遺伝子が存在しているという証拠を見出した。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語