Purpurhöna (Porphyrio porphyrio) är en stor och färgglad rall som förekommer i subtropiska delar av Europa, Asien, Australien, Oceanien och Afrika. Efter genetiska studier delas den numera ofta upp i flera arter. Den är antingen stannfågel, nomadisk eller delvis flyttfågel, och många populationer genomför lokala förflyttningar.[1]
Purpurhönan är en mycket stor och elegant rall, men en kroppslängd på 45-50 centimeter. I flykten syns benen dingla och vingslagen snabbt vevande. Fjäderdräkten är blå- och lilaskimrande med vita stjärtundertäckare. Den stora näbben är röd, liksom näbbskölden ovan och benen med tydligt långa tår. Ungfågeln är något mattare och på undersidans mitt med inslag av gråvitt, i början mer grårosa på näbb och ben. De olika underartsgrupperna (eller arterna, se nedan) skiljer sig åt i huvudfärg och ryggfärg, där exempelvis poliocephalus (gråhuvad purpurhöna) har grått huvud och madagascariensis (afrikansk purpurhöna) har grön rygg.[2]
Purpurhönan är mycket ljudlig med rik repertoar. Ofta hörs utdragna upprepade nasala tutanden, ibland även mer mekaniska spruckna drillar. Kontaktlätet är ett smackande tjuck.[2]
Purpurhönan delas traditionellt upp i 12 taxon som främst skiljer sig på fjäderdräktens färg. Dessa placeras i sex grupper med följande utbredningar:
Purpurhönan har påträffats i en mängd olika andra länder, med bland annat fynd av porphyrio i nordligare delar av Europa, poliocephalus-gruppen i Mellanöstern samt Norge och Ukraina, och madagascariensis i Israel, Oman och Kanarieöarna.[3]
Nyligen utförda DNA-studier visar att melanotus-gruppen, indicus-gruppen och pulverulentus står närmare takahen (P. hochstetteri).[4] Författarna rekommenderar att de sex grupperna urskiljs som egna arter, med svenska namn enligt följande:
De båda tongivande internationella auktoriteterna IOC och Clements et al har följt dessa rekommendationer, men ännu inte vare sig Birdlife International eller Birdlife Sverige.
Purpurhönan förekommer i små sjöar och kärr med låg växtlighet som starr, kaveldun och starr, gärna med brutna stjälkar att kliva på. Olikt andra rallar kan den ses kliva högt upp i vassruggarna. Ibland ses den även simma.[2]
Fågeln är en allätare, men intar mest vegetabilisk föda. Den häckar mellan mars och juni i Medelhavet, i Indien och Pakistan mellan juni och september under sydvästmonsunen och i Afrika söder om Sahara under regnperioden.[5]
Det råder osäkerhet om purpurhönans status eftersom den ökar i vissa områden men minskar i andra. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Notera dock att IUCN bedömer hotstatus för purpurhönekomplexet i sin helhet. Världspopulationen uppskattades 2015 till 780.000-2.910.000 individer,[6] varav 9.600-51.000 par häckar i Europa[7] (delar av populationerna porphyrio och caspius (som ofta inkluderas i seistanicus).
Purpurhöna (Porphyrio porphyrio) är en stor och färgglad rall som förekommer i subtropiska delar av Europa, Asien, Australien, Oceanien och Afrika. Efter genetiska studier delas den numera ofta upp i flera arter. Den är antingen stannfågel, nomadisk eller delvis flyttfågel, och många populationer genomför lokala förflyttningar.
