Blåsippa (Hepatica nobilis (L.) Schreb. är en ört.
Blåsippa blommar april–maj, före de flesta andra vårblommor. Redan under snösmältningen kan den börja öppna sina varmt mörkblå kalkar.
Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad), och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Färgen är rödblå, skär eller vit.[1] Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.
Rötterna kan fortleva i flera hundra år.
Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror. Detta kallas myrmekokori.
Blåsippan är fridlyst i hela Sverige och får inte plockas kommersiellt för försäljning, den får inte heller grävas upp. Man får inte plocka blåsippor alls i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län. Man får inte heller på något annat sätt skada växten.[2]
Blåsippa finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland.
Blåsippa växer på torr skogsmark, mest i lövskogar, igenvuxna lövängar och i granblandskogar.
Den gynnas av kalkhaltig mark.
Inom folkmedicinen har blåsippan haft utvärtes användning för att påskynda sårläkning. Detta användningsområde är numera dock huvudsakligen av kulturhistoriskt intresse. Använd del av växten är bladen. Verksamt ämne är glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin.[4]
Bladens form liknar en njures form. Enligt signaturläran kan därför blåsippa användas för att bota njursjukdomar. I andra fall har utseendet liknats vid en levers utseende. (Se avsnittet Bygdemål nedan.)
Inom skolmedicinen anges blåsippa som något giftig. Intag kan ge sveda i mun och svalg och "ont i magen". Första hjälpen är att ge något att dricka. Giftinformationscentralen kan kontaktas för råd, telefon 010-456 6700.
Blåsippan är symbol för:
Blåsippan har flera namn på olika dialekter, exempelvis de i tabellen nedan.
Namn Trakt Förklaring Blåveror Slutleden -veror, -veva, -viring och -virra är förvrängningar av ordet "vår", den tid då blåsippan blommar.[7] Blåveva Blåviring Blåvirra Leverblomma Bladet påminner om en levers utseende, och enligt folkmedicinens signaturlära kunde därför blåsippa användas för att bota leversjukdomar.Närbild av blomman framifrån.
Blommans stjälk och undersida.
Olika färgvarianter.
Blåsippor växer ofta många tillsammans.
Odlingsformen 'Rubra Plena'.
Blad
Blåsippan tål frost och snö. Den sträcker på sig när värmen kommer åter.
Wikimedia Commons har media som rör Blåsippa.
