dcsimg

Brief Summary

provided by EOL authors
Durio is a genus of around 30 species of large tropical trees, known as durians, generally now in the Malvaceae (Mallow family) although sometimes classified its own family, Durionaceae (and formerly placed in Bombacaceae). The genus is best known for the species, D. zibethinus, the durian, a fruit popular in southeast Asia and considered to be an aphrodisiac, which is cultivated throughout the Old World tropics and occasionally in the New World tropics. The genus originated in southeast Asia, centered in Malaysia, Borneo, and Sumatra. Five Durio species bear edible fruit. The trees, which will not grow outside of tropical areas, typically have broad, buttressed trunks, and may grow to 40 m (130 ft) or more within forests, although they are often shorter when cultivated in plantations. The leaves, which are leathery and evergreen, are alternate and entire (smooth margined, without teeth or lobes), ranging in shape from elliptical to oblong to lanceolate, and are generally smooth on the upper surface, but the lower surface of at least some species is covered with a dense layer of rust-colored hairs. Flowers, which are known for their bad odor, are white to golden brown, with 3 petals, and occur in clusters. They develop into a large spiny fruit, which in D. zibethinus may weigh as much as 3.6 kg (8 lbs). The fruit is a capsule with several segments that may split open on ripening; each segment has several large seeds enclosed in soft, cream-colored flesh (the aril), which is the edible part. Durian fruits, like the flowers, have a strong odor, but the flesh has a buttery, custard-like texture and a sweet flavor that is reminiscent of bananas. The fruit is attractive to numerous insects and animals, and humans tend to either love it or hate it. The fruit may be eaten fresh (generally considered best when chilled), and is used in ice cream and baked goods. It may also be dried, fermented, pickled, or salted, or cooked with rice, or simply boiled with sugar or coconut milk. The seeds can be used similarly to chestnuts, and can be eaten roasted and salted, or sliced and fried in oil. The unripe fruit may be boiled and eaten whole. Leaves and shoots are sometimes cooked and eaten as greens. The flesh of the fruit is used in traditional medicine to treat worms and is considered an aphrodisiac; it may also have antimicrobial effects. (Bailey et al. 1976, Ecocrop 2012, Morton 1987, van Wyk 2005, Waynesword 2012.)
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Jacqueline Courteau
original
visit source
partner site
EOL authors

Durio ( Asturian )

provided by wikipedia AST


Durio ye un xéneru botánicu de llantes con flores con 41 especies perteneciente a la familia de les Malvaceae. Foi descritu por Michel Adanson y publicáu en Familles des Plantes 2: 399, nel añu 1763. La especie tipo ye Durio zibethinus Rumph. ex Murray, publicáu en Systema Vegetabilium. Editio decima tertia 581 nel añu 1774.[1]

La fruta ye conocida como durio, derivación de la pallabra duri nel idioma bahasa melayu que traduz espiga o escayu, en referencia a los numberosos bárabos que salen del frutu en forma d'espigues, ye dicir "fruta espinoso" en dicha llingua. El sufixu an ye l'artículu, polo tanto dizse tamién "durian" que traduz "el durio" o "l'espinosu".[2]

Esisten 30 especies de durio reconocíos ente les cualos 9 son comestibles. El durio zibethinus ye la única especie comercializada nel mercáu internacional. Les demás especies atópense namái nos mercaos locales del Sudeste Asiáticu onde se-y llama "el rei de les frutes".[3] El durio caracterizar por ser una fruta grande que puede algamar los 30 centímetros de llongura por 15 de diámetru y un pesu averáu d'ente 1 y 3 quilos, el so fuerte golor y el so cuerpu cubiertu d'escayos. El golor ye una de les materies de principal discutiniu sobre esta fruta. Pa munchos resulta un auténticu arume y p'otros puede paecer un golor cheiriento. La persistencia del golor fixo qu'el durio seya prohibíu en ciertos hoteles y medios de tresporte públicu n'Asia.

Especies y taxonomía

El xéneru del durio ta clasificáu dientro de la familia Durionaceae, que pertenez a la Bombacaceae y, de la mesma, fai parte de la Malvaceae.[4]

Ente les 30 especies conocíes de durio, 9 fueron identificaes como comestibles, pero ye posible qu'esistan más.[5] Na siguiente llista resaltar en negruca aquellos que son comestibles, anque ye posible que los demás tamién lo sían:

Descripción

L'árbol del durio puede algamar ente 25 y 50 metros d'altor, pero ello depende de la especie.[6] Les fueyes siempres tán verdes y son elíptiques, que allárguense ente 10 y 18 centímetros. Les flores producir ente 3 y 30 recímanos en ramos llargos direutamente sobre'l tueru con cada flor tendiendo les sos sépalu los y cinco - bien raramente 4 o 6 - pétalos.

L'árbol tien una o dos floraciones y fructificaciónes per añu, anque ello puede variar d'alcuerdu a la especie, llugar y los cultivadores. Un árbol típicu puede dar los sos primeros frutos a los 5 años d'edá. El frutu puede colgar de cualquier caña y maurecer en tres meses dempués de la polinización. El frutu puede crecer hasta 30 centímetros de llongura por 15 de diámetru y llograr un pesu de 3 kilogramos (ente 2 y 7 llibres).[6] La so forma puede dir dende allargada a redonda, el color del so pulgu de verde a café y la so carne de mariellu pálido a colloráu, d'alcuerdu a la especie.[6] Ente les 30 especies de durio conocíes, 9 fueron identificaes como comestibles: D. zibethinus, D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, D. macrantha, D. oxleyanus y D. testudinarum.[7] Otres especies entá nun fueron oxetu d'estudios, polo tanto ye posible que sían más les especies de durio comestible.[6] El durio guarda una semeyanza cola yaca, pero nun tienen nenguna rellación.

Les flores del durio son grandes y cubiertes con una gran cantidá de néctar, lo que produz un golor pesao, amargosu y como a mantequilla o quesu. Según los botánicos, estes carauterístiques vienen de flores que son polinizadas por ciertes especies d'esperteyos que tomen el néctar y el polen.[8] D'alcuerdu a investigaciones en Malasia na década de 1970, el durio ye polinizado puramente pol esperteyu de covarón Eonycteris.[6] Sicasí, nun estudiu de 1996 atopóse qu'había otres dos especies que yeren vitales en dicha polinización: el páxaru Arachnothera de la familia Nectariniidae y l'abeya asiática Apis dorsata o abeya grande, según otres aves al par que los esperteyos.[9]

Cultivares

 src=
Durio.

Al traviés de los sieglos, numberosos cultivares de durio arrobináronse con clones vexetales en distintes rexones del Sudeste Asiáticu. Produciéronse distintes resultaos procedentes de granes d'árboles con cualidaes escelentes, pero na actualidá abonden sistemes como'l serpollu (obligar a les cañes acoldaes a qu'echen raigaños formando individuos dotaos de cualidaes idéntiques a llantar madre), el serpollu aereu y, muncho más tremáu, el inxertu. Los distintos cultivares producieron notables carauterístiques como variaciones de forma, tipu d'escayu ya inclusive el golor.[6] El consumidores de durio manifiesten inclusive preferencies por determinaos cultivares, lo qu'afecta los precios nel mercáu.[10]

Cultivar estremar por un nome y un códigu qu'empieza pola lletra "D". Por casu en Tailandia esisten más de 200 cultivares del D. zibethinus, dalgunos de los más conocíos son D99-Xaronca (D99กบ - Kop), D123-Gibón (D123ชะนี - Chany), D145-Durio Verde (D145ทุเรียนเขียว - Tureng Khiu), D158-Tarmu Llargu (D158ก้านยาว - Kan Yao), D159-Almada d'Oru (D159หมอนทอง - Mon Thong), Botón d'Oru (กระดุมทอง - Kradum Thong) y ensin nomes: D24 y D169. Cada cultivar tien el so gustu y golor carauterístico.

D159-Mong Thong ye'l más popular nel comerciu pola so grosez, carne cremoso y sabor duce, con un golor moderao y granes pequeñes, ente que'l D123-Chany ye'l meyor pola so resistencia a pestes como la Phytophthora palmivora. D158-Kan Yao ye'l menos común, pero ye'l más esperáu porque nun emite golor y ye bien duce. Los cinco cultivares más comerciales en Tailandia son Chany, Mon Thong, Kan Yao, Ruang y Kradum.[11]

En Malasia esisten más de 100 cultivares rexistraos dende la década de 1920[12] y 193 en 1992.[13] Los meyores cultivares pueden reconocese n'esposiciones entamaes pol Ministeriu d'Agricultura de Malasia. Asina mesmu, en Vietnam l'Institutu d'Investigación de Frutes Meridionales promueve la competitividá ente cultivadores de durio onde se produz una variedá conocida como Rei Musang o Rey Montaña Cat.[14]

En 2007 un científicu tailandés, Songpol Somsri, acomuñáu al gobiernu, crució más de 9 especies de durio pa crear el Chantaburí Non. 1, un cultivar que nun presente'l golor carauterístico.[15] Otru híbridu, el Chantaburí Non. 3, desenvuelve'l golor tres díes antes de ser recoyíu, lo que fai posible un tresporte ensin golores, pero satisfai'l gustu de consumidores que prefieren el golor carauterístico del durio.[15] El 22 de mayu de 2012 otros dos cultivares de Tailandia que tamién fueron desenvueltos ensin golor, Long Laplae y Lin Laplae, fueron presentaos al públicu pol gobernador de la provincia de Uttaradit, Yothin Samuthhiri y anunció l'apertura de la Feria añal del Distritu de Laplae onde tán dambos cultivares.[16]

Cultivar más populares de Singapur y Malasia onde les variedaes son similares, inclúi'l D24, conocíu pol so sabor agriduz. Tamién el XO que tien un color pálidu y la carne con un sabor a alcohol lleldáu, el Chook Kiok, en cantonés "pata de bambú), que tien un color mariellu y el Rei Musang, que ye'l más popular.

Cultivu y comercialización

El durio ye nativu de Brunéi, Indonesia y Malasia.[6] Esiste un alderique alrodiu de si tamién ye nativu de la rexón de Davao en Filipines o foi introducíu ellí.[6] Este crez n'otres árees con un clima similar y ye puramente tropical y dexa de crecer cuando atopa temperatures diaries per debaxo de los 22 °C (72 °F).[7]

El centru de la diversidá ecolóxica del durio ye la isla de Borneo, onde ye posible atopar nel mercáu especies como D. zibethinus, D. dulcis, D. graveolens, D. kutejensis, D. oxleyanus y D. testudinarum. En Brunéi nun se cultiva D. zibethinus, porque'l consumidores prefieren otres especies como D. graveolens, D. kutejensis y D. oxleyanus. Estes especies distribuyir en Brunéi y con otres como D. testudinarum y D. dulcis representen una rica diversidá xenética.[17]

Anque'l durio nun ye nativu de Tailandia, el país ye'l principal esportador de durio, con una producción de 781 tonelaes de 1 millón 400 mil que se produz mundialmente (1999), esportando 111 mil tonelaes a países como Taiwán, Ḥong Kong, Malasia, Singapur y Canadá.[17][18] Malasia ya Indonesia son los que siguen en volume d'esportaciones, dambos produciendo 265 mil tonelaes cada unu. En 1999 Malasia esportó 35 mil tonelaes.[18] En mayu celebra'l Festival Mundial del Durio na provincia tailandesa de Chantaburí, que ye responsable del 50% de la producción nacional.[19][20] Nes Filipines, el centru del durio ye la rexón de Davao, onde se celebra añalmente'l Festival Kadayawan. Otros plantíos de durio atopar en Camboya, na provincia de Kampot, onde s'atopa'l monumentu al durio, Laos, Vietnam, Birmania, Sri Lanka, India, Indies Occidentales, Florida, Hawaii, Papua Nueva Guinea, Polinesia, Madagascar, la isla de Hainan, el nordés d'Australia y Singapur.

Australia introdució'l durio na década de 1960 y material clonáu en 1975. Más de 30 clones del D. zibethinus y 6 especies de durio fueron introducíos subsecuentemente n'Australia.[21] China ye'l principal importador de durio, mercando 65 mil toneldas en 1999, siguíu de Singapur con 40 mil tonelaes y Taiwán con 5 mil. Nel mesmu añu Estaos Xuníos importó 2 mil tonelaes de durio conxeláu y la Comunidá Europea 500 tonelaes.[18]

El durio ye una fruta d'estación y non como les frutes que pueden atopase mientres tol añu como la papaya. Na península de Malasia y en Singapur la estación del durio ye ente xunu y agostu, lo que coincide cola del mangostino.[6] El preciu del durio ye relativamente altu si comparar con otres frutes. Por casu en Singapur l'alta demanda por cultivares de bona calidá tales como'l D24, Sultan y el Mao Shan Wang resultó en precios ente 8 15 dólares de Singapor por un quilu.[10] La carne del frutu, conocida como'l arilo, ye tan solo ente'l 15 y 30% de tola masa del frutu,[6] pero numberosos consumidores en Singapur tán dispuestos a invertir hasta 75 dólares de Singapur pola preciosa fruta.[10]

Sinonimia

Lahia Hassk

Referencies

  1. «Durio». Tropicos.org. Xardín Botánicu de Misuri. Consultáu'l 28 de setiembre de 2010.
  2. Huxley, A. (Ed.) (1992). New RHS Dictionary of Gardening. Macmillan. ISBN 1-56159-001-0.
  3. Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing, 54–56.
  4. "Durio L.". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. Retrieved 2010-02-16.
  5. Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute. ISBN 92-9043-318-3.
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 6,5 6,6 6,7 6,8 6,9 Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-318-3. Retrieved 2008-11-20.
  7. 7,0 7,1 O'Gara, Y., Guest, D. I. and Hassan, N. M. (2004). "Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia". In Drenth, A. and Guest, D. I. Diversity and management of Phytophthora in Southeast Asia. ACIAR Monograph Non. 114 (PDF). Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). pp. 180–186. ISBN 1-86320-405-9. Retrieved 2008-11-20.
  8. Whitten, Tony (2001). The Ecology of Sumatra. Periplus. p. 329. ISBN 962-593-074-4.
  9. Yumoto, Takakazu (2000). "Bird-pollination of Three Durio Species (Bombacaceae) in a Tropical Rainforest in Sarawak, Malaysia". American Journal of Botany (American Journal of Botany, Vol. 87, Non. 8) 87 (8): 1181–1188. doi:10.2307/2656655. JSTOR 2656655. PMID 10948003.
  10. 10,0 10,1 10,2 "ST Foodies Club – Durian King". The Straits Times. 2006. Archived from the orixinal on 2007-12-15. Retrieved 2007-07-25.
  11. "Durian Exporting Strategy, National Durian Database (กลยุทธการส่งออกทุเรียน)" (in Thai). Department of Agriculture, Thailand. Archived from the orixinal on 2010-07-26. Retrieved 2010-07-26.
  12. "Comprehensive List of Durian Clones Registered by the Agriculture Department (of Malaysia)". Durian OnLine. Archived from the orixinal on 2008-11-20. Retrieved 2006-03-05.
  13. Boosting Durian Productivity
  14. Teo, Wan Gek (2009-06-23). "Durian lovers head north on day tours". The Straits Times. Retrieved 2009-09-19.
  15. 15,0 15,1 Fuller, Thomas (2007-04-08). "Fans Sour on Sweeter Version of Asia's Smelliest Fruit". New York Times. Retrieved 2008-11-20.
  16. "Odourless durians to hit the market". The Nation. 23 May 2012.
  17. 17,0 17,1 M.B. Osman, Z.A. Mohamed, S. Idris and R. Amen (1995). Tropical fruit production and genetic resources in Southeast Asia: Identifying the priority fruit species. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-249-7. Retrieved 2008-11-20.
  18. 18,0 18,1 18,2 "Committee on Commodity Problems – VI. Overview of Minor Tropical Fruits". FAO. December 2001. Retrieved 2008-11-20.
  19. "World Durian Festival 2005". Thailand News – Thailand official news and information. Foreign Office, The Government Public Relations Department. 2005-06-05. Retrieved 2008-11-20.
  20. "Thailand's Durian growing areas". Food Market Exchange. 2003. Retrieved 2008-11-20.
  21. Watson, B. J (1983). "Durian". Fact Sheet Non. 6.: Rare Fruits Council of Australia.

Enllaces esternos


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Durio: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST


Durio ye un xéneru botánicu de llantes con flores con 41 especies perteneciente a la familia de les Malvaceae. Foi descritu por Michel Adanson y publicáu en Familles des Plantes 2: 399, nel añu 1763. La especie tipo ye Durio zibethinus Rumph. ex Murray, publicáu en Systema Vegetabilium. Editio decima tertia 581 nel añu 1774.

La fruta ye conocida como durio, derivación de la pallabra duri nel idioma bahasa melayu que traduz espiga o escayu, en referencia a los numberosos bárabos que salen del frutu en forma d'espigues, ye dicir "fruta espinoso" en dicha llingua. El sufixu an ye l'artículu, polo tanto dizse tamién "durian" que traduz "el durio" o "l'espinosu".

Esisten 30 especies de durio reconocíos ente les cualos 9 son comestibles. El durio zibethinus ye la única especie comercializada nel mercáu internacional. Les demás especies atópense namái nos mercaos locales del Sudeste Asiáticu onde se-y llama "el rei de les frutes". El durio caracterizar por ser una fruta grande que puede algamar los 30 centímetros de llongura por 15 de diámetru y un pesu averáu d'ente 1 y 3 quilos, el so fuerte golor y el so cuerpu cubiertu d'escayos. El golor ye una de les materies de principal discutiniu sobre esta fruta. Pa munchos resulta un auténticu arume y p'otros puede paecer un golor cheiriento. La persistencia del golor fixo qu'el durio seya prohibíu en ciertos hoteles y medios de tresporte públicu n'Asia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Durian ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El durian és el fruit tropical de diverses espècies d'arbres que pertanyen al gènere Durio dins la família malvàcia[1][2] (encara que alguns taxonomistes emplacen el gènere Durio en una família diferent, la Durionaceae). Per a molts asiàtics es tracta del rei dels fruits. Es diferencia per tenir un fruit gros (de fins a 30 cm de llargada i 3 kg de pes) amb una olor única, que esdevé pudor tenaç al cap de poc, i unes espines que el cobreix. La polpa és de groc pàl·lid a vermella, segons les espècies.

Els durian són natius de Brunei, Indonèsia i Malàisia, i a occident es coneixen des de fa uns 600 anys.

Algunes espècies

Usos

Es fa servir per saboritzar molts dolços tradicionals malais, gelats kacang, dodol, arròs glutinós, etc.

Referències

  1. 1,0 1,1 «Durio L.». Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture, 12-03-2007. [Consulta: 16 febrer 2010].
  2. «Angiosperm Phylogeny Website — Malvales». Missouri Botanical Garden.
  3. O'Gara, E., Guest, D. I. and Hassan, N. M. «Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia» (PDF). Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR), 2004. [Consulta: 20 novembre 2008].


Enllaços externs

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Durian Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Durian: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El durian és el fruit tropical de diverses espècies d'arbres que pertanyen al gènere Durio dins la família malvàcia (encara que alguns taxonomistes emplacen el gènere Durio en una família diferent, la Durionaceae). Per a molts asiàtics es tracta del rei dels fruits. Es diferencia per tenir un fruit gros (de fins a 30 cm de llargada i 3 kg de pes) amb una olor única, que esdevé pudor tenaç al cap de poc, i unes espines que el cobreix. La polpa és de groc pàl·lid a vermella, segons les espècies.

Els durian són natius de Brunei, Indonèsia i Malàisia, i a occident es coneixen des de fa uns 600 anys.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Durian ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Durian (Durio) je rod tropických stromů z čeledi slézovité (Malvaceae). Mezi třiceti druhy durianu je známo devět, které plodí jedlé ovoce. Některé další druhy nejsou dobře prozkoumány.

 src=
Plody durianu v obchodě, Thajsko

Jako durian je mezinárodně známý především plod durianu cibetkového (Durio zibethinus). Ostatní druhy jsou k dispozici pouze na místních trzích.

Durian, v jihovýchodní Asii považovaný za největší pochoutku a „krále ovoce“,[1] je charakteristický svou velikostí, silným zápachem a tlustou slupkou pokrytou pyramidovitými trny. Plod může dorůst délky až 30 cm a průměru 15 cm a má obvykle hmotnost 1–3 kg. V závislosti na druhu je plod podlouhlý až kulatý, barva slupky se pohybuje od zelené po hnědou a dužiny, ukrývající červenohnědá semena, od světle žluté po hnědou.

Jedlá dužina vydává charakteristický silný a pronikavý zápach, a to i když je slupka neporušená. Některým lidem durian chutná kvůli své příjemně sladké vůni, zatímco jiným aroma připadá příliš intenzivní a odpuzující. Jeho pach vyvolává různorodé reakce od velmi pozitivních po velmi negativní a je přirovnáván k různým věcem, např. shnilým cibulím, terpentýnu nebo žumpě. Kvůli pronikavosti svého pachu je v jihovýchodní Asii durian zakázán v některých hotelích a prostředcích veřejné dopravy.

Durian, pocházející z jihovýchodní Asie, je na Západě znám přibližně 600 let. Britský přírodovědec 19. století Alfred Russel Wallace popsal jeho chuť jako „bohatý vanilkový krém s výraznou chutí mandlí“.[2] Dužina, kterou lze konzumovat v různém stadiu zralosti, se používá k ochucení široké řady chuťově výrazných a sladkých potravin v kuchyních jihovýchodní Asie. Po uvaření je možné jíst i semena.

Existují stovky kultivarů durianu, přičemž mnoho konzumentů upřednostňuje pouze určité, jejichž cena na trhu je pak vyšší.

Druhy durianu

Ze třiceti známých druhů durianu bylo dodnes identifikováno devět majících jedlý plod. Existuje však mnoho druhů, u nichž nebyl plod nikdy získán nebo dobře popsán, a je tedy pravděpodobné, že jsou i další druhy s jedlými plody. Toto je devět druhů, u nichž je nyní známo, že mají jedlé plody:

  •  src=
    Mapa rozšíření durianu cibetkového, zeleně oblast původního výskytu
    Durian cibetkový (Durio zibethinus), z něj pochází známé ovoce.
  • Durio dulcis.
  • Durio grandiflorus.
  • Durio graveolens, také durian burung, durian kuning, durian merah, durian otak udang galah, tabelak nebo červenomasý durian. Strom je vysoký až 50 m. Plod má oranžově-žlutou dužinu a je pokryt 1 cm dlouhými trny. D. graveolens je podobný D. dulcis, na rozdíl od něj se však otevírá již na stromě a má tmavě červenou dužinu oproti tmavě žluté. Durian suluk, nebo také durian siunggong, je přírodní hybrid mezi druhem durianem cibetkovým a druhem D. graveolens, přičemž si zachovává chuť a texturu durianu cibetkového s jemnými tóny spáleného karamelu druh D. graveolens. Durian simpor je varianta druhu D. graveolens s jemnější chutí a žlutou dužinou.
  • Durio kutejensis, strom vysoký až 30 m, oblíbený v Bruneji.
  • Durio lowianus, také durian duan, strom vysoký až 50 m s červenými a podlouhlými květy a oválným plodem se žlutou dužinou.
  • Durio macrantha.
  • Durio oxleyanus, také durian sukang, durian beludu, isu nebo kerontangan. Strom je vysoký až 40 m. Malý, kulatý šedozelený plod s pyramidovitými, mírně zahnutými trny páchne více než ostatní duriany. Dužina je žlutá, s jemnou texturou a sladká.
  • Durio testudinarum, také želví nebo kura-kura durian. Strom je středně vysoký, dosahující až 25 m. Protože se jedná o samosprašný druh, jeho variabilita je menší a má delší období kvetení. Dužina je světle žlutá a má silnější pach než ostatní druhy rodu durian.

Toto jsou druhy, u nichž zatím nebyly zjištěny jedlé plody:

Popis

 src=
Durian.

Stromy durianu jsou vysoké s výškou až 25–50 metrů v závislosti na druhu. Neopadávající listy jsou elipsovité až obdélníkovité, dlouhé 10–18 cm. Květy rostou ve shlucích po třech až třiceti pohromadě na velkých větvích a přímo na kmeni. Každý květ má kalich s pěti (výjimečně čtyřmi nebo šesti) okvětními lístky. Durian kvete jednou nebo dvakrát za rok, avšak čas kvetení je různý podle druhu, kultivaru a místa. Běžný strom durianu plodí ovoce po čtyřech až pěti letech. Plod durianu může být na libovolné větvi a zraje přibližně tři měsíce od opylení. Plod dorůstá délky až 30 cm s průměrem až 15 cm a má hmotnost 1 až 3 kg. V závislosti na druhu má hranatý až kulatý tvar, barva jeho slupky je zelená až hnědá a dužina světle žlutá až červená. Durian se trochu podobá žakii, ale jedná se o nepříbuzný druh.

Název durian pochází z malajského slova duri (trn) a přípony -an (sloužící ke tvoření podstatných jmen). Durian cibetkový je jediný ve velkém objemu komerčně pěstovaný druh a jediný, který je dostupný také mimo oblast původu. Přívlastek cibetkový odkazuje na cibetku asijskou. Není však shoda na tom, zda toto pojmenování od Linného znamená, že má cibetka durian tak ráda, že byl plod používán jako návnada, nebo že jako cibetka páchne.

Květy durianu jsou velké a lehké s vydatným množstvím nektaru a vydávají těžký, kyselý, máslovitý pach. Tyto vlastnosti jsou typické pro květy opylované určitým druhem netopýra, který se živí nektarem a pylem. Podle malajského výzkumu ze 70. let 20. století jsou durian opylovány téměř výhradně kaloněm jeskynním. Podle studie z roku 1996 jsou však dva druhy, D. grandiflorus a D. oblongu, opylovány ptáky strdimilovitými a druh D. kutejensis včelou obrovskou, ptáky i netopýry.

Reference

V tomto článku byly použity překlady textů z článků Durian na anglické Wikipedii a List of Durio species na anglické Wikipedii.

  1. HEATON, Donald D. A Consumers Guide on World Fruit. [s.l.]: BookSurge Publishing, 2006. ISBN 1-4196-3955-2. S. 54–56. (anglicky)
  2. WALLACE, Alfred Russel. On the Bamboo and Durian of Borneo [online]. 1856 [cit. 2014-10-06]. Dostupné online. (anglicky)

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Durian: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Durian (Durio) je rod tropických stromů z čeledi slézovité (Malvaceae). Mezi třiceti druhy durianu je známo devět, které plodí jedlé ovoce. Některé další druhy nejsou dobře prozkoumány.

 src= Plody durianu v obchodě, Thajsko

Jako durian je mezinárodně známý především plod durianu cibetkového (Durio zibethinus). Ostatní druhy jsou k dispozici pouze na místních trzích.

Durian, v jihovýchodní Asii považovaný za největší pochoutku a „krále ovoce“, je charakteristický svou velikostí, silným zápachem a tlustou slupkou pokrytou pyramidovitými trny. Plod může dorůst délky až 30 cm a průměru 15 cm a má obvykle hmotnost 1–3 kg. V závislosti na druhu je plod podlouhlý až kulatý, barva slupky se pohybuje od zelené po hnědou a dužiny, ukrývající červenohnědá semena, od světle žluté po hnědou.

Jedlá dužina vydává charakteristický silný a pronikavý zápach, a to i když je slupka neporušená. Některým lidem durian chutná kvůli své příjemně sladké vůni, zatímco jiným aroma připadá příliš intenzivní a odpuzující. Jeho pach vyvolává různorodé reakce od velmi pozitivních po velmi negativní a je přirovnáván k různým věcem, např. shnilým cibulím, terpentýnu nebo žumpě. Kvůli pronikavosti svého pachu je v jihovýchodní Asii durian zakázán v některých hotelích a prostředcích veřejné dopravy.

Durian, pocházející z jihovýchodní Asie, je na Západě znám přibližně 600 let. Britský přírodovědec 19. století Alfred Russel Wallace popsal jeho chuť jako „bohatý vanilkový krém s výraznou chutí mandlí“. Dužina, kterou lze konzumovat v různém stadiu zralosti, se používá k ochucení široké řady chuťově výrazných a sladkých potravin v kuchyních jihovýchodní Asie. Po uvaření je možné jíst i semena.

Existují stovky kultivarů durianu, přičemž mnoho konzumentů upřednostňuje pouze určité, jejichž cena na trhu je pak vyšší.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Durianbäume ( German )

provided by wikipedia DE
 src=
Durio zibethinus: Chromolithographie von Hoola Van Nooten, etwa 1863
 src=
Durian

Die Durianbäume oder Zibetbäume (Durio) sind eine Pflanzengattung in Unterfamilie Helicteroideae innerhalb der Familie der Malvengewächse (Malvaceae). Die Gattung wurde früher zu den Wollbaumgewächsen (Bombacoideae) gerechnet, ist aber innerhalb der Malvengewächse nicht näher mit ihnen verwandt.

Beschreibung

Durio-Arten wachsen als Bäume, die meist Brettwurzeln ausbilden. Die wechselständigen Laubblätter sind einfach. Auf der Blattunterseite befinden sich Schuppen- und Sternhaare.

Die Blütenstände sind seitenständig oder manchmal kauliflor. Der später meist zweilippige Nebenkelch umschließt die Blütenknospe vollkommen. Die stark duftenden Blüten sind zwittrig und radiärsymmetrisch. Die fünf Kelchblätter sind mehr oder weniger verwachsen. Es sind meist fünf, seltener vier oder sechs Kronblätter vorhanden, sie sind meist länger als die Kelchblätter und manchmal genagelt. beige bis weiße, teils auch rötliche. Es sind viele Staubblätter vorhanden. Die Staubfäden sind manchmal zu einer Röhre verwachsen. Meist fünf (drei bis sechs) Fruchtblätter sind zu einem oberständigen Fruchtknoten verwachsen mit zwei bis einigen Samenanlagen je Fruchtknotenkammer. Es werden meist Kapselfrüchte gebildet. Die Samen besitzen meist einen Arillus.[1]

Systematik

Die Gattung besteht aus mehr als zwanzig Arten[2], die im tropischen Südostasien heimisch sind und Temperaturen unter 18 °C nur sehr schlecht vertragen. Hier eine Artenauswahl[3]:

Folgende Arten werden aktuell anderen Gattungen zugeordnet:

Nutzung

Durian heißen die Früchte verschiedener Arten und Züchtungen der Gattung Durio. Kommerziell bedeutsam ist vor allem der Durianbaum (Durio zibethinus), der eine in Südostasien sehr hochgeschätzte Frucht liefert.

Unter dem Handelsnamen Durian werden Hölzer, die von verschiedenen Gattungen der Helicteroideae, aber vor allem der Gattung Durio gewonnen werden, geführt: Durio griffithii, Durio lowianus, Durio oxleyanus, Durio wyatt-smithii und Durio zibethinus.[6]

Einzelnachweise

  1. C. Bayer & Klaus Kubitzki: Malvaceae, S. 225–311, in Klaus Kubitzki (Herausgeber): The Families and Genera of Vascular Plants, Band 5, Malvales, Capparales and non-betalain Caryophyllales, 2003. Durio S. 262.
  2. Laut Robert Zander: Zander. Handwörterbuch der Pflanzennamen. Hrsg. von Walter Erhardt, Erich Götz, Nils Bödeker, Siegmund Seybold. 17. Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart 2002, ISBN 3-8001-3573-6 sind es 27 Arten.
  3. Artenliste bei GRIN Taxonomy for Plants. (engl.)
  4. a b c d e Durio im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland. Abgerufen am 15. Juni 2017.
  5. Die Erstbeschreibung stammt nach manchen Quellen von Johan Andreas Murray (Beispiel Beschreibung von Paull und Ketsa (Memento des Originals vom 22. September 2006 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/www.ba.ars.usda.gov; PDF; 112 kB), nach anderen (siehe Eintrag bei GRIN Taxonomy for Plants und Eintrag bei malvaceae.info) von Carl von Linné (Syst. veg. ed. 13:581. 1774). Gemäß [1], Kapitel 8.1 ist die Erstbeschreibung korrekterweise Linné zuzuordnen und wurde nur durch einen Fehler lange Zeit Murray zugeschrieben.
  6. Datenblatt bei Handelshölzer von DELTA.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Durianbäume: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE
 src= Durio zibethinus: Chromolithographie von Hoola Van Nooten, etwa 1863  src= Durian

Die Durianbäume oder Zibetbäume (Durio) sind eine Pflanzengattung in Unterfamilie Helicteroideae innerhalb der Familie der Malvengewächse (Malvaceae). Die Gattung wurde früher zu den Wollbaumgewächsen (Bombacoideae) gerechnet, ist aber innerhalb der Malvengewächse nicht näher mit ihnen verwandt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Durian ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages

Durian (o durion) es un arbre tropical de la familha malvaceae que los fruches son comestibles. Lo durian es un arbre endemic d'Asia del sud-est. Lo mot ven del malai duri "espina". Lo mot es intrat dins las lengas europèas per l'intermediairi del portugués.

L'arbre

Lo genre durio compta un trentenat d'espécias. Es un arbre d'un nautor de 25 mètres amb de fuèlhas oblongas e acuminadas.

9 espécias produson una frucha comestibla. Son las seguentas:

Durio zibethinus

Durio dulcis

Durio grandiflorus

Durio graveolens

Durio kutejensis

Durio lowianus

Durio macrantha

Durio oxleyanus

Durio testudinarum

Sol lo durio zibethinus produtz una frucha qu'es exportada dins lo mond. La frucha de las autras espécias son vendudas al nivèl local.

La frucha

La frucha del durio zibethinus pòt pesar 4 o 5 quilogramas e a una odor plan fòrta.

Durio Zibethinus Van Nooten.jpg

Lo fruch del durian, durio Zibethinus, sola espécia de Durio objècte d'un comèrci internacional.

Nòtas e referéncias

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durian ( Kapampangan )

provided by wikipedia emerging languages
File:DurioZibethinus-D24- 6 weeks.JPG
Durio zibethinus (Durian, Malaysian) peparagul ibat king butul a cultivar D24. 6 a dominggu a idad. Mitanam keng pasu, king Singapore, inyang Septiembri 2006.
 src=
Durio zibethinus - metung a durian a tanaman ibat keng D123/Chanee cultivar, mitanam king Uppsala, Sweden inyang Abril 2006 at walung bulan a idad keng larawan.
 src=
A cultivar of Durio zibethinus, Mao Shan Wang, kebaluan mu rin bilang Mountain Cat King, ibat Malaysia.
 src=
Metung durian a tinda-an king Singapore
 src=
Durian makabalut ya para ipisali
 src=
Durio zibethinus. Chromolithograph by Hoola Van Nooten, mga 1863.
 src=
Metung a durian a bunga a miki mangataram a suksuk.

Kasusug Kilwal

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durian ( Tagalog )

provided by wikipedia emerging languages

Ang durian o duryan ay prutas ng ilang puno na matatagpuan sa Timog-silangang Asya. Kilala ang prutas na ito sa kaniyang pagiging malaki, matinding amoy, at may matinik na balat.


Usbong Ang lathalaing ito ay isang usbong. Makatutulong ka sa Wikipedia sa nito.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Mga may-akda at editor ng Wikipedia

Durian: Brief Summary ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages

Durian (o durion) es un arbre tropical de la familha malvaceae que los fruches son comestibles. Lo durian es un arbre endemic d'Asia del sud-est. Lo mot ven del malai duri "espina". Lo mot es intrat dins las lengas europèas per l'intermediairi del portugués.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durian: Brief Summary ( Kapampangan )

provided by wikipedia emerging languages
File:DurioZibethinus-D24- 6 weeks.JPG Durio zibethinus (Durian, Malaysian) peparagul ibat king butul a cultivar D24. 6 a dominggu a idad. Mitanam keng pasu, king Singapore, inyang Septiembri 2006.  src= Durio zibethinus - metung a durian a tanaman ibat keng D123/Chanee cultivar, mitanam king Uppsala, Sweden inyang Abril 2006 at walung bulan a idad keng larawan.  src= A cultivar of Durio zibethinus, Mao Shan Wang, kebaluan mu rin bilang Mountain Cat King, ibat Malaysia.  src= Metung durian a tinda-an king Singapore  src= Durian makabalut ya para ipisali  src= Durio zibethinus. Chromolithograph by Hoola Van Nooten, mga 1863.  src= Metung a durian a bunga a miki mangataram a suksuk.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durèn ( Javanese )

provided by wikipedia emerging languages

Durèn iku kalebu tuwuhan woh-wohan kang wujud wit. Sebutane durèn diprakirakaké saka istilah Malayu ya iku saka tembung duri kang diakhiri panambang-an saéngga dadi durèn.[2] Tembung iki mligi kanggo nyebut woh kang kulite duwé eri kang lancip-lancip.[2]

Wit durèn kalebu jinis famili Bombaceae, bangsane wit kapuk-kapukan. Sing umum ingaran durèn ya iku wit saka marga (gènus) Durio, Nesia, Lahia, Boschia, lan Coelostegia.[2]

Sajarah

Tuwuhan durèn asalé saka alas Malaysia, Sumatra, lan Kalimantan.[2] Panyebarane durèn menyang arah kulon ya iku ing Thailand, Birma, India, lan Pakistan. Woh durèn wiwit ngrembaka ing Asia Kidul-wétan kawit abad 7 M.

Ing Indonésia, wit durèn ana ing kabéh pelosok Pulo Jawa lan Sumatra. Ing Kalimantan lan Papua lumrahé ana ing alas, pinggir kali. Ing donya, wit durèn nyebar marang sakabéhane Asia Kidul-wétan, saka Sri Lanka, India sisih kidul nganti New Guenea. Durèn legi rasané.[2]

Dasanama

Ana akèh jeneng lokal. Jeneng paling akèh tinemu ing Kalimantan, kang ngacu marang manéka variyetas lan spésies kang béda. Durèn ing Sumatra ditepungi minangka durèn (padha karo basa Indonésia) lan duren (basa Gayo). Ing tlatah Jawa, durèn (basa Jawa, basa Batawi) lan kadu (basa Sundha). Ing Sulawesi, wong Manado nyebut woh iki minangka duriang, sauntara wong Toraja nyebut duliang. Ing Pulo Seram pérangan wétan ingaran rulen.[3]

Dhéskripsi

 src=
Wit durèn {kiwa} lan pepagan (tengen).
 src=
Godhong durèn.
 src=
Kembang durèn.

Wit taunan, ijo langgeng (pangguguran godhong ora gumantung mungsa) nanging ana wektu tinentu kanggo nuwuhaké godhong-godhong anyar (kalamangsa flushing utawa paronan) kang dumadi sawisé mangsa awoh rampung. Tuwuh dhuwur bisa nganti 25–50 m gumantung spésiyése,[4] wit durèn asring duwé banir (oyot papan). Pepagan (kulit batang) awerna coklat semu abang, nglothok ora aturan. Tajuké rindhang lan renggang.

Godhong awangun jorong nganti lansét, 10-15(-17) cm × 3-4,5(-12,5) cm; manggon seling-seling; mawa tangké; pangkale lancip utawa tumpul lan pucuke lancip nglandhai; sisih ndhuwur warna ijo padhang, sisih ngisor katutup sisik-sisik warna pérak utawa kaemasan kanthi wulu-wulu lintang.[5]

Kembang (uga wohé) muncul langsung saka batang (cauliflorous) utawa pang-pang kang tuwa ing pérangan pangkal (proximal), maklompok sajeroning karangan isi 3-10 kuntum awangun tukal utawa malai rata. Kuncup kembange mbunder, watara 2 cm diametere, mawa gagang dawa. Kelopak kembang wangun tabung sadawané lk. 3 cm, godhong kelopak tambahan kapecah dadi 2-3 cuping awangun bunder endhog. Makutha wangun sudip, kira-kira 2× dawané kelopak, cacahé 5 helai, wernané semu putih. Benang sariné akèh, kapérang dadi 5 dhompol; endhas putiké mbéntuk bongkol, kanthi gagang mawa wulu.[5] Kembang muncul saka kuncup dorman, megar nalika wayah soré lan tahan nganti sapérangan dina. Nalika awan kembang nutup. Kembang iki nyebaraké aroma wangi kang asalé saka klanjer nektar ing pérangan pangkalé kanggo narik kawigatèn lawa minangka panyerbuk mligi.[6] Kajian ing Malaysia nalika taun 1970-an nuduhaké yèn panyerbuk durèn ya iku lawa Eonycteris spelaea. Panlitèn taun 1996 luwih adoh nuduhaké yèn kéwan liya, kaya ta manuk madu Nectariniidae lan lebah mèlu uga sajeroning panyerbukan telung krabat durèn liyané.[4][7]

Woh durèn duwé jinis kapsul wangun bulet, bulet endhog nganti lonjong, kanthi dawa tekan 25 cm lan diameter tekan 20 cm.[5] Kulit wohé kandel, lumahané mawa pojok tajem ("mawa eri", mula diarani "durèn", sanajan iki dudu eri sajeroning pangertèn botani), awerna ijo semu kuning, semu coklat, nganti semu klawu.

Woh ngrembaka sawisé pambuahan lan merlokaké 4-6 sasi nganti mateng. Nalika mangsa pamatengan dumadi pasaingan antarwoh ing sawijining golongan, saéngga mung siji utawa sapérangan woh kang bakal mateng, lan sisané palastra. Woh bakal tiba dhéwé yèn wis mateng. Lumrahé bobot woh durèn bisa nganti 1,5 tekan 5 kilogram, saéngga kebon durèn dadi kawasan kang mbebayani nalika mangsa durèn. Yèn tiba ing sandhuwuré sirah sawijining wong, woh durèn bisa njalari tatu abot utawa malah pepati.

Saben woh duwé lima ruwang (awam ngarani "kamar"), kang nuduhaké akèhé godhong woh kang diduwèni. Saben ruwangan kaisi déning sapérangan wiji, lumrahé telung butir utawa luwih, lonjong tekan 4 cm dawané, lan wernané jambon semu coklat ngilap. Wiji kawungkus déning arilus (salut wiji, kang biyasa diarani "daging woh" durèn) awerna putih tekan kuning padhang kanthi kakandelan kang manéka variasiné, nanging ing kultivar unggul kakandelan arilus iki bisa tekan 3 cm. Wiji kanthi salut wiji sajeroning padagangan diarani ponggè. Pemuliaan durèn diarahaké kanggo ngasilaké wiji kang cilik kanthi salut wiji kang kandel, amarga salut wiji iki wujud pérangan kang dipangan. Sapérangan variétas unggul ngasilaké woh kanthi wiji kang ora ngrembaka nanging kanthi salut wiji kandel (diarani "sukun").

Budidaya lan panangkaran

Papan kang cocog kanggo nandur durèn[2]

Wit durèn cocogé ditandur ing lemah kang subur (lemah kang sugih unsur organiké). Lemah kang cocog kanggo durèn ya iku jinis lemah grumosol lan andosol. Lemah kang duwé titikan warnané ireng rada klawu, struktur lemahé kang lapisan ndhuwur ya iku lemah remukan, sisih lapisan sakngisoré awujud gumpalan, lan duwé daya serep banyu kang gedhé. Drajat keasamané lemah kang cocog kanggo durèn ya iku (pH) 5-7, kanthi pH optimum 6-6,5.

Wit durèn kalebu wit taunan kang duwé oyod jero, saéngga mbutuhaké banyu kang cukup. Dhuwuré ora éntuk punjul 800 m dpl. Nanging ana uga wit durèn kang cocog ditandhur ing panggonan kang dhuwur.

Panangkaran

 src=
Winih durèn (D123/kultivar Chanee) umur 8 sasi, ditandur ing Uppsala, Swedia sasi April 2006.

Panangkaran durèn ing désa-désa lumrahé kanthi migunakaké wiji. Panangkaran mawa wiji uga dilakokaké kanggo éntuk batang ngisor sajeroning panangkaran vegetatif. Wiji durèn asifat recalcitrant, mung bisa urip kanthi kadar banyu dhuwur (sandhuwuré 30% bobot) lan tanpa perlakuan tinentu mung bisa tahan seminggu sadurungé akiré embrioné mati. Kanthi mangkono wiji kudu énggal disemai sawisé wohé dibukak.

Wit durèn wiwit awoh sawisé 4-5 taun, nanging sajeroning budidaya bisa dicepetaké yèn migunakaké winih asil panangkaran vegetatif. Tèknik-tèhnik kang dipigunakaké ya iku pancangkokan (arang dilakokaké), panyusuan (arang dilakokaké), panyambungan sandhing (inarching), panyambungan celah (cleft grafting), utawa okulasi (budding).[3] Tèknik kang pungkasan iki saiki kang paling akèh dilakokaké. Sapérangan penangkar saiki uga ngetrepaké panyambungan mikro (micrografting). Tèknik iki dilakokaké nalika batang ngisor isih enom umuré saéngga nambah rikat mangsa tunggu. Kacathet yèn durèn asil panangkaran vegetatif bisa ngembang sawisé 2-3 taun.

Durèn uga mungkinaké ditangkaraké kanthi in vitro (kultur jaringan).

Ama lan lelara

Ama kang nyerang durèn ing antarané ya iku uler panggèrèk woh (gala-gala), uler panggèrèk kembang, lan kutu loncat durèn (ngisep cuwèran godhong enom).[3]

Lelara utama durèn ya iku busok oyot lan batang Pythium complectens, mati bibit (uga déning patogèn kang padha), lelara blendok/kanker Phytophthora palmivora, lan jamur upas kang nyerang batang/pang.[3][8]

Karagaman

Variétas durèn ing Indonésia

Ing ngisor iki dhaftar variétas durèn (D. zibethinus) ing Indonésia:[9]

No. Jeneng varietas Dhaérah asal Karakteristik daging woh 1. Emas Pandeglang, Jawa Kulon kandel, warnané kuning rada kaemasan, manis, tèksturé garing 2. Hepe Pandeglang, Jawa Kulon kandel, warnané kuning pucet, manis, tèksturé garing 3. Si kuning Pandeglang, Jawa Kulon manis, tèkstur garing, wijiné gedhé 4. Si boboko Serang, Jawa Kulon kandel 5. Si bongkok Serang, Jawa Kulon kandel lan duwé aroma kang tajem 6. Si liter Serang, Jawa Kulon wernané kuning pucet lan ora mambu 7. Matahari Cianjur, Jawa Kulon kandel lan manis 8. Bokor Cianjur, Jawa Kulon kandel, kuning, manis, tèksturé garing, wijiné cilik 9. Gandaria Sukabumi, Jawa Kulon kandel, manis, pulen, tèksturé garing 10. Petruk Jepara, Jawa Tengah kandel, manis, kuning, seraté alus, lan wijiné cilik 11. Vera Semarang, Jawa Tengah kandel, kuning, manis, arum, tèksturé garing 12. Bubur Semarang, Jawa Tengah kandel, putih, manis, tèksturé lembèk kaya bubur, lan wijiné gedhé 13. Kopek/Kempis Semarang, Jawa Tengah kandel, kuning kaemasan, aromané tajem, wijiné cilik 14. Kendi Semarang, Jawa Tengah kuning cerah, manis, arum, tèksturé garing 15. Kerikil Semarang, Jawa Tengah kuning semu putih, manis, tèksturé lembèk 16. Menorèh Yogyakarta kandel, kuning cerah, manis rada pait, arum, tèksturé garing 17. Sukun Malang, Jawa Wétan kandel, garing, tèksturé alus, putih rada kuning, manis, lan duwé wiji siji 18. Sunan Malang, Jawa Wétan kandel, garing, tèksturé alus, manis, arum, lan wijiné cilik 19. Bajul Malang, Jawa Wétan 20. Dhépok 1 Malang, Jawa Wétan kandel, kuning rada putih, manis, aromané tajem 21. Dhépok 2 Malang, Jawa Wétan kandel, kuning kaputihan, manis, aromané tajem 22. Simas Malang, Jawa Wétan kuning pucet, manis, tèksturé garing 23. Sukarno/Ajimah Malang, Jawa Wétan 24. Bido Jombang, Jawa Wétan kandel, manis rada pait, tèksturé garing 25. Wonosalam Mojokerto, Jawa Wétan kandel, kuning, manis, tèksturé garing 26. Bestala Buleleng, Bali kuning padhang, manis, aromané kuwat, tèksturé garing 27. Jering Buleleng, Bali rada kapérakan pucet, manis rada pait 28. Gloso Buleleng, Bali manis, tèksturé garing 29. Setapak Pasaman, Sumatra Kulon kandel, kuning pucet, manis, aromané tajem, tèksturé garing 30. Belimbing Pasaman, Sumatra Kulon kuning, manis, tèksturé garing 31. Jantung Pasaman, Sumatra Kulon kuning, manis, aromané kurang kuwat, lembut, wijiné gedhé 32. Sari Kampih Tanah Datar, Sumatra Kulon kandel, kuning kusem, manis, tèksturé garing 33. Bantal Bengkulu kandel, putih rada kapérakan, manis 34. Tembago Bengkulu kandel, kuning tembaga, manis 35. Mentéga Bengkulu kandel, kuning padhang, manis 36. Lepot Kutai Kulon, Kalimantan Wétan kandel, manis, tèksturé garing 37. Gajah Manado, Sulawesi Lor kuning 38. Mentéga Manado, Sulawesi Lor kandel, wernané rada kuning, manis, tèksturé garing
 src=
Varietas lokal (kiwa) lan klon D101 (tengen)

Kultivar unggul saka manca

Ing Malaysia, kultivar durèn unggul asil selèksi diwènèhi kodhe nomer kanthi abjad D ing ngarepé. Sapérangan ing antarané ya iku

  • 'D24'
  • 'D99'
  • 'D123'
  • 'D145'
  • 'D158'
  • 'D159' (klon padha karo varietas 'Montong').
  • 'D169'

Paédah

Saliyané wohé kanggo panganan kang seger lan kanggo olahan liyané, pérangan liya saka durèn uga duwé paédah kanggo kauripan manungsa[2]. Wit-witané bisa kanggo nyegah érosi ing lahan utawa lemah kang miring. Kayuné bisa kanggo bahan yasan utawa perkakas rumah tangga. Wijiné kang duwé kandhungan pati kang gedhé, duwé potènsi kanggo alternatip panganan. Sauntara kulité bisa dimupangataké kanggo awu gosok, carané dipépé nganti garing lan dibakar nganti remuk.

Durèn ing Indonésia

Dilapuraké, saka watara 27 jinis durèn ing alam donya, 18 jinis ing antarané thukul ing Kalimantan, 11 jinis ing Malaysia, lan 7 jinis ing Sumatra.[10] Akèhé jinis durèn ing Kalimantan duwé gambaran manawa tlatah iki dadi sentra wigati utawa punjer kanggo panyebarané durèn.[11] Ing Indonésia bisa tinemu jinis durèn kang pirang-pirang warna ana kang béda ing rasané, aromané, lan warna daging wohé (isiné), uga ana durèn kang ora ana wijiné.[11]

Durèn kalebu komoditas woh-wohan kang duwé pangaji ékonomis ing pasaran.[11] Indonésia ing taun 1985/1986 dilapuraké dadi nagara pangasil durèn paling akèh nomer loro sawisé Thailand, ya iku ngasilaké 200.000 ton[12]. Nanging saiki Indonésia malah ngimpor woh-wohan saka Thailand, kalebu uga durèn.[11] Masalah iki disebabaké amarga kualitas durèn Indonésia luwih cilik ketimbang durèn saka Thailand. Kamangka Indonésia, mligi Kalimantan iku dadi punjer panyebarané durèn.[11]

Panganan Saka Durèn

Akeh panganan kang duwé bahan dhasar Durèn, kaya ta ager-ager rasa durèn, ès durèn nganti sop durèn. Sop durèn wis wiwit kondhang ing salah sawijining tlatah kaya ta Dhépok kan Jakarta. Ana salah sawijining warung ès kang nyepakaké sop durèn kanggo pelanggané. Sop durèn iku mau duwé peranganing jeni; ana sop duren ketan, sop duren klapa, sop duren roti, sop duren keju lan liya-liyané. Sop duren kang kondhang ing kutha Dhépok ana ing dalam Margondha. Regané sop durèn iku mau mung Rp 8.000,-nganti Rp 12.000,-.

 src=
Sop Durèn

Uga delengen

Cathetan sikil

  1. "Durio L.". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. Dijupuk 2010-02-16.
  2. a b c d e f g Durian(diundhuh tanggal 15 April 2011)
  3. a b c d Durian. Petunjuk Budidaya dari PT Pusri.
  4. a b Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-318-3. Dijupuk 2008-11-20.
  5. a b c Verheij, E.W.M. dan R.E. Coronel (eds.). 1997. Sumber Daya Nabati Asia Tenggara 2: Buah-buahan yang dapat dimakan. PROSEA – Gramedia. Jakarta. ISBN 979-511-672-2. Hal. 192-198.
  6. Whitten, Tony (2001). The Ecology of Sumatra. Periplus. k. 329. ISBN 962-593-074-4.
  7. Yumoto, Takakazu (2000). "Bird-pollination of Three Durio Species (Bombacaceae) in a Tropical Rainforest in Sarawak, Malaysia". American Journal of Botany 87 (8): 1181–1188. doi:10.2307/2656655.
  8. Pythium vexans di laman Widely Prevalent Fungi
  9. Paimin, F.R. dan E. Syariefa. 2003.Durèn incaran berbagai daerah. TRUBUS 398 (halaman 18-19)
  10. Kostermans, A.J.G.H. 1958.The gènus Durio Adans. (Bombac.). Reinwardtia (kaca 47-153)
  11. a b c d e Buletin Plasma Nutfah Vol.11 No.1 Th.2005 (kaca 28)
  12. Subhadrabandhu, S., J.M.P. Schneemann, and E.W.M. Verheij. 1991.Edible Fruits and Nuts. Plant Resources of South-East Asia (PROSEA). Netherland: Pudoc

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis lan editor Wikipedia

Durèn: Brief Summary ( Javanese )

provided by wikipedia emerging languages

Durèn iku kalebu tuwuhan woh-wohan kang wujud wit. Sebutane durèn diprakirakaké saka istilah Malayu ya iku saka tembung duri kang diakhiri panambang-an saéngga dadi durèn. Tembung iki mligi kanggo nyebut woh kang kulite duwé eri kang lancip-lancip.

Wit durèn kalebu jinis famili Bombaceae, bangsane wit kapuk-kapukan. Sing umum ingaran durèn ya iku wit saka marga (gènus) Durio, Nesia, Lahia, Boschia, lan Coelostegia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis lan editor Wikipedia

Kadu ( Sundanese )

provided by wikipedia emerging languages

Kadu atawa durén nyaéta ngaran tuwuhan tropis anu asalna ti Asia Tenggara, ogé ngaran buahna anu bisa didahar. Kecap durén dicokot tina ciri kulit buahna anu teuas sarta cucukan seukeut.

Tuwuhan ieu lain spésies tunggal tapi sagolongan tuwuhan ti marga (genus) Durio. Ngaran ilmiah kadu komérsial nyaéta Durio zibethinus. Jinis-jinis kadu séjén anu bisa didahar sarta kadangkala kapanggih di pasar-pasar di Asia Tenggara ngawengku D. kutejensis (lai), D. oxleyanus, D. graveolens (kadu kuya), sarta D. dulcis (lahong).

Warna buahna béda-béda ti mimiti héjo semu konéng, sarta miboga wangun mimiti lonjong nepi ka buleud. Kulit buahna tapasan sarta beungeutna dipinuhan ku cucuk nu seukeut. Buah kadu ngaluarkeun ambeu anu nyegak sarta has. Bagian buah anu bisa didahar nyaéta pamungkus siki anu boga warna semu konéng, anu nangtayungan sikina.

Réa jelema nganggap buah kadu minangka buah anu ngeunah. Tapi sawaréh deui henteu tahan ku ambeuna sarta nganggap ambeuna bau pisan. Richard Sterling (dinaThe Travelling Curmudgoen) nulis: "ambeuna jiga pisan jeung kokotor babi, terpentin sarta bawang, sarta dipapaésan ku kaos kaki kotor ti lapangan olah raga. Ambeuna kaangseu ti kajauhan." Aya ogé anu ngagambarkeun ambeu kadu kawas ambeu anu kaluar tina treuk runtah.

Gambaran

Tangkal naun, héjo langgeng (daun ngarangrangan henteu gumantung kana usum) tapi aya waktu nu tangtu pikeun numuwuhkeun daun-daun anyar (période flushing). Tumuwuh bisa ngahontal jangkung 40 méter. Daun wangunna lonjong, boga warna héjo kalawan tambahan konéng, bagian handap leuwih sepa. Tangkal kadu mimiti buahan sanggeus 4-5 taun, tapi dina budidaya bisa digancangan alatan ngagunakeun réproduksi vegetatif.

Kembang (ogé buahna) mecenghul langsung tina tangkal (cauliflorous). Dina D. zibethinus sarta nu séjén-séjénna kembang mecenghul tina dahan lain tina tangkal, tapi dina kadu kuya kembangna mecenghul dina puhu tangkal (ku kituna kuya bisa ngadahar buahna). Kembang mecenghul tina pucuk dorman, ngajumplok, mekar dina wanci soré sarta tahan sawatara poé. Kembangna nyebarkeun angseu seungit pikeun narik perhatian lalay minangka nu mantuan réproduksi.

Buah mekar sanggeus kawinan sarta merlukeun 4-6 bulan pikeun asak. Dina mangsa nunggu asak lumangsung persaingan antarbuah dina hiji jumplukan, sahingga ngan hiji atawa sawatara buah anu baris asak, sésana ngarangrangan. Buah baris murag sorangan lamun geus asak. Umumna beurat buah kadu D. zibethinus bisa ngahontal 1,5 nepi ka 5 kilogram, ku kituna kebon kadu jadi wewengkon anu picilakaeun dina mangsa usum kadu. Lamun murag kana luhur sirah hiji jalma, buah kadu bisa ngabalukarkeun tatu beurat atawa korban nyawa. Kulit buahna kandel, kulitna cucukan seukeut, sanajan ieu téh lain cucuk dina harti botani), boga warna héjo semu konéng nepi ka warna konéng. Saban buah mibanda 5 "kamar", anu némbongkeun lobana daun buah anu dipiboga.

Saban "kamar" kaeusi ku sawatara (biasana 3) siki. Siki kabungkus ku pamungkus siki nu warnana bodas nepi ka konéng caang kalawan kandel nu variatif, tapi dina kultivar nu punjul bisa ngahontal 3 cm. Budidaya kadu diarahkeun pikeun ngahasilkeun siki anu leutik kalawan pamungkus siki anu kandel, alatan pamungkus siki ieu pisan bagian anu didahar. Sikina boga daging nu kandel sarta bisa didahar sanggeus dikulub. Siki kadu boga sipat recalcitrant, ngan bisa hirup kalawan kadar cai nu loba (di luhureun 30% beurat) sarta tanpa perlakuan nu tangtu ngan sanggup tahan hirup saminggu saméméh tungtungna émbriona paéh.

Sumebarna

Kadu asalna ti Indonésia, Malaysia, jeung Brunei, sanajan tangkalna bisa tumuwuh di sambarang cuaca anu sarupa. Puseur karageman biologi sarta ékologi kadu nyaéta Pulo Kalimantan). Tapi anu jadi éksportir penting kadu nyaéta Thailand, anu sanggup ngamekarkeun kultivar kalawan kualitas nu unggul. Tempat anu séjén di mana kadu dipelak kaasup ti antarana Mindanao di Filipina, Queensland di Australia, Kamboja, Laos, Viétnam, India, sarta Sri Lanka.

Di Filipina, puseur panghasil kadu nyaéta di wewengkon Davao di Pulo Mindanao. Féstival Kadayawan mangrupa paraya taunan pikeun kadu di dayeuh Davao.

Di Barat, kadu bisa kapanggih di toko-toko Asia milik urang Viétnam, Tionghoa, Thailand, jeung réa-réa deui.

Masalah ambeu

Alatan ambeuna anu kuat, sajumlah pausahaan ngahulag jelema mawa kadu, contona ka kabin pasawat udara, ka tutumpakan angkutan umum atawa dibawa ka hotél.

Pikeun nu resep kadu, sangkan henteu ngabalukarkeun hal-hal teu nyugemakeun jalma anu teu mikaresep ambeu kadu, aya cara gampang pikeun ngaleungitkeun ambeu kadu tina ramo-ramo leungeun sarta sungut. Carana, bérésihkeun ramo leungeun ku cara ngaduk-ngaduk cai dina jero pangsa kadu (nyaéta ceruk kulit buah bagian jero, urut tempat daging sarta siki kadu némpél) sarta cai adukan kasebut ulah dipiceun, tapi dipaké pikeun kekemu. Oen Liang-hie sarta M. Soemartini 1998. The presence of 5-hidroxy-methyl-furfural in the shells of the kadu fruit (Durio Zibethinus Murr.) as minor deodorant and its possible role in the ripening process of the fruit (5-OH-METIL-FURFURAL dina kulit buah kadu salaku déodoran minor sarta kamungkinan boga andil dina prosés asakna buah). Sawatara masarakat ngagunakeun kulit kadu anu geus didahar minangka pangusir (repellent) beurit ku cara nyimpenna dina juru rohangan.

Milih kadu

 src=
Kadu

Saban jelema miboga carana sorangan-sorangan dina milih buah kadu nu pangalusna. Unggal jelema percaya yén cara milihna bisa ngahasilkeun buah pangalusna.

Kadu nyaéta buah musiman anu baheulana dipanen sakali sataun. Ayeuna panén kadu bisa dipigawé nepi ka dua kali dina sataun. Hal ieu ngaronjatkeun persaingan di antara para padagang kéténgan (écéran).

Milih buah anu pas kacida pentingna lamun padagang ngajual buah sakumaha ayana tanpa kaci dibuka. Ayeuna padagang umumna daék muka buah pikeun ngabuktikeun eusina. Ku cara ieu, kaahlian dina milih ogé jadi kurang penting.

Jelema bisa milih kadu kalawan gampang di kebon. Buah tina tangkal anu sarua umumna miboga ciri-ciri anu sarupa. Sawajarna buah di kebon diantepkeun asak sarta murag tina tangkalna ("ragragan").

Pamilihan buah di luar kebon leuwih hésé. Di handap ieu nyaéta sawaréh tina pituduh anu bisa dipaké:

  • Kasegaran buah bisa ditangtukeun tina gagangna. Lamun buah geus murag tina tangkal, gagangna baris mimiti ngagaringan. Padagang anu henteu jujur baris mecakan pikeun malur ngecét gagang kasebut supaya nu meuli teu bisa mikanyaho kasegaranana. Padagang anu kurang singer mah bisa jadi baris miceun gagang kadu.
  • Lolobana nu resep kadu milih buah kadu anu garing sarta asak. Hiji cara gampang pikeun ngnyahokeun naha eusi kadu éta garing tanpa muka buahna nyaéta ku cara ngoclok-cgoclokkeun buah sarta ngarasakeun geteran leutik. Eusi kadu anu lembab némpél dina kulit buah. Eusi kadu anu garing condong misah tina dingding buah. Urang kudu ati-ati sangkan henteu katurih ku cucuk buah kadu sabot ngalakonan cara ieu.
  • Kadu bisa diserang ku hileud anu endogan dina jero buah anu mekar jadi larva. Sabot meuli buah kadu, nu meuli kudu nyingkahan buah anu aya liangan dina kulitna alatan tanda ayana "hileud" dina jero buah.

Meulah kadu

Jelema anu anyar diajar meuli kadu sabisana meuli kadu anu geus siap dibuka alatan meulah kadu rada hésé. Biasana urang bisa kalawan gampang manggihan padagang anu ngaladénan meulah kadu. Lamun nu meuli geus sapuk pikeun meulina, padagang biasana baris meulah kadu minangka pangladénna. Buah kadu anu geus dibeulah perlu gancang didahar alatan buah éta condong ngahasilkeun cai. Lamun eusi kadu mimiti ngahasilkeun cai, buah kadu baris kaleungitan rasana sarta henteu réa gunana.

Urang bisa diajar meulah kadu kalawan ati-ati maké pakakas anu biasa. Pariksa kulit luar buah pikeun manggihan "gurat". Umumna aya nepi ka 5 gurat sapanjang beungeut buah kadu anu patepung dina titik dina dadasar buah. Lalaunan tojoskeun pakakas seukeut (péso) dina titik ieu. Tuluy turihkeun péso éta sapanjang "gurat" anu geus katémbong saméméhna. Leuwih hadé lamun urang maké sarung leungeun atawa salambar lawon anu kandel pikeun nyekel buah kadu ku sabeulah leungeun, samentara leungeun anu hijina deui nurih buah kadu. Urang kudu waspada kana mamala katurih ku cucuk kadu.

Lamun kulit buah kadu geus kabuka jadi dua bagian, eusina geus siap pikeun didahar. Kamar-kamar saleuwihna bisa dibeulah ku cara ngagunakeun dampal leungeun ku cara nyoékkeun tungtung kulit kadu saeutik dina sapanjang puseur titik tengah saméméhna.

Ciri-ciri

Kadu dianggap kadaharan panas, sanggeus dahar kadu biasana awak urang baris karingetan. Pikeun nungkulanana, kucurkeun cai kana bagian kulit buah anu geus kosong. Sajaba ti éta, usum kadu biasana lumangsung babarengan jeung manggu anu dianggap bisa niiskeun awak. Ku sabab éta, dua buah ieu biasana didahar babarengan.

Jelema anu miboga panyakit tekanan darah tinggi, mun bisa mah nyingkahan kadu alatan buah ieu dianggap bisa nambahan tekenan dina getih.

Kadu tanpa cucuk

Sawaréh kadu dijual "tanpa cucuk". Cucuk buah kadu ieu tétéla geus dipiceun sabot kaduna masih ngora. Jadi henteu alami. Sawaréh kadu memang ampir henteu cucukan alatan cucukna kurang ti 5 mm.

Ajén giji

Saban 100g pamungkus siki ngandung 90kkal (377kJ). Kadu ogé réa ngandung vitamin B1, B2, sarta vitamin C.

Kultivar kadu

Aya leuwih ti 55 wanda kadu hasil budidaya. Sajumlah kultivar geus dipilih sarta dianggap punjul ogé diréproduksi sacara végetatif. Sawatara ti antarana

  • 'Ligit', ti Kutai
  • 'Mawar', ti Long Kutai
  • 'Sememang', ti Banjarnegara
  • 'Tong Medaye', ti Lombok, NTB
  • 'Ripto', ti Trenggalék
  • 'Gapu ', ti Puncu, Kadiri, Jawa Wétan
  • 'Hepe', sikina kempés kalawan daging kandel
  • 'Kelud', ti Puncu, Kadiri, Jawa Wétan
  • 'Salisun', ti Nunukan
  • 'Gupitan', ti Jaluko, Muaro Jambi
  • 'Bentara', ti Kerkap, Bengkulu Kalér
  • 'Bido Wonosalam', ti Jombang, Jawa Wétan
  • 'Perwira', ti Simapeul, Majalengka
  • 'Petruk'
  • 'Soya', ti Ambon, Maluku
  • 'Sukun', sikina kempés kalawan daging kandel
  • 'Sunan', ti Boyolali
  • 'Kani' ("chanee", kadu bangkok)
  • 'Otong', (alihngaran ti kadu "monthong", kadu bangkok, di Malaysia disebut klon D159)

Sawatara ras lokal tacan diseléksi, ku kituna kapinunjulanana tacan kajamin. Biasana dingaranan luyu jeung lokasi géografi. Sawatara ti antarana nyaéta

  • Kadu parung
  • Kadu lampung
  • Kadu jepara
  • Kadu palembang
  • Kadu padang

Di Malaysia, kadu pinunjul hasil seléksi dibéré kode nomer jeung hurup D di hareupeunana. Sawatara ti antarana nyaéta

  • 'D24'
  • 'D99'
  • 'D123'
  • 'D145'
  • 'D158'
  • 'D159' (klon sarua jeung variétas 'Montong').
  • 'D169'

Rujukan

Tumbu ka luar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Kadu: Brief Summary ( Sundanese )

provided by wikipedia emerging languages

Kadu atawa durén nyaéta ngaran tuwuhan tropis anu asalna ti Asia Tenggara, ogé ngaran buahna anu bisa didahar. Kecap durén dicokot tina ciri kulit buahna anu teuas sarta cucukan seukeut.

Tuwuhan ieu lain spésies tunggal tapi sagolongan tuwuhan ti marga (genus) Durio. Ngaran ilmiah kadu komérsial nyaéta Durio zibethinus. Jinis-jinis kadu séjén anu bisa didahar sarta kadangkala kapanggih di pasar-pasar di Asia Tenggara ngawengku D. kutejensis (lai), D. oxleyanus, D. graveolens (kadu kuya), sarta D. dulcis (lahong).

Warna buahna béda-béda ti mimiti héjo semu konéng, sarta miboga wangun mimiti lonjong nepi ka buleud. Kulit buahna tapasan sarta beungeutna dipinuhan ku cucuk nu seukeut. Buah kadu ngaluarkeun ambeu anu nyegak sarta has. Bagian buah anu bisa didahar nyaéta pamungkus siki anu boga warna semu konéng, anu nangtayungan sikina.

Réa jelema nganggap buah kadu minangka buah anu ngeunah. Tapi sawaréh deui henteu tahan ku ambeuna sarta nganggap ambeuna bau pisan. Richard Sterling (dinaThe Travelling Curmudgoen) nulis: "ambeuna jiga pisan jeung kokotor babi, terpentin sarta bawang, sarta dipapaésan ku kaos kaki kotor ti lapangan olah raga. Ambeuna kaangseu ti kajauhan." Aya ogé anu ngagambarkeun ambeu kadu kawas ambeu anu kaluar tina treuk runtah.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Liû-liân ( Nan )

provided by wikipedia emerging languages

Liû-liân sī chi̍t-chéng jia̍t-tāi koé-chí.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Mdoriani ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Midoriani ni miti mikubwa ya jenasi Durio katika familia Malvaceae. Matunda yao huitwa madoriani.

Picha

Greentree.jpg Makala hii kuhusu mmea fulani bado ni mbegu.
Je, unajua kitu kuhusu Mdoriani kama uainishaji wake wa kibiolojia, uenezi au matumizi yake?
Labda unaona habari katika Wikipedia ya Kiingereza au lugha nyingine zinazofaa kutafsiriwa?
Basi unaweza kuisaidia Wikipedia kwa kuihariri na kuongeza habari.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Mdoriani: Brief Summary ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Midoriani ni miti mikubwa ya jenasi Durio katika familia Malvaceae. Matunda yao huitwa madoriani.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Дуриан ( Udmurt )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Дуриан
 src=
Дуриан.

Дуриан ( лат. Durio ) — Malvaceae семьяысь Азилэн эмъюм емышо куаро писпу. Дуннеын тодмо ог 30 пӧртэм.

Видъёс

  • Durio zibethinus
  • Durio dulcis
  • Durio grandiflorus
  • Durio graveolens
  • Durio kutejensis
  • Durio lowianus
  • Durio macrantha
  • Durio oxleyanus
  • Durio testudinarum
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан ( Ossetian; Ossetic )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Дуриантæ, адæм кæм æмбырд вæййынц, ахæм агъуыстытæм хæссæн нæй, йæ тæфы тыххæй

Дуриа́н (лат. Durio) у чъирифыссæнты бинонтæй зайæгойты хуызæг, зайы Хуссар-Скæсæйнаг Азийы хъæдты.

Хуызæджы бæлæстæ сты дынджыр, къалиутæ сыл сты стæм.

Бæлæстæ æфтауынц урс стыр дидинджытæ.

Æрвитæнтæ

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Дуриан
 src=
Дуриан.

Дуриан ( лат. Durio ) — мальва котырись корья пу увтыр. Дуриан увтырӧ пырöны 30 вид. Дуриан пантасьӧ Азияын.

Виддэз

  • Durio zibethinus
  • Durio dulcis
  • Durio grandiflorus
  • Durio graveolens
  • Durio kutejensis
  • Durio lowianus
  • Durio macrantha
  • Durio oxleyanus
  • Durio testudinarum
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Дуриан
 src=
Дуриан.

Дуриан ( латин Durio ) — мальва котырса корья пу увтыр. Сійӧ быдмӧ Азияын.

Виддэз

  • Durio zibethinus
  • Durio dulcis
  • Durio grandiflorus
  • Durio graveolens
  • Durio kutejensis
  • Durio lowianus
  • Durio macrantha
  • Durio oxleyanus
  • Durio testudinarum
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан: Brief Summary ( Udmurt )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Дуриан  src= Дуриан.

Дуриан ( лат. Durio ) — Malvaceae семьяысь Азилэн эмъюм емышо куаро писпу. Дуннеын тодмо ог 30 пӧртэм.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан: Brief Summary ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Дуриан  src= Дуриан.

Дуриан ( лат. Durio ) — мальва котырись корья пу увтыр. Дуриан увтырӧ пырöны 30 вид. Дуриан пантасьӧ Азияын.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан: Brief Summary ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Дуриан  src= Дуриан.

Дуриан ( латин Durio ) — мальва котырса корья пу увтыр. Сійӧ быдмӧ Азияын.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Дуриан: Brief Summary ( Ossetian; Ossetic )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Дуриантæ, адæм кæм æмбырд вæййынц, ахæм агъуыстытæм хæссæн нæй, йæ тæфы тыххæй

Дуриа́н (лат. Durio) у чъирифыссæнты бинонтæй зайæгойты хуызæг, зайы Хуссар-Скæсæйнаг Азийы хъæдты.

Хуызæджы бæлæстæ сты дынджыр, къалиутæ сыл сты стæм.

Бæлæстæ æфтауынц урс стыр дидинджытæ.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

முள்நாறி ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages

முள்நாறி (இலங்கை வழக்கு: துரியான் - Durian) என்பது துரியான் என்கின்ற தாவரப் பேரினத்தைச் சேர்ந்த பல்வேறு தாவர சிற்றினங்களைக் கொண்டுள்ள ஒரு மரம். இம்மரப்பழத்தின் மேற்பரப்பு முட்கள் நிறைந்திருந்தாலும் அதில் உள்ள சுளைகள் மிகவும் சுவையாக இருக்கும். மலாய் மொழியிலும் இந்தோனேசிய மொழியிலும் இப்பழத்தை டுரியான் என்றும் டுரேன் என்றும் அழைப்பார்கள். டுரி என்றால் முள் என்று மலாய் மொழியில் பொருள்படும். இப்பழத்திற்கு இந்தப் பெயர் ஏற்படுவதற்கான காரணம் இப்பழத்தின் அமைப்பே ஆகும். முள்நாறிப் பழம் ஒரு பருவக் காலப் பழம். மழைக் காலங்களில் மட்டுமே இவ்வகைப் பழங்கள் கிடைக்கும்.

பிறப்பிடம்

முள்நாறி தென்கிழக்கு ஆசியாவைப் பிறப்பிடமாகக் கொண்டது. முள்நாறிப் பழத்தின் மேற்பரப்பு பச்சை நிறமும் பழுப்பு நிறமும் கலந்த ஒரு கலவை நிறத்தில் இருக்கும். அதே நேரத்தில் அதன் உள்ளே இருக்கும் பழத்தின் சுளை பெரும்பாலும் மஞ்சள் நிறத்தில் இருக்கும். சில நேரங்களில் இளஞ்சிவப்பு மற்றும் நீல நிறச் சுளைகள் அரிதாகக் கிடைப்பதுண்டு. சராசரியாக ஒரு முள்நாறிப் பழம் 30 செமீ நீளமும், 15 செமீ சுற்றளவும் கொண்டிருக்கும். மேலும் ஒரு முள்நாறிப் பழம் 1 கிலோ முதல் 3 கிலோ வரை வளரக்கூடியவை. கூர்மையான முட்களைத் தவிர முள்நாறிப் பழத்திற்கு மற்றொரு தன்மையும் உண்டு. அது, அப்பழத்தின் தனித்துவம் மிக்க வாடை.

தன்மை

மற்றப் பழங்களைப் போன்று இப்பழத்தின் வாடையை நாற்றம் என்றோ அல்லது வாசனை என்றோ நம்மால் பிரிக்க முடியாது. காரணம் இது ஒவ்வொருவருக்கும் மாறுபடும். ஒரு சிலர் ஒவ்வாமை காரணமாக இப்பழத்தின் வாடையை நாற்றம் என்பர். சிலர் அதையே வாசனை என்பார்கள். இது அவரவர் விருப்பத்தைப் பொருத்தது. ஆனால் இப்பழத்தின் வாடை என்பது மிகவும் ஆற்றல் மிக்கது. ஒருவர் வீட்டில் இப்பழத்தைச் சாப்பிட்டால் அந்த வாடையைத் தொலைவில் இருப்பவராலும் உணர முடியும். முள்நாறிப் பழத்தினை முழுமையாக உண்ண முடியாது. முள்நாறிப் பழம் என்பது உடலுக்குச் சூடு தரும் பழவகையைச் சேர்ந்தது . இப்பழத்தை அதிகமாகச் சாப்பிட்டால் உடலில் அதிக வெப்பம் ஏற்படும். மேலும் உடல் அதிகம் வேர்க்கத் தொடங்கிவிடும். இப்பழத்தை அதிகமாக உண்பதால், சிலருக்கு மூக்கு மற்றும் காது துளையின் வழி இரத்தம் வடியும். எனவே இதனைத் தவிர்க்க, இப்பழத்தைச் சாப்பிட்டப் பிறகு அதிகம் தண்ணீர் குடிக்க வேண்டும். இப்பழத்தை உண்டு விட்டு மது பானங்கள் குடிப்பதைத் தவிர்க்க வேண்டும். இல்லையெனில் அது உயிருக்கே ஆபத்தை விளைவித்து விடும் என்பது மலேசியாவில் நிலவும் ஒரு நம்பிக்கை.[2] தவிர இரத்த அழுத்தமுள்ளவர்கள் இப்பழத்தைத் தவிர்ப்பது நல்லதென அறிவுறுத்தபடுகிறது.[3] மலேசியாவில் உள்ள பெருவாரியான மக்களால் முள்நாறிப் பழம் விரும்பி உண்ணப்படுகின்றது. எனவே அந்நாட்டு மக்கள் முள்நாறிப் பழத்தைப் 'பழங்களின் அரசன்' என்று அழைப்பர்.[4] மலேசியா, சிங்கப்பூர், தாய்லாந்து,சீனா போன்ற நாட்டின் மக்கள் முள்நாறிப் பழத்தை விரும்பி உண்டாலும் மேற்கத்திய மக்கள் பொரும்பாலும் இப்பழத்தைத் துர்நாற்றம் வீசும் பழம் என்றே எண்ணுகின்றனர்.

முள்நாறி மரம்

முள்நாறி மரம் ஏறக்குறைய 50 மீட்டர் வரை வளரக் கூடியது. முள்நாறிப் பழம் அம்மரத்தின் கிளைப் பகுதியில் காய்க்கும். மற்றத் தோட்டங்களைப் போன்று இல்லாமல், பழங்கள் காய்க்கின்ற நேரத்தில் ஒரு முள்நாறிப் பழத் தோட்டம் மிக ஆபத்தான இடமாகவே கருதப்படுக்கின்றது. காரணம், எடை அதிகமுடைய முட்கள் நிறைந்த ஒரு முள்நாறிப் பழம் ஒருவரின் மேலே விழுந்தால் அவருக்குப் பெரிய காயங்களோ அல்லது இறப்போ கூட ஏற்பட வாய்ப்புண்டு. சராசரியாக, ஒரு முள்நாறி மரத்தில் நான்கு ஆண்டுகள் முதல் ஐந்து ஆண்டுகள் வரை பழங்கள் காய்க்கும்.

முள்நாறிப் பழத்தின் அறிவியல் பெயர் 'டுரியோ சிபெத்தினுஸ்' (Durio zibethinus). மத்திய ஆசிய சந்தைகளிலும் முள்நாறிப் பழங்கள் விற்கப்படுகின்றன. முள்நாறிப் பழத்திற்கு டுரியோ குடேஜென்சிஸ், டுரியோ ஒச்லேவனுஸ், டுரியோ க்ரவாலேன்ஸ், டுரியோ டுல்சிஸ் போன்று வேறுசில அறிவியல் பெயர்களும் உண்டு.

தேர்ந்தெடுக்கும் முறை

பொதுவாக முள்நாறிப் பழ விரும்பிகள் நல்ல சுளையுள்ள பழங்களை வாங்குவதற்குச் சில வழி முறைகள் வைத்திருப்பார்கள். காரணம் பெரும்பாலும் இப்பழங்களைக் கடைக்காரர்கள் உடைத்து வைத்து விற்க மாட்டார்கள். ஏனென்றால் இப்பழத்தை உடைக்காமல் வைத்திருந்தால் ஒரு மாதம் வரை வைத்திருக்க முடியும். உடைத்து விட்டால் சில மணி நேரத்திற்குள் உண்டு விட வேண்டும். இல்லையென்றால் ஒருவாறு பிசு பிசுத்து, சுவையிழந்து பிறகு கெட்டுவிடும். மேலும், முள்நாறிப் பழத்தை வாங்குபவர்கள் உடைக்கப் படாத பழத்தை வாங்கும்பொழுது நன்கு ஆராய்ந்து வாங்க வேண்டும். இல்லையெனில் அதிகம் சுளையில்லாத , பழுக்காத காய்களை இலாபத்திற்காகக் கடைக்காரர்கள் நம் தலையில் கட்டிவிட வாய்ப்புள்ளது. முன்பெல்லாம் முள்நாறிப் பழம் வருடத்தில் ஒரு முறை மட்டுமே காய்க்கும். வேளாண் துறையின் வளர்ச்சியால், தற்பொழுது முள்நாறிப் பழங்கள் வருடத்திற்கு இரு முறை காய்க்கின்றன .

பழத்தை உடைக்கும் முறை

 src=
பழத்தை உடைக்கும் முறை

முள்நாறிப் பழத்தை உடைப்பதென்பது அவ்வளவு எளிதன்று. அஃது ஒரு கலை. அதனால், மக்கள் பொதுவாகப் பழத்தை உடைத்து விற்கும் கடைக்காரர்களிடமே பழத்தை வாங்க விரும்புகின்றனர். பெரும்பாலான முள்நாறிப் பழம் விற்பவர்கள், மக்கள் விருப்பத்திற்கேற்ப பழத்தை உடைத்தும் உடைக்காமலும் விற்கின்றனர். உடைத்து விற்பது என்பதை உடைத்துப் பையில் போட்டுத் தருவார்களென எண்ணிவிடக் கூடாது. மாறாக அப்பழத்தின் மேற்புறத்தில் கூரிய கத்தியால் இரண்டு கோடுகள் போட்டு அதன் மேலோட்டை இலேசாக நெம்பி, உள்ளே உள்ள சுளைகள் சிறிது தெரியும்படித் தருவார்கள். இவ்வாறு செய்வதன் மூலம் பழத்தை வாங்குபவர் வீட்டிற்குச் சென்று பழத்தை முழுமையாகப் பிளப்பதற்கு ஏதுவாக இருக்கும். முள்நாறிப் பழத்தை உடைத்தவுடன் சில மணி நேரத்திற்குள் உண்டுவிட வேண்டும். இல்லையெனில் அப்பழத்தின் முழுமையான சுவையை நாம் உணர முடியாமல் போய்விடும் .

முள்நாறிப் பழத்தைத் தாங்களாகவே உடைக்க நினைப்பவர்கள் மிகவும் கவனமாகப் பழத்தையும் கத்தியையும் கையாள வேண்டும். இப்பழத்தை மற்ற பழங்களைப் போன்று உடைக்க முடியாது. இப்பழத்தில் காம்பின் நேர் அடிப்பாகத்தில் சுழியைப் போன்று ஒரு வட்டம் இருக்கும். அதற்கு நேராகக் கூர்மையான கத்தியையோ இரும்பையோ குத்தி நெம்புவதன் மூலம், பழம் பல பகுதிகளாக உடைந்து, திறந்து கொள்ளும். இதன்மூலம் உள்ளே இருக்கும் சுளையை சுவைக்க முடியும். முள்நாறிப் பழத்தின் கொட்டை மிகவும் கடினமானது. எனவே அதனை உண்ண முடியாது.

முள்ளில்லா முள்நாறிப் பழம்

தற்பொழுது சந்தைகளில் முள்ளில்லா முள்நாறிப் பழங்கள் விற்கப்படுகின்றன. இவ்வகைப் பழங்கள் இயற்கையாகவே முள்ளின்றி உருவாவதில்லை. மாறாக இவை காயாகும் முன்னரே அதில் உள்ள முட்கள் மனிதர்களால் நீக்கப்படுவதால் அவை முட்களின்றிக் காட்சியளிக்கின்றன. மேலும், இயல்பாக முட்கள் இல்லாமல் உருவாகின்ற பழங்கள் இன்னும் சந்தைகளுக்கு வரவில்லை. இவ்வகைப் பழங்கள் D172 எனும் இரகத்தை சேர்ந்தது. இது மலேசிய வேளாண்மைத் துறையினரால், 17 ஜூன் 1989 -அன்று அதிகாரப்பூர்வமாகப் பதிவு செய்யப்பட்டது. இப்பழத்தை மலாய் மொழியில் டுரியான் போதக் என அழைக்கின்றனர். இதன் பொருள் 'மொட்டை முள்நாறிப் பழம்' என்பதாகும். இப்பழ வகை மலேசியா ,ஜொகூர் மாநிலத்தைப் பிறப்பிடமாகக் கொண்டது .

இந்தோனேசிய முள்நாறி வகைகள்

முள்நாறிப் பழத்தில் பல வகைகள் உள்ளன. இந்தோனேசியாவில் மட்டும் இதன் 55 வகைகள் காணப்படுகின்றன. அவற்றில் 38 வகையினங்கள் மிக அரியவையாகும்.[5] பொதுவாகக் காணப்படுவன:

  • 'காபு ' - விளைவிடங்கள்: புஞ்சு, கேடிரி, கீழைச் சாவகம்
  • 'ஹெப்பே' - மெல்லிய விதையும் சதைப்பற்றும் கொண்டது
  • 'கெலுட்' - விளைவிடங்கள்: புஞ்சு, கேடிரி, கீழைச் சாவகம்
  • 'லிகித்' - குத்தாயி
  • 'மாவார்' - விளைவிடம்: லொங் குத்தாயி
  • 'ரிப்தோ' - விளைவிடம்: திரெங்காலெஃ மாவட்டம்
  • 'சாலிசுன்' - விளைவிடம்: நுனுக்கான் மாவட்டம்
  • 'செலாத்' - விளைவிடங்கள்: ஜாலுக்கோ, முவாரோ ஜம்பி மாவட்டம்
  • 'செமெமாங்' - விளைவிடம்: பஞ்சார்நெகாரா மாவட்டம்
  • 'தோங் மெடாயே' - விளைவிடங்கள்: லொம்பொஃ தீவு, மேற்கு நுசா தெங்காரா
  • 'பெந்தாரா' - விளைவிடங்கள்: கெர்காப், வடக்கு பெங்குலு மாவட்டம்
  • 'பிடோ வொனோசாலாம்' - விளைவிடங்கள்: ஜொம்பாங் மாவட்டம், கீழைச் சாவகம்
  • 'பெர்விரா' - விளைவிடங்கள்: சிம்பெயுள், மஜாலெங்கா மாவட்டம்
  • 'பெத்ருஃ' - விளைவிடங்கள்: ரண்டுசாரி, ஜெப்பாரா மாவட்டம், நடுச் சாவகம்[6]
  • 'சோயா' - விளைவிடங்கள்: அம்பொன் தீவு, மலுக்கு
  • 'சுக்குன்' - மெல்லிய விதையும் சதைப்பற்றும் கொண்டது
  • 'சுனான்' - விளைவிடம்: பொயொளாளி
  • 'கனி' ("சனீ", பாங்கொக் முள்நாறி)
  • 'ஒத்தொங்' (இதுவே துரியான் "மொந்தொங்" எனப்படுகிறது. பெரும்பாலும் தாய்லாந்தில் விளைகிறது. மலேசியாவில் இது D159 எனக் குறிக்கப்படுகிறது)
  • 'புருங்'
  • 'டலித்'
  • 'அலாவு'
  • 'ரோயல் புரூணை'
  • 'அஞ்சுங் லிமா'
  • 'தெனோம் பியூட்டி'
  • 'ராடென் மாஸ் ஆயு'
  • 'வைரக்கோன்'

இந்தோனேசியாவுக்கு வெளியே பொதுவாக மலேசியாவில் உள்ள முள்நாறிப் பழத்தின் வேளாண் உருவாக்க ரகங்கள் அனைத்தும் D என்கின்ற எழுத்தை முதன்மையாகக் கொண்டிருக்கும். D24, D99, D158 , D159 போன்றவை முள்நாறிப் பழத்தின் புகழ் பெற்ற இரகங்கள் ஆகும்.

 src=
முள்நாறி மரத்தின் மொட்டுகள் பகல் நேரத்தில் முடிய நிலையில் இருக்கும் .

ஏற்றுமதி

முள்நாறிப் பழம் தென்கிழக்காசியாவைத் தாயகமாகக் கொண்டது. தென்கிழக்காசியாவிலிருந்து முள்நாறிப் பழம் பல நாடுகளுக்கும் ஏற்றுமதி செய்யப்படுகின்றது. முள்நாறிப் பழத்தை ஏற்றுமதி செய்வதில் தாய்லாந்து முதன்மை வகிக்கின்றது. தென்கிழக்காசியாவைத் தவிர ஆஸ்திரேலியா, இந்தியா, இலங்கை போன்ற நாடுகளிலும் முள்நாறிப் பழம் விளைகின்றது.

மகரந்தச் சேர்க்கை

முள்நாறி மரத்தில்அயல் மகரந்தச் சேர்க்கை மூலமே இனப்பெருக்கம் நடைபெறுகின்றது. இம்மரத்தின் அயல் மகரந்தச் சேர்க்கை இரவில் தேன் உண்ணும் வௌவால்களைப் பெரிதும் சார்ந்துள்ளது. எனவே இம்மரத்தின் பூ மொட்டுகள் பகல் பொழுதில் மூடியே இருக்கும்.

பண்பாடு

 src=
தடை

உலகில் வேறு எதனோடும் ஒப்பிட முடியாத வகை வாசனையை (சிலருக்கு வாசம்; சிலருக்கோ நாற்றம்) முள்நாறிப்பழம் கொண்டிருப்பதால் சிங்கப்பூர் தொடருந்துகளில் இப்பழத்தை எடுத்துச் செல்வது முற்றிலும் தடை செய்யப்பட்டுள்ளது. அதனை மீறுவோருக்கு 500 வெள்ளி தண்டம் விதிக்கப்படுகிறது. மேலும் சிங்கப்பூரில் உள்ள சில தங்கு விடுதிகளிலும் இப்பழத்தை எடுத்துச் செல்லத் தடை விதிக்கப்பட்டிருக்கின்றது .

மேற்கோள்கள்

  1. "Durio L.". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture (2007-03-12). பார்த்த நாள் 2010-02-16.
  2. Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). பன்னாட்டுத் தரப்புத்தக எண்:92-9043-318-3.
  3. McElroy, Anne and Townsend, Patricia K. (2003). Medical Anthropology in Ecological Perspective. Westview Press. பக். 253. பன்னாட்டுத் தரப்புத்தக எண்:0-8133-3821-2.
  4. Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing. பக். 54–56. பன்னாட்டுத் தரப்புத்தக எண்:1-4196-3955-2.
  5. Uji, T. 2005. Keanekaragaman Jenis dan Sumber Plasma Nutfah Durio (Durio spp.) di Indonesia. Buletin Plasma Nutfah 11:28-33.
  6. "Durian Petruk". IPTEKnet BPPT. பார்த்த நாள் 2009-12-09.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

முள்நாறி: Brief Summary ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages

முள்நாறி (இலங்கை வழக்கு: துரியான் - Durian) என்பது துரியான் என்கின்ற தாவரப் பேரினத்தைச் சேர்ந்த பல்வேறு தாவர சிற்றினங்களைக் கொண்டுள்ள ஒரு மரம். இம்மரப்பழத்தின் மேற்பரப்பு முட்கள் நிறைந்திருந்தாலும் அதில் உள்ள சுளைகள் மிகவும் சுவையாக இருக்கும். மலாய் மொழியிலும் இந்தோனேசிய மொழியிலும் இப்பழத்தை டுரியான் என்றும் டுரேன் என்றும் அழைப்பார்கள். டுரி என்றால் முள் என்று மலாய் மொழியில் பொருள்படும். இப்பழத்திற்கு இந்தப் பெயர் ஏற்படுவதற்கான காரணம் இப்பழத்தின் அமைப்பே ஆகும். முள்நாறிப் பழம் ஒரு பருவக் காலப் பழம். மழைக் காலங்களில் மட்டுமே இவ்வகைப் பழங்கள் கிடைக்கும்.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

రాజ పనస ( Telugu )

provided by wikipedia emerging languages

పరిచయం

రాజ పనస చెట్టు Malvaceae అనే కుటుంబం చెందినది. ఇది పనస జాతికి సమీప బంధువు. ఆంగ్లంలో డ్యురియన్ (Durian) గా పిలువబడే రాజ పనస యొక్క సాగు ఇండొనేషియా, మలేషియా మొదలగు ఆగ్నేయ దేశాల్లో ఎక్కువగా కనిపిస్తుంది. ఇటీవల రాజపనస సాగు కేరళ రాష్ట్రంలోనూ జరుగుచున్నది.

వివరణ

ఈ చెట్టు యొక్క పండు పరిమాణంలో పెద్దదిగా ఉండి పరిమళాలను వెదజల్లుతూ ఉంటుంది. రాజపనస పండు లోపలి కండను పొట్టు వంటి ముళ్ళతో కూడిన బలీయమైన తొక్కుతో కప్పబడి ఉంటుంది. ఈ పండు 30 సెంటీమీటర్ల (12 అంగుళాలు) పొడవు, 15 సెంటీమీటర్ల (6 అంగుళాలు) అడ్డుకొలత వరకు పెరుగుతుంది. ఇది ఒకటి నుంచి మూడు కిలోగ్రాముల బరువు తూగుతుంది. దీని పండు దీర్ఘగోళాకారం నుంచి గోళాకారం మధ్యలో ఉంటుంది. పైన ఆకుపచ్చ రంగులో ఉండే ఈ పండ్లు వీటి జాతులను బట్టి లోపలి కండ రంగులో మార్పును కలిగి ఉంటాయి. పండు లోపలి కండ భాగం మాంసపు కండ వలె ఎరుపు నుంచి చామన చాయ వరకు, పసుపు నుంచి పాలిపోయిన పసుపు రంగు వరకు వివిధ రంగులను కలిగి ఉంటుంది.

సాగు

పోషక విలువలు

రాజపనస పండులో ఎక్కువమొత్తంలో షుగర్, విటమిన్ సి, పొటాషియం, సెరొటోనెర్జిక్ ఎమినో యాసిడ్, ట్రిప్టోఫాన్, కార్బోహైడ్రేట్లు, ప్రొటీన్లు, ఫ్యాట్లు ఉంటాయి [3]. మలేషియాలో రాజపనస ఆకులను, వేర్లను కషాయం కాచి జ్వరం వచ్చినప్పుడు శరీరానికి వ్రాస్తారు.

ఇతర విషయాలు

 src=
Sign forbidding durians on Singapore's Mass Rapid Transit

హైదరాబాద్ వంటి మెట్రోపొలిటాన్ నగరాల్లో రాజపనస కేజీ 750 రూపాయల ధర పలుకుచున్నది. అయితే రాజపనస వాసన కొందరు ఇష్టపడకపోవచ్చును. రాజపనస చాలా ఘాటు సువాసన వెదజల్లుతుంది. అందువలన ఆగ్నేయదేశాల్లోని హోటల్స్, పార్కులు వంటి బహిరంగ ప్రదేశాల్లో రాజపనస నిషేధించబడింది.

మూలాలు

  1. "Durio L." Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. Retrieved 2010-02-16.
  2. "USDA National Nutrient Database". U.S. Department of Agriculture. Retrieved 2013-02-22. Cite web requires |website= (help)
  3. Wolfe, David (2002). Eating For Beauty. Maul Brothers Publishing. ISBN 0-9653533-7-0.

లంకెలు

http://en.wikipedia.org/wiki/Durian

సూచికలు

license
cc-by-sa-3.0
copyright
వికీపీడియా రచయితలు మరియు సంపాదకులు

දූරියන් ( Sinhalese )

provided by wikipedia emerging languages

දූරියන් දූරියෝ ගණ​යට හා මලවාසියේ කුලයට අයත් වන පළ​තුරකි (සමහර වර්ගීකරණඥයින් දූරියෝ දූරියොනාසියේ කුලයට ඇතුල් කරයි)

අග්නිදිග​ ආසියාතිකයන් විසින් "පළතුරු අතර රජු" ලෙසින් හඳුන්වන දූරියන් එහි විශාලත්වය, දැඩි කටු (Spine) සහිත ලෙල්ල (Husk) හා එයටම ආවේණික සුවඳ (Odour) නිසා විශේෂත්වයක් උසුලයි. මෙම පළතුරට දිග සෙන්ටිමීටර 30ක්, වටප්‍රමාණය සෙන්ටිමීටර 15ක් වන තෙක් වර්ධනය වීමේ හැකියාව පවතින අතර සාමාන්‍ය බර කිලෝග්‍රෑම් 3ක් පමණ වේ. එහි වර්ගය අනුව පළතුරේ හැඩය දිගටි ආකරයේ සිට වටකුරු ආකරයටත්, ලෙල්ලෙහි වර්ණය කොළ පැහයේ සිට දුඹුරු පැහැයටත් සහ මදයේ වර්ණය ලා කහ පැහැයේ සිට රතු පැහැයටත් වෙනස් වේ.

දූරියන්හි මාන්සලමය මදයේ සුවිශේෂි වු ගන්ධය එහි ලෙල්ල නොකඩා තිබියදී පවා පැතිරී යාමට තරම් ප්‍රබල වේ. සමහරුන් විසින් එය ප්‍රසන්න සුවඳක් ලෙසින් සැලකුවද සමහරුන්ට එය පිළිකුල දනවන කටුක ගන්ධයක් ලෙස සලකයි. මෙම සුවඳ ගැඹුරු රසාස්වාදයක සිට ප්‍රබල අප්‍රසන්නතාවයක් දක්වා සංවේදනා ඇති කිරීමට සමත් වෙන අතර එය ආමන්ඩ් (Almond) සුවඳ ලෙසින්ද, කුණු වු ළූණු ගඳ ලෙසින්ද, ටර්පන්ටයින් (Turpentine) සුවඳ ලෙසින්ද, කුණුකසල ගන්ධයක් ලෙසින්ද අර්ථ දක්වනු ලැබේ.. මෙම සුවඳ නිසා අග්නි දිග ආසියාවේ සමහර හෝටල් සහ පොදු ප්‍රවාහන පද්ධතින් විසින් දූරියන් පිටුදැකිමේ ප්‍රවනතාවයක් තිබේ.

අග්නිදිග ආසියාවට (Southeast Asia) ආවේණික පළතුරක් වන දූරියන් වසර 600කට පමණ පෙර බටහිරටද හදුන්වා දෙනු ලැබුණි. 19 වන ශත වර්ෂයේදි බ්‍රිතාන්‍ය ජාතික ස්වභාව විද්‍යාඥයෙකු වන ඇල්ෆ්‍රඩ් රුසෙල්ස් වොල්ලස් (Alfred Russel Wallace) විසින් දූරියන් මදය ආමන්ඩ් රසැති ප්‍රණිත කස්ටර්ඩ් වර්ගයක් වැනියයි ප්‍රකාශ කලේය. දුරියන් මදය සම්පුර්ණයෙන් ඉඳිම තෙක් වු විවිධ අවස්ථා වලදී පරිභෝජනය කිරිමේ හැකියාව පවති. එය ඉමිහිරි, සුධන්දවත් අග්නිදිග ආසියාතික ආහාර රැසක් රස ගැන්වීම සදහා යොදා ගනි. එමෙන්ම දූරියන් බීජද පිස ආහාරයට ගැනිමේ හැකියාව පවති.

දැනට හදුනා ගනු ලැබූ දූරියෝ විශේෂ 30ක් පවතින අතර ඒවායින් 9ක පමණ ආහාරයට සුදුසු ඵල හට ගනි. අන්තර්ජාතික වෙලදපොළේ දූරියෝ සිබෙතිනස් විශේෂය පමණක් දැකිය හැකි වන අතර, අනෙකුත් විශේෂ දේශීය වශයෙන් අලවි කරනු ලැබේ. දුරියන් උප විශේෂ (Cultivars) සියයක් පමණ පවතින අතර පාරිභෝගිකයන් සමහර උප විශේෂ සදහා වැඩි මනාපයක් දක්වන නිසා ඒවයේ මිල ඉහළ අගයක් ගනි.

විශේෂ

 src=
බොහෝ විට දිවා කාලයේදි දූරියන් පුෂ්පය මුකුලිතව පවති.
 src=
මිනිස් උසට සපේක්ෂව පැඟිරි වයසේ දූරියන් ශාකයක උස. හොඳින් වැඩුනු ශාකයක් මිටර 50ක්(අඩි 164ක්) පමණ වේ.

දූරියන් ශාක විශාල වන අතර එහි වර්ගය අනුව මීටර 25ත් 50ත් (අඩි 80ත් 164ත් ) අතර වර්ධනයක් දක්නට ලැබේ. සෙන්ටිමීටර 8ත් 10ත් අතර සදාහරිත පත්‍ර ඉලිප්සාකාරයේ සිට දිගටි ආකාරය තෙක් දක්නට ලැබේ. විශාල දූරියන් අතු වල හා එහි කඳෙහි දූරියන් පුෂ්ප 3ත් 30ත් අතර පොකුරු හට ගන්නා අතර සෑම පුෂ්පයක්ම පුෂ්ප කෝශයකින් (මනි පත්‍ර) හා පත්‍ර 5කින් සමන්විත වේ. දූරියන් ශාකයකට වසරකට මල් වාර 1ක් හෝ 2ක් පවතින අතර, ශාකයේ කුලය, ප්‍රභේදය හා ප්‍රදේශය අනුව එහි කාලය වෙනස් වේ. සාමන්‍යයෙන් දූරියන් ශාකයකට වසර 4කට 5කට පසු ඵල දැරිමෙ හැකියාව පවති. දූරියන් ශාකයේ අතු වල හට ගන්නා ඵල සාමන්‍යයෙන් පරාගණයෙන් මාස 3කට පමණ පසු පරිණත බවට පත් වේ. මෙම ඵලයට දිගින් සෙන්ටිමිටර 30ක් (අඟල් 12) ද, වට ප්‍රමාණයෙන් සෙන්ටිමිටර15ක් (අඟල් 6) ද බරින් කිලෝග්‍රැම් 1-3(රත්තල් 2-7) පමණ වන තෙක් වර්ධනය විමේ හැකියාව පවති. ශාකයේ ප්‍රභේදය අනුව දූරියන් ඵලය දිගටි හො රවුම් ආකාරයක් ගන්නා අතර ලෙල්ල කොළ සිට දුඹුරු පැහැය දක්වාද, මදුළු ලා කහ සිට රතු පැහැය දක්වාද වෙනස් වේ. දූරියො ප්‍රභේද 30ක් අතරින් 9ක් ආහාරයට ගත හැකි ඵල හට ගන්නා ප්‍රභේද ලෙස හදුනාගෙන තිබේ. ඒවා නම් ඩි. සිබෙතිනස්, ඩි. දුල්සිස් '(D. dulcis)', ඩි. ග්‍රැන්ඩිෆ්ලොරුස්' (D. grandiflorus)', ඩි. ග්‍රවොලෙන්ස්, ඩි. කුටෙජෙන්සිස් (D. kutejensis), ඩි. ලොවිනස්, ඩි. මක්‍රන්ත, ඩි. ඔක්ස්ලෙයනුස්, සහ ඩි. ටෙස්ටුඩිනරම් (D. testudinarum) ය. සමහර ප්‍රභේදයන්ගේ ඵල කෙදිනකවත් නියමාකාරයෙන් පිරික්සිමකට ලක් කර නොමැති නිසා ඒවා අතරද ආහාරයට සුදුසු ඵල හට ගන්නා ශාක තිබිමේ හැකියාවක් පවති. දූරියන් පෙනුමෙන් කොස් ගෙඩියකට සමාන වුවත් ඒවායේ ප්‍රභේද අතර සම්බන්ධතාවයක් දක්නට නොලැබේ.

දූරියන් නාමය මැලේ භාෂාවෙන් කටුව හදුන්වන දූරි යන පදයට අන් (මැලේ භාෂාවේදි නාම පදයක් සෑදිමේදි යොද ගන්නා පදයකි ) යන පසු ඇඳිය එකතු විමෙන් සෑදි ඇත. දූරියො විශේෂ අතරින් ඩි. සිබෙතිනස් යන විශේෂය පමණක් වාණිජ වශයෙන් වගා කරන අතර ආවේණික ප්‍රදේශයන්ගෙන් බැහැරව බහුල ලෙස දක්නට ලැබේ. මෙය විවෘත පරාගණයට ලක් වු ප්‍රභේදයක් නිසා එහි ඵලයේ වර්ණය, ගන්ධය, ප්‍රමාණය, මදුළු හා බීජයේ ප්‍රමාණය හා ශාකයේ ජීව සෘතුවේ විශාල වෙනස්කම් දක්නට ලැබේ. විශේෂ නාමකරණයෙදි සිබෙතිනස් යන්න ඉන්දියානු උරුලෑවා හැදින්විම සදහා විවෙරා සිබෙතා ලෙස යොද ගනී.

විශාල දූරියන් පුෂ්ප මල් පැණියෙන් (Nectar) යුක්ත වේ. එය තද පැඟිරි සුවඳක් පතුරවයි. මෙම ලක්ෂණ නිසා මල් පැණි ආහාරයට ගන්නා වවුල් (Bat) විශේෂ මඟින් පුෂ්ප පරාගණය විම සිදුවේ. 1970 වේ දී මැලේසියාවේ සිදු කරනු ලැබු පරික්ෂණයකට අනුව දූරියන් සම්පුර්ණයෙන්ම පරාගණය වන්නේ පළතුරු වවුලන් මගින් බව කියවුනද, 1996 යේ දි කල අධ්‍යයනයකින් ඩි. ග්‍රැන්ඩිෆ්ලොරුස් සහ ඩි. ඔබ්ලොන්ගුස් යන විශේෂ ස්පයිඩර් හන්ටර්ස් මගින්ද ඩි. කුටෙජෙන්සිස් විශේෂය යෝධ මී මැස්සන් (Giant honey bee) හා කුරුල්ලන් මඟින් මෙන්ම වවුලන් මඟින්ද පරාගණය වන බව හදුනා ගැනුනි.

උප විශේෂ

 src=
විවිධ දූරියන් උප විශේෂ වල විවිධ වර්ණ ප්‍රභේදයන් දක්නට ලැබේ. ඩි 101(දකුණ) හි තද කහ පැහති මදුළු වල වර්ණයේ හා වම් පස ඇති ඵලයෙහි මදුළු වල වර්ණය අතර පැහැදිලි වෙනසක් දක්නට ලැබේ.

වසර සිය ගණනක් තිස්සෙ අග්නිදිග ආසියාවේ හටගත් ශාකමය ක්ලෝන මගින් අතිවිශාල දූරියන් උප විශේෂ ප්‍රමාණයක් හටගෙන තිබේ. ඒවායේ උසස් තත්වයෙන් යුතු ඵල හට ගන්නා ලදි. නමුත් වර්තමානයේදි අතු බැඳීම හෝ වඩාත් බහුල ලෙස බද්ධයන් මඟින් ශාක ප්‍රචාරණය සිදු කරනු ලැබේ. අංකුර, පතුරු, කූඤ්ඤ , U බද්ධය වැනි බද්ධ ක්‍රම වලදි අහඹු ලෙස තෝරා ගන්නා ලද අනුජයකට ඒවා බද්ධ කිරීම සිදු කෙරේ. විවිධ උප විශේෂයන් ඒවායේ ඵල වල හැඩයේ, කටු වල හැඩයේ වෙනස්කම් අනුව තරමක් දුරට වෙනස් වේ. පරිභෝගිකයන් විශේෂිත උප විශේෂයන් සඳහා දක්වන කැමත්ත වෙළඳපොලේදි ඒවාට ඉහළ මිලක් ලබා දිමට සමත්වේ.

බොහෝ උප විශේෂ සඳහා ඉංග්‍රීසි “ඩී” අකුරත් සමග සමාන්‍ය නාමයක් සහ කේත අංකයක් පවති. උදාහරණයක් ලෙස සමහර ප්‍රසිද්ධ ක්ලෝනයන් වන කෝප් (ඩී 99 ෆ්‍රොග් ) , චානේ (ඩී 123 ගිබන්), බෙර්ශෙරා හෝ ග්‍රීන් දූරියන් හෝ ටන් මෙක් හිජව් (ඩී 145 ග්‍රීන් දූරියන්), කන් යෝ (ඩී 158 ලෝන්ග් ස්ටෙම්), මොන් තොන්ග් (ඩී 159 ගෝල්ඩන් පිලෝ), ක්‍රඩම් තොන්ග් (ගෝල්ඩන් බට්න්) සහ සාමාන්‍ය නාමයන් නොමැති ඩී 24 සහ ඩී 169 දැක්විය හැක. සෑම උප විශේෂයක්ම වෙනස් රසයකින් හා සුවඳකින් යුක්ත වේ. තායිලන්තය පුරා ඩී .සි‍බෙතිනස් විශේෂයේ උප විශේෂ දෙසියකට අධික ප්‍රමාණයක් පවති.

වාණිජ වශයෙන් බොහෝ දෙනෙකු ප්‍රිය කරන්නේ මොන් තොන්ග් වලටය. එහි මෘදු මිහිරි මදුළු, සාපේක්ෂව සුළු වශයෙන් වහනය වන සුවඳ සහ කුඩා බීජ මෙයට හේතු වේ. කෘමි උවදුරු වලට ප්‍රතිරෝධයන් දැක්වි‍මේ හැකියාව අතින් ගත් කල චානේ ඉහළ ස්ථානයක වැජඹේ. තායිලන්තය පුරා ඇති උප විශේෂ අතරින් චානේ, මොන් තොන්ග්, කන් යෝ, රන්ග් හා ක්‍රඩම් යන වර්ග පහ වාණිජමය වශයෙන් බහුල ලෙස වගා කරයි. 1920 දි මලයාසියාවේ ලියාපදිංචි කළ උප විශේෂයන් 100ක් පැවති අතර 1992දි එම අගය 193ක් දක්වා වර්ධනය වි තිබුනි. මේවායින් උසස් තත්වයේ පවතින බොහෝ විශේෂයන් මැලේසියාවේ වාර්ෂික කෘෂි කාර්මික, ගෙවතු වගා හා තෘණ විද්‍යා ප්‍රදර්ශනයන් වලදී පැවති තරඟ වලදි හදුනා ගත් ඒවායි. වියට්නාමයද මෙම ක්‍රියාවලිය අනුගමනය කරමින් අග්නිදිග පළතුරු පර්යේෂණායතනය මගින් තරඟාවලි පවත්වයි. කැට් මවුන්ටන් කින්ග් ඉතා මෑතකදි ප්‍රචලිත වු ප්‍රභේදයකි.

තායි රජයේ විද්‍යාඥයෙකු වන සොන්ග්පොල් සොම්ශ්‍රී විසින් චැන්ටබරි අංක1 නැමති දූරියන් වර්ගය නිපදවීම සඳහා දූරියන් විශේෂයන් අනුවකට අධික ප්‍රමණයක් දෙමුහුන් කරන ලදි. තවත් දෙමුහුමක් වන චැන්ටබරි අංක 3, ඵලය ගසින් නෙලාගෙන දින තුනකට පමණ පසු එහි සුවඳ නිකුත් කරයි. එය අප්‍රසන්න ගන්ධයෙන් තොර ප්‍රවාහනයකට උපකාරි වන අතර ගන්ධයට දැඩිව ඇලුම් කරනා පරිභෝගිකයන් තෘප්තිමත් කිරිමටද සමත් වේ. 2012 මැයි මස 22 වැනි දින තායිලන්තයේ උත්තරාදිත් ප්‍රාන්තයේ අණ්ඩුකාරවරයා වන යොතින් සමුත්ක්‍රි විසින් සුපුරුදු ගන්ධයෙන් තොර තවත් උප විශේෂ දෙකක් හදුන්වා දෙන ලදි. ඔහු ලෙප්ලෑ දිස්ත්‍රික්කයේ වාර්ෂික දූරියන් පොළ සඳහා දින ප්‍රකාශ කරන කාලය තුල මෙම උපවිශේෂ වැඩි දියුණු කළ නිසා ඒවා ලොන්ග් ලෙප්ලෑ සහ ලීන් ලෙප්ලෑ ලෙස නම් කෙරුණි.

වගාව සහ ව්‍යාප්තිය

 src=
සිංගප්පුරුවේ ([Singapore]) දූරියන් වෙළඳ සැලක්
 src=
ඉන්දුනීසියාවේ සිරෙබෝන් හි අලවියට තබා ඇති දූරියන්.

දූරියන් බෘනේ ([Brunei]), ඉන්දුනීසියාව සහ මැලේසියාවට ([Malayasia]) උරුම පළතුරකි. එමෙන්ම දූරියන් පිලිපීනයේ ([Philippinines]) මින්දනාවෝ දිවයිනේ ([Mindanao]) ඩාවෝ ප්‍රදේශයට ආවේණික පළතුරක්ද නැතහොත් හදුන්වාදෙන ලද්දක්ද යන්න පිළිබඳව විවාදයන් පවති. සමාන දේශගුණයක් සහිත අනෙකුත් ඝර්ම කලාපීය ප්‍රදේශ වලද දූරියන් වර්ධනය වන අතර සාමාන්‍ය දෛනික උෂ්ණත්වය සෙල්සියස් අංශක 22 ( ෆැරන්හයිට් 72)ට වඩා අඩු වුවහොත් වර්ධනය අඩපණ වේ.

ආහාරයට ගත හැකි දූරියො විශේෂ වලින් ඩී. සිබෙතිනස්, ඩී. දුල්සිස්, ඩි. ග්‍රවොලෙන්ස්, ඩී. කුටෙජෙන්සිස්, ඩී. ඔක්ස්ලෙයනස් සහ ඩී. ටෙස්ටුඩිනරම් යන වර්ග බොර්නියෝ වෙළඳපලේ දක්නට ලැබේ. බෘනේ හි පාරිභෝගිකයන් ඩී. ග්‍රවොලෙන්ස්, ඩී. කුටෙජෙන්සිස් සහ ඩී. ඔක්ස්ලෙයනුස් යන විශේෂ වලට කැමත්තක් දක්වන නිසා එහි ඩී. සිබෙතිනස් විශේෂය වගා කරනු නොලැබේ. මෙම විශේෂයන් ඩි. ටෙස්ටුඩිනරම් සහ ඩි. දුල්සිස් යන විශේෂයන් සමග බෘනේ පුරා පැතිරී ඇති නිසා උසස් ජාන විවිධත්වයක් පෙන්නුම් කරයි.

දූරියන් තායිලන්තයට ආවේණික පළතුරක් නොවුවත් වර්තමානයේ එය ප්‍රධාන දූරියන් අපනයනකරුවෙකු බවට පත් වි තිබේ. 1999 දි ලෝකයේ දූරියන් නිෂ්පාදනය ටොන් 1,400,000ක් වු අතර ඉන් ටොන් 781,000ක දායකත්වය තායිලන්තයෙනි. තායිලන්තය මින් ටොන් 111,000ක් තායිවානය, හොංකොං, මැලේසියාව සිංගප්පුරුව හා කැනඩාව යන රට වලට අපනයනය කරන ලදි. මැලේසියාව හා ඉන්දුනිසියාව ටොන් 265,000 බැගින් නිපදවු අතර මැලේසියාව මින් ටොන් 35,000ක් අපනයනය කළේය. ලෝක දූරියන් උළෙල සෑම වසරකම මැයි මාසයෙදි තායිලන්තයේ චැන්ටබරි හිදි පැවත්වේ. මෙම ප්‍රදේශයෙන් පමණක් තායිලන්තයේ දුරියන් නිෂ්පාදනයෙන් අර්ධයකට වැඩි ප්‍රමාණයක දායකත්වය සැපයේ. ඩාවෝ කලාපය පිලිපීනයේ දූරියන් වගාවේ මර්මස්ථානයයි. මෙහි වාර්ෂිකව කඩයවන් (Kadayawan Festival) නැමති දූරියන් උළෙල පැවැත්වේ. මේ හැරුනුවිට කාම්බෝජය, ලාඕසය, වියට්නාමය, මියන්මාරය, ශ්‍රී ලංකාව, ඉන්දියාව, බටහිර ඉන්දීය කොදෙව්, ෆ්ලොරීඩාව, හවායි, පැපුවා නිව්ගිනියාව, පොලිනේසියානු දුපත්, මැඩගස්කරය, දකුණු චීනය, උතුරු ඕස්ට්‍රේලියාව හා සිංගප්පුරුවද දූරියන් වගා කරයි.

 src=
කැලිෆෝනියානු වෙළඳපොලේ විකිණිම සඳහා ශිතකරණයෙන් පිටතට ගන්නා ලද මලු වල ඇසිරු දුරියන්.

1960 ටේ මුල් බාගයේදි දූරියන් ඕස්ට්‍රේලියාවට හදුන්වා දෙන ලදි. පසුව ඩි සිබෙතිනස් ක්ලෝන තිහකට අධික ප්‍රමාණයක් සහ දූරියො විශේෂ හයක් හඳුන්වා දෙන ලදි. 1999දි දූරියන් ටොන් 65,000ක් ආනයනය කල චීනය ප්‍රධානම දූරියන් ආනයනකරුයි. එම වසරේදිම සිංගප්පූරුව ටොන් 40,000ක් ද, තායිවානය ටොන් 5000ක් ද, ඇමෙරිකාව ටොන් 2000ක් ද, යුරෝපීය ප්‍රජාව ටොන් 500ක් ද අනයනය කරන ලදි.

 src=
නිරාවරණය වු බීජයක් සමග විකිණිම සඳහා ඇසුරුම් කරන ලද දූරියන් මදුළු.

දූරියන් ගස්ලබු වැනි වසර පුරාම දැකිය හැකි ඝර්ම කලාපීය පළතුරක් නොවන අතර වසරේ විශේෂ කාලයකදි පමණක් දැකිය හැක. සාමාන්‍යයෙන් මැලේසියානු අර්ධද්වීපයේ හා සිංගප්පූරුවේ ජූනි සිට අගෝස්තු දක්වා කාලය දූරියන් වාරය වන අතර එම කාලය මැංගුස්ටීන් වාරයද වේ. අනෙකුත් පළතුරු වලට සාපේක්ෂව දූරියන් හි මිල ඉහළ අගයක් ගනු ලැබේ. උදාහරණයක් ලෙස සිංගප්පූරුවෙදී ඩි 24, සුල්තන්, සහ මවෝ ෂැන් වැන් වැනි ප්‍රමිතියෙන් උසස් උප විශේෂ සඳහා ඉහළ ඉල්ලුමක් පවතින අතර, එම නිසා සාමාන්‍යයෙන් දූරියන් කිලෝග්‍රෑමයක සිල්ලර මිල සිංගප්පූරු ඩොලර් 8ත් 15ත් (ඇමෙරිකානු ඩොලර් 5ත් 10ත් ) අතර අගයක් ගනී. එවිට දූරියන් ගෙඩියක සාමාන්‍ය බර කිලෝග්‍රෑම් 1.5ක්(රත්තල් 3.3) වන නිසා, දූරියන් ගෙඩියක් සඳහා සිංගප්පූරු ඩොලර් 12ත් 22ත්(ඇමෙරිකානු ඩොලර් 8ත් 15ත්) අතර මුදලක් වැය කිරිමට සිදුවේ. නමුත් “මදුළු” ලෙසින් හදුන්වන දූරියන් ගෙඩියෙහි ආහාරයට ගත හැකි කොටසෙහි ප්‍රමාණය මුළු දූරියන් ගෙඩියෙන් සියයට 15ත් 30ත් පමණ වේ. එසේ වුවත් බහුතර සිංගප්පූරු පරිභෝගිකයන් තම ප්‍රියතම දූරියන් මිලදි ගැනීම සඳහා වරකට සිංගප්පූරු ඩොලර් 75ක්(ඇමෙරිකානු ඩොලර් 50) පමණ වැය කිරීමට මැලි නොවෙති.

දූරියන් වාරයෙදි ජපානයේ ප්‍රධාන පෙලේ වෙළඳසැල් වලද බටහිර රට වල ආසියානු වෙළඳසැල් වලද දූරියන් විකුණනු ලැබේ.

රසය සහ සුවඳ

 src=
සිංගප්පූරුවේ මාස් රැපිඩ් ට්‍රාන්සිට් හි දුරියන් තහනම් බව හඟවන සලකුණක්.

දූරියන් රසය සහ සුවඳ බොහෝ මිනිසුන් තුල ගැඹුරු ප්‍රසාදය සිට තදබල පිළිකුලක් දක්වා වු විවිධ අදහස් හා හැගීම් ක්ෂණිකයෙන් ඇති කිරීමට සමත් වේ. 1856 දී බ්‍රිතාන්‍ය ජාතික පෝෂණවේදියෙකු වු ඇල්ෆ්‍රඩ් රුස්සෙල් වොල්ලස් විසින් දූරියන් රසය පිළිබදව පහත දැක්වෙන සවිස්තරාත්මක කියමන ඉදිරිපත් කරනු ලැබුවේය.

“ “සේද වැනි සුදු පැහැති කුටීර පහ ක්‍රීම් පැහැති පල්පයකින් පිරි පවතින අතර එක් කුටීරයක් තුල බීජ තුනක් අඩංගු වේ. මෙම පල්පය ආහාරයට ගත හැකි කොටස වන අතර එහි උකු බව හ රසය විස්තර කළ නොහැකි තරම්ය. ආමන්ඩ් වලින් හොඳින් රස ගැන්වු කස්ටඩ් වැනියැයි දළ අදහසක් ඉදිරිපත් කළ හැකි වුවත් එම රසය, ක්‍රීම් චීස්, ළූණු සෝස්, ෂෙරි වයින් හා අනෙකුත් එකිනෙකට නොගැලපෙන ආහාර රසයන් මතකයට නැංවීමට සමත් වේ. වෙන කිසිවක් සතු නොවෙන ඇලෙනසුලු මෘදු බව මෙම පල්පයේ ප්‍රණිත බව වැඩි කිරීමට හේතු වේ. එය ඔක්කරයක් හෝ අනෙකුත් අහිතකර බලපෑමක් ඇති නොකරවන අතර එය වැඩි වැඩියෙන් ආහාරයට ගනිත්ම තව තවත් අහාරයට ගැනිමේ ආශාවක් උපදි. ඇත්ත වශයෙන්ම දූරියන් අහාරය ගැනීම, අත්දැකීම් ලබා ගැනිම සදහා නැගෙනහිරට යත්‍රා කිරිම තරම් උද්වේගකරයි.” ”

එහි සුවඳ නිසා තමාද පළමු වරට දූරියන් ආහාරයට ගැනිමට මැළි වු අන්දම වොල්ලස් විස්තර කරන්නේය, “නමුත් බෝනියෝ වලදි මට ඉඳි බිම වැටුනු දූරියන් ගෙඩියක් හමුවි එය එළිමහනේදි ආහාරයට ගත්තා. එසැනින් මම නිත්‍ය දූරියන් ලොලියෙකු බවට පත් වුණා.” ඔහු 1599 දි කරන ලද සංචාරයකදි සදහන් කර ඇති පරිදි, “දූරියන් රසවිඳ ඇති අයට අනුව එයට ඇත්තේ ලොව අනෙකුත් සියළු පළතුරු වල රස පැරදවිය හැකි උත්කෘෂ්ට රසයකි ”. ඔහු තවත් සටහනක සදහන් කර ඇති පරිදි, “දූරියන් වලට හුරු නොවු පුද්ගලයන්ට පළමු වරට එහි සුවඳ කුණු ළූණු ගඳක් ලෙස දනුනද, එය ආහාරයට ගත් සැණින් ඔවුන් එයට ඇලුම් කරනවා.ස්වදෙශිකයන් දූරියන් වලට ගෞරව නාම හා ප්‍රශංසාවන් ලබා දෙනවා ”.

වොල්ලස් “ඉදුණු පළතුරේ සුවඳ පළමු වර නිසැකයෙන්ම අප්‍රසන්නසහගතයි” යයි ප්‍රකාශ කරද්දි අනෙකුත් බටහිර ජාතිකයන් විසින් එය වඩාත් සවිස්තරාත්මකව විස්තර කර ඇත . බ්‍රිතාන්‍ය ජාතික නවකථාකරුවෙකු වන ඇන්තනි බගස් විසින් දූරියන් ආහාරයට ගැනීම “මිහිරි රාස්ප්බෙරි පුඩිමක් වැසිකිළියක සිට ආහාරයට ගැනීමක්” වැනියැයි ප්‍රකාශ කළේය. සූපවේදියෙකු වු ඇන්ඩෘ සීමන් එහි රසය “සම්පුර්ණයෙන්ම කුණු වු ළූණු” වලට උපමා කර ඇත. දූරියන් ලෝලියෙකු වන ඇන්තනී බර්ඩන් ඔහු ගේ දූරියන් පිළිබඳ පළමු අත්දැකිම”එහි රසය විස්තර කළ නොහැකි තරම් ය. එක්කො ඔබ එයට ඇලුම් කරාවි නැතහොත් පිළිකුල් කරාවි. …එය ආහාරයට ගත් පසු ඔබේ සුසුම් මිය ගිය වයස්ගත කාන්තාවකගෙ මුව සිපගත් කලෙක මෙන් ය”. සංචාර හා ආහාර පිළිබඳ විස්තර රචකයෙකු වන රිචඩ් ස්ටේලින් කියන පරිදි

“ “එහි ගඳ ඌරු වසුරු, ටපන්ටයින් හා ළූණු ඇසුරෙන් ඉතා හොඳින් විස්තර කල හැක. එය සැතපුම් ගනනක් ඈතකදි වුවත් හදුනා ගත හැකියි. අග්නිදිග ආසියවේ බහුතර වැසියන් ගේ අකමැත්ත මැද වුවත්, සමහර හෝටල්, උමං මාර්ග හා ගුවන්තොටුපලවල් ඇතුළු ආයතන ද, පොදු ප්ර වාහන සේවාවන් ද දුරියන් පළතුර තහනම් කර තිබෙනවා.” ”

උරුලෑවන්, අසූචි, පිලුණු වමනය, භාවිතා කල වෙලුම් පටි සමඟ තවත් සැසදිමක් තිබේ. විවිධ විශේෂයන්ගෙන් හා ක්ලොන වලින් පැවත එන දූරියන් වර්ග වල විශාල ලෙස වෙනස් ගන්ධයන් පවති. උදහරණ ලෙස රතු දූරියන් (ඩි. දුල්සිස්) ගැඹුරු කැරමල් රසකින් හා ටපන්ටයින් සුවඳින් යුක්ත වන අතර රතු මදුළු සහිත දූරියන් (ඩි. ග්‍රවොලෙන්ස්) රෝස්ට් කරන ලද ආමන්ඩ් සුවඳක් නිකුත් කරයි. ඩි. සෙබතිනස් විශේෂයේ ප්‍රභේද අතුරින් තායි ප්‍රභේද, මැලේ ප්‍රභේදයන්ට වඩා වැඩි රසයකින් හ අඩු ගන්ධයකින් යුක්ත වේ. ඵලය කෙතරම් දුරට ඉදී ඇත්ද යන්නත් මෙම රසය සඳහා බලපායි. දූරියන් ගන්ධයෙහි සංයුතිය පිළිබඳව 1972දි, 1980දි සහ 1995දි පැවත්වු විද්‍යාත්මක විශ්ලේෂණයන් තුනකට අනුව එස්ටර, කේටොන හ විවිධ සල්ෆ සංයෝග අඩංගු බව සොයා ගත්තද, දූරියන්හි විශේෂ සුවඳට මූලිකවම හේතු වන ද්‍රව්‍ය පිළිබඳව එකඟතාවයකට පැමිණිමට නොහැකි වුණි.

මෙම ප්‍රබල ගන්ධය සතුන්ට සැතපුම් භාගයක් පමණ ඈතකදි වුවත් හදුනා ගත හැකි නිසා එය ඔවුන් ආකර්ශනය කර ගැනිමට සමත් වේ. මෙය ලේනුන්, ගෝනුන්, ඌරන්, ඔරංඔටන්, අලින් සහ සමහර මාංශ භක්ශක කොටින් ගේ පවා ආහාර රුචිය වැඩවිමට සමත් වේ. දූරියන් ආහාරයට ගන්නා සමහර සතුන් එම බීජ මව් ශාකය යටම විසුරුවා ගියද සමහර සතුන් ඒවා මදුළුත් සමග ගිලින නිසා ඒවා මෙම සතුන් මගින් ව්‍යාප්ත වේ.

ඉදුණු දූරියන් සහ ඒවා තෝරා ගැනිම

 src=
දූරියන් මිල දී ගැනිමට පෙර එය ඉව කර බලන පාරිභෝගිකයෙක්

ලාරොස්සෙ ගැස්ට්‍රොනොමික් ට අනුව දුරියන් ලෙල්ල පිපිරිමට පටන් ගන්නා විට එම ඵලය ආහාරයට ගැනිමට සුදුසු තත්වයට පැමිණ තිබේ. මෙම අවස්ථාව දකුණු ආසියාවේ කලාපයෙන් කලාපයට මෙන්ම දූරියන් විශේෂය අනුවද වෙනස් වේ. සමහර දූරියන් විශේෂයන් ඉතා උසට වැඩෙන නිසා ඒවා ආහාරයට ගත හැකි වන්නෙ ගසෙන් ගිලිහි බිම වැටුණු පසුව පමණි. නමුත් ඩි. සෙබෙතිනස් හි බොහෝ උප විශේෂ වල ඵල ගසෙන් නෙලාගෙන, විකිණීමට පෙර ඉඳවනු ලබයි. දකුණු තායිලන්තයේ සමහර පිරිස් නොමේරු දූරියන් සදහා කැමැත්තක් දක්වති. උතුරු තායිලන්තයේ සමහර පිරිස් ඉදුණු මෘදු හා සුවඳැති දූරියන් සදහා කැමැත්තක් දක්වති. මැලේසියානු හා සිංගප්පූරු පාරිබෝගිකයන් හැකිතාක් ඉදුණු, ඉතා තියුණු සුවඳකින් යුත් දූරියන් ආහාරයට ගැනිමට ප්‍රියතාවයක් දක්වති.සමහර අවස්ථා වලදි ඔවුන් දූරියන් ගෙඩිය පිපිරි විවර වුනු පසුවද, තව තවත් ඉදීම සදහා තබයි. එවිට දූරියන් මදුළු ඉතා උකු හා සුළු මත්වන ගතියකින් යුක්ත වන අතර එහි සුවඳ හා රසය බොහෝ සංකිරණ ස්වභාවයක් ගනි.

පාරිභෝගිකයන් අතර දූරියන් ගෙඩියෙහි ඉදුණු බව පිළිබදව විවිධ අදහස් පවතින නිසා “හොඳ” දූරියන් ගෙඩියක් තෝර ගැනිම පිළිබදව පොදු අදහසක් ප්‍රකාශ කිරිම ඉතා අපහසුය. ගසෙන් වැටුණු දූරියන් ගෙඩියක් දින දෙකත් හතරත් අතර කාලයක් ඉදීමට ලක් වන අතර, බොහෝ විට දින පහකට හයකට පසු, පමණ ඉක්මවා ඉදුණු දූරියන් අප්‍රසන්න තත්වයකට පත් වේ. කල් ගත වත්ම දූරියන් නටුවෙහි තෙතමනය අඩු වි යයි. එම නිසා දූරියන් ගෙඩියක් මිලදි ගන්න පාරිභෝගිකයෙකුට උපදෙස් දෙන්නේ එහි නටුවෙහි ස්වභාවය පරීක්ෂා කර බලන ලෙසයි. විශාල ඝන නාරටියක් යනු දූරියන් ගෙඩියක නැවුම්බව පිළිබදව සලකුණකි. වාර්තා වන ලෙසට වංචනික වෙළදුන් විසින් මෙම නටුව වෙළීමට, වර්ණ ගැන්වීමට හෝ ගැලවීමට කටයුතු කරයි. කන් යෝ විශේෂයේ ඉහළ ජනප්‍රියතාවය නිසාම සමහර වීදි වෙළදුන් විසින් අඩු ජනප්‍රියතාවයකින් යුත් විශේෂ ඒවායේ නටුව සමඟ විකිණිමට තබයි. එය පාරිභෝගිකයන්ගේ අවිශ්වාසය දුරු කරවයි. තවත් උපදෙසක් ලෙස දූරියන් ගෙඩිය හොඳින් සොලවා එය තුලින් නැගෙන හඬට සවන්දෙන ලෙස පවසයි. බීජ එහා මෙහා ගමන් කරන හඬින් හැඟවෙන්නේ දූරියන් ගෙඩිය හොදින් ඉදි මදුළු සුළු වශයෙන් වියළි පතින බවයි.

ඉතිහාසය

 src=
Michał Boym, මයිකල් බෝයිම් නැමති ජේසුයිට් නිකායිකයෙකු විසින් බටහිර පඬිවරයන් වෙත 1655දි පමණ දූරියන් පිළිබඳ ඉදිරිපත් කළ වාර්තාවක්.

ප්‍රාග් ඓතිහාසික යුගයේ සිට අග්නිදිග ආසියාතිකයන් දූරියන් පරිභෝජනය කළත් බටහිර ලෝකය ඒ පිළිබඳව දැනුවත් වූයේ දැනට වසර 600කට පමණ පෙරයි. පහළොස් වන සිය වසේදි අග්නිදිග ආසියාවේ සංචාරය කල නිකොලො ඩා කොන්ටි ගේ වාර්තාව, යුරෝපයේ දුරියන් පිළිබඳ ඉපැරණිම මුලාශ්‍රය ලෙස සැලකේ. “ඔවුන් (සුමත්‍රානු වැසියන් ) සතුව දූරියන් ලෙසින් හදුන්වන කොළ පැහැති පළතුරක් ඇත. එය විශාලත්වයෙන් පැණි කොමඩු ගෙඩියක් තරම්වේ. එය තුළ දිගටි දොඩම් සහ සමානව පැතිරුනු උකු බටර් වැනි දෙයක් ඇති අතර එය විවිධ රසයන් ගේ සමිශ්‍රණයකි.” පෲතුගීසි ජාතික වෛද්‍යවරයෙකු වන ගාර්ශියා ඩි ඔට්‍රා විසින් 1563නේ දි ප්‍රකාශ කරන ලද "Colóquios dos simples e drogas da India" හි දූරියන් පිළිබඳ විස්තර කරයි. මෙම වසර සිය ගණන පුරාවටම දූරියන් පිළිබඳව වඩාත් සවිස්තරාත්මක හා නිවැරදි තොරතුරු අන්තර්ගත වන්නේ ජෝර්ජ් එබෙර්හර්ඩ් රම්පියස් නැමති ජර්මන් ජාතික උද්භිත විද්‍යාඥයෙකු විසින් 1741කේ දි ප්‍රකාශ කළ Herbarium Amboinenseහියි. රම්පියස් විසින් අනෙකුත් විශේෂයන් ගේ නාම වලට කොටස් එකතු කරමින් හා ඒවායෙන් කොටස් ඉවත් කරමින් නාමයන් යෙදු නිසා දූරියො ගණය තුළ සංකීර්ණ වර්ගීකරණයක් දකිය හැක. දූරියන් හා අනෝදා (අනෝනා මුරිකටා) යන දෙවර්ගයටම කටු සහිත කොළ පැහැති ඵල ඇති නිසා, වර්ගීකරණයේ මුල් අවධියේදී යම් පැටලිලි සහගත බවක් පැවතිණි. මැලේ භාෂාවෙන් ලතින් දූරියන් නැමති අරුත ඇතිව දූරියන් බෙලන්ඩා නමින් අනෝදා හදුන්වයි.

 src=
දූරියො සිබෙතිනස්. 1863නේ දි පමණ හූලා වැන් නොටෙන් විසින් කරන ලද ක්‍රෝමොලිතොග්‍රාපයක්.

16 වැනි සිය වසේදි පෲතුගීසින් විසින් ඩී. සිබෙතිනස් ලංකාවට හදුන්වා දෙන ලදී. එය ඇමෙරිකාවට ද හදුන්වා දුන් නමුත් ඒවා උද්භිත උද්‍යාන වලට පමණක් සීමා වුණි. 1884දි රාජකීය උද්භිත උද්‍යානයේ හට ගත් පළමු බීජ පැළ ඩොමිනිකානු රාජ්‍යයේ ඔගස්ටී සෙන්ට් ඇරොමන් වෙත යවන ලදි.

18 වන සියවසේ පමණ සිට අග්නිදිග අසියාවේ ග්‍රාමීය වශයෙන් දූරියන් වගාකෙරුනු අතර 20 වන සියවසේ මැද භාගයේ පමණ සිට වාණිජ වශයෙන් වගා කිරිම ආරම්භ කෙරුණි. ඕස්ට්‍රේලියානු ගත්කතුවරයෙකු සහ පෝෂණවේදියෙකු වන ඩේමන්ඩ් ජේම්ස් බැන්ෆිල්ඩ් My Tropic Isle කෘතියේ ඔහුගේ දූරියන් වගාවක් පිළිබදව සඳහන් කරයි. එහි සඳහන් පරිදි 20 වන සියවසේ මුල් කාලයේදි සිය සිංගප්පූරු මිතුරෙකුගෙන් ලැබුණු දූරියන් බීජ, ඔහු විසින් උතුරු වෙරළබඩ කුවින්ස්ලන්තයෙන් එහා පිහිටි ඝර්මකලාපීය දූපතක වගා කොට රැක බලාගෙන තිබේ.

1949යේදි බ්‍රිතාන්‍ය ජාතික උද්භිද විද්‍යාඥයෙකු විසින් The Dhuriyan Theory, or the Origin of the Modern Tree ප්‍රකාශ කරන ලදි. ඔහුගේ සිද්ධාන්තය වුයේ අනෙකුත් බීජ ප්‍රචාරණය වන ක්‍රම වලට කලින් එන්ඩොසොකොයි (සතුන් ගේ ආමාශය හරහා බීජ ප්‍රවාහනය කිරීමට දෙන අල්ලසක්) මඟින් සතුන් උද්දීපනය වන බවයි. මෙම ව්‍යාප්ති ක්‍රමයේ ඉපැරණිම භාවිතාකරුවන් වන්නේ දූරියො විශේෂ වල ඉපැරණිම මුතුන් මිත්තනුයි. උදාහරණයක් ලෙස රතු දූරියන් (ඩී. දුල්සිස්) දැක්විය හැක.

අග්නිදිග ආසියානු කලාපයේ දේශියව හා අන්තර්ජාතිකව දූරියන් සඳහා වු ඉල්ලුම, 1990වේ මුල් අවධියේ සිට විශාල වශයෙන් වර්ධනය විය. ආසියාවේ වර්ධනය වෙමින් පවතින සමෘධිමත් බවද මෙයට හේතුවක් විය.

භාවිතයන්

ආහාර පිසීම

දූරියන් පළතුර පුළුල් පරාසයක විහිදුනු ආහාර රස ගැන්විමට යොද ගනි. මෙම ආහාර අතර සාම්ප්‍රදායික මැලේ රසකැවිලි, අයිස් කකන්ග්, දොදොල්, ලෙම්පක්, රෝස් බිස්කට් මෙන්ම නවින ආහාර වන අයිස් ක්‍රීම්, මිල්ක් ශේක්, මෝන් කේක්, යුලෙ ලොග් (කොටයක හැඩය ගත් නත්තල් කේක් වර්ගයක් ) සහ කැපුචිනො (පෙණ සහිත කිරි කෝපි වර්ගයක්) ද වේ. දූරියන් අයිස් ක්‍රීම් ඉන්දුනීසියාවේ ජනප්‍රිය අතුරුපසක් වන අතර එහි නගරවල, විශේෂයෙන් ජාවා හි මග දෙපස ඇති කඩ වල විකිණිමට තබා තිබේ. පොල් කිරි වලින් පිසින ලද ඇලෙන සුළු බතක් වන පුලුට් දූරියන් හෝ කෙටන් දූරියන් ඉදුණු දූරියන් සමග පිළිගන්වයි. සභා හි ළූණු සහ මිරිස් සමග බදින ලද රතු දූරියන් අමතර ආහාරයක් ලෙස පිළිගන්වයි. සයර් නැමති නැවුම් මාළු වතුරෙන් සාදන සුප් වර්ගය සදහා සම්ප්‍රදායිකව රතු මදුළු සහිත දූරියන් එකතු කරයි. ඉකන් බ්‍රෙන්ග්කෙස් යනු දූරියන් සෝස් හි පිසින සම්ප්‍රදායික සුමත්‍රානු මාළු වර්ගයකි. සාම්ප්‍රදායිකව බොල්ලෙන් පේස්ට්‍රි වල පිරවුම සඳහා කෙසෙල් සහ චීස් යොදා ගත්තද වර්ථමානයේ දූරියන් පුරවන ලද බොල්ලෙන් දූරියන් ද දක්නට ලැබේ. වියළු දූරියන් මදුළු දූරියන් චිප්ස් සෑදීමට යොදා ගනි.

අඩු ප්‍රමිතියකින් යුතු, සෘජු පරිභෝජනයට නුසුදුසු දූරියන් මුහුම් කිරිමෙන් ටෙම්පොයක් සාදා ගනි. එය පිස හෝ අමුවෙන් ආහාරයට ගත හැකි අතර සාමාන්‍යයෙන් බත් සමග අහාරයට ගනි. ටෙම්පොයක් ව්‍යාංජන සෑදිම සඳහාද යොදා ගනි. සුමත්‍රානු ආහාරයක් වන ටෙම්පොයක් සම්බෝල මුහුම් කල දූරියන්, පොල් කිරි හා කුළු බඩු වර්ග යොදා සදා ගනි.

තායිලන්තයේ පැණි රස බතක් සමග නැවුම් දූරියන් නිතරම ආහාරයට ගන්නා නිසා වෙළඳපොලේ දූරියන් තලප කුට්ටි වශයෙන් විකිණිමට තබා තිබේ. නමුත් බොහෝවිට මෙම තලප වට්ටක්කා සමග මිශ්‍ර කර විකුණනු ලැබේ. නොඉදුණු දූරියන් එළවලුවක් ලෙස පිසින පිලිපින ජාතිකයන් හැරුනු විට අනෙකුත් සියල්ලන් පාහේ දූරියන් පැණි රස ආහාරයන් පිළියල කිරිම සදහා යොදා ගනි. මැලේසියානුවන් සීනි දැමු හා ලුණු දැමු දූරියන් කල් තබා ගනු ලබනවා. සිහින් කොට ලියන ළූණු, ලුණු සහ විනාකිරි සමඟ මිශ්‍ර කරන ලද දූරියන් බොඩෙර් යනුවෙන් හදුන්වයි. ප්‍රමානයෙන් චෙස්නට් ඇටයක් තරම් වන දූරියන් බීජ තම්බා, රෝස්ට් කර හෝ පොල් තෙල් හි බැද ආහාරයට ගත හැක. එවිට එහි ස්වභාවය ගහල හෝ බතල වලට සමාන වුවත් ඇලෙනසුලු ගතියක් දක්වයි. ජාවා හි සිහින් පෙති කපන ලද දූරියන් සීනි සමග පිස රස කැවිල්ලක් ලෙස ආහාරයට ගනි. නොපිසු දූරියන් බීජ සික්ලොප්‍රොපෙන් අම්ලය නිසා විෂ විය හැකි බැවින් එලෙස පරිභෝජනය නොකල යුතුයි.

ඇතැම් අවස්ථා වලදි නොමේරු දූරියන් පත්‍ර සහ රිකිලි පලා වර්ගයන් ලෙස පිසිනු ලබයි. සමහර විශේෂ කේක් වර්ග සදහා දූරියන් ලෙලි පුලුස්සා ලබා ගන්නා අලු යොදා ගනු ලැබේ. ඉන්දුනීසියවේ උතුරු සුමත්‍රා ප්‍රදේශයේ දූරියන් මල් පෙති ආහාරයට ගන්නා අතර මොලුස්කා දිවයිනේ මසුන් දුම් ගැස්විම සදහ ඉන්ධනයක් ලෙස දූරියන් පොතු භාවිත කරනු ලබයි. මී මැස්සන් විසින් දූරියන් මල් පැණි සහ පරාග පැණි නිපදවීම සදහා රැස් කලද එම පැණි වල ස්වභාවය පිළිබද තොරතුරු අප්‍රකට වේ.

පෝෂණය සහ ඖෂධ

දූරියන් හි සීනි, විටමින් සී, පොටෑසියම් සහ ඇමයිනො අම්ලය ඉතා ඉහළ ප්‍රමාණයක් අන්තර්ගත වේ. එහි බහුල ලෙස කාබෝහයිඩ්‍රෙට්, ප්‍රෝටීන් හා මේදයද අන්තර්ගත වේ. සමහර විද්‍යාක්චයින් විසින් එය හොඳ මේද මුලාශ්‍රයක් ලෙසින් හැදින්වුව ද, සමහරුන් එය අධි ග්ලයිසෙමික් අහාරයක් ලෙස වර්ග කර පරිභෝජනය අවම කරන ලෙස නිර්දේශ කරයි.

මැලේසියාවේ දුරියන් කොළ සහ මුල් වලින් සාදා ගන්නා කසායක් ප්‍රතිජ්වරකයක් ලෙස නියම කරයි. මෙම කොළ වල ඉස්ම උණ රෝගීන්ගේ හිසෙහි ගල්වයි. 1930හේදි බර්කිල් හා හනීෆ් විසින් රැස් කරන ලද උණ රෝගීන් සඳහ වු මැලේ බෙහෙත් වට්ටෝරුව, දූරියන් යොදා සාදන බෙහෙත් වර්ගයක් පිළිබඳව ඇති වඩාත් සවිස්තරාත්මක තොරතුරයි. එහිදි උපදෙස් දෙන්නේ Hibiscus rosa-sinensis මුල් සමඟ දූරියො සෙබතිනස්, Nephelium longan, Nephelium mutabile හා Artocarpus integrifolia තම්බා කසායක් ලෙස හෝ ආලේපනයක් ලෙස භාවිතා කිරීමටයි.

1920දි නිව්යෝක් හි දූරියන් ඵල නිෂ්පාදන ආයතනය “දූරි ඉන්දියා” නමින් සෞඛ්‍යමය ආහාර අතිරේකයක් ඉදිරිපත් කරන ලදි. මෙම බෝතල් දුසිමක් ඇමෙරිකානු ඩොලර් 9කට අලෙවි කෙරුනු අතර එක් බෝතලයක පෙති 63ක් අන්තර්ගත විය. මෙම පෙති වල දුරියන්, ඉන්දියාවේ ඇලියම් විශේෂයක් සහ විටමින් ඊ අන්තර්ගත විය. මෙම ආයතනය විසින් මේ පෙති අලවි කෙරුවේ “ලොව අන් කිසිදු නිෂ්පාදනයක අඩංගු නොවන තරම් සෞඛ්‍යසම්පන්න ශක්තියක් අඩංගු නිෂ්පාදනයක්” ලෙසින් ප්‍රචාරය කරමිනුයි.

ඇදහිලි සහ විශ්වාස

සාම්ප්‍රදායික අග්නිදිග ආසියානු මතයන්ට අනුව මෙන්ම සාම්ප්‍රදායික චින වෛද්‍ය විද්‍යාවට අනුව දූරියන් සතුව අධික දහඩියට හේතුවන උෂ්ණාදික ගුණයක් ඇති බව සැලකේ. මෙයට ප්‍රතිරෝධයක් දැක්වීම සඳහ සාම්ප්‍රදායික පිළියමක් ලෙස මදුළු ආහාරයට ගෙන අවසන් වු හිස් කට්ටට ජලය දමා එය පානය කරයි. තවත් ක්‍රමයක් වන්නෙ දූරියන් මැන්ගුටීන් සමග ආහාරයට ගැනීමයි. එය සිසිලන ගුණ ඇති කරවයි. ගැබිණි කාන්තාවන්ට හා අධි රුධිර පීඩනයෙන් යුත් අයට දූරියන් පරිභෝජනය නොකිරීමට උපදෙස් දේ.

තවත් සුලභ දේශීය විශ්වාසයක් වන්නේ දූරියන් කෝපි හෝ මධ්‍යසාර පානයන් සමඟ ආහාරයට ගැනිම නුසුදුසු බවයි. 18 වන සිය වසේදි රම්පියස් විසින්ද දූරියන් ආහාරයට පසු මධ්‍යසාර පානය කළහොත් එය අජීර්ණයන්ට හේතු වන බව ප්‍රකාශ කර ඇත. 1929යේදි ජේ. ඩි. ගිම්ලෙට් විසින් රචිත Malay Poisons and Charm Cures හිද බ්‍රැන්ඩි සමඟ දූරියන් ආහාරයට නොගත යුතු බව සඳන් කර ඇත. 1981කේදි ජේ. ආර්. ක්‍රොෆ්ට් රචිත Bombacaceae: In Handbooks of the Flora of Papua New Guinea හිද දූරියන් ආහාරයට ගත් සැණින් මත් පන් අධික ලෙස පානය කිරිමෙන් රෝගී හැඟීමක් ඇති කරවන බව සඳහන් වේ. මෙම විශ්වාසයන්ගේ වලංගු භාවය තහවුරු කිරිම සඳහා නොයෙක් වෛද්‍ය පර්යේෂණ පවත්වා ඇත. ටුසුකූබා සරසවිය මඟින් පැවතූ පර්යේෂණයකින් අනාවරණය වුයේ දූරියන්හි අධි සල්ෆ සංයුතිය සිරුරේ ඇල්ඩිහයිඩ ඩීහයිඩ්‍රජනේස් ක්‍රියාවලිය අකර්මණ්ය කිරීම නිසා ශරීරයේ විෂ නැසිමේ හැකියාව 70% කින් පමණ අඩු වන බවයි.

ජාවා වැසියන් දූරියන් වල කාමෝද්දීපික ගුණ ඇති බව විශ්වාස කරති.

 src=
විශාල ලේ වැගිරීමක් කළ හැකි තියුණු කටු වලින් සමන්විත දූරියන්.

දූරියන් ගෙඩි තද තියුණු කටු වලින් යුක්ත නිසාත්, ඉතා ඉහළක සිට වැටිය හැකි නිසාත් එය මිනිස් හිසක් මත පතිත වුවහොත් දරුණු තුවාල සිදු විය හැක. එම නිසා දූරියන් ඇහිලීමේදි ඝන තොප්පියක් පලදින ලෙස නිර්දේශ කරයි. ඇල්ෆ්‍රඩ් රුසෙල් වොල්ලස් ලියා ඇති පරිදි මෙම තුවාල නිස මරණයක් සිදු වන්නේ ඉතා කලාතුරකිනි. බොහෝ විට මිනිසුන්ට තුවාල විය හැකි දිවා කාලයේ දුරියන් ගෙඩි බිම නොවැටෙන නිසා , දූරියන් වලට ඇස් ඇතැයි ප්‍රසිද්ධ කියමනක් ඇත. ඉන්දිනීසියානු වැසියන් බලපොරොත්තු විරහිත වාසනාවක් ලැබිම හැදින්විමට “වැටුණු දූරියන් ගෙඩියක් ලැබුණ වාගේ” යන කියමන භාවිතා කරති. කෙසේ වෙතත් ඉන්දුනීසියාවේ දූරියන් ගස් යට මිනිසුන් හට ඇවිදිමට නුසුදුසු යයි අනතුරු අඟවන සළකුණු දැකිය හැක.

1960ටේ දි කල ගවේෂණයකින් පිලිපීනයේ ඩාවො හි කැලැ වල ස්වභාවික කටු රහිත දූරියන් විශේෂයක් ඇති බව හඳුනා ගැනුණි. මේවායේ බීජ වලින් බෝ වන පැළ වල ද කටු අඩු දූරියන් හට ගැනුණි. 1989යේ ජූනි 17 මැලේසියාවේ කෘෂි කර්ම දෙපාර්තමේන්තුව විසින් කටු රහිත දූරියන් ක්ලෝනයක්, ඩී 172 ලෙසින් ලියපදිංචි කරන ලදි. එය දූරියන් බොටක් (තට්ට දූරියන්) ලෙස හැදින්වුණි.

මිනිසුන්ට අමතරව සුමත්‍රානු අලින් වැනි සතුන්ද දූරියන් පරිභෝජනයට දනිති. පුදුම සහගත ලෙසින් මාංශ භක්ශක සුමත්ත්‍රානු කොටින්ද ඇතම් අවස්ථා වලදි දූරියන් පරිභෝජනය කරති. කැලයේ ඉදී වැටෙන දූරියන් වල සුවඳ කොටින්ද ආකර්ෂණය කර ගැනිමට සමත් වන නිසා මෙය සිදු විය හැකියි.

සංස්කෘතික බලපෑම

 src=
සිංගප්පූරුවේ Esplanade ගොඩනැගිල්ල, දූරියන් ලෙසින්ද හදුන්වයි

දුරියන් එහි භයානක පෙනුම හා මැඩලිය නොහැකි සුවඳ නිසාම “පළතුරු අතර රජු” ලෙස විරුදාවලි ලබා තිබේ. එහි නිජබිම වු අග්නිදිග ආසියාවේ එය එදිනෙදා ආහාරයට ගන්නා පළතුරකි.

තායිලන්තය විසින් බටහිර උතුරු පැසෆික් නිවර්තන සුළි සුළං සඳහා වු කුණාටු නාමාවලියට දූරියන් නාමයද එක් කරන ලදි. 2006යේදි එනමින් ඇති වු දෙවන කුණාටුවෙන් පසුව එය භාවිතයෙන් ඉවත් වුණි.

යොමුව

ඉංග්‍රිසි ලිපිය

බාහිර සබැදුම්

ශ්‍රී ලංකා කෘෂිකර්ම දෙපාර්තමේන්තුව-දූරියන්

license
cc-by-sa-3.0
copyright
විකිපීඩියා කතුවරුන් සහ කතුවරුන්

දූරියන්: Brief Summary ( Sinhalese )

provided by wikipedia emerging languages

දූරියන් දූරියෝ ගණ​යට හා මලවාසියේ කුලයට අයත් වන පළ​තුරකි (සමහර වර්ගීකරණඥයින් දූරියෝ දූරියොනාසියේ කුලයට ඇතුල් කරයි)

අග්නිදිග​ ආසියාතිකයන් විසින් "පළතුරු අතර රජු" ලෙසින් හඳුන්වන දූරියන් එහි විශාලත්වය, දැඩි කටු (Spine) සහිත ලෙල්ල (Husk) හා එයටම ආවේණික සුවඳ (Odour) නිසා විශේෂත්වයක් උසුලයි. මෙම පළතුරට දිග සෙන්ටිමීටර 30ක්, වටප්‍රමාණය සෙන්ටිමීටර 15ක් වන තෙක් වර්ධනය වීමේ හැකියාව පවතින අතර සාමාන්‍ය බර කිලෝග්‍රෑම් 3ක් පමණ වේ. එහි වර්ගය අනුව පළතුරේ හැඩය දිගටි ආකරයේ සිට වටකුරු ආකරයටත්, ලෙල්ලෙහි වර්ණය කොළ පැහයේ සිට දුඹුරු පැහැයටත් සහ මදයේ වර්ණය ලා කහ පැහැයේ සිට රතු පැහැයටත් වෙනස් වේ.

දූරියන්හි මාන්සලමය මදයේ සුවිශේෂි වු ගන්ධය එහි ලෙල්ල නොකඩා තිබියදී පවා පැතිරී යාමට තරම් ප්‍රබල වේ. සමහරුන් විසින් එය ප්‍රසන්න සුවඳක් ලෙසින් සැලකුවද සමහරුන්ට එය පිළිකුල දනවන කටුක ගන්ධයක් ලෙස සලකයි. මෙම සුවඳ ගැඹුරු රසාස්වාදයක සිට ප්‍රබල අප්‍රසන්නතාවයක් දක්වා සංවේදනා ඇති කිරීමට සමත් වෙන අතර එය ආමන්ඩ් (Almond) සුවඳ ලෙසින්ද, කුණු වු ළූණු ගඳ ලෙසින්ද, ටර්පන්ටයින් (Turpentine) සුවඳ ලෙසින්ද, කුණුකසල ගන්ධයක් ලෙසින්ද අර්ථ දක්වනු ලැබේ.. මෙම සුවඳ නිසා අග්නි දිග ආසියාවේ සමහර හෝටල් සහ පොදු ප්‍රවාහන පද්ධතින් විසින් දූරියන් පිටුදැකිමේ ප්‍රවනතාවයක් තිබේ.

අග්නිදිග ආසියාවට (Southeast Asia) ආවේණික පළතුරක් වන දූරියන් වසර 600කට පමණ පෙර බටහිරටද හදුන්වා දෙනු ලැබුණි. 19 වන ශත වර්ෂයේදි බ්‍රිතාන්‍ය ජාතික ස්වභාව විද්‍යාඥයෙකු වන ඇල්ෆ්‍රඩ් රුසෙල්ස් වොල්ලස් (Alfred Russel Wallace) විසින් දූරියන් මදය ආමන්ඩ් රසැති ප්‍රණිත කස්ටර්ඩ් වර්ගයක් වැනියයි ප්‍රකාශ කලේය. දුරියන් මදය සම්පුර්ණයෙන් ඉඳිම තෙක් වු විවිධ අවස්ථා වලදී පරිභෝජනය කිරිමේ හැකියාව පවති. එය ඉමිහිරි, සුධන්දවත් අග්නිදිග ආසියාතික ආහාර රැසක් රස ගැන්වීම සදහා යොදා ගනි. එමෙන්ම දූරියන් බීජද පිස ආහාරයට ගැනිමේ හැකියාව පවති.

දැනට හදුනා ගනු ලැබූ දූරියෝ විශේෂ 30ක් පවතින අතර ඒවායින් 9ක පමණ ආහාරයට සුදුසු ඵල හට ගනි. අන්තර්ජාතික වෙලදපොළේ දූරියෝ සිබෙතිනස් විශේෂය පමණක් දැකිය හැකි වන අතර, අනෙකුත් විශේෂ දේශීය වශයෙන් අලවි කරනු ලැබේ. දුරියන් උප විශේෂ (Cultivars) සියයක් පමණ පවතින අතර පාරිභෝගිකයන් සමහර උප විශේෂ සදහා වැඩි මනාපයක් දක්වන නිසා ඒවයේ මිල ඉහළ අගයක් ගනි.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
විකිපීඩියා කතුවරුන් සහ කතුවරුන්

ဒူးရင်းသီး ( Burmese )

provided by wikipedia emerging languages

 src=
ဒူးရင်းသီးပင်

ဒူးရင်းသီးသည် မြန်မာပြည်တောင်ဘက်ပိုင်းတွင် စိုက်ပျိုးဖြစ်ထွန်းသော အသီးတစ်မျိုးဖြစ်သည်။ ပင်စည်မှာ ကြီးမားလှပြီး အမြင့်မှာလည်း မြင့်မားလှပါသည်။ ဒူးရင်းပင်သည် ကျောက်စရစ်မြေနီကို ပို၍ ကြိုက်ဟန်တူသည်။ အရွက်မှာလည်း အရောင်နှစ်မျိုးပါရှိသည်။ ကျောဘက်တွင် ရွှေအိုရောင်ရှိပြီး၊ တဖက်တွင် အစိမ်းရည်နုနုပင်ဖြစ်သည်။ မှည့်လျှင် ပင်မြင့်ပေါ်မှ အလိုအလျှောက်ပြုတ်ကျလာသည်။ ပင်မြင့်မှ ပြုတ်ကျလာသော်လည်း မပျက်မစီးဘဲ ပင်ကိုယ်အတိုင်းပင် တည်ရှိလျှက်ရှိသည်။

ဒူးရင်းသီး တစ်လုံးဟာ ပုံမှန်အားဖြင့် အလျား ၃၀ စင်တီမီတာ (၁၂ လက္မ) အချင်း ၁၅ စင်တီမီတာ (၆ လက္မ)ထိ ကြီးထွားနိုင်ပြီး၊ တစ်လုံး၏ ပျမ်းမျှအလေးချိန် မှာ ၃ ကီလိုဂရမ် (၂-၇ ပေါင်)ထိရှိပါသည်။ အနံ့မှာကား လွန်စွာ မွေးကြူလျှက်ရှိသည်။ အရသာမှာ ချိုမြကာ အခါးဘက်သို့သက်နေတတ်သည်။ အခါးဘက်သို့ သက်နေသော အရသာမှာကား အလွန်ပင်ကောင်းသည်ဟု သတ်မှတ်ထားကြသည်။

တချို့ဒူးရင်းသီးမှာ အစေ့ကြီးသော်လည်း တချို့မှာ အစေ့သည်လွန်စွာသေးငယ်၍ အစေ့သည်ပါရုံသာ ရှိသည်။ အစေ့မှာ အချို့အသီးတွင် ငါးမြှောင့်၊ အချို့အသီးတွင် လေးမြှောင့်၊ အချို့တွင်သုံးမြှောင့် စသည်ဖြင့်လည်း ကွဲပြားတတ်သေးသည်။ ဒူးရင်းသီးကို အဆမတန်စားသုံးလျှင် အပူကန်တတ်ပါသည်။ ထိုသို့အပူမကန်စေရန် မင်းကွတ်သီးအား စားပေးရပါသည်။ နာနတ်သီးကိုလည်း စားခြင်းဖြင့် အပူမကန်နိုင်ပါ။

အစာအိမ်မကောင်းသူများ၊ အသဲရောဂါ သွေးတိုးရောဂါ ရှိသူများ ဒူးရင်းသီး စားရန် မသင့်တော်ပါ။ အစာကြေရန် ခက်ခဲခြင်း၊ ဝမ်းတွင်း အပူရှိန် မြင့်တက်စေခြင်းဖြစ်တတ်သည်။ ဒူးရင်းသီးအစိကို ပြုတ်စားလျှင် သံကျသည်ဟု ပြောကြသည်။

ကိုးကား

  1. Durio L.Germplasm Resources Information NetworkUnited States Department of Agriculture (2007-03-12)။ 2010-02-16 တွင် ပြန်စစ်ပြီး။
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ

ဒူးရင်းသီး: Brief Summary ( Burmese )

provided by wikipedia emerging languages
 src= ဒူးရင်းသီးပင်

ဒူးရင်းသီးသည် မြန်မာပြည်တောင်ဘက်ပိုင်းတွင် စိုက်ပျိုးဖြစ်ထွန်းသော အသီးတစ်မျိုးဖြစ်သည်။ ပင်စည်မှာ ကြီးမားလှပြီး အမြင့်မှာလည်း မြင့်မားလှပါသည်။ ဒူးရင်းပင်သည် ကျောက်စရစ်မြေနီကို ပို၍ ကြိုက်ဟန်တူသည်။ အရွက်မှာလည်း အရောင်နှစ်မျိုးပါရှိသည်။ ကျောဘက်တွင် ရွှေအိုရောင်ရှိပြီး၊ တဖက်တွင် အစိမ်းရည်နုနုပင်ဖြစ်သည်။ မှည့်လျှင် ပင်မြင့်ပေါ်မှ အလိုအလျှောက်ပြုတ်ကျလာသည်။ ပင်မြင့်မှ ပြုတ်ကျလာသော်လည်း မပျက်မစီးဘဲ ပင်ကိုယ်အတိုင်းပင် တည်ရှိလျှက်ရှိသည်။

ဒူးရင်းသီး တစ်လုံးဟာ ပုံမှန်အားဖြင့် အလျား ၃၀ စင်တီမီတာ (၁၂ လက္မ) အချင်း ၁၅ စင်တီမီတာ (၆ လက္မ)ထိ ကြီးထွားနိုင်ပြီး၊ တစ်လုံး၏ ပျမ်းမျှအလေးချိန် မှာ ၃ ကီလိုဂရမ် (၂-၇ ပေါင်)ထိရှိပါသည်။ အနံ့မှာကား လွန်စွာ မွေးကြူလျှက်ရှိသည်။ အရသာမှာ ချိုမြကာ အခါးဘက်သို့သက်နေတတ်သည်။ အခါးဘက်သို့ သက်နေသော အရသာမှာကား အလွန်ပင်ကောင်းသည်ဟု သတ်မှတ်ထားကြသည်။

တချို့ဒူးရင်းသီးမှာ အစေ့ကြီးသော်လည်း တချို့မှာ အစေ့သည်လွန်စွာသေးငယ်၍ အစေ့သည်ပါရုံသာ ရှိသည်။ အစေ့မှာ အချို့အသီးတွင် ငါးမြှောင့်၊ အချို့အသီးတွင် လေးမြှောင့်၊ အချို့တွင်သုံးမြှောင့် စသည်ဖြင့်လည်း ကွဲပြားတတ်သေးသည်။ ဒူးရင်းသီးကို အဆမတန်စားသုံးလျှင် အပူကန်တတ်ပါသည်။ ထိုသို့အပူမကန်စေရန် မင်းကွတ်သီးအား စားပေးရပါသည်။ နာနတ်သီးကိုလည်း စားခြင်းဖြင့် အပူမကန်နိုင်ပါ။

အစာအိမ်မကောင်းသူများ၊ အသဲရောဂါ သွေးတိုးရောဂါ ရှိသူများ ဒူးရင်းသီး စားရန် မသင့်တော်ပါ။ အစာကြေရန် ခက်ခဲခြင်း၊ ဝမ်းတွင်း အပူရှိန် မြင့်တက်စေခြင်းဖြစ်တတ်သည်။ ဒူးရင်းသီးအစိကို ပြုတ်စားလျှင် သံကျသည်ဟု ပြောကြသည်။

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ

Durian ( Bcl )

provided by wikipedia emerging_languages

An durian o duryan (/ˈdjʊriən/) prutas kan nagkakahoy na tinanom na naabot langkaw na 50 metro. Ini inapod na durian, hale sa Malayo-Indones na lenggwahe na duri o mga tunok na nakapalibot sa bunga kaini. Igwang 30 species kaini sa genus na Durio, na an siyam kaini igwang bungang pwedeng kakanon, asin igwa man ining sobrang 300 na variety sa Tailandya. Sinasabi na an Durio zibethinus iyo mansana an species na makukua sa merkado internasyonal; an ibang species tinitinda sana man sa mga lokal na rona. Ginatos man an patamboon kaini (cultivar) asin depende na lang sa mga kunsomidor an ginugusto nindang itanom ta sa pagtubod mas masiram, asin mas mahal an presyo sa saod.[2][3]

Hinihiling kan mga taga Sur-subangan na Asya na "hade nin mga prutas", an durian nabibistong gayo sa pagkadakula kan bunga, makasumo-sumo' na parong, asin mahibog na ubak na patos sa tunok. An prutas naabot 30 sentimetro (12 pulgada) asin 15 sentimetro (6 na pul) sa diametro. Naabot saro abot tolong kilogramo (2 abot 7 libra) sa gabat. An porma kaini pwedeng matilabaon o bilogon, an kolor kan patos berde o kayumanggihon, asin an laman malungsi na giyaw o namumula, depende sa species.

An bungang durian palibhasa may mga matagas na tunok pwedeng ikadisgrasya sa tawo kaya ini sa ibang lugar sinasalo nin hikot ngane dai makahulog sa payo nin mga tawo.

Medisinang sa gugurang

Sa Malaysia, an ginagang dahon saka gamot pigreresita sa kalentura asin an tagok kan dahon piglahid sa angog kan may kalentura.[4]

Sa mga gugurang na pagtubod sa Asya asin sa mga pagbulong kan mga Intsik,, an durian nakakapainit sa hawak sagkod na garanoton an magtomar kaini. An metodong tradisyonal ngane dai mangyari, magkaag daa nin tubig sa patos kan durian na kinaros na an laog, asin ini inomon. An bados daa saka an may halangkaw na presyon nin dugo dai dapat magkakan nin durian.[5] An mga taga Java man pigtutubod na an durian nakakaorog sa urag nin tawo sa seks. An kasabihan sa Indones na durian jatuh sarung naik, na boot sabihon "an durian narikdag, an tapis nataas" may pakahulogan kaini sa pagkikirag. An mga patanid manongod sa prutas na ini na nakakapukaw nin hugophugop sa laman nabantog na gayo sa Sulnopan mala ta an Swisong pilosopo na si Herman Vetterling nagtuyaw dapit sa erotika kan bungang ini kaamayi pa kan ika-20 siglo.

Nutrisyonal na halaga kan durian

An durian pano nin bitamina asin mga mineral. Igwa ini nin bitamina C, folic acid, thiamin, riboflavin, niacin, B6 asin bitamina A. Mga mineral na arog kan potassium, iron, calcium, magnesium, sodium, zinc, phospuros makukua man sa prutas na ini. May protina asin phytonutrients man ini.[6][7][8]

Mga pakinabang sa buhay-bagsik nin tawo

An durian soksok na gayo sa fiber o awat kaya an siring napaorog sa pagbulos kan mga tagok na pandihestyon asin gastriko na natabang na gayo sa magian na paguudo asin mawara an pagtutubol. An paglinig kan mga bara sa bituka na an siring naresulta sa pagbu'dal, sobrang duros sa tulak, kalambre asin indihestyon nalilikayan na gayo sa pagkakan kan prutas na ini. Ini nasagang man sa posibleng kanser sa colon o sa rectal na kabtang kan organo.[9]

Mayaman man na pagkukuanan nin potassium an durian. Ta sinasabing an potassium kaipohan na gayo sa balanse nin asin saka kan fluid sa selula kan hawak, an lebel kan elementong ini madeterminar kan lebel man kan presyon nin dugo sa pagbulos kaini sa bilog na hawak. Pag dagya an potassium, an mga tubo na dinadalaydayan kan dugo naluag asin natugak, na napababa sa pagkakidit kan sistema cardiovascular na an siring linilikay an hawak sa posibleng helang na atherosclerosis, atake sa puso, asin stroke. An pagbaba man kan stress sa mga ugat asin arteryo napadugang man kan pagbulos kan dugo na mayaman sa oxygen pasiring sa hutok, asin an mga adal nagpapahiling daa na an dagdag na lebel nin potassium nakakatabang sa pagtoon sa memorya, bagay na rinarayo an tawo sa helang na Alzheimer's asin dementia. Sinasabi pa man na an durian may kalidad na panlaban sa pagugurang(anti-aging) asin sa insomnia o dai pagkaturog na toltol.[10]

Saro pang nadiskubre na an durian talagang nakakapukaw, nakakapakusog sa sekswal na kakayahan nin tawo. An prutas man na ini pano-pano sa mga bitamina asin mga nutrients, organiko kemikal na an mga ini nasirbeng mga antioxidant naglalaban sa sinasabing free radicals na iyo an nagraratak sa DNA kan tawo na nabunga sa pagbutwa nin mga maykanser na tumor.[11]

Palibhasa an durian dagya sa elementong magnesium, potassium, manganese, asin copper, asin an mga ini nangangawat sa pagsustenir kan pagkagadot asin pagkatibay kan mga tu'lang. An potassium dagdag na naparikas sa pagsaromsom kan mga nutrient kaipohan kan mga selula na orog nataong magayon na pagkusog asin paghigot kan tulang. Mga bagay na ini syempre irinarayo an tawo sa osteoporosis o an pagtapo' kan mga tu'lang.[12]

Patanid

An durian sana daa pano man nin fat o taba tolo kadakul sa ibang mga prutas, kaya idtong may problema sa pagtataba, dai dapat magpasobra pagparakakan nin durian.[13]

Pigbabawal huli sa nakakasumo' na parong

 src=
Paisi, nakapaskel sa eropwerto kan Singapur

An durian ipinagbabawal sa mga publikong lugar sa Singapur asin iba pang nasyon, huli sa saiyang inaalisngaw na parong na nakakaagid daa sa sinaralak na parong kan udong orig, sibulyas asin turpentina. Kaya apesar ini popular na prutas, ini dai tinutugot na darahon sa mga dinadayo nin dakul na tawo arog kan otel, subway, eropwerto, o tren.[14]

Galeriya

Toltolan

  1. "Durio L.". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/genus.pl?4046. Retrieved on 2010-02-16.
  2. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  3. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  4. Burkill, I.H.; Haniff, M. (1930). "Malay village medicine, prescriptions collected". Gardens Bulletin Straits Settlements (6): 176–177.
  5. {http://www.nytimes.com/2007/04/08/world/asia/08durian.html?_r=0
  6. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  7. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  8. http://www.stylecraze.com/articles/amazing-benefits-of-durian-fruit/Kinua 01-9-16
  9. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  10. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  11. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  12. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  13. https://www.organicfacts.net/health-benefits/fruit/health-benefits-of-durian.html Kinua 01-9-16
  14. http://www.thetraveltart.com/smelly-durian-fruit-banned-singapore-metro-hotels/ Kinua 01-9-16
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durian: Brief Summary ( Bcl )

provided by wikipedia emerging_languages

An durian o duryan (/ˈdjʊriən/) prutas kan nagkakahoy na tinanom na naabot langkaw na 50 metro. Ini inapod na durian, hale sa Malayo-Indones na lenggwahe na duri o mga tunok na nakapalibot sa bunga kaini. Igwang 30 species kaini sa genus na Durio, na an siyam kaini igwang bungang pwedeng kakanon, asin igwa man ining sobrang 300 na variety sa Tailandya. Sinasabi na an Durio zibethinus iyo mansana an species na makukua sa merkado internasyonal; an ibang species tinitinda sana man sa mga lokal na rona. Ginatos man an patamboon kaini (cultivar) asin depende na lang sa mga kunsomidor an ginugusto nindang itanom ta sa pagtubod mas masiram, asin mas mahal an presyo sa saod.

Hinihiling kan mga taga Sur-subangan na Asya na "hade nin mga prutas", an durian nabibistong gayo sa pagkadakula kan bunga, makasumo-sumo' na parong, asin mahibog na ubak na patos sa tunok. An prutas naabot 30 sentimetro (12 pulgada) asin 15 sentimetro (6 na pul) sa diametro. Naabot saro abot tolong kilogramo (2 abot 7 libra) sa gabat. An porma kaini pwedeng matilabaon o bilogon, an kolor kan patos berde o kayumanggihon, asin an laman malungsi na giyaw o namumula, depende sa species.

An bungang durian palibhasa may mga matagas na tunok pwedeng ikadisgrasya sa tawo kaya ini sa ibang lugar sinasalo nin hikot ngane dai makahulog sa payo nin mga tawo.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durén

provided by wikipedia emerging_languages
Durén
Punyan durén
Bungan durén

Durén wantah silih sinunggil woh-wohan sané maduwi nanging yéning bukak isinyané ngoda ati, mapineh nyita rasayang sangkan bonné sané kalintang ngalub.Duren Bestala sané sampun kasub ngantos ke dura Bali antuk rasannyané sané kalintang nyangket, legit tur manis. Bestala wantah Wawidangan sané kakelilingin antuk bukit saha tanah sané subur punika ngawinang akéh mupuang woh - wohan lokal sekadi : Manggis, ceruring,poh, buluan, sumaga,nangka,wani,saha sané pinih kasub inggih punika durén. Durené ring Bestala samian maduwé adan manut daging pikayunan kramané sané nuwénang, sekadi : 1. I Kuyit 2. I Gadang 3. I Pangkung 4. I Geruda 5. I Sandat 6. I Salia, miwah sané lianan

Pustaka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durén: Brief Summary

provided by wikipedia emerging_languages
Durén Punyan durén Bungan durén

Durén wantah silih sinunggil woh-wohan sané maduwi nanging yéning bukak isinyané ngoda ati, mapineh nyita rasayang sangkan bonné sané kalintang ngalub.Duren Bestala sané sampun kasub ngantos ke dura Bali antuk rasannyané sané kalintang nyangket, legit tur manis. Bestala wantah Wawidangan sané kakelilingin antuk bukit saha tanah sané subur punika ngawinang akéh mupuang woh - wohan lokal sekadi : Manggis, ceruring,poh, buluan, sumaga,nangka,wani,saha sané pinih kasub inggih punika durén. Durené ring Bestala samian maduwé adan manut daging pikayunan kramané sané nuwénang, sekadi : 1. I Kuyit 2. I Gadang 3. I Pangkung 4. I Geruda 5. I Sandat 6. I Salia, miwah sané lianan

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Durio

provided by wikipedia EN

The durian (/ˈdʊəriən/, /ˈdjʊəriən/)[2] is the edible fruit of several tree species belonging to the genus Durio. There are 30 recognised Durio species, at least nine of which produce edible fruit.[3][4] Durio zibethinus, native to Borneo and Sumatra, is the only species available in the international market. It has over 300 named varieties in Thailand and 100 in Malaysia, as of 1987.[3] Other species are sold in their local regions.[3]

Named in some regions as the "king of fruits",[4][5] the durian is distinctive for its large size, strong odour, and thorn-covered rind. The fruit can grow as large as 30 centimetres (12 inches) long and 15 cm (6 in) in diameter, and it typically weighs 1 to 3 kilograms (2 to 7 pounds). Its shape ranges from oblong to round, the colour of its husk green to brown, and its flesh pale yellow to red, depending on the species.

An acquired taste, some people regard the durian as having a pleasantly sweet fragrance, whereas others find the aroma overpowering and unpleasant. The smell evokes reactions from deep appreciation to intense disgust, and has been described variously as rotten onions, turpentine, and raw sewage. The persistence of its odour, which may linger for several days, has led certain hotels and public transportation services in Southeast Asia to ban the fruit. The 19th century British naturalist Alfred Russel Wallace described its flesh as "a rich custard highly flavoured with almonds". The flesh can be consumed at various stages of ripeness, and it is used to flavour a wide variety of savoury and sweet desserts in Southeast Asian cuisines. The seeds can also be eaten when cooked.

Etymology

The name "durian" is derived from the Malay word duri (meaning 'thorn'), a reference to the numerous prickly thorns on its rind, combined with the noun-building suffix -an.[6][7] According to the Oxford English Dictionary, the alternate spelling durion was first used in a 1588 translation of The History of the Great and Mighty Kingdom of China and the Situation Thereof by the Spanish explorer Juan González de Mendoza:[6]

There is one, yt is called in the Malaca tongue Durion, and is so good that [...] it doth exceede in savour all others that euer they had seene, or tasted.

Other historical variants include duryoen, duroyen, durean, and dorian.[6] The name of the type species, Durio zibethinus, is derived from Viverra zibetha (the large Indian civet), a mammal known for its odour.[8]

Taxonomy

Durio zibethinus, one of the major food crops in Southeast Asia[9]
Durian flowers are usually closed during the daytime.

Durio sensu lato has 30 recognised species.[10] Durio sensu stricto comprises 24 of these species. The 6 additional species included in Durio s.l. are now considered by some to comprise their own genus, Boschia.[11][12] Durio s.s. and Boschia have indistinguishable vegetative characteristics and many shared floral characteristics. The crucial difference between the two is that anther locules open by apical pores in Boschia and by longitudinal slits in Durio s.s.[13] These two genera form a clade that is sister to another genus in the tribe Durioneae, Cullenia. These three genera together form a clade that is characterised by highly modified (mono- and polythecate, as opposed to bithecate) anthers.[11]

The genus Durio is placed by some taxonomists in the family Bombacaceae, or by others in a broadly defined Malvaceae that includes Bombacaceae, and by others in a smaller family of just seven genera Durionaceae.[1][14][15]

Durio is often included in Bombacaceae because of the presence of monothecate anthers, as opposed to the bithecate anthers common to the rest of the mallows (and angiosperms, in general). However, the first studies to examine mallow phylogeny using molecular data found that the tribe Durioneae should be placed in the subfamily Helicteroideae of an expanded Malvaceae. The authors of these studies hypothesise that monothecate anthers have most likely evolved convergently in Durioneae and in the Malvatheca clade (comprising Malvaceae s.l. subfamilies Malvoideae and Bombacoideae).[16][17]

A draft genome analysis of durian indicates it has about 46,000 coding and non-coding genes, among which a class called methionine gamma-lyases – which regulate the odour of organosulfur compounds – may be primarily responsible for the distinct durian odour.[8][18] Genome analysis also indicated that the closest plant relative of durian is cotton.[8][18]

Description

Juvenile durian tree in Malaysia. Mature specimens can grow up to 50 metres (160 feet).

Durian trees are large, growing to 25–50 metres (80–165 feet) in height depending on the species.[10] The leaves are evergreen, elliptic to oblong and 10–18 centimetres (4–7 inches) long. The flowers are produced in three to thirty clusters together on large branches and directly on the trunk with each flower having a calyx (sepals) and five (rarely four or six) petals. Durian trees have one or two flowering and fruiting periods per year, although the timing varies depending on the species, cultivars, and localities. A typical durian tree can bear fruit after four or five years. The durian fruit can hang from any branch, and matures roughly three months after pollination. The fruit can grow up to 30 cm (12 in) long and 15 cm (6 in) in diameter, and typically weighs one to three kilograms (2 to 7 lb).[10] Its shape ranges from oblong to round, the colour of its husk green to brown, and its flesh pale-yellow to red, depending on the species.[10] Among the thirty known species of Durio, nine of them have been identified as producing edible fruits: D. zibethinus, D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, Durio lowianus, D. macrantha, D. oxleyanus and D. testudinarius.[19] The fruit of many species has never been collected or properly examined, however, so other species may have edible fruit.[10] The durian is somewhat similar in appearance to the jackfruit, an unrelated species.

D. zibethinus is the only species commercially cultivated on a large scale and available outside of its native region. Since this species is open-pollinated, it shows considerable diversity in fruit colour and odour, size of flesh and seed, and tree phenology. In the species name, zibethinus refers to the Indian civet, Viverra zibetha. There is disagreement over whether this name, bestowed by Linnaeus, refers to civets being so fond of the durian that the fruit was used as bait to entrap them, or to the durian smelling like the civet.[20]

Durian flowers are large and feathery with copious nectar, and give off a heavy, sour, and buttery odour. These features are typical of flowers pollinated by certain species of bats that eat nectar and pollen.[21] According to research conducted in Malaysia in the 1970s, durians were pollinated almost exclusively by cave fruit bats (Eonycteris spelaea);[10] however, a 1996 study indicated two species, D. grandiflorus and D. oblongus, were pollinated by spiderhunters (Nectariniidae) and another species, D. kutejensis, was pollinated by giant honey bees and birds as well as bats.[22]

Some scientists have hypothesised that the development of monothecate anthers and larger flowers (compared to those of the remaining genera in Durioneae) in the clade consisting of Durio, Boschia, and Cullenia was in conjunction with a transition from beetle pollination to vertebrate pollination.[12]

Cultivars

Different cultivars of durian often have distinct colours. D101 (right) has rich yellow flesh, clearly distinguishable from another variety (left).

Over the centuries, numerous durian cultivars, propagated by vegetative clones, have arisen in Southeast Asia. They used to be grown with mixed results from seeds of trees bearing superior quality fruit, but now are propagated by layering, marcotting, or more commonly, by grafting, including bud, veneer, wedge, whip or U-grafting onto seedlings of randomly selected rootstocks. Different cultivars may be distinguished to some extent by variations in the fruit shape, such as the shape of the spines.[10] Durian consumers express preferences for specific cultivars, which fetch higher prices in the market.[23]

Malaysian varieties

The Malaysian Ministry of Agriculture and Agro-Based Industry started to register varieties of durian in 1934, and now maintains a list of registered varieties, where each cultivar is assigned a common name and a code number starting with "D". These codes are widely used through South-East Asia, and as of 2021, there are over 200 registered varieties.[24] Many superior cultivars have been identified through competitions held at the annual Malaysian Agriculture, Horticulture, and Agrotourism Show. There are 13 common Malaysian varieties having favourable qualities of colour, texture, odour, taste, high yield, and resistance against various diseases.[25]

Musang King, the most popular variety of durian in Malaysia

Musang King (D197) is the most popular durian breed from Malaysia, rendered in Chinese as "Mao Shan Wang" (猫山王), which is usually the priciest of all cultivars. The origin of the name "Musang King" dates back to the 80s, when a man named Tan Lai Fook from Raub, Pahang stumbled upon a durian tree in Gua Musang, Kelantan. He brought the tree branch back to Raub for grafting, and this new breed attracted other cultivators. The cultivar was named after Gua Musang, its place of origin, while the Chinese name references the palm civet, the Malay meaning of musang.[26] Musang King is known for its bright yellow flesh and is like a more potent or enhanced version of the D24.[27] Musang King is also the preferred cultivar in Singapore and Vietnam.[27]

Other popular cultivars in Malaysia include:

  • "D24" (Sultan), a popular variety known for its bittersweet taste
  • "XO", which has a pale colour, thick flesh with a tinge of alcoholic fermentation
  • "Chook Kiok" (Cantonese meaning: bamboo leg) which has a distinctive yellowish core in the inner stem
  • "D168" (IOI), which has a round shape, medium size, green and yellow outer skin colour, and has flesh easy to dislodge. The flesh is medium-thick, solid, yellow in colour, and sweet.[28]
  • "Red Prawn" (Udang Merah, D175), found in the states of Pahang and Johor.[29][30] The fruit is medium-sized with oval shape, brownish green skin having short thorns. The flesh is thick, not solid, yellow-coloured, and has a sweet taste.[25]

Indonesian varieties

Local durian in Cigudeg, Bogor, West Java, Indonesia

Indonesia has more than 103 varieties of durian. The most cultivated species is Durio zibethinus.[31] Notable varieties are Sukun durian (Central Java), sitokong (Betawi), sijapang (Betawi), Simas (Bogor), Sunan (Jepara), si dodol, and si hijau (South Kalimantan)[31] and Petruk (Jepara,[32] Central Java).[31]

Thai varieties

In Thailand, some popular varieties include Sultan (D24), Kop (D99 Thai: กบ – "frog" Thai pronunciation: [kòp]), Chanee (D123, Thai: ชะนี – "gibbon" Thai pronunciation: [tɕʰániː]), Berserah or Green Durian or Tuan Mek Hijau (D145 Thai: ทุเรียนเขียว – Green Durian Thai pronunciation: [tʰúriːən kʰǐow]), Kan Yao (D158, Thai: ก้านยาว – Long Stem Thai pronunciation: [kâːn jaːw]), Mon Thong (D159, Thai: หมอนทอง – Golden Pillow Thai pronunciation: [mɔ̌ːn tʰɔːŋ]), Kradum Thong (Thai: กระดุมทอง – Golden Button Thai pronunciation: [kràdum tʰɔːŋ]), and with no common name, D169. Each cultivar has a distinct taste and odour. More than 200 cultivars of D. zibethinus exist in Thailand.

Mon Thong is the most commercially sought after, for its thick, full-bodied creamy and mild sweet-tasting flesh with relatively moderate smell emitted and smaller seeds, while Chanee is the best in terms of its resistance to infection by Phytophthora palmivora. Kan Yao is somewhat less common, but prized for its longer window of time when it is both sweet and odourless at the same time. Among all the cultivars in Thailand, five are currently in large-scale commercial cultivation: Chanee, Mon Thong, Kan Yao, Ruang, and Kradum.[33]

By 2007, Thai government scientist Songpol Somsri had crossbred more than ninety varieties of durian to create Chantaburi No. 1, a cultivar without the characteristic odour.[34] Another hybrid, Chantaburi No. 3, develops the odour about three days after the fruit is picked, which enables an odourless transport yet satisfies consumers who prefer the pungent odour.[34] On 22 May 2012, two other cultivars from Thailand that also lack the usual odour, Long Laplae and Lin Laplae, were presented to the public by Yothin Samutkhiri, governor of Uttaradit Province from where these cultivars were developed locally, while he announced the dates for the annual durian fair of Laplae District, and the name given to each cultivar.[35]

Cultivation and availability

The durian is cultivated in tropical regions, and stops growing when mean daily temperatures drop below 22 °C (72 °F).[19] The centre of ecological diversity for durians is the island of Borneo, where the fruits of the edible species of Durio including D. zibethinus, D. dulcis, D. graveolens, D. kutejensis, D. oxleyanus, and D. testudinarius are sold in local markets.

D. zibethinus is not grown in Brunei because consumers there prefer other species such as D. graveolens, D. kutejensis, and D. oxleyanus. These species are commonly distributed in Brunei, and together with other species like D. testudinarius and D. dulcis constitute a genetically diverse crop source.[36]

Although the durian is not native to Thailand, Thailand is ranked the world's number one exporter of durian, producing around 700,000 tonnes of durian per year, 400,000 tonnes of which are exported to mainland China and Hong Kong.[37] Malaysia and Indonesia follow, both producing about 265,000 tonnes each. Of this, Malaysia exported 35,000 tonnes in 1999.[38] Chantaburi in Thailand holds the World Durian Festival in early May each year. This single province is responsible for half of the durian production of Thailand.[39][40] The Davao Region is the top producer of the fruit in the Philippines, producing 60% of the country's total.[41] The Kadayawan Durian Festival is held in conjunction with the Kadayawan Festival, an annual celebration in Davao City, featuring durians and other fruits.[42][43]

Durian was introduced into Australia in the early 1960s and clonal material was first introduced in 1975. Over thirty clones of D. zibethinus and six other Durio species have been subsequently introduced into Australia.[44] China is the major importer, purchasing 65,000 tonnes in 1999, followed by Singapore with 40,000 tonnes and Taiwan with 5,000 tonnes. In the same year, the United States imported 2,000 tonnes, mostly frozen, and the European Community imported 500 tonnes.[38] Due to the increasing popularity of durian in China, the price had risen up to 20 times over in four years, in a market that was worth nearly £400m in 2018. Malaysia negotiated a deal with China to export the whole fruit frozen for the first time to China starting in 2019, previously only Thailand was permitted to export the whole fruit to China.[45] In 2021, exports of durians to China have increased to 821,500 tonnes which was 4 times compared to 2017, and a 42.7 percent increase from the year before. The large majority of that was sourced from Thailand where China purchased at least US$3.4 billion worth or 90 percent of Thailand's fresh durian exports in that year, according to the Thai Ministry of Commerce.[46][47]

The durian is a seasonal fruit, unlike some other non-seasonal tropical fruits such as the papaya which are available throughout the year. In peninsular Malaysia and Singapore, the season for durians is typically from June to August, coinciding with that of the mangosteen.[10]

Prices of durians are high due to postharvest changes and having a short shelf life in normal temperatures.[48] In Singapore in 2007, the strong demand for high quality cultivars such as the D24 (Sultan), and Musang King (Mao Shan Wang) resulted in high retail prices.[23] The edible portion of the fruit, known as the aril and usually referred to as the "flesh" or "pulp", only accounts for about 15–30% of the mass of the entire fruit.[49] By 2018, Musang King farmers saw very large increases in the prices they received, making the fruit far more lucrative than palm oil or rubber. This led to an increase in durian plantation.[45]

Flavour and odour

Sign informing that the durian fruit is not allowed inside Singapore's Mass Rapid Transit
Sliced deep-fried durian in packages at a market in Thailand

The unusual flavour and odour of the fruit have prompted many people to express diverse and passionate views ranging from deep appreciation to intense disgust.[3][50][51] Writing in 1856, the British naturalist Alfred Russel Wallace provided a much-quoted description of the flavour of the durian:

The five cells are silky-white within, and are filled with a mass of firm, cream-coloured pulp, containing about three seeds each. This pulp is the edible part, and its consistence and flavour are indescribable. A rich custard highly flavoured with almonds gives the best general idea of it, but there are occasional wafts of flavour that call to mind cream-cheese, onion-sauce, sherry-wine, and other incongruous dishes. Then there is a rich glutinous smoothness in the pulp which nothing else possesses, but which adds to its delicacy. It is neither acidic nor sweet nor juicy; yet it wants neither of these qualities, for it is in itself perfect. It produces no nausea or other bad effect, and the more you eat of it the less you feel inclined to stop. In fact, to eat Durians is a new sensation worth a voyage to the East to experience. ... as producing a food of the most exquisite flavour it is unsurpassed.[52][a]

Wallace described himself as being at first reluctant to try it because of the aroma, "but in Borneo I found a ripe fruit on the ground, and, eating it out of doors, I at once became a confirmed Durian eater".[53] He cited one traveller from 1599:[b] "it is of such an excellent taste that it surpasses in flavour all other fruits of the world, according to those who have tasted it."[53] He cites another writer: "To those not used to it, it seems at first to smell like rotten onions, but immediately after they have tasted it they prefer it to all other food. The natives give it honourable titles, exalt it, and make verses on it."[53]

While Wallace cautions that "the smell of the ripe fruit is certainly at first disagreeable", later descriptions by Westerners are more graphic in detail. Novelist Anthony Burgess writes that eating durian is "like eating sweet raspberry blancmange in the lavatory".[54] Travel and food writer Richard Sterling says:

its odor is best described as pig-excrement, turpentine and onions, garnished with a gym sock. It can be smelled from yards away. Despite its great local popularity, the raw fruit is forbidden from some establishments such as hotels, subways and airports, including public transportation in Southeast Asia.[55]

Other comparisons have been made with the civet, sewage, stale vomit, skunk spray and used surgical swabs.[50] The wide range of descriptions for the odour of durian may have a great deal to do with the variability of durian odour itself.[8][56] Durians from different species or clones can have significantly different aromas; for example, red durian (D. dulcis) has a deep caramel flavour with a turpentine odour while red-fleshed durian (D. graveolens) emits a fragrance of roasted almonds.[3] Among the varieties of D. zibethinus, Thai varieties are sweeter in flavour and less odorous than Malay ones.[10] The degree of ripeness has an effect on the flavour as well.[10]

In 2019, researchers from the Technical University of Munich identified ethanethiol and its derivatives as a reason for its fetid smell. However, the biochemical pathway by which the plant produces ethanethiol remained unclear such as the enzyme that releases ethanethiol.[57]

The fruit's strong smell led to its ban from the subway in Singapore; it is not used in many hotels because of its pungency.[58]

Phytochemicals

Hundreds of phytochemicals responsible for durian flavour and aroma include diverse volatile compounds, such as esters, ketones, alcohols (primarily ethanol), and organosulfur compounds, with various thiols.[56][59] Ethyl 2-methylbutanoate had the highest content among esters in a study of several varieties.[56] Sugar content, primarily sucrose, has a range of 8–20% among different durian varieties.[56] Durian flesh contains diverse polyphenols, especially myricetin, and various carotenoids, including a rich content of beta-carotene.[56]

People in Southeast Asia with frequent exposures to durian are able to easily distinguish the sweet-like scent of its ketones and esters from rotten or putrescine odours which are from volatile amines and fatty acids. Some individuals are unable to differentiate these smells and find this fruit noxious, whereas others find it pleasant and appealing.[3][50][51]

This strong odour can be detected half a mile away by animals, thus luring them. In addition, the fruit is highly appetising to diverse animals, including squirrels, mouse deer, pigs, sun bear, orangutan, elephants, and even carnivorous tigers.[60][61] While some of these animals eat the fruit and dispose of the seed under the parent plant, others swallow the seed with the fruit, and then transport it some distance before excreting, with the seed being dispersed as a result.[62] The thorny, armoured covering of the fruit discourages smaller animals; larger animals are more likely to transport the seeds far from the parent tree.[63]

Ripeness and selection

According to Larousse Gastronomique, the durian fruit is ready to eat when its husk begins to crack.[64] However, the ideal stage of ripeness to be enjoyed varies from region to region in Southeast Asia and by species. Some species grow so tall that they can only be collected once they have fallen to the ground, whereas most cultivars of D. zibethinus are nearly always cut from the tree and allowed to ripen while waiting to be sold. Some people in southern Thailand prefer their durians relatively young when the clusters of fruit within the shell are still crisp in texture and mild in flavour. For some people in northern Thailand, the preference is for the fruit to be soft and aromatic. In Malaysia and Singapore, most consumers prefer the fruit to be as ripe and pungent in aroma as possible and may even risk allowing the fruit to continue ripening after its husk has already cracked open. In this state, the flesh becomes richly creamy and slightly alcoholic.[50]

The various preferences regarding ripeness among consumers make it hard to issue general statements about choosing a "good" durian. A durian that falls off the tree continues to ripen for two to four days, but after five or six days most would consider it overripe and unpalatable,[3] although some Thais proceed from that point to cook it with palm sugar, creating a dessert called durian (or thurian) guan.[65]

Uses

Culinary

Tempoyak, made from fermented durian in Bandung, West Java, Indonesia
Ketan durian, glutinous rice with durian sauce in Indonesia
Tempoyak ikan patin, catfish in tempoyak curry, Palembang, South Sumatra, Indonesia
Keripik durian Medan (durian chips) in Medan, North Sumatra, Indonesia

Durian fruit is used to flavour a wide variety of sweet edibles such as traditional Malay candy, ice kacang, dodol, lempuk,[66] rose biscuits, ice cream, milkshakes, mooncakes, Yule logs, and cappuccino. Es durian (durian ice cream) is a popular dessert in Indonesia, sold at street side stall in Indonesian cities, especially in Java. Pulut Durian or ketan durian is glutinous rice steamed with coconut milk and served with ripened durian. In Sabah, red durian is fried with onions and chilli and served as a side dish.[67] Red-fleshed durian is traditionally added to sayur, an Indonesian soup made from freshwater fish.[5] Ikan brengkes tempoyak is fish cooked in a durian-based sauce, traditional in Sumatra.[68] Dried durian flesh can be made into kripik durian (durian chips).

Tempoyak refers to fermented durian, usually made from lower quality durian unsuitable for direct consumption. Tempoyak can be eaten either cooked or uncooked, is normally eaten with rice, and can also be used for making curry. Sambal Tempoyak is a Malay dish made from the fermented durian fruit, coconut milk, and a collection of spicy ingredients known as sambal. In Malay peninsula and Sumatra, Pangasius catfish can be either cooked as tempoyak ikan patin (fish in tempoyak curry) or as brengkes (pais) tempoyak, which is a steamed fermented durian paste in banana leaf container.

In Thailand, durian is often eaten fresh with sweet sticky rice, and blocks of durian paste are sold in the markets, though much of the paste is adulterated with pumpkin.[3] Unripe durians may be cooked as a vegetable, except in the Philippines, where all uses are sweet rather than savoury. Malaysians make both sugared and salted preserves from durian. When durian is minced with salt, onions and vinegar, it is called boder. The durian seeds, which are the size of chestnuts, can be eaten whether they are boiled, roasted or fried in coconut oil, with a texture that is similar to taro or yam, but stickier. In Java, the seeds are sliced thin and cooked with sugar as a confection. Uncooked durian seeds are potentially toxic due to cyclopropene fatty acids and should not be ingested.[69]

Young leaves and shoots of the durian are occasionally cooked as greens. Sometimes the ash of the burned rind is added to special cakes.[3] The petals of durian flowers are eaten in the North Sumatra province of Indonesia and Sarawak of Malaysia, while in the Moluccas islands the husk of the durian fruit is used as fuel to smoke fish. The nectar and pollen of the durian flower that honeybees collect is an important honey source, but the characteristics of the honey are unknown.[70]

Nutrition

Raw durian is composed of 65% water, 27% carbohydrates (including 4% dietary fibre), 5% fat and 1% protein. In 100 grams, raw or fresh frozen durian provides 33% of the Daily Value (DV) of thiamine and moderate content of other B vitamins, vitamin C, and the dietary mineral manganese (15–24% DV, table). Different durian varieties from Malaysia, Thailand and Indonesia vary in their carbohydrate content by 16–29%, fat content by 2–5%, protein content by 2–4%, dietary fibre content by 1–4%, and caloric value by 84–185 kcal per 100 grams.[56] The fatty acid composition of durian flesh is particularly rich in oleic acid and palmitic acid.[56]

Origin and history

The origin of the durian is thought to be in the region of Borneo and Sumatra, with wild trees in the Malay peninsula, and orchards commonly cultivated in a wide region from India to New Guinea.[3] Four hundred years ago, it was traded across present-day Myanmar, and was actively cultivated especially in Thailand and South Vietnam.[3]

The earliest known European reference to the durian is the record of Niccolò de' Conti, who travelled to Southeast Asia in the 15th century.[71] Translated from the Latin in which Poggio Bracciolini recorded de Conti's travels: "They [people of Sumatra] have a green fruit which they call durian, as big as a watermelon. Inside there are five things like elongated oranges, and resembling thick butter, with a combination of flavours."[72] The Portuguese physician Garcia de Orta described durians in Colóquios dos simples e drogas da India published in 1563. In 1741, Herbarium Amboinense by the German botanist Georg Eberhard Rumphius was published, providing the most detailed and accurate account of durians for over a century. The genus Durio has a complex taxonomy that has seen the subtraction and addition of many species since it was created by Rumphius.[19] During the early stages of its taxonomical study, there was some confusion between durian and the soursop (Annona muricata), for both of these species had thorny green fruit.[73] The Malay name for the soursop is durian Belanda, meaning Dutch durian.[74] In the 18th century, Johann Anton Weinmann considered the durian to belong to Castaneae as its fruit was similar to the horse chestnut.[73]

Michał Boym, a Jesuit missionary to China, provided a 1655 report on durian to European scholars.
Durio zibethinus. Chromolithograph by Hoola Van Nooten, circa 1863

D. zibethinus was introduced into Ceylon by the Portuguese in the 16th century and was reintroduced many times later. It has been planted in the Americas but confined to botanical gardens. The first seedlings were sent from the Royal Botanic Gardens, Kew, to Auguste Saint-Arroman of Dominica in 1884.[75]

In Southeast Asia, the durian has been cultivated for centuries at the village level, probably since the late 18th century, and commercially since the mid-20th century.[3][10] In My Tropic Isle, Australian author and naturalist Edmund James Banfield tells how, in the early 20th century, a friend in Singapore sent him a durian seed, which he planted and cared for on his tropical island off the north coast of Queensland.[76]

Since the early 1990s, the domestic and international demand for durian in the Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) region has increased significantly, partly due to the increasing affluence of Southeast Asia.[10]

In 1949, the British botanist E. J. H. Corner published The Durian Theory, or the Origin of the Modern Tree. His theory was that endozoochory (the enticement of animals to transport seeds in their stomach) arose before any other method of seed dispersal, and that primitive ancestors of Durio species were the earliest practitioners of that dispersal method, in particular red durian (D. dulcis) exemplifying the primitive fruit of flowering plants. However, in more recent circumscriptions of Durioneae, the tribe into which Durio and its sister taxa fall, fleshy arils and spiny fruits are derived within the clade. Some genera possess these characters, but others do not. The most recent molecular evidence (on which the most recent, well-supported circumscription of Durioneae is based) therefore refutes Corner's Durian Theory.[12]

Culture and folk medicine

Cultural influences

A common local belief is that the durian is harmful when eaten with coffee[50] or alcoholic beverages.[10] The latter belief can be traced back at least to the 18th century when Rumphius stated that one should not drink alcohol after eating durians as it will cause indigestion and bad breath. In 1929, J. D. Gimlette wrote in his Malay Poisons and Charm Cures that the durian fruit must not be eaten with brandy. In 1981, J. R. Croft wrote in his Bombacaceae: In Handbooks of the Flora of Papua New Guinea that "a feeling of morbidity" often follows the consumption of alcohol too soon after eating durian. Several medical investigations on the validity of this belief have been conducted with varying conclusions,[10] though a study by the University of Tsukuba finds the fruit's high sulphur content inhibits the activity of aldehyde dehydrogenase, causing a 70 percent reduction of the ability to clear toxins from the body.[77]

Durian fruit is armed with sharp thorns, capable of drawing blood.
Singapore's Esplanade building, nicknamed "The Durian"

The durian is commonly known as the "king of fruits",[5] a label that can be attributed to its formidable look and overpowering odour.[78] In its native Southeast Asia, the durian is an everyday food and portrayed in the local media in accordance with the cultural perception it has in the region. The durian symbolised the subjective nature of ugliness and beauty in Hong Kong director Fruit Chan's 2000 film Durian Durian (榴槤飄飄, lau lin piu piu), and was a nickname for the reckless but lovable protagonist of the eponymous Singaporean TV comedy Durian King played by Adrian Pang.[79] Likewise, the oddly shaped Esplanade building in Singapore (Theatres on the Bay) is often called "The Durian" by locals,[79] and "The Big Durian" is the nickname of Jakarta, Indonesia.[80]

A durian falling on a person's head can cause serious injuries because it is heavy, armed with sharp thorns, and can fall from a significant height. Wearing a hardhat is recommended when collecting the fruit. A common saying is that a durian has eyes, and can see where it is falling, because the fruit allegedly never falls during daylight hours when people may be hurt. However, people have died from durian falling on their heads, especially young children.[81][82] A saying in Malay and Indonesian, durian runtuh, which translates to "getting hit by a durian", is the equivalent of the English phrase "windfall gain".[83] Nevertheless, signs warning people not to linger under durian trees are found in Indonesia.[84] Strong nylon or woven rope netting is often strung between durian trees in orchards, serving a threefold purpose: the nets aid in the collection of the mature fruits, deter ground-level scavengers, and prevent the durians from falling onto people.

A naturally spineless variety of durian growing wild in Davao, Philippines, was discovered in the 1960s; fruits borne from these seeds also lacked spines.[10] Since the bases of the scales develop into spines as the fruit matures, sometimes spineless durians are produced artificially by scraping scales off immature fruits.[10] In Malaysia, a spineless durian clone D172 is registered by Agriculture Department on 17 June 1989. It was called "Durian Botak" ('Bald Durian').[85] In Indonesia, Ir Sumeru Ashari, head of Durian Research Centre, Universitas Brawijaya reported spineless durian from Kasembon, Malang. Another cultivar is from Lombok, Nusa Tenggara Barat, Indonesia.

Animals such as Sumatran elephants and tigers are known to consume durians.[61]

One of the names Thailand contributed to the list of storm names for Western North Pacific tropical cyclones was 'Durian',[86] which was retired after the second storm of this name in 2006. Being a fruit much loved by a variety of wild beasts, the durian sometimes signifies the long-forgotten animalistic aspect of humans, as in the legend of Orang Mawas, the Malaysian version of Bigfoot, and Orang Pendek, its Sumatran version, both of which have been claimed to feast on durians.[87][88]

Folk medicine

In Malaysia, a decoction of the leaves and roots used to be prescribed as an antipyretic. The leaf juice is applied on the head of a fever patient.[3] The most complete description of the medicinal use of the durian as remedies for fevers is a Malay prescription, collected by Burkill and Haniff in 1930. It instructs the reader to boil the roots of Hibiscus rosa-sinensis with the roots of Durio zibethinus, Nephelium longan, Nephelium mutabile and Artocarpus integrifolia, and drink the decoction or use it as a poultice.[89]

Southeast Asian traditional beliefs, as well as traditional Chinese food therapy, consider the durian fruit to have warming properties liable to cause excessive sweating.[90] The traditional method to counteract this is to pour water into the empty shell of the fruit after the pulp has been consumed and drink it.[50] An alternative method is to eat the durian in accompaniment with mangosteen, which is considered to have cooling properties. Pregnant women or people with high blood pressure are traditionally advised not to consume durian.[34][91]

The Javanese believe durian to have aphrodisiac qualities, and impose a set of rules on what may or may not be consumed with it or shortly thereafter.[50] A saying in Indonesian, durian jatuh sarung naik, meaning "the durian falls and the sarong comes up", refers to this belief.[92] The warnings against the supposed lecherous quality of this fruit soon spread to the West – the Swedenborgian philosopher Herman Vetterling commented on so-called "erotic properties" of the durian in the early 20th century.[93]

Environmental impact

The high demand for durians in China has prompted a shift in Malaysia from small-scale durian orchards to large-scale industrial operations. Forests are cleared to make way for large durian plantations, compounding an existing deforestation problem caused by the cultivation of oil palms.[94] Animal species such as the small flying fox, which pollinates durian trees, and the Malayan tiger are endangered by the increasing deforestation of their habitats.[94][95] In the Gua Musang District, the state government approved the conversion of 40 km2 (10,000 acres) of forestry, including indigenous lands of the Orang Asli, to durian plantations.[96]

The prevalence of the Musang King and Monthong varieties in Malaysia and Thailand, respectively, has led to concerns about a decrease in the durian's genetic diversity at the expense of higher-quality varieties.[94] A 2022 study of durian species in Kalimantan, Indonesia, found low genetic diversity, suggestive of inbreeding depression and genetic drift.[97] Additionally, these dominant hybrid varieties are more susceptible to pests and fungal diseases, requiring the use of insecticides and fungicides that can weaken the trees.[94]

See also

Wikimedia Commons has media related to Durian.
Wikiquote has quotations related to Durian.

Notes

a. ^ Wallace makes an almost identical comment in his 1866 publication The Malay Archipelago: The land of the orang-utang and the bird of paradise.[53]

b. ^ The traveller Wallace cites is Linschott (Wallace's spelling for Jan Huyghen van Linschoten), whose name appears repeatedly in Internet searches on durian, with such citations themselves tracing back to Wallace. In translations of Linschoten's writings, the fruit is spelled as duryoen.[98]

References

  1. ^ a b "Durio L." Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 12 March 2007. Archived from the original on 30 May 2010. Retrieved 16 February 2010.
  2. ^ "durian". Lexico UK English Dictionary. Oxford University Press. Archived from the original on 27 April 2021.
  3. ^ a b c d e f g h i j k l m Morton, JF (1987). "Durian". Fruits of Warm Climates. Florida Flair Books; republished in New Crop Resource Online Program, Center for New Crops and Plant Products, Department of Horticulture and Landscape Architecture, Purdue University. ISBN 978-0-9610184-1-2. Archived from the original on 15 February 2021. Retrieved 5 February 2004.
  4. ^ a b "Hail the king of fruit – 10 types of durians from Malaysia". The Straits Times. 22 June 2015. Archived from the original on 27 May 2019. Retrieved 26 May 2019.
  5. ^ a b c Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing. pp. 54–56. ISBN 978-1-4196-3955-5.
  6. ^ a b c "durian, n.". Oxford English Dictionary. Archived from the original on 11 April 2022. Retrieved 11 April 2022.
  7. ^ "Durian". Dictionary.com. Archived from the original on 12 March 2022. Retrieved 11 April 2022.
  8. ^ a b c d Husin, NA; Rahman, S; Karunakaran, R; Bhore, SJ (2018). "A review on the nutritional, medicinal, molecular and genome attributes of durian (Durio zibethinus L.), the king of fruits in Malaysia". Bioinformation. 14 (6): 265–270. doi:10.6026/97320630014265. ISSN 0973-2063. PMC 6137565. PMID 30237671.
  9. ^ Teh, Bin Tean; Lim, Kevin; Yong, Chern Han; Ng, Cedric Chuan Young; Rao, Sushma Ramesh; Rajasegaran, Vikneswari; Lim, Weng Khong; Ong, Choon Kiat; Chan, Ki; Cheng, Vincent Kin Yuen; Soh, Poh Sheng; Swarup, Sanjay; Rozen, Steven G.; Nagarajan, Niranjan; Tan, Patrick (November 2017). "The draft genome of tropical fruit durian (Durio zibethinus)". Nature Genetics. 49 (11): 1633–1641. doi:10.1038/ng.3972. ISSN 1546-1718. PMID 28991254. S2CID 9804756.
  10. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 978-92-9043-318-7. Archived from the original on 30 October 2020. Retrieved 20 November 2008.
  11. ^ a b Nyffeler, Reto; Baum, David A. (1 January 2001). "Systematics and character evolution in Durio s. lat. (Malvaceae/Helicteroideae/Durioneae or Bombacaceae-Durioneae)". Organisms Diversity & Evolution. 1 (3): 165–178. doi:10.1078/1439-6092-00015.
  12. ^ a b c Nyffeler, R.; Baum, D. A. (1 March 2000). "Phylogenetic relationships of the durians (Bombacaceae-Durioneae or /Malvaceae/Helicteroideae/Durioneae) based on chloroplast and nuclear ribosomal DNA sequences". Plant Systematics and Evolution. 224 (1–2): 55–82. doi:10.1007/BF00985266. ISSN 0378-2697. S2CID 43469554.
  13. ^ Kostermans, A. J. G. H. (1958). "The genus Durio Adans. (Bombacalceac)". Reinwardtia. 4 (3): 357–460. Archived from the original on 2 December 2017. Retrieved 31 March 2017.
  14. ^ "USDA GRIN Taxonomy, Durionaceae". Archived from the original on 3 December 2013. Retrieved 22 June 2014.
  15. ^ "Angiosperm Phylogeny Website – Malvales". Missouri Botanical Garden. Archived from the original on 14 July 2014. Retrieved 19 February 2009.
  16. ^ Alverson, William S.; Whitlock, Barbara A.; Nyffeler, Reto; Bayer, Clemens; Baum, David A. (1 October 1999). "Phylogeny of the core Malvales: evidence from ndhF sequence data". American Journal of Botany. 86 (10): 1474–1486. doi:10.2307/2656928. ISSN 0002-9122. JSTOR 2656928. PMID 10523287.
  17. ^ Bayer, Clemens; Fay, Michael F.; De Bruijn, Anette Y.; Savolainen, Vincent; Morton, Cynthia M.; Kubitzki, Klaus; Alverson, William S.; Chase, Mark W. (1 April 1999). "Support for an expanded family concept of Malvaceae within a recircumscribed order Malvales: a combined analysis of plastid atpB and rbcL DNA sequences". Botanical Journal of the Linnean Society. 129 (4): 267–303. doi:10.1111/j.1095-8339.1999.tb00505.x. ISSN 1095-8339.
  18. ^ a b Teh, Bin Tean; Lim, Kevin; Yong, Chern Han; Ng, Cedric Chuan Young; Rao, Sushma Ramesh; Rajasegaran, Vikneswari; Lim, Weng Khong; Ong, Choon Kiat; Chan, Ki; Cheng, Vincent Kin Yuen; Soh, Poh Sheng; Swarup, Sanjay; Rozen, Steven G.; Nagarajan, Niranjan; Tan, Patrick (9 October 2017). "The draft genome of tropical fruit durian (Durio zibethinus)". Nature Genetics. 49 (11): 1633–1641. doi:10.1038/ng.3972. PMID 28991254. S2CID 9804756.
  19. ^ a b c O'Gara, E.; Guest, D. I.; Hassan, N. M. (2004). "Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia" (PDF). In Drenth, A.; Guest, D. I. (eds.). Diversity and management of Phytophthora in Southeast Asia. ACIAR Monograph No. 114. Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). pp. 180–186. ISBN 978-1-86320-405-7. Archived from the original (PDF) on 4 March 2011. Retrieved 20 November 2008.
  20. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). p. 2. ISBN 978-92-9043-318-7. Archived from the original on 1 April 2017. Retrieved 4 September 2012. See also pp. 5–6 regarding whether Linnaeus or Murray is the correct authority for the binomial name
  21. ^ Whitten, Tony (2001). The Ecology of Sumatra. Periplus. p. 329. ISBN 978-962-593-074-9.
  22. ^ Yumoto, Takakazu (2000). "Bird-pollination of Three Durio Species (Bombacaceae) in a Tropical Rainforest in Sarawak, Malaysia". American Journal of Botany. 87 (8): 1181–1188. doi:10.2307/2656655. JSTOR 2656655. PMID 10948003.
  23. ^ a b "Durian King". The Straits Times. ST Foodies Club. 2006. Archived from the original on 15 December 2007. Retrieved 25 July 2007.
  24. ^ "Varieties Registered For National Crop List". pvpbkkt.doa.gov.my. Archived from the original on 13 September 2021. Retrieved 13 September 2021.
  25. ^ a b Mengenali Variety Durian Popular di Malaysia (PDF). Jabatan Pertanian Malaysia. Archived (PDF) from the original on 12 July 2018. Retrieved 19 July 2019.
  26. ^ "The Wonderland of Malaysia Durian". Archived from the original on 29 January 2021. Retrieved 8 February 2021.
  27. ^ a b "How to Identify Musang King and D24". Year of the durian. 16 February 2013. Archived from the original on 6 May 2017. Retrieved 3 May 2017.
  28. ^ Van Dyk, Mel (28 June 2019). "Durian mas hajah hasmah". The Independent Insight. The Independent Insight. Archived from the original on 26 September 2019. Retrieved 19 July 2019.
  29. ^ "Panduan Lengkap Durian untuk Pencinta Raja Buah". Butterkicap. 4 December 2017. Archived from the original on 19 July 2019. Retrieved 19 July 2019.
  30. ^ Low, Christina. "10 variations of durians – the King of Fruits – Metro News | The Star Online". www.thestar.com.my. Archived from the original on 19 July 2019. Retrieved 19 July 2019.
  31. ^ a b c Ruwaida, Ismi Puji; Supriyadi; Parjanto (2009). "Variability analysis of Sukun durian plant (Durio zibethinus) based on RAPD marker". Nusantara Bioscience. 1 (2). Archived from the original on 14 August 2020. Retrieved 30 November 2020.
  32. ^ "Durian Petruk". IPTEKnet BPPT. Archived from the original on 31 December 2009. Retrieved 9 December 2009.
  33. ^ "Durian Exporting Strategy, National Durian Database (กลยุทธการส่งออกทุเรียน)" (in Thai). Department of Agriculture, Thailand. Archived from the original on 18 August 2011. Retrieved 26 July 2010.
  34. ^ a b c Fuller, Thomas (8 April 2007). "Fans Sour on Sweeter Version of Asia's Smelliest Fruit". The New York Times. Archived from the original on 10 April 2009. Retrieved 20 November 2008.
  35. ^ "Odourless durians to hit the market". The Nation. 23 May 2012. Archived from the original on 25 June 2012. Retrieved 21 June 2012.
  36. ^ Osman, M. B.; Mohamed, Z. A.; Idris, S.; Aman, R. (1995). Tropical fruit production and genetic resources in Southeast Asia: Identifying the priority fruit species (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 978-92-9043-249-4. OCLC 723476105. Archived from the original on 30 September 2008. Retrieved 10 November 2017. In Brunei Darussalam, D. zibethinus does not occur locally. The people in Brunei prefer the other species, such as D. graveolens, D. kutejensis, and D. oxyleyanus. These species are quite commonly distributed in the country and together with other species like D. testudinarius and D. dulcis, represent rich genetic diversity.
  37. ^ Svasti, Pichaya; Jariyasombat, Peerawat (22 April 2018). "Made in Thailand". Bangkok Post. No. Brunch. Retrieved 23 April 2018.
  38. ^ a b Committee on Commodity Problems (December 2001). "VI. Overview of Minor Tropical Fruits". FAO. Archived from the original on 2 January 2019. Retrieved 20 November 2008.
  39. ^ Government Public Relations Department (5 June 2005). "World Durian Festival 2005". Thailand News – Thailand official news and information. Thailand: Foreign Office. Archived from the original on 7 January 2009. Retrieved 20 November 2008.
  40. ^ "Thailand's Durian growing areas". Food Market Exchange. 2003. Archived from the original on 16 March 2008. Retrieved 20 November 2008.
  41. ^ Mellejor, Lilian (30 July 2018). "Davao City remains top producer of durian fruit". Philippine News Agency. Retrieved 20 April 2022.
  42. ^ "DURIAN FEST IS BACK | After two-year hiatus, 'king of fruits' take center stage for Kadayawan". 15 August 2022.
  43. ^ "Durian Festival Takes Center-Stage at Kadayawan in Davao".
  44. ^ Watson, B. J. (1983). Durian. Fact Sheet. Vol. 6. Rare Fruits Council of Australia.
  45. ^ a b Ellis-Petersen, Hannah (2 December 2018). "Durian: the foul-smelling fruit that could make Malaysia millions". The Observer. Archived from the original on 2 December 2018. Retrieved 2 December 2018.
  46. ^ "China's durian boom sparks ASEAN alarm over mega trade deal". Nikkei Asia. Retrieved 14 February 2023.
  47. ^ "Durian Was Most Popular Imported Fruit in China Last Year With Imports of USD4.2 Billion". www.yicaiglobal.com. Retrieved 14 February 2023.
  48. ^ Rodrigues, Sueli; Silva, Ebenezer de Oliveira; Brito, Edy Sousa de (5 January 2018). Exotic Fruits Reference Guide. Academic Press. p. 169. ISBN 978-0-12-803153-7. Retrieved 20 April 2022.
  49. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). p. 35. ISBN 978-92-9043-318-7. Archived (PDF) from the original on 13 July 2017. Retrieved 12 June 2011.
  50. ^ a b c d e f g Davidson, Alan (1999). The Oxford Companion to Food. Oxford University Press. p. 263. ISBN 978-0-19-211579-9.
  51. ^ a b Genthe, Henry (September 1999). "Durians Smell Awful – But the Taste Is Heavenly". Smithsonian Institution. Archived from the original on 11 October 2016. Retrieved 6 October 2016.
  52. ^ Wallace, Alfred Russel (1856). "On the Bamboo and Durian of Borneo". Archived from the original on 6 October 2008. Retrieved 20 November 2008.
  53. ^ a b c d Wallace, Alfred Russel (1886). The Malay Archipelago: The land of the orang-utang and the bird of paradise. London: Macmillan & Co. pp. 74–75. Retrieved 4 June 2010.
  54. ^ Burgess, Anthony (1993) [1956]. The Long Day Wanes: A Malayan Trilogy. W. W. Norton & Company. p. 68. ISBN 978-0-393-30943-0. Archived from the original on 20 October 2021. Retrieved 6 October 2020.
  55. ^ Winokur, Jon, ed. (2003). The Traveling Curmudgeon: Irreverent Notes, Quotes, and Anecdotes on Dismal Destinations, Excess Baggage, the Full Upright Position, and Other Reasons Not to Go There. Sasquatch Books. p. 102. ISBN 978-1-57061-389-0.
  56. ^ a b c d e f g A Aziz, Nur; Mhd Jalil, Abbe (13 March 2019). "Bioactive compounds, nutritional value, and potential health benefits of indigenous durian (Durio zibethinus Murr.): A review". Foods. 8 (3): E96. doi:10.3390/foods8030096. ISSN 2304-8158. PMC 6463093. PMID 30871187.
  57. ^ Fischer, Nadine S.; Steinhaus, Martin (11 December 2019). "Identification of an Important Odorant Precursor in Durian: First Evidence of Ethionine in Plants". Journal of Agricultural and Food Chemistry. 68 (38): 10397–10402. doi:10.1021/acs.jafc.9b07065. ISSN 0021-8561. PMID 31825619. S2CID 209329891.
  58. ^ Rob Picheta; Frederik Pleitgen (22 June 2020). "Smelly durian fruit sends six to hospital and forces evacuation". CNN. Archived from the original on 23 June 2020. Retrieved 23 June 2020.
  59. ^ Li JX, Schieberle P, Steinhaus M (2012). "Characterization of the major odour-active compounds in Thai durian ( Durio zibethinus L. 'Monthong') by aroma extract dilution analysis and headspace gas chromatography-olfactometry". J Agric Food Chem. 60 (45): 11253–62. doi:10.1021/jf303881k. PMID 23088286.
  60. ^ Mulqueen, Kevin (18 October 2004). "In praise of the delectable durian". The Telegraph. Archived from the original on 17 September 2016. Retrieved 6 October 2016.
  61. ^ a b "Sumatran tiger inspects durian fruit on forest floor". BBC. ARKive. Archived from the original on 26 August 2012. Retrieved 2 July 2012.
  62. ^ Marinelli, Janet, ed. (1998). Brooklyn Botanic Garden Gardener's Desk Reference. Henry Holt and Co. p. 691. ISBN 978-0-8050-5095-0.
  63. ^ McGee, Harold (2004). On Food and Cooking (Revised ed.). Scribner. p. 379. ISBN 978-0-684-80001-1.
  64. ^ Montagne, Prosper, ed. (2001). Larousse Gastronomique. Clarkson Potter. p. 439. ISBN 978-0-609-60971-2.
  65. ^ Gasik, Lindsay (2014). The Durian Tourist's Guide To Thailand: Volume 1 of The Durian Tourist. Archived from the original on 1 April 2017. Retrieved 6 October 2016.
  66. ^ "Mardi – Lempuk technology". mardi.gov.my. Archived from the original on 7 July 2012. Retrieved 4 July 2018.
  67. ^ "Traditional Cuisine". Sabah Tourism Promotion Corporation. Archived from the original on 29 September 2008. Retrieved 20 November 2008.
  68. ^ Vaisutis, Justine; Neal Bedford; Mark Elliott; Nick Ray; Ryan Ver Berkmoes (2007). Indonesia (Lonely Planet Travel Guides). Lonely Planet Publications. p. 83. ISBN 978-1-74104-435-5.
  69. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio, A Bibliographic Review. Bioversity International, International Plant Genetic Resources Institute. pp. 56–59. ISBN 978-9290433187. Archived from the original on 2 February 2019. Retrieved 26 August 2017.
  70. ^ Crane, E., ed. (1976). Honey: A Comprehensive Survey. Bee Research Association. ISBN 978-0-434-90270-5.
  71. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). p. 3. ISBN 978-92-9043-318-7. Archived (PDF) from the original on 13 July 2017. Retrieved 12 June 2011.
  72. ^ Yule, Henry; Burnell, Arthur Coke (1996) [1886]. "Durian, Dorian". Hobson-Jobson: The Anglo–Indian Dictionary. Wordsworth Editions. p. 332. ISBN 978-1853263637. Archived from the original on 1 April 2017. Retrieved 15 December 2015.
  73. ^ a b Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). p. 6. ISBN 978-92-9043-318-7. Archived (PDF) from the original on 13 July 2017. Retrieved 12 June 2011.
  74. ^ Davidson, Alan (1999). The Oxford Companion to Food. Oxford University Press. p. 737. ISBN 978-0-19-211579-9.
  75. ^ "Agroforestry Tree Database – Durio zibethinus". International Center for Research in Agroforestry. Archived from the original on 27 September 2011. Retrieved 20 November 2008.
  76. ^ Banfield, E. J. (1911). My Tropic Isle. T. Fisher Unwin. Archived from the original on 7 October 2008. Retrieved 20 November 2008.
  77. ^ "Durians and booze: worse than a stinking hangover". New Scientist. 16 September 2009. Archived from the original on 22 September 2009. Retrieved 15 October 2009.
  78. ^ The mangosteen, called the "queen of fruits", is petite and mild in comparison. The mangosteen season coincides with that of the durian and is seen as a complement, which is probably how the mangosteen received the complementary title.
  79. ^ a b "Uniquely Singapore – July 2006 Issue". Singapore Tourism Board. 2006. Archived from the original on 23 August 2007. Retrieved 31 July 2007.
  80. ^ Suryodiningrat, Meidyatama (22 June 2007). "Jakarta: A city we learn to love but never to like". The Jakarta Post. Archived from the original on 21 February 2008.
  81. ^ "Baby boy killed by falling durian in Jawi". The Star. Archived from the original on 4 July 2018. Retrieved 4 July 2018.
  82. ^ Solomon, Charmaine (1998). "Encyclopedia of Asian Food". Periplus. Archived from the original on 9 April 2001. Retrieved 20 November 2008.
  83. ^ Echols, John M.; Hassan Shadily (1989). An Indonesian–English Dictionary. Cornell University Press. p. 292. ISBN 978-0-8014-2127-3.
  84. ^ Vaisutis, Justine; Neal Bedford; Mark Elliott; Nick Ray; Ryan Ver Berkmoes (2007). Indonesia (Lonely Planet Travel Guides). Lonely Planet Publications. pp. 393–394. ISBN 978-1-74104-435-5.
  85. ^ "Boosting Durian Productivity" (PDF). Archived from the original (PDF) on 16 June 2013. Retrieved 29 June 2012.
  86. ^ "Tropical Cyclone Names". Japan Meteorological Agency. Archived from the original on 12 December 2009. Retrieved 10 March 2007.
  87. ^ Lian, Hah Foong (2 January 2000). "Village abuzz over sighting of 'mawas'". Star Publications, Malaysia. Archived from the original on 18 November 2008. Retrieved 20 November 2008.
  88. ^ "Do 'orang pendek' really exist?". Jambiexplorer.com. Archived from the original on 16 January 2008. Retrieved 19 March 2006.
  89. ^ Burkill, I. H.; Haniff, M. (1930). "Malay village medicine, prescriptions collected". Gardens Bulletin Straits Settlements (6): 176–177.
  90. ^ Huang, Kee C. (1998). The Pharmacology of Chinese Herbs (Second ed.). CRC Press. p. 2. ISBN 978-0-8493-1665-4.
  91. ^ McElroy, Anne; Townsend, Patricia K. (2003). Medical Anthropology in Ecological Perspective. Westview Press. p. 253. ISBN 978-0-8133-3821-7.
  92. ^ Stevens, Alan M. (2000). Schmidgall-Tellings, A. (ed.). A Comprehensive Indonesian–English Dictionary. Ohio University Press. p. 255. ISBN 978-0-8214-1584-9.
  93. ^ Vetterling, Herman (2003) [1923]. Illuminate of Gorlitz or Jakob Bohme's Life and Philosophy, Part 3. Kessinger Publishing. p. 1380. ISBN 978-0-7661-4788-1.
  94. ^ a b c d Airriess, Christopher (2020). "Trade, Tourism and the Environment in Asia's Durian Boom". Focus on Geography. American Geographical Society. 63. doi:10.21690/foge/2020.63.6f. S2CID 243637781.
  95. ^ Aziz, Sheema A.; Clements, Gopalasamy R.; McConkey, Kim R.; et al. (2017). "Pollination by the locally endangered island flying fox (Pteropus hypomelanus) enhances fruit production of the economically important durian (Durio zibethinus)". Ecology and Evolution. 7 (21): 8670–8684. doi:10.1002/ece3.3213. PMC 5677486. PMID 29152168.
  96. ^ Rahman, Serina (2020). "Malaysia and the Pursuit of Sustainability". Southeast Asian Affairs. 2020: 214–215. JSTOR 26938892.
  97. ^ Mursyidin, Dindin Hidayatul; Makruf, Muhammad Irfan; Badruzsaufari; et al. (2022). "Molecular diversity of exotic durian (Durio spp.) germplasm: a case study of Kalimantan, Indonesia". Journal of Genetic Engineering and Biotechnology. 20 (1): 39. doi:10.1186/s43141-022-00321-8. PMC 8888783. PMID 35230532.
  98. ^ Burnell, Arthur Coke; Tiele, P. A. (1885). The voyage of John Huyghen van Linschoten to the East Indies. London: The Hakluyt Society. p. 51 (n72 in electronic page field).
Listen to this article (38 minutes)
Spoken Wikipedia icon
This audio file was created from a revision of this article dated 22 January 2009, and does not reflect subsequent edits.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Durio: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The durian (/ˈdʊəriən/, /ˈdjʊəriən/) is the edible fruit of several tree species belonging to the genus Durio. There are 30 recognised Durio species, at least nine of which produce edible fruit. Durio zibethinus, native to Borneo and Sumatra, is the only species available in the international market. It has over 300 named varieties in Thailand and 100 in Malaysia, as of 1987. Other species are sold in their local regions.

Named in some regions as the "king of fruits", the durian is distinctive for its large size, strong odour, and thorn-covered rind. The fruit can grow as large as 30 centimetres (12 inches) long and 15 cm (6 in) in diameter, and it typically weighs 1 to 3 kilograms (2 to 7 pounds). Its shape ranges from oblong to round, the colour of its husk green to brown, and its flesh pale yellow to red, depending on the species.

An acquired taste, some people regard the durian as having a pleasantly sweet fragrance, whereas others find the aroma overpowering and unpleasant. The smell evokes reactions from deep appreciation to intense disgust, and has been described variously as rotten onions, turpentine, and raw sewage. The persistence of its odour, which may linger for several days, has led certain hotels and public transportation services in Southeast Asia to ban the fruit. The 19th century British naturalist Alfred Russel Wallace described its flesh as "a rich custard highly flavoured with almonds". The flesh can be consumed at various stages of ripeness, and it is used to flavour a wide variety of savoury and sweet desserts in Southeast Asian cuisines. The seeds can also be eaten when cooked.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Durio ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Durio (latine Durio) estas frukto kiun produktas tropika arbo klasifikita en la familio malvacojbombakacoj depende de la fonto. Ĝis nun, oni malkovris 30 speciojn kies naskiĝareo situas en Sud-Orienta Azio, sed nur 9 el ili estas fruktodonaj. Durio zibethinus estas la ununura specio disponebla en la internacia merkato. Temas pri manĝebla ovoforma fruktego kies cirklo povas mezuri ĝis 40cm. Ĝi ĝenerale kreskas alte sur la portanta arbo kaj falas fortege grunden ekde kiam ĝi estas matura pro sia granda pezo (ĝis 5 kg). La durio enhavas tre fajnan guston kiu similus al kruda kamemberto kun nuancoj de ananaso kaj ajlo, kaj laŭ kelkaj ĝi ankaŭ elvokas buteron. La frukto ankaŭ ellasas tre fortan odoron kiu estas ĉu repele naŭza ĉu nekredeble alloga laŭ la opinioj. Ĝi estas ofte konsiderita la Reĝo de la Frukto de multaj personoj kaj interalie aparte ŝatita de la instinktomanĝantoj.

La nomo venas el la Indonezia lingvo (Durian) kaj signifas "Dornhava".

 src=
Malfermita duriofrukto
 src=
Por durio-malpermesata areo en Singapuro
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Durio ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Durio es un género de plantas con flores con 41 especies de la familia Malvaceae. Fue descrito por Michel Adanson y publicado en Familles des Plantes 2: 399, en el año 1763. La especie tipo es Durio zibethinus Rumph. ex Murray, publicado en Systema Vegetabilium. Editio decima tertia 581 en el año 1774.[1]

La fruta es conocida como durio, derivación de la palabra duri en el idioma bahasa melayu que traduce espiga o espina, en referencia a las numerosas protuberancias que salen del fruto en forma de espigas, es decir "fruta espinosa" en dicha lengua. El sufijo an es el artículo, por lo tanto se dice también "durian" que traduce "el durio" o "el espinoso".[2]

Existen 30 especies de durio reconocidos entre las cuales 9 son comestibles. Durio zibethinus es la única especie comercializada en el mercado internacional. Las demás especies se encuentran sólo en los mercados locales del Sudeste Asiático en donde se le llama "el rey de las frutas".[3]​ El durio se caracteriza por ser una fruta grande que puede alcanzar los 30 centímetros de largo por 15 de diámetro y un peso aproximado de entre 1 y 3 kilos, su fuerte olor y su cuerpo cubierto de espinas. El olor es una de las materias de principal discusión sobre esta fruta. Para muchos resulta una auténtica fragancia y para otros puede parecer un olor nauseabundo. La persistencia del olor ha hecho que el durio sea prohibido en ciertos hoteles y medios de transporte público en Asia.

Taxonomía

El género Durio está clasificado en la familia Malvaceae, a veces se lo coloca en Bombacaceae.[4]

Entre las 30 especies conocidas de durio, 9 han sido identificadas como comestibles, pero es posible que existan más.[5]​ En la siguiente lista se resaltan en negrilla aquellos que son comestibles, aunque es posible que los demás también lo sean:

Descripción

El árbol del durio puede alcanzar entre 25 y 50 metros de altura, pero ello depende de la especie.[6]​ Las hojas siempre están verdes y son elípticas, las cuales se alargan entre 10 y 18 centímetros. Las flores se producen entre 3 y 30 racimos en ramos largos directamente sobre el tronco con cada flor tendiendo sus sépalos y cinco - muy raramente 4 o 6 - pétalos.

El árbol tiene una o dos floraciones y fructificaciónes por año, aunque ello puede variar de acuerdo a la especie, lugar y los cultivadores. Un árbol típico puede dar sus primeros frutos a los 5 años de edad. El fruto puede colgar de cualquier rama y madurar en tres meses después de la polinización. El fruto puede crecer hasta 30 centímetros de largo por 15 de diámetro y obtener un peso de 3 kilogramos (entre 2 y 7 libras).[6]​ Su forma puede ir desde alargada a redonda, el color de su cáscara de verde a café y su carne de amarillo pálido a rojo, de acuerdo a la especie.[6]​ Entre las 30 especies de durio conocidas, 9 han sido identificadas como comestibles: D. zibethinus, D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, D. macrantha, D. oxleyanus y D. testudinarum.[7]​ Otras especies aún no han sido objeto de estudios, por lo tanto es posible que sean más las especies de durio comestible.[6]​ El durio guarda una similitud con yaca, pero no tienen ninguna relación.

Las flores del durio son grandes y cubiertas con una gran cantidad de néctar, lo que produce un olor pesado, amargo y como a mantequilla o queso. Según los botánicos, estas características vienen de flores que son polinizadas por ciertas especies de murciélagos que toman el néctar y el polen.[8]​ De acuerdo a investigaciones en Malasia en la década de 1970, el durio es polinizado exclusivamente por el murciélago de caverna Eonycteris.[6]​ Sin embargo, en un estudio de 1996 se encontró que había otras dos especies que eran vitales en la polinización: el pájaro Arachnothera de la familia Nectariniidae y la abeja asiática Apis dorsata o abeja grande, así como otras aves a la par que los murciélagos.[9]

Cultivares

 src=
Durio.

A través de los siglos, numerosos cultivares de durio se han propagado con clones vegetales en diferentes regiones del Sudeste Asiático. Se han producido diferentes resultados procedentes de semillas de árboles con cualidades excelentes, pero en la actualidad abundan sistemas como el acodo (obligar a las ramas acodadas a que echen raíces formando individuos dotados de cualidades idénticas a la planta madre), el acodo aéreo y, mucho más diseminado, el injerto. Los diferentes cultivares han producido notables características como variaciones de forma, tipo de espina e incluso el olor.[6]​ Los consumidores de durio manifiestan incluso preferencias por determinados cultivares, lo que afecta los precios en el mercado.[10]

Los cultivares se distinguen por un nombre y un código que comienza por la letra "D". Por ejemplo en Tailandia existen más de 200 cultivares del D. zibethinus, algunos de los más conocidos son D99-Rana (D99กบ - Kop), D123-Gibón (D123ชะนี - Chany), D145-Durio Verde (D145ทุเรียนเขียว - Tureng Khiu), D158-Tallo Largo (D158ก้านยาว - Kan Yao), D159-Almohada de Oro (D159หมอนทอง - Mon Thong), Botón de Oro (กระดุมทอง - Kradum Thong) y sin nombres: D24 y D169. Cada cultivar tiene su gusto y olor característico.

D159-Mong Thong es el más popular en el comercio por su grosor, carne cremosa y sabor dulce, con un olor moderado y semillas pequeñas, mientras que el D123-Chany es el mejor por su resistencia a pestes como la Phytophthora palmivora. D158-Kan Yao es el menos común, pero es el más esperado porque no emite olor y es muy dulce. Los cinco cultivares más comerciales en Tailandia son Chany, Mon Thong, Kan Yao, Ruang y Kradum.[11]

En Malasia existen más de 100 cultivares registrados desde la década de 1920[12]​ y 193 en 1992.[13]​ Los mejores cultivares se pueden reconocer en exposiciones organizadas por el Ministerio de Agricultura de Malasia. Así mismo, en Vietnam el Instituto de Investigación de Frutas Meridionales promueve la competitividad entre cultivadores de durio en donde se produce una variedad conocida como Rey Musang o Rey Montaña Cat.[14]

En 2007 un científico tailandés, Songpol Somsri, asociado al gobierno, cruzó más de 9 especies de durio para crear el Chantaburí No. 1, un cultivar que no presente el olor característico.[15]​ Otro híbrido, el Chantaburí No. 3, desarrolla el olor tres días antes de ser recogido, lo que posibilita un transporte sin olores, pero satisface el gusto de consumidores que prefieren el olor característico del durio.[15]​ El 22 de mayo de 2012 otros dos cultivares de Tailandia que también fueron desarrollados sin olor, Long Laplae y Lin Laplae, fueron presentados al público por el gobernador de la provincia de Uttaradit, Yothin Samuthhiri y anunció la apertura de la Feria anual del Distrito de Laplae en donde están ambos cultivares.[16]

Los cultivares más populares de Singapur y Malasia en donde las variedades son similares, incluye el D24, conocido por su sabor agridulce. También el XO que tiene un color pálido y la carne con un sabor a alcohol fermentado, el Chook Kiok, en cantonés "pata de bambú), que tiene un color amarillo y el Rey Musang, que es el más popular.

Cultivo y comercialización

El durio es nativo de Brunéi, Indonesia y Malasia.[6]​ Existe un debate acerca de si también es nativo de la región de Davao en Filipinas o fue introducido allí.[6]​ Este crece en otras áreas con un clima similar y es estrictamente tropical y deja de crecer cuando encuentra temperaturas diarias por debajo de los 22 °C (72 °F).[7]

El centro de la diversidad ecológica del durio es la isla de Borneo, en donde es posible encontrar en el mercado especies como D. zibethinus, D. dulcis, D. graveolens, D. kutejensis, D. oxleyanus y D. testudinarum. En Brunéi no se cultiva D. zibethinus, porque los consumidores prefieren otras especies como D. graveolens, D. kutejensis y D. oxleyanus. Estas especies se distribuyen en Brunéi y con otras como D. testudinarum y D. dulcis representan una rica diversidad genética.[17]

Aunque el durio no es nativo de Tailandia, el país es el principal exportador de durio, con una producción de 781 toneladas de 1 millón 400 mil que se produce mundialmente (1999), exportando 111 mil toneladas a países como Taiwán, Hong Kong, Malasia, Singapur y Canadá.[17][18]​ Malasia e Indonesia son los que siguen en volumen de exportaciones, ambos produciendo 265 mil toneladas cada uno. En 1999 Malasia exportó 35 mil toneladas.[18]​ En mayo se celebra el Festival Mundial del Durio en la provincia tailandesa de Chantaburí, la cual es responsable del 50% de la producción nacional.[19][20]​ En las Filipinas, el centro del durio es la región de Davao, en donde se celebra anualmente el Festival Kadayawan. Otras plantaciones de durio se encuentran en Camboya, en la provincia de Kampot, en donde se encuentra el monumento al durio, Laos, Vietnam, Birmania, Sri Lanka, India, Indias Occidentales, Florida, Hawaii, Papua Nueva Guinea, Polinesia, Madagascar, la isla de Hainan, el noreste de Australia y Singapur.

Australia introdujo el durio en la década de 1960 y material clonado en 1975. Más de 30 clones del D. zibethinus y 6 especies de durio han sido introducidos subsecuentemente en Australia.[21]​ China es el principal importador de durio, comprando 65 mil toneldas en 1999, seguido de Singapur con 40 mil toneladas y Taiwán con 5 mil. En el mismo año Estados Unidos importó 2 mil toneladas de durio congelado y la Comunidad Europea 500 toneladas.[18]

El durio es una fruta de estación y no como las frutas que pueden encontrarse durante todo el año como la papaya. En la península de Malasia y en Singapur la estación del durio es entre junio y agosto, lo que coincide con la del mangostino.[6]​ El precio del durio es relativamente alto si se compara con otras frutas. Por ejemplo en Singapur la alta demanda por cultivares de buena calidad tales como el D24, Sultan y el Mao Shan Wang ha resultado en precios entre 8 15 dólares de Singapor por un kilo.[10]​ La carne del fruto, conocida como el arilo, es tan sólo entre el 15 y 30% de toda la masa del fruto,[6]​ pero numerosos consumidores en Singapur están dispuestos a invertir hasta 75 dólares de Singapur por la preciosa fruta.[10]

Sinonimia

Referencias

  1. «Durio». Tropicos.org. Jardín Botánico de Misuri. Consultado el 28 de septiembre de 2010.
  2. Huxley, A. (Ed.) (1992). New RHS Dictionary of Gardening. Macmillan. ISBN 1-56159-001-0.
  3. Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing. pp. 54-56. ISBN 1-4196-3955-2.
  4. "Durio L.". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. Retrieved 2010-02-16.
  5. Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute. ISBN 92-9043-318-3.
  6. a b c d e f g h i j Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-318-3. Retrieved 2008-11-20.
  7. a b O'Gara, E., Guest, D. I. and Hassan, N. M. (2004). "Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia". In Drenth, A. and Guest, D. I. Diversity and management of Phytophthora in Southeast Asia. ACIAR Monograph No. 114 (PDF). Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). pp. 180–186. ISBN 1-86320-405-9. Retrieved 2008-11-20. Error en la cita: Etiqueta no válida; el nombre «O'Gara_1» está definido varias veces con contenidos diferentes
  8. Whitten, Tony (2001). The Ecology of Sumatra. Periplus. p. 329. ISBN 962-593-074-4.
  9. Yumoto, Takakazu (2000). "Bird-pollination of Three Durio Species (Bombacaceae) in a Tropical Rainforest in Sarawak, Malaysia". American Journal of Botany (American Journal of Botany, Vol. 87, No. 8) 87 (8): 1181–1188. doi:10.2307/2656655. JSTOR 2656655. PMID 10948003.
  10. a b c "ST Foodies Club – Durian King". The Straits Times. 2006. Archived from the original on 2007-12-15. Retrieved 2007-07-25.
  11. "Durian Exporting Strategy, National Durian Database (กลยุทธการส่งออกทุเรียน)" (in Thai). Department of Agriculture, Thailand. Archived from the original on 2010-07-26. Retrieved 2010-07-26.
  12. "Comprehensive List of Durian Clones Registered by the Agriculture Department (of Malaysia)". Durian OnLine. Archived from the original on 2008-11-20. Retrieved 2006-03-05.
  13. Boosting Durian Productivity
  14. Teo, Wan Gek (2009-06-23). "Durian lovers head north on day tours". The Straits Times. Retrieved 2009-09-19.
  15. a b Fuller, Thomas (2007-04-08). "Fans Sour on Sweeter Version of Asia's Smelliest Fruit". New York Times. Retrieved 2008-11-20.
  16. "Odourless durians to hit the market". The Nation. 23 May 2012.
  17. a b M.B. Osman, Z.A. Mohamed, S. Idris and R. Aman (1995). Tropical fruit production and genetic resources in Southeast Asia: Identifying the priority fruit species. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-249-7. Retrieved 2008-11-20.
  18. a b c "Committee on Commodity Problems – VI. Overview of Minor Tropical Fruits". FAO. December 2001. Retrieved 2008-11-20.
  19. "World Durian Festival 2005". Thailand News – Thailand official news and information. Foreign Office, The Government Public Relations Department. 2005-06-05. Retrieved 2008-11-20.
  20. "Thailand's Durian growing areas". Food Market Exchange. 2003. Retrieved 2008-11-20.
  21. Watson, B. J (1983). "Durian". Fact Sheet No. 6.: Rare Fruits Council of Australia.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Durio: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Durio es un género de plantas con flores con 41 especies de la familia Malvaceae. Fue descrito por Michel Adanson y publicado en Familles des Plantes 2: 399, en el año 1763. La especie tipo es Durio zibethinus Rumph. ex Murray, publicado en Systema Vegetabilium. Editio decima tertia 581 en el año 1774.​

La fruta es conocida como durio, derivación de la palabra duri en el idioma bahasa melayu que traduce espiga o espina, en referencia a las numerosas protuberancias que salen del fruto en forma de espigas, es decir "fruta espinosa" en dicha lengua. El sufijo an es el artículo, por lo tanto se dice también "durian" que traduce "el durio" o "el espinoso".​

Existen 30 especies de durio reconocidos entre las cuales 9 son comestibles. Durio zibethinus es la única especie comercializada en el mercado internacional. Las demás especies se encuentran sólo en los mercados locales del Sudeste Asiático en donde se le llama "el rey de las frutas".​ El durio se caracteriza por ser una fruta grande que puede alcanzar los 30 centímetros de largo por 15 de diámetro y un peso aproximado de entre 1 y 3 kilos, su fuerte olor y su cuerpo cubierto de espinas. El olor es una de las materias de principal discusión sobre esta fruta. Para muchos resulta una auténtica fragancia y para otros puede parecer un olor nauseabundo. La persistencia del olor ha hecho que el durio sea prohibido en ciertos hoteles y medios de transporte público en Asia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Durian ( Basque )

provided by wikipedia EU
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Durian: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Duriana Durio generoko 30 zuhaitz espezie inguruk ematen duten fruitua da. Jatorriz Asia tropikalekoak dira espezie hauek.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Duriot ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Duriot[1] (Durio) on kasvisuku malvakasvien heimossa. Siihen kuuluu noin 28–34 lajia. Durioiden luontainen levinneisyysalue sijaitsee Kaakkois-Aasiassa Burmasta Malakan niemimaalle. Duriot ovat puita, joita lepakot pölyttävät. Tunnetuin lajeista on durio (Durio zibethinus), joka tuottaa suurikokoisia syötäviä hedelmiä.[2] Duriot ovat tunnettuja hajustaan.

Lähteet

  1. Kassu – Kasvien suomenkieliset nimet (suomenkielisen nimen lähde)
  2. Mabberley, D. J.: The plant-book. A portable dictionary of the vascular plants, second edition, s. 245. UK: Cambridge University Press, 1997. ISBN 0-521-41421-0.

Aiheesta muualla

 src=
Duriohedelmä
Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Duriot: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Duriot (Durio) on kasvisuku malvakasvien heimossa. Siihen kuuluu noin 28–34 lajia. Durioiden luontainen levinneisyysalue sijaitsee Kaakkois-Aasiassa Burmasta Malakan niemimaalle. Duriot ovat puita, joita lepakot pölyttävät. Tunnetuin lajeista on durio (Durio zibethinus), joka tuottaa suurikokoisia syötäviä hedelmiä. Duriot ovat tunnettuja hajustaan.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Durio ( French )

provided by wikipedia FR

Durio est un genre de plantes de la famille des Malvacées, l'espèce la plus répandue étant le durian (Durio zibethinus).

Description

Il y a 30 espèces reconnues dans le genre Durio, mais seulement neuf produisent des fruits comestibles. Le durian est la seule espèce disponible sur le marché international : les autres espèces sont vendues uniquement dans leurs régions locales. Le nom « durian » est dérivé du mot indo-malais « duri » qui se réfère aux nombreuses protubérances du fruit.

Souvent considéré comme le roi des fruits [1], le durian se distingue par sa grande taille, une odeur répugnante, et sa redoutable enveloppe couverte d'épines. Le fruit peut atteindre une taille de 30 centimètres de long et 15 centimètres de diamètre, et il pèse généralement un à trois kilogrammes. Sa forme varie de oblongue à ronde, la couleur de son enveloppe de vert à brun, et sa chair de jaune pâle à rouge, selon les espèces.

La chair comestible émet une odeur distinctive qui est forte et pénétrante, même lorsque l'enveloppe est intacte. L'odeur évoque, selon les personnes, les oignons pourris, la térébenthine, voire les égouts. La persistance de son odeur a conduit à son interdiction dans certains hôtels et transports publics d'Asie du Sud-Est.

Espèces

  • Durio acutifolius (Mast.) Kosterm.
  • Durio affinis Becc.
  • Durio beccarianus Kosterm. & Soegeng.
  • Durio bukitrayaensis Kosterm.
  • Durio burmanicus Soegeng.
  • Durio carinatus Mast.
  • Durio crassipes Kosterm.
  • Durio dulcis Becc.
  • Durio excelsus (Korth.) Bakh.
  • Durio grandiflorus Kosterm. & Soegeng
  • Durio graveolens Becc.
  • Durio griffithii (Mast.) Bakh.
  • Durio kinabaluensis Kosterm & Soegeng
  • Durio kutejensis Hassk. & Becc.
  • Durio lanceolatus Mast.
  • Durio lissocarpus Mast.
  • Durio lowianus Scort. & King
  • Durio macrantha Kosterm.
  • Durio macrolepis Kosterm.
  • Durio macrophyllus Ridl.
  • Durio malaccensis Planch.
  • Durio mansoni (Gamble) Bakh.
  • Durio oblongus Mast.
  • Durio oxleyanus Griff.
  • Durio pinangianus Ridl.
  • Durio purpureus Kosterm. & Soegeng.
  • Durio singaporensis
  • Durio testudinarum Becc.
  • Durio wyatt-Smithii Kosterm.
  • Durio zibethinus (durian) Murray

Notes et références

  1. (en) Heaton, Donald D., A Consumers Guide on World Fruit, BookSurge Publishing, 2006 (ISBN 1-4196-3955-2), p. 54–56

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Durio: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Durio est un genre de plantes de la famille des Malvacées, l'espèce la plus répandue étant le durian (Durio zibethinus).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Durio ( Indonesian )

provided by wikipedia ID
Artikel utama: Durian

Durio adalah nama marga durian; termasuk ke dalam suku Malvaceae (dahulu Bombacaceae), anak suku Helicteroideae. Dari sekitar 27-30 spesies anggota marga ini, sejauh ini diketahui sembilan spesies yang menghasilkan buah yang dapat dimakan. Meskipun demikian, masih banyak spesies yang buahnya belum berhasil dikoleksi atau belum dikenal dengan baik; dan masih sangat mungkin untuk mendapatkan spesies lain yang buahnya mungkin dapat dimakan.[1] Kostermans pada tahun 1958 melaporkan persebaran 27 spesies Durio: 18 di Kalimantan, 11 di Semenanjung Malaya, dan 7 di Sumatra.[2] Hasil kajian terhadap koleksi herbarium di Kebun Raya Bogor menunjukkan bahwa di Indonesia ada sedikitnya 20 jenis Durio: 18 di Kalimantan, 7 di Sumatra, dan masing-masing satu di Jawa, Bali, Sulawesi, dan Maluku.[2]

Jenis-jenisnya

Delapan spesies yang buahnya telah diketahui dapat dimakan, adalah:

Durio grandiflorus (Mast.) Kosterm. & Soegeng atau durian munjit, yang sebelumnya dimasukkan sebagai durian yang dapat dimakan, sekarang dianggap sebagai variasi dari Boschia grandiflora Mast.

Selebihnya adalah jenis-jenis yang belum diketahui menghasilkan buah yang dapat dimakan. Ialah:

  • Durio acutifolius (Mast.) Kosterm.: diketahui menyebar di Kalimantan dan Sabah.
  • Durio affinis (Becc.): di Kalimantan Barat dan Sabah.
  • Durio beccarianus (Kosterm. & Soegeng): di Kalimantan Barat.
  • Durio bukitrayaensis (Kosterm.)
  • Durio burmanicus (Soegeng)
  • Durio carinatus (Mast.): di Semenanjung Malaya dan Borneo.
  • Durio crassipes (Kosterm.): di Sabah (di wilayah Tenom dan Sipitang).
  • Durio excelsus (Korth.) Bakh.: di Kalimantan.
  • Durio griffithii (Mast.) Bakh.: di Semenanjung Malaya, Sumatra, dan Borneo.
  • Durio kinabaluensis (Kosterm & Soegeng): di Sabah.
  • Durio lanceolatus (Mast.): di Borneo.
  • Durio lissocarpus (Mast.): di Borneo.
  • Durio macrolepis (Kosterm.): di Semenanjung Malaya.
  • Durio macrophyllus (Ridl.): di Semenanjung Malaya.
  • Durio malaccensis (Planch.): di Semenanjung Malaya dan Sumatra.
  • Durio mansoni (Gamble) Bakh.: di Burma.
  • Durio oblongus (Mast.): di Sarawak.
  • Durio pinangianus (Ridl.): di Semenanjung Malaya (Perak, Penang).
  • Durio purpureus (Kosterm. & Soegeng.): di Kalimantan Barat.
  • Durio singaporensis (Ridl.): di Semenanjung Malaya.
  • Durio wyatt-Smithii (Kosterm.): di Semenanjung Malaya (Terengganu).

Catatan kaki

  1. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute. 92-9043-318-3.
  2. ^ a b Uji, T. 2005. Keanekaragaman Jenis dan Sumber Plasma Nutfah Durio (Durio spp.) di Indonesia. Buletin Plasma Nutfah 11:28-33.

Bahan bacaan

  • Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute. 92-9043-318-3.
  • Morton, J. F. (1987). Fruits of Warm Climates. Florida Flair Books. ISBN 0-9610184-1-0. Full text Durian chapter

Durian

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Durio: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID
Artikel utama: Durian

Durio adalah nama marga durian; termasuk ke dalam suku Malvaceae (dahulu Bombacaceae), anak suku Helicteroideae. Dari sekitar 27-30 spesies anggota marga ini, sejauh ini diketahui sembilan spesies yang menghasilkan buah yang dapat dimakan. Meskipun demikian, masih banyak spesies yang buahnya belum berhasil dikoleksi atau belum dikenal dengan baik; dan masih sangat mungkin untuk mendapatkan spesies lain yang buahnya mungkin dapat dimakan. Kostermans pada tahun 1958 melaporkan persebaran 27 spesies Durio: 18 di Kalimantan, 11 di Semenanjung Malaya, dan 7 di Sumatra. Hasil kajian terhadap koleksi herbarium di Kebun Raya Bogor menunjukkan bahwa di Indonesia ada sedikitnya 20 jenis Durio: 18 di Kalimantan, 7 di Sumatra, dan masing-masing satu di Jawa, Bali, Sulawesi, dan Maluku.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Durio ( Italian )

provided by wikipedia IT

Durio L. è un genere di piante della famiglia Malvaceae.[1]

Il frutto delle specie del genere Durio è noto con il nome di durian.

 src=
Una sezione del frutto del Durio. Si notano la buccia verde e spinosa, e la polpa gialla presente all'interno.

Tassonomia

Il genere comprende le seguenti specie:[1]

Note

  1. ^ a b (EN) Durio, su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 19 febbraio 2022.

Bibliografia

  • Michael J. Brown, Durio, a Bibliographic Review, su books.google.it, International Plant Genetic Resources Institute, 1997. URL consultato il 21 giugno 2014.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Durio: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Durio L. è un genere di piante della famiglia Malvaceae.

Il frutto delle specie del genere Durio è noto con il nome di durian.

 src= Una sezione del frutto del Durio. Si notano la buccia verde e spinosa, e la polpa gialla presente all'interno.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Durio ( Latin )

provided by wikipedia LA

Durio, sive durianum[4] (a Malayano duri 'spina') est genus arborum familiae Malvacearum, cui triginta sunt species, quarum saltem novem fructus esculentos ferunt. Hi in locis suis venduntur; Durio zibethinus est sola species quae in mercatu emi potest.

Ipsum pomum, "rex fructuum" in Asia austro-orientali appellatum, magnitudine, odore gravi, folliculoque spinis cooperto distinguitur. Ad magnitudinem 30 cm et diametron 15 cm crescere potest, et plerumque pondo inter 1 et 3 kg pendit. Secundum speciem forma est rotunda vel oblonga, color folliculi viridis vel fulvus, color carnis gilvus vel ruber.

Caro proprium odorem emittit, gravem et penetralem, etiam cum folliculus intactus est, quem alii dulcem ducent, alii taetrum, et cum odore ceparum putridarum, resina terebinthina, caenoque cloacarum comparant. Propter odorem cunctantem fructus saepe in deversoriis et in vectura publica Asiae austro-orientalis prohibetur.

Durio, indigena Asiae austro-orientalis, Europaeis fere sescentos annos notus est. Alfredus Russel Wallace, biologus Britannicus, carnem "pingui placentae ex ovis factae, amygdalis conditae" comparavit. Caro, quae variis maturitatis gradis edi potest, in variis epulis salsis et dulcibus adhibetur. Semina cocta quoque edi possunt.

Sunt plures centum durionis varietatum cultivatarum, ex quibus in foro aliae magni pretii, aliae minoris sunt.

Historia

Europaei primum saeculo XV fructum cognoverunt. Nicolaus de Comitibus mercator Venetus, in relatione a Poggio Bracciolino scripta, haec dixit: "Fructum viridem habent nomine durianum, magnitudine cucumeris, in quo sunt quinque veluti malarancia oblonga, varii saporis, instar butyri coagulati."[4]

Notae

  1. GRIN
  2. Durio zibethinus apud World Agroforestry
  3. A traveler´s guide to Durian Season apud Year of the Durian
  4. 4.0 4.1 Henry Yule et A. C. Burnell. Hobson-Jobson: The Definitive Glossary of British India, ed. Kate Teltscher (Oxoniae: 2013), p. 216.

Bibliographia

Fontes antiquiores
Eruditio recentior

Nexus externi

Wikidata-logo.svg Situs scientifici: TropicosGRINITISNCBIBiodiversityEncyclopedia of LifePlant Name IndexUSDA Plants Database
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Et auctores varius id editors
original
visit source
partner site
wikipedia LA

Durio: Brief Summary ( Latin )

provided by wikipedia LA

Durio, sive durianum (a Malayano duri 'spina') est genus arborum familiae Malvacearum, cui triginta sunt species, quarum saltem novem fructus esculentos ferunt. Hi in locis suis venduntur; Durio zibethinus est sola species quae in mercatu emi potest.

Ipsum pomum, "rex fructuum" in Asia austro-orientali appellatum, magnitudine, odore gravi, folliculoque spinis cooperto distinguitur. Ad magnitudinem 30 cm et diametron 15 cm crescere potest, et plerumque pondo inter 1 et 3 kg pendit. Secundum speciem forma est rotunda vel oblonga, color folliculi viridis vel fulvus, color carnis gilvus vel ruber.

Caro proprium odorem emittit, gravem et penetralem, etiam cum folliculus intactus est, quem alii dulcem ducent, alii taetrum, et cum odore ceparum putridarum, resina terebinthina, caenoque cloacarum comparant. Propter odorem cunctantem fructus saepe in deversoriis et in vectura publica Asiae austro-orientalis prohibetur.

Durio, indigena Asiae austro-orientalis, Europaeis fere sescentos annos notus est. Alfredus Russel Wallace, biologus Britannicus, carnem "pingui placentae ex ovis factae, amygdalis conditae" comparavit. Caro, quae variis maturitatis gradis edi potest, in variis epulis salsis et dulcibus adhibetur. Semina cocta quoque edi possunt.

Sunt plures centum durionis varietatum cultivatarum, ex quibus in foro aliae magni pretii, aliae minoris sunt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Et auctores varius id editors
original
visit source
partner site
wikipedia LA

Durijus ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Durijus (lot. Durio) – bombakmedinių (Bombacaceae) šeimos augalų gentis. Jų vaisius – durijus.

Žinoma 30 rūšių, visos jos kilusios iš Pietryčių Azijos bent devynios iš jų veda valgomus vaisius.[1] Kvapusis durijus (Durio zibethinus) yra vienintelė rūšis parduodama tarptautinėse rinkose, kitos rūšys yra parduodamos tik tuose regionuose, kur yra auginamos. Durijaus vaisius atpažįstamas pagal didelį dydį, unikalų kvapą ir dygliuotą žievelę. Jo vardas kilęs iš malajų kalbos žodžio duri (dyglys) kartu su malajietiška priesaga an (sudarančia malajų kalboje daiktavardį), reiškiantis „dygliuotą vaisių“. Pietryčių Azijoje durijus yra plačiai žinomas kaip vaisių karalius.

Vaisius užauga iki 40 cm ilgio ir 30 cm diametro, paprastai sveria nuo vieno iki penkių kilogramų. Jo forma būna nuo apvalaus iki pailgo, žievelės spalva yra rudai žalia, gali būti ruda, minkštimas – nuo blyškiai gelsvos iki raudonos, priklausomai nuo rūšies. Kieta išorinė žievelė yra padengta kietais badančiais spygliais, viduje yra valgomas minkštimas, turintis stiprų, išskirtiną kvapą. Kai kam šis kvapas yra kvapnus, kai kam jis bjaurus. Sėklos taip pat valgomos virtos, džiovintos, keptos arba skrudintos.

Šaltiniai


Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Durijus: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Durijus (lot. Durio) – bombakmedinių (Bombacaceae) šeimos augalų gentis. Jų vaisius – durijus.

Žinoma 30 rūšių, visos jos kilusios iš Pietryčių Azijos bent devynios iš jų veda valgomus vaisius. Kvapusis durijus (Durio zibethinus) yra vienintelė rūšis parduodama tarptautinėse rinkose, kitos rūšys yra parduodamos tik tuose regionuose, kur yra auginamos. Durijaus vaisius atpažįstamas pagal didelį dydį, unikalų kvapą ir dygliuotą žievelę. Jo vardas kilęs iš malajų kalbos žodžio duri (dyglys) kartu su malajietiška priesaga an (sudarančia malajų kalboje daiktavardį), reiškiantis „dygliuotą vaisių“. Pietryčių Azijoje durijus yra plačiai žinomas kaip vaisių karalius.

Vaisius užauga iki 40 cm ilgio ir 30 cm diametro, paprastai sveria nuo vieno iki penkių kilogramų. Jo forma būna nuo apvalaus iki pailgo, žievelės spalva yra rudai žalia, gali būti ruda, minkštimas – nuo blyškiai gelsvos iki raudonos, priklausomai nuo rūšies. Kieta išorinė žievelė yra padengta kietais badančiais spygliais, viduje yra valgomas minkštimas, turintis stiprų, išskirtiną kvapą. Kai kam šis kvapas yra kvapnus, kai kam jis bjaurus. Sėklos taip pat valgomos virtos, džiovintos, keptos arba skrudintos.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Duriāns ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Duriāns ir malvu dzimtas Durio ģints koku auglis ar izteiktu smaržu, precīzāk, smaku. Ļoti daudziem cilvēkiem nepatīk šī smaka, bet savukārt ļoti garšo. Par šo augli mēdz teikt tā: "Smaržo kā ellē, bet garšo kā debesīs".

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Durian ( Minangkabau )

provided by wikipedia MIN

Durian (/ˈdjʊriən/)[4] adolah namo babagai jinih spesies tumbuahan dari genus Durio. Namo "durian" ko baasa dari bahaso Malayu iyolah kato "duri" dek karano banyak kuliknyo nan lancik-lancik, sarato akiaran "-an". Saindaknyo ado 30 jinih spesies Durio nan lah kataui, sakurang-kurangnyo sambilan jinih buahnyo dapek dimakan, bahkan di Thailand alah dikambangkan labiah dari 300 varitas.[5] Durio zibethinus umumnyo adolah spesies nan tadapek di pasaran international: spesies-spesies lain biasonyo dijual sacaro lokal. Kini ko ado baratuih-ratuih kultivar durian; nan sasuai jo minaik tatantu konsumen lokal sainggo arago kultivar spesifik tu labiah tinggi di pasa.

Acok disabuik jo banyak urang di Asia tenggara sabagai "si rajo buah",[6] ciri kusuih durian adolah ukurannyo nan gadang, baunnyo nan tajam, sarato duri-duri nan manutuiki kuliknyo. Buahnyo dapek tumbuah inggo sagadang 30 sentimeter (12 in) jo diameter 15 sentimeter (6 in), dan barek umumnyo biasonyo ciek inggo tigo kilogram (2 to 7 lb). Bantuak buahnyo dari lonjong inggo bunda, warno kulik dari ijau inggo coklat, dan dagiang buahnyo dari kuniang pucek inggo sirah, tagantuang jo spesiesnyo.

Buah nan dapek dimakan mangaluaan baun nan kusuih manyangek nan tatap taseba bahkan katiko kuliknyo masiah rapek. Ado urang nan suko kapado baun durian tu, ado pulo nan indak. Baun durian acok lamo malakek tu mambuek buah ko dilarang di hotel-hotel jo transportasi umum di babarapo tampek di Asia Tenggara.

Durian adolah tumbuahan asli Asia Tenggara, dan sudah dikana di dunia Barat salamo 600 taun. Naturalis Inggirih abaik ka-19, Alfred Russel Wallace, manggambaan dagiang buahnyo sarupo "saus kustar nan kayo jo aroma almond". Buahnyo biaso dimakan satalah masak atau agak matah, dan dipakai dalam babagai masakan gurih atau manih pado seni masak Asia Tenggara. Biji durian dapek dimakan satalah dirabuih.

Taksonomi

 src=
Bungo durian biasonyo tatutuik pado siang ari.

Durio sensu lato tadiri dari 30 spesies nan lah dikataui.[7] Durio sensu stricto maliputi 24 dari spesies tasabuik. 6 spesies nan tamasuak dalam Durio s.l. kini dianggok babarapo panaliti sabagai bagian genus tapisah, yaitu Boschia.[8][9] Durio s.s. dan Boschia punyo karakteristik vegetatif nan indak dapek dibedoan dan banyak karakteristik bungonyo nan samo. Pabedoan paliang nyato di antaro kaduonyo adolah salubuang banang sari tabukak babantuak lubang-lubang apeks pado Boschia, sadangkan pado Durio s.s. banantuak calah nan mamanjang.[10] Duo genera iko mambantuak ciek klad, nan mambantuak suku Durioneae basamo genus lainnyo, yaitu Cullenia. Katigo genera tasabuik mambantuak klad nan baciri banang sari nan sangaik tamodifikasi (mono- jo polythecate, bukannyo bithecate).[8]

Genus Durio ditampekan jo babarapo taksonomis dalam famili Bombacaceae, atau dek lainnyo dalam Malvaceae nan maliputi Bombacaceae sarato 7 famili lainnyo nan labaiah ketek dari genera Durionaceae.[3][11][12]

Durio acok dimasuakan dalam Bombacaceae karano adanyo banang sari monothecate, dan bukannyo banang sari bithecate nan biaso ditamuan pado jinih-jinih kapeh (dan sacaro umumnyo angiospermae). Tapi, panalitian-panalitian patamo taradok filogeni kapeh manggunoan data molekuler mampaliekan baso suku Durioneae aruihnyo ditampekan pado subfamili Helicteroideae nan tamasuak juo dalam Malvaceae. Para panaliti riset tu punyo hipotesa baso banang sari monothecate kamungkinan gadang baevolusi sacaro konvergen pado Durioneae jo pado klad Malvatheca (nan maliputi Malvaceae s.l. subfamili Malvoideae dan Bombacoideae).[13][14]

Dekripsi

 src=
Batang durian mudo di Malaysia. Spesies nan lah tuo dapek mancapai tinggi inggo 50 meter (164 kaki)

Batang durian cukuik gadang, tingginyo mancapai 25–50 meter (80–164 kaki) tagantuang spesiesnyo.[7] Daunnyo salalu ijau, babantuak bulek talua inggo lonjong dan panjangnyo 10–18 sentimeter (4–7 inci). Bungonyo tumbuah bakalompok dari tigo inggo tigo puluah pado batang-batang cabangnyo sarato batang gadangnyo, di mano tiok bungonyo punyo daun kalopak bungo sarato limo (kadang ampek atau anam) mahkota bungo. Batang durian babungo jo babuah sakali atau duo kali sataun, wakatunyo tagantuang jo spesies, kultivar, jo daerah tampek tumbuahnyo. Umumnyo batang durian babuah satalah baumua ampek inggo limo taun. Buah durian tagantuang pado batang-batang mano sajo, dan kiro-kiro masak tigo bulan satalah panyabuakan. Buahnyo dapek mancapai panjang inggo 30 sentimeter (12 in) dan diameter 15 sentimeter (6 in), dangan barek umum antaro ciek inggo tigo kilograms(2 to 7 lb).[7] Bantuaknyo dari lonjong inggo bunda, warno kuliknyo dari ijau inggo coklat, dagiang buahnyo dari kuniang pucek inggo sirah tagantuang spesiesnyo.[7] Diantaro spesies Durio nan takana, sambilan di antaranyo dikataui dapek dimakan: D. zibethinus, D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, D. macrantha, D. oxleyanus, dan D. testudinarum.[15] Ado banyak spesies nan buahnyo balun panah dipareso jo ditaliti sacaro mandalam, sainggo mungkin sajo ado lai spesies lain nan dapek dimakan.[7] Walaupun durian agak samo ruponyo jo nangko, tapi spesies kaduonyo indak ado ubuangannyo.

Caliak pulo

Catatan

Rujuakan

  1. Durio zibethinus at worldagroforestry.org
  2. A traveler´s guide to Durian Season at yearofthedurian.com
  3. a b "Durio L.".
  4. Pronunciation common to Oxford English Dictionary (edisi ke-2). Oxford University Press.
  5. Morton, J. F. (1987). Fruits of Warm Climates. Florida Flair Books. ISBN 0-9610184-1-0. http://www.hort.purdue.edu/newcrop/morton/durian_ars.html.
  6. Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing. pp. 54–56. ISBN 1-4196-3955-2.
  7. a b c d e Brown, Michael J. (1997). Durio – A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-318-3. https://books.google.com/books?id=3AcGwT0CdSwC&printsec=frontcover&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false. Diakses pado 20 Nopember 2008.
  8. a b Nyffeler, Reto; Baum, David A. (2001-01-01). "Systematics and character evolution in Durio s. lat. (Malvaceae/Helicteroideae/Durioneae or Bombacaceae-Durioneae)". Organisms Diversity & Evolution 1 (3): 165–178. doi:10.1078/1439-6092-00015. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S143960920470015X.
  9. Nyffeler, R.; Baum, D. A. (2000-03-01). "Phylogenetic relationships of the durians (Bombacaceae-Durioneae or /Malvaceae/Helicteroideae/Durioneae) based on chloroplast and nuclear ribosomal DNA sequences". Plant Systematics and Evolution 224 (1-2): 55–82. doi:10.1007/BF00985266. ISSN 0378-2697. http://link.springer.com/article/10.1007/BF00985266.
  10. Kostermans, A.J.G.H. 1958b.
  11. "USDA GRIN Taxonomy, Durionaceae".
  12. "Angiosperm Phylogeny Website – Malvales".
  13. Alverson, William S.; Whitlock, Barbara A.; Nyffeler, Reto; Bayer, Clemens; Baum, David A. (1999-10-01). "Phylogeny of the core Malvales: evidence from ndhF sequence data". American Journal of Botany 86 (10): 1474–1486. ISSN 0002-9122. PMID 10523287. http://www.amjbot.org/content/86/10/1474.
  14. Bayer, Clemens; Fay, Michael F.; De Bruijn, Anette Y.; Savolainen, Vincent; Morton, Cynthia M.; Kubitzki, Klaus; Alverson, William S.; Chase, Mark W. (1999-04-01). "Support for an expanded family concept of Malvaceae within a recircumscribed order Malvales: a combined analysis of plastid atpB and rbcL DNA sequences". Botanical Journal of the Linnean Society 129 (4): 267–303. doi:10.1111/j.1095-8339.1999.tb00505.x. ISSN 1095-8339. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1095-8339.1999.tb00505.x/abstract.
  15. O'Gara, E., Guest, D. I. and Hassan, N. M. (2004). "Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia" (PDF). Diversity and management of Phytophthora in Southeast Asia. ACIAR Monograph No. 114. Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). pp. 180–186. ISBN 1-86320-405-9. http://aciar.gov.au/files/node/598/mn114-part1.pdf. Diakses pado 20 Nopember 2008.

Pautan lua

license
cc-by-sa-3.0
copyright
En
original
visit source
partner site
wikipedia MIN

Durian: Brief Summary ( Minangkabau )

provided by wikipedia MIN

Durian (/ˈdjʊriən/) adolah namo babagai jinih spesies tumbuahan dari genus Durio. Namo "durian" ko baasa dari bahaso Malayu iyolah kato "duri" dek karano banyak kuliknyo nan lancik-lancik, sarato akiaran "-an". Saindaknyo ado 30 jinih spesies Durio nan lah kataui, sakurang-kurangnyo sambilan jinih buahnyo dapek dimakan, bahkan di Thailand alah dikambangkan labiah dari 300 varitas. Durio zibethinus umumnyo adolah spesies nan tadapek di pasaran international: spesies-spesies lain biasonyo dijual sacaro lokal. Kini ko ado baratuih-ratuih kultivar durian; nan sasuai jo minaik tatantu konsumen lokal sainggo arago kultivar spesifik tu labiah tinggi di pasa.

Acok disabuik jo banyak urang di Asia tenggara sabagai "si rajo buah", ciri kusuih durian adolah ukurannyo nan gadang, baunnyo nan tajam, sarato duri-duri nan manutuiki kuliknyo. Buahnyo dapek tumbuah inggo sagadang 30 sentimeter (12 in) jo diameter 15 sentimeter (6 in), dan barek umumnyo biasonyo ciek inggo tigo kilogram (2 to 7 lb). Bantuak buahnyo dari lonjong inggo bunda, warno kulik dari ijau inggo coklat, dan dagiang buahnyo dari kuniang pucek inggo sirah, tagantuang jo spesiesnyo.

Buah nan dapek dimakan mangaluaan baun nan kusuih manyangek nan tatap taseba bahkan katiko kuliknyo masiah rapek. Ado urang nan suko kapado baun durian tu, ado pulo nan indak. Baun durian acok lamo malakek tu mambuek buah ko dilarang di hotel-hotel jo transportasi umum di babarapo tampek di Asia Tenggara.

Durian adolah tumbuahan asli Asia Tenggara, dan sudah dikana di dunia Barat salamo 600 taun. Naturalis Inggirih abaik ka-19, Alfred Russel Wallace, manggambaan dagiang buahnyo sarupo "saus kustar nan kayo jo aroma almond". Buahnyo biaso dimakan satalah masak atau agak matah, dan dipakai dalam babagai masakan gurih atau manih pado seni masak Asia Tenggara. Biji durian dapek dimakan satalah dirabuih.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
En
original
visit source
partner site
wikipedia MIN

Durian ( Malay )

provided by wikipedia MS
Untuk kegunaan lain, sila lihat Durian (nyahkekaburan).

Durian Durian.jpg Durian in black.jpg Pengelasan saintifik s Alam: Tumbuhan Klad: Angiosperms Klad: Eudikot Klad: Rosids Order: Malvales Keluarga: Malvaceae Subkeluarga: Helicteroideae Tribus: Durioneae Genus: Durio
L. Jenis spesies Durio zibethinus
L. Spesies

Pada masa ini terdapat 30 spesies yang diiktiraf (lihat Senarai spesies Durio)

Sinonim

Lahia Hassk.[1]

Durian (Tulisan Jawi: دورين) ialah buah daripada beberapa spesies pokok dalam genus Durio (pokok Durian)[2] yang menghasilkan buah beraroma kuat yang boleh dimakan. Ia amat terkenal di Asia Tenggara dengan gelaran "raja buah". Saiznya besar, baunya unik dan isinya dilindungi oleh kulit yang berserat dan berduri. Daripada duri itulah durian mendapat namanya.[3] Buah durian boleh membesar sehingga 30 sentimeter (12 inci) panjang dan 15 cm (6 in) diameter, dan lazimnya seberat satu hingga tiga kilogram (2 hingga 7 lb). Bentuknya berbeza daripada bujur hingga bulat, warna kulitnya daripada hijau hingga perang, dan isinya daripada kuning pucat hingga merah, bergantung kepada spesies.

Durian ialah buah tropikal yang berasal dari Brunei, Filipina, Indonesia dan Malaysia, tetapi telah dikenali di dunia Barat sekitar 600 tahun lepas. Ahli alamiah British abad ke-19, Alfred Russel Wallace, masyhur memerikan isi buah ini sebagai "kastard kaya dengan rasa badam". Buah ini boleh dimakan walaupun belum betul-betul masak, dan digunakan sebagai perisa kepada pelbagai jenis makanan berperisa dan manis dalam masakan Asia Tenggara. Bijinya juga boleh dimakan jika dimasak.

Isi buah ini mengeluarkan bau yang tersendiri, kuat dan tajam walaupun kulitnya belum dibuka. Sesetengah orang menganggap bau durian sebagai semerbak; manakala yang lain berasa aromanya amat kuat dan tidak dapat ditahan. Baunya menarik reaksi daripada penikmatan mendalam kepada amat jijik, dan telah diperikan serupa dengan bau badam, bawang busuk, turpentin dan stoking gim. Bau ini telah menyebabkan adanya larangan buah ini dalam sesetengah hotel dan pengangkutan awam di Asia Tenggara.

Terdapat lebih 30 jenis spesies Durio yang diiktiraf, sekurang-kurangnya sembilan daripadanya menghasilkan buah yang boleh dimakan. Durio zibethinus merupakan satu-satunya spesies yang boleh diperolehi di pasaran antarabangsa: spesies lain hanya dijual untuk pasaran tempatan. Bagaimanapun terdapat ratusan kultivar durian; banyak pelanggan sukakan kultivar tertentu, yang membuatkan harganya berbeza-beza di pasaran.ada banyak lagi durian bapak ko

Spesies

 src=
Pokok durian muda. Pokok ini boleh tumbuh sehingga 50 m tinggi

Pokok durian bersaiz besar, dengan ketinggian 25–50 meter (80–164 kaki) mengikut spesies.[4] Daunnya malar hijau, berbentuk eliptik ke oblong dan 10–18 cm (4–7 in) panjang. Bunganya terhasil dalam gugusan tiga hingga tiga puluh di dahan besar dan juga batang, dengan setiap bunga mempunyai kaliks (sepal) dan lima (jarang empat atau enam) ranggi. Durian boleh berbunga dan berbuah sekali atau dua kali setahun, bergantung kepada spesies, kultivar dan lokasi. Pokok ini lazimnya boleh berbuah selepas 4-5 tahun. Buahnya boleh tergantung dari sebarang cabang, dan akan masak kira-kira tiga bulan selepas pendebungaan. Pada kebiasaan, buah durian boleh mencapai 30 cm (12 in) panjang dan 15 cm (6 in) garis pusat, dan seberat 1 hingga 3 kilogram (2–7 lb).[4] menjadikan ladang durian sebagai kawasan berbahaya pada musim durian. Sebiji durian jika jatuh di atas kepala seseorang mampu menyebabkan kecederaan teruk atau membawa kepada kematian.

Selain Durio zibethinus, lapan spesies lain yang dikenal pasti boleh dimakan ialah D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, D. lowianus, D. macrantha, D. oxleyanus dan D. testudinarum.[5] Bagaimanapun, masih ada spesies yang tidak dikaji dengan teliti, jadi mungkin ada lagi spesies lain yang buahnya boleh dimakan.[4]

 src=
Bunga durian selalunya tertutup di waktu siang

Durian, khususnya D. zibethinus, didebungakan secara terbuka, dan dengan itu menunjukkan banyak kepelbagaian dalam warna dan bau buah, saiz biji dan isi, dan fenologi pokok. Nama spesies zibethinus merujuk kepada musang kesturi, Viverra zibetha. Terdapat perselisihan sama ada nama ini, yang diberikan oleh Linnaeus, merujuk kepada sifat musang ini yang sangat sukakan durian sehingga buah ini digunakan sebagai umpan menangkapnya, atau kepada bau durian yang seperti bau musang kesturi.[6]

Bunga durian besar dan berbulu dengan nektar banyak, dan mengeluarkan bau bermentega, masam dan berat. Ciri ini biasa untuk bunga yang didebungakan oleh spesies tertentu kelawar yang memakan nektar dan debunga.[7] Mengikut kajian yang dijalankan di Malaysia pada 1970-an, durian didebungakan hampir sepenuhnya oleh kelawar buah gua (Eonycteris spelaea).[4] Namun, satu kajian 1996 menunjukkan dua spesies, D. grandiflorus dan D. oblongus, didebungakan oleh burung Arachnothera (Nectariniidae) manakala satu lagi spesies, D. kutejensis, didebungakan oleh lebah tualang dan burung selain kelawar.[8]

Kultivar

Rencana utama: Klon durian

Setelah beberapa abad, pelbagai jenis kultivar durian hasil daripada pembiakan vegetatif telah muncul di Asia Tenggara. Dahulunya ditanam dengan keputusan campur daripada biji pokok yang menghasilkan buah berkualiti tinggi, kultivar kini dibiakkan dengan perlapisan, penetutan, atau lebih lazim, melalui pencantuman, termasuk cantuman tunas, venir, potongan, tanggam atau U kepada kecambah pokok penanti yang dipilih secara rawak. Kultivar berlainan dapat dibezakan setakat tertentu melalui kepelbagaian dalam bentuk buah, seperti bentuk duri.[4] Penggemar durian menyukai kultivar tertentu, menaikkan harganya di pasaran.[9]

 src=
Kultivar berlainan biasanya memiliki warna berlainan. D101 (kanan) mempunyai isi kuning lemak, jelas lain dengan kultivar yang di kiri.

Terdapat banyak klon durian, kesemuanya mempunyai nama bermula dengan "D" dan diikuti dengan nombor. Sebagai contoh, sebahagian klon popular adalah D24, D99 (Kop Kecil), D158 (Kan Yao), D159 (Mon Thong) dan D197 (Raja Kunyit). Nombor D diberikan untuk membezakan mereka daripada "piawaian" jenis liar. Setiap kultivar memiliki rasa dan bau berlainan.

Lebih 200 kultivar D. zibethinus wujud di Thailand. Mon Thong paling dicari secara komersil disebabkan isinya yang sederhana manis dan penuh berkrim dengan bau yang tidak begitu kuat dan biji kecil. Manakala Chanee yang terbaik daripada segi tahan jangkitan oleh Phytophthora palmivora. Selain dua kultivar ini, Kan Yao, Ruang dan Kradum juga ditanam secara komersil skala besar.[10] Di Malaysia pula, terdapat sekurang-kurangnya 199 klon durian yang telah didaftarkan[11][12] dan banyak kultivar baik dikenalpasti melalui pertandingan tahunan dalam Pameran Pertanian, Hortikultur dan Agro Pelancongan Malaysia (MAHA). Di Vietnam, proses sama turut dilakukan melalui pertandingan anjuran Institut Penyelidikan Buah Selatan. Varieti popular kini ialah D24 dan D101.[13]

Sehingga 2007, Songpol Somsri, seorang ahli sains kerajaan Thai, telah mengacuk lebih 90 klon durian bagi mencipta Chantaburi No. 1, suatu kultivar tanpa bau cirinya.[14] Satu hibrid lain, Chantaburi No. 3, mengeluarkan bau lebih kurang tiga hari selepas dipetik, membolehkan penghantaran tanpa bau dan pada masa sama memuaskan penggemar yang sukakan bau sengit itu.[14] Pada 22 Mei 2012, dua lagi kultivar tanpa bau dari Thailand, Longlaplae dan Linlaplae, ditunjukkan kepada umum oleh Yothin Samutkhiri, gabenor wilayah Uttaradit di mana kultivar ini dibangunkan.[15]

Ada satu klon durian yang memang tidak berduri semula jadi. Klon tersebut ialah D172. Ia didaftarkan oleh Jabatan Pertanian Malaysia pada 17 Jun 1989. Durian ini diberi nama "Durian Botak" dan berasal dari Muar, Johor.[16] Sebelum itu, durian tanpa duri juga pernah dijumpai di Bandar Davao, Filipina pada 1960-an.[4] Ini berbeza daripada durian yang sisiknya dikikis semasa muda, dengan itu menghalang pertumbuhan duri.[4] Terbaharu di Indonesia pula, Pusat Penelitian Durian Universitas Brawijaya melaporkan kewujudan durian tanpa duri dari Kasembon, Malang. Satu lagi kultivar adalah dari Lombok, Nusa Tenggara Barat, Indonesia.[17]

Taburan

 src=
Gerai durian di Singapura
 src=
Durian dijual berhampiran Cirebon, Indonesia

Durian berasal dari Brunei, Malaysia dan Indonesia,[4] meskipun ia boleh tumbuh dalam sebarang cuaca yang serupa. Durian sesuai ditanam di kawasan yang mempunyai hujan di antara 1800 – 4000 mm setahun. Ia merupakan pohon tropika dan berhenti membesar apabila suhu harian purata jatuh ke bawah 22 °C (72 °F).[5][18]

Pusat kepelbagaian ekosistem untuk durian ialah kepulauan Borneo, di mana banyak buah spesies Durio seperti D. zibethinus, D. dulcis, D. graveolens, D. kutejensis, D. oxleyanus dan D. testudinarum dijual di pasar tempatan. Di Brunei, D. zibethinus tidak ditanam kerana pelanggan lebih menyukai spesies lain seperti D. graveolens, D. kutejensis dan D. oxleyanus. Bersama dengan spesies lain seperti D. testudinarum dan D. dulcis, kepelbagaian ini mewakili kepelbagaian genetik yang kaya.[19]

Walaupun durian tidak berasal dari Thailand, negara itu ialah pengeksport penting durian, menanam 781,000 tonne (769,000 long ton; 861,000 short ton) daripada 1,400,000 tonne (1,400,000 long ton; 1,500,000 short ton) keluaran dunia pada 1999, yang mana 111,000 tonne (109,000 long ton; 122,000 short ton) daripadanya dieksport ke Taiwan, Hong Kong, Malaysia, Singapura dan Kanada.[10][20] Ini diikuti Malaysia dan Indonesia, kedua-duanya menghasilkan sekitar 265,000 tonne (261,000 long ton; 292,000 short ton). Pada 1999, 35,000 tonne (34,000 long ton; 39,000 short ton) keluaran Malaysia dieksport.[20] Kawasan utama penanaman secara komersil Malaysia adalah di Perak, Kedah, Kelantan dan Pahang.[18] Chanthaburi di Thailand setiap tahun mengadakan Pesta Durian Sedunia pada awal Mei. Wilayah ini bertanggungjawab mengeluarkan separuh keluaran durian Thailand.[21][22] Di Filipina, pusat pengeluaran durian adalah di Daerah Davao di kepulauan Mindanao. Pesta Kadayawan merupakan perayaan tahunan menonjolkan durian di Bandar Davao. Tempat yang lain di mana durian ditanam termasuk Kemboja, Laos, Vietnam, Myanmar, India, Sri Lanka, Caribbean, Florida, Hawaii, Papua New Guinea, Polinesia, Madagaskar, selatan China (pulau Hainan), utara Australia (Queensland) dan Singapura.

 src=
Durian dijual dalam beg jaring dalam penyejuk beku di pasar California

Durian diperkenalkan ke Australia pada awal 1960-an dan bahan klon diperkenalkan pada 1975. Lebih 30 klon D. zibethinus dan enam spesies Durio telah sampai ke Australia.[23] China merupakan pengimport utama, membeli 65,000 tonne (64,000 long ton; 72,000 short ton) pada 1999, diikuti Singapura dengan 40,000 tonne (39,000 long ton; 44,000 short ton) dan Taiwan dengan 5,000 tonne (4,900 long ton; 5,500 short ton). Pada tahun yang sama, Amerika Syarikat mengimport 2,000 tonne (2,000 long ton; 2,200 short ton), kebanyakannya beku, manakala Komuniti Eropah mengimport 500 tonne (490 long ton; 550 short ton).[20]

 src=
Isi durian dipaket untuk jualan, dengan biji terdedah

Durian merupakan tumbuhan bermusim. Di Semenanjung Malaysia dan Singapura, musim durian lazimnya adalah dari April hingga September mengikut tempat, yang berbetulan dengan musim manggis.[18] Harga durian boleh dikatakan mahal berbanding buah lain. Sebagai contoh, di Singapura, permintaan besar kultivar kualiti tinggi seperti D24, Sultan, dan Mao Shan Wang menyebabkan harga jualan antara S$8 hingga S$15 (RM19 hingga RM$35) per kilogram.[9] Dengan berat purata 1.5 kilogram (3.3 lb), kos sebiji durian adalah antara S$12 hingga S$22 (RM28 hingga US$51).[9] Bahagian yang boleh dimakan, dipanggil aril atau "isi", hanya sekadar 15-30% jisim buah tersebut.[24] Ramai pelanggan di Singapura bagaimanapun sanggup berbelanja sehingga S$75 (RM175) untuk sekitar enam biji bagi dikongsi bersama keluarga.[9]

Durian ketika musimnya boleh ditemui di pasar raya utama Jepun, manakala di dunia Barat, durian terdapat di sesetengah pasar raya bagi memenuhi kehendak masyarakat Asia Timur.

Rasa dan bau

 src=
Tanda melarang durian di MRT Singapura

Rasa dan bau durian yang lain daripada yang lain menyebabkan ramai orang melahirkan pandangan yang ghairah dan berbagai-bagai, daripada yang tahu menikmati kepada yang amat jijik. Menulis pada 1856, ahli alamiah British Alfred Russel Wallace menerangkan rasa durian:

Lima sel di dalamnya berwarna putih-sutera, dan dipenuhi oleh isi pejal berwarna putih kuning, dengan kira-kira tiga biji setiap sel. Isi itu ialah bahagian yang boleh dimakan, dan rasa dan kekonsistenannya tidak dapat diperikan. Kastard penuh lemak berperisa badam boleh memberikan idea yang betul, namun sekali-sekala ada hembusan perisa yang mengingatkan pada krim keju, sos bawang, wain syeri, dan hidangan janggal lain. Kemudian ada kelicinan berglutin lemak pada isi yang tidak dimiliki apa-apa yang lain, namun menambah keistimewaannya. Walaupun ia tidak berasid atau manis atau berjus; ia dengan sendirinya telah sempurna, dan tidak memerlukan mana-mana kualiti ini. Ia tidak meloyakan atau menyebabkan kesan buruk lain, dan lebih banyak anda makannya lebih kurang anda hendak berhenti. Malah sebenarnya, memakan Durian ialah suatu perasaan baharu yang berbaloi belayar ke Timur bagi mengalaminya.[25][a]

Wallace sendiri menceritakan bahawa pada mulanya dia keberatan mencuba disebabkan aromanya, "Saya mula merasa durian di Melaka, tetapi durian yang saya dapati atas tanah di Borneo dan makan di luar rumah begitu sedap dan saya serta-merta menjadi pemakan durian."[26][27] Beliau memetik seorang pengembara dari 1599:[b] "ia begitu sedap sekali dan mengatasi buah-buahan lain di dunia ini, menurut mereka yang pernah merasanya." Beliau memetik penulis lain: "Bagi mereka yang tidak mengenalinya, pada mulanya ia berbau seperti bawang busuk, namun sebaik sahaja selepas mereka merasanya mereka lebih menyukainya daripada semua makanan lain. Orang tempatan memberinya gelaran mulia, menyanjungnya, dan menulis puisi mengenainya."[26]

Sementara Wallace sekadar mengingatkan bahawa "bau buah yang masak memang pada mulanya tidak menyenangkan", penerangan kemudian oleh orang barat adalah lebih grafik. Novelis British Anthony Burgess menulis bahawa memakan durian adalah "seperti memakan blancmange raspberi manis dalam tandas".[28] Walaupun telah mencuba makanan yang boleh dikatakan lebih aneh, chef Andrew Zimmern, pengacara Bizarre Foods, tidak dapat menghabiskan seulas durian yang dicubanya, disebabkan ketidaktoleransian beliau terhadap rasa kuatnya. Beliau membandingkan rasanya dengan "bawang lembik yang sama sekali busuk".[29] Anthony Bourdain, pencinta durian, menceritakan pertemuannya dengan buah itu: "Rasanya cuma boleh diperikan sebagai...tidak dapat diperikan, sesuatu yang anda akan sama ada suka atau benci. ...Nafas anda akan berbau seperti anda telah berkucupan lidah dengan nenek anda yang telah meninggal."[30] Perbandingan lain bau durian telah dibuat dengan musang kesturi, kumbahan, muntah lama, semburan skunk dan kapas bedah telah digunakan.[31]

Penerangan yang pelbagai terhadap bau durian mungkin mempunyai banyak kaitan dengan keragaman bau durian itu sendiri. Durian daripada spesies atau klon berbeza boleh memiliki aroma yang amat berbeza; sebagai contoh, durian merah (D. dulcis) memiliki perisa karamel mendalam dengan bau turpentin manakala durian isi-merah (D. graveolens) mengeluarkan haruman badam panggang.[32] Antara kelainan D. zibethinus, kelainan Thai lebih manis rasanya dan kurang berbau berbanding keluaran Melayu.[4] Tahap masak buah itu juga memberi kesan kepada rasanya.[4] Tiga analisis saintifik komposisi aroma durian — dari 1972,[33] 1980, dan 1995 — semuanya menjumpai campuran sebatian meruap termasuk ester, keton, dan sebatian sulfur berlainan, dengan tiada persetujuan sebatian mana yang paling bertanggungjawab terhadap bau tersendiri itu.[4]

Bau yang kuat ini boleh dikesan sehingga setengah batu jauh oleh haiwan. Antara haiwan yang berselera dengan durian ialah tupai, kancil, babi, orang utan, gajah, dan malah harimau yang karnivor.[34][35] Sementara sesetengah haiwan ini hanya memakan isi dan meninggalkan bijinya, ada yang menelan dengan bijinya sekali dan kemudian mengumuhnya di tempat lain, menyebarkan biji durian ke situ.[36] Kulit keras berduri buah ini mungkin menghalang haiwan kecil; namun haiwan besar berkemungkinan membawa biji durian jauh daripada pokok induknya.[37]

Walaupun terkenal di kalangan penduduk tempatan, disebabkan baunya yang kuat, durian dilarang untuk dibawa ke sesetengah tempat, seperti ke dalam kabin pesawat penerbangan, sistem pengangkutan transit awam dan hotel di Asia Tenggara.[38][39]

Pemilihan

 src=
Seorang pelanggan menghidu durian sebelum membelinya

Menurut Larousse Gastronomique, durian boleh dimakan apabila kulitnya mula merekah.[40] Bagaimanapun, waktu paling sesuai memakan durian masak itu berbeza-beza mengikut kawasan di Asia Tenggara dan spesies. Sesetengah spesies tumbuh tinggi dan hanya boleh dikutip apabila buahnya jatuh sendiri ke tanah, manakala kebanyakan kultivar D. zibethinus dipotong daripada pokoknya dan dibiarkan masak sementara menanti dijual. Sesetengah orang di selatan Thailand sukakan durian yang lebih muda ketika tekstur isinya masih rangup dan baunya tidak begitu kuat. Sementara itu di utara Thailand, lebih ramai orang sukakan buah yang lembut dan harum. Di Malaysia dan Singapura pula, kebanyakan pelanggan mahukan buah yang benar-benar masak dan beraroma dan malah mungkin membiarkan durian itu terus masak selepas kulitnya telah merekah. Dalam keadaan ini, isinya menjadi penuh berkrim dan sedikit memabukkan,[31] manakala aromanya begitu ketara dan rasanya sangat kompleks.

Bagi penggemar yang selalu memakan durian, mereka lazimnya mempunyai cara tersendiri untuk memilih buah terbaik. Namun kepelbagaian pilihan terhadap kemasakan durian menjadikannya sukar membuat ungkapan am tentang ciri-ciri durian yang "baik". Buah yang jatuh dari pokok akan terus masak selama dua hingga empat hari, namun selepas lima atau enam hari ia akan dianggap terlebih ranum dan tidak lagi sedap.[41] Nasihat biasa bagi seorang pembeli durian yang membeli di pasar ialah untuk memeriksa kualiti tangkai atau gagang yang akan mulai kering selepas terpisah dari pokok: tangkai yang besar dan pejal ialah satu tanda kesegaran.[42] Ada pekedai yang tidak bermoral yang akan cuba membalut atau mengecat tangkai untuk menghalang pengesanan mudah. Pekedai yang kurang pintar mungkin juga membuang tangkai durian. Disebabkan kepopularan Kan Yao, penjual jalanan kadangkala menjual jenis kurang elok dengan tangkai panjang kepada pelanggan yang tidak menyangka.[42] Satu lagi nasihat lazim bagi peminat yang menggemari buah yang isinya kering dan matang ialah menggoncang buah tersebut dan memasang telinga bagi bunyi atau getaran biji bergerak. Isi durian yang lembap melekat pada kulit buah. Isi durian yang kering cenderung untuk berpisah dari dinding buah.[43]

Selain itu, ada beberapa lagi panduan yang boleh dipakai:[43][44]

  1. Pilihlah durian yang memiliki duri yang jarang, besar dan agak tumpul kerana lazimnya durian jenis ini memiliki isi yang kering dan manis. Selain itu, duri yang tumpul juga memudahkan durian dibuka.
  2. Durian yang matang akan mengeluarkan aroma yang kuat dan harum. Sebelum membeli durian, baunya dengan merapatkan durian ke hidung. Jika kurang berbau, ini bermakna durian tersebut tidak sempurna matangnya dan berkemungkinan telah diperam.
  3. Durian mungkin diserang oleh perosak yang bertelur di dalam buah yang berkembang menjadi larva seperti ulat. Penting ketika membeli buah durian untuk mengelakkan membeli buah yang mempunyai sebarang lubang pada kulitnya kerana ini sering kali menunjukkan kemasukan "ulat" ke dalam buah.
  4. Buah durian biasanya mempunyai 5 pangsa. Cari garisan pangsa. Garisan pangsa itu akan jelas kelihatan pada kulit buah apabila sudah matang.

Memilih buah yang tepat amat penting apabila penjual menjual buah "seperti itu" tanpa dibuka. Masa kini ialah lumrah untuk penjual membuka buah dan menjual bahagian dalam yang boleh dimakan. Dengan sebegini, melihat atau merasa bahagian boleh dimakan telah menjadikan teknik pemilihan kurang penting.[45]

Pemilihan durian di ladang adalah mudah. Buah dari pohon yang sama secara umumnya mempunyai ciri-ciri yang serupa. Lazimnya buah di ladang masak dan jatuh dari pokok, jadi kemasakan buah bukanlah sesuatu pekara yang dibimbangkan.[46][45]

Membuka

 src=
Durian yang telah dibuka

Secara umumnya, membuka buah durian agak sukar, terutamanya yang belum cukup masak.[47][48] Akan tetapi, kebanyakan penjual akan membuka buah sebagai satu perkhidmatan apabila pembeli telah bersetuju membelinya. Sebaliknya, buah durian yang telah dibuka siap-siap dan diletakkan dalam bungkusan boleh dibeli di pasar raya. Bagaimanapun, buah durian yang dibuka perlu dimakan dalam tempoh waktu beberapa jam sahaja kerana buah yang dibuka tidak tahan lama. Apabila isi telah mula berair, buah durian kehilangan rasanya dan tidak lagi sedap. Supaya tahan lama, isi durian perlu disimpan di dalam peti sejuk.[49][50]

Buah durian boleh dibuka secara berhati-hati dengan menggunakan peralatan yang biasa terdapat di rumah, seperti pisau dan kain.[49] Pemeriksaan kulit luar buah akan mendedahkan "garis" di sepanjang permukaan di mana duri durian tersusun dalam baris lurus di sebalik duri lain yang kelihatan bertaburan secara rawak pada permukaan buah. Umumnya terdapat sehingga lima garis sepanjang permukaan buah durian, menunjukkan kewujudan lima pangsa.[49]

Bahagian tangkai durian sepatutnya diterbalikkan dan garisan urat sepatutnya tertumpu satu titik sekitar di bawah buah. Dengan perlahan, jolok hujung pisau ke dalam titik ini. Kemudian gelongsorkan sedikit mata pisau di sepanjang "garis" yang telah dikenal pasti sebelum ini dan ungkilkan. Gunakan sarung tangan atau kain buruk yang tebal untuk memegang buah durian dengan sebelah tangan, sementara sebelah yang lain melakukan tugasan ini.[49][51]

Apabila kulit buah durian telah pun terbuka kepada dua bahagian, isi di dalam boleh dimakan. Bahagian ruas selebihnya boleh ditolak dengan menggunakan tapak tangan untuk menolak pada bingkai kulit durian pada bahagian yang bertentangan. Ia boleh membantu untuk mengoyakkan hujung kulit durian sedikit pada sepanjang pusat titik tengah sebelum melakukan ini.[49][51]

Bagi durian untuk dieksport pula, lazimnya buah yang muda dan belum masak digunakan. Buah sebegini kulitnya keras dan pangsanya belum kelihatan. Oleh itu, mesin pemotong durian hidraulik boleh digunakan.[52]

Sejarah

 src=
Mubaligh Michał Boym menyediakan antara laporan awal (1655) mengenai durian (atas kanan) kepada sarjana Eropah

Durian telah dikenali dan dimakan di Asia Tenggara sejak zaman prasejarah lagi.[53][54], tetapi cuma baru dikenali dunia barat selama kira-kira 600 tahun. Rujukan Eropah terawal yang diketahui ialah rekod Niccolò de' Conti, yang mengembara ke Asia Tenggara pada abad ke-15.[55] Da Conti menulis dalam Latin: "Mereka (orang Sumatera) memiliki sejenis buah hijau yang dipanggil durian, sebesar tembikai. Di dalamnya ada lima benda seperti oren panjang, dan berupa mentega tebal, dengan paduan beberapa rasa."[56] Pakar perubatan Portugis Garcia de Orta memerikan durian dalam Colóquios dos simples e drogas da India yang diterbitkan pada 1563. Pada 1741, Herbarium Amboinense oleh ahli botani Jerman Georg Eberhard Rumphius diterbitkan, memberikan penerangan paling terperinci dan tepat durian bagi lebih seabad. Genus Durio memiliki taksonomi kompleks yang telah melihat pembuangan dan penambahan banyak spesies sejak ia dicipta oleh Rumphius.[5] Semasa tahap awal kajian taksonominya, terdapat sedikit kekeliruan antara durian dan durian belanda (Annona muricata), kerana kedua-dua spesies ini berkulit duri hijau.[55][57] Pada abad ke-18, Johann Anton Weinmann menganggap durian termasuk dalam Castaneae kerana buahnya hampir serupa dengan berangan kuda (Aesculus hippocastanum).[55]

 src=
Durio zibethinus. Kromolitograf oleh Hoola Van Nooten, sekitar 1863

D. zibethinus diperkenalkan ke Ceylon oleh Portugis pada abad ke-16 dan diperkenalkan semula banyak kali selepas itu. Ia telah ditanam di Amerika namun terbatas kepada taman botani. Anak benih pertama dihantar dari Taman Botani Diraja, Kew, ke Dominika pada 1884.[58]

Di Asia Tenggara, durian telah ditanam selama beberapa kurun di kampung-kampung, barangkali sejak awal abad ke-18, dan secara komersil sejak pertengahan abad ke-20.[4] Dalam My Tropic Isle, ahli alamiah Australia Edmund James Banfield menceritakan, pada awal abad ke-20, seorang rakan di Singapura menghantar kepadanya biji durian, yang ditanam dan dijaga beliau di pulau tropikanya di persisiran utara Queensland.[59]

Pada 1949, ahli botani British E. J. H. Corner menerbitkan The Durian Theory, or the Origin of the Modern Tree. Teori beliau ialah sebaran biji benih oleh haiwan (melalui perut) muncul sebelum sebarang kaedah sebaran biologi lain, dan leluhur primitif spesies Durio merupakan pengamal kaedah penyebaran ini yang terdahulu, khususnya durian meriah (D. dulcis) yang merupakan contoh buah primitif pokok berbunga.

Sejak awal 1990-an, permintaan domestik dan antarabangsa durian di sekitar ASEAN telah meningkat tinggi, sebahagiannya disebabkan peningkatan kemakmuran Asia.[4]

Kegunaan dan ciri

Masakan

Selain dimakan begitu sahaja, durian juga boleh digunakan bagi memberi rasa kepada pelbagai jenis manisan seperti air batu campur, bubur, dodol, jem,[18] lempuk,[60] dan di zaman moden, aiskrim, kuih bulan, kopi kapucino dan susu kocak.[61] Ais durian ialah pencuci mulut yang popular di Indonesia, dijual di gerai tepi jalan di kota-kota, terutamanya di Jawa. Pulut durian atau ketan durian juga popular di musim durian di Indonesia dan Malaysia. Di Sabah, durian merah digoreng dengan bawang dan cili dan dihidangkan sebagai hidangan sampingan.[62] Durian isi merah secara tradisinya ditambah ke dalam sejenis sup ikan air tawar.[63] Ikan brengkes ialah ikan yang dimasak dalam sos durian, makanan tradisional di Sumatera.[64] Secara tradisi, kuih Bolen Bandung dibuat daripada pisang dan keju. Namun hari ini, terdapat juga Bolen durian. Isi durian kering boleh dijadikan kerepek.[65]

Durian boleh diawet dengan kedua-dua gula (misalnya lempok) dan garam (misalnya tempoyak). Tempoyak ialah sejenis pekasam yang diperbuat daripada isi durian tertapai, biasanya daripada durian berkualiti rendah yang kurang sesuai dimakan terus atau durian yang tidak dapat dihabiskan.[66] Tempoyak boleh dimakan begitu sahaja dengan nasi atau dibuat gulai. Sambal tempoyak terkenal di Sumatera dan Semenanjung Malaysia.

Di Thailand, durian selalunya dimakan segar dengan pulut, dan bongkah pes durian dijual di pasar, namun kebanyakan pes itu dilancung dengan labu.[41] Durian muda boleh dimasak sebagai sayur kecuali di Filipina, di mana hanya durian manis yang dimakan. Apabila durian dilumat dengan garam, bawang dan cuka, ia dipanggil "boder".[67] Biji durian boleh dimakan jika direbus, dibakar atau digoreng, dengan tekstur yang serupa dengan keladi, tetapi lebih lekit. Di Jawa, bijinya dihiris halus dan dimasak dengan gula sebagai konfeksi. Biji yang mentah bersifat toksik dan tidak harus dimakan kerana mengandungi asid lemak siklopropena.[68]

Tunas dan daun muda durian kadangkala dimasak sebagai sayur daun. Kadangkala abu kulit yang dibakar ditambah kepada kek tertentu.[41] Ranggi bunga durian dimakan suku Batak di Sumatera Utara, Indonesia, sementara di Kepulauan Maluku kulit durian kering digunakan sebagai bahan bakar mengasap ikan atau menghasilkan produk rumah seperti talam. Manisan dan debunga durian merupakan salah satu sumber penting madu lebah, namun sifat madu tersebut tidak diketahui.[69]

Pemakanan dan khasiat

Buah durian memiliki kandungan gula,[37] vitamin C, kalium dan triptofan asid amino serotoninergik yang tinggi,[71] dan menjadi sumber baik karbohidrat, protein dan lemak.[58][63] Ia disarankan sebagai sumber sihat lemak mentah oleh beberapa penyokong makanan mentah,[72][73] sementara yang lain mengelaskannya sebagai makanan glisemia tinggi, mengesyorkan pengurangan pemakanannya.[74][75] Orang yang mempunyai penyakit kencing manis atau tekanan darah tinggi secara tradisinya dinasihati mengelakkan durian.[76][77]

Durian dianggap sebagai makanan "panas" dan sesiapa yang terlebih makan durian akan mendapati dirinya berpeluh dengan banyaknya sejurus selepas itu.[76][78] Penawar tradisi adalah untuk minum air kosong dari pangsa kulit buah.[79] Selain itu, musim durian lazimnya berlaku bersama dengan manggis yang dianggap sebagai mempunyai kesan penyejuk kepada badan. Oleh itu, kedua-dua buah-buahan ini lazimnya dimakan bersama.[80]

Di Malaysia, rebusan daun dan akar durian pernah dijadikan ubat antipiretik. Rebusan ini dilumur pada dahi pesakit yang demam.[41] Penerangan paling lengkap terhadap kegunaan perubatan durian sebagai ubat ialah suatu preskripsi Melayu, dikutip Burkill dan Haniff pada 1930. Ia memberi arahan kepada pembaca supaya merebus akar Hibiscus rosa-sinensis dengan akar Durio zibethinus, Nephelium longana, Nephelium mutabile dan Artocarpus integrifolia, dan meminum air rebusan tersebut atau menuam menggunakannya.[81] Di Indonesia, kulit buah ini pun biasa dibakar dan abunya digunakan dalam ramuan untuk melancarkan haid dan menggugurkan kandungan. Abu dan air rendaman abu ini juga digunakan sebagai campuran pewarna tradisional.[82]

Satu lagi kepercayaan tempatan ialah durian memudaratkan kesihatan apabila dimakan dengan kopi[31] atau minuman beralkohol.[4] Kepercayaan mengenai alkohol ini boleh dikesan sehingga ke abad ke-18 apabila Rumphius menyatakan yang alkohol tidak patut diminum selepas memakan durian antaran ia akan menyebabkan ketidakcernaan dan nafas berbau. Pada 1929, J. D. Gimlette menulis dalam Malay Poisons and Charm Cures bahawa durian tidak boleh dimakan bersama brandi. Pada 1981, J. R. Croft menulis dalam Bombacaceae: In Handbooks of the Flora of Papua New Guinea bahawa "perasaan morbiditi" acap kali mengikuti penggunaan alkohol selepas memakan durian. Beberapa siasatan perubatan terhadap kesahan kepercayaan ini telah dijalankan dengan kesimpulan yang berbeza-beza,[4] tetapi satu kajian oleh Universiti Tsukuba mendapati kandungan sulfur buah ini yang tinggi menybabkan badan merencat aktiviti aldehid dehidrogenase, menyebabkan kekurangan 70% kebolehan mengeluarkan toksin dalam badan.[83]

Orang Jawa mempercayai durian memiliki mutu afrodisiak, dan meletakkan peraturan apa yang boleh dan tidak boleh dimakan dengan atau sejurus selepas durian.[31] Terdapat satu pepatah, durian jatuh sarung naik, yang merujuk kepada kepercayaan ini.[84] Amaran tentang anggapan kualiti gasang ini kemudian sampai ke Barat—ahli falsafah Swedenborg Herman Vetterling ada membuat ulasan mengenai "ciri erotik" durian pada awal abad ke-20.[85]

Pada 1920-an, Durian Fruit Products, Inc. di Bandar Raya New York melancarkan satu produk yang dipanggil "Dur-India" sebagai makanan tambahan kesihatan, berharga AS$9 bagi 12 botol, setiapnya mengandungi 63 biji pil. Pil ini dikatakan mengandungi durian dan satu spesies genus Allium dari India dan vitamin E. Syarikat tersebut menyatakan ia menyediakan "tenaga sihat lebih terpumpun dalam bentuk makanan berbanding dengan sebarang produk lain yang ada di dunia".[41]

Keselamatan

 src=
Duri durian yang tajam boleh menyebabkan kecederaan

Durian yang jatuh di atas kepala boleh menyebabkan kecederaan yang teruk kerana buahnya berat, berduri tajam dan boleh gugur dari tempat yang tinggi. Memakai topi keras digalakkan ketika mengutip durian. Alfred Russel Wallace menulis bahawa jarang ada kematian akibat ditimpa durian, kerana pancutan darah yang banyak akan menghalang terjadinya keradangan.[25] Papan tanda memberi amaran agar orang tidak berlengah-lengah di bawah pohon durian dapat dijumpai di Indonesia.[86] Jaring nilon atau tali anyam kuat sering digantung di antara pohon durian di ladang-ladang, dengan tiga tujuan: jaring ini membantu mengutip buah yang masak, menyelamatkan buah daripada binatang aras bumi, dan paling penting mengelakkan buah daripada menimpa manusia. Bagaimanapun, terdapat peribahasa "mendapat durian runtuh" yang bererti "keuntungan tidak dijangka dan tanpa bersusah-payah".

Kerana durinya yang tajam juga, buah durian boleh menyebabkan kecederaan ketika dibuka. Oleh itu, ia hendaklah dibuka secara berhati-hati dengan menggunakan peralatan yang sesuai, seperti pisau dan kain.[49]

Pengaruh budaya

 src=
Bangunan Esplanade di Singapura, digelar "Durian"

Durian digelar sebagai "Raja Buah",[63] suatu label yang boleh dikaitkan dengan rupanya yang mengagumkan dan baunya yang kuat.[87] Di tempat asalnya Asia Tenggara, durian boleh dianggap makanan harian dan digambarkan dalam media tempatan menurut tanggapan budaya di kawasan itu. Durian menjadi simbol sifat subjektif kehodohan dan kecantikan dalam filem pengarah Hong Kong Durian Durian, dan menjadi nama panggilan watak protagonis eponim komedi TV Singapura Durian King lakonan Adrian Pang.[88] Begitu juga, bangunan Esplanade yang agak pelik bentuknya sering kali dipanggil "Durian" oleh penduduk tempatan,[88] manakala "Durian Besar" ialah gelaran bagi kota Jakarta, Indonesia.[89]

Antara nama yang disumbangkan Thailand bagi nama ribut taufan Pasifik Utara Barat ialah 'Durian',[90] yang dibersarakan selepas ribut kedua dengan nama ini melanda pada 2006. Sebagai buah yang disukai banyak binatang buas, durian kadangkala menandakan aspek kehaiwanan manusia yang telah lama dilupakan, seperti dalam legenda Orang Mawas di Semenanjung Malaysia dan Orang Pendek di Sumatera, kedua-duanya didakwa menjamu selera dengan durian.[91][92] Dalam filem animasi Geng: Misteri Hantu Durian pula, terdapat makhluk ganjil yang juga sukakan durian. Banyak tempat di Asia Tenggara dinamakan bersempena buah ini, seperti Durian Tunggal dan Durian Sebatang di Malaysia, dan Sungai Durian dan Durian Besar di Indonesia.

Dalam Bahasa Melayu juga, terdapat banyak peribahasa berkenaan durian, antaranya: "Durian runtuh", "Masak durian, masak manggis" dan "Seperti mentimun dengan durian".[93]

Di Barat, durian telah menjadi sinonim dengan makanan asing berasa kuat yang ganjil atau baharu bagi orang Amerika. Durian telah ditonjolkan dalam rancangan seperti "Bizarre Foods with Andrew Zimmern", "No Reservations with Anthony Bourdain" dan sebagai ramuan dalam "Chopped".

Galeri

Lihat juga

Wikimedia Commons mempunyai media berkaitan Durian

Nota

a. ^ Wallace memberikan komen yang hampir sama dalam penerbitannya pada 1866, The Malay Archipelago: The land of the orang-utang and the bird of paradise.[94]
b. ^ Pengembara yang dipetik Wallace ialah Linschott (ejaan Wallace bagi Linschoten), yang namanya muncul berulang kali dalam gelintar Internet mengenai durian, dengan petikan-petikan tersebut berpunca kembali kepada Wallace. Dalam terjemahan tulisan Linschoten, buah ini dieja duryoen.[95]

Rujukan

  1. ^ "Durio L". Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. 2007-03-12. Dicapai 2010-02-16.
  2. ^ "Angiosperm Phylogeny Website — Malvaceae". Missouri Botanical Garden. Dicapai 9 Apr 2013.
  3. ^ Sobir (2010). Bertanam Durian Unggul. Jakarta: PT Niaga Swadaya. m/s. 7. ISBN 9790024444. Dicapai 9 April 2013.
  4. ^ a b c d e f g h i j k l m n o Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-318-3. Dicapai 2009-11-20.
  5. ^ a b c O'Gara, E., Guest, D. I. dan Hassan, N. M. (2004). "Botany and Production of Durian (Durio zibethinus) in Southeast Asia". dalam Drenth, A. dan Guest, D. I. Diversity and management of Phytophthora in Southeast Asia. ACIAR Monograph No. 114 (PDF). Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). m/s. 180–186. ISBN 1 86320 405 9. Dicapai 2009-11-20.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  6. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). m/s. 2. ISBN 92-9043-318-3. Dicapai 2011-06-12. Lihat juga m/s. 5–6 sama ada Linnaeus atau Murray merupakan pakar yang benar bagi nama binomialnya
  7. ^ Whitten, Tony (2001). The Ecology of Sumatra. Periplus. m/s. 329. ISBN 962-593-074-4.
  8. ^ Yumoto, Takakazu (2000). "Bird-pollination of Three Durio Species (Bombacaceae) in a Tropical Rainforest in Sarawak, Malaysia". American Journal of Botany. American Journal of Botany, Jil. 87, No. 8. 87 (8): 1181–1188. doi:10.2307/2656655. JSTOR 2656655. PMID 10948003.
  9. ^ a b c d "ST Foodies Club — Durian King". The Straits Times. 2006. Diarkibkan daripada asal pada 2008-12-15. Dicapai 2008-07-25.
  10. ^ a b (Thai) "Durian Exporting Strategy, National Durian Database (กลยุทธการส่งออกทุเรียน)". Jabatan Pertanian, Thailand. Diarkibkan daripada asal pada 2010-07-26. Dicapai 2010-07-26.
  11. ^ "Comprehensive List of Durian Clones Registered by the Agriculture Department (of Malaysia)". Durian OnLine. Diarkibkan daripada asal pada 2008-11-20. Dicapai 2006-03-05.
  12. ^ Zawawi, J. dan M.K. Zulkiflee. 2008. Klon durian terpilih Malaysia. Serdang: Penerbit Universiti Putra Malaysia. ISBN 978-9-8948-0828-9.
  13. ^ Teo Wan Gek (2009-06-23). "Durian lovers head north on day tours". The Straits Times. Dicapai 2009-09-19.
  14. ^ a b Fuller, Thomas (2007-04-08). "Fans Sour on Sweeter Version of Asia's Smelliest Fruit". New York Times. Dicapai 2008-11-20.
  15. ^ Odourless durians to hit the market The Nation
  16. ^ Boosting Durian Productivity m/s. 20. RIRDC. 2009.
  17. ^ "Durian Gundul (Trubus)". pertaniannusantara. 22 Feb 2010. Diarkibkan daripada asal pada 29 Jan 2013. Dicapai 23 Mac 2014.
  18. ^ a b c d "Durian". Jabatan Pertanian Negeri Pulau Pinang. 2013. Dicapai 10 April 2013.
  19. ^ M.B. Osman, Z.A. Mohamed, S. Idris dan R. Aman (1995). Tropical fruit production and genetic resources in Southeast Asia: Identifying the priority fruit species. International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). ISBN 92-9043-249-7. Dicapai 20012-11-20. Check date values in: |access-date= (bantuan)Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  20. ^ a b c "Committee on Commodity Problems — VI. Overview of Minor Tropical Fruits". FAO. 2001. Dicapai 2009-11-20. Parameter |month= tidak diketahui diabaikan (bantuan)
  21. ^ "World Durian Festival 2005". Thailand News — Thailand official news and information. Foreign Office, The Government Public Relations Department. 2005-06-05. Dicapai 2012-11-20.
  22. ^ "Thailand's Durian growing areas". Food Market Exchange. 2003. Dicapai 2012-11-20.
  23. ^ Watson, B. J (1983). "Durian". Fact Sheet No. 6.: Rare Fruits Council of Australia.
  24. ^ Brown, Michael J. (1997). Durio — A Bibliographic Review (PDF). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI), m/s. 35. ISBN 92-9043-318-3. Dicapai 2013-04-10.
  25. ^ a b Alfred Russel Wallace (1856). "On the Bamboo and Durian of Borneo". Dicapai 2009-11-20.
  26. ^ a b Alfred Russell Wallace (1886). "The Malay Archipeligo: The land of the orang-utang and the bird of paradise". London: Macmillan & Co: 74. Dicapai 4 Jun 2010.
  27. ^ Mazlan Nordin (26/02/2012). "Antara raja buah dan orang Melayu paling garang". Utusan Online. Dicapai 3 September 2013. Check date values in: |date= (bantuan)
  28. ^ Anthony Burgess (1993, mula dicetak 1956). The Long Day Wanes: A Malayan Trilogy. W. W. Norton & Company. m/s. 68. ISBN 0-393-30943-6. Check date values in: |date= (bantuan)
  29. ^ "Bizarre Foods: Asia". Bizarre Foods with Andrew Zimmern. Musim 1. episod 0 (rintis). 2006-11-01. Travel Channel. Video daripada YouTube. Dicapai 2013-03-22
  30. ^ "Anthony Bourdain tries out durian in Indonesia". Anthony Bourdain: No Reservations. Musim 2. episod 12. 2006-06-19. Travel Channel. Video daripada YouTube. Dicapai 2013-06-29
  31. ^ a b c d Alan Davidson (1999). The Oxford Companion to Food. Oxford University Press. m/s. 263. ISBN 0-19-211579-0.
  32. ^ O'Gara, E., Guest, D. I. dan Hassan, N. M. (2004). "Occurrence, Distribution and Utilisation of Durian Germplasm". dalam Drenth, A. dan Guest, D. I. Diversity and Management of Phytophthora in Southeast Asia ACIAR Monograph No. 114 (PDF). Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR). m/s. 187–193. ISBN 1-86320-405-9. Dicapai 2008-11-20.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  33. ^ Baldry, J.; Dougan, J.; Howard, G. E. (1972). "Volatile flavouring constituents of Durian". Phytochemistry. 11 (6): 2081. doi:10.1016/S0031-9422(00)90176-6.
  34. ^ Kevin Mulqueen (18 Okt 2004). "In praise of the delectable durian". Telegraph. Dicapai 4 September 2013.
  35. ^ Sumatran tiger inspects durian fruit on forest floor Video di Arkive.org. Dicapai 4 September 2013
  36. ^ Janet Marinelli (Ed.) (1998). Brooklyn Botanic Garden Gardener's Desk Reference. Henry Holt and Co. m/s. 691. ISBN 0-8050-5095-7.Selenggaraan CS1: Extra text: senarai pengarang (link)
  37. ^ a b Harold McGee (2004). On Food and Cooking (Revised Edition). Scribner. m/s. 379. ISBN 0-684-80001-2.
  38. ^ Jon Winokur (Ed.) (2003). The Traveling Curmudgeon: Irreverent Notes, Quotes, and Anecdotes on Dismal Destinations, Excess Baggage, the Full Upright Position, and Other Reasons Not to Go There. Sasquatch Books. m/s. 102. ISBN 1-57061-389-3.Selenggaraan CS1: Extra text: senarai pengarang (link)
  39. ^ Rohana Mustaffa (25 Julai 2011). "Isu Duri Yang Sensitif Di Hotel 5-Bintang". BERNAMA. KPDNKK. Dicapai 4 September 2013.
  40. ^ Montagne, Prosper (Ed.) (2001). Larousse Gastronomique. Clarkson Potter. m/s. 439. ISBN 0-609-60971-8.Selenggaraan CS1: Extra text: senarai pengarang (link)
  41. ^ a b c d e Morton, J. F. (1987). Fruits of Warm Climates. Florida Flair Books. ISBN 0-9610184-1-0.
  42. ^ a b "Durian & Mangosteens". Prositech.com. Dicapai 2008-11-20.
  43. ^ a b "5 Tips Memilih Durian". TryMasak. 18 Apr 2011. Missing or empty |url= (bantuan); |access-date= memerlukan |url= (bantuan)
  44. ^ "Panduan Menanam Durian". Jabatan Pertanian Negeri Perak. 4 Februari 2010. Dicapai 30 September 2013.
  45. ^ a b "200 tahun tidak henti berbuah". Kosmo! Online. Dicapai 30 September 2013.
  46. ^ Ismail (1 Julai 2007). "Petani: Tanaman Durian". Dicapai 30 September 2013.
  47. ^ Domanic Domba (2010). Mr. Sanuh. Pittsburgh: Dorrance Publishing. m/s. 171. ISBN 9781434941701.
  48. ^ Marion Bravo-Bhasin (2009). "6". CultureShock! Singapore: A Survival Guide to Customs and Etiquette. Marshall Cavendish International Asia. m/s. 166. ISBN 9789814408974.
  49. ^ a b c d e f Dennis Sim. "Technique of Choosing and Opening Durians". Southeast Asian Food. About.com. Dicapai 21 November 2013.
  50. ^ "Durian boleh tahan setahun dalam peti sejuk beku". mStar Online. BERNAMA. 9 Ogos 2007. Dicapai 21 November 2013.
  51. ^ a b Faith Durand (02.05.2010). "How to Open a Durian Fruit - Home Hacks". The Kitchn. Dicapai 21 November 2013. Check date values in: |date= (bantuan)
  52. ^ Vivian N. Pletney, penyunting (2007). Focus on Food Engineering Research and Developments. Nova Publishers. m/s. 268. ISBN 9781600218989. Dicapai 25 November 2013.
  53. ^ "Durian Info Sheet" (PDF). Genefit Nutrition. 2007. Dicapai 4 Disember 2013.
  54. ^ "D U R I A N (Bombaceae sp.)". Pemerintah Kabupaten Jombang. Dicapai 4 Disember 2013.
  55. ^ a b c Brown, Michael J. (1997). "Introduction". Durio — A Bibliographic Review (Google Books). International Plant Genetic Resources Institute (IPGRI). m/s. 3-6. ISBN 92-9043-318-3. Dicapai 2012-06-12.
  56. ^ Hobson-Jobson: The Anglo-Indian Dictionary - Henry Yule, Arthur Coke Burnell Google Books
  57. ^ Davidson, Alan (1999). The Oxford Companion to Food. Oxford University Press. m/s. 737. ISBN 0-19-211579-0.
  58. ^ a b "Agroforestry Tree Database — Durio zibethinus". International Center for Research in Agroforestry. Dicapai 2009-11-20.
  59. ^ Banfield, E. J., (1911). My Tropic Isle. T. Fisher Unwin. Dicapai 2008-11-20.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  60. ^ Saniah bt. Kormin (2006). "Development Of Durian Paste (lempuk) Processed From Frozen And Fresh Durian Puree". MARDI. Dicapai 23 Januari 2014.
  61. ^ Tracy Russell (26 Februari 2010). "Durian Smoothie Recipes and Nutrition". Incredible Smoothies. Dicapai 24 Januari 2014.
  62. ^ "Traditional Cuisine". Sabah Tourism Promotion Corporation. Dicapai 2008-11-20.
  63. ^ a b c Heaton, Donald D. (2006). A Consumers Guide on World Fruit. BookSurge Publishing. m/s. 54–56. ISBN 1-4196-3955-2.
  64. ^ Justine Vaisutis (2007). Indonesia (Lonely Planet Travel Guides). Lonely Planet Publications. m/s. 83. ISBN 1-74104-435-9. Parameter |coauthors= tidak diketahui diabaikan (guna |author=) (bantuan)
  65. ^ Azian Aziz (23/07/2008). "FAMA perkenal kerepek durian". Utusan Online. Dicapai 24 Januari 2014. Check date values in: |date= (bantuan)
  66. ^ "Durian Recipe Gallery". Durian Online. Diarkibkan daripada asal pada 2007-08-22. Dicapai 2008-11-20.
  67. ^ Alan Davidson (2006). "D". The Oxford Companion to Food (edisi 2). Oxford University Press. 936 m/s.
  68. ^ "Question No. 18085: Is it true that durian seeds are poisonous?". Singapore Science Centre. 2006. Diarkibkan daripada asal pada 20 Februari 2008. Dicapai 2009-11-20.
  69. ^ Crane, E. (Ed.) (1976). Honey: A Comprehensive Survey. Bee Research Association. ISBN 0-434-90270-5.Selenggaraan CS1: Extra text: senarai pengarang (link)
  70. ^ "USDA National Nutrient Database". U.S. Department of Agriculture. Dicapai 2013-02-22.
  71. ^ Wolfe, David (2002). Eating For Beauty. Maul Brothers Publishing. ISBN 0-9653533-7-0.
  72. ^ Boutenko, Victoria (2001). 12 Steps to Raw Foods: How to End Your Addiction to Cooked Food. Raw Family. m/s. 6. ISBN 0-9704819-3-4.
  73. ^ Mars, Brigitte (2004). Rawsome!: Maximizing Health, Energy, and Culinary Delight With the Raw Foods Diet. Basic Health Publications. m/s. 103. ISBN 1-59120-060-1.
  74. ^ Cousens, Gabriel (2003). Rainbow Green Live-Food Cuisine. North Atlantic Books. m/s. 34. ISBN 1-55643-465-0.
  75. ^ Klein, David (2005). "Vegan Healing Diet Guidelines". Self Healing Colitis & Crohn's. Living Nutrition Publications. ISBN 0-9717526-1-3.
  76. ^ a b "Berpada-pada makan durian". myMetro. 2012/07/02. Dicapai 26 Januari 2014. Check date values in: |date= (bantuan)
  77. ^ Anne McElroy dan Patricia K. Townsend (2003). Medical Anthropology in Ecological Perspective. Westview Press. m/s. 253. ISBN 0-8133-3821-2.
  78. ^ Huang, Kee C. (1998). The Pharmacology of Chinese Herbs (Edisi Kedua). CRC Press. m/s. 2. ISBN 0-8493-1665-0.
  79. ^ Mohd Helmi Ahmad (2012). "Pulut Durian Santan Kelapa". Berita Harian. Diarkibkan daripada yang asal|archive-url= memerlukan |url= (bantuan) pada 27 Feb 2013. Missing or empty |url= (bantuan); |access-date= memerlukan |url= (bantuan)
  80. ^ Mohamed Hatta Abu Bakar (18/12/12). "Adakah Petua Hilang Panas Makan Durian?". HBI Health & Homoeopathy Centre. Dicapai 26 Januari 2014. Parameter |coauthor= tidak diketahui diabaikan (guna |author=) (bantuan); Check date values in: |date= (bantuan)
  81. ^ Burkill, I.H. dan Haniff, M. (1930). "Malay village medicine, prescriptions collected". Gardens Bulletin Straits Settlements (6): 176–177.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  82. ^ Heyne, K. 1987. Tumbuhan Berguna Indonesia, jil. 3. Yay. Sarana Wana Jaya, Jakarta. m/s. 1341-1343.
  83. ^ "Durians and booze: worse than a stinking hangover". New Scientist. 2009-09-16. Dicapai 2009-10-15.
  84. ^ Alan M. Stevens (2000). A Comprehensive Indonesian-English Dictionary. Ohio University Press. m/s. 255. ISBN 0-8214-1584-0. Parameter |coauthors= tidak diketahui diabaikan (guna |author=) (bantuan)
  85. ^ Herman Vetterling (2003, mula dicetak 1923). Illuminate of Gorlitz or Jakob Bohme's Life and Philosophy, Part 3. Kessinger Publishing. m/s. 1380. ISBN 0-7661-4788-6. Check date values in: |date= (bantuan)
  86. ^ Justine Vaisutis (2007). Indonesia (Lonely Planet Travel Guides). Lonely Planet Publications. m/s. 393–394. ISBN 1-74104-435-9. Parameter |coauthors= tidak diketahui diabaikan (guna |author=) (bantuan)
  87. ^ Buah manggis, dipanggil "ratu buah", pula mongel dan lembut. Musim manggis berbetulan dengan musim durian dan dianggap sebagai pelengkap, dan mungkin sebab manggis mendapat gelaran itu. Bernama (26 Disember 2012). "Buah-buahan tropika bermusim baik untuk kesihatan". Sinar Harian. Dicapai 12 Jun 2014.
  88. ^ a b "Uniquely Singapore – July 2006 Issue". Singapore Tourism Board. 2006. Diarkibkan daripada asal pada 2007-08-23. Dicapai 2007-07-31.
  89. ^ Suryodiningrat, Meidyatama (2007-06-22). "Jakarta: A city we learn to love but never to like". The Jakarta Post. Diarkibkan daripada asal pada 2008-02-21.
  90. ^ "Tropical Cyclone Names". Japan Meteorological Agency. Dicapai 2007-03-10.
  91. ^ Lian, Hah Foong (2000-01-02). "Village abuzz over sighting of 'mawas'". Star Publications, Malaysia. Dicapai 2008-11-20.
  92. ^ "Do 'orang pendek' really exist?". Jambiexplorer.com. Diarkibkan daripada asal pada 2008-01-22. Dicapai 2006-03-19.
  93. ^ "Peribahasa Melayu - Durian". Pusat Rujukan Persuratan Melayu @ DBP. Dicapai 12 Jun 2014.
  94. ^ Wallace, Arthur Russel (1886), m/s. 76
  95. ^ Burnell, Arthur Coke & Tiele, P.A. (1885). "The voyage of John Huyghen van Linschoten to the East Indies". from the old English translation of 1598: the first book, containing his description of the East. London: Hakluyt Society: 51 (n72 dalam medan laman elektronik).Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link) . Teks penuh di Internet Archive.

Bacaan lanjut

Pautan luar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Durian: Brief Summary ( Malay )

provided by wikipedia MS

Durian (Tulisan Jawi: دورين) ialah buah daripada beberapa spesies pokok dalam genus Durio (pokok Durian) yang menghasilkan buah beraroma kuat yang boleh dimakan. Ia amat terkenal di Asia Tenggara dengan gelaran "raja buah". Saiznya besar, baunya unik dan isinya dilindungi oleh kulit yang berserat dan berduri. Daripada duri itulah durian mendapat namanya. Buah durian boleh membesar sehingga 30 sentimeter (12 inci) panjang dan 15 cm (6 in) diameter, dan lazimnya seberat satu hingga tiga kilogram (2 hingga 7 lb). Bentuknya berbeza daripada bujur hingga bulat, warna kulitnya daripada hijau hingga perang, dan isinya daripada kuning pucat hingga merah, bergantung kepada spesies.

Durian ialah buah tropikal yang berasal dari Brunei, Filipina, Indonesia dan Malaysia, tetapi telah dikenali di dunia Barat sekitar 600 tahun lepas. Ahli alamiah British abad ke-19, Alfred Russel Wallace, masyhur memerikan isi buah ini sebagai "kastard kaya dengan rasa badam". Buah ini boleh dimakan walaupun belum betul-betul masak, dan digunakan sebagai perisa kepada pelbagai jenis makanan berperisa dan manis dalam masakan Asia Tenggara. Bijinya juga boleh dimakan jika dimasak.

Isi buah ini mengeluarkan bau yang tersendiri, kuat dan tajam walaupun kulitnya belum dibuka. Sesetengah orang menganggap bau durian sebagai semerbak; manakala yang lain berasa aromanya amat kuat dan tidak dapat ditahan. Baunya menarik reaksi daripada penikmatan mendalam kepada amat jijik, dan telah diperikan serupa dengan bau badam, bawang busuk, turpentin dan stoking gim. Bau ini telah menyebabkan adanya larangan buah ini dalam sesetengah hotel dan pengangkutan awam di Asia Tenggara.

Terdapat lebih 30 jenis spesies Durio yang diiktiraf, sekurang-kurangnya sembilan daripadanya menghasilkan buah yang boleh dimakan. Durio zibethinus merupakan satu-satunya spesies yang boleh diperolehi di pasaran antarabangsa: spesies lain hanya dijual untuk pasaran tempatan. Bagaimanapun terdapat ratusan kultivar durian; banyak pelanggan sukakan kultivar tertentu, yang membuatkan harganya berbeza-beza di pasaran.ada banyak lagi durian bapak ko

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Durio ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Durio is een geslacht uit de kaasjeskruidfamilie (Malvaceae). The Plant List erkent 34 soorten. De bekendste soort is de doerian (Durio zibethinus), bekend vanwege de eetbare vruchten met een penetrante geur. Ook andere soorten hebben eetbare vruchten.

Externe links

 src=
Durio, Thailand
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Durio: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Durio is een geslacht uit de kaasjeskruidfamilie (Malvaceae). The Plant List erkent 34 soorten. De bekendste soort is de doerian (Durio zibethinus), bekend vanwege de eetbare vruchten met een penetrante geur. Ook andere soorten hebben eetbare vruchten.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Durian ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Durian (Durio zibethinus) er ei tropisk frukt som veks på duriantreet frå kattostfamilien. Frukta blir også kalla stinkfrukt på grunn av den sterke lukta si.

Treet blir 20 meter høgt. Det høyrer heime på dei søraustasiatiske øyene, og blir dyrka fleire stader i tropane. Frukta er klubbeforma, har piggete skal og fruktkjøt som er gult eller kvitt og delt inn i seksjonar med 1–7 store frø i kvar. Fruktene er store som melonar og veg eit par kilo. Dei fell ned frå treet når dei er mogne, og det kan vera svært farleg å gå under trea i haustetida.

Durian kan etast rå eller kokt. Fruktkjøtet er illeluktande, men velsmakande. Lukta og smaken kan minna om hydrogensulfid, men ein kan venja seg til og setja stor pris på han. Fruktene er rike på sukker og stive.

Frøa kan ristast eller steikast.

Kjelder

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Durian: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Durian (Durio zibethinus) er ei tropisk frukt som veks på duriantreet frå kattostfamilien. Frukta blir også kalla stinkfrukt på grunn av den sterke lukta si.

Treet blir 20 meter høgt. Det høyrer heime på dei søraustasiatiske øyene, og blir dyrka fleire stader i tropane. Frukta er klubbeforma, har piggete skal og fruktkjøt som er gult eller kvitt og delt inn i seksjonar med 1–7 store frø i kvar. Fruktene er store som melonar og veg eit par kilo. Dei fell ned frå treet når dei er mogne, og det kan vera svært farleg å gå under trea i haustetida.

Durian kan etast rå eller kokt. Fruktkjøtet er illeluktande, men velsmakande. Lukta og smaken kan minna om hydrogensulfid, men ein kan venja seg til og setja stor pris på han. Fruktene er rike på sukker og stive.

Frøa kan ristast eller steikast.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Durian ( Polish )

provided by wikipedia POL
Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku

Durian, zybuczkowiec (Durio Adans.) – rodzaj roślin należący do ślazowatych Malvaceae, według niektórych systemów (np. Reveala) do rodziny wełniakowatych (Bombaceae). Rodzaj liczy ok. 20 gatunków pochodzących z tropikalnych obszarów południowo-wschodniej Azji[2]. Gatunkiem typowym jest durian właściwy (Durio zibethinus L.)[3].

Morfologia

Wiecznie zielone drzewa o pojedynczych, eliptycznych, łuskowatych i zielonych liściach bez połysku[2]. Kwiaty silnie pachnące, zwykle kremoworóżowe. U niektórych gatunków owoce są jadalne.

Systematyka

Pozycja systematyczna według APweb (2001...) (aktualizowany system APG II)

Rodzaj z podrodziny Helicteroideae w obrębie ślazowatych Malvaceae, wchodzących w skład ślazowców z kladu różowych[1][4].

Pozycja w systemie Reveala (1993–1999)

Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist, podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa ukęślowe (Dilleniidae Takht. ex Reveal & Tahkt.), nadrząd Malvanae Takht., rząd ślazowce (Malvales Dumort.), podrząd Malvineae Rchb., rodzina wełniakowate (Bombacaceae Kunth), plemię Durioneae K. Schum. in Engl. & Prantl, podplemię Durioninae Benth, rodzaj durian (Durio Rumph. ex Adans.)[5].

Wybrane gatunki

Tylko Durio zibethinus jest masowo uprawiany i jego owoce są dostępne poza regionem pochodzenia. Owoce durianu mają nieprzyjemny zapach.

Przypisy

  1. a b Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-02-19].
  2. a b Geoff Burnie i inni: Botanica. Rośliny ogrodowe. Könemann, 2005. ISBN 3-8331-1916-0.
  3. Index Nominum Genericorum. [dostęp 2009-02-24].
  4. Genus: Durio (ang.). Germplasm Resources Information Network (GRIN), United States Department of Agriculture, Agricultural Research Service. [dostęp 2010-02-24].
  5. Crescent Bloom: Durio (ang.). The Compleat Botanica. [dostęp 2010-02-24].
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Durian: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Durian, zybuczkowiec (Durio Adans.) – rodzaj roślin należący do ślazowatych Malvaceae, według niektórych systemów (np. Reveala) do rodziny wełniakowatych (Bombaceae). Rodzaj liczy ok. 20 gatunków pochodzących z tropikalnych obszarów południowo-wschodniej Azji. Gatunkiem typowym jest durian właściwy (Durio zibethinus L.).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Durian ( Slovak )

provided by wikipedia SK
 src=
Plody durianu v obchode, Thajsko

Durian (Durio) je rod tropických stromov z čeľade slezovité (Malvaceae). Medzi tridsiatimi druhmi durianu je známych deväť, ktoré plodia jedlé ovocie. Niektoré ďalšie druhy nie sú dobre preskúmané.

Ako durian je medzinárodne známy predovšetkým plod durian zapáchavého (Durio zibethinus). Ostatné druhy sú k dispozícii len na miestnych trhoch.

Popis

Durian, je v juhovýchodnej Ázii považovaný za najväčšiu pochúťku a „kráľa ovocia“,[1] je charakteristický svojou veľkosťou, silným zápachom a hrubou šupkou pokrytou pyramidovitými tŕňami. Plod môže dorásť do dĺžky až 30 cm a mať priemer 15 cm. Má obvykle hmotnosť 1-3 kg. V závislosti od druhu je plod podlhovastý až guľatý, farba šupky sa pohybuje od zelenej po hnedú a dužiny, ukrýva červenohnedé semená, od svetlo žltej po hnedú.

Jedlá dužina vydáva charakteristický silný a prenikavý zápach, a to aj keď je šupka neporušená. Niektorým ľuďom durian chutí kvôli svojej príjemne sladkej chuti, zatiaľ čo iným aróma pripadá príliš intenzívna a odpudzujúca. Jeho pach vyvoláva rôznorodé reakcie od veľmi pozitívnych po veľmi negatívne a je prirovnávaný k rôznym veciam, napr. zhnitým cibuliam, terpentínu alebo žumpe. Kvôli prenikavosť svojho pachu je v juhovýchodnej Ázii durian zakázaný v niektorých hoteloch a prostriedkoch verejnej dopravy.

Durian, pochádzajúci z juhovýchodnej Ázie, je na Západe známy približne 600 rokov. Britský prírodovedec 19. storočia Alfred Russel Wallace opísal jeho chuť ako „bohatý vanilkový krém s výraznou chuťou mandlí“.[2] Dužina, ktorú možno konzumovať v rôznom štádiu zrelosti, sa používa na ochutenie širokej rady chuťovo výrazných a sladkých potravín v kuchyniach juhovýchodnej Ázie. Po uvarení je možné jesť aj semená.

Existujú stovky kultivarov durianu, pričom mnoho konzumentov uprednostňuje iba určité, ktorých cena na trhu je potom vyššia.

Druhy durianu

 src=
Mapa rozšírenia durianu zapáchavého, zelene oblasť pôvodného výskytu

Z tridsiatich známych druhov durianu bolo dodnes identifikovaných deväť, ktoré majú jedlý plod. Existuje však veľa druhov, u ktorých nebol plod nikdy získaný alebo dobre popísaný, a je teda pravdepodobné, že sú aj ďalšie druhy s jedlými plodmi. Toto je deväť druhov, u ktorých je teraz známe, že majú jedlé plody:

  • durian zapáchavý / durian cibetkový (Durio zibethinus), z neho pochádza známe ovocie.
  • Durio dulcis
  • Durio grandiflorus
  • Durio graveolens, tiež durian burung, durian kuning, durian merah, durian otak udang galah, tabelak alebo červenomäsitý durian. Strom je vysoký až 50 m. Plod má oranžovo-žltú dužinu a je pokrytý 1 cm dlhými tŕňmi. D. graveolens je podobný D. dulcis, na rozdiel od neho sa však otvára už na strome a má tmavo červenú dužinu oproti tmavo žltej. Durian suluk, alebo tiež durian siunggong, je prírodný hybrid medzi druhom durian zapáchavý a druhom D. graveolens, pričom si zachováva chuť a textúru durianu zapáchavého s jemnými tónmi spáleného karamelu druhu D. graveolens. Durian simpor je variant druhu D. graveolens s jemnejšou chuťou a žltou dužinou.
  • Durio kutejensis, strom vysoký až 30 m, obľúbený v Bruneji.
  • Durio lowianus, tiež durian duan, strom vysoký až 50 m s červenými a podlhovastými kvetmi a oválnym plodom so žltou dužinou.
  • Durio macrantha
  • Durio oxleyanus, tiež durian sukang, durian beludu, isu alebo kerontangan. Strom je vysoký až 40 m. Malý, okrúhly šedozelený plod s pyramidovitými, mierne zahnutými tŕňmi páchne viac ako ostatné duriany. Dužina je žltá, s jemnou textúrou a sladká.
  • Durio testudinarum, tiež korytnačí alebo kura-kura durian. Strom je stredne vysoký, dosahujúci výšku až 25 m. Pretože sa jedná o samoopelivý druh, jeho variabilita je menšia a má dlhšie obdobie kvitnutia. Dužina je svetlo žltá a má silnejší pach ako ostatné druhy rodu durian.

Toto sú druhy, u ktorých zatiaľ neboli zistené jedlé plody:

  • Durio acutifolius (Mast.) Kosterm., rozšírený na Borneu
  • Durio affinis (Becc.), rozšírený v Západnom Kalimantane a Sabahu
  • Durio beccarianus (Kosterm. & Soegeng.), rozšírený v Západnom Kalimantane
  • Durio bukitrayaensis (Kosterm.)
  • Durio burmanicus (Soegeng.)
  • Durio carinatus (Mast.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie a na Borneu
  • Durio crassipes (Kosterm.), rozšírený v oblastiach Teno a Sipitang Sabahu
  • Durio excelsus (Korth.) Bakh., rozšírený v Kalimantane
  • Durio griffithii (Mast.) Bakh., rozšírený v pevninskej časti Malajzie, na Sumatre a Borneu
  • Durio kinabaluensis (Kosterm & Soegeng.), rozšírený v Sabahu
  • Durio lanceolatus (Mast.), rozšírený na Borneu
  • Durio lissocarpus (Mast.), rozšírený na Borneu
  • Durio macrolepis (Kosterm.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie
  • Durio macrophyllus (Ridl.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie
  • Durio malaccensis (Planch.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie a na Sumatre. Normálne má biele kvety, ale v Johore boli nájdené niektoré stromy druhu D. malaccensis s červenkastými kvetmi, vznikli možno vzájomným opelením s druhmi D. lowianus alebo D. pinangianus, ktoré majú ružové alebo červené kvety.
  • Durio mansoni (Gamble) Bakh., rozšírený v Mjanmarsku
  • Durio oblongus (Masr.), rozšírený v Sarawaku
  • Durio pinangianus (Ridl.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie v Perak a Penangu
  • Durio purpureus (Kosterm. & Soegeng.), rozšírený v Západnom Kalimantane
  • Durio singaporensis (Ridl.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie
  • Durio wyatt-smithii (Kosterm.), rozšírený v pevninskej časti Malajzie (Terengganu)

Opis

 src=
Durian

Stromy durianu sú vysoké až 25-50 metrov v závislosti od druhu. Neopadávajúce listy sú elipsovité až obdĺžnikové, dlhé 10-18 cm. Kvety rastú v zhlukoch po troch až tridsiatich pohromade na veľkých vetvách a priamo na kmeni. Každý kvet má kalich s piatimi (výnimočne štyrmi alebo šiestimi) okvetnými lístkami. Durian kvitne raz alebo dvakrát za rok, avšak čas kvitnutia je rôzny podľa druhu, kultivaru a miesta. Bežný strom durianu plodí ovocie po štyroch až piatich rokoch. Plod durianu môže byť na ľubovoľnej vetve a zreje približne tri mesiace od opelenie. Plod dorastá do dĺžky až 30 cm s priemerom až 15 cm a má hmotnosť 1 až 3 kg. V závislosti od druhu má hranatý až guľatý tvar, farba jeho šupky je zelená až hnedá a dužina svetlo žltá až červená. Durian sa trochu podobá žakii, ale jedná sa o nepríbuzný druh.

Názov durian pochádza z malajského slova duri (tŕň) a z prípony -an (slúžiaca k tvoreniu podstatných mien). Durian zapáchavý alebo durian cibetkový je jediný vo veľkom objeme komerčne pestovaný druh a jediný, ktorý je dostupný aj mimo oblasti pôvodu. Prívlastok cibetkový odkazuje na cibetku ázijskú. Nie je však zhoda na tom, či toto pomenovanie od Linného znamená, že má cibetka durian tak rada, že bol plod používaný ako návnada, alebo že ako cibetka páchne.

Kvety durianu sú veľké a ľahké s výdatným množstvom nektáru a vydávajú ťažký, kyslý, maslovitý pach. Tieto vlastnosti sú typické pre kvety opeľované určitým druhom netopiera, ktorý sa živí nektárom a peľom. Podľa malajského výskumu zo 70. rokov 20. storočia sú duriany opeľované takmer výhradne kaloňom jaskynným.

Referencie

  1. A Consumers Guide on World Fruit. [s.l.] : [s.n.], 2006. ISBN 1-4196-3955-2. S. 54–56. (anglicky)
  2. On the Bamboo and Durian of Borneo [online]. . Dostupné online. (anglicky)
  • Tento článok je čiastočný alebo úplný preklad článku durian na českej Wikipédii.

Iné projekty

  • Spolupracuj na Commons Commons ponúka multimediálne súbory na tému Durian

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Durian: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK
 src= Plody durianu v obchode, Thajsko

Durian (Durio) je rod tropických stromov z čeľade slezovité (Malvaceae). Medzi tridsiatimi druhmi durianu je známych deväť, ktoré plodia jedlé ovocie. Niektoré ďalšie druhy nie sú dobre preskúmané.

Ako durian je medzinárodne známy predovšetkým plod durian zapáchavého (Durio zibethinus). Ostatné druhy sú k dispozícii len na miestnych trhoch.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Durian ( Swedish )

provided by wikipedia SV
För arten durian, se Durio zibethinus

Durio är ett släkte fruktbärande träd inom familjen malvaväxter, men det råder diskussioner kring dess taxonomi.[2] De olika ätbara frukterna i släktet kallas allmänt för durian.[2][3] Frukterna är mycket använda och uppskattade i Sydostasien, och kallas där "frukternas konung". Frukterna utmärker sig för sin storlek, unika doft och sina tjocka skal som skyddas av taggar. Frukten kan bli upp till 30 centimeter i diameter och väger vanligtvis ett till tre kg. Dess form kan vara allt från avlång till rund, färgen på skalet grön till brun och köttet blekgult till rött, beroende på art.

Släktet förekommer naturligt i Brunei, Indonesien och Malaysia, och dess frukter har varit kända i västvärlden i ungefär 600 år. Det finns 30 kända arter i släktet, av vilka åtminstone nio producerar ätbara frukter och av dessa finns det hundratals olika sorter. Fruktköttet avsöndrar en speciell doft som är stark och genomträngande, även när skalet är helt. En del anser att fruktköttet är väldoftande, medan andra finner aromen överväldigande och obehaglig. Doften har lett till att frukten har bannlysts från vissa hotell och från kollektivtrafik i Sydostasien. Den brittiske naturhistorikern Alfred Russel Wallace beskrev under 1800-talet durianfruktköttet som en "smakrik kräm med stark smak av mandel". Av de ätbara arterna konsumeras fruktköttet vid olika mognadsgrader och används som ett stort antal olika aptitretare och sötsaker i de sydostasiatiska köken. Fröna kan också ätas när de har tillagats.

Stinkfrukt (Durio zibethinus) är den enda art som finns tillgänglig på den internationella marknaden. De övriga säljs i sina hemländer.

Kännetecken och ekologi

 src=
Ett ungt durioträd. Vissa arter kan bli upp till 50 meter höga.

Durioträd är stora, upp till 25–50 meter höga, beroende på art.[4] Löven är städsegröna, ovala till avlånga och 10–18 centimeter långa. Blommorna, som alla har foderblad och fem (då och då fyra eller sex) kronblad, växer i klungor om tre till 30 blommor på stora grenar och direkt på stammen. Blommorna är stora och mycket innehållsrika på nektar. Träden har en eller två blom- och fruktperioder varje år, som infaller olika beroende på art, odlare och plats. Ett typiskt durioträd får frukt efter fyra till fem år. Frukten kan hänga från alla kvistar och mognar drygt tre månader efter pollinering. Frukten kan bli upp till 30 centimeter lång och 15 centimeter i diameter, och väger vanligtvis mellan ett och tre kilogram.[4] Formen varierar från avlång till rund, och färgen på skalet från grönt till brunt. Fruktköttet varierar från blekgult till rött, beroende på art. Eftersom arterna pollineras öppet finns det en anmärkningsvärd mångfald vad gäller frukternas färg och smak, mängden fruktkött och kärnor samt trädets fenologi.[4] Bland de trettio kända arterna i släktet producerar nio av dem ätbara frukter: D. zibethinus, D. dulcis, D. grandiflorus, D. graveolens, D. kutejensis, D. lowianus, D. macrantha, D. oxleyanus och D. testudinarum. Dock har inte frukt från alla kända arter samlats in eller blivit ordentligt studerade, så andra arter med ätbara frukter kan existera.[4] Arterna liknar jackfrukten något, även om de inte är besläktade.

Blommorna avger en tung, sur och smörig doft vilket är typiska kännetecken för blommor som pollineras av olika sorters nektar- och pollenätande fladdermöss.[5] Enligt studier gjorda i Malaysia under 1970-talet pollineras durian nästan uteslutande av olika sorters flyghundar.[4] Studier gjorda 1996 visade dock att två arter, D. grandiflorus och D. oblongus, pollineras av spindeljägare i fågelfamiljen (Nectariniidae), och att arten D. kutejensis pollinerades av jättehonungsbin.[6]

Stinkfrukt är den enda arten som kommersiellt odlas i stor skala och som är tillgänglig till försäljning utanför sitt naturliga växtområde.

Taxonomi

Släktet Durio har en omdiskuterad taxonomi. Vissa placerar den i familjen malvaväxter (Malvaceae), och där i underfamiljen Helicteroideae[2] medan andra placerar den i familjen kapokväxter (Bombacaceae)[1] eller i den egna familjen Durionaceae.[2]

Släktet Durio beskrevs taxonomiskt första gången av Michel Adanson.[1] Arter ur släktet hade beskrivits för vetenskapen sedan tidigare, bland annat av den portugisiske fysikern Garcia de Orta i Colóquios dos Simples e Drogas da India som publicerades 1563 och av den tyske botanisten Georg Eberhard Rumphius 1741.[7]

Släktet har en komplex taxonomi som har reviderats många gånger och olika arter har förts till släktet eller omkategoriserats till andra släkten. Under 1700-talet förde den tyska botanisten Johann Anton Weinmann durian till släktet kastanjer (Castanea), då dess frukt liknar hästkastanjens och initialt fanns det också en viss förvirring kring släktskapet mellan durian och taggannona, då båda dessa frukter är gröna och taggiga.[4] Värt att nämna är att det malajiska ordet för taggannona, durian Belanda, betyder holländsk durian.[8]

Trivialnamnet durian kommer från det malajiska ordet duri som betyder "törne", tillsammans med suffixet an, som i malajiskan bildar ett substantiv.[9][10] Stinkfruktens artepitet zibethinus härleds från den indiska civetten (Viverra zibetha).

Arter

 src=
Blommorna är vanligtvis slutna under dagen.

Sorter

 src=
Frukter av olika sorters durian har vanligtvis skilda färger. De två sorterna på bilden har exempelvis inte samma färg, trots sitt nära släktskap.

Flera duriansorter har under en lång tid förökat sig genom vegetativ kloning i Sydostasien. Tidigare odlades träden med blandningar av frön från träd med finare frukter, men förökar sig numer huvudsakligen genom ympning från knoppar eller utlöpare och dylikt. Olika sorter kan skilja sig från varandra till viss grad, bland annat i formen på frukt och taggar.[4] Olika sorter är olika mycket uppskattade av konsumenterna, vilket har lett till väldigt olika priser för de olika sorterna.[11]

De flesta sorterna har ett vanligt namn och ett kodnamn som börjar med ett "D". Bland populära sorter kan Kop (D99, thai: กบ, IPA: /kòp/), Chanee (D123, thai: ชะนี, IPA: /tɕʰániː/), Berserah (alternativt Tuan Mek Hijau) (D145, thai: ทุเรียนเขียว, IPA: /tʰúriːan kʰǐːaw/), Kan Yao (D158, thai: ก้านยาว, IPA: /kâːn jaːw/), Mon Thong (D159, thai: หมอนทอง, IPA: /mɔ̌ːn tʰɔːŋ/), Kradum Thong (thai: กระดุมทอง, IPA: /kràdum tʰɔːŋ/) nämnas, samt D24 och D169 som inte har något vanligt namn. Varje sort har sin egen smak och doft.
I Thailand finns det över 200 sorter av stinkfrukt. Chanee har den mest uppskattade grundstammen på grund av dess resistans mot bladmögel. Bland alla sorter i Thailand odlas bara fyra sorter i stor kommersiell skala: Chanee, Kradum Thong, Mon Thong och Kan Yao.[4] I Malaysia finns det fler än 100 registrerade sorter[12] och flera av de större sorterna har identifierats vid tävlingar som hålls vid den årliga malaysiska jordbruks- och hortikulturfestivalen. I Vietnam har flera av de största sorterna kommit fram på samma sätt. En nyligen upptäckt populär sort är Cat Mountain King.[13]

Den thailändske regeringsvetenskapsmanen Songpol Somsri har fram till år 2007 korsat mer än 90 olika sorter för att få fram Chantaburi nr. 1, en sort utan den karaktäristiska doften, vilken väntar på ett sista godkännande från det lokala jordbruksministeriet.[14] En annan hybrid, Chantaburi nr. 3, utvecklar lukten ungefär tre dagar efter att frukten plockats, vilket tillåter en luktfri transport men som i konsumentled fortfarande uppvisar den lukt som så många uppskattar.[14]

En naturlig tagglös variant av durian som växer vild i Davaoregionen i Filippinerna upptäcktes under 1960-talet. Frukterna från denna art saknade också taggar.[4] Då fruktens taggar utvecklas medan den mognar kan man skapa tagglösa frukter artificiellt genom att ta bort de små taggarna från omogna frukter.[4]

Utbredning, odling och tillgänglighet

 src=
Ett durianstånd i Singapore

Släktets ursprungliga utbredningsområde omfattade Indonesien, Malaysia och Brunei. Det diskuteras dock huruvida släktet ursprungligen även växte i Filippinerna, eller om det introducerats dit.[4] Idag växer durian även i andra områden med liknande klimat. Den kräver tropiskt klimat, och utbredningsområdet upphör där den genomsnittliga dagstemperaturen går under 22 grader celsius.

Centrum för släktets utbredningsområde ligger på Borneo, där de ätbara arterna stinkfrukt (D. zibethinus), D. dulcis, D. graveolens, D. kutejensis, D. oxleyanus och D. testudinarum säljs på lokala marknader. I vissa områden odlas specifika arter beroende på den lokala uppfattningen om vilka som smakar bäst. Exempelvis odlas inte stinkfrukt i Brunei utan istället D. gravoleons, D. kutejensis och D. oxleyanus och dessa arter ger, tillsammans med arter som D. testudinarum och D. dulcis, en rik genetisk variation.[15]

 src=
Frukter som säljs i nätpåsar från en frys på en marknad i Kalifornien

Även om frukten inte ursprungligen växte i Thailand är landet för närvarande en av de största exportörerna av frukten. 1999 odlade landet 780 000 ton durian, jämfört med världens totala skörd på 1 400 000 ton. Av de 780 000 ton durian som odlades exporterades 111 000 ton.[16] Malaysia och Indonesien odlade under samma år ungefär 265 000 ton durian var, av vilka Malaysia exporterade 35 000 ton.[16] Chanthaburiprovinsen i Thailand håller varje år i Maj Världsdurianfestivalen (World Durian Festival).[17] Provinsen står ensam för hälften av Thailands årliga produktion av durian.[18][19] I Filippinerna produceras den största mängden durian i Davaoregionen. Kadayawanfestivalen firas varje år i staden Davao till durians ära. Andra länder där frukten odlas är bland andra Kambodja, Laos, Vietnam, Myanmar, Indien, Sri Lanka, Papua Nya Guinea, Madagaskar och Singapore, samt områdena Västindien, Florida, Hawaii, Polynesien, Hainan och norra Australien.

 src=
Fruktkött från durian som paketerats för försäljning, tillsammans med en blottad kärna

Durian introducerades till Australien under det tidiga 1960-talet och började odlas under 1970-talet. Över 30 kloningar av stinkfrukt och sex andra durioarter har därefter introducerats i landet.[20] Kina är den största importören, med 65 000 ton importerad frukt 1999, följt av Singapore med 40 000 och Taiwan med 5 000 ton. Samma år importerade USA 2 000 ton, mestadels frusen, frukt, och Europeiska gemenskapen importerade 500 ton.[16]

Durian är en säsongsbetonad frukt, till skillnad från andra tropiska frukter som papaya som finns tillgänglig året om. På halvön som utgörs av Malaysia och Singapore odlas frukten vanligtvis mellan juni och augusti, vilket är samtidigt som mangostanfrukten.[4] Jämfört med andra frukter är durian relativt dyr. Exempelvis har den stora efterfrågan på sorter av hög kvalitet, såsom D24, Sultan och Mao Shan Wang resulterat i genomsnittliga återförsäljningspriser på mellan 5 och 10 amerikanska dollar per kg.[11] Då en genomsnittlig frukt väger runt 1 ½ kg kostar en frukt därför mellan 8 och 15 amerikanska dollar.[11] Den ätbara delen av frukten utgör dock bara 15–30 procent av fruktens totala storlek.[4] I Singapore kan konsumenter betala priser på upp till 50 dollar för en handfull frukter vid ett enda köptillfälle.[11] Under fruktens högsäsong kan frukten hittas i de flesta japanska snabbköp, medan den i västvärlden till största del säljs på asiatiska marknader.

Smak och doft

 src=
Skylt som förbjuder durian i Singapores tunnelbana

Fruktens ovanliga doft och smak uppskattas väldigt olika bland olika människor, och varierar från stor uppskattning till djup avsmak. 1856 skrev den brittiska naturalisten Alfred Russel Wallace en ofta citerad beskrivning av fruktens smak, som lydde:

De fem delarna är vita inuti och är fyllda med en massa av fast, gräddfärgat fruktkött som innehåller ungefär tre frön var. Fruktköttet är den ätbara delen av frukten, och upplevs av många som obeskrivbar. Smaken har beskrivits som en mustig kräm smaksatt med mandel, men kan ha vissa drag som påminner om cream cheese, löksås, sherry och andra oförenliga maträtter. Fruktköttet har en mustig, klibbig mildhet som är rätt unik, vilken anses öka dess status som delikatess. Det är varken surt, sött eller saftig, vilket dock inte behövs för frukten är i sig själv perfekt. Den orsakar inget illamående eller andra negativa effekter, och ju mer du äter, desto mindre känner du dig benägen att sluta. Faktiskt är det en sådan sensation att äta durian att det är värt att åka till Öst för fruktens skull. ... som skapare av ett livsmedel av den mest utsökta smak är den oöverträffad. Alfred Russel Wallace[21]

Medan Wallaces varningar om att en mogen frukts doft till en början är "verkligen oangenäm", har senare beskrivningar av västerlänningar varit mer målande. Den brittiska författaren Anthony Burgess skrev att äta durian är som att äta blancmangepuddingtoaletten.[22] Kocken Andrew Zimmern jämför smaken med genomruttna, mosade lökar.[23] Anthony Bourdain beskriver frukten som "Dess smak kan bara beskrivas som.. obeskrivbar, något du antingen kommer älska eller hata. ... Din andedräkt luktar som om du har kysst din döda mormor med tungan."[24] Rese- och matskribenten Richard Sterling säger:

... its odor is best described as pig-shit, turpentine and onions, garnished with a gym sock. It can be smelled from yards away. Despite its great local popularity, the raw fruit is forbidden from some establishments such as hotels, subways and airports, including public transportation in Southeast Asia.

Svenska:... dess odör beskrivs bäst som grisskit, terpentin och lökar, garnerat med en gymstrumpa. Doften kan kännas på flera meters håll. Trots dess stora lokala popularitet är den råa frukten förbjuden på flera platser, såsom hotell, tunnelbanor och flygplatser, samt kollektivtrafik i Sydostasien.[25]

 src=
Svavelväte, en av de kemiska föreningar som kan vara anledningen till fruktens speciella doft.

Andra jämförelser har gjorts med civetter, avloppsvatten, gammal spya, skunk och använda topsar.[26] Anledningen till de många olika beskrivningar som gjorts av fruktens odör kan ha att göra med att frukten kan lukta på väldigt många sätt. Frukter av olika arter eller sorter kan ha märkbart olika smaker. Till exempel har D. dulcis en kraftig karamellsmak, med en doft som liknar terpentin, medan D. graveolens avger en doft av rostade mandlar.[27] Bland de olika varianterna av stinkfrukt har de thailändska varianterna en sötare smak och mindre lukt än de malajiska varianterna.[4] Mognadsgraden förändrar smaken likaså.[4]

Tre naturvetenskapliga studier på durians smaksammansättning, från 1972, 1980 och 1995, visar alla på en sammansättningar av estrar, ketoner och olika svavelföreningar, men man har inte kunnat fastställa vilken av dessa föreningar, eller vilken kombination, som är den huvudsaklig anledning till dess särskilda doft.[4]

Vissa djur kan uppfatta lukten av frukten på över 800 meters avstånd. Några djurarter finner frukten väldigt aptitlig, bland andra ekorrar, mushjortar, grisar, orangutanger, elefanter, och även köttätande tigrar. En del av dessa djur äter endast fruktköttet och lämnar kärnorna, medan några sväljer kärnorna och sprider på detta sätt kärnorna med avföringen.[28] Det taggiga, bepansrade skalet gör frukten otillgänglig för mindre djur och sannolikheten är större att det är större djur som sprider kärnorna längre sträckor ifrån moderväxten.[29]

Mognadsgrad och urval

 src=
En konsument i Malaysia luktar på en durian före inköp.

Enligt Larousse Gastronomique, en fransk matencyklopedi, är frukten klar att äta när dess skal börjar spricka.[30] Den ideala mognadsgraden varierar dock från region till region, och mellan olika arter och sorter. Vissa arter växer så högt upp att de bara kan plockas när de har fallit till marken, medan de flesta stinkfrukter skärs ned från träd och mognar medan de väntar på att säljas. Vissa personer i södra Thailand föredrar när frukterna är relativt unga, när fruktköttet är krispigt och milt. I norra Thailand föredrar man istället när frukten är mjuk och frän i smaken. De flesta konsumenter i Malaysia och Singapore föredrar när frukten är ganska mogen, och låter även frukten fortsätta mogna efter att skalet har spruckit. När skalet har spruckit blir köttet mustigt krämigt, med små alkoholmängder,[26] som påverkar dess arom och smak.

På grund av de olika åsikterna när en frukt är ideal att äta är det svårt att ha generella bestämmelser över en bra durian. En durian som lossnar från ett träd fortsätter att mogna. Efter två till fyra dagar är den duglig men efter fem till sex dagar anser de flesta att frukten är övermogen och osmaklig.[31] Vanligtvis får konsumenterna rådet att undersöka kvaliteten på växtens stjälk som förlorar sin fuktighet när den åldras. En stor, hård stjälk tyder på att frukten är färsk.[32] Oseriösa försäljare förpackar, målar eller tar bort stjälken på frukten. Ett annat vanligt råd är att man skall skaka frukten och lyssna efter ljud efter frön som rör sig inuti frukten, vilket indikerar att frukten är väldigt mogen och att fruktköttet har torkat ut något.[32]

Historia

 src=
Colóquios dos Simples e Drogas da India (1563).

Durian har varit känd, och konsumerats, i Sydostasien sedan förhistorisk tid, men har bara varit känd i västvärlden i ungefär 600 år. Den första kända europeiska referensen till frukten är från Niccolò Da Conti, som reste till Sydostasien under 1400-talet.[4] Den portugisiske fysikern Garcia de Orta beskrev frukterna i Colóquios dos Simples e Drogas da India som publicerades 1563. År 1741 publicerades verket Herbarium Amboinense av den tyske botanisten Georg Eberhard Rumphius, vilket var den mest exakta och detaljerade redogörelsen av frukten under det århundradet.

 src=
Durio zibethinus. Bild av Hoola Van Nooten, cirka 1863.

Stinkfrukt introducerades på Sri Lanka av portugiserna under 1500-talet, och har därefter återintroducerades många gånger.[33] I Sydostasien har durian odlats i århundrade, förmodligen sedan sent 1700-tal, och kommersiellt sedan mitten av 1900-talet.[4] I verket My Tropic Isle beskriver den australiensiska författaren och naturforskaren Edmund James Banfield hur en vän i Singapore under den första delen av 1900-talet skickade honom ett durianfrö, som han planterade och tog hand om på en ö utanför Queenslands norra kust.[34] Durian har även planterats i Amerika men enbart i botaniska trädgårdar.[33]

År 1949 publicerade den brittiske botanisten E. J. H. Corner The Durian Theory, or the Origin of the Modern Tree. Hans teori var att den allra första formen av fröspridning för växter var genom att djur transporterade frön i magen, och att enkla förfäder till Durio var de första växter att utnyttja denna spridningsmetod.

Sedan början på 1990-talet har den internationella efterfrågan på durian i ASEAN ökat märkbart, delvis beroende på det ökande välståndet i Asien.[4]

Användningsområden

Matlagning

 src=
En julstubbe smaksatt med durian
 src=
Bánh da lợn sầu riêng, ett vietnamesiskt bakverk gjort på gröna mungbönor och durianfrukt

Durian används för att smaksätta flera olika maträtter, såsom traditionellt malajiskt godis, bakverket ice kacang, maträtten dodol, kakor, och mer modernt i glass, milkshake, månkakor, julstubbar och cappuccino. Pulut Durian är ett klibbigt ris stuvad med kokosmjölk och som serveras med mogen durianfrukt. I Sabah friteras röd durian (D. dulcis) med lök och chilipeppar och serveras vid sidan av andra rätter.[35] Durio graveolens är en traditionell ingrediens i den indonesiska soppan sayur som görs på sötvattensfiskar.[36] Ikan brengkes är en maträtt där fisk kokas i en durianbaserad sås som är en traditionell rätt på Sumatra.[37] Tempoyak är fermenterad durianfrukt som vanligtvis görs på de frukter som är av så låg kvalitet att de inte går att äta.[38]

 src=
Tempoyak, gjord på fermenterad durian

Tempoyak kan antingen ätas tillagad eller otillagad, vanligtvis med ris, och är en vanlig ingrediens i curry. Sambal Tempoyak är en maträtt från Sumatra som görs på fermenterad durianfrukt, kokosmjölk, och en stark kryddblandning, kallad sambal.

I Thailand säljs durianpasta i block på marknader, även om mycket av pastan är utspädd med pumpa.[31] Omogna durianfrukter kan tillagas som grönsaker, förutom i Filippinerna där man konsumerar den söt hellre än kryddstark. Malajer gör både sockrade och saltade inläggningar från frukten. När durian mals med salt, lök och vinäger får man boder. Durianfrön, som är lika stora som kastanjer, äts både kokta, rostade eller friterade i kokosfett med en konsistens som kan liknas vid taro eller jams, men fastare. På Java skivas fröna tunt och tillagas med socker som konfekt. Otillagade durianfrön är giftiga på grund av sitt innehåll av vissa fettsyror och bör ej intas.[39] Unga löv och skott tillagas då och då som bladgrönsaker. Ibland läggs askan från bränt skal till i olika tårtor.[31] Durianblommornas kronblad äts i Norra Sumatra i Indonesien, medan man på Moluckerna använder fruktens skal som bränsle för att rökning av fisk. Blommans nektar och pollen är en viktig källa till honung, även om durianhonungen inte har några kända speciella kännetecken.[40]

Näringsvärde och läkemedel

Stinkfrukt (D. zibethinus)Näringsvärde per100 gVatten65 gEnergi615 kJ/147 kCalProtein1.47 gKolhydrater27.09 gKostfiber3.8 gFett5.33 gVitamin A46 µgTiamin (B1)0.374 mgRiboflavin (B2)0.2 mgNiacin (B3)1 mgPantotensyra (B5)0.23 mgPyridoxin (B6)0.316 mgAskorbinsyra (C)19.7 mgMineralerKalcium6 mgJärn0.43 mgMagnesium30 mgKalium436 mgKoppar0.207 mgNatrium2 mgZink0.28 mgFosfor39 mgAntioxidanterβ-karoten23 µg

Durianfrukten innehåller en stor mängd socker,[29] vitamin C, kalium och den serotonerga aminosyran tryptofan,[41] och är en bra källa för kolhydrater, proteiner och fetter.[33][36] Bland utövare av levande föda anses frukten vara en förträfflig källa till råa fetter,[42][43] medan andra anser det vara högglykemisk fettrik mat, varför man bör minimera konsumtionen av den.[44][45]

En dekokt på fruktens löv och rötter ansågs i Malaysia vara antipyretiskt. Juicen från löven läggs på den febrige patientens huvud.[31] En av de mest kompletta beskrivningarna av fruktens medicinska förmåga som febermedicin gjordes av malajer och beskrevs av Burkill och Haniff 1930. Beskrivningen instruerar läsaren att koka rötterna från hibiskus, stinkfrukt, flera arter från rambutansläktet (nephelium) samt arten cempedak, och därefter dricka dekokten eller lägga ett grötomslag av den.[46]

Under 1920-talet startades i New York av företaget Durian Fruit Products, Inc. produkten Dur-India som ett hälsokosttillskott till priset av 9 amerikanska dollar för tolv askar, innehållandes 63 tabletter var. Produkten påstods innehålla durian och en art från löksläktet, samt vitamin E. Företaget marknadsförde tillskottet genom att säga att det innehöll mer koncentrerad hälsosam energi i matform än någon annan produkt i hela världen.[31]

Traditioner och trosuppfattningar

I sydostasiatiska trosuppfattningar, såväl som i den traditionella kinesiska medicinen, tros frukten ha värmande egenskaper benägna att orsaka svettningar.[47] Den traditionella metoden för att motverka detta är att hälla vatten i durianfruktens tomma skal, efter att fruktköttet ätits, och därefter dricka det.[26] En annan metod är att äta frukten tillsammans med mangostan som anses ha kylande egenskaper. Gravida kvinnor eller människor med högt blodtryck råds att inte äta frukten.[14][48]

En annan vanlig trosuppfattning är att durian är skadlig när den konsumeras tillsammans med kaffe[26] eller alkoholhaltiga drycker.[4] Den senare trosuppfattningen kan spåras tillbaka till åtminstone 1700-talet när den tyske botanisten Rumphius uppgav att man inte skulle dricka alkohol efter att ha ätit durianfrukter då det skulle orsaka matsmältningsbesvär och dålig andedräkt. År 1929 skrev J. D. Gimlette i verket Malay Poisons and Charm Cures att frukten inte bör ätas tillsammans med brandy. År 1981 skrev J. R. Croft i verket Bombacaceae: In Handbooks of the Flora of Papua New Guinea att en känsla av sjuklighet ofta kommer efter konsumtion av alkohol för kort efter konsumtion av durian. Flera medicinska studier angående alkoholkonsumtion i anslutning till durian har utförts med varierande resultat,[4] även om en studie av universitetet i Tsukuba (Japan) visar att fruktens höga kaliuminnehåll hämmar vissa grupper av enzymer. Bland annat sänks förmågan att ta bort gifter från kroppen med 70 procent.[49]

Javaneserna tror att frukten har kärleksförhöjande kvaliteter, och har därför infört en samling regler för vad man bör och vad man inte bör äta tillsammans med frukten, eller kort efteråt.[26] Ett talesättindonesiska, durian jatuh sarung naik (durianfrukterna trillar och sarongerna kommer upp), kommer från den trosuppfattningen.[50][51][52]

 src=
De vassa taggarna kan orsaka blödande sår.

Varningarna mot den antagna vällustiga egenskapen hos frukten spred sig snart till västvärlden, där bland andra den Swedenborgska filosofen Herman Vetterling kommenterade så kallade "erotiska egenskaper" hos frukten under början av 1900-talet.[53]

En durianfrukt som faller ned på en persons huvud kan orsaka allvarliga skador då den är tung, bepansrad med vassa taggar, och kan falla från höga höjder. Man rekommenderas att bära en skyddshjälm medan man plockar frukten. Alfred Russel Wallace skriver dock att ytterst få dödsfall har skett till följd av fallande durianfrukter, då den kopiösa blodsutgjutning som sker förhindrar inflammation.[21] Ett vanligt talesätt är att frukten har ögon och kan se var den faller, då det påstås att den aldrig faller under dagen när människor kan skadas, utan bara på natten.[54] Ett talesätt i Indonesien, ketibaan durian runtuh (att få en fallande durian), betyder att få en oväntad tur eller lycka.[55] Trots det finns det i Indonesien skyltar som varnar människor för att vara längre än nödvändigt under ett durianträd.[56]

Kulturell påverkan

 src=
Byggnaden på bilden kallas i folkmun för "Durianfrukten".

Durianfrukten kallas ibland för Frukternas konung,[36] vilket kan bero på dess väldiga storlek och överväldigande doft. Mangostan, som kallas Frukternas drottning, är liten och mild i jämförelse. Mangostanfrukten skördas samtidigt som durian, och de ses som komplement till varandra, vilket lär vara en av anledningarna till dess båda smeknamn. I durianfruktens ursprungsländer i Sydostasien är frukten vardagsmat och skildras i media i enlighet med den kulturella uppfattning som frukten har i regionen. Dess subjektiva skönhet och fulhet skildrades i Hongkong-regissören Fruit Chans film från år 2000 Durian Durian, och var den "våghalsige men beundransvärde" huvudpersonens smeknamn, spelad av Adrian Pang. En teaterbyggnad i Singapore, kallad Esplanaden (på bilden till vänster), har på grund av sin konstiga form fått smeknamnet "The Durian",[57] och Indonesiens huvudstad Jakarta har fått smeknamnet "The Big Durian".[58]

Ett av namnen som Thailand föreslog till listan över namn på stormar för Stillahavets nordvästra tropiska cykloner var Durian,[59] vilket togs bort efter den andra stormen med samma namn under 2006 års tyfonsäsong. Flera kryptozoologiska varelser och andra "vilda monster" i berättelser från Indonesien och Malaysia beskrivs som storkonsumenter av durian.[60][61]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Durian, 27 september 2009.

Noter

  1. ^ [a b c] ITIS, Durio, <www.itis.gov>, läst 2009-11-23
  2. ^ [a b c d] ”GRIN Taxonomy for Plants - Durio. United States Department of Agriculture. 12 mars 2007. http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/genus.pl?4046. Läst 29 september 2009.
  3. ^ ”Angiosperm Phylogeny Website - Malvales”. Missouri Botanical Garden. http://www.mobot.org/mobot/research/APweb/orders/malvalesweb.htm#Malvales. Läst 29 september 2009.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] Brown 1997
  5. ^ Whitten 2001, s. 329
  6. ^ Yumoto 2000, s. 1181-1188
  7. ^ Brown 1997, s. 2
  8. ^ Davidson 1999, s. 737
  9. ^ Oxford English Dictionary. Oxford University Press. 1897. ”Via durion, det malajiska ordet för växten.”
  10. ^ Huxley 1992
  11. ^ [a b c d] ”ST Foodies Club - Durian King”. The Straits Times. 2006. Arkiverad från originalet den 15 december 2007. https://web.archive.org/web/20071215124752/http://www.stomp.com.sg/stfoodiesclub/taste/03/index.html. Läst 11 oktober 2009.
  12. ^ ”Comprehensive List of Durian Clones Registered by the Agriculture Department (of Malaysia)”. PENINSULAR MALAYSIA DEPARTMENT OF AGRICULTURE. Arkiverad från originalet den 7 april 2007. https://web.archive.org/web/20070407225917/http://www.ecst.csuchico.edu/~durian/info/vk_duri.htm. Läst 11 oktober 2009.
  13. ^ Teo 2009
  14. ^ [a b c] Fuller 2007
  15. ^ ”Crop Industry” (på engelska). Brunet.bn. Arkiverad från originalet den 6 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080506132913/http://www.brunet.bn/org/bsmehp/invest/agroindu/smecrop.htm. Läst 11 oktober 2009.
  16. ^ [a b c] ”Committee on Commodity Problems — VI. Overview of Minor Tropical Fruits”. FAO. 1 december 2001. http://www.fao.org/DOCREP/MEETING/004/Y1982E.HTM. Läst 25 november 2009.
  17. ^ ”Thailand Durian Festival” (på engelska eller ryska). Thailand Holiday Homes. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091020025217/http://www.thailandholidayhomes.co.uk/thailand-durian-festival.html. Läst 11 oktober 2009.
  18. ^ ”World Durian Festival 2005”. Thailand News -- Thailand official news and information. Foreign Office, The Government Public Relations Department. 5 juni 2005. Arkiverad från originalet den 7 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090107093638/http://thailand.prd.go.th/view_inside.php?id=715. Läst 11 oktober 2009.
  19. ^ ”Thailand's Durian growing areas”. Growing. Food Market Exchange. 2003. Arkiverad från originalet den 12 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100212113119/http://www.foodmarketexchange.com/datacenter/product/fruit/durian/details/durain_02_grow.html. Läst 11 oktober 2009.
  20. ^ Watson 1983, Durian
  21. ^ [a b] The five cells are silky-white within, and are filled with a mass of firm, cream-coloured pulp, containing about three seeds each. This pulp is the edible part, and its consistence and flavour are indescribable. A rich custard highly flavoured with almonds gives the best general idea of it, but there are occasional wafts of flavour that call to mind cream-cheese, onion-sauce, sherry-wine, and other incongruous dishes. Then there is a rich glutinous smoothness in the pulp which nothing else possesses, but which adds to its delicacy. It is neither acid nor sweet nor juicy; yet it wants neither of these qualities, for it is in itself perfect. It produces no nausea or other bad effect, and the more you eat of it the less you feel inclined to stop. In fact, to eat Durians is a new sensation worth a voyage to the East to experience. ... as producing a food of the most exquisite flavour it is unsurpassed. Wallace, Alfred Russel (1856). ”On the Bamboo and Durian of Borneo”. http://www.wku.edu/~smithch/wallace/S027.htm. Läst 12 oktober 2009.
  22. ^ Burgess 1993, s. 68
  23. ^ "Bizarre Foods: Asia". Bizarre Foods with Andrew Zimmern. Travel Channel. 1 november 2006. Nr. 0 (Pilot), säsong 1. Video från Youtube. Hämtad 12 oktober 2009
  24. ^ "Anthony Bourdain tries out durian in Indonesia". Anthony Bourdain: No Reservations. Travel Channel. 19 juni 2006. Nr. 12, säsong 2. Video från Youtube. Hämtad 12 oktober 2009.
  25. ^ Winokur 2003, s. 102
  26. ^ [a b c d e] Davidson 1999, s. 263
  27. ^ O'Gara, Guest & Hassan 2004
  28. ^ Marinelli 1998, s. 691
  29. ^ [a b] McGee 2004, s. 379
  30. ^ Montagne 2001, s. 439
  31. ^ [a b c d e] Morton 1987, s. 287-291
  32. ^ [a b] ”Durian & Mangosteens”. Prositech.com. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091013162552/http://www.proscitech.com.au/trop/d.htm. Läst 13 oktober 2009.
  33. ^ [a b c] ”Agroforestry Tree Database - Durio zibethinus. International Center for Research in Agroforestry. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927154326/http://www.worldagroforestry.org/SEA/Products/AFDbases/AF/asp/SpeciesInfo.asp?SpID=715. Läst 13 oktober 2009.
  34. ^ Banfield 1911
  35. ^ ”Traditional Cuisine”. Sabah Tourism Promotion Corporation. Arkiverad från originalet den 29 september 2008. https://web.archive.org/web/20080929122049/http://www.sabahtravelguide.com/culture/default.ASP?page=trad_cuisine. Läst 14 oktober 2009.
  36. ^ [a b c] Heaton 2006, s. 54-56
  37. ^ Vaisutis et al. 2007, s. 83
  38. ^ ”Durian Recipe Gallery”. Durian Online. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070822090320/http://www.ecst.csuchico.edu/~durian/rec/recipe.htm. Läst 14 oktober 2009.
  39. ^ ”Question No. 18085: Is it true that durian seeds are poisonous?”. Singapore Science Centre. 2006. Arkiverad från originalet den 20 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090220060941/http://www.science.edu.sg/ssc/detailed.jsp?artid=3452&type=6&root=4&parent=4&cat=49. Läst 14 oktober 2009.
  40. ^ Crane 1976
  41. ^ Wolfe 2002
  42. ^ Boutenko 2001, s. 6
  43. ^ Mars 2004, s. 103
  44. ^ Cousens 2003, s. 34
  45. ^ Klein 2005, Vegan Healing Diet Guidelines
  46. ^ Burkill 1930, s. 176-177
  47. ^ Huang 1998, s. 2
  48. ^ McElroy & Townsend 2003, s. 253
  49. ^ Durians and booze: worse than a stinking hangover” (på engelska). New Scientist. 16 september 2009. http://www.newscientist.com/article/mg20327253.200-durians-and-booze-worse-than-a-stinking-hangover.html?DCMP=OTC-rss&nsref=online-news. Läst 15 oktober 2009.
  50. ^ Stevens & Schmidgall-Tellings 2000, s. 255
  51. ^ Bovino, Arthur (24 augusti 2009). ”AlwaysLearning: Durian, As Bad As They Say” (på engelska). Thought for food. Always Hungry New York. Arkiverad från originalet den 9 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100209130609/http://www.alwayshungryny.com/thought-for-food/tag/Durian. Läst 15 oktober 2009.
  52. ^ Palmdoc (16 juli 2008). ”Durian and alcohol - the Death mix myth”. Malaysian Medical Resources. http://medicine.com.my/wp/?p=3629.
  53. ^ Vetterling 2003, s. 1380
  54. ^ Tacio 2009, Growing durian for food, profit
  55. ^ Echols & Shadily 1989, s. 292
  56. ^ Vaisutis et al. 2007, s. 393-394
  57. ^ ”Uniquely Singapore: Esplanade - Theatres on the Bay”. Singapore Tourism Board. 2009. Arkiverad från originalet den 28 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090228180717/http://www.visitsingapore.com/publish/stbportal/en/home/what_to_do/culture_arts___entertainment/performing_arts_venue/esplanade_-_theatres.html. Läst 19 oktober 2009.
  58. ^ Pitchforth 2009, Metro Madness:Escaping to Saigon for Lebaran
  59. ^ ”Tropical Cyclone Names”. Japan Meteorological Agency. http://www.jma.go.jp/jma/jma-eng/jma-center/rsmc-hp-pub-eg/tyname.html. Läst 20 oktober 2009.
  60. ^ Lian, Hah Foong (2 januari 2000). ”Village abuzz over sighting of 'mawas'”. Star Publications, Malaysia. http://www.bigfootencounters.com/creatures/mawas.htm. Läst 20 oktober 2009.
  61. ^ ”Do 'orang pendek' really exist?”. Jambiexplorer.com. Arkiverad från originalet den 16 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080116100430/http://www.jambiexplorer.com/content/orangpendek.htm. Läst 20 oktober 2009.

Tryckta källor

  • Whitten, Tony (2001), The Ecology of Sumatra, Periplus, ISBN 962-593-074-4
  • Huxley, A. (Ed.) (1992), New RHS Dictionary of Gardening, Macmillan, ISBN 1-56159-001-0
  • Watson, B. J (1983), ”Durian”, Faktablad nr. 6.: Rare Fruits Council of Australia
  • Burgess, Anthony (1993), The Long Day Wanes: A Malayan Trilogy, W. W. Norton & Company (publicerad 1956), ISBN 0393309436
  • Winokur, Jon (Ed.) (2003), The Traveling Curmudgeon: Irreverent Notes, Quotes, and Anecdotes on Dismal Destinations, Excess Baggage, the Full Upright Position, and Other Reasons Not to Go There, Sasquatch Books, ISBN 1-57061-389-3
  • Davidson, Alan (1999), The Oxford Companion to Food, Oxford University Press, ISBN 0-19-211579-0
  • O'Gara, E.; Guest, D. I.; Hassan, N. M. (2004), Occurrence, Distribution and Utilisation of Durian Germplasm, Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR)
  • Marinelli, Janet (Ed.) (1998), Brooklyn Botanic Garden Gardener's Desk Reference, Henry Holt and Co., ISBN 0-8050-5095-7
  • McGee, Harold (2004), On Food and Cooking (Revised Edition), Scribner, ISBN 0-684-80001-2
  • Montagne, Prosper (Ed.) (2001), Larousse Gastronomique, Clarkson Potter, ISBN 0609609718
  • Heaton, Donald D. (2006), A Consumers Guide on World Fruit, BookSurge Publishing, ISBN 1419639552
  • Crane, E. (Ed.) (1976), Honey: A Comprehensive Survey, Bee Research Association
  • Wolfe, David (2002), Eating For Beauty, Maul Brothers Publishing, ISBN 0965353370
  • Boutenko, Victoria (2001), 12 Steps to Raw Foods: How to End Your Addiction to Cooked Food, Raw Family, ISBN 0970481934
  • Mars, Brigitte (2004), Rawsome!: Maximizing Health, Energy, and Culinary Delight With the Raw Foods Diet, Basic Health Publications, ISBN 1591200601
  • Cousens, Gabriel (2003), Rainbow Green Live-Food Cuisine, North Atlantic Books, ISBN 1556434650
  • Klein, David (2005), Self Healing Colitis & Crohn's, "Vegan Healing Diet Guidelines", Living Nutrition Publications, ISBN 0971752613
  • Burkill, I.H.; Haniff, M. (1930), Malay village medicine, prescriptions collected
  • Huang, Kee C. (1998), The Pharmacology of Chinese Herbs (2), CRC Press, ISBN 0849316650
  • McElroy, Anne; Townsend, Patricia K. (2003), Medical Anthropology in Ecological Perspective, Westview Press, ISBN 0813338212
  • Vetterling, Herman (2003), Illuminate of Gorlitz or Jakob Bohme's Life and Philosophy, "3", Kessinger Publishing, ISBN 0-7661-4788-6
  • Echols, John M.; Shadily, Hassan (1989), An Indonesian-English Dictionary, Cornell University Press, ISBN 0801421276
  • Vaisutis, Justine; Bedford, Neal; Elliott, Mark; Ray, Nick; Ver Berkmoes, Ryan (2007), Indonesia (Lonely Planet Travel Guides), Lonely Planet Publications, ISBN 1741044359

Webbkällor

Externa länkar

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Durian.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Durian: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV
För arten durian, se Durio zibethinus

Durio är ett släkte fruktbärande träd inom familjen malvaväxter, men det råder diskussioner kring dess taxonomi. De olika ätbara frukterna i släktet kallas allmänt för durian. Frukterna är mycket använda och uppskattade i Sydostasien, och kallas där "frukternas konung". Frukterna utmärker sig för sin storlek, unika doft och sina tjocka skal som skyddas av taggar. Frukten kan bli upp till 30 centimeter i diameter och väger vanligtvis ett till tre kg. Dess form kan vara allt från avlång till rund, färgen på skalet grön till brun och köttet blekgult till rött, beroende på art.

Släktet förekommer naturligt i Brunei, Indonesien och Malaysia, och dess frukter har varit kända i västvärlden i ungefär 600 år. Det finns 30 kända arter i släktet, av vilka åtminstone nio producerar ätbara frukter och av dessa finns det hundratals olika sorter. Fruktköttet avsöndrar en speciell doft som är stark och genomträngande, även när skalet är helt. En del anser att fruktköttet är väldoftande, medan andra finner aromen överväldigande och obehaglig. Doften har lett till att frukten har bannlysts från vissa hotell och från kollektivtrafik i Sydostasien. Den brittiske naturhistorikern Alfred Russel Wallace beskrev under 1800-talet durianfruktköttet som en "smakrik kräm med stark smak av mandel". Av de ätbara arterna konsumeras fruktköttet vid olika mognadsgrader och används som ett stort antal olika aptitretare och sötsaker i de sydostasiatiska köken. Fröna kan också ätas när de har tillagats.

Stinkfrukt (Durio zibethinus) är den enda art som finns tillgänglig på den internationella marknaden. De övriga säljs i sina hemländer.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Дуріан ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Етимологія

Дуріан роду Durio Adans отримав назву від малайської назви дерева і його плодів — «дуріон». Назва Дуріан цібетиновийzibethinus — походить від слова «цібетин» — пахучої речовини, яку виділяють залози хижака, ссавця — цівети.

Синоніми і місцеві назви: дуріон, смердючий плід, деревинний сир, цібетний фрукт.

Поширення

Батьківщина дуріана — екваторіальна частина теплих вологих тропіків Південно-Східної Азії.

Зростає в тропічних джунглях Індонезії, Малайзії, Таїланді та південних Філіппінах.

Біологічний опис

 src=
Квітки дуріану, що ще не розпустились

Види роду — великі, слабо розгалужені, вічнозелені дерева з коріннями-підпорами і простими листками, які сягають у висоту до 30 м і більше.

Квітки великі, білого або червоного кольору, розвиваються на стовбурах або великих гілках, розкриваються до вечора і запилюються кажанами і бджолами.

 src=
Колючки на плодах

Плоди дуріана досягають в діаметрі до 20 см, довжина— 15—35 см, ширина — 13—15 см, маса — 2—5 кг, мають подовжено-овальну або округлу форму. Вони мають дуже тверду оболонку і вкриті потужними колючками, що захищають вміст недостиглого плоду від тварин. Розкривається плід п'ятьма стулками світло-жовтого або кремового забарвлення, по краю яких розташовані біло-жовті 2-4 насінини з м'ясистим придатками — арилусами, за розміром подібні до каштану. Плоди дуріана, незважаючи на огидний запах, який виключає їх зберігання в закритих приміщеннях, вважаються найціннішими в Південно-Східній Азії фруктами. Плодоніжка невелика, товста. Шкірка товста, вкрита короткими, шилоподібними м'ясистими виростами довжиною до 1,5 см. Колір шкірки темно-зелений, світло-зелений, оливково-зелений, темно-жовтий.

Деякі види

У Таїланді розповсюджені такі сорти дуріана: Мон Тонг, Ган Йао, Чані Мон Тоне. Плоди виду Ган Йао середнього розміру з довгою плодоніжкою, м'якуш сметаноподібний солодкий. Плоди Чані, Мон Тонг великі, м'якуш щільніший, жовтого кольору, дуже ароматний.

Використання

Плоди деяких видів їстівні. Перший європейський дослідник, який в 1700-х роках вперше скуштував цей фрукт назвав його «королем фруктів». Смак дуріана нагадує мигдалевий крем з добавкою сиру, підливки з цибулі, вишневого сиропу та інших важко сумісних продуктів. Їсти м'якуш радять приблизно так, як п'ють горілку: видихнути повітря, швидко взяти дуріан до роту, тільки після цього вдихати. Він настільки смердючий, що в Сингапурі за носіння дуріана в громадських місцях накладається штраф у 500 сингапурських доларів.[1] Англієць, що відвідав Сіам в 19 столітті так описує свої враження від аромату дуріана: «це схоже на поїдання оселедця з сиром з пліснявою над відкритим каналізаційним люком». Але, як стверджують шанувальники цього фрукту, якщо подолавши огиду, ви все-таки спробуєте м'якуш дуріана, Ви відчуєте «божественний» смак. Тайці стверджують, що дуріан, насправді, солодкий на смак і схожий на солодкий крем з яєць і молока. За словами відомого натураліста Альфреда Рассела Воллеса «Спробувати дуріан — це отримати кардинально нові відчуття, і поїздка на Схід варта цього.»[2]

Meis durian flowers (1038579655).jpg

Квітки дуріана

Durians on a tree.jpg

Плоди дуріана

YosriDis04DurianTerbuka.jpg

Дуріан

Поживна, дієтична цінність

Плоди дуріана містять, г/100 г: вуглеводи — 34, у тому числі цукри — 12; білки — 1,8—2,7; жир — 1,0—1,8; мінеральні речовини— 1,1, серед яких багато калію (600 мг/100 г) і заліза (1,0 мг/100 г). Плоди дуріана містять порівняно багато вітамінів: мг/100 г: С — до 40; р-каротин — 1,5; Bj — 0,45; В2 — 0,35; нікотинамід— 1,2. Енергетична цінність 100 г плодів— 142—179 ккал (600—750 кДж).

М'якуш стиглих плодів споживають у свіжому виді. Якщо плоди заморожують, то після відтавання і зберігання в холодильнику їх необхідно спожити протягом двох діб.

При кімнатній температурі м'якуш у розрізаному виді залишається свіжою до 5 діб.

Показники якості

 src=
Достиглі плоди дуріана

Плоди стиглі повинні мати світло-жовте або жовто- зеленкувате забарвлення. Показниками якості є маса, форма, забарвлення шкірки, відсутність мікробіологічних захворювань і фізіологічних розладів.

Транспортування, зберігання

Плоди дуріана чутливі до низьких температур і етилену. За температури 13 °C його виділяється 1—7 мкл/кг за годину, 25 °C — 6—35 мкл/кг/год. Плоди дуже інтенсивно дихають.

Захворювання, фізіологічні розлади. Дефекти

Під час транспортування і зберігання плоди дуріана уражаються мікробіологічними захворюваннями і фізіологічними розладами.

Плодова гниль — збудник Phytophtora palmivora. На шкірці спочатку утворюються невеликі обводнені ділянки, які згодом збільшуються в розмірі і набувають темно-коричневого кольору і покриваються порошкоподібною масою білих спор.

Примітки

Джерела

  • Життя рослин. У 6-ти т. Т. 5. Ч. 2. Квіткові рослини / Під ред. А. Л. Тахтаджяна. — М.: Просвещение, 1981

Посилання

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Chi Sầu riêng ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
Bài này viết về chi Sầu riêng nói chung. Đối với bài về loài sầu riêng phổ biến, xem Durio zibethinus.

Chi Sầu riêng (danh pháp khoa học: Durio) là một chi thực vật thuộc họ Cẩm quỳ (Malvaceae),[3][4] (mặc dù một số nhà phân loại học đặt Durio vào một họ riêng biệt, Durionaceae[3]), được biết đến rộng rãi tại Đông Nam Á.

Quả sầu riêng được nhiều người ở Đông Nam Á xem như là "vua của các loại trái cây". Nó có đặc điểm là kích thước lớn, mùi mạnh, và nhiều gai nhọn bao quanh vỏ. Quả có thể đạt 30 xentimét (12 in) chiều dài và 15 xentimét (6 in) đường kính, thường nặng một đến ba kilogram (2 đến 7 lb). Tùy thuộc vào từng loài mà quả có hình dáng từ thuôn đến tròn, màu vỏ từ xanh lục đến nâu, màu thịt quả từ vàng nhạt đến đỏ.

Thịt quả có thể ăn được, và tỏa ra một mùi đặc trưng, nặng và nồng, ngay cả khi vỏ quả còn nguyên. Một số người thấy sầu riêng có một mùi thơm ngọt ngào dễ chịu, nhưng một số khác lại không chịu nổi và khó chịu với cái mùi này. Mùi hương của sầu riêng tạo nên những phản ứng từ mê mẫn cho đến kinh tởm mãnh liệt, và được mô tả như mùi hành tây thối, nhựa thông hoặc nước cống. Do mùi của sầu riêng ám rất lâu cho nên nó bị cấm mang vào một số khách sạn và phương tiện giao thông công cộng ở Đông Nam Á.

Sầu riêng có nguồn gốc từ Đông Nam Á, được thế giới phương Tây biết đến khoảng 600 năm. Vào thế kỷ XIX, nhà tự nhiên học người Anh Alfred Russel Wallace đã mô tả thịt của nó như là "một món trứng sữa nồng hương vị hạnh nhân". Có thể ăn thịt quả ở các độ chín khác nhau, và được sử dụng để tạo hương vị cho nhiều loại món ngọt và món mặn trong ẩm thực Đông Nam Á. Hạt của sầu riêng cũng có thể ăn được sau khi nấu chín.

Có 30 loài Durio được xác định, ít nhất 9 loài trong số đó có quả ăn được. Durio zibethinus là loài duy nhất có mặt trên thị trường quốc tế: các loài khác được bán tại các khu vực địa phương của chúng. Có hàng trăm giống sầu riêng; nhiều khách hàng chỉ thích những giống nhất định được bán giá cao trên thị trường.

Sử dụng

Theo nghiên cứu của Đại học Tsukuba, khi ăn sầu riêng không nên uống rượu do tỷ lệ cao của lưu huỳnh trong sầu riêng làm hạn chế hoạt động của aldehyde dehydrogenase, làm khả năng lọc chất độc từ rượu của cơ thể giảm 70%.[5]

Tên gọi

Tên chi Durio (chi sầu riêng) có nguồn gốc từ ngữ hệ Nam Á: người Việt gọi là sầu riêng, người Khmer gọi là turen và người Mã Lai - Nam Dương gọi là Djoerian (về sau viết là Doerian). Ngày nay hầu hết các quốc gia trên thế giới gọi loài cây/trái này là Durian hoặc có ký ngữ khác nhưng phát âm tương tự như chữ Durian.

Tuy nhiên, trong chi Durio chỉ có một loài là Durio zibethinus là phổ biến nhất. Trong thế kỷ XX ở Việt Nam được biết tới 2 giống "sầu riêng mỡ" có lớp cơm màu trắng xám như mỡ và "sầu riêng đường" có lớp cơm màu vàng như đường mía. Theo thời gian, hoặc nhờ khám phá, hoặc nhờ gây giống, hiện nay sầu riêng (Durio zibethinus) có độ 70 giống (cultivar), trong đó giống "sầu riêng đường không hạt" có triển vọng và được giới tiêu thụ ưa chuộng hơn hết, phân loài này được gây giống đặc biệt ở Thái Lan và Việt Nam: múi ngọt, không có hạt hoặc hạt bị tiêu giảm.

Nhận dạng

Cây sầu riêng có thể cao tới 40 mét. Lá luôn xanh, đối xứng hình êlip đến hình thuôn dài từ 10–18 cm. Hoa nở từng chùm từ 3-30 trên cành lớn và thân, mỗi hoa có đài hoa và 5 (ít khi 4 hay 6) cánh hoa.

Sầu riêng có thân cây lớn, quả có mùi độc đáo và vỏ có nhiều gai. Quả có dạng hình bầu dục đến tròn, với chiều dài 30 xentimét (12 in) và đường kính 15 xentimét (6 in), và trọng lượng từ 1 đến 2 kg. Cơm của quả thường có màu vàng nhạt.

Trái sầu riêng chín sau 3 tháng sau khi thụ phấn. Trái có thể dài tới 40 cm và đường kính 30 cm, nặng từ 1 đến 7 kg. Trái có thể mọc trên thân cây cành. Sầu riêng có thể có trái sau khi trồng 4 tới 5 năm. Màu của trái có thể từ xanh sang nâu, hình dạng thuôn đến tròn. Bên ngoài có lớp vỏ cứng bao với gai nhọn, và mùi nồng đặc trưng tỏa từ thịt bên trong. Nhiều người xem đó là thơm, nhưng có người cho đó là thối. Cả hai kết quả phẩm bình, tuy mâu thuẫn nhưng đều có lý. Trong trái sầu riêng chín, theo các chuyên gia hóa học, có hơn 100 chất, trong đó có một số thuộc ête (ether) thơm, và một số ête thối, có thành phần lưu huỳnh. Thơm hay thối là kết quả của khứu giác cá nhân: tiếp nhận ête thơm trước tiên, hay tiếp nhận ête thối trước tiên mà thôi.

Một đặc điểm nữa của trái sầu riêng là trái chín chỉ rơi (rụng) vào một thời điểm nhất định trong ngày: trái rơi (rụng) nhiều nhất vào lúc giữa đêm (từ 0 tới 1 giờ) và một số ít vào giữa trưa (12 tới 13 giờ), những giờ khác không có trái rơi (rụng). Nhờ đó con người tránh được tai nạn.

Trái sầu riêng có nhiều "múi", mỗi múi có 1 đến 3 hạt. Phần ăn được là phần thịt (cơm) bao quanh hạt cứng. Hạt có kích cỡ như hạt mít, có thể ăn được nếu được nướng, chiên hay luộc.

Phân loại

Sầu riêng (Durio zibethinus)Giá trị dinh dưỡng cho mỗi 100 g (3,5 oz)Năng lượng615 kJ (147 kcal)
27.09 g
Chất xơ3.8 g
5.33 g
1.47 g
VitaminVitamin A44 IUThiamine (B1)
(33%)
0.374 mgRiboflavin (B2)
(17%)
0.2 mgNiacin (B3)
(7%)
1.074 mgPantothenic acid (B5)
(5%)
0.23 mgVitamin B6
(24%)
0.316 mgFolate (B9)
(9%)
36 μgVitamin C
(24%)
19.7 mg Chất khoángCanxi
(1%)
6 mgSắt
(3%)
0.43 mgMagiê
(8%)
30 mgMangan
(15%)
0.325 mgPhốt pho
(6%)
39 mgKali
(9%)
436 mgNatri
(0%)
2 mgKẽm
(3%)
0.28 mg Thành phần khácNước65gCholesterol0mg
Chỉ tính phần cơm.
Phần không ăn được: 68% (vỏ và hạt)
Nguồn: Cơ sở dữ liệu Dinh dưỡng USDA[6]
Tỷ lệ phần trăm xấp xỉ gần đúng sử dụng lượng hấp thụ thực phẩm tham chiếu (Khuyến cáo của Hoa Kỳ) cho người trưởng thành.
Nguồn: CSDL Dinh dưỡng của USDA

Hiện có khoảng 32 loài sầu riêng khác nhau được ghi nhận theo The Plant List[7].

Phân bố

Sầu riêng phân bố chủ yếu ở Indonesia (Nam Dương), Malaysia (Mã Lai) và Brunei, tuy nhiên có thể mọc ở mọi nơi có điều kiện khí hậu tương tự. Các vùng khác mà sầu riêng có thể mọc là Thái Lan, Mindanao (Philippines), QueenslandÚc, Campuchia, Việt Nam, Lào, Ấn Độ, Sri Lanka và một phần của Hawaii.

Thái Lan là nước xuất khẩu chủ yếu sầu riêng.

Tại Việt Nam

Sầu riêng được trồng ở Việt Nam có diện tích khoảng 30000 ha (năm 2018) tập trung chủ yếu ở các tỉnh Tây Ninh, Bình Dương, Tiền Giang, Đắk Lắk với hai giống sầu riêng chính được trồng nhiều đó là sầu riêng Ri 6sầu riêng Monthong Thái Lan. Vì lý do cây sầu riêng là một cây ăn quả nhiệt đới nên cây sầu riêng không thể chịu đựng được cái lạnh của mùa đông nên cây sầu riêng chỉ trồng được ở các tỉnh thành phía nam của Việt Nam, cây sầu riêng được trồng ở giới hạn cuối cùng là ở các tỉnh Thừa Thiên - Huế, Quảng Trị.

Một vài hình ảnh cây sầu riêng

Chú thích

  1. ^ Durio zibethinus at worldagroforestry.org
  2. ^ A traveler´s guide to Durian Season at yearofthedurian.com
  3. ^ a ă â Durio L.”. Germplasm Resources Information Network. United States Department of Agriculture. Ngày 12 tháng 3 năm 2007. Truy cập ngày 16 tháng 2 năm 2010.
  4. ^ “Angiosperm Phylogeny Website — Malvales”. Missouri Botanical Garden.
  5. ^ “Durians and booze: worse than a stinking hangover”. New Scientist. Ngày 16 tháng 9 năm 2009. Truy cập ngày 15 tháng 10 năm 2009.
  6. ^ “USDA National Nutrient Database”. U.S. Department of Agriculture. Truy cập ngày 22 tháng 2 năm 2013.
  7. ^ Các loài Durio trên The Plant List. Tra cứu 14-01-2014

Liên kết ngoài

 src= Wikispecies có thông tin sinh học về Chi Sầu riêng  src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Chi Sầu riêng
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Chi Sầu riêng: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
Bài này viết về chi Sầu riêng nói chung. Đối với bài về loài sầu riêng phổ biến, xem Durio zibethinus.

Chi Sầu riêng (danh pháp khoa học: Durio) là một chi thực vật thuộc họ Cẩm quỳ (Malvaceae), (mặc dù một số nhà phân loại học đặt Durio vào một họ riêng biệt, Durionaceae), được biết đến rộng rãi tại Đông Nam Á.

Quả sầu riêng được nhiều người ở Đông Nam Á xem như là "vua của các loại trái cây". Nó có đặc điểm là kích thước lớn, mùi mạnh, và nhiều gai nhọn bao quanh vỏ. Quả có thể đạt 30 xentimét (12 in) chiều dài và 15 xentimét (6 in) đường kính, thường nặng một đến ba kilogram (2 đến 7 lb). Tùy thuộc vào từng loài mà quả có hình dáng từ thuôn đến tròn, màu vỏ từ xanh lục đến nâu, màu thịt quả từ vàng nhạt đến đỏ.

Thịt quả có thể ăn được, và tỏa ra một mùi đặc trưng, nặng và nồng, ngay cả khi vỏ quả còn nguyên. Một số người thấy sầu riêng có một mùi thơm ngọt ngào dễ chịu, nhưng một số khác lại không chịu nổi và khó chịu với cái mùi này. Mùi hương của sầu riêng tạo nên những phản ứng từ mê mẫn cho đến kinh tởm mãnh liệt, và được mô tả như mùi hành tây thối, nhựa thông hoặc nước cống. Do mùi của sầu riêng ám rất lâu cho nên nó bị cấm mang vào một số khách sạn và phương tiện giao thông công cộng ở Đông Nam Á.

Sầu riêng có nguồn gốc từ Đông Nam Á, được thế giới phương Tây biết đến khoảng 600 năm. Vào thế kỷ XIX, nhà tự nhiên học người Anh Alfred Russel Wallace đã mô tả thịt của nó như là "một món trứng sữa nồng hương vị hạnh nhân". Có thể ăn thịt quả ở các độ chín khác nhau, và được sử dụng để tạo hương vị cho nhiều loại món ngọt và món mặn trong ẩm thực Đông Nam Á. Hạt của sầu riêng cũng có thể ăn được sau khi nấu chín.

Có 30 loài Durio được xác định, ít nhất 9 loài trong số đó có quả ăn được. Durio zibethinus là loài duy nhất có mặt trên thị trường quốc tế: các loài khác được bán tại các khu vực địa phương của chúng. Có hàng trăm giống sầu riêng; nhiều khách hàng chỉ thích những giống nhất định được bán giá cao trên thị trường.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Дуриан ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src=
Стиль этой статьи неэнциклопедичен или нарушает нормы русского языка.
Статью следует исправить согласно стилистическим правилам Википедии.

Виды рода — большие, слабо ветвящиеся, вечнозелёные деревья с корнями-подпорками и простыми листьями.

Цветки крупные, белого или красного цвета, развиваются на стволах (каулифлория) или крупных ветвях (рамифлория), раскрываются к вечеру и опыляются летучими мышами и пчёлами.

Плоды дуриана имеют очень твёрдую оболочку и покрыты мощными колючками, защищающими содержимое недозрелого плода от животных. Раскрывается плод пятью створками, по краю которых расположены тёмные семена с мясистыми придатками — ариллусами.

Таксономия

Род Дуриан включает 32 вида[2]:

Вкус и запах

Меткую и краткую характеристику дают фрукту местные жители: «Ад снаружи, рай внутри». Дело в том, что от окружающей среды плод дуриана защищен не только острыми колючками, но также ужасающим запахом. Преодолев все преграды (правильно открыв дуриан и не побрезговав его запахом), вы сможете ощутить, что вкус «фрукта №1 в мире» настолько же прекрасен, насколько непривлекателен его аромат и острые колючки.

В целом, можно сказать, что мякоть дуриана имеет чрезвычайно нежную консистенцию, а ее вкус может напоминать одновременно орехи, сыр, заварной крем, сочетание банана, манго, ананаса и папайи, ваниль, смесь мороженого, лука, клубники и хурмы.

Въедливый запах дуриана может вызывать разнообразные ассоциации: запах чеснока, тухлой рыбы, яиц или лука, канализации, вонючих носков, сероводорода и т.д. Англичане-путешественники в 19 веке так описывали свои ощущения от знакомства с запахом дуриана: «Это может быть похоже на поедание тухлой селедки с плесневым сыром над открытым канализационным люком». Запах можно сравнить с запахом бытового газа.

Ограничения и техника безопасности

Плоды дуриана запрещено проносить в гостиницы, брать с собой на борт самолета или в автобус. В некоторых странах Юго-Восточной Азии установлены также существенные штрафы для тех, кто захочет рискнуть и пронести ароматный плод в закрытое помещение/транспорт. Экспортируют дуриан в большинстве случаев в сухом или консервированном виде.

На плантациях, где выращивают дуриан, введены усиленные меры по защите работников: специальные сетки для «ловли» плодов, крепкие шлемы для головы, респираторы, спецкостюмы. Дело в том, что созревший дуриан должен упасть с ветки непременно сам, а учитывая немалый вес и крепкую шкурку с шипами, это представляет для людей серьезную опасность.

Использование и воздействие на организм человека

Диапазон применения дуриана чрезвычайно широк. Кроме классического потребления в свежем виде, фрукт используют для приготовления варенья, конфет и мороженого. Семена являются отличной приправой, а смесь мякоти дуриана и тыквы перерабатывают в специальную пасту, использующуюся в качестве пряности. Жареный дуриан подают в качестве гарнира к мясу или как самостоятельное блюдо. Консервированные ломтики необычного плода поставляют на экспорт. Многие туристы предпочитают дегустировать фрукт в так называемых дурианных буфетах, распространенных в странах Юго-Восточной Азии. Это особые уличные столовые, где официанты разделывают плод прямо на глазах посетителей. Плата в таких заведениях обычно не очень высока (по сравнению с ценой неочищенного плода на рынках) и берется только за вход.

Дуриан отличается высоким содержанием кальция, магния и цинка, является источником клетчатки, а также витаминов A, B, C и фолиевой кислоты. Кроме того, фрукт обладает мощными бактерицидными свойствами, является эффективным афродизиаком. Специалисты отмечают, что присутствие плода в рационе на регулярной основе может привести к существенному увеличению веса. В течение нескольких дней до дегустации плода рекомендуется воздерживаться от употребления алкоголя. Употребление плода не рекомендуется людям с повышенным артериальным давлением. Плод противопоказано употреблять в пищу беременным и кормящим матерям.

Meis durian flowers (1038579655).jpg
Durians on a tree.jpg
Дуриан. Цветки и плоды.

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. Список видов рода Дуриан на сайте The Plant List (англ.) (Проверено 16 сентября 2016)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Дуриан: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src= Дурианы запрещено вносить в публичные помещения

Виды рода — большие, слабо ветвящиеся, вечнозелёные деревья с корнями-подпорками и простыми листьями.

Цветки крупные, белого или красного цвета, развиваются на стволах (каулифлория) или крупных ветвях (рамифлория), раскрываются к вечеру и опыляются летучими мышами и пчёлами.

Плоды дуриана имеют очень твёрдую оболочку и покрыты мощными колючками, защищающими содержимое недозрелого плода от животных. Раскрывается плод пятью створками, по краю которых расположены тёмные семена с мясистыми придатками — ариллусами.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

榴槤屬 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

榴槤属学名Durio)是锦葵科山芝麻亚科榴梿族下的一屬。

本属已知有32个物种[1],其中已知能生产可食用果实的有9种,在国际贸易最上常见的就是榴梿D. zibethinus),其它几种只在原生地市场上出现。

其它物种则未发现或未确定是否有可食用果实。[2]

分类

本属属于山芝麻亚科榴梿族,各近缘属的亲缘关系如下[3]

榴梿族 Durioneae      

榴槤屬 Durio

   

孔药榴梿属 Boschia

       

短瓣榴梿属 Kostermansia

   

杯榴梿属 Coelostegia

       

毛榴梿属 Neesia

   

物种

假种皮可食

中文名 学名 学名作者 发表年份 图像 分布与描述 保护现况 榴梿 Durio zibethinus L. 1774 YosriDis04DurianTerbuka.jpg 未评估 红壳榴梿 Durio dulcis Becc. 1889 Lahung (2).jpg 原生于婆罗洲易危[4] 山魈榴梿 Durio grandiflorus (Mast.) Kosterm. & Soegeng 1958 分布于婆罗洲北部(汶莱沙巴砂拉越易危[5] 浓味榴梿 Durio graveolens Becc. 1889 未评估 古泰榴梿英语Durio kutejensis Durio kutejensis (Hassk.) Becc. 1889 Durio kutej F 070203 ime.jpg 分布于婆罗洲中部山区 易危[6] 罗氏榴梿 Durio lowianus Scort. ex King 1891 未评估 大花榴梿 Durio macrantha Kosterm. 1992 未评估 奥氏榴梿 Durio oxleyanus Griff. 1845 未评估 乌龟榴梿英语Durio testudinarum Durio testudinarum Becc. 1889 分布于婆罗洲。 易危[7] 尖叶榴梿 Durio acutifolius (Mast.) Kosterm. 1953 分布于加里曼丹沙巴易危[8] 似马六甲榴梿 Durio affinis Becc. 1889 分布于西加里曼丹和沙巴。 未评估 贝氏榴梿 Durio beccarianus Kosterm. & Soegeng 1958 分布于西加里曼丹。 汶莱榴梿 Durio bruneiensis Kosterm. 1994 未评估 拉也山榴梿 Durio bukitrayaensis Kosterm. 1990 未评估 缅甸榴梿 Durio burmanicus Soegeng 1965 未评估 湿地榴梿 Durio carinatus Mast. 1875 分布于马来西亚半岛婆罗洲。 未评估 锡兰榴梿 Durio ceylanicus Gardner 1847 未评估 粗柄榴梿 Durio crassipes Kosterm. & Soegeng 1958 分布于沙巴丹南实必丹一带。 未评估 无子衣榴梿 Durio exarillatus 未正式发表 - Cullenia exarillata.jpg 未评估 高耸榴梿 Durio excelsus (Korth.) Bakh. 1924 分布于加里曼丹。 未评估 格氏榴梿 Durio griffithii (Mast.) Bakh. 1924 分布于马来西亚半岛、苏门答腊及婆罗洲。 未评估 京那巴鲁榴梿 Durio kinabaluensis Kosterm & Soegeng 1958 分布于沙巴。 未评估 矛叶榴梿 Durio lanceolatus Mast. 1875 分布于婆罗洲。 未评估 光滑榴梿 Durio lissocarpus Mast. 1875 分布于婆罗洲。 未评估 大鳞叶榴梿 Durio macrolepis Kosterm. 1958 分布于马来西亚半岛。 未评估 大叶榴梿 Durio macrophyllus (King) Ridl. 1922 分布于马来西亚半岛。 未评估 马六甲榴梿 Durio malaccensis Planch. ex Mast. 1874 分布于马来西亚半岛、苏门答腊。
花通常为白色,但在柔佛发现一些花带红色的植株,
这可能是与花带粉红或红色的罗氏榴梿D. lowianus) 或槟城榴梿D. pinangianus)的跨种杂交。[9] 未评估 曼氏榴梿 Durio mansonii (Gamble) Bakh. 1924 Durio mansonii (Gamble) Bakh. as Boschia mansonii Gamble.jpg 分布于缅甸。 未评估 椭形榴梿 Durio oblongus Mast. 1875 分布于砂拉越 未评估 槟城榴梿英语Durio pinangianus Durio pinangianus (Becc.) Ridl. 1922 分布于马来西亚半岛(霹雳槟城)。 易危[10] 紫榴梿 Durio purpureus Kosterm. & Soegeng. 1958 分布于西加里曼丹。 未评估 新加坡榴梿 Durio singaporensis Ridl. 1916 分布于马来西亚半岛。 未评估 怀史氏榴梿 Durio wyatt-smithii Kosterm. 1958 分布于马来西亚半岛(登嘉楼)。 数据缺乏[11]

参考文献

  1. ^ 1.0 1.1 Durio. In: The Plant List (2013). Version 1.1. Published on the Internet; http://www.theplantlist.org/ [2014-6-15].
  2. ^ Brown, Michael J. Durio — A Bibliographic Review. International Plant Genetic Resources Institute. 1997. ISBN 92-9043-318-3.
  3. ^ Phylogenetic relationships of the durians (Bombacaceae-Durioneae or /Malvaceae/Helicteroideae/Durioneae) based on chloroplast and nuclear ribosomal DNA sequences. Plant Systematics and Evolution: 55–82. [2015-12-30]. doi:10.1007/BF00985266.
  4. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio dulcis. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  5. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio grandiflorus. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  6. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio kutejensis. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  7. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio testudinarum. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  8. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio acutifoliu. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  9. ^ Morton, J. F. Fruits of Warm Climates. Florida Flair Books. 1987. ISBN 0-9610184-1-0. Full text Durian chapter
  10. ^ Chua, L.S.L. Durio pinangianus. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
  11. ^ World Conservation Monitoring Centre. Durio wyatt-smithii. IUCN Red List of Threatened Species 2014.1. International Union for Conservation of Nature. 1998 [2014-6-15]. 请检查|access-date=中的日期值 (帮助)
 src= 维基物种中的分类信息:榴槤屬  src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:榴槤屬 物種識別信息
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

榴槤屬: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

榴槤属(学名:Durio)是锦葵科山芝麻亚科榴梿族下的一屬。

本属已知有32个物种,其中已知能生产可食用果实的有9种,在国际贸易最上常见的就是榴梿(D. zibethinus),其它几种只在原生地市场上出现。

其它物种则未发现或未确定是否有可食用果实。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑