Kirskål (Aegopodium podagraria) är en av de mer storväxta flockblommiga växterna,
Kirskål kan bli upp till 80 cm hög. De bredbladiga bladen är två gånger 3-fingrade med tandad kant. Dom små vita blommorna sitter samlade i flockar, och pollineras framförallt av flugor och skalbaggar. [1][2]
Genom krypande jordstam och sina långa rötter blir kirskål lätt ett svårutrotat ogräs, på sina håll rent av invasivt. Den kan bekämpas genom odling av potatis ett eller ett par år på det område, där man vill begränsa kirskålens framfart. Även regelbunden gräsklippning bekämpar kirskålen, som inte tål att bli nedklippt på samma sätt som gräs.[3]
I Sverige är kirskålen begränsad till den sydliga hälften av floraområdet. Är där vanlig i parker och gamla trädgårdar, men mindre vanlig i lundskogar och på inägor.
Växer gärna i skugga med god jord, men klarar sig någorlunda även på soliga områden.
Späda blad kan anrättas som kål – därav de vanliga namnen kirskål, skvallerkål och svallerkål – eller på samma sätt som spenat till stuvning, i omelett med mera[4]. De är även användbara i sallader och i pesto. Stjälkar och äldre blad är beska.
Kirskålen sägs ofta felaktigt ha införts av munkarna under medeltiden. Arkeologiska fynd visar emellertid att den odlades i Sverige redan under förromersk järnålder (500 f. Kr. – år 0), långt innan klosterväsendet etablerats i Skandinavien. [5] Munkarna odlade kirskål som läkeört och grönsak.
Även på svenska slott och herrgårdar för några sekler sedan odlades kirskål som grönsak, och det är därifrån den spritt sig till nuvarande omfattning.
Kirskål (Aegopodium podagraria) är en av de mer storväxta flockblommiga växterna,