Planhigyn blodeuol collddail sy'n tyfu yn Tsieina, Corea, a Japan yw Coeden frech felen sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Garryaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Aucuba japonica a'r enw Saesneg yw Spotted laurel.[1]
Mae'r dail gyferbyn a'i gilydd ac yn 5–8 cm (1.9-3.15 mod) o hyd a 2–5 cm (.78-1.9 mod) o led. Mae'r blodau'n fach iawn (4–8 mm (0.15–0.31 in) mewn diametr,gyda 4 petal piws-frown.
Planhigyn blodeuol collddail sy'n tyfu yn Tsieina, Corea, a Japan yw Coeden frech felen sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Garryaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Aucuba japonica a'r enw Saesneg yw Spotted laurel.
Mae'r dail gyferbyn a'i gilydd ac yn 5–8 cm (1.9-3.15 mod) o hyd a 2–5 cm (.78-1.9 mod) o led. Mae'r blodau'n fach iawn (4–8 mm (0.15–0.31 in) mewn diametr,gyda 4 petal piws-frown.
Haveaucuba (Aucuba japonica), ofte skrevet have-aucuba, er en mellemstor busk med en halvkugleagtig vækstform.
Barken er først grøn og glat. Senere får den spredte korkporer, og til sidst bliver den opsprækkende og stribet grågrøn. Knopperne er modsatte, ægformet fladtrykte og gråbrune til violette. Bladene er aflangt ægformede og læderagtige med hel rand og nogle få, grove tænder på den yderste halvdel. Bladstilkene er violette i tonen. Oversiden er blankt mørkegrøn, mens undersiden er mat og lysegrøn.
Blomsterne sidder skjult under løvet, og der er enten hun- eller hanblomster på en busk. De er violetbrune og ret små. Frugterne er røde og saftige med en stenkerne. De hunlige planter bærer spiselige bær om efteråret. De er røde og saftige med en stenkerne.
Rodnettet er trævlet og præget af, at planten er formeret ved stiklinger. Planten regnes for sart og sælges også som potteplante til stuebrug.
Højde x bredde og årlig tilvækst: 1,5 x 1,5 m (20 x 20 cm/år).
Haveaucuba vokser i fugtige, blandede løvskove i Japan, hvor den danner den underskov sammen med flere stedsegrønne arter, som er afhængige af det tykke snedække, der er det normale i japanske vintre.
I skoven omkring Ochi-templet i Kochi præfekturet, Japan, findes arten sammen med bl.a. Castanopsis sieboldii (af bøge-familien), Cleyera japonica (af te-familien), djævletræ, kinesisk stjernejasmin, Quercus glauca og Quercus salicina (to arter af eg), stornålet sydtaks og ægte kamelia[1]
Busken er velegnet som prydbusk i skygge eller på nordsiden af bygninger og hegn. Den tåler ikke fuld sol eller barfrost, så den er lidt sart – især i de første år. Dens charme er det frodige, stedsegrønne løv.
Haveaucuba (Aucuba japonica), ofte skrevet have-aucuba, er en mellemstor busk med en halvkugleagtig vækstform.
Die Japanische Aukube (Aucuba japonica), oder Japanische Goldorange auch Goldblatt, Japanlorbeer genannt, ist eine Pflanzenart, die zur Pflanzengattung Aukuben (Aucuba) in der Familie Garryaceae aus der Ordnung der Garryales gehört. Der deutsche Trivialname Goldorange bezieht sich auf die den Orangenbäumen ähnlichen Blätter und nicht auf die Früchte.
Die Japanische Aukube ist eine immergrüne, verholzende Pflanze; die Sträucher erreichen Wuchshöhen von 1 bis 2 (bis 3) m. Sie verzweigen sich dichotom.
Die gegenständigen Laubblätter sind einfach, gestielt, elliptisch, ledrig, und bis etwa 20 cm lang. Die öfters mit gelben Flecken panaschierte, glänzende, kahle Spreite ist eiförmig bis elliptisch oder verkehrt-eiförmig sowie spitz bis zugespitzt, der Blattrand ist ganz und öfters im vorderen Teil unregelmäßig, entfernt, grob gesägt bis gezähnt. Die Nebenblätter fehlen.
Die Japanische Aukube ist zweihäusig (diözisch). Die Blüten erscheinen in endständigen, leicht behaarten Rispen, die weiblichen Blütenstände sind deutlich kleiner, kürzer. Die eingeschlechtigen, radiärsymmetrischen, relativ kleinen und kurz gestielten Blüten sind vierzählig mit doppelter Blütenhülle. Die Kelchblätter sind zu kleinen Zähnchen reduziert. Die vier freien, ausladenden, rötlich-braunen bis purpurfarbenen Blütenhüllblätter sind elliptisch mit einer schmalen, mehr oder weniger langen Spitze. Die männlichen Blüten besitzen vier, sehr kurze Staubblätter. Der einkammerige Fruchtknoten der weiblichen Blüten ist unterständig, im leicht behaarten Blütenbecher, mit kurzem, dickem Griffel und schräger, zungenförmiger Narbe. Es ist jeweils ein fleischiger Diskus vorhanden. Die Blüten erscheinen im Frühjahr und die Pflanze fruchtet im Herbst.
Es werden rote, ellipsoide und glatte, glänzende, beerenartige Steinfrüchte, die eine Länge bis etwa 2 cm, einen Durchmesser bis 10 mm aufweisen und meist nur einen Samen enthalten gebildet. Die Samen, Steinkerne, sind gefurcht und dunkelbraun.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 16 oder 32.[1]
Die Heimat der mehr oder weniger winterharten Japanischen Aukube ist Japan, Korea, Taiwan und der südliche Teil der chinesischen Provinz Zhejiang.
Die Japanische Aukube wurde in China und Japan schon lange Zeit kultiviert, bevor sie von den Europäern „entdeckt“ wurde. Sie wurde 1856 von Philipp Franz von Siebold in Europa eingeführt. Seit dieser Zeit sind mehrere Sorten gezüchtet worden. Es hängt vom örtlichen Klima ab, welche Sorten in Mitteleuropa ausreichend winterhart sind, meist werden sie in Mitteleuropa als Kübelpflanze gepflegt, mit einer frostfreien Überwinterung. Sie eignet sich auch für kühle Räume (Wintergärten) als Zimmerpflanze.
In Deutschland, wie z. B. im Ruhrgebiet, tritt die Japanische Aukube mittlerweile auch verwildert in ortsnahen Wäldern auf, einerseits durch generative Ausbreitung über die Früchte, andererseits auf vegetativem Weg über die Ablagerung von Gartenabfällen im Wald.[2]
Von der Art Japanische Aukube (Aucuba japonica) gibt es mehrere Sorten (Auswahl):
Die Aukube enthält in den Blättern etwa 1 %, in den Samen sogar bis zu 3 % Aucubin.
Japanische Aukube (Aucuba japonica cv. 'Crotonifolia'):
Japanische Aukube (Aucuba japonica cv. 'Variegata'): Panaschierte (buntblättrige) Form:
Die Japanische Aukube (Aucuba japonica), oder Japanische Goldorange auch Goldblatt, Japanlorbeer genannt, ist eine Pflanzenart, die zur Pflanzengattung Aukuben (Aucuba) in der Familie Garryaceae aus der Ordnung der Garryales gehört. Der deutsche Trivialname Goldorange bezieht sich auf die den Orangenbäumen ähnlichen Blätter und nicht auf die Früchte.
Aucuba japonica, commonly called spotted laurel,[2][3] Japanese laurel,[2] Japanese aucuba[2] or gold dust plant (U.S.), is a shrub (1–5 m, 3.3–16.4 ft) native to rich forest soils of moist valleys, thickets, by streams and near shaded moist rocks in China, Korea, and Japan.[1] This is the species of Aucuba commonly seen in gardens - often in variegated form. The leaves are opposite, broad lanceolate, 5–8 cm (2.0–3.1 in) long and 2–5 cm (0.79–1.97 in) wide. Aucuba japonica are dioecious. The flowers are small, 4–8 mm (0.16–0.31 in) diameter, each with four purplish-brown petals; they are produced in clusters of 10-30 in a loose cyme. The fruit is a red drupe approximately 1 cm (0.39 in) in diameter that is avoided by birds.[4]
The variegation, considered by some to be an attractive property, is caused by 'Aucuba bacilliform', a putative species of virus in the genus Badnavirus.[5]
Aucuba japonica was introduced into England in 1783 by Philip Miller's pupil John Graeffer, at first as a plant for a heated greenhouse. It became widely cultivated as the "gold plant" by 19th-century gardeners. The plants being grown were female, and it was a purpose of Robert Fortune's botanizing trip to newly opened Japan in 1861 to locate a male. It was located in the garden of Dr. Hall, resident at Yokohama, and sent to the nursery of Standish & Noble at Bagshot, Surrey. The firm's mother plant was fertilized and displayed, covered with red berries, at Kensington in 1864, creating a sensation that climaxed in 1891 with the statement from the Royal Horticultural Society's secretary, the Rev. W. Wilkes, "You can hardly have too much of it".[6] A reaction to its ubiquitous presence set in after World War II.
This plant is valued for its ability to thrive in the most difficult of garden environments, dry shade. It also copes with pollution and salt-laden coastal winds. It is often seen as an informal hedge, but may also be grown indoors as a houseplant.[7] Today numerous cultivars are available from garden centres. The most popular cultivar is 'Variegata', with yellow spots on the leaves;[8] this is a female clone, a similar male clone being named 'Maculata'. The following cultivars have gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit:
Other cultivars include:-
Japonica means 'from Japan'.[17]
Painting by Dutch artist A.J. Wendel, 1868
Aucuba japonica, commonly called spotted laurel, Japanese laurel, Japanese aucuba or gold dust plant (U.S.), is a shrub (1–5 m, 3.3–16.4 ft) native to rich forest soils of moist valleys, thickets, by streams and near shaded moist rocks in China, Korea, and Japan. This is the species of Aucuba commonly seen in gardens - often in variegated form. The leaves are opposite, broad lanceolate, 5–8 cm (2.0–3.1 in) long and 2–5 cm (0.79–1.97 in) wide. Aucuba japonica are dioecious. The flowers are small, 4–8 mm (0.16–0.31 in) diameter, each with four purplish-brown petals; they are produced in clusters of 10-30 in a loose cyme. The fruit is a red drupe approximately 1 cm (0.39 in) in diameter that is avoided by birds.
The variegation, considered by some to be an attractive property, is caused by 'Aucuba bacilliform', a putative species of virus in the genus Badnavirus.
El laurel moteado (Aucuba japonica) es una especie de planta fanerógama de la familia Garryaceae.
Es un arbusto de 1 a 5 m de altura originario de los bosques de valles y montañas de Japón y China. Aucuba japonica es dioico, es decir, presenta diferentes plantas para el sexo masculino y femenino. Son plantas de jardín muy populares en el Reino Unido y en el resto de Europa occidental. Este arbusto es también muy popular en Estados Unidos, donde es comúnmente conocido como Gold Dust Plant (planta de polvo dorado).
Aucuba japonica fue descrita por Carl Peter Thunberg y publicado en Nova Genera Plantarum 3: 62. 1783.[1]
Aucuba japonica - MHNT
El laurel moteado (Aucuba japonica) es una especie de planta fanerógama de la familia Garryaceae.
Ereinotz pikardatua edo ereinotz nabarra (Aucuba japonica) landare fanerogamo mota bat da, Garryaceae familiakoa.
1 eta 5 metro arteko luze den zuhaixka bat da, jatorriz Japonia eta Txinako mendi eta ibarretako basoetakoa. Aucuba japonica adioikoa da, hots, landare desberdinetan aurkezten ditu sexu femenino eta maskulinoa. Oso ohikoak dira Europako lorategietan. Zuhaixka hau Amerikako Estatu Batuetan ere oso ohikoa da, han Gold Dust Plant izena ere ematen zaio (urre hauts landarea).
Aucuba Japonica Carl Peter Thunbergek deskribatu eta Nova Genera Plantarumen argitaratu zuen 3: 62. 1783.[1]
Ereinotz pikardatua edo ereinotz nabarra (Aucuba japonica) landare fanerogamo mota bat da, Garryaceae familiakoa.
Kiiltopensas (Aucuba japonica) on puuvartinen kasvilaji kiiltopensaiden (Aucuba) suvussa,[1] joka nykysystematiikan mukaan kuuluu heimoon Garryaceae.[2] Lajia käytetään koristekasvina.
Kiiltopensas (Aucuba japonica) on puuvartinen kasvilaji kiiltopensaiden (Aucuba) suvussa, joka nykysystematiikan mukaan kuuluu heimoon Garryaceae. Lajia käytetään koristekasvina.
L'aucuba du Japon est une espèce d'arbustes originaire de Chine, de Corée et du Japon. Il est également appelé Laurier tacheté.
C'est un arbuste atteignant généralement 2 à 3 mètres en culture, et jusqu'à 5 mètres dans son aire d'origine. Les feuilles persistantes sont opposées et lancéolées, vertes pour la forme type, panachées ou maculées pour les cultivars. L'Aucuba du Japon est une espèce dioïque. Les fleurs minuscules, entre 4 et 8 mm, sont pourpres à 4 pétales. Les baies rouges, portées par les Aucuba femelles, mesurent environ 1 cm de diamètre, et sont toxiques pour l'être humain mais pas pour les oiseaux.
L'aucuba du Japon est cultivé comme arbuste d'ornement pour son feuillage persistant combiné avec sa bonne résistance au froid. C'est un arbuste typique des jardins de thé japonais. Les variétés panachées sont exclusivement multipliées par bouturage. Le semis ne donne que des formes vertes.
La toxicité réelle des fruits est très mal connue. Il semble, d'après l'expérience des centres antipoison, que ce fruit soit faiblement toxique, entraînant seulement de légers trouble digestifs.
L'aucuba du Japon est une espèce d'arbustes originaire de Chine, de Corée et du Japon. Il est également appelé Laurier tacheté.
O loureiro xaponés ou loureiro pinto (Aucuba japonica), é unha especie de planta fanerógama pertencente á familia Garryaceae. En Galicia pode atoparse como ornamental.
É un arbusto de 1 a 5 m de altura orixinario dos bosques de vales e montañas do Xapón e China. Aucuba japonica é dioico, é dicir, presenta diferentes plantas para o sexo masculino e feminino. Son plantas de xardín moi populares no Reino Unido e no resto de Europa occidental (incluíndo Galiza). Este arbusto é tamén moi popular nos Estados Unidos, onde é comunmente coñecido como Gold Dust Plant (planta do po dourado).
Aucuba japonica foi descrita por Carl Peter Thunberg e publicado en Nova Genera Plantarum 3: 62. 1783.[1]
O loureiro xaponés ou loureiro pinto (Aucuba japonica), é unha especie de planta fanerógama pertencente á familia Garryaceae. En Galicia pode atoparse como ornamental.
Japanska awkuba (łaćonsce: Aucuba japonica) je rostlina ze swójby drěnowych rostlinow .
Louro-do-Japão ou Louro-manchado (Aucuba japonica), é um arbusto (1-5m) de floresta nativa na planície e montanhas de todo o Japão, China e Tailândia. Em solos de floresta rica de vales úmidos, florestas densas, arvoredos, por córregos e perto das rochas úmidas protegidas na China. As folhas são opostas, lanceoladas amplo, 5–8 cm de comprimento e 2–5 cm de largura.
O Aucuba japonica é uma planta dioica, que separa a planta masculina da feminina. As flores são pequenas, 4–8 mm de diâmetro, com quatro pétalas arroxeadas-marrom, que são produzidos em grupos de 10-30 em uma inflorescência solta. O fruto é uma baga vermelha de mais ou menos 1 cm de diâmetro. Elas são muitas vezes evitado por pássaros. Eles são uma planta de jardim popular no Reino Unido e na Europa ocidental. Este arbusto é também popular nos Estados Unidos, onde é comumente referido como a planta de manchas douradas (Fell, 1990).
Muito conhecida nos jardins urbanos de Portugal e outros países europeus devido à sua resistência à poeira e à poluição atmosférica, a Aucuba japonesa é um belo arbusto de grandes folhas perenes, coriáceas, de cor verde, mas há diversos cultivares de folhas variadas extensivamente apreciados: a “Crotonifolia” e a “Gold Dust” têm folhas salpicadas de amarelo e dão flores fêmeas, que produzem bagas vermelhas do final do Verão ao inicio da Primavera, se plantadas conjuntamente com um cultivar macho, como a “Crassifolia” . Preferem solos úmidos e frescos e locais com pouco sol. É resistente a climas marítimos. Dão sebes vistosas e crescem com rapidez assim que vingam. Podar os ramos na Primavera.
Aucuba japonica - MHNT
Louro-do-Japão ou Louro-manchado (Aucuba japonica), é um arbusto (1-5m) de floresta nativa na planície e montanhas de todo o Japão, China e Tailândia. Em solos de floresta rica de vales úmidos, florestas densas, arvoredos, por córregos e perto das rochas úmidas protegidas na China. As folhas são opostas, lanceoladas amplo, 5–8 cm de comprimento e 2–5 cm de largura.
O Aucuba japonica é uma planta dioica, que separa a planta masculina da feminina. As flores são pequenas, 4–8 mm de diâmetro, com quatro pétalas arroxeadas-marrom, que são produzidos em grupos de 10-30 em uma inflorescência solta. O fruto é uma baga vermelha de mais ou menos 1 cm de diâmetro. Elas são muitas vezes evitado por pássaros. Eles são uma planta de jardim popular no Reino Unido e na Europa ocidental. Este arbusto é também popular nos Estados Unidos, onde é comumente referido como a planta de manchas douradas (Fell, 1990).
Muito conhecida nos jardins urbanos de Portugal e outros países europeus devido à sua resistência à poeira e à poluição atmosférica, a Aucuba japonesa é um belo arbusto de grandes folhas perenes, coriáceas, de cor verde, mas há diversos cultivares de folhas variadas extensivamente apreciados: a “Crotonifolia” e a “Gold Dust” têm folhas salpicadas de amarelo e dão flores fêmeas, que produzem bagas vermelhas do final do Verão ao inicio da Primavera, se plantadas conjuntamente com um cultivar macho, como a “Crassifolia” . Preferem solos úmidos e frescos e locais com pouco sol. É resistente a climas marítimos. Dão sebes vistosas e crescem com rapidez assim que vingam. Podar os ramos na Primavera.
Aukuba (Aucuba japonica) är en växt inom släktet aukubasläktet (Aucuba) och familjen aukubaväxter (Garryaceae). Odlad i kruka kan aukuban bli meterhög, men på sin naturliga växtplats blir den uppåt 5 meter hög. Aukuba är en väl förgrenad buske som faktiskt kan övervintra i skyddade lägen i landets, ur klimatsynpunkt, mest gynnsamma delar. Bladen är läderartade och spetsigt ovala.
Hos den rena arten är de helt ljusgröna medan den sort som främst förekommer i Sverige, 'Variegata', har ganska små gula fläckar på mörkt gröna blad. Det finns även andra sorter där marmoreringen är mer framträdande och gulare.
Aukuba ansågs tidigare tillhöra kornellväxterna, men nyare klassificeringssystem som baseras på genetisk forskning placerar aukubasläktet i familjen Garryaceae istället.
Det vetenskapliga namnet Aucuba är det japanska namnet på växten. Japonica betyder japansk.
Aukuba härstammar ursprungligen från Japan.
Aukuba behöver mycket ljus men trivs inte i direkt sol. Den kommer från ett förhållandevis svalt och fuktigt havsklimat och trivs därför inte med alltför höga temperaturer. Kan med fördel placeras på skuggig plats utomhus på sommaren och på en plats med 5-15°C på vintern. Ett orangeri är en idealisk övervintringsplats, men det är inte många förunnat att ha tillgång till ett. Duscha den gärna med ljummet vatten så ofta det är möjligt. Vattna så att jorden aldrig är riktigt torr. Ge en rejäl rotblöta vid varje vattning och vattna igen när jorden börjar torka upp. Ge krukväxtnäring en gång i veckan under sommarhalvåret, och resten av året endast en gång i månaden. Kan beskäras på våren för att bibehålla vacker form och för att främja utveckling av nya skott. Våren är bäst tid för omplantering och det görs varje eller vartannat år. Står plantan för varmt och torrt, i synnerhet vintertid kan den angripas av spinnkvalster, men sköldlöss kan också förekomma.
Aukuba förökas enklast med toppsticklingar från de skott som klipps av på våren. De skall kortas av så att endast tre bladpar är kvar och planteras sedan i sandblandad mager jord.
Aukuba (Aucuba japonica) är en växt inom släktet aukubasläktet (Aucuba) och familjen aukubaväxter (Garryaceae). Odlad i kruka kan aukuban bli meterhög, men på sin naturliga växtplats blir den uppåt 5 meter hög. Aukuba är en väl förgrenad buske som faktiskt kan övervintra i skyddade lägen i landets, ur klimatsynpunkt, mest gynnsamma delar. Bladen är läderartade och spetsigt ovala.
Hos den rena arten är de helt ljusgröna medan den sort som främst förekommer i Sverige, 'Variegata', har ganska små gula fläckar på mörkt gröna blad. Det finns även andra sorter där marmoreringen är mer framträdande och gulare.
Aukuba ansågs tidigare tillhöra kornellväxterna, men nyare klassificeringssystem som baseras på genetisk forskning placerar aukubasläktet i familjen Garryaceae istället.
Det vetenskapliga namnet Aucuba är det japanska namnet på växten. Japonica betyder japansk.
アオキ(青木、学名: Aucuba japonica)は、ガリア科またはアオキ科(Aucubaceae)[4]アオキ属の常緑低木。
常緑の高さは2mほどの低木で、枝は太く緑色。
葉は対生し、厚く光沢があり、乾くと黒くなる特性を持つ[5]。
花は3 ~ 5月に咲き、褐色または緑色で枝先に穂のようにつける[5]。花弁を4枚有し、子房下位、単性花で雌雄異株。
雄花は黄色の葯をもつ4本の雄蕊があり、雌花は緑色の子房がある。
果実は卵形の液果で、種子を1個含み、秋頃から赤く(種類によっては白色、黄色に)熟す。楕円形で、大きさは2cmほど。11月〜翌年5月頃まで付いている。
日本原産。東北地方南部、関東以西 ~ 沖縄までの森林に自生する[5]。日陰にもよく育つ。北海道、本州北部の日本海側の多雪地には、積雪に適応した変種ヒメアオキが自生する[5]。
庭園や公園の植え込みに植栽され、日本国外でも栽培される。半日陰を好み、耐寒性があり作りやすく、熟した果実から取り出した種子をまくか、挿し木をして育成する[5]。
葉は苦味健胃作用があり、民間薬の陀羅尼助に配合されている。また、腫れもの、やけど、切り傷などの保護、消炎作用があり、生葉を火であぶったものを患部に貼るなどして用いられる[5]。
『寛政重修諸家譜』に、「青木・丸に青木」・「青木崩し」・「丸に実付き枝青木」が記載されており、使用家は藤原氏系の青木氏、桓武平氏の青木氏が使用している。
日本海側産の小型の変種ヒメアオキ var. borealis のほか、果実の色、斑入りなど園芸品種も多い。
アオキ属(アオキぞく、学名: Aucuba)は、ガリア科の属の一つ。3種ほどがあり、ヒマラヤ、中国南部から日本(照葉樹林帯)に分布する。属名「アウクバ」は、方言名「アオキバ」による(ツンベルクの命名)。
ウィキスピーシーズには、アオキ属に関する情報があります。 ウィキメディア・コモンズには、アオキ属に関するカテゴリがあります。
식나무(Aucuba japonica)는 가리아과에 속하는 상록의 활엽관목으로서, 높이는 2m 정도이다. 잎은 마주나며, 긴 타원형으로 광택이 있고 가장자리는 거친 톱니처럼 되어 있다. 암수딴그루로서, 물은 짙은 자색으로 4월경이 되면 가지 끝에 원추꽃차례를 이루면서 달린다. 이때 각각의 꽃은 작은 4수화이다. 꽃잎은 자갈색이다. 열매는 타원형의 핵과로, 가을이 되면 홍색·황색·흰색으로 익는다. 내음성이 강한 극음수이며 햇빛이 들지 않는 곳이나 습기가 많은 곳에서도 잘 자라며 내한성도 강한 편이다. 주로 따뜻한 산지에서 정원수로 자라며, 온대 조엽수림을 이루는 대표적인 종류로서 한국 남부, 특히 울릉도 지역에 분포하고 있다.
식나무(Aucuba japonica)는 가리아과에 속하는 상록의 활엽관목으로서, 높이는 2m 정도이다. 잎은 마주나며, 긴 타원형으로 광택이 있고 가장자리는 거친 톱니처럼 되어 있다. 암수딴그루로서, 물은 짙은 자색으로 4월경이 되면 가지 끝에 원추꽃차례를 이루면서 달린다. 이때 각각의 꽃은 작은 4수화이다. 꽃잎은 자갈색이다. 열매는 타원형의 핵과로, 가을이 되면 홍색·황색·흰색으로 익는다. 내음성이 강한 극음수이며 햇빛이 들지 않는 곳이나 습기가 많은 곳에서도 잘 자라며 내한성도 강한 편이다. 주로 따뜻한 산지에서 정원수로 자라며, 온대 조엽수림을 이루는 대표적인 종류로서 한국 남부, 특히 울릉도 지역에 분포하고 있다.
이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다.