Sercomyia are large flies with species that are bee mimics both short pile and long pile. Sericomyiine flower flies are common in boreal forests across the Holarctic region and southward at higher elevations into the Oriental and Neotropical regions.[1] Sericomyia species have larvae of the rat-tailed maggot type, often found in ponds rich in decomposing vegetation where they filter out microorganisms as their food [2][3][4]
They have an oval flagellum with a plumose arista. The eye are bare and narrowly to broadly holoptic in male. The wings are darkly colored along the anterior margin. Cell r1 is open. The stigmatic crossvein is absent. The cell r4+5 with long petiole, longer than humeral crossvein. The vein R4+5 is straight to moderately sinuate.[5]
Sericomyia chrysotoxoides female
Sericomyia flagrans male
Sericomyia lappona female
Sericomyia militaris female
Sericomyia silentis female
Sericomyia superbiens female
Sercomyia are large flies with species that are bee mimics both short pile and long pile. Sericomyiine flower flies are common in boreal forests across the Holarctic region and southward at higher elevations into the Oriental and Neotropical regions. Sericomyia species have larvae of the rat-tailed maggot type, often found in ponds rich in decomposing vegetation where they filter out microorganisms as their food
Sericomyia est un genre d'insectes diptères du sous-ordre des Brachycera (les Brachycera sont des mouches muscoïdes aux antennes courtes), de la famille des Syrphidae.
Sericomyia peut mesurer entre 20 et 25 mm.
Sericomyia est un genre d'insectes diptères du sous-ordre des Brachycera (les Brachycera sont des mouches muscoïdes aux antennes courtes), de la famille des Syrphidae.
Sericomyia peut mesurer entre 20 et 25 mm.
Sericomyia is een vliegengeslacht uit de familie van de zweefvliegen (Syrphidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1803 door Johann Wilhelm Meigen.
De volgende soorten zijn bij het geslacht ingedeeld:
Sericomyia is een vliegengeslacht uit de familie van de zweefvliegen (Syrphidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1803 door Johann Wilhelm Meigen.
Tigerfluer (slekten Sericomyia) er en gruppe av fluer som tilhører familien blomsterfluer (Syrphidae). Slekten omfatter vel 20 kjente arter, fem av dem forekommer i Norge. De er store, kraftige, svarte og gule eller hvite blomsterfluer.
Middelsstore til store (12-18 mm), brede, svarte blomsterfluer, bakkroppen med hvite eller gule tverrflekker. Fasettøynene er nakne, hos hannen møtes de i pannen. Antennene er korte, det tredje leddet omtrent kvadratisk, antennebørsten (arista) fjærgrenet. Ansiktet er nesten flatt med ganske lange hår, tett bestøvet bortsett fra en blank flekk i midten. Thorax er blankt svart med moderat tette, oppstående hår som er hovedsakelig svarte oppe på ryggen, gule på sidene. Scutellum er ofte mørkt rødlig. Beina er slanke og rødlige. Bakkroppen er bred, svart, med gule eller hvite tverrflekker som nesten møtes i midten på det andre, tredje og fjerde leddet. Vingene er melkeaktige bortsett fra at fremkanten er gulbrun. Slekten er lett å kjenne på størrelsen, kroppsformen og fargetegningene.
Disse fluene finnes helst på fuktige steder, for eksempel langs kanten av myrer. Larvene lever i vann, kanskje særlig små dammer i torvmyrer. De voksne fluene flyr godt og kan også påtreffes langt fra vannet. De besøker mange slags blomster og er aktive i mai-september.
Slekten forekommer i Holarktis og Sørøst-Asia. De fleste artene er nordlige.
Slekten Arctophila blir noen ganger regnet som en underslekt av Sericomyia.
Tigerfluer (slekten Sericomyia) er en gruppe av fluer som tilhører familien blomsterfluer (Syrphidae). Slekten omfatter vel 20 kjente arter, fem av dem forekommer i Norge. De er store, kraftige, svarte og gule eller hvite blomsterfluer.
Torvblomflugor (Sericomyia) är ett släkte i familjen blomflugor.
Torvblomflugorna är storvuxna blomflugor, mellan 12 och 17 millimeter långa. De är svarta med gula, oftast avbrutna band på bakkroppen. De ger därmed ett getinglikt intryck (se mimikry). Antennerna är korta med ett fjäderlikt antennborst. På vingarnas framkant finns ett orangegult så kallat vingmärke.
Torvblomflugorna lever främst i fuktiga miljöer som stränder, myrar och mossar men de vuxna flugorna kan också ses på blommor i torra miljöer. Larverna lever i vatten och har, liksom närstående släkten i tribus Eristalini, ett långt svansliknande andningsrör. Larverna brukar därför kallas för råttsvanslarver.
Det finns drygt 20 arter i släktet i världen. Tio av arterna har nordamerikansk utbredning. Sex arter finns i Europa varav fem i Norden och Sverige.
Nedan följer ett urval med arter i släktet.[1]
Sericomyia betyder silkesfluga på grekiska.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2
Wikimedia Commons har media som rör torvblomflugor.
Torvblomflugor (Sericomyia) är ett släkte i familjen blomflugor.
Sericomyia là một chi ruồi trong họ Syrphidae.[1]
Bài viết phân họ ruồi giả ong Eristalinae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Журчалки шелковистые (лат. Sericomyia) — род больших мух-журчалок из подсемейства Eristalinae[1][2].
Виды рода:
Журчалки шелковистые (лат. Sericomyia) — род больших мух-журчалок из подсемейства Eristalinae.
