Ochotona thibetana és una espècie de pica de la família dels ocotònids que viu a la Xina, a l'Índia i, possiblement també, a Bhutan.
Ochotona thibetana és una espècie de pica de la família dels ocotònids que viu a la Xina, a l'Índia i, possiblement també, a Bhutan.
Der Moupin-Pfeifhase, Tibetische Pfeifhase oder Tibet-Pfeifhase (Ochotona thibetana) ist eine Säugetierart aus der Familie der Pfeifhasen (Ochotonidae) innerhalb der Hasenartigen (Lagomorpha). Ihr Verbreitungsgebiet befindet sich im Bereich des tibetischen Hochlandes und des Himalaya in Teilen der Volksrepublik China, Indien, Bhutan und dem äußersten Norden von Myanmar.
Der Moupin-Pfeifhase ist ein vergleichsweise kleiner Pfeifhase mit einer Körperlänge von 14 bis 18 Zentimetern bei einem Gewicht von 72 bis 136 Gramm, damit ist er etwas größer als Ochotona cansus.[1] Er hat im Sommer ein sandbraunes, dunkel rot- bis teebraunes oder dunkelbraunes Fell, wobei die Färbungen regional variieren können. Am Hals befindet sich ein deutlicher sandbrauner Kragen, der sich in der Mitte der Bauchseite fortsetzt. Die Bauchseite ist ansonsten mattgrau, matt graugelb, ockerfarben oder weiß. Die Ohren sind dunkelbraun mit einem schmalen, weißen Rand. Im Winter ist die Rückenfärbung mattbraun bis sandfarben. Die Ohren erreichen eine Länge von 17 bis 23 Millimeter, die Hinterfüße sind 24 bis 32 Millimeter lang und an der Unterseite leicht behaart.[1][2]
Der Schädel ist in Relation zur Körpergröße vergleichsweise groß. Im Vergleich zu Ochotona cansus ist er etwas größer mit weiterem Jochbogen. Die Schneidezahn- und Gaumenfenster gehen bei dieser Art ineinander über und bilden ein gemeinsames Fenster. Die Paukenblase ist groß ausgebildet. Im Profil ist der Schädel birnenförmig und etwas breiter als der von Ochotona cansus.[1]
Der Moupin-Pfeifhase lebt im Bereich des tibetischen Hochlandes und des Himalaya in Teilen der Volksrepublik China, Indien, Bhutan und dem äußersten Norden von Myanmar. In China ist das Verbreitungsgebiet auf die Provinzen Qinghai, Yunnan, Sichuan, Gansu sowie das südliche Tibet begrenzt, in Indien kommt die Art nur mit der Untertart O. c. sikimaria im Bundesstaat Sikkim vor.[3]
Die Höhenverbreitung der Tiere liegt normalerweise zwischen 2400 und 4100 Metern, die Art wurde jedoch auch bereits in Höhen von 1800 Metern dokumentiert.[3]
Der Lebensraum des Moupin-Pfeifhasen besteht vor allem aus Rhododendron- und Bambus-Wäldern in moderaten Höhen bis zu Wäldern der Hochlagen sowie steinigen Flächen unter Baumbeständen.[1][2] Dabei leben die Tiere in einfachen, selbst gegrabenen Bauten. Sie sind tag- und teilweise auch nachtaktiv und ernähren sich generalistisch von Pflanzenteilen, die sie wie andere Pfeifhasen zu Heuhaufen schichten.[1]
Die Fortpflanzungszeit reicht vom April bis zum Juli.[3] Die Weibchen bringen in dieser Zeit mehrere Würfe mit jeweils 1 bis 5 Jungtieren zur Welt.[1][2]
Der Moupin-Pfeifhase wird als eigenständige Art den Pfeifhasen (Gattung Ochotona) und der Untergattung Ochotona zugeordnet.[4] Historisch wurden mit dem Gansu-Pfeifhasen (Ochotona cansus), Ochotona forresti, Ochotona huangensis und dem Nubra-Pfeifhasen (Ochotona nubrica) mehrere später als eigenständige Arten anerkannte Taxa Ochotona thibetana zugeordnet.[4]
Insgesamt werden mit der Nominatform je nach Quelle drei bis fünf Unterarten unterschieden. Dabei handelt es sich neben der Nominatform O. t. thibetana um O. t. nangqenica und O. c. sikimaria[5] sowie teilweise zusätzlich um O. t. osgoodi und O. t. sacraria.[4][3] O. t. osgoodi wurde sowohl als eigene Art beschrieben wie auch Ochotona pusilla als Unterart zugeordnet,[4] aktuell wird der jedoch als Synonym des Forrest-Pfeifhasen (Ochotona forresti) betrachtet.[6] Die isoliert lebenden Bestände von Ochotona sikimaria, früher auch Ochotona cansus zugeordnet, wurden 2016 nach molekularbiologischen Untersuchungen zur eigenen Art erhoben. Sie weist deutliche genetische Unterschiede zum Moupin-Pfeifhasen, dem Gansu-Pfeifhasen und dem Schwarzlippigen Pfeifhase (O. curzoniae) auf.[7]
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund ihres großen Verbreitungsgebietes als nicht gefährdet (least concern) eingestuft.[3] Der Moupin-Pfeifhase gilt im größten Teil seines Verbreitungsgebietes als häufig und in Teilen des Verbreitungsgebietes, speziell in der Provinz Gansu, wird er als Schädling betrachtet und bekämpft. Als mögliche Bedrohung für die Bestände der Art wird vor allem die Entwaldung großer Gebiete in China angenommen.[3]
Der Moupin-Pfeifhase, Tibetische Pfeifhase oder Tibet-Pfeifhase (Ochotona thibetana) ist eine Säugetierart aus der Familie der Pfeifhasen (Ochotonidae) innerhalb der Hasenartigen (Lagomorpha). Ihr Verbreitungsgebiet befindet sich im Bereich des tibetischen Hochlandes und des Himalaya in Teilen der Volksrepublik China, Indien, Bhutan und dem äußersten Norden von Myanmar.
Il-Pika ta' Moupin (Ochotona thibetana) hija speċi ta' mammiferu plaċentat tal-familja Ochotonidae fl-ordni Lagomorpha.
Din l-ispeċi tagħmel parti mill-grupp tal-piki ta' l-isteppa li hu magħmul minn 9 speċi u miġburin fis-sottoġeneru Ochotona.
Il-Pika ta' Moupin hija speċi ta' pika li tħaffer il-bejta taħt l-art u tħobb ambjent ta' foresta tal-bambu jew forest alpina minn għoli moderat ta' madwar 1,800m u aktar. Din l-ispeċi f'mod globali qiegħda klassifikata mil-"IUCN Red List of Threatened Species" bħala speċi bil-popolazjoniji stabili u mifruxa, b'hekk din qiegħda mniżżla fi stat ta' "L-inqas ħsieb" ("Least Concern"), eċċezzjoni hija is-sottospeċi "O. thibetana sikimaria" li qiegħda fi stat ta' "periklu ta' estinzjoni" ("Endangered").
Din hija speċi taċ-Ċina u l-Indja u jista jkun li tinsab fil-Butan ukoll.
Il-Pika ta' Moupin (Ochotona thibetana) hija speċi ta' mammiferu plaċentat tal-familja Ochotonidae fl-ordni Lagomorpha.
Din l-ispeċi tagħmel parti mill-grupp tal-piki ta' l-isteppa li hu magħmul minn 9 speċi u miġburin fis-sottoġeneru Ochotona.
Il-Pika ta' Moupin hija speċi ta' pika li tħaffer il-bejta taħt l-art u tħobb ambjent ta' foresta tal-bambu jew forest alpina minn għoli moderat ta' madwar 1,800m u aktar. Din l-ispeċi f'mod globali qiegħda klassifikata mil-"IUCN Red List of Threatened Species" bħala speċi bil-popolazjoniji stabili u mifruxa, b'hekk din qiegħda mniżżla fi stat ta' "L-inqas ħsieb" ("Least Concern"), eċċezzjoni hija is-sottospeċi "O. thibetana sikimaria" li qiegħda fi stat ta' "periklu ta' estinzjoni" ("Endangered").
மலை பாறைமுயல் (மற்ற பெயர்கள்: மணிப்புரி பைக்கா) பாறை முயல் இனத்தைச் சேர்ந்த ஒரு பாலூட்டி ஆகும். இவை சீனா, இந்தியா போன்ற நாடுகளில் காணப்படுகின்றன.
மலை பாறைமுயல் (மற்ற பெயர்கள்: மணிப்புரி பைக்கா) பாறை முயல் இனத்தைச் சேர்ந்த ஒரு பாலூட்டி ஆகும். இவை சீனா, இந்தியா போன்ற நாடுகளில் காணப்படுகின்றன.
The Moupin pika (Ochotona thibetana), also known as Ribetischer Pika, Moupin-Pika, Pika del Tibet,[4] and Manipuri pika,[5] is a species of mammal in the pika family, Ochotonidae. It has many subspecies, some of which may be distinct species. Its summer pelage is dark russet-brown with some light spots on the dorsal side, and ochraceous buff tinged on the belly. In winter it is lighter, with buff to dull brown dorsal pelage. A generalist herbivore, it is found in the mountains of the eastern Tibetan Plateau in China (Gansu, southern Qinghai, Yunnan, and Sichuan), Bhutan, India (Sikkim), and northern Myanmar. Both the International Union for Conservation of Nature Red List of Endangered Species and the Red List of China's Vertebrates classify it as a species of least concern; although one subspecies may be endangered.
The Moupin pika was first described in 1871 by the French mammalogist and ornithologist Alphonse Milne-Edwards. There are five recognized subspecies according to the Mammals Species of the World:[3]
The Gansu pika (Ochotona cansus) was previously treated as a subspecies of the Moupin pika,[3] but is now considered a separate species based on its skull characteristics—shorter skull and a narrower interorbital region and zygomatic arch—and because intermediate forms do not occur in the extensive zones of sympatry. The Forrest's pika (Ochotona forresti) was also a former subspecies,[3] but it was listed as separate species by Feng and Zheng in 1985.[6]
In 1951, Ellerman and Morrison-Scott listed the O. t. osgoodi as a subspecies of the steppe pika (Ochotona pusilla) but in 1978, Corbet, and in 1982, Weston,[3] based on morphometric analysis, included it in the Moupin pika. O. t. sikimaria was assigned to the Gansu pika by Feng and Kao in 1974, and by Feng and Zheng in 1985 because Thomas compared the subspecies to O. c. sorella in his original description. However, based on holotype analysis, O. t. sikimaria was found to have a longer skull and a wider interorbital region and zygomatic arch than the Gansu pika.[6] The subspecies O. n. lama, O. n. aliensis, and O. n. lhasaensis were formerly assigned to the Moupin pika, but they are now considered to belong to the Nubra pika (Ochotona nubrica).[1]
O. t. sikimaria may be a treated as a separate species due to its widely separate geography than that of the other Moupin pika. It can be distinguished from other subgroups based on a different protrusion of the skull and variations in its genetic data.[7][8] O. t. sacraria and O.t. xunhuaensis may also represent separate species, as they appear genetically very distinct from the other Moupin pika.[1]
In 1938, Allen synonymized the Qinling pika (Ochotona syrinx) with O.t. huangensis. This assignment was followed by Ellerman and Morrison-Scott in 1951, by Gureev in 1964, and by Weston in 1982. In 1938 Allen, in 1951 Ellerman and Morrison-Scott, and in 1982 Weston synonymized O.t. sacraria with O.t. thibetana, but in 1974, Feng and Kao, and in 1985, Feng and Zheng listed it as a subspecies of the Moupin pika.[6]
A fairly small pika,[6] the Moupin pika measures 14 to 18 cm (5.5 to 7.1 in) in length, and weighs 71 to 136 g (2.5 to 4.8 oz). The skull is 3.6 to 4.2 cm (1.4 to 1.7 in) in length, and is larger than that of the Gansu pika. The frontal bone is flat and low, and has no alveolus above it. The auditory bullae are small, and the posterior processes of the cheek bone are almost parallel. The anterior palatine foramen (funnel-shaped opening in the bony plate of the skull, located in the roof of the mouth, immediately behind the incisor teeth where blood vessels and nerves pass) and the palatal foramen are combined.[9] In summer, the dorsal pelage is dark russet-brown overall in color with some light spots and the ventral pelage is ochraceous buff-tinged; however, O.t. xunhuaensis has grayish ventral pelage, and a russet throat collar.[6] It has a buff coloured collar along the middle line of the belly.[9] The winter dorsal pelage is buff to dull brown.[6] It has dark brown ears, measuring 1.7 to 2.3 cm (0.67 to 0.91 in) in length, and having white, narrow borders along its edges. The sole of the feet are furred. The hindfeet are 2.4 to 3.2 cm (0.94 to 1.26 in) long.[9]
The species' range includes the mountains of the eastern Tibetan Plateau in Gansu, southern Qinghai, Yunnan, and Sichuan in China; in Bhutan; in Sikkim in India; and in northern Myanmar.[1][9][10] The nominate subspecies O.t. thibetana occurs in southern Qinghai, western Sichuan, southeastern Tibet, and northwestern Yunnan; O.t. nangquenica occurs in Tibet; O.t. sacraria occurs in western Sichuan;[9] O.t. osgoodi occurs in northeastern Myanmar; O.t. sikimaria occurs in Sikkim; and O.t. xunhuaensis occurs in eastern Qinghai.[1]
It is found in rocky regions under canopies of Rhododendron and bamboo forests at lower elevations, and in subalpine forests in the higher parts of its distribution. While recorded at altitudes as low as 1,800 meters (5,900 ft) above sea level, it favors elevations of 2,400 to 4,100 m (7,900 to 13,500 ft).[1] It has an area of occupancy of 11 to 500 km2 (4.2 to 193.1 sq mi), with an extant of occurrence of 5,001 to 20,000 km2 (1,931 to 7,722 sq mi).[5]
The Moupin pika is a diurnal species,[5] but it can be active at night.[9] It is colonial, terrestrial[5] pika that is known to dig burrows. It is a generalist herbivore,[9] and creates haypiles for food storage.[1] The breeding season starts in at least April and continues till July. The female produces litters of one to five young.[1] According to tests, the Moupin pika has been found to contain astroviruses.[11]
Since 1996, the Moupin pika has been rated as a species of least concern on the IUCN Red List of Endangered Species. This is because it is a widespread species and its population is not known to be suffering a serious decline. Although its current population trend is unclear, it is common throughout its distribution.[1] It experiences a threat from habitat destruction due to small-scale deforestration of bamboo and Rhododendron woodlands, and grazing by livestock.[5] Due to destruction of habitat, the Sikkim pika may be endangered, but the other forms do not appear to be threatened according to IUCN.[12] The Red List of China's Vertebrates also lists the Moupin pika as a species of least concern. It occurs in the protected areas of the Changshanerhai, Jiuzhaigou, Nujiang, Wanglang, Wawushan, Wolong, and Zhumulangmafeng Nature Reserves. However, deforestation may pose a threat throughout its range in southern China.[1] It occurs extremely rarely in northeastern India.[13] It has also been stated that almost all of its habitat in India has been destroyed, locally making it "critically endangered."[14] It is targeted as a pest in southern Gansu.[1]
The Moupin pika (Ochotona thibetana), also known as Ribetischer Pika, Moupin-Pika, Pika del Tibet, and Manipuri pika, is a species of mammal in the pika family, Ochotonidae. It has many subspecies, some of which may be distinct species. Its summer pelage is dark russet-brown with some light spots on the dorsal side, and ochraceous buff tinged on the belly. In winter it is lighter, with buff to dull brown dorsal pelage. A generalist herbivore, it is found in the mountains of the eastern Tibetan Plateau in China (Gansu, southern Qinghai, Yunnan, and Sichuan), Bhutan, India (Sikkim), and northern Myanmar. Both the International Union for Conservation of Nature Red List of Endangered Species and the Red List of China's Vertebrates classify it as a species of least concern; although one subspecies may be endangered.
La pica tibetana (Ochotona thibetana) es una especie de mamífero de la familia Ochotonidae.
Se encuentra en la China, India y posiblemente en Bután.
IUCN 2007 IUCN Red List of Threatened Species.
La pica tibetana (Ochotona thibetana) es una especie de mamífero de la familia Ochotonidae.
Ochotona thibetana Ochotona generoko animalia da. Lagomorpharen barruko Ochotonidae familian sailkatuta dago.
Ochotona thibetana Ochotona generoko animalia da. Lagomorpharen barruko Ochotonidae familian sailkatuta dago.
Ochotona thibetana aussi appelé pika de Moupin est une espèce de la famille des Ochotonidae. Comme tous les pikas, c'est un petit mammifère lagomorphe.
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (3 juil. 2010)[1] :
Ochotona thibetana aussi appelé pika de Moupin est une espèce de la famille des Ochotonidae. Comme tous les pikas, c'est un petit mammifère lagomorphe.
Il pica di Moupin o pica tibetano (Ochotona thibetana Milne-Edwards, 1871) è un mammifero lagomorfo della famiglia degli Ocotonidi.
Non va confuso con l'affine Ochotona curzoniae, a volte chiamato anch'esso "pica tibetano" e diffuso in un areale leggermente più settentrionale.
Con numerose sottospecie (Ochotona thubetana nagqenica, Ochotona thibetana osgoodi, Ochotona thibetana sacraria, Ochotona thibetana thibetana, Ochotona thibetana sikimaria, quest'ultima in pericolo di estinzione), la specie abita il Tibet meridionale e parte della catena himalayana al confine con l'India centro-settentrionale: si pensa abiti anche il Bhutan, ma non esistono prove concrete che supportino questa supposizione.
Il suo habitat naturale è costituito dalle aree prative o leggermente alberate (a volte anche dai boschi di bambù) ad altitudini superiori ai 1800 m.
Si tratta di animali essenzialmente diurni e solitari: i contatti fra vari esemplari si limitano ai caratteristici fischi, lunghi e laceranti, che questi animali emettono per avvisare eventuali intrusi di aver oltrepassato il confine di un territorio non loro, o per avvisare altri animali di un pericolo imminente. Durante il periodo riproduttivo, si formano coppie che raramente interagiscono fra loro al di fuori del tempo necessario all'accoppiamento, dopodiché il maschio e la femmina si disinteressano quasi completamente l'uno dell'altra. Le stesse interazioni fra i partner sono assai rudi e simili a lotte.
Per sopravvivere durante l'inverno, nei periodi caldi questi animali ammassano quante più piante erbacee possibili, facendole seccare e stipandole nelle proprie tane, dove verranno consumate durante il periodo invernale: questi animali, infatti, non sono soliti andare in letargo, pur riducendo sensibilmente i propri ritmi metabolici durante i periodi freddi per evitare di terminare anzitempo la propria scorta di cibo. Qualora questo succeda, ed è cosa piuttosto frequente poiché alle soglie della stagione fredda diventano frequenti i casi di furto di erbe fra i vari esemplari, l'animale è costretto ad affrontare pericolose sortite dalla propria tana alla ricerca di cibo: spesso, per evitare di essere visto dai predatori, esso scava dei tunnel al di sotto del manto nevoso.
Il pica di Moupin o pica tibetano (Ochotona thibetana Milne-Edwards, 1871) è un mammifero lagomorfo della famiglia degli Ocotonidi.
Non va confuso con l'affine Ochotona curzoniae, a volte chiamato anch'esso "pica tibetano" e diffuso in un areale leggermente più settentrionale.
Con numerose sottospecie (Ochotona thubetana nagqenica, Ochotona thibetana osgoodi, Ochotona thibetana sacraria, Ochotona thibetana thibetana, Ochotona thibetana sikimaria, quest'ultima in pericolo di estinzione), la specie abita il Tibet meridionale e parte della catena himalayana al confine con l'India centro-settentrionale: si pensa abiti anche il Bhutan, ma non esistono prove concrete che supportino questa supposizione.
Il suo habitat naturale è costituito dalle aree prative o leggermente alberate (a volte anche dai boschi di bambù) ad altitudini superiori ai 1800 m.
Si tratta di animali essenzialmente diurni e solitari: i contatti fra vari esemplari si limitano ai caratteristici fischi, lunghi e laceranti, che questi animali emettono per avvisare eventuali intrusi di aver oltrepassato il confine di un territorio non loro, o per avvisare altri animali di un pericolo imminente. Durante il periodo riproduttivo, si formano coppie che raramente interagiscono fra loro al di fuori del tempo necessario all'accoppiamento, dopodiché il maschio e la femmina si disinteressano quasi completamente l'uno dell'altra. Le stesse interazioni fra i partner sono assai rudi e simili a lotte.
Per sopravvivere durante l'inverno, nei periodi caldi questi animali ammassano quante più piante erbacee possibili, facendole seccare e stipandole nelle proprie tane, dove verranno consumate durante il periodo invernale: questi animali, infatti, non sono soliti andare in letargo, pur riducendo sensibilmente i propri ritmi metabolici durante i periodi freddi per evitare di terminare anzitempo la propria scorta di cibo. Qualora questo succeda, ed è cosa piuttosto frequente poiché alle soglie della stagione fredda diventano frequenti i casi di furto di erbe fra i vari esemplari, l'animale è costretto ad affrontare pericolose sortite dalla propria tana alla ricerca di cibo: spesso, per evitare di essere visto dai predatori, esso scava dei tunnel al di sotto del manto nevoso.
De Tibetaanse fluithaas (Ochotona thibetana) is een zoogdier uit de familie van de fluithazen (Ochotonidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Milne-Edwards in 1871.
De soort komt voor in Bhutan, Birma en China.
Bronnen, noten en/of referentiesDe Tibetaanse fluithaas (Ochotona thibetana) is een zoogdier uit de familie van de fluithazen (Ochotonidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Milne-Edwards in 1871.
A Pika-tibetana (Ochotona thibetana) é um lagomorfo encontrado na China, Índia, e possivelmente no Butão.
A Pika-tibetana (Ochotona thibetana) é um lagomorfo encontrado na China, Índia, e possivelmente no Butão.
Ochotona thibetana[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Milne-Edwards 1871. Ochotona thibetana ingår i släktet Ochotona och familjen pipharar (Ochotonidae).[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Denna piphare förekommer i Tibet och i andra sydliga kinesiska provinser samt i angränsande områden av Nepal, Bhutan, Indien och Burma. Arten vistas i bergstrakter i regioner som ligger 1800 till 4100 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar och buskskogar med arter av rododendronsläktet och bambu.[1]
Individerna äter olika växtdelar och skapar bon av hö. Mellan april och juli har honan en kull med en till fem ungar. Ochotona thibetana blir 14 till 18 cm lång.[1]
Arten delas in i följande underarter:[4]
Ochotona thibetana är en däggdjursart som först beskrevs av Milne-Edwards 1871. Ochotona thibetana ingår i släktet Ochotona och familjen pipharar (Ochotonidae). IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Denna piphare förekommer i Tibet och i andra sydliga kinesiska provinser samt i angränsande områden av Nepal, Bhutan, Indien och Burma. Arten vistas i bergstrakter i regioner som ligger 1800 till 4100 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar och buskskogar med arter av rododendronsläktet och bambu.
Individerna äter olika växtdelar och skapar bon av hö. Mellan april och juli har honan en kull med en till fem ungar. Ochotona thibetana blir 14 till 18 cm lång.
Ochotona thibetana là một loài động vật có vú trong họ Ochotonidae, bộ Thỏ. Loài này được Milne-Edwards mô tả năm 1871.
Ochotona thibetana là một loài động vật có vú trong họ Ochotonidae, bộ Thỏ. Loài này được Milne-Edwards mô tả năm 1871.
Ochotona thibetana (Milne-Edwards, 1871)[1]
СинонимыТибе́тская пищу́ха[2] (лат. Ochotona thibetana) — вид зайцеобразных из рода пищух. Естественная среда обитания — пастбища или редколесье (реже — бамбуковые леса) на высоте более 1800 м над уровнем моря. Иногда тибетскими ошибочно называют черногубых пищух (Ochotona curzoniae).
Тибетские пищухи — одиночные животные. В период размножения образуют пары, распадающиеся вскоре после спаривания. После этого партнёры становятся равнодушны друг к другу[3].
Известно пять подвидов тибетской пищухи:
Обитает в Китае в провинциях Шэньси, Юньнань, Сычуань, на западе провинции Хубей, а также в Северо-восточной Бирме и изолированный участок в княжестве Сикким (Индия) (подвид Ochotona thibetana sikimaria). Данная форма может быть обнаружена в сопредельных Бутане и Непале, но пока достоверных данных о её обитании там нет. Приводимые иногда данные об обитании тибетской пищухи в провинции Китая Шаньси[3] ошибочны, так как относятся к подвиду другого вида Ochotona cansus sorella.
Тибе́тская пищу́ха (лат. Ochotona thibetana) — вид зайцеобразных из рода пищух. Естественная среда обитания — пастбища или редколесье (реже — бамбуковые леса) на высоте более 1800 м над уровнем моря. Иногда тибетскими ошибочно называют черногубых пищух (Ochotona curzoniae).
藏鼠兔(学名:Ochotona thibetana)为鼠兔科鼠兔属的哺乳动物,是中国的特有物种。分布于陕西、青海、湖北、四川、云南、西藏等地。该物种的模式产地在四川宝兴。[1]
무핑우는토끼 또는 무핑피카(Ochotona thibetana)는 우는토끼과에 속하는 포유류의 일종이다. 네팔과 중국, 인도의 토착종이며, 부탄에서도 서식하는 것으로 추정하고 있다. 모식지(Type locality)는 중화인민공화국 쓰촨성 야안 시 바오싱 현 무핑진(穆坪镇) 인근의 산이다.[3]