dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

fornecido por AnAge articles
Maximum longevity: 14.6 years (wild)
licença
cc-by-3.0
direitos autorais
Joao Pedro de Magalhaes
editor
de Magalhaes, J. P.
site do parceiro
AnAge articles

Associations ( Inglês )

fornecido por BioImages, the virtual fieldguide, UK
Animal / predator
Parus caeruleus is predator of larva (first instar) of Orsodacne humeralis

Animal / predator
Parus caeruleus is predator of Aphididae
Other: major host/prey

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
BioImages
projeto
BioImages

Habitat ( Inglês )

fornecido por EOL authors
The habitats of Cyanistes caeruleus are gardens, fruit tree areas and woods of any kind. They are also seen in residential areas.
licença
cc-publicdomain
original
visite a fonte
site do parceiro
EOL authors

Cyanistes caeruleus ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.
Cantar del herrerillo común.

'''Cyanistes caeruleus ye una especie d'ave de la familia de los páridos. Ye unu de los páxaros de mayor coloríu d'Europa: la so llibrea azul, verde, mariella y blanquinegra ye inconfundible. Ave llargamente distribuyida pol continente européu y Oriente Mediu, conócense delles subespecies.

Taxonomía

 src=
Herrerillo nuna caña.

La especie describióse per primer vegada por Linneo na so Systema naturae de 1758 como Parus caeruleus.[1]

La mayor parte de les autoridaes caltién Cyanistes como subxéneru de Parus, anque la Unión Británica d'Ornitólogos trata Cyanistes como un xéneru distintu.

Los exemplares de les islles Canaries y África fueron dixebraes a una especie distinta, Cyanistes teneriffae.[2]

Descripción

Tamañu de 11,5 cm midíu dende'l picu hasta la cola. L'únicu paru con pileu, ales y cola de color azul cobaltu vivu.[3] Partes inferiores marielles; mexelles blanques con llista negra al traviés del güeyu y arrodiando la nuca, de color negru azuláu; envés verdosu.

Dimorfismu sexual

Dimorfismu sexual pocu aparente, el machu presenta'l pileu de color más vivu que la fema y la banda negru azulada qu'arrodia'l pescuezu ye más ancha nos machos.

Dimorfismu sexual

Distribución xeográfica

Habita en gran parte d'Europa, llegando hasta'l mar Caspiu, gran parte de Turquía, Armenia, Xeorxa, Azerbaijan.

N'España alcuéntrase na mayoría de comunidaes, incluyendo les islles Baleares.

Hábitat

Monte caducifolios y mistos, sobremanera en encinares, en rastrojales, parques y xardinos.

Subespecies

Reconócense les siguientes subespecies:[2]

  • C. c. balearicus, Baleares (Mallorca).
  • C. c. caeruleus, norte d'España, Sicilia, norte de Turquía y los Urales.
  • C. c. calamensis, Grecia.
  • C. c. obscurus, Islles Britániques.
  • C. c. ogilastrae, Portugal, sur d'España, Córcega y Cerdeña.
  • C. c. orientalis, Rusia occidental.
  • C. c. persicus, suroeste d'Irán.
  • C. c. raddei, norte d'Irán.
  • C. c. satunini, Península de Crimea, Cáucasu, noroeste d'Irán y Turquía.

Referencies

  1. (en llatín) Linnaeus, C. Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, xenera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii)., 190. «P. remigibus caerulescentibus: primoribus marxine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.»
  2. 2,0 2,1 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. 2012. The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.
  3. R.T. Peterson, G. Mountfort, P.A.D. Hollom (1980). Guía de campu d'España y Europa, 4ª, Omega. ISBN 84-282-0334-2.

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Cyanistes caeruleus: Brief Summary ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST
Cyanistes caeruleus Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO. Cantar del herrerillo común.

'''Cyanistes caeruleus ye una especie d'ave de la familia de los páridos. Ye unu de los páxaros de mayor coloríu d'Europa: la so llibrea azul, verde, mariella y blanquinegra ye inconfundible. Ave llargamente distribuyida pol continente européu y Oriente Mediu, conócense delles subespecies.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Abıca arıquş ( Azerbaijano )

fornecido por wikipedia AZ

Abıca arıquş (lat. Parus caeruleus) — Arıquşular fəsiləsinə aid quş növü.

Xarakterik morfoloji əlamətləri

Papağı, qanadları və quyruğu mavi rəngdə, beli yaşıl, alnı və yanaqları ağ, döşü və qarın hissəsi ağdır. Dişi fərdlər erkəklərdən bir qədər kiçikdir[1][2][3][4].

Kateqoriyası və statusu

Çoxsaylıdır.

Yayılması

AvropaAsiyada yayılıb. Azərbaycanda isə Kür-Araz vadisində, dağ–meşə qurşağında, ağac və kolluqlarda, bağlarda yayılıb[1][2][3][4].

Növdaxili müxtəlifliyi

Politipik növdür. Dünyada 15, Azərbaycanda isə 2 yarımnövü (P. с. caeruleus, Linn, 1758; P.c. Satunini Zarudny, 1908) yayılıb[1][2][3][4].

Yaşayış yeri və həyat tərzi

Dendrofil quşdur. Seyrək və xırda meşəliklərdə, kolluqlarda, bağlarda, çayboyu ərazilərdə yaşayır. Nəsilvermə dövründə cüt–cüt yaşayır. Ovetmə ərazisi 3000–7000 m²-dir[1][2][3][4].

Qida spektri

Entomofaqdır. Bəzi hallarda bitkilərin toxumları ilə qidalanır. Yemi ağaclardan, kolluqlardan, yerdən və otların arasından əldə edir.

Təbii düşmənləri

Azərbaycanda məlum deyil.

Cinsi statusu və çoxalma xüsusiyyətləri

Monoqamdır. İldə 2 dəfə yuvalayır. Ağac koğuşlarında yuva qurur, I yuvada 9–12 yumurta, II yuvadakı yumurtaların sayı 6-8-ə qədər olur. Kürtyatma 12–14 gün çəkir. 16-18 gündən sonra balalar yuvanı tərk edir[1][2][3][4].

Növün fenologiyası

Lələkdəyişmə bir qədər gec başlayır, sentyabrdan oktyabrın əvvəllərinə kimi.

Ontogenezi

Bir yaşında cinsi yetişkənliyə çatır. Fərdi inkişafı rüşeym, bala, yuvinalyetkin formalardan ibarətdir.

Reproduktivliyi

İldə 2 dəfə çoxalır, I dəfə 9-12, II dəfə isə 6-8 yumurta verir[1][2][3][4].

Xromosom göstəriciləri

Məlum deyil

Sayı və limit faktorları

Limit faktoru kimi bu quşların yuvalama və yaşayış yerlərinin təbii fəlakətinantropogen amillərin təsirlərinə məruz qalmasıdır.

Biosenozdakı rolu

Çoxalma dövründə zərərli cücülərin və onların sürfələrinin tələf edilməsində xeyirlidir.

İnsan həyatında rolu

Estetikelmi əhəmiyyətlidir.

Qəbul olunmuş və qəbul edilməsi vacib mühafizə tədbirləri

Avropa mühafizə statusuna və Bern konvensiyasına daxildir.

Növün qeydiyyat göstəriciləri

Elmi fondlarda kolleksiyası saxlanır. Muzeylərdə nümayiş etdirilir.

Həmçinin bax

Adi alasığırçın
Böyük oxcüllüt
Bozqır haçaquyruğu
Ortaboy tənbəlcüllüt
Kəkilli arıquş

Xarici keçidlər

Blue Tit-Blaumeise-Parus caeruleus singing

İstinadlar

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 Q.T. Mustafayev. N.A. Məhərrəmova. Ornitologiya. Çaşıoğlu, 2005, 316 s.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 D.Q. Tuayev. Azərbaycan quşlarının kataloqu, Bakı, 2000, s. 179–180.
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 Л.А. Портенко. Птицы СССР. Ч. III. М.: 1954, ст. 104-106.
  4. 4,0 4,1 4,2 4,3 4,4 4,5 Г.Н. Симкин. Певчие птицы. М.: 1990, ст. 352–362.

Ədəbiyyat

1. Q.T. Mustafayev. N.A. Məhərrəmova. Ornitologiya. Çaşıoğlu, 2005, 316 s.
2. D.Q. Tuayev. Azərbaycan quşlarının kataloqu, Bakı, 2000, s. 179–180.
3. Л.А. Портенко. Птицы СССР. Ч. III. М.: 1954, ст. 104-106.
4. Г.Н. Симкин. Певчие птицы. М.: 1990, ст. 352–362.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AZ

Abıca arıquş: Brief Summary ( Azerbaijano )

fornecido por wikipedia AZ

Abıca arıquş (lat. Parus caeruleus) — Arıquşular fəsiləsinə aid quş növü.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AZ

Kalvennig c'hlas ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Ar galvennig c'hlas (liester : kalvenniged glas)[1][2] a zo ur spesad golvaneged bihan, Cyanistes caeruleus an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Parus caeruleus (kentanv) da gentañ-penn (e 1758)[3] gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

Doareoù pennañ

Bihanoc'h eo eget ar pennglaou.

Boued

Debriñ a ra amprevaned e-pad an hañv ha had e-pad ar mareoù all.

Annez hag isspesadoù

Ar spesad a gaver an nav isspesad[4] anezhañ :

Ober a ra e annez er c'hoadoù, el liorzhoù hag er girzhier.

Liammoù diavaez

Skeudennoù

Sell ivez

Notennoù ha daveennoù



Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Kalvennig c'hlas: Brief Summary ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Ar galvennig c'hlas (liester : kalvenniged glas) a zo ur spesad golvaneged bihan, Cyanistes caeruleus an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Parus caeruleus (kentanv) da gentañ-penn (e 1758) gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Mallerenga blava ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

La mallerenga blava, ferreret o ferrerolet, (Cyanistes caeruleus[1] o Parus caeruleus) és un ocell de la família dels pàrids que explota tota mena d'arbredes, encara que no tant les de coníferes. És sedentària i lluita per l'hàbitat amb la mallerenga carbonera. Únicament no es troba en algunes zones desforestades. La seua dieta inclou fruits, gra i llavors, en algunes ocasions pot arribar a menjar greix animal.

És un ocell petit (11,5 cm) de diversos colors: Les ales, la cua i el capell són blaus, les galtes blanques, el dors verd i la part de sota groga. La petita mida d'aquesta espècie la fa vulnerable a ser presa d'aus més grosses com el gaig que agafa les cries quan surten del niu. Segurament el depredador més important n'és l'esparver vulgar. Els nius també poden ser depredats per mamífers com la mustela o l'esquirol vermell.

Menjant cacauets en una menjadora de jardí a Anglaterra
 src=
Mallerenga blava
 src=
Cyanistes caeruleus

En forats d'arbres o murs o, també, en caixes-niu la parella fa un cau de molsa, pèl i llana. A l'abril-maig la femella pon 8 o 15 ous i ella mateixa s'encarrega de covar-los. En la nutrició dels polls sí que intervé el mascle, fins que aquests volen als 19 dies.[2]

Referències

  1. Mallerenga blava a la International Birds Collection
  2. Lalueza i Fox, Jordi: El llibre dels ocells de Catalunya, pàgina 96. Editorial De Vecchi - Edicions Cap Roig. Barcelona, 1987. ISBN 84-315-0434-X.

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Mallerenga blava: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

La mallerenga blava, ferreret o ferrerolet, (Cyanistes caeruleus o Parus caeruleus) és un ocell de la família dels pàrids que explota tota mena d'arbredes, encara que no tant les de coníferes. És sedentària i lluita per l'hàbitat amb la mallerenga carbonera. Únicament no es troba en algunes zones desforestades. La seua dieta inclou fruits, gra i llavors, en algunes ocasions pot arribar a menjar greix animal.

És un ocell petit (11,5 cm) de diversos colors: Les ales, la cua i el capell són blaus, les galtes blanques, el dors verd i la part de sota groga. La petita mida d'aquesta espècie la fa vulnerable a ser presa d'aus més grosses com el gaig que agafa les cries quan surten del niu. Segurament el depredador més important n'és l'esparver vulgar. Els nius també poden ser depredats per mamífers com la mustela o l'esquirol vermell.

Menjant cacauets en una menjadora de jardí a Anglaterra  src= Mallerenga blava  src= Cyanistes caeruleus

En forats d'arbres o murs o, també, en caixes-niu la parella fa un cau de molsa, pèl i llana. A l'abril-maig la femella pon 8 o 15 ous i ella mateixa s'encarrega de covar-los. En la nutrició dels polls sí que intervé el mascle, fins que aquests volen als 19 dies.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Titw tomos las ( Galês )

fornecido por wikipedia CY
 src=
Cyanistes caeruleus

Mae'r Titw Tomos Las (Cyanistes caeruleus[1]) yn aelod o deulu'r Paridae, y titwod. Mae'n aderyn cyffredin trwy'r rhan fwyaf o Ewrop a gorllewin Asia.

Yn y gaeaf mae'n aml yn ffurfio heidiau gydag adar eraill megis y Titw mawr. Pryfed o wahanol fathau yw eu prif fwyd, yn enwedig lindys.

Ar un adeg yr oedd y Titw tomos las yn enwog am wneud tyllau yng nghaead poteli llefrith oedd wedi'u gadael o flaen y drws ac yfed peth o'r cynnwys. Mae hyn yn esiampl o un aderyn yn darganfod rhywbeth newydd ac eraill yn dysgu ganddo nes i'r arferiad ledu trwy'r boblogaeth. Gan fod y botel lefrith draddodiadol yn awr yn llawer prinnach, nid yw hyn yn digwydd mor aml.

Fel rheol mae'r titw yma'n byw mewn ardaloedd lle mae coed llydanddail. Nid yw'n aderyn mudol, er y gall rhai adar yn y gwledydd oeraf symud tua'r de yn y gaeaf. Mae'n aderyn hawdd ei adnabod, gyda glas ar y pen a llinell o las tywyll yn rhedeg trwy'r llygad, glas ar y gwegil, y cefn a'r gynffon, gwyrdd-felyn ar y cefn a melyn ar y bol.

Mae'n gyffredin iawn mewn gerddi, ac os rhoir bwyd allan i'r adar mae'r Titw tomos las fel arfer yn un o'r rhai cyntaf i ymddangos. Mae'n nythu mewn tyllau mewn coed, ond hefyd yn barod iawn i gymryd at flychau nythu.

Isrywogaethau

Cyfeiriadau

  1. Gill, Frank; Wright, Minturn (2006). Birds of the World: Recommended English Names (arg. 1st.). Princeton University Press. pp. ix, 259. ISBN 0-691-12827-8.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Titw tomos las: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY
 src= Cyanistes caeruleus

Mae'r Titw Tomos Las (Cyanistes caeruleus) yn aelod o deulu'r Paridae, y titwod. Mae'n aderyn cyffredin trwy'r rhan fwyaf o Ewrop a gorllewin Asia.

Yn y gaeaf mae'n aml yn ffurfio heidiau gydag adar eraill megis y Titw mawr. Pryfed o wahanol fathau yw eu prif fwyd, yn enwedig lindys.

Ar un adeg yr oedd y Titw tomos las yn enwog am wneud tyllau yng nghaead poteli llefrith oedd wedi'u gadael o flaen y drws ac yfed peth o'r cynnwys. Mae hyn yn esiampl o un aderyn yn darganfod rhywbeth newydd ac eraill yn dysgu ganddo nes i'r arferiad ledu trwy'r boblogaeth. Gan fod y botel lefrith draddodiadol yn awr yn llawer prinnach, nid yw hyn yn digwydd mor aml.

Fel rheol mae'r titw yma'n byw mewn ardaloedd lle mae coed llydanddail. Nid yw'n aderyn mudol, er y gall rhai adar yn y gwledydd oeraf symud tua'r de yn y gaeaf. Mae'n aderyn hawdd ei adnabod, gyda glas ar y pen a llinell o las tywyll yn rhedeg trwy'r llygad, glas ar y gwegil, y cefn a'r gynffon, gwyrdd-felyn ar y cefn a melyn ar y bol.

Mae'n gyffredin iawn mewn gerddi, ac os rhoir bwyd allan i'r adar mae'r Titw tomos las fel arfer yn un o'r rhai cyntaf i ymddangos. Mae'n nythu mewn tyllau mewn coed, ond hefyd yn barod iawn i gymryd at flychau nythu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Sýkora modřinka ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Sýkora modřinka (Cyanistes caeruleus) je malý sýkorovitý pěvec.

Taxonomie

Sýkoru modřinku poprvé popsal Carl Linné v roce 1758 v díle Systema Naturae pod vědeckým názvem Parus caerulaus.[2] Tvoří superdruh se sýkorou azurovou (Cyanistes cyanus) a sýkorou kanárskou (C. teneriffae). Rozlišuje se 11 poddruhů, z nichž se v Evropě vyskytuje prvních 7:[3][4]

  • C. c. obscurus (Prazák, 1894) – Britské ostrovy
  • C. c. caeruleus (Linnaeus, 1758) – většina kontinentální Evropy
  • C. c. ogliastrae (E. J. O. Hartert, 1905) – jih Pyrenejského poloostrova, Korsika a Sardinie
  • C. c. balearicus (Jordans, 1913) – Malorca
  • C. c. calamensis (Parrot, 1908) – Řecko
  • C. c. satunini Zarudny, 1908 – Krym, Kavkaz a území od východního Turecka po Írán
  • C. c. orientalis Zarudny & Loudon, 1905 – jih evropské části Ruska
  • C. c. raddei (Zarudny, 1908) – severní Írán
  • C. c. persicus (Blanford, 1873) – severozápadní Írán
  • C. c. ultramarinus (Bonaparte, 1841) – severozápadní Afrika od Maroka východně po Tunisko
  • C. c. cyrenaicae (E. J. O. Hartert, 1922) – Libye

Někteří autoři poslední dva severoafrické poddruhy spolu se sýkorou kanárskou označují za další samostatný druh sýkoru modrokřídlou (Cyanistes ultramarinus).

Popis

  • Délka těla: 11–13 cm
  • Rozpětí křídel: 20 cm
  • Hmotnost: 11 g

Menší než sýkora koňadra, s malou kulatou hlavou vmáčklou mezi ramena (působí dojmem, jakoby neměla krk). Nejvýraznějšími znaky, kterými se liší od všech ostatních středoevropských druhů sýkor, jsou modré temeno a černý proužek přes oko. Hlava je jinak bílá, hřbet a kostřec olivově zelený a křídla modrá s úzkou bílou páskou. Spodina je žlutá s úzkým šedočerným středovým pruhem, ocas modrý bez bílého zbarvení. Nohy jsou tmavě modrošedé, oči hnědé. Obě pohlaví jsou zbarvena podobně, samice však bývá o něco matnější. Mladý pták má matnou čepičku a žluté tváře. Je velmi aktivní, na stromech se pohybuje kodrcavými poskoky podobně jako šoupálkovití, při hledání potravy často visí hlavou dolů. Létá pomalu a vlnkovitě.

Hlas

Často a hlasitě se ozývá. Vábí rychlým „sisisydu“ s hlubším posledním tónem nebo jen ostrým „sisisi“, varuje chvějivým „cerretetetetet“. Zpěv má několik variant, nejčastěji „cií cií cií sirr“.[3][5]

sýkora modřinka

zpěv

Problémy s přehráváním? Nápověda.

Rozšíření

Hnízdí ve většině Evropy s výjimkou nejsevernějších oblastí, dále v severní Africe, Malé Asii a na Blízkém východě. Severní hranice v Evropě se ve Skandinávii pomalu posouvá k severu. Je převážně stálá, ovšem zvláště mladí ptáci a samice ze severních populací podnikají během některých zim delší potulky nebo tahové přesuny, které mohou občas dosáhnout až irupčního charakteru. Sýkora modřinka patří k nejpomaleji táhnoucím ptákům vůbec; průměrná denní vzdálenost uražená na tahu se pohybuje mezi 11 a 38 km.[3][6] Evropská populace je odhadována na více než 20 milionů párů a druh je charakterizován jako zabezpečený.[7] Obývá listnaté a smíšené lesy, méně jehličnaté porosty s vtroušenými listnáči a běžně také parky, zahrady a stromořadí.

Výskyt v Česku

V ČR hnízdí dosti početně na celém území, nejpočetněji v nižších polohách do 800 m n. m. S vyšší nadmořskou výškou ubývá, ale ojediněle hnízdí i značně vysoko (v Krušných horách v 1200 m n. m., v Krkonoších v 1160 m n. m.). Celková početnost byla v letech 2001–2003 odhadnuta na 800 000 až 1 600 000 párů.

Tah

Ptáci hnízdící v ČR jsou částečně tažní. Migrace na delší vzdálenosti jsou přitom téměř výlučně výsadou mladých ptáků, kteří byli již zaznamenáni i několik stovek kilometrů od rodiště (nejvzdálenější nález pochází z jižní Francie). Dospělí ptáci se naopak po celý rok zpravidla zdržují ve svých teritoriích nebo v jejich okolí.[3][6]

Potrava

Sýkora modřinka patří mezi cenné požírače rostlinných škůdců, jako jsou např. motýlí housenky, křísci nebo mšice, ačkoli na jaře oštipuje i mladé pupeny a listy stromů a vyhledává různá semena. V zimním období si na krmítku potravu ráda zpestří burskými oříšky nebo živočišným tukem. Dospělí ptáci se živí převážně motýly (až 76 %), stejnokřídlými (až 66 %), dvoukřídlými (až 36 %), blanokřídlými (až 34 %) a brouky (až 23 %), pravidelně požírají také pavouky. V potravě mláďat výrazně převažují housenky a dospělci motýlů (45–91 %) a méně jsou zastoupeni pavouci (4–30 %). Potravu sbírá hlavně za aktivního pohybu na stromech a keřích, méně na zemi a v zimě ve smíšených hejnech často na krmítkách.[3] Při získávání potravy je velmi vynalézavá a adaptabilní, což dokazuje i skutečnost, že se v Anglii naučila rozklovávat hliníková víčka lahví s mlékem a sezobávat smetanu pod nimi.[8]

Hnízdění

Hnízdí jednotlivě a teritoriálně. Většinou je monogamní, ale běžně se objevuje i simultánní polygynie (1 samec hnízdí s 2–3 samicemi). Hnízdo je typicky v dutinách stromů nebo hnízdních budkách, méně často v hromadách dřeva, ve škvírách ve zdech, v pařezech, ve starých hnízdech jiných ptáků či veverek apod. Hnízdní budka by měla být vysoká 25 cm s rozměrem dna 12x13 cm a kulatým vletovým otvorem s průměrem 27-28 mm, aby ji nevypudily silnější sýkory koňadry. Stavebním materiálem je mech a tráva, kotlinka je vystlána srstí, žíněmi a peřím. Hnízdo staví pouze samice po dobu 4–12 dnů, občas s přinášením materiálu pomáhá i samec. Hnízdí 1–2× ročně od dubna do července, přičemž za zničenou snůškou následuje náhradní hnízdění. Kompletní snůška je v porovnání s mnoha jinými pěvci poměrně početná a většinou obsahuje 9–13 bílých, červenohnědě skvrnitých vajec o rozměrech 15,5 × 11,9 mm. Snášena jsou denně, někdy i ve vícedenních intervalech. Samice na vejcích sedí sama 12–14 dnů a samec ji během tohoto období přináší potravu. Pokud je její hnízdo ohrožováno, naježí chocholku na hlavě, začne vydávat syčivé zvuky a do predátora klovat. Mláďata jsou krmena oběma rodiči a hnízdo opouštějí ve stáří 15–23 dnů. S rodiči setrvávají i přes zimu a poprvé hnízdí ve druhém kalendářním roce života.

Úspěšnost hnízdění silně kolísá hlavně vlivem predace a počasí. Ve 129 československých hnízdech činily ztráty na vejcích 14,8 % a ve 121 československých hnízdech ztráty na mláďatech 7,3 %. Nejvyšší známý věk je 11 let a 1 měsíc.[3]

Související články

Další druhy sýkor vyskytující se na území ČR:

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. LINNÉ, Carl. Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. Holmiae: impensis Laurentii Salvii, 1758, p. 190. „P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.“ (latinsky)
  3. a b c d e f HUDEC, K. a kol. Fauna ČR. Ptáci 2. Praha: Academia, 2005. ISBN 80-200-1113-7.
  4. GOSLER, A. & CLEMENT, P. Family Paridae (Tits and Chickadees). In: HOYO, Joseph del; ELLIOT, Andrew, & CHRISTIE, David. A., eds. Handbook of Birds of the World. Vol. 12. Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Ed., 2007. ISBN 84-96553-42-6.
  5. SVENSSON, L. a kol. Ptáci Evropy, severní Afriky a Blízkého východu. 2.. vyd. Praha: Ševčík, 2012. ISBN 978-80-7291-224-7.
  6. a b CEPÁK, J. a kol. Atlas migrace ptáků České a Slovenské republiky. Praha: Aventinum, 2008. ISBN 978-80-86858-87-6.
  7. BUEFIELD, I.; BOMMEL, F. van. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge: BirdLife International, 2004. Dostupné online. ISBN 978-0946888535.
  8. SASVÁRI, L. Observational learning in great, blue and marsh tits. Animal Behaviour. 1979, čís. 27. DOI:10.1016/0003-3472(79)90012-5.

Externí odkazy

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Sýkora modřinka: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Sýkora modřinka (Cyanistes caeruleus) je malý sýkorovitý pěvec.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Blåmejse ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA
 src=
Blåmejse bringer føde til reden
Foto: Paul Bischoff

Blåmejsen (Cyanistes caeruleus) er en fugleart i familien mejser (Paridae), der findes i det meste af Europa. Arten er en lille mejse, der er let kendelig på sin blå og gule fjerdragt og meget almindelig i Danmark.

Udseende og kendetegn

Blåmejsen har en kropslængde på cirka 11,5 centimeter, noget mindre end musvitten. Med det lyseblå parti i nakken og over issen samt den sorte stribe gennem øjet, er der ingen forvekslingsmuligheder, da ingen anden dansk sangfugl ligner blåmejsen. Det mørkebrune næb er kort sammenlignet med beslægtede arter. Iris er brun, fødderne mørkegrå og kløerne grå.

Forekomst

Blåmejsens foretrukne levested er løvfældende- og blandede skove, man møder den dog også sjældent i nåleskove. Den er ligeledes almindelig i parker, haver og krat. Har man foderbræt i sin have, vil blåmejsen være en af de flittigste gæster året rundt.

Udover Europa er blåmejsen udbredt i visse tilstødende områder i Asien, Nordafrika og på de Kanariske Øer. Bestanden på de Kanariske Øer betragtes dog ofte som en selvstændig art, kanarisk blåmejse (Cyanistes teneriffae).

Føde

Blåmejsens foretrukne føde om sommeren er hovedsageligt insekter (især deres larver) og edderkopper.[1] Udenfor yngletiden øges betydningen af frø og anden plantebaseret kost f.eks. fra bøge- og birketræer. Under fourageringen er blåmejsen afhængig af dens akrobatiske færdigheder, nemlig at kunne klamre sig til de yderste grene, ofte hængende på hovedet, på jagt efter mad.

På foderbrættet tager den mest fedt og nødder. Den kan ikke klare store frø, fordi dens næb er for spinkelt og tyndt. Blåmejsen hamstrer ligesom musvitten ikke, hvilket ellers ses hos de fleste andre mejser.

Ynglebiologi

Blåmejsen bygger oftest rede i hule træer, men kan også yngle i redekasser. Her lægges normalt 6-12 æg, sjældent op til 16, i hvert kuld. Ungerne fodres med små insektlarver af begge forældrefugle. Efter cirka 18 dage er de store nok til at forlade reden. Artens primære konkurrent til redested og føde er den noget større musvit.

Blåmejsen kan være meget aggressiv ved reden. Rækker man hånden hen til en rugende fugl puster den sig op og hugger ud efter fingeren.

Redekasse

Mange af de fugle, der yngler i huller, har svært ved at finde egnede steder at yngle. Det skyldes især, at mange skove drives meget intensivt. Gamle og syge træer fældes og fjernes, og dermed forsvinder de naturlige huller og sprækker, som unge træer og buske mangler.

Man kan afhjælpe fuglenes "bolignød" ved at købe eller bygge en redekasse efter følgende dimensioner.[2]

Art Kassens højde fra lågets underkant til kassens underkant (cm) Dybde fra flyvehullets nedre kant til kassens underkant (cm) Bundens indvendige min. mål bredde x dybde (cm) Flyvehullets diameter (cm) Kassens min. højde over jorden (m) Blåmejse 30 22 10x15
(evt. 10x10) 2,8 1,5

Referencer

  • Tommy Dybbro og Henning Anton: Politikens store fuglebog, samtlige danske fuglearter, 1994, side 232.


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Blåmejse: Brief Summary ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA
 src= Blåmejse bringer føde til reden
Foto: Paul Bischoff

Blåmejsen (Cyanistes caeruleus) er en fugleart i familien mejser (Paridae), der findes i det meste af Europa. Arten er en lille mejse, der er let kendelig på sin blå og gule fjerdragt og meget almindelig i Danmark.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Blaumeise ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src=
Dieser Artikel behandelt den Vogel Blaumeise; zu dem österreichischen Dialektausdruck siehe subunguales Hämatom.

Die Blaumeise (Cyanistes caeruleus, Syn.: Parus caeruleus) ist eine Vogelart der Gattung Cyanistes aus der Familie Meisen (Paridae). Der Kleinvogel ist mit seinem blau-gelben Gefieder einfach zu bestimmen und in Mitteleuropa sehr häufig anzutreffen. Bevorzugte Lebensräume sind Laub- und Mischwälder mit hohem Eichenanteil; die Blaumeise ist auch häufig in Parkanlagen und Gärten zu finden. Außer in Europa kommt sie in einigen angrenzenden Gebieten Asiens vor, in Nordafrika und auf den Kanarischen Inseln. Die Population der Kanaren wird oft auch als eigene Art angesehen (Afrikanische Blaumeise, Cyanistes teneriffae).

Die Blaumeise bevorzugt tierische Nahrung, vor allem Insekten und Spinnen. Außerhalb der Fortpflanzungsperiode steigt die Bedeutung von Sämereien und anderer pflanzlicher Kost. Beim Nahrungserwerb fällt die Blaumeise durch ihre Geschicklichkeit auf, sie kann sich an die äußersten Zweige klammern und auch kopfüber hängend nach Nahrung suchen.

Blaumeisen brüten meist in Baumhöhlen, auch Nistkästen werden häufig angenommen. Der Hauptkonkurrent um Bruthöhlen und bei der Nahrungssuche ist die deutlich größere Kohlmeise.

Inhaltsverzeichnis

Aussehen und Merkmale

Die Blaumeise ist mit einer Körperlänge von knapp zwölf Zentimetern deutlich kleiner als die Kohlmeise. Die hellblauen Gefiederpartien am Kopf und auf der Oberseite treten in Mitteleuropa bei keinem anderen Singvogel auf und erlauben so eine einfache Bestimmung. Der dunkel hornbraune Schnabel ist verglichen mit dem verwandter Arten kurz und hoch. Die Iris ist braun, die Füße sind dunkel blaugrau, die Krallen grau.[1]

 src=
Adulte Blaumeise

Federkleid und Mauser

Im Kopfbereich zeigt das Gefieder der Blaumeise ein sehr typisches Muster, das durch das Fehlen schwarzer Gefiederpartien weniger kontrastreich wirkt als bei den Schwesterarten. Die vom Schnabelansatz bis zum vorderen Augenwinkel weiße Stirn geht oben in die charakteristische hellblaue Kopfplatte über. Die Federn im Scheitelbereich können zu einer niedrigen, stumpfen Haube aufgestellt werden. Vom Schnabelansatz zieht ein schmaler, schwarzer Augenstreif bis zum dunkelblauen Nackenband, der von der hellblauen Kopfplatte durch einen weißen Streifen abgegrenzt ist. Die ebenfalls weißen Wangen sind vorn durch einen schwarzen Kehlfleck und brustwärts durch einen schwarzblauen Halsring begrenzt.

 src=
Älterer Jungvogel

Rücken und Schultern sind dumpf grünlich, wobei der Farbton zwischen einzelnen Populationen variiert. Der Bürzel ist graublau und geht fließend in die Oberschwanzdecken über. Die hellblauen Steuerfedern sind am Kiel in der Regel sehr dunkel und haben teilweise einen weißen Saum oder Rand. Brust, Flanken und Bauchseiten sind leuchtend gelb, die Intensität der Färbung kann individuell sehr stark variieren. In der Mitte der Unterseite des Rumpfes befindet sich ein schwarzer Längsstrich, der jedoch teilweise auch von den umliegenden Federn verdeckt sein kann. Die Flügel sind oberseits blau mit einer weißen Flügelbinde, die einzelnen Schwungfedern sind mehrfarbig. Andersfarbige Blaumeisen sind äußerst selten.[2]

 src=
Futter tragende jüngere Blaumeise

Daneben weist das Gefieder eine sehr ausgeprägte, für das menschliche Auge nicht sichtbare Musterung im ultravioletten Bereich auf. Diese Farbvariationen spielen bei der Partnerwahl offensichtlich eine Rolle. Mittlerweile wurde auch bei vielen anderen Vogelarten nachgewiesen, dass ultraviolettes Licht wahrgenommen werden kann und bei solchen Arten auch das Gefieder ein Reflexionsmaximum im ultravioletten Bereich aufweist. Dabei hat sich aber als Besonderheit herausgestellt, dass die Blaumeisen eine Art „chiffrierten“ Sexualdimorphismus zeigen, denn im ultravioletten Spektrum des Lichts sind die Geschlechter im Gegensatz zum sichtbaren Bereich deutlich zu unterscheiden.[3]

Jungvögel sind bis in den Herbst ihres ersten Kalenderjahres an der blassgelben Färbung im Kopfbereich zu erkennen, da der Wechsel des Kopfgefieders erst am Ende der Jugendmauser einsetzt, die von Mitte Juli bis Ende Oktober des Schlupfjahres stattfindet. Auch nach der Jugendmauser sind sie am deutlichen Farbunterschied zwischen den in der Mauser erneuerten Arm- und den erhalten bleibenden Handdecken von den Altvögeln zu unterschieden. Die neuen Armdecken zeigen dabei die typische Blaufärbung, die Handdecken sind mehr grünlich.[1][4]

Die Jahresmauser der Altvögel ist eine postnuptiale („nach der Hochzeit stattfindende“) Vollmauser und setzt im Mittel sechs Wochen vor der Mauser der Jungvögel ein. Der Anfang der Mauser fällt meist noch in die Phase der Jungenaufzucht. Der gesamte Wechsel nimmt 115 bis 120 Tage in Anspruch, was für einen Vogel dieser Größe ungewöhnlich lange ist. Das Mauserschema gleicht dem der meisten anderen Sperlingsvögel.[5]

 src=
Sekundäre Geschlechtsmerkmale der Befiederung, oben Männchen, unten Weibchen

Geschlechtsbestimmung

Ein geringer Geschlechtsdimorphismus ist in einigen Merkmalen vorhanden, dadurch lassen sich jedoch nicht alle Individuen eindeutig zuordnen. Die hilfreichsten Gefiedermerkmale zur Geschlechtsunterscheidung sind die Breite und Färbung des Halsbandes und die Farbintensität der blauen Kopfplatte (siehe nebenstehende Abbildung). Zudem hat das Männchen mehr Weiß an Stirn, Flügelbinde und Steuerfedern.

Bei den Unterarten der teneriffae-Gruppe (siehe Systematik) sind die Unterschiede zwischen Männchen und Weibchen deutlich geringer und die Geschlechter äußerlich kaum zu unterscheiden.[1][2]

Maße und Gewicht

Im Mittel sind Männchen größer als Weibchen, es gibt jedoch einen Überlappungsbereich. Zwischen den verschiedenen Unterarten bestehen teilweise beträchtliche Größenunterschiede, was sich beim Vergleich der Flügellängen zeigt. Die Vögel aus West-, Mittel- und Nordeuropa sind im Mittel größer als ihre mediterranen Verwandten. Auch innerhalb der Nominatform nimmt die Flügellänge von Nordosten nach Südwesten ab. In Richtung Südosten besteht wiederum eine Tendenz zu längeren Flügeln, vor allem bei den Unterarten im Mittleren Osten. Bei der Nominatform liegt die Flügellänge der Männchen zwischen 65 und 71 Millimetern, die der Weibchen zwischen 62 und 67 Millimetern. Die Schwanzlänge beträgt im Mittel 51,5 Millimeter beim Männchen, beim Weibchen 49,6 Millimeter.[2]

Im Durchschnitt sind Männchen schwerer als Weibchen. Das Gewicht der Blaumeisen unterliegt dabei starken jahreszeitlichen Schwankungen, sein Maximum erreicht es im Frühwinter, bei Weibchen kurz vor der Eiablage, nur zu dieser Zeit sind sie schwerer als Männchen. Bei ausreichendem Nahrungsangebot ist das Gewicht in strengen Wintern am höchsten. Tiere aus Skandinavien wiegen mehr als mitteleuropäische, in Finnland wurden im Mittel 12,1 Gramm für Männchen und 11,4 Gramm für Weibchen gemessen, in Ostdeutschland waren es 11,5 bzw. 11,0 Gramm.[1][2]

Stimme

Typischer Reviergesang der Blaumeise

Der typische Reviergesang der Blaumeise beginnt mit zwei bis drei hohen, bei einer Frequenz von etwa 8 kHz liegenden, sehr ähnlichen Lauten, die meist mit „zizi“ oder „zizizi“ transkribiert werden. Diesen folgt ein Triller in etwas tieferer Tonlage, der aus 5 bis 15, in Ausnahmefällen sogar bis zu 25 kürzeren Elementen besteht. Diese Strophenteile sind im Vergleich zu denen anderer Meisen ziemlich gleichförmig. Allerdings existiert auch eine Strophenform, die mit dem Gesang der Kohlmeise verwechselt werden kann. Zwischen der Einleitung und dem Triller wird gelegentlich noch ein aus wenigen, aber sehr variablen Elementen bestehender Mittelteil eingeschaltet. Manchmal werden diese aus zwei oder drei Phrasen bestehenden Strophen unmittelbar aneinandergereiht, die abschließende Lautreihe wird dann oft verkürzt.

Ein Männchen verfügt über drei bis acht verschiedene derartige Strophentypen. Auch bei Weibchen tritt gelegentlich Reviergesang auf, etwa wenn sie in territoriale Auseinandersetzungen verwickelt werden. Der typische Triller am Ende der Strophe kommt bei den Vögeln im Mittelmeerraum seltener vor. Dies hängt offensichtlich damit zusammen, dass dort im Gegensatz zu Nord- und Mitteleuropa keine so starke Konkurrenz mit der Kohlmeise besteht. Bei den nördlicheren Blaumeisen scheint der Triller erforderlich, um den Gesang von der Kohlmeise abzugrenzen, denn es konnte experimentell gezeigt werden, dass Kohlmeisen auf Blaumeisengesang ohne Triller gleich stark reagieren wie auf arteigenen Gesang.[6] Der Reviergesang der afrikanischen Blaumeisen unterscheidet sich weiterhin sehr stark von der Nominatform. Er enthält keine phrasierten Strophen, dafür aber mehr variable Elemente. Der Gesang weicht so stark ab, dass mitteleuropäische Blaumeisen auf Strophen der Vertreter aus Teneriffa nicht reagieren.

Bei den Rufen der Blaumeise sind zwei verschiedene Typen von Alarmrufen sehr bedeutend, die klar unterschieden werden können. Der Alarm bei fliegenden Beutegreifern ist ein sehr hohes, lang gezogenes „ii“. Dieser Alarmruf ist dem in einer vergleichbaren Situation von anderen Singvögeln geäußerten Warnruf sehr ähnlich und wird auch artübergreifend verstanden. Ein anderer wichtiger Ruf der Blaumeisen, die so genannte Zeterstrophe, ist bei starker Erregung, bei territorialen Auseinandersetzungen, beim Annähern von Bodenfeinden und beim Hassen auf sitzende Greifvögel zu hören. Dieser zweite Alarmlaut zeigt keine so starke interspezifische Übereinstimmung, wird jedoch vermutlich auch von anderen Arten richtig gedeutet.[2][7]

Verbreitung, Lebensraum und Wanderungen

 src=
Verbreitungsgebiet der Blaumeise:
dunkelgrün: caeruleus-Gruppe
hellgrün: teneriffae-Gruppe

Verbreitung

Das Verbreitungsgebiet der Blaumeise ist bis auf zwei kleine Bereiche im Norden und Süden des Iran auf die Westpaläarktis beschränkt. Europa ist außer im Norden weitgehend flächendeckend besiedelt. Verbreitungslücken bestehen in den Hochlagen der Alpen und vermutlich auch mancher Gebirge auf dem Balkan, wobei für Letztere vielerorts nur unzureichende Daten vorliegen.[8]

Die Blaumeise fehlt in Island sowie im nördlichen Teil Schottlands und auf vielen der vorgelagerten Inseln. Die Äußeren Hebriden wurden erst 1963 besiedelt. In Skandinavien beschränkt sich die Verbreitung auf die südlichen Landesteile und die Flachlandregionen, die Fjällhochlagen sind nicht besiedelt. Die Nordgrenze des Verbreitungsgebiets liegt in Norwegen ungefähr bei 67° nördlicher Breite, in Schweden reicht das geschlossene Brutgebiet in den Mischwäldern bis etwa 61°, im Küstengebiet in einem schmäler werdenden Streifen bis 65° nördlicher Breite. In Finnland reicht die Verbreitung nordwärts ebenfalls ungefähr bis zum 65. Breitengrad, im Verlauf des 20. Jahrhunderts hat die Blaumeise ihr Areal dort deutlich nach Norden erweitert. Von Südfinnland zieht sich die Nordgrenze des Areals südostwärts über Baschkirien bis zu den südlichen Ausläufern des Ural. Die Ostgrenze des Areals ist komplex und wahrscheinlich ständigen Änderungen unterworfen. Es ist denkbar, dass es zu einer wechselseitigen Abhängigkeit mit der Grenze des Verbreitungsgebiets der Lasurmeise kommt, die immer wieder nach Westen vorstößt.[8][9]

Im Süden besiedelt die Blaumeise neben dem Iran auch Kleinasien und Nordwestafrika einschließlich der Kanarischen Inseln. In Marokko reicht das Verbreitungsgebiet südlich bis zu den südlichen Ausläufern des Hohen Atlas, in Algerien bis zum Sahara-Atlas und in Tunesien bis auf die Höhe von Sfax. In Libyen existiert ein isoliertes Vorkommen in der nordwestlichen Kyrenaika. Ein Einbürgerungsversuch 1871 in Neuseeland blieb erfolglos.[10][11]

Lebensraum

 src=
Der „Urwald“ Sababurg stellt einen optimalen Lebensraum für Blaumeisen dar

Ihrer weiten Verbreitung entsprechend besiedeln Blaumeisen verschiedene Lebensräume. In Mitteleuropa werden in eichenreichen Laub- und Laubmischwäldern die höchsten Siedlungsdichten und Bruterfolge erreicht. Dabei sind die in Mitteleuropa sehr seltenen reinen Eichenwälder trotz ihrer geringen Flächenausdehnung sehr attraktiv. Wesentlich häufiger sind verschiedene Typen der Eichen-Hainbuchenmischwälder, die der Art ebenfalls sehr gute Lebensbedingungen bieten, wie auch Hartholzauen mit hohem Eichenanteil. Etwas ungünstiger sind Buchen- und Buchenmischwälder, die aber auch noch recht dicht besiedelt sind. In Nadelmischwäldern hängt die Anzahl der Blaumeisenreviere stark vom Vorhandensein einzelner Laubbäume ab. In reinen Nadelwäldern fehlt die Blaumeise oder besiedelt allenfalls die Waldränder. Sowohl in den Alpen ab der montanen Höhenstufe als auch an der Nordgrenze des Verbreitungsgebiets in Skandinavien werden Mischwälder mit vergleichsweise hohem Laubholzanteil weitgehend gemieden. Die Siedlungsdichte, für die ein Maximalwert von 1,85 Brutpaaren pro Hektar ermittelt wurde, ist weitgehend unabhängig von der Reviergröße, die zwischen 0,16 und 0,84 Hektar liegt. Bei hohen Siedlungsdichten grenzen die Reviere direkt aneinander.

Neben den Wäldern kommt die Blaumeise ebenfalls in der Nähe des Menschen vor, dabei werden unterschiedliche, auch stärker anthropogen beeinflusste Lebensräume besiedelt. Dazu zählen halboffene Kulturlandschaften mit eingestreuten Bäumen und Hecken, Streuobstwiesen sowie Grünanlagen. Vermutlich durch die Konkurrenz der Kohlmeise sind die Populationsdichten im Siedlungsraum aber weit geringer als in den Wäldern. Die Blaumeise benötigt dabei eine höhere Anzahl alter Bäume als die Kohlmeise, kann jedoch unregelmäßig verbreitete Beute effizienter nutzen.

Generell ist die Blaumeise ein Vogel des Flachlands, im Gebirge konzentrieren sich die Vorkommen weitgehend auf die Täler. Die Höhengrenze der Verbreitung ist dabei in isolierten Höhenzügen wesentlich tiefer als in geschlossenen Massiven: Im Harz liegt die Grenze bei 550 Metern, in den Alpen bei zwischen 1.300 und 1.700 Metern und in den Pyrenäen bei ungefähr 1.800 Metern, im Kaukasus bei 3.500 Metern. Beim Vergleich langzeitlicher Beobachtungsdaten zeigt sich vielfach eine Verschiebung der Höhengrenze nach oben, was auf die globale Erwärmung und die Lebensraumveränderungen durch das Waldsterben zurückzuführen sein dürfte.

Im Süden Europas sind die Lebensraumansprüche geringer. Ebenso in den tiefen Lagen des Verbreitungsgebiets im Mittleren Osten, wo die Blaumeisen auch in Nadelwäldern zu finden sind. Die Lebensräume der Populationen in Nordafrika unterscheiden sich größtenteils erheblich von denen mitteleuropäischer Vertreter. Besiedelt werden hier auch montane Nadelwälder, in denen Wacholder, Zypressen und Kiefern dominieren, zudem auch sehr trockene Habitate wie Palmenoasen am Nordrand der Sahara.

Die Kanarischen Inseln stellen einen weiteren Sonderfall dar, da die stark bevorzugten Eichen dort überhaupt nicht vorkommen. Dort profitiert die Blaumeise davon, dass keine andere Meisenart diesen atlantischen Archipel besiedelt hat. Diese fehlende Konkurrenz zeigt sich im Verhalten und in der Habitatwahl, dort zeigen Blaumeisen eine deutliche Nischenaufweitung. Zu den Lebensräumen zählen Palmenhaine, von Tamarisken gebildete Gehölze, montane Wälder der Kanarenkiefer und die immergrünen Lorbeerwälder der Inselnordseiten. Bruthöhlen finden sich im äußerst ariden Trockenbusch im Süden Teneriffas außerdem in den stammsukkulenten Sprossen der Kandelaber-Wolfsmilch.

Außerhalb der Fortpflanzungsperiode ist die Habitatspezifität generell deutlich herabgesetzt. Wenn günstige Nahrungsquellen vorhanden sind, suchen die Vögel sogar baumfreies Gelände wie Schilfröhricht, Weideflächen oder exponierte Küstenklippen auf.[12][13]

Wanderungen

Die Blaumeise ist innerhalb des Verbreitungsgebiets Standvogel oder auch Teilzieher, wobei die Dismigration recht stark ausgeprägt ist, vor allem bei Jungvögeln. Das Wander- und Zugverhalten kann innerhalb weniger Generationen wechseln. Auch zeigen die Individuen einer Population oft eine sehr unterschiedliche Zugbereitschaft.

Die Geburtsorttreue scheint relativ gering ausgeprägt, allerdings ist umstritten, ob die äußerst geringe Fangrate nestjung beringter Vögel am Geburtsort auf Dismigration oder hoher Mortalität beruht. Die Vögel dismigrieren ungerichtet, Weibchen entfernen sich durchschnittlich weiter vom Geburtsort als Männchen. Bei einer Untersuchung in Braunschweig wurde festgestellt, dass sich über 90 Prozent der Vögel in einer Entfernung von weniger als drei Kilometern von der Geburtsstätte ansiedeln, weiter als zehn Kilometer vom Geburtsort wurden 2,9 Prozent der Weibchen und 0,7 Prozent der Männchen angetroffen.[14]

In Mittel-, Ost- und Nordeuropa existieren sowohl Individuen, die langfristig im angestammten Brutgebiet verbleiben, als auch solche, die einige typische Merkmale von Zugvögeln zeigen; in Großbritannien sind die Vögel dagegen durchweg Standvögel. In den anderen Gebieten verläuft der schwach ausgeprägte Zug in Richtung Südwesten, er beginnt Ende August, wenn das Großgefieder weitestgehend vermausert ist, und erreicht ungefähr Ende September seinen Höhepunkt. Ein sehr schwach ausgeprägter Heimzug findet zwischen März und April statt. Die größten festgestellten Entfernungen bei den eigentlichen Zugbewegungen liegen bei 1500 Kilometern. Weibchen beteiligen sich häufiger am Zug, zudem vorwiegend jüngere und sozial niedrig stehende Vögel.

Invasionsartige Wanderungen, wie sie bei der Tannenmeise regelmäßig auftreten, kommen bei der Blaumeise wesentlich seltener und weniger ausgeprägt vor. Manchmal treten solche Wanderbewegungen mehrere Jahre hintereinander auf, andererseits können auch fast 20 Jahre zwischen derartigen Einflügen liegen. Als Ursache werden milde Winter mit sich anschließendem überdurchschnittlichen Bruterfolg vermutet.

Weiterhin finden auch räumlich enger begrenzte Vertikalwanderungen statt; die Vögel des Gebirges sind im Frühherbst teilweise in deutlich höheren Lagen anzutreffen als während der Brutzeit. Grund hierfür ist vermutlich das günstige herbstliche Nahrungsangebot dieses Lebensraums. Im Hochwinter lässt sich eine deutliche Talwanderung beobachten, allgemein sind die Blaumeisen im Winter häufiger im menschlichen Siedlungsraum anzutreffen, der durch künstliche Nahrungsquellen attraktiv zu sein scheint; inwieweit das für das Überleben der Vögel günstig ist, ist ungeklärt.

In Südeuropa und zudem bei allen Unterarten außer der Nominatform scheint das Wanderverhalten zumindest teilweise wesentlich geringer ausgeprägt zu sein.[15][16][17]

Nahrung und Nahrungserwerb

 src=
Blaumeise bei der Futteraufnahme

Die Ernährungsweise der Blaumeise gleicht prinzipiell der ihrer nahen Verwandten; in der Fortpflanzungsperiode und insbesondere während der Jungenaufzucht dominiert tierische Nahrung, vor allem verschiedene Insekten und Spinnen. Im Herbst- und Winterhalbjahr nimmt die Bedeutung der pflanzlichen Kost zu. Bei der Nahrungssuche ist die Blaumeise geschickter als alle näher verwandten Meisen, kann sich dabei an die äußersten Blätter und Zweige klammern, hängt häufiger kopfüber und setzt die Füße auf vielfältige Weise als Werkzeug ein. Der kurze Schnabel eignet sich besonders zum Hämmern und Spalten sowie zum Hervorholen kleiner Objekte[18][19] und Tiere.

Nahrungsspektrum der Altvögel

 src=
Blattläuse werden vor allem im Herbst in größeren Mengen gefressen

Im gesamten Jahresverlauf macht der Anteil der tierischen Nahrung ungefähr 80 Prozent der Gesamtnahrung aus. Dabei überwiegen sehr kleine Beutetiere unter zwei Millimetern Länge. Neben den Schmetterlingen und deren Entwicklungsstadien sind Hemipteren – dabei insbesondere Blattläuse – eine ganzjährig wichtige Beute. Weiter finden sich in Nahrungsproben sehr regelmäßig verschiedene Vertreter der Hautflügler und Käfer. Für einen kurzen Zeitraum im Spätwinter spielen ebenfalls Larven von Fliegen und Mücken eine wichtige Rolle. Neben Insekten werden auch Spinnen regelmäßig gefressen.

 src=
Blaumeise bei der Nahrungsbearbeitung (vorher aufgenommener Sonnenblumenkern)

Bei der pflanzlichen Nahrung spielen in Buchenwäldern die in manchen Jahren reichlich vorhandenen Bucheckern die Hauptrolle und können die Wintersterblichkeit entscheidend beeinflussen. Ansonsten werden andere Sämereien wie Eicheln und Edelkastanien verwertet, zudem Samen verschiedener Laub- und Nadelgehölze sowie einiger krautiger Pflanzen. Im Herbst tragen verschiedene Beeren und Obstsorten zum Erreichen des Höchstgewichts bis zum Frühwinter bei. Im Frühling fressen die Vögel häufig Blatt- und Blütenknospen, bevorzugen auch Pollen und Nektar, bei manchen Pflanzen kommen die Blaumeisen sogar als Bestäuber in Frage, wie beispielsweise bei der Kaiserkrone. Der im späteren Frühling häufige Besuch von Ahornblüten dürfte aber den ersten Stadien der zahlreichen Raupen verschiedener Blattwespen dienen. Wiederholt wurde beobachtet, dass Blaumeisen austretende Baumsäfte an Bruchstellen sowie an Ringelbäumen von Spechten lecken.

 src=
Blaumeisen fressen an einem Meisenknödel

Außerdem fressen Blaumeisen insbesondere im Winterhalbjahr regelmäßig an künstlichen Futterstellen. Wenn vorhanden, werden diese auch in der Brutsaison genutzt. Auf besonderes Interesse stieß das Öffnen von Milchflaschen, das in den späten 1940er und den 1950er Jahren in England beobachtet wurde. Die Vögel hatten gelernt, die zu dieser Zeit dort üblichen Stanniolverschlüsse der Flaschen zu öffnen. Dies wird heute als echte Verhaltenstradition gewertet und leitet sich wohl vom Auswickeln in Blättern eingerollter Larven her. Die schnelle Ausbreitung dieser Fähigkeit unter den dortigen Artgenossen ist darauf zurückzuführen, dass Blaumeisen durch Beobachtung lernen können.

Das Nahrungsspektrum korreliert eng mit den jahreszeitlichen und zufälligen Schwankungen des Nahrungsangebots. Der Energiebedarf adulter Blaumeisen ist von der Umgebungstemperatur abhängig. Im Winter wurde bei Versuchen in Freivolieren ein winterlicher Tagesbedarf von 45,2 kJ festgestellt, unter Freilandbedingungen dürfte der Energieverbrauch höher sein. Der höchste Energieverbrauch tritt bei Eier produzierenden und brütenden Weibchen auf.[18][19][20]

Nestlingsnahrung

Die an die Nestlinge verfütterte Nahrung ist weit weniger variabel als die der Altvögel. Schmetterlinge und insbesondere deren Raupen bilden den Hauptbestandteil. Je nach Lebensraum und Verfügbarkeit dieser Insekten schwankt der Anteil zwischen 45 und 91 Prozent. Ist diese Nahrung wenig verfügbar, spielen Spinnen, Hautflügler und Käfer eine wichtige Rolle. In stark vom Menschen beeinflussten Lebensräumen werden auch bis zu 15 Prozent an künstlicher Nahrung bei der Aufzucht verwendet. Dabei werden allerdings nicht nur geeignete Nahrungsmittel, sondern auch die wegen der fehlenden Proteine und Vitamine schädlichen Bestandteile, wie etwa Brot und Pommes frites, von den Altvögeln verfüttert.[18][20]

Habitatwahl

 src=
Blaumeise in einem winterlichen Wald bei Gdynia

Für die Nahrungssuche spielt unter den Gehölzen die Eiche ganzjährig eine wichtige Rolle, andere Laubbäume wie etwa Ulmen und Ahorne unterliegen stärkeren jahreszeitlichen Schwankungen in ihrer Bedeutung. Die interspezifische Beeinflussung der Habitatwahl wurde bei der Blaumeise intensiv untersucht, da mehrere andere Vogelarten in den Laubbäumen syntop vorkommen, das heißt im selben Biotop anzutreffen sind und eine ähnliche Ernährungsweise haben. Die geringe Körpermasse bestimmt dabei die ökologische Nische der Blaumeise, denn diese bevorzugt dünne Ästchen und Zweige, auch hoch oben im Baum. Die Präferenz dieses Mikrohabitats dürfte im Laufe der gemeinsamen Evolution mit ihren Konkurrenten entstanden sein, mittlerweile ist die körperliche Anpassung jedoch so weit fortgeschritten, dass eine direkte Konkurrenz zur Aufrechterhaltung dieser Einnischung nicht mehr zwingend erforderlich ist. Die Blaumeise besetzt in den Laubbäumen eine ähnliche ökologische Nische wie Tannenmeise und Wintergoldhähnchen in den Nadelbäumen und scheint dadurch wie diese einem höheren Risiko ausgesetzt zu sein, Beute von Greifvögeln zu werden. Generell ist die artspezifische Einnischung im Sommerhalbjahr deutlicher ausgeprägt als im Winter.

In einem Experiment wurde gezeigt, dass auch von Hand aufgezogene unerfahrene Blaumeisen Laubbäume Nadelgehölzen vorziehen, die Verhaltensweise scheint somit angeboren zu sein. Bei neueren Untersuchungen mit Jungmeisen, die eine Fehlprägung auf einen atypischen Lebensraum aufwiesen, wurde jedoch gezeigt, dass ebenso erfahrungsbedingte Komponenten bei der Habitatwahl eine wichtige Rolle spielten. Damit ist auch zu erklären, warum in Mischwäldern gelegentlich Blaumeisen anzutreffen sind, die in Nadelgehölzen intensiv nach Beute suchen.

Die Habitatwahl weicht bei denjenigen Blaumeisen ab, die in anderen als den in Mittel- und Westeuropa vorzufindenden Lebensräumen anzutreffen sind. In der Forschung haben die Vertreter der Kanarischen Inseln besondere Beachtung erfahren. Es konnte nachgewiesen werden, dass die Vögel aus Teneriffa anatomische Anpassungen insbesondere der Füße zeigen, die an die Nahrungssuche in Koniferen gut angepasst ist – beispielsweise ein längeres Laufbein.[18][19]

Fortpflanzung

 src=
Blaumeise am Nistkasten im Anflug zur Fütterung

Die Brutbiologie ist der am besten untersuchte Aspekt der allgemein sehr gut erforschten Art. Dabei ist zu beachten, dass meistens nistkastenbrütende Populationen untersucht wurden. Es ist umstritten, inwieweit so gewonnene Daten auf in Naturhöhlen brütende Vögel übertragbar sind. Während einige der auf diese Weise ermittelten Befunde sicherlich von der Art der Bruthöhle unabhängig sind, dürfte der Bruterfolg in den Nistkästen über dem in den Naturhöhlen liegen.[21]

Balz und Paarbildung

Wie die meisten Kleinvögel erreichen Blaumeisen die Geschlechtsreife noch vor Vollendung des ersten Lebensjahres. Einerseits wird berichtet, dass aus Spätbruten stammende Weibchen schon im Alter von zehn Monaten ihre ersten Eier legen, andererseits brüten zumindest in manchen Untersuchungsgebieten rund 30 Prozent der Einjährigen nicht.

Bereits ab Mitte Januar beginnt mit der Auflösung der gemischten Winterschwärme das Revierverhalten, und einige Männchen verdrängen schon potentielle Konkurrenten aus der Nähe eines von ihnen begleiteten Weibchens. Der zu dieser Zeit bereits einsetzende Reviergesang des Männchens richtet sich nicht nur an Konkurrenten, sondern auch an die Partnerin. Manche der Weibchen, die bei der Partnerwahl allgemein die aktiveren sind, sind noch bis in den März hinein unverpaart, wählen aber bis zum eigentlichen Brutbeginn noch einen Partner. Durch die gemeinsame Verteidigung des Brutreviers, bei der gelegentlich auch vom Weibchen Reviergesang zu hören ist, nimmt die Intensität der Paarbindung zu.

Das sich anschließende auffällige Ritual des „Höhlenzeigens“ dient der weiteren Verstärkung der Paarbindung und der sexuellen Stimulation. Eine praktische Bedeutung hat es vermutlich nicht, da das Weibchen sich ebenfalls schon länger im Revier aufhält und die Bruthöhlen ebenso kennt. Anders verhält es sich vermutlich beim in einer späteren Phase auftretenden Balzfüttern, dessen Intensität mitunter sehr hoch sein kann. Es ist anzunehmen, dass dies nicht nur der Paarbindung und der Überwindung der Individualdistanz dient, sondern auch für das Weibchen große energetische Bedeutung hat, da der Energiebedarf zur Zeit der Eibildung der höchste in seinem Lebenszyklus ist.

Bei den einige Tage vor der Ablage des ersten Eies beginnenden Kopulationen nähern sich die Partner allmählich mit zitternden Flügeln einander an. Dabei ist die Haltung der einer drohenden Blaumeise nicht unähnlich, Körper und Schwanz sind waagrecht, die Handschwingen leicht gespreizt. Vermutlich zur Beschwichtigung lassen die Vögel leise Kontaktlaute hören. Zur eigentlichen Kopulation fliegt das Männchen auf den Rücken des Weibchens und verweilt dort wenige Sekunden, ohne sich am Nacken festzuhalten. Nach der Trennung plustert sich das Weibchen auf und führt Putzbewegungen aus, das Männchen kann eine kurze Strophe des Reviergesangs von sich geben. Die Kopulationen können sich mehrfach wiederholen, wobei die ritualisierte Annäherung entfällt. Während der Eiablage und auch während der frühen Bebrütung finden weitere Kopulationen statt.

Nachdem man ursprünglich bei den meisten Meisenarten von saisonaler Monogamie ausgegangen war, konnte bei einer genetischen Untersuchung nachgewiesen werden, dass 20 Prozent der Männchen polygyn waren und 35 Prozent der Weibchen in derartigen Partnerschaften lebten. Daneben traten auch außerpartnerschaftliche Kopulationen auf. Trotz der Bewachung des Weibchens durch das revierhaltende Männchen waren rund 6 Prozent der Nestlinge auf Paarungen mit einem anderen als den revierhaltenden Partner zurückzuführen. In keinem Fall stammten aber alle Nestlinge einer Brut von einem fremden Partner.[21][22][23]

Neststandort und Nestbau

 src=
Wegtragen eines Fäkalsacks der Jungvögel

Blaumeisen bauen – wie alle Meisen – im Vergleich zu anderen Höhlenbrütern vergleichsweise aufwendige Nester, investieren beträchtliche Zeit in den Nestbau und begnügen sich nicht mit der Reinigung oder Auspolsterung. Bei der Wahl der Höhle sind die Blaumeisen recht flexibel, verwenden aber fast ausschließlich bereits vorhandene Höhlen, nur in sehr seltenen Fällen werden Fäulnishöhlen erweitert. Neben diesem vor allem verwendeten Höhlentyp werden auch Spechthöhlen unverändert übernommen. Eine Bevorzugung bestimmter Baumarten ist nicht erwiesen, obwohl dies in der Literatur häufig so dargestellt wird, aber bei den bisherigen Untersuchungen zu diesem Thema wurde die Verteilung der gewählten Höhlen nicht ausreichend dem Angebot eines bestimmten Lebensraums gegenübergestellt.[23]

Eine typische Blaumeisenhöhle liegt höher am Baum, hat eine kleinere Einflugöffnung und eine geringere Innentiefe als jene anderer Meisen. Dies wird auf interspezifische Konkurrenz zurückgeführt, insbesondere der Kohlmeise. Allerdings gibt es bei den verwendeten Bruthöhlen zwischen den Arten einen Überlappungsbereich, auch mit „Nicht-Meisen“ wie Trauerschnäpper, Kleiber, Star oder Feldsperling. Sehr selten kommen Nester in Bodenlöchern vor, es gibt auch einzelne Berichte über den Bau oder die Verwendung von freistehenden Nestern anderer Arten.

 src=
Fütterung am Nistkasten

In stark vom Menschen beeinflussten Lebensräumen brüten viele Blaumeisen in künstlichen Nisthilfen. Die Präferenz bei den Nistkästen ist analog der bei den Naturhöhlen, es werden jene mit einer Einflugöffnung von 26 bis 28 Millimetern Durchmesser bevorzugt, die den Hauptkonkurrenten Kohlmeise ausschließen. Nicht so häufig wie Kohlmeisen, aber dennoch regelmäßig, nutzen Blaumeisen auch ungewöhnliche Plätze im Siedlungsraum zum Brüten, beispielsweise Spalten im Mauerwerk oder im Freien stehende Briefkästen.

Das allein das Nest bauende Weibchen beginnt mit der Außenschicht, für die vor allem Moos, aber auch charakteristisch zerbissene und geknickte einzelne Grashalme verwendet werden. Ist die Bruthöhle größer, steigt der zeitliche Aufwand für diese Phase. Im Mittel ab dem dritten Tag beginnt das Weibchen, Polsterstoffe einzutragen. Hierbei werden vor allem Tierhaare und Federn verwendet. Die Dauer des Nestbaus ist unterschiedlich und wird vor allem vom aktuellen Wettergeschehen beeinflusst. Die Gesamtbauzeit kann zwischen 2 Tagen bei einer Ersatzbrut und 14 Tagen liegen.

Bei der Bautätigkeit werden verschiedene Techniken unterschieden. In der ersten Phase überwiegt das sogenannte „Einzittern“, bei dem das in der Mulde sitzende Weibchen das eingetragene Nistmaterial mit raschen seitlichen Schnabelausschlägen zwischen bereits vorhandene Nestbestandteile steckt und hineinschüttelt. Beim anschließenden Feinbau des Nests werden drei Techniken unterschieden: das „Strampeln“, „Stopfen“ und „Zupfen“. Beim „Strampeln“ versucht das Weibchen mit entsprechenden Bewegungen, alle Nistmaterialien aus der Mulde heraus an die Seite zu befördern. Beim späteren „Stopfen“ werden mit dem Schnabel Niststoffe gegriffen und unter weit ausholenden, langsamen Bewegungen an anderer Stelle wieder hineingestopft, wodurch das Material zu verfilzen beginnt. Während der Lege- und Bebrütungsphase tritt das „Zupfen“ auf, das sich bei der Blaumeise nur dadurch vom „Stopfen“ unterscheidet, dass das Material von weiter her geholt und weniger hin und her bewegt wird. Für den eigentlichen Nestbau ist das „Zupfen“ wahrscheinlich kaum von Bedeutung, eher wohl ist es ein Vorläufer des Bewegungsablaufs, mit dem später vor Verlassen der Bruthöhle die Eier bedeckt werden.[22][23]

Gelege

 src=
Blaumeisengelege
 src=
Gelege, Sammlung Museum Wiesbaden
 src=
Nicht bebrütetes Ei in der Hand zum Größenvergleich

Die Eier der Blaumeise sind denen anderer Kleinmeisen sehr ähnlich und optisch kaum von ihnen zu unterscheiden. Sie weisen eine weiße Grundfärbung und eine für Meisen typische Spindelform auf, zudem eine glatte, schwach glänzende Oberfläche. Weiterhin zeigen sie ein uneinheitliches Muster aus hellen oder dunkleren rötlich bis braunen Punkten und Klecksen, die sich häufig am stumpfen Pol konzentrieren.

Die Eigröße scheint zu einem beträchtlichen Teil vom jeweiligen Weibchen abzuhängen und genetisch bestimmt zu sein. Die Länge liegt zwischen 14 und 18, die Breite zwischen 10,7 und 13,5 Millimetern. Die geografische Variation ist recht gering. Im Gegensatz zur Kohlmeise nimmt die Eigröße mit der Höhe nicht zu, sondern sogar eher ab, was auf die geringere Anpassung der Blaumeise auf montane Lebensräume zurückzuführen sein dürfte. Die Masse der Eier der Nominatform schwankt zwischen 0,87 und 1,16 Gramm, das Gewicht des gesamten Geleges kann das 1,5fache des Weibchengewichts betragen.

Der Legebeginn fällt in Mitteleuropa auf Mitte April, der wichtigste Zeitgeber ist die Tageslänge, daneben spielen Umweltfaktoren und dabei vor allem die Temperatur eine Rolle. Neuere Untersuchungen deuten an, dass sich der Legebeginn im Laufe der letzten Jahrzehnte deutlich verfrüht hat. Diese Aussage stützt sich auf die seit den 1950er Jahren einigermaßen standardisiert erhobenen Vergleichsdaten. Blaumeisen stellen damit gute Bioindikatoren dar, und ihr verändertes Verhalten spiegelt die globale Erwärmung wider.

Die mittlere Gelegegröße liegt zwischen 6 und 12 Eiern, im Extremfall wurden bis zu 17 Eiern gezählt; dies stellt einen Höchstwert für die Erstbrut bei den Meisenarten der Westpaläarktis dar. Der Lebensraum scheint der entscheidende Faktor für die Gelegegröße zu sein, was auf die unterschiedliche Verfügbarkeit von Beutetieren zurückzuführen ist. Höchste Eizahlen sind in sommergrünen Eichenwäldern anzutreffen, geringere Gelegegrößen treten in Nadelwäldern und immergrünen Laubwäldern auf. Die geringsten Gelegegrößen wurden in Mitteleuropa in Gärten, Parks und anderen Biotopen des Siedlungsgebiets festgestellt. Dies wird vor allem auf den hohen Anteil fremdländischer Gehölze und die dadurch verursachte Insektenarmut zurückgeführt. Neben der Abhängigkeit vom Lebensraum hängt die Gelegegröße auch mit der geografischen Breite zusammen; bei vergleichbaren Habitaten sind die Gelege im Norden größer als im Süden. Einen deutlich über dieses Nord-Süd-Gefälle hinausgehenden Sonderfall stellen die kanarischen Blaumeisen dar. Bei ihnen beträgt die mittlere Gelegegröße weniger als 4 Eier.

In den meisten Lebensräumen treten nur in Ausnahmefällen Zweitbruten auf, die Häufigkeit liegt in der Regel deutlich unter 10 Prozent. Auch Ersatzbruten sind vergleichsweise selten. Ein verstärktes Auftreten von Zweit- und Ersatzbruten gibt es nur in bestimmten Lebensräumen und bei speziellen witterungsbedingten Konstellationen. Dies ist ein deutlicher Unterschied zur in der Größe vergleichbaren Tannenmeise; bei dieser ist die Gelegegröße der Erstbrut geringer, dafür treten Zweitbruten wesentlich häufiger auf. Dass die Erstbrut für die Blaumeisenweibchen einen erheblichen energetischen Aufwand darstellt, zeigt sich auch daran, dass Unterbrechungen bei der Eiablage mit 37 Prozent sehr häufig auftreten, was einen Höchstwert bei Höhlenbrütern darstellt.[22][24]

Bebrütung und Schlupf

Wie bei den anderen verwandten Meisenarten bebrütet bei der Blaumeise ausschließlich das Weibchen das Gelege, das Männchen verteidigt das Revier und setzt das Balzfüttern fort. Die Brut beginnt im Regelfall nach Ablage des letzten Eies und dauert zwischen 12 und 17 Tagen, wobei die Extremwerte nur in Einzelfällen beobachtet wurden. Die Bebrütung größerer Gelege beansprucht etwas mehr Zeit.

 src=
Brütendes Weibchen

An den letzten Bebrütungstagen wurde als mittlere Aufenthaltszeit auf den Eiern 26 Minuten festgestellt, die sich mit einer im Durchschnitt zehnminütigen Periode außerhalb der Bruthöhle abwechselt. Bei tiefen Temperaturen verlängern sich die Brutintervalle zu Gunsten des Aufenthalts auf den Eiern.[25]

Bei Blaumeisen ist das bei Singvogelarten mit großen Gelegen typische asynchrone Schlüpfen besonders deutlich ausgeprägt. In der Regel zieht sich der Schlupf über zwei bis drei Tage hin, nur in seltenen Fällen schlüpfen die Jungen am selben Tag. Dies wird unter anderem darauf zurückgeführt, dass das bereits vor Beginn der eigentlichen Brut in der Höhle übernachtende Weibchen das relativ kleine Luftvolumen in der Höhle erwärmt.

David Lack vermutete bereits 1954, dass das asynchrone Schlüpfen neben der Gelegegröße der Regulation der Nachkommenzahl entsprechend den aktuellen Nahrungsbedingungen dient. Bei dieser als „nichtaggressive Brutreduktion“ bezeichneten Verhaltensweise werden in Nahrungsmangelsituationen die deutlich kleineren Nesthäkchen nicht mehr gefüttert, was die Überlebenschancen der restlichen Jungen erhöht. Diese Vermutung konnte bei der Blaumeise experimentell weitgehend bestätigt werden.

 src=
Wenige Tage alte Küken

In der Literatur wird angegeben, dass aus 82 bis 92 Prozent der Eier Junge schlüpfen. Dabei wurden die geringsten Schlüpfraten in städtischen Lebensräumen festgestellt. Neuere Untersuchungen deuten aber an, dass die Schlüpfrate durch die früheren Untersuchungen selbst negativ beeinflusst wurde und die tatsächliche Schlüpfrate höher ist. Ursache können zum einen minimale Beschädigungen der Eier sein, die bei Messung der Eigröße entstehen und zum Austrocknen des Eies führen können. Zum anderen führen auch Störungen im Nistplatzbereich zu geringeren Schlüpfraten.[22][26]

Entwicklung der Jungvögel

Die Angaben für die Nestlingszeit liegen zwischen 16 und 22 Tagen. In der Anfangsphase sind die Weibchen vorwiegend mit dem Hudern beschäftigt, und die Männchen leisten den überwiegenden Teil der Fütterarbeit, wobei die Nahrung häufig nicht durch die Männchen selbst verfüttert, sondern an das wartende Weibchen übergeben wird. Ungefähr ab dem 8. Nestlingstag sind die Anteile der Fütterungen zwischen Männchen und Weibchen gleich verteilt. Dies gilt allerdings nicht für polygyn verpaarte Männchen; deren Anteil liegt in dieser Phase nur bei 20 bis 30 Prozent. In den beobachteten Fällen war festzustellen, dass die Bruten derartiger Männchen zeitlich so versetzt waren, dass die Anfangsphasen der Nestlingszeiten sich nicht überschnitten.

 src=
Sperrende Nestlinge

Die Fütterfrequenz weist zwischen dem 11. und dem 15. Tag ihr Maximum auf, fällt anschließend leicht ab und bleibt bis zum Ausfliegen auf einem etwas niedrigeren Niveau. Kurzfristige Veränderungen im Nahrungsbedarf der Jungvögel werden jedoch nicht nur über die Fütterfrequenz, sondern auch durch die Wahl unterschiedlicher Beute reguliert; da Blaumeisen selbst kleinere Beutetiere kaum bündeln, wird der erhöhte Futterbedarf auch durch die Auswahl größerer Tiere befriedigt.

Die Gewichtszunahme der Nestlinge ist zwischen dem 5. und 12. Nestlingstag am deutlichsten. Kurz vor dem Ausfliegen erreichen sie fast das Gewicht der Altvögel. Beim Vergleich der Gewichtsentwicklung der Blaumeisen mit sympatrisch lebenden Tannenmeisen zeigt sich, dass die Gewichtsunterschiede von Blaumeisennestlingen derselben Brut mit der Zeit zunehmen, während die Unterschiede bei der Tannenmeise abnehmen; zudem kann das Gewicht der Nestlinge der Tannenmeise das der Altvögel übersteigen.

Die Gefiederentwicklung verläuft im Gegensatz zur Gewichtszunahme weitgehend unabhängig von den Einflüssen der Umwelt. Die ersten durchbrechenden Kiele sind die von Hand- und Armschwingen, ungefähr am 5. Tag. Die Entwicklung des Kopfgefieders dauert am längsten. Ein großer Teil der Federn ist schon vor dem Ausfliegen fertig entwickelt, Schwingen und Steuerfedern wachsen anschließend noch weiter.[27][28][29]

 src=
Nestling am Einflugloch
 src=
Jungvogel

Ältere Nestlinge klettern häufig an der Höhlenwand zur Einflugöffnung und nehmen die Nahrung dort in Empfang. Dabei lernen sie bereits die nähere Umgebung der Höhle kennen, was beispielsweise für ihre spätere Habitatwahl von Bedeutung sein dürfte. Das Ausfliegen scheint an keine bestimmte Tageszeit gebunden zu sein, eine Tendenz zu den Stunden des Vormittags wurde aber beobachtet. Die Jungvögel fliegen meist recht zügig hintereinander aus, in Richtung nahe gelegener, dichter Vegetation. Auch außerhalb der Bruthöhle werden die Jungvögel weiter gefüttert. Es wird angenommen, dass die Mortalität im ersten Lebensabschnitt sehr hoch ist, derartige Untersuchungen sind jedoch schwierig, da die selbstständigen Jungvögel meist vom unmittelbaren Brutort abwandern.[30]

Bruterfolg

Den größten Einfluss auf den Bruterfolg haben Witterungseinflüsse; dabei ist bemerkenswert, dass neben Wintereinbrüchen auch überdurchschnittlich hohe Temperaturen einen verminderten Bruterfolg zur Folge haben. Dies ist darauf zurückzuführen, dass bei solcher Witterung die Entwicklung der wichtigsten Beutetiere deutlich beschleunigt und die zeitliche Abstimmung des Brutgeschehens gestört wird, die die Blaumeisen ab der Eiablage nicht mehr beeinflussen können.[31]

Der relative Bruterfolg, der Anteil flügger Jungvögel bezogen auf die Gelegegröße, ist in Eichenwäldern am größten und liegt dort über 80 Prozent. In reinen Nadel- und immergrünen Laubwäldern ist er am geringsten, in einem Fichtenwald in Süddeutschland wurden 31 Prozent ermittelt. Noch deutlicher wirkt sich der Lebensraum bei den Unterschieden des absoluten Bruterfolgs aus, da auch die Gelegegröße einen Zusammenhang mit der Habitatqualität aufweist. Die Zahl der Jungvögel, die eine einzelne Blaumeise im Laufe ihres Lebens zum Ausfliegen bringt, ist individuell sehr unterschiedlich. Bei einer ausführlichen Untersuchung in Belgien brachten wenige sehr erfolgreiche Blaumeisen 40 und mehr Nestlinge zum Ausfliegen. Ein Großteil der Schlüpflinge brütet jedoch niemals selbst erfolgreich; nach Schätzungen bringen 35 Prozent der erfolgreichen Brüter keine Enkel hervor.[32][33]

Sonstiges Verhalten

Blaumeisen beginnen den Tag früher als Kohlmeisen und bleiben auch am Abend länger aktiv. Sowohl in der Brutsaison als auch im Winter verbringen Blaumeisen einen Großteil ihrer Zeit mit der Nahrungssuche, im Mittwinter sind es ungefähr 85 Prozent der aktiven Zeit.[34]

 src=
Badende Blaumeise

Ruhe und Komfortverhalten

Blaumeisen übernachten im Regelfall einzeln, vom Spätsommer bis zum Frühjahr in Baumhöhlen, sonstigen Nischen und auch Nistkästen. Im Sommer wird vermutlich außerdem auf Zweigen im Freien übernachtet. Auch bei den Schlafplätzen ist der Hauptkonkurrent wie bei der Nahrungssuche die Kohlmeise. Der für die Gefiederpflege aufgewendete Zeitanteil wird auf 6 Prozent der Gesamtaktivität geschätzt. Blaumeisen baden häufig und intensiv, neben Wasserbädern sind auch Bäder im Schnee zu beobachten.[35]

Bewegung

Blaumeisen legen fliegend meist nur kurze Strecken zurück, zwischen Bäumen oder von Zweig zu Zweig. Beim Flug über längere Distanzen meiden sie wenn möglich das Überfliegen von Freiflächen, der Flug ist bogenförmig und relativ langsam. Die Blaumeise kann sich mit ihren kurzen, kräftigen Zehen viel besser hängend an Zweige und Blätter klammern als alle anderen Meisenarten.[36]

Soziales und antagonistisches Verhalten

 src=
Blaumeise in Drohhaltung

Nach der Brutsaison lösen sich Paar- und Familienverbände allmählich auf. Im Herbst und Winter schließen sich Blaumeisen größeren, meist gemischten Trupps an, denen neben anderen Meisen auch Kleiber, Baumläufer oder Goldhähnchen angehören können. An günstigen Nahrungsquellen, insbesondere an Futterstellen, kann es dabei zu interspezifischen Auseinandersetzungen kommen, dabei ist die Blaumeise häufig auch gegenüber größeren Vögeln dominant – im Gegensatz zur Auseinandersetzung um Bruthöhlen.

Überhaupt verfügen Blaumeisen über ein sehr großes Aggressionspotential im Verhältnis zu ihrer Größe. Innerhalb der Blaumeisen besteht eine ausgeprägte Hierarchie, in der einzelne Männchen dominieren. Die Rangpositionen werden von Artgenossen dabei augenblicklich erkannt. In einem Revier ansässige Vögel dominieren über Zuwanderer und Durchzügler.[37][38]

Verlustursachen und Lebenserwartung

Neben der Nestlingsmortalität ist insbesondere die hohe Sterberate im ersten Lebensjahr von großer Bedeutung. Nur etwa ein Viertel der ausgeflogenen Jungvögel brütet im Folgejahr.

 src=
Der Sperber (Accipiter nisus) ist der Hauptfeind der Blaumeisen

Beutegreifer

Trotz der vergleichsweise geschützten Brut in Höhlen spielt Prädation bei den Nestlingen eine nicht unerhebliche Rolle, in Naturhöhlen sind die Verluste dabei deutlich höher als in Nistkästen. Unter den Säugetieren sind besonders Arten aus der Familie der Marder von Bedeutung, vor allem Wiesel (Mustela spp.) können lokal einen erheblichen Einfluss haben. Bei den Vögeln ist der Buntspecht der bedeutendste Nestfeind. Er erweitert das Einflugloch oder hackt sich anderweitig einen Zugang zur potentiellen Bruthöhle und sucht diese gezielt nach Eiern und Jungvögeln ab. Es kommt auch vor, dass sperrende Jungvögel durch das Einflugloch herausgezogen werden.[31]

Der wichtigste Feind adulter Blaumeisen ist der Sperber. Der Anteil der von ihm erlegten Brutvögel kann ungefähr bis zu 17 Prozent betragen, schwankt aber zwischen verschiedenen Beobachtungsjahren. Trotz dieses deutlich spürbaren Einflusses auf den Bruterfolg scheint die Bedeutung für die Populationsdynamik der Blaumeisen insgesamt eher gering zu sein. In ihrem Verhalten zeigen Blaumeisen deutliche Anpassungen an ihren Hauptfeind, so ist etwa der Warnruf aufgrund der hohen Frequenz für den Sperber kaum hörbar und nur äußerst schwer lokalisierbar. Neben dem Sperber können auch andere Greifvögel gelegentlich Blaumeisen erbeuten, etwa der Turmfalke in städtischen Lebensräumen. Die Bedrohung durch Säugetiere ist für adulte Blaumeisen deutlich geringer als für Nestlinge, allerdings werden besonders brütende Weibchen immer wieder von Nesträubern miterbeutet.[39]

Andere Verlustursachen

Das Wetter spielt bei der Nestlingsmortalität eine wichtige Rolle, Altvögel hingegen überstehen Schlechtwetterperioden während der Brutzeit recht gut. Im Winterhalbjahr spielt jedoch neben der Verfügbarkeit von Nahrung die Witterung eine erhebliche Rolle bei der Sterblichkeit, da mit sinkenden Temperaturen der Energiebedarf der Kleinvögel sehr stark ansteigt. Für den Einfluss von Krankheiten und Parasiten auf die Sterblichkeit von Blaumeisen gibt es keine verlässlichen Hinweise.[39]

Seit März 2020 sind Blaumeisen in Deutschland von einer anscheinend ansteckenden Krankheit betroffen. Die ersten Fälle wurden in Rheinhessen beobachtet, mittlerweile gibt es Berichte aus einem Gebiet zwischen Westerwald in Rheinland-Pfalz über Mittelhessen bis ins westliche Thüringen. Die betroffenen Vögel wirken apathisch und aufgeplustert, die Augen verklebt. Teilweise sind auch Kohlmeisen und andere kleine Singvögel betroffen. Einige Symptome deuten auf eine bakterielle Infektion hin, die in der Vergangenheit vor allem in Großbritannien zu Lungenentzündungen bei Meisenarten geführt hat. In England und Wales war diese Vogelepidemie erstmals 1996 flächig beschrieben worden, in Nordrhein-Westfalen war im März 2018 Ähnliches aufgetreten.[40] Für die weitere Erfassung und Bewertung dieses neueren Phänomens und dessen Ausbreitung bat der NABU um Meldung derartiger Beobachtungen.[41] So konnte der NABU durch die Stunde der Gartenvögel im Jahr 2020, bei der die Blaumeise im Fokus stand und an der sich mehr Menschen als jemals zuvor beteiligten, mehr Informationen über die Ausbreitung der Krankheit gewinnen.[42] Tote Vögel konnten auch – nach vorheriger Rücksprache und unter Beachtung einschlägiger Sicherheitsmaßnahmen – zur Untersuchung an das Bernhard-Nocht-Institut für Tropenmedizin oder an das zuständige Kreisveterinäramt geschickt werden.[43] Ende April 2020 wurde das Bakterium Suttonella ornithocola als Ursache ermittelt. Die betroffenen Tiere sterben demnach an einer Lungenentzündung.[44] Für Menschen und Haustiere ist das Bakterium nach Behördenangaben unschädlich.[45]

Lebenserwartung

Bei einer intensiv untersuchten Population von 2400 nestjung beringten Individuen bei Braunschweig wurde eine Lebenserwartung von 2,0 Jahren für Männchen und 1,7 Jahren für Weibchen festgestellt. Die Altersstruktur war in guter Näherung geometrisch verteilt, sodass also die Überlebenswahrscheinlichkeit für ein Jahr vom Alter relativ unabhängig 50 % für Männchen und 42 % für Weibchen beträgt. Die ältesten Vögel waren 8¾ Jahre alt.[46] Auf den britischen Inseln erreichen Blaumeisen ein höheres Alter, vermutlich aufgrund der geringeren Wintersterblichkeit; die beiden dortigen „Rekordhalter“ waren 11,4 und 12,3 Jahre alt.[39]

Bestand und Bestandsentwicklung

Großflächige Bestandsdaten sind für die Blaumeise wie für alle anderen Kleinvögel schwer zu ermitteln. Eine Schätzung von 1997 geht in Europa von 16 bis 21 Millionen Brutpaaren aus. Für andere Teile des Verbreitungsgebiets – wie beispielsweise Nordafrika – liegen keine verlässlichen Angaben vor. Die nebenstehende Tabelle zeigt die Bestandsschätzungen einiger ausgewählter Länder Mitteleuropas.

Seit dem 20. Jahrhundert scheint es so, als würden sich in Mitteleuropa die positiven und negativen Einflüsse des Menschen auf den Lebensraum der Blaumeisen in etwa aufheben. Die markanteste Veränderung im vergangenen Jahrhundert war die Arealausweitung in Skandinavien, bei der sich etwa in Finnland der Bestand seit den 1950er Jahren versechsfacht hat. Blaumeisenbestände schwanken stärker als die Bestände der Kohlmeise und scheinen einen durchschnittlichen Zyklus von vier Jahren aufzuweisen. In Mitteleuropa ist die größere Schwesterart in den meisten Lebensräumen häufiger, in Großbritannien ist eine Verschiebung der Anteile zu Gunsten der Blaumeise zu erkennen.[48][49]

Systematik

Verwandtschaftsbeziehungen innerhalb der Meisen

Die traditionelle Untergliederung der etwa 50 Arten umfassenden Familie der Meisen war sehr unausgewogen, denn alle Arten – mit Ausnahme zweier atypischer orientalischer Arten – wurden in einer einzigen Gattung zusammengefasst, der Gattung Parus. Diese Einteilung war schon lange umstritten, doch jeder Versuch einer etwas differenzierteren Gliederung verstrickte sich in Widersprüche. Morphologische sowie verhaltensbiologische Unterschiede und später auch molekularbiologische Befunde legten eine Aufteilung der Gattung nahe. Eine 2005 durchgeführte molekulargenetische Untersuchung der Verwandtschaftsbeziehungen der Meisen, die die mitochondriale Gen-Sequenz des Cytochrom-b-Gens analysierte[50], führte zur Anerkennung einer Aufteilung der Gattung Parus durch die British Ornithologists’ Union. Eine solche Aufteilung auf die Gattungen Cyanistes, Poecile, Periparus, Lophophanes, Baeolophus, mit einem verbleibenden Rest von etwa 23 Arten in Parus, war bereits 1903 vom österreichischen Ornithologen Carl Eduard Hellmayr auf Basis von Gefiedermerkmalen vorgeschlagen worden.

Die Blaumeise bildet zusammen mit der Lasurmeise die Gattung Cyanistes. Dass diese beiden Arten nahe verwandt sind, war und ist unumstritten. Oben erwähnte molekulargenetische Untersuchung zeigt auch, dass diese Schwesterarten sich als erstes von den restlichen „ehemaligen“ Parus-Arten abgespalten haben. Dies ist insofern überraschend, da die Cyanistes-Arten und die nunmehr in der Gattung Parus verbliebenen Arten – vor allem die Kohlmeise – demnach nicht direkt verwandt sind, aber die einzigen Meisenarten zu sein scheinen, die keine Nahrung verstecken.[51][52]

Unterarten

Die Blaumeise weist eine große Variabilität in vergleichsweise begrenztem Verbreitungsgebiet auf. Die 14 bis 16 unterschiedenen Unterarten werden dabei in zwei Gruppen eingeteilt, die größere davon ist in Europa und Asien heimisch und wird als caeruleus-Gruppe bezeichnet. Die andere Gruppe bilden die Blaumeisen der Kanaren und Nordafrikas, traditionell als teneriffae-Gruppe bezeichnet.[11]

Schon seit längerem wird diskutiert, die Blaumeisen der Kanaren als eigenständige Art anzusehen (Cyanistes teneriffae). Das Hauptargument ist neben genetischen Unterschieden und Unterschieden im Verhalten der stark abweichende Reviergesang – mitteleuropäische Blaumeisen reagieren nicht auf Strophen der Artgenossen aus Teneriffa.[2] Umstritten ist allerdings, wie die beiden nordafrikanischen Unterarten dann zuzuordnen sind, insbesondere die Zuordnung der nordwestafrikanischen Unterart Cyanistes caeruleus ultramarinus stellt ein Problem dar, diese steht offensichtlich zwischen der kanarischen und der eigentlichen, eurasischen Blaumeise. Tendenziell werden die nordafrikanischen Unterarten der eigentlichen Blaumeise zugerechnet. Ein etwas anderes Ergebnis wiederum lieferten im Jahr 2007 veröffentlichte Untersuchungen: Danach ist mit Cyanistes caeruleus degener eine der auf den Kanaren beheimateten Unterarten nicht von der nordwestafrikanischen Subspezies zu unterscheiden, zudem steht mit Cyanistes caeruleus palmensis eine weitere kanarische Unterart offensichtlich näher bei der eigentlichen Blaumeise als bei der kanarischen.[51][53]

Die folgende Darstellung der Unterarten entspricht der 1996 von Harrap und Quinn vorgestellten Gliederung.[54]

Die caeruleus-Gruppe

Dieser Unterartengruppe gehören alle Blaumeisen außer denen im afrikanischen Teil des Verbreitungsgebiets an. Zur Gruppe zählen alle typischen, mitteleuropäischen Blaumeisen und alle Vertreter dieser Gruppe ähneln mehr oder weniger stark der mitteleuropäischen Form. Innerhalb der Gruppe bestehen die hauptsächlichen Unterschiede in der Intensität der Blau- und Gelbfärbung des Gefieders.[11]

  • Cyanistes caeruleus caeruleus (Linnaeus, 1758): Kontinentaleuropa wird mit Ausnahme der Iberischen Halbinsel fast ausschließlich von der Nominatform besiedelt. Weiterhin findet sich diese Unterart in Kleinasien sowie im nördlichen Teil des Nahen Ostens. Das Aussehen entspricht obiger Beschreibung.[9]
  • Cyanistes caeruleus obscurus (Pražák 1894): Die Unterart tritt auf den Britischen Inseln und den Kanalinseln auf, in Westfrankreich kommt es zur Vermischung mit der Nominatform, was den Status als Unterart in Verbindung mit den geringen Unterschieden gelegentlich zweifelhaft erscheinen lässt. Die Kopfplatte ist etwas dunkler blau, der Mantel ist ebenfalls dunkler und geht mehr ins Grünliche. C. c. obscurus ist im Durchschnitt etwas kleiner als die Nominatform.
  • Cyanistes caeruleus balearicus (Von Jordans 1930): Das Vorkommen dieser sich ebenfalls nur geringfügig unterscheidenden Unterart beschränkt sich auf Mallorca. Das Gefieder erscheint insgesamt dumpfer, der Bauchstreifen ist deutlich reduziert.
  • Cyanistes caeruleus ogliastrae (Hartert 1905): Diese Unterart kommt in Portugal, Südspanien, Korsika und Sardinien vor. In einigen spanischen Provinzen treten Mischformen mit der Nominatform auf. C. c. ogliastrae ist der Rasse der Britischen Inseln sehr ähnlich. Der Mantel tendiert jedoch mehr ins Blaue oder Graue, die Flügeldecken sind im Regelfall dunkler und leuchtender blau. Auffallend ist der reduzierte Geschlechtsdimorphismus, die Färbung der Weibchen ist mitunter genauso leuchtend wie die der Männchen.
  • Cyanistes caeruleus calamensis (Parrot 1908): Die Vertreter der Peloponnes, der Kykladen, sowie von Kreta und Rhodos sind im Vergleich zur Nominatform häufig kleiner, unterscheiden sich aber in den Gefiedermerkmalen kaum von der Nominatform. Es erscheint fraglich, ob der Status dieser Unterart einer kritischen Prüfung standhalten könnte.
  • Cyanistes caeruleus orientalis (Zarudny & Loudon 1905): Die Unterart tritt in Gebieten in der Nähe der Wolga bis in den südlichen und zentralen Ural auf. Die Unterschiede zur Nominatform bestehen hauptsächlich in der dumpfer gefärbten, mehr ins Grau-Gelbliche gehenden Oberseite und in der heller gelberen Bauchseite. Im Mittel sind die Vertreter dieser Rasse etwas größer, die Unterschiede werden von manchen Autoren dennoch nicht als ausreichend für eine Abtrennung von der Nominatform angesehen.
  • Cyanistes caeruleus satunini (Zarudny 1908): Das im Südosten an das Verbreitungsgebiet der Nominatform anschließende Areal umfasst die Halbinsel Krim, den Kaukasus und Transkaukasien, den nordwestlichen Iran, die östliche und südliche Türkei sowie Teile Turkmenistans. Die Unterart zeigt einen allmählichen Übergang zur Nominatform, es gibt eine ausgedehnte Mischzone, nur die Vögel des östlichsten Teils des Verbreitungsgebiets unterscheiden sich deutlich. Auf der Oberseite sind Oliv- und Grautöne dominierend, die Bauchseite ist einheitlicher und dumpfer gelb.
  • Cyanistes caeruleus raddei (Zarudny 1908): Diese Unterart ist in einem schmalen Streifen im Nordiran beheimatet und somit zusammen mit C. c. persicus der einzige Vertreter außerhalb der paläarktischen Region. Sie zeigt sowohl Ähnlichkeiten mit der Nominatform als auch mit C. c. satunini. Der Mantel ist im Mittel dunkler und mehr bläulich, die Unterseite klarer und kräftiger gelb.
  • Cyanistes caeruleus persicus (Blanford 1873): Diese Vögel sind im Zagrosgebirge des südlichen und südwestlichen Iran anzutreffen. Am Nordrand des Verbreitungsgebiets gibt es Mischformen mit C. c. raddei. Vertreter dieser Unterart sind im Mittel kleiner als die Nominatform und generell blass gefärbt, die Oberseite ist bläulich grüngrau, die Unterseite vergleichsweise variabel.

Die teneriffae-Gruppe

 src=
Cyanistes caeruleus ultramarinus

Die Unterarten dieser Gruppe sind im Gegensatz zur caeruleus-Gruppe klarer voneinander abzutrennen. Dies beruht darauf, dass alle sechs Unterarten allopatrisch vorkommen und demnach keine Mischzonen bestehen. Allen gemeinsam sind die im Vergleich dunklere Färbung und die von denen der anderen Unterartengruppe stark abweichenden Lautäußerungen.[11][55] Insbesondere die vier auf den Kanaren vorkommenden Unterarten dieser Gruppe werden heute oft als eigene Art angesehen, die Zuordnung der beiden nordwestafrikanischen Unterarten ist bei dieser Einteilung jedoch umstritten.

  • Cyanistes caeruleus ultramarinus (Bonaparte, 1841): Diese Unterart ist in Nordwestafrika relativ weit verbreitet. Weiterhin siedelt sie auf der italienischen Mittelmeerinsel Pantelleria, etwa 70 Kilometer vor dem tunesischen Festland. Zu unterscheiden sind diese Vögel vor allem an der schieferblauen Oberseite.
  • Cyanistes caeruleus cyrenaicae (Hartert, 1922): Hierbei handelt es sich um einen isoliert vorkommenden Endemit der nordwestlichen Kyrenaika in Libyen. Ob das Vorkommen schon immer derart abgetrennt war, wird allerdings bezweifelt. Die Isolation könnte auf die massiven Lebensraumveränderungen im nördlichen Afrika zurückzuführen sein. Diese Unterart ähnelt C. c. ultramarinus stark, das weiße Band am Vorderkopf ist allerdings schmaler, der Mantel dunkler und dumpfer blau, das Gelb der Unterseite ist dunkler. Zudem sind die Vögel etwas kleiner, haben aber einen dickeren Schnabel, was als Anpassung an die Nahrungssuche in Wacholder gewertet werden kann.
  • Cyanistes caeruleus degener (Hartert, 1901): Die Unterart besiedelt die wüstenartigen Inseln Lanzarote und Fuerteventura. Sie erinnert an C. c. ultramarinus, ist aber auf der Oberseite matter und stärker grau, die dunklen Bänder an Kehle und Nacken sind breiter. Der längere und dickere Schnabel dürfte auch hier eine Anpassung an den Lebensraum sein. Neuere molekulargenetische Untersuchungen lassen allerdings keinen Unterschied zwischen dieser Subspezies und C. c. ultramarinus erkennen.[53]
 src=
Cyanistes caeruleus teneriffae
  • Cyanistes caeruleus teneriffae (Lesson, 1831): Diese Vögel findet man nicht nur auf Teneriffa, sondern auch auf den Nachbarinseln Gran Canaria und La Gomera. Der Rücken erscheint noch dunkler als bei C. c. degener, die Unterseite ist dunkelgelb und der schwarze Bauchstreifen fehlt fast vollständig. Der Schnabel ist wie auch bei den noch folgenden Unterarten recht fein und wird als Anpassung für die Nahrungssuche an Kanarenkiefern gedeutet.
  • Cyanistes caeruleus palmensis (Meade-Waldo, 1889): Bei diesem Endemit der Insel La Palma ist die Kopfplatte sehr düster gefärbt, eher schwarz als blau. Mantel und Deckfedern sind dumpf und gräulich.
  • Cyanistes caeruleus ombriosus (Meade-Waldo, 1890): Diese Unterart ist auf der Insel El Hierro endemisch und ähnelt C. c. teneriffae. Die Oberseite tendiert mehr ins Grünliche, die Unterseite ist kräftiger gelb.

Die Inselblaumeisen der Kanaren sind ein hervorragendes Beispiel für die Radiation unter isolierten Bedingungen eines ozeanischen Archipels, wenngleich ihre Vielfalt nicht ganz an die der Inselgattungen und -familien – wie beispielsweise der Darwinfinken – heranreicht.[11]

Blaumeise und Mensch

Allgemein wird die Blaumeise als putziger kleiner Vogel eingeschätzt; ihre Bekanntheit ist sehr hoch, da sie sich oft in der Nähe des Menschen aufhält und auch sehr leicht zu bestimmen ist.

Etymologie und Benennung

Sowohl der deutsche Trivialname als auch der wissenschaftliche Name weisen auf die Grundfärbung des Gefieders hin, „caeruleus“ ist das lateinische Wort für „blau“. Lokale deutsche und auch ausländische Bezeichnungen enthalten ebenfalls häufig diese Farbbezeichnung, beispielsweise „Blue tit“ im Englischen und „Mésange bleue“ im Französischen. In manchen Sprachen geht der Name aber auch auf die Stimme des Vogels zurück, so im Italienischen, dort nennt man die Blaumeise „Cinciarella“. Der niederländische Name „Pimpelmees“ wiederum bezieht sich auf ihr Verhalten, bei der Nahrungssuche oft von Zweigspitzen herabzuhängen. Die Art der Nahrungsbearbeitung mit dem Schnabel spiegelt sich im Spanischen wider, dort wird die Blaumeise als „Herrerillo común“ bezeichnet, „Herrerillo“ ist die Verkleinerungsform von „Herrero“, zu Deutsch „Schmied“.[56]

Kunst und Kultur

Bereits in frühen Buchdrucken kann man die Blaumeise finden, meist ist sie in den Buchmalereien jedoch nur Bestandteil der floralen Verzierungen. Ein berühmtes Beispiel ist die Koberger-Bibel, die im 15. Jahrhundert entstand, im Buch Genesis ist am unteren Ende in den Ranken eine Blaumeise zu entdecken.

 src=
Blaumeise aus Porzellan
 src=
Briefmarke in der DDR

Auch in Gedichten ist die Blaumeise regelmäßig vertreten, Wilhelm Busch beschreibt beispielsweise ihre Nahrungssuche:

Hell flötet sie und klettert munter
Am Strauch kopfüber und kopfunter
Das härt’ste Korn verschmäht sie nicht,
Sie hämmert bis die Schale bricht.

Der zeitgenössische Berliner Künstler Wolfgang Müller widmet einen guten Teil seines Schaffens der Blaumeise, hierzu zählt auch die zusammen mit Nan Goldin veranstaltete Ausstellung Blue Tit.

Das Kunsthandwerk nimmt sich in unterschiedlicher Weise der Blaumeise an, beispielsweise in Form von Porzellanfiguren, Ziertellern und auch Schmuck. Aufgrund der attraktiven Optik des Vogels dient er immer wieder als Verzierung alltäglicher Gebrauchsgegenstände. Ein besonderer Fall sind die Darstellungen auf zahlreichen Briefmarken, die teilweise weit ins Detail gehen und sogar Unterarten darstellen.[57]

Forschungsgeschichte

Vor mehr als 400 Jahren hat Conrad Gessner in seiner Historia animalium die Blaumeise beschrieben und von anderen Arten abgegrenzt – insbesondere von der Schwanzmeise. Im Jahre 1853 widmete sich die erste Ausgabe des Journals für Ornithologie der Blaumeise mit einem Beitrag zu ihrer Oologie. Seit dieser Zeit wurden immer wieder verschiedenste Fragen der Biologie der Blaumeise umfassend untersucht, einen besonderen Schwerpunkt bildeten Arbeiten über die Wechselbeziehungen zwischen Gelegegröße, Habitat und anderen Umweltfaktoren sowie Fragen der Populationsdynamik. Aus diesem Problemkreis ergaben sich weitere Fragestellungen zur Reproduktion, Fortpflanzungserfolg und damit der elterlichen Fitness. In jüngerer Zeit hat sich vor allem der Mittelmeerraum zu einer Art „Freilandlabor“ für diesen Interessenkomplex entwickelt.[57]

Auch heute noch ist die Blaumeise ein bevorzugtes Forschungsobjekt, nicht zuletzt, da ihre brutbiologischen Variablen in Nistkästen gut zu kontrollieren sind, und die Art menschliche Nähe nicht scheut. Aufbauend auf viele bereits vorhandene Untersuchungsergebnisse können die geeigneten Fragen gestellt und ein erfolgversprechender Versuchsaufbau gewählt werden.[58] Damit bietet sich die Blaumeise als Modellorganismus auch für Fragestellungen an, die über die Art selbst hinausgehen und allgemeinere, die Ökologie betreffende Erkenntnisse ermöglichen.[59]

Literatur

Einzelnachweise

  1. a b c d HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Feldkennzeichen, Beschreibung, S. 581–587.
  2. a b c d e f Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Allgemeine Charakterisierung, Altvögel, S. 20–26.
  3. P. Mullen, G. Pohland: Studies on UV reflection in feathers of some 1000 bird species: are UV peaks in feathers correlated with violet-sensitive and ultraviolet-sensitive cones?. In: Ibis 105:59–68, 2008. doi:10.1111/j.1474-919X.2007.00736.x.
  4. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Allgemeine Charakterisierung, Jungvögel, S. 26 ff.
  5. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Mauser, S. 96 ff.
  6. Doutrelant et al. (2000): Effect of blue tit song syntax on great tit territorial responsiveness an experimental test of the character shift hypothesis. In: Behavioral Ecology and Sociobiology. 48: 119–124 (Zusammenfassung)
  7. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Stimme, S. 589–596.
  8. a b Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Verbreitung, S. 12 f.
  9. a b HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Brutgebiet, S. 596 ff.
  10. HBV Band 13/I, P. caeruleus, Verbreitung, S. 579.
  11. a b c d e Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Systematik, Unterarten, S. 13–16.
  12. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Lebensraum und Siedlungsbiologie, S. 29–33.
  13. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Biotop, S. 608–610.
  14. W. Winkel, M. Frantzen (1991): Zur Populationsdynamik der Blaumeise: Langfristige Studien bei Braunschweig. Journal für Ornithologie 132:81–96
  15. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Wanderungen, S. 97 ff.
  16. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Wanderungen, S. 600–608.
  17. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Überwinterung, S. 99–102.
  18. a b c d Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Ernährung, S. 36–47.
  19. a b c HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten: Nahrungserwerb, S. 638–641.
  20. a b HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Nahrung, S. 651–656.
  21. a b Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Revier- und Paarverhalten, S. 48–54.
  22. a b c d HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Fortpflanzung, S. 614–629.
  23. a b c Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Neststandort und Nestbau, S. 54–63.
  24. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Gelege, S. 64–72.
  25. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Bebrütung, S. 72–77.
  26. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Schlupf, S. 78–81.
  27. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Nestlingszeit, S. 81–86.
  28. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Entwicklung der Jungvögel, S. 86–89.
  29. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Brutpflege, Aufzucht und Verhalten der Jungen; S. 647–651.
  30. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Ausfliegen der Jungvögel, S. 95.
  31. a b Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Nestlingsverluste, S. 89–92.
  32. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Bruterfolg und Liefetime Reproduction, S. 92–95.
  33. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Bruterfolg, Sterblichkeit, Alter, S. 629–634.
  34. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Aktivität; S. 634 ff.
  35. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Ruhe, Putzen; S. 637 f.
  36. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Bewegung; S. 636.
  37. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Antagonistisches Verhalten; S. 645 f.
  38. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Sozialverhalten, S. 101.
  39. a b c Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Mortalität, S. 105–110.
  40. Lungenentzündung: Mysteriöses Meisensterben geklärt, tagesschau.de vom 22. April 2020, abgerufen 23. April 2020
  41. Mysteriöses Meisensterben, nabu.de, abgerufen am 18. April 2020.
  42. Zwischenergebnisse der Vogelzählung 2020 - NABU. Abgerufen am 12. Mai 2020.
  43. Nadja Podbregar: Mysteriöses Blaumeisen-Sterben in Deutschland. In: scinexx. 14. April 2020, abgerufen am 14. April 2020.
  44. dpa-Meldung: Auslöser für mysteriöses Meisensterben identifiziert, Die Welt vom 22. April 2020
  45. Untersuchungen bestätigen NABU-Verdacht, Naturschutzbund Deutschland (NABU) vom 22. April 2020, abgerufen 23. April 2020
  46. Wolfgang Winkel, Margrit Frantzen: Zur Populationsdynamik der Blaumeise (Parus caeruleus): Langfristige Studien bei Braunschweig. In: Journal für Ornithologie. Band 132, Nr. 1, Januar 1991, S. 81, doi:10.1007/BF01640527.
  47. vgl. C. Sudfeldt, R. Dröschmeister, C. Grüneberg, S. Jaehne, A. Mitschke, J. Wahl (2008): Vögel in Deutschland – 2008. DDA, BfN, LAG VSW, Münster, S. 7 (PDF).
  48. a b c Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Bestandsgröße und Schwankungen in verschiedenen Gebieten, S. 103 f.
  49. HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Bestand, Bestandsentwicklung; S. 598 ff.
  50. Gill et al.: Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. In: The Auk. 122, 2005, S. 121, doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2.
  51. a b del Hoyo et al.: HBW Band 12, Family Paridae, Systematic, S. 662–669.
  52. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Systematik, Verwandtschaftsbeziehungen innerhalb der Meisen, S. 16–19.
  53. a b Dietzen, Garcia-del-Rey, Castro, Wink: Phylogeography of the blue tit (Parus teneriffae-group) on the Canary Islands based on mitochondrial DNA sequence data and morphometrics. Journal of Ornithology 149:1–12, 2008
  54. Simon Harrap, David Quinn: Tits, nuthatches & treecreepers. Helm Identification Guides. A & C Black, London 1996
  55. HBV Band 13/I, P. caeruleus, Geographische Variation, S. 579 ff.
  56. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Name, S. 11.
  57. a b Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Beziehung Mensch – Blaumeise, S. 111 ff.
  58. Sonja Kübler: Nahrungsökologie stadtlebender Vogelarten entlang eines Urbangradienten. Berlin 2005
  59. Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Die Blaumeise – ein Modellorganismus, S. 9 f.
 src=
Dieser Artikel wurde am 6. Juni 2008 in dieser Version in die Liste der exzellenten Artikel aufgenommen.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Blaumeise: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src= Dieser Artikel behandelt den Vogel Blaumeise; zu dem österreichischen Dialektausdruck siehe subunguales Hämatom.

Die Blaumeise (Cyanistes caeruleus, Syn.: Parus caeruleus) ist eine Vogelart der Gattung Cyanistes aus der Familie Meisen (Paridae). Der Kleinvogel ist mit seinem blau-gelben Gefieder einfach zu bestimmen und in Mitteleuropa sehr häufig anzutreffen. Bevorzugte Lebensräume sind Laub- und Mischwälder mit hohem Eichenanteil; die Blaumeise ist auch häufig in Parkanlagen und Gärten zu finden. Außer in Europa kommt sie in einigen angrenzenden Gebieten Asiens vor, in Nordafrika und auf den Kanarischen Inseln. Die Population der Kanaren wird oft auch als eigene Art angesehen (Afrikanische Blaumeise, Cyanistes teneriffae).

Die Blaumeise bevorzugt tierische Nahrung, vor allem Insekten und Spinnen. Außerhalb der Fortpflanzungsperiode steigt die Bedeutung von Sämereien und anderer pflanzlicher Kost. Beim Nahrungserwerb fällt die Blaumeise durch ihre Geschicklichkeit auf, sie kann sich an die äußersten Zweige klammern und auch kopfüber hängend nach Nahrung suchen.

Blaumeisen brüten meist in Baumhöhlen, auch Nistkästen werden häufig angenommen. Der Hauptkonkurrent um Bruthöhlen und bei der Nahrungssuche ist die deutlich größere Kohlmeise.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Blaumeeske ( Stq )

fornecido por wikipedia emerging languages
Blaumeeske Blaumeeske
Ne Blaumeeske (Cyanistes caeruleus) Systematik Unneroardenge: Sjungende Fuugele Passeri Familie: Meesken (Paridae) Sleek: Cyanistes Oard: Blaumeeske

(Cyanistes caerulus)

 src=
Bie ne Nääselkaste

Ju Blaumeeske (Cyanistes caeruleus un fröier Parus caeruleus) is n Fuugel die der sjungen däd. Ju Blaumeeske frät Insekte, uur litje Dierte, Säid un in dän Winter uk Fat. Me kon Blaumeesken fiende in gans Europa buute in dän koolde Noude. Ap groote Bierge, toun Biespiel in do Alpen, fint me Blaumeesken bienaist bloot in Näddelboom-Woolde.

Ieuwenske ju Koolmeeske rakt dät sicher n poor duusend fon düsse Fuugele in 't Seelterlound.

Sjuch uk

  • Commons – Bielden, Videos un Audiodoatäie

Literatuur

Bielden

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blaumeeske: Brief Summary ( Stq )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Bie ne Nääselkaste

Ju Blaumeeske (Cyanistes caeruleus un fröier Parus caeruleus) is n Fuugel die der sjungen däd. Ju Blaumeeske frät Insekte, uur litje Dierte, Säid un in dän Winter uk Fat. Me kon Blaumeesken fiende in gans Europa buute in dän koolde Noude. Ap groote Bierge, toun Biespiel in do Alpen, fint me Blaumeesken bienaist bloot in Näddelboom-Woolde.

Ieuwenske ju Koolmeeske rakt dät sicher n poor duusend fon düsse Fuugele in 't Seelterlound.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blaumeise ( Alemânico )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Aili vo Blaumaisli

S Bloieli oder s Blaumaisli (Parus caeruleus; alemanischi Näme) isch e Singvogel, wo s ganze Joor dore i Mitteleuropa vorchunnt. I de Alpe chas bis 2'200 m ü. M. biobachtet were.

Uussie

S Bloieli isch e bunte Vogel. S het e blaui Chappe, blaui Flögel und e blaue Schwanz. De Chopf isch wiiss mit eme dünne schwarze Straiffe öber de Auge ine und e dünne schwarze Bruststraiffe. D Brust selber isch geel, de Rugge grüe. Bloieli wered 10 bis 12 cm grooss, hend e Spannwiiti vo 17 bis 20 cm und wöget 9 bis 12 Gramm.

Lebeswiis

S Bloieli lebt i Laub- und Mischwälder und au i Auewälder, Pärk und Gärte. Sis Nest bauts us Grääshälm und Mies i Bommhöölene, Murlöcher oder Vogelhüsli, und polsterets mit Federe, Hoor und Wulen uus. Bloieli fresset Insekte, Spinne, Söömli, Beeri, Chnospe und Blüete. Im Winter chunnts as Fuetterhüsli.

Büecher

  • U. N. Glutz von Blotzheim, K. M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas (HBV). Band 13/I, Muscicapidae – Paridae. AULA-Verlag, Wiebelsheim, ISBN 3-923527-00-4
  • Manfred Föger, Karin Pegoraro: Die Blaumeise. Neue Brehm Bücherei, Hohenwarsleben 2004, ISBN 3-89432-862-2
  • Josep del Hoyo et al.: Handbook of the Birds of the World (HBW), Band 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona 2007, ISBN 84-96553-42-6
  • Jochen Hölzinger: Die Vögel Baden-Württembergs. Band 3/2, Singvögel/Sperlingsvögel. Eugen Ulmer Verlag, Stuttgart 1997, ISBN 3-8001-3483-7
  • Stefan Ineichen (Hrsg.): Stadtfauna, 600 Tierarten der Stadt Zürich; Bern 2010, ISBN 978-3-258-07561-7
  • Heinz Staffelbach: Handbuch Schweizer Alpen. Bern 2008, ISBN 978-3-258-06895-4

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorët dhe redaktorët e Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blaumeise: Brief Summary ( Alemânico )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Aili vo Blaumaisli

S Bloieli oder s Blaumaisli (Parus caeruleus; alemanischi Näme) isch e Singvogel, wo s ganze Joor dore i Mitteleuropa vorchunnt. I de Alpe chas bis 2'200 m ü. M. biobachtet were.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorët dhe redaktorët e Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blaumies ( Frísio Ocidental )

fornecido por wikipedia emerging languages

De Blaumies (Parus Caeruleus) is in 11 sm grutte sjongfûgel út de famylje fan de miesfûgels (Paridae). De blaumies komt in protte foar yn Jeropa en Aazje.

Oare Fryske nammen

De blaumies wurdt yn it Frysk ek wol beneamd as Blaukopke, Blaumûtske, Blausyske as Kûgelsyske.

Foarkommen

De blaumies is goed wer te kennen, foaral oan syn blauwe krún. Fierder hat er wite wangen mei in swarte eachstreep. De fûgel hat in giele búk en in grienige rêch.

Iten

De blaumies yt sieden en ynsekten.

Fuortplanting

 src=
Cyanistes caeruleus

Lykas de measte miezen is de blaumies in hoalebrieder. It wyfke leit 7-12 aaien dy't se allinnich yn sa'n 2 wike útbriedt. De jongen wurde dêrnei noch 15-20 dagen troch beide âlden yn har nêst fuorre foar se útfleane.

Molke

Blaumiezen binne tige nijsgjirrich en leare ek maklik wat nijs oan. Bygelyks is bekend fan blaumiezen dat se fan molkeflessen de doppen stikken makken om by de rjemme op de molke te kommen. Dit keunstke waard foar it earst opmurken yn Southampton yn Grut-Brittanje om 1920 hinne. De blaumiezen joegen dit keunstje troch oan soartgenoaten en yn 1947 waard it in hiel Grut-Brittanje sjoen en ek by miezen yn Nederlân, Sweden en Denemark. Om't de molke tsjintwurdich meast net mear troch de molkboer by de doar set wurde nimt dit ferskynsel de lêste tiid wer ôf.

Taksonomy

De blaumies is fan âlds part fan it skaai Parus. Troch nije ûntwikkelings binne der ornitologen (benammen Amerikanen) dy't de blaumies yn in apart skaai pleatse, nammentlik Cyanistes. De binomiale namme wurdt dan Cyanistes caeruleus.

Sjoch ek

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia auteurs en redakteuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blaumies: Brief Summary ( Frísio Ocidental )

fornecido por wikipedia emerging languages

De Blaumies (Parus Caeruleus) is in 11 sm grutte sjongfûgel út de famylje fan de miesfûgels (Paridae). De blaumies komt in protte foar yn Jeropa en Aazje.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia auteurs en redakteuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blauwmeis ( Limburguês )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Blauwmeis
 src=
Cyanistes caeruleus

'n Blauwmeis (Nederlands: pimpelmees, weitesjappelik: Cyanistes caeruleus, ouwe naam: Parus caeruleus) ies 'n klein, ongevaer 10 cm groat, meisechtig veugelke mèt 'n bleu kepke of mötsjke, vleugelkes en sjtaart. Wiejer haet 't wiette wengskes mèt 'ne zjwarte ougsjtreep en 'ne zjwart-blauwe rink in de haus. Kael en kin zint blauwzjwart. Wiette nekvlek en bendsje achter 't kepke. De rök ies greun-griesblauwechtig, 't buukske geel. Jónge höbbe broenechtige kepkes en gael wengskes.
De meis ies 'ne acrobatische vogel. Hingk dèks aan tekskes of voorbölkes te bengele um ete te verzamele. 't Voor besjteit oet insecte, sjpinne, besse, zónnebloompitte en neutsjes. De blauwmeis kump veur in gebösjkes, parke en tuine.

Zank

Tsie-tsie gevolg door 'ne lange fiene triller.

Veurtplanting

Algemeine broed- en sjtandvogel. Maak zien nèske in holtes en loker van buim en in nèskeskes. 't Invleegleukske moet nog get kleiner zin es dat van de Biejemeis. 't Blauwmeiske breujt twiè kièr per jaor 13 eikes oet. Die klein beige eikes höbbe broen vlekke.

Orde: Zangveugel Passeriformes
Suborde: Echte zangveugel Passeri
Familie: Meize Paridae

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blauwmeis: Brief Summary ( Limburguês )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Blauwmeis  src= Cyanistes caeruleus

'n Blauwmeis (Nederlands: pimpelmees, weitesjappelik: Cyanistes caeruleus, ouwe naam: Parus caeruleus) ies 'n klein, ongevaer 10 cm groat, meisechtig veugelke mèt 'n bleu kepke of mötsjke, vleugelkes en sjtaart. Wiejer haet 't wiette wengskes mèt 'ne zjwarte ougsjtreep en 'ne zjwart-blauwe rink in de haus. Kael en kin zint blauwzjwart. Wiette nekvlek en bendsje achter 't kepke. De rök ies greun-griesblauwechtig, 't buukske geel. Jónge höbbe broenechtige kepkes en gael wengskes.
De meis ies 'ne acrobatische vogel. Hingk dèks aan tekskes of voorbölkes te bengele um ete te verzamele. 't Voor besjteit oet insecte, sjpinne, besse, zónnebloompitte en neutsjes. De blauwmeis kump veur in gebösjkes, parke en tuine.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blauwpaapjen (Parus caeruleus) ( Nds Nl )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
n Blauwpaapjen van opzied
 src=
t Blauwpaapjen komt overal in Europa veur, behalve op Iesland en t uterste noorden van Skandinavië
 src=
n Blauwpaapjen
 src=
n Blauwpaapjen op n zwieg
 src=
t Jong van t blauwpaapjen

t Blauwpaapjen (Latien: Cyanistes caeruleus vrogger: Parus caeruleus) is n kleine zangvoegel uut de familie van de mezen (Paridae). Hie komt in zwat heel Europa veur. In de Lege Landen ku'j ze swienters vaak in de hofjes, bossen of in de struken zien, veural as minsen apenoetjes of ander voegelvoer in n zakjen op-ehungen hen. Blauwpaapjes bin iezig slop en hangen behendig an zo'n zakjen en weten zoender al te veul meuite de noet uut de schaol te pikken. Hier bin de are voegels meestal wat lomp mee.

Kenmarken

t Blauwpaapjen het n opvallend verenpak mit zien kobaltblauwe kroen, start en vleugels die prachtig ofsteken tegen t geel van zien oenderkant. Mannetjes en vrouwtjes lieken iezig veul op mekaar (vrouwtjes bin vaak wat matter ekleurd). As die nog jong is, dan is t op de kop wat greunachtig in plaots van blauw en op de wang wat gelerig. Ze bin mit der elf tot twaolf sentimeter (van snavelpunt tot starteinde) wat kleiner as de biejevreter. t Geluud van n blauwpaapjen klinkt as: tsie tsie tsie tirrrr.

Veurkommen

t Antal blauwpaapjes is beheurlik en oek t gebied waor ze veurkommen is aordig groot. Hie breuit in zwat heel Europa tot in t zujen van Skandinavië. Alleen in t noordelike deel van zien verspreidingsgebied is die gedeeltelik trekvoegel over kortere ofstanden naor t zujen.

Levenswieze

t Blauwpaapjen breuit in loofbossen, gemengde bossen, hegen, parken en hofjes. Hie nestelt in boomholtes, gaoten in muren en nestkastjes. t Blauwpaapjen het n veurkeur veur n klein vlieggat van 26-28 mm deursnee, daordeur kunnen de wat grotere biejevreters oek niet binnenkommen. t Grappige is dat n nestkast mit n te groot gat soms zoemers deur blauwpaapjes gebruukt wort um te breujen en swienters deur biejevreters um te overnachten.

Taxonomie

t Blauwpaapjen maakt vanouds deel uut van t geslacht Parus. Deur nieje ontwikkelingen bin der voegelkenners (veural Amerikanen) die t blauwpaapjen in n ampart geslacht plaotsen, namelik Cyanistes. De tweedelige Latiense naam is dan Cyanistes caeruleus.

Nedersaksies

Foto-uutstalling

Zie oek

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blauwpaapjen (Parus caeruleus): Brief Summary ( Nds Nl )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= n Blauwpaapjen van opzied  src= t Blauwpaapjen komt overal in Europa veur, behalve op Iesland en t uterste noorden van Skandinavië  src= n Blauwpaapjen  src= n Blauwpaapjen op n zwieg  src= t Jong van t blauwpaapjen

t Blauwpaapjen (Latien: Cyanistes caeruleus vrogger: Parus caeruleus) is n kleine zangvoegel uut de familie van de mezen (Paridae). Hie komt in zwat heel Europa veur. In de Lege Landen ku'j ze swienters vaak in de hofjes, bossen of in de struken zien, veural as minsen apenoetjes of ander voegelvoer in n zakjen op-ehungen hen. Blauwpaapjes bin iezig slop en hangen behendig an zo'n zakjen en weten zoender al te veul meuite de noet uut de schaol te pikken. Hier bin de are voegels meestal wat lomp mee.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blomees ( Luxemburguês; Letzeburgesch )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

D'Blomees (Cyanistes caeruleus) ass eng Vullenaart aus der Famill vun de Meesen (Paridae).

Aner Lëtzebuerger Nimm sinn: Himmelmees oder kleng Schielmees.

Beschreiwung

Ekologie

Ernierung

Liewensraum

Brutfleeg

Kuckt och

Um Spaweck

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia Autoren an Editeuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blomees: Brief Summary ( Luxemburguês; Letzeburgesch )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Cyanistes caeruleus

D'Blomees (Cyanistes caeruleus) ass eng Vullenaart aus der Famill vun de Meesen (Paridae).

Aner Lëtzebuerger Nimm sinn: Himmelmees oder kleng Schielmees.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia Autoren an Editeuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blue-bunnet ( Escoceses )

fornecido por wikipedia emerging languages

The blue-bunnet (Cyanistes caeruleus,[2] an aa kent as blue kaip or ox-ee) is a smaw passerine bird in the tit faimily Paridae. The bird is easily recognisable bi its blue an yellae plumage an its size.

Vlue-bunnets, uisually resident an non-migratory birds, are widespreid and a common resident breeder ootthrou temperate an subarctic Europe an wastren Asie in deciduous or mixed widlands wi a heich proportion o aik. Thay uisually nest in tree holes, awtho thay easily adapt tae nest boxes whaur necessar. Thair main rival for nests an in the sairch for fuid is the lairger an mair common big ox-ee.

The blue-bunnet prefers insects an speeders for its diet. Ootside the breedin saison, thay an aw eat seeds an ither vegetable-based fuids. The birds are famed for thair skill, as thay can cling tae the ootermaist brainches an hang upside doun whan leukin for fuid.

References

  1. BirdLife International (2014). "Parus caeruleus". IUCN Red List of Threatened Species. IUCN. 2014: e.T22711944A62549918. doi:10.2305/IUCN.UK.2014-2.RLTS.T22711944A62549918.en. Retrieved 18 November 2016.
  2. Gill, Frank; Wright, Minturn (2006). Birds of the World: Recommended English Names (1st ed.). Princeton University Press. pp. ix, 259. ISBN 0-691-12827-8.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blue-bunnet: Brief Summary ( Escoceses )

fornecido por wikipedia emerging languages

The blue-bunnet (Cyanistes caeruleus, an aa kent as blue kaip or ox-ee) is a smaw passerine bird in the tit faimily Paridae. The bird is easily recognisable bi its blue an yellae plumage an its size.

Vlue-bunnets, uisually resident an non-migratory birds, are widespreid and a common resident breeder ootthrou temperate an subarctic Europe an wastren Asie in deciduous or mixed widlands wi a heich proportion o aik. Thay uisually nest in tree holes, awtho thay easily adapt tae nest boxes whaur necessar. Thair main rival for nests an in the sairch for fuid is the lairger an mair common big ox-ee.

The blue-bunnet prefers insects an speeders for its diet. Ootside the breedin saison, thay an aw eat seeds an ither vegetable-based fuids. The birds are famed for thair skill, as thay can cling tae the ootermaist brainches an hang upside doun whan leukin for fuid.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blátíta ( Feroês )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

Blátíta (frøðiheiti - Cyanistes caeruleus, Parus caeruleus)

Sí eisini

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Blátíta: Brief Summary ( Feroês )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Cyanistes caeruleus

Blátíta (frøðiheiti - Cyanistes caeruleus, Parus caeruleus)

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Cappellina ( Corsa )

fornecido por wikipedia emerging languages

A Cappellina (Cyanistes caeruleus) hè un acellu chì face parte di a famiglia di i Paridae.

Descrizzione

A cappellina hè longa circa 10,5-12 cm è pesa intornu à i 12 gr. U piumaghju hè moltu vivace, prisintendu per i dui sessi una culurazione turchina cobaltu annantu à u tupezzu, annantu à l'ale è annantu à a coda. Hè virdiccia annantu à u spinu, cù una maschera bianca in faccia, attravirsata da una linia nera à l'altezza di l'ochji, è u pettu hè giallu zolfaru. Hà un bizzicu neru, fattu à punta, è zampe corte è rubuste grisgiu-turchine. I ghjovani sò moltu più gialli ch'è l'esimplari adulti, è anu un caratteru assai ghjucarinu.

Riproduzzione

 src=
I piuconi

U periudu di l'accuppiamentu principia di frivaghju. A cappellina nidificheghja in qualsiasi cavità di l'arburi, ceppi, muri o in i nidi artificiali. U stessu nidu hè imprudatu annu dopu à annu. Hè prutettu di manera custante durente a cova. Hè rializatu imprudendu murzu, lana, peli è piume. I piuconi sò curati da i dui parenti per 15-20 ghjorni.

Ove

 src=
Ove di cappellina

L'ove (di solitu da 7 à 10) sò diposte trà aprile è maghju è cuvate per circa 15 ghjorni. L'ove anu un chjaroppulu biancu frisgiulatu di punti scuri.

Distribuzione

A cappellina hè diffusa da l'Europa occidentale finu à l'Asia occidentale è Asia sittentriunale. Vive per u più in i boschi cullinari, ma hè ancu un friquentadore assiduu di fruttete è orti induv'ellu hè pussibule à ammirà la in e so acrobazie trà i rami, à a ricerca di cibu.

Cantu

U cantu hè moltu elaburatu è pò esse intesu tuttu l'annu ma si sente per u più in u periudu da frivaghju à ghjugnu. Varieghja trà un vivace teerrrr, tee, tee, tee à un churr di spiritu rimpruverante.

S'elle sò disturbate mentre sò in u nidu, e cappelline emettenu un zifulu simile à quellu di i serpi, è ponu circà di saltà in u tentativu d'intimurisce l'aggressore.

In Corsica

A cappellina hè cumuna in Corsica. Ci so dinò altri nomi corsi per a cappellina chì facenu referenza à u fattu chì li piace di tantu in tantu à stuzzicà i bugni: a scurzicabugnu, a scurzicagna, a stuzzicagna[1] o a scherzicabugna (in u Taravu).

Citazione

A cappellina hè u titulu d'una canzone per i zitelli creata da Cristofanu Limongi:

« In l’aria linda, a matina
Mentre chì u sole cammina
Vecu spuntà a cappellina.[2] »

Note

  1. Battestini (1982).
  2. Foru in lingua corsa: Puesie per i zitelli.

Bibliugrafia

  • Jean-Claude Thibault, L'acelli di Corsica, PNRC, 1983 (in francese)

Ligami

Da vede dinù

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori è editori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Cappellina: Brief Summary ( Corsa )

fornecido por wikipedia emerging languages

A Cappellina (Cyanistes caeruleus) hè un acellu chì face parte di a famiglia di i Paridae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori è editori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Cyanistes caeruleus ( Interlingua (Associação Internacional de Línguas Auxiliares) )

fornecido por wikipedia emerging languages

Cyanistes caeruleus es un specie de Cyanistes.

Nota
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Imbezingue bleuse ( Picard )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

Imbezingue bleuse (Cyanistes caeruleus)

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Mòdrô sykórka ( Cassúbio )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Mòdrô sykórka
 src=
Cyanistes caeruleus

Mòdrô sykórka (Cyanistes caeruleus syn. Parus caeruleus) – to je môłi ptôch z rodzëznë sykórkòwatëch. Òna żëje m. jin. na Kaszëbach, téż òb zëmã ją mòże tu widzec.

Lëteratura

  • Przewodnik do rozpoznawania roślin i zwierząt na wycieczce / tekst Ute E. Zimmer, Alfred Handel ; oprac. całości Wilhelm i Dorothee Eisenreich ; [przekł. Ewa Rachańska, Piotr Kreyser] Warszawa : Multico, 1996, s. 356.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Mòdrô sykórka: Brief Summary ( Cassúbio )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Mòdrô sykórka  src= Cyanistes caeruleus

Mòdrô sykórka (Cyanistes caeruleus syn. Parus caeruleus) – to je môłi ptôch z rodzëznë sykórkòwatëch. Òna żëje m. jin. na Kaszëbach, téż òb zëmã ją mòże tu widzec.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Módra sykorka ( Baixo Sorábio )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

Módra sykorka[1] (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) jo ptašk ze swójźby sykorkow (Paridae).

Wopis

Dorosćone ptaški maju běłe woblico z wuskeju, carneju wócneju smužku a z adretnym carnym lackom.

Kśebjat jo zeleny. Žołta gruź njaso jano małku carnu smužku w srjejźišću.

Kśidle stej módrej.

Młode ptaški maju swětłožołte woblico a šerozelenu kapku.

Rozšyrjenje a žywjeński rum

Sykorka wustupujo w listowych a měšanych gólach, w žywych płotach, w parkach a w zagrodach. Wóna teke wopytujo ptaškarnje.

Nožki

  1. 1,0 1,1 W internetowem słowniku: Blaumeise

Žrědła

  • Chris Kightley, Steve Madge, Dave Nurney: Taschenführer Vögel, Alle Arten Mitteleuropas, ISBN 3-405-15320-4, bok 254, z wědomnostnym mjenim Parus caeruleus (nim.)

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Módra sykorka: Brief Summary ( Baixo Sorábio )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Cyanistes caeruleus

Módra sykorka (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) jo ptašk ze swójźby sykorkow (Paridae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Müürfink ( Frísio do Norte )

fornecido por wikipedia emerging languages
Amrum.pngTekst üüb Öömrang

A müürfink (uk: blä tualagbitjer) (Cyanistes caeruleus, iar Parus caeruleus) as en fögel ütj at famile Paridae.

Bilen

Ferwisang efter bütjen

Commons Wikimedia Commons hää bilen of filmer tu:
Wikispecies Wikispecies hää en artiikel tu:
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Müürfink: Brief Summary ( Frísio do Norte )

fornecido por wikipedia emerging languages

A müürfink (uk: blä tualagbitjer) (Cyanistes caeruleus, iar Parus caeruleus) as en fögel ütj at famile Paridae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Pimpelmêze ( Vls )

fornecido por wikipedia emerging languages

Pimpelmêezn (Cyanistes caeruleus, vroeger Parus caeruleus) zyn klêne zangveugeltjes, die trekkn up koolmêezn, mo wel e bitje klinder zyn. In de wienter kuj ze vele zien aj teetn legt of hangt (surtout oapenotjes, mor oek vetbolln).

Uutzicht

Pimpelmêzetjes kommn mor e grôte 10 cantmeiter.

Ze zyn schône ekleurd, me nunder gilf buuksje en nundern rik en nunder vlerkn die blauw en groene zyn. Nunder koptje is wit met e bitje zwort (oundermêer e strieptje over nunder oogn). De boovnkant van nundern kop is blauw.

Verspreidieng en leefgebied

Pimpelmêezn kommn vôorn in bykan hêel Europa toet in 't zuudn va Scandinoavië en in 't westn van Azië. De mêeste trekkn in de wienter nie no 't zuudn. Eigentlik zyn 't busveugels, mor oundertusschn kommn ze e bitje overol vôorn, in de wienter oek vele in hovetjes woa dat er teetn uphangn is. 't Zyn echte akroboatn, die stief goed an gevulde zaksjes kunn hangn.

Leevnswyze

Teetn

Z'eetn juste lik koolmêezn en de mêeste aar mêezn olle sôortn zoadn (mor oek oapenotjes) en vele sôortn fernient, zeker an ze joungn henn.

In Iengeland zyn der die mekflosschn oopn doen (van die oude modelln die up de zulle stoan) voun 't vet die der vanboovn updryft.

Vôortplantienge

Ze moakn nunder nest in olle sôortn gatjes en ze leggn oek gemakkelik eiers in nestkassn (met e gatje die te klêne is voe koolmêezn). Ze moakn e zocht nestje va mos, hoar, wulle en pluumtjes. Ze leggn oungeveer 8 eiers, mo 't kun der oek mêer zyn. Oltemets leggn der mêer of 1 wuvetje in 't zeste nest.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Pimpelmêze: Brief Summary ( Vls )

fornecido por wikipedia emerging languages

Pimpelmêezn (Cyanistes caeruleus, vroeger Parus caeruleus) zyn klêne zangveugeltjes, die trekkn up koolmêezn, mo wel e bitje klinder zyn. In de wienter kuj ze vele zien aj teetn legt of hangt (surtout oapenotjes, mor oek vetbolln).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Sinitiaine ( Livvi )

fornecido por wikipedia emerging languages
Sinitiaine
Sinitiaine

Sinitiaine (Cyanistes caeruleus libo Parus caeruleus) on lindu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Γαλαζοπαπαδίτσα ( Grego, Moderno (1453-) )

fornecido por wikipedia emerging languages

H Γαλαζοπαπαδίτσα είναι στρουθιόμορφο πτηνό της οικογενείας των Παριδών, που απαντά και στον ελλαδικό χώρο. Η επιστημονική ονομασία του είδους είναι Cyanistes caeruleus και περιλαμβάνει 9 υποείδη.[1][2]

Στην Ελλάδα απαντούν τα υποείδη C. c. caeruleus (Linnaeus, 1758) και C. c. calamensis (Parrot, 1908),[3] με το δεύτερο να είναι ενδημικό στην χώρα.

Τάση παγκόσμιου πληθυσμού

  • Ανοδική ↑ [4]

Ονοματολογία

Η επιστημονική ονομασία του γένους, Cyanistes, είναι νεολατινική απόδοση του ελληνικού όρου Κυανιστής < κυανίζω [5] «αποκλίνω προς το κυανό χρώμα, φαίνομαι σκουρογάλαζος»,[6] που παραπέμπει στο χαρακτηριστικό χρώμα των πτερύγων του πτηνού.

Ο λατινικός όρος caeruleus στην επιστημονική ονομασία του είδους έχει, επίσης, παρόμοια σημασία: «αυτός που έχει το χρώμα του ουρανού, κυανίζων, κυανωπός, γαλαζωπός» (azure blue) .[5] Τα ίδια ισχύουν για την αγγλική (blue tit) και την ελληνική ονομασία του είδους.

Συστηματική ταξινομική

Το είδος περιγράφηκε από τον Λινναίο ως Parus caeruleus (Σουηδία, 1758), στο έργο του Systema Naturae.[7] Tο γένος Cyanistes είχε εισαχθεί από τον Γερμανό φυσιοδίφη Γ. Κάουπ (Johann Jakob Kaup 1803 - 1873) ήδη από το 1829. Όμως, μόλις το 2005, ανάλυση αλληλουχιών mtDNA (κυτόχρωμα β) έδειξε ότι, το γένος Cyanistes ήταν ένα πρώιμο παρακλάδι στο φυλογενετικό δένδρο της οικογένειας Paridae και το είδος τοποθετήθηκε εκεί.[8] Ωστόσο, αρκετοί ταξινομικοί φορείς εξακολουθούν να διατηρούν το taxon υπό την «παραδοσιακή» του ταξινόμηση, ως Parus caeruleus (π.χ. IUCN, HBW). Σχηματίζει υπερείδος με τα taxa Cyanistes teneriffae και Cyanistes cyanus. Με το τελευταίο υβριδίζεται συχνά, ιδιαίτερα κατά τις χρονιές που εξαπλώνεται στα δυτικά ενώ, σπανιότερα, υβριδίζεται με τον καλόγερο.[5]

Γεωγραφική εξάπλωση

 src=
Γεωγραφική εξάπλωση του είδους Cyanistes caeruleus (πράσινο σκούρο)

Tο είδος απαντά αποκλειστικά στον Παλαιό Κόσμο, κυρίως στην Ευρώπη και σε λίγες περιοχές της Δ. Ασίας και της Β. Αφρικής.

Η Ευρώπη αποτελεί την σημαντικότερη επικράτεια της γαλαζοπαπαδίτσας, όπου ανευρίσκεται καθ’ όλη τη διάρκεια του έτους ως επιδημητικό πτηνό. Απαντά σε όλη, σχεδόν, την ήπειρο, εκτός από την Ισλανδία, την Β. Σκανδιναβία και την Β. Ρωσία, ενώ υπάρχει «κενό» στην περιοχή των Άλπεων. Το βόρειο όριο κατανομής είναι στις 67° (Νορβηγία), ενώ κατά τις τελευταίες δεκαετίες έχει γίνει μετατόπιση του φάσματος κατανομής προς βορράν.[9]

  • Είναι σημαντικό ότι, η Ελλάδα αποτελεί την μοναδική περιοχή στην Ευρώπη που δέχεται κάποιους -λίγους- μεταναστευτικούς πληθυσμούς από βορειότερες χώρες, πέραν των επιδημητικών.

Στην Ασία, όπως και στην Ευρώπη, όλοι οι πληθυσμοί είναι καθιστικοί εκτός από μικρούς θύλακες διαχείμασης, στην περιοχή της Κασπίας Θάλασσας. Κατά τα άλλα, το είδος εξαπλώνεται από την Μικρά Ασία στα δυτικά, μέχρι το Ιράν και το Καζακστάν στα ανατολικά και από την Κ. Ρωσία στα βόρεια μέχρι τον Περσικό Κόλπο στα νότια.

Στην Αφρική, υπάρχουν αποκλειστικά επιδημητικοί πληθυσμοί στις ατλαντικές ακτές του Μαρόκου, και στις παραμεσόγειες χώρες -πλην της Αιγύπτου.[10]

  • Προσπάθεια εισαγωγής του πτηνού στη Νέα Ζηλανδία, το 1871, απέβη ανεπιτυχής.[11]

Πηγές:[3][10][13]

(σημ. με έντονα γράμματα τα υποείδη που απαντούν στον ελλαδικό χώρο)

Μεταναστευτική συμπεριφορά

Η γαλαζοπαπαδίτσα είναι πλήρως καθιστικό πτηνό, σε όλες τις κεντρικές και νότιες επικράτειες του φάσματος κατανομής της, παραμένοντας στις ίδιες περιοχές καθ’ όλη την διάρκεια του έτους. Στις βόρειες επικράτειες υπάρχουν κάποιοι μεταναστευτικοί πληθυσμοί οι οποίοι, ωστόσο, δεν εκτελούν μακρινά ταξίδια αλλά, περισσότερο υψομετρικές μεταναστεύσεις. Σε κάποιες χρονιές, όταν οι καιρικές συνθήκες είναι κακές, καταγράφονται μαζικές «εισβολές» σε περιοχές με καλύτερο καιρό, όπως έχει συμβεί λ.χ. στην Βρετανία.[14]

Τυχαίοι, περιπλανώμενοι επισκέπτες έχουν αναφερθεί μεταξύ άλλων από την Μάλτα. [4]

  • Στην Ελλάδα, η γαλαζοπαπαδίτσα απαντά ως επιδημητικό είδος σε όλη την επικράτεια.[15][16] Από την Κρήτη αναφέρεται ως μόνιμο πτηνό των ορεινών δασών το καλοκαίρι και του κάμπου, τον χειμώνα.[17] Από την Κύπρο αναφέρεται ως τυχαίος επισκέπτης.[18] (βλ. και Κατάσταση στην Ελλάδα). Κατά την διάρκεια του χειμώνα, έρχονται και κάποιοι πληθυσμοί από βορειότερες χώρες, οπότε είναι δύσκολο να διαχωριστούν από τους επιδημητικούς. Ωστόσο, η πλειονότητα των διαχειμαζόντων πληθυσμών θεωρείται ότι ανήκει σε άτομα που είναι καθιστικά και, απλώς, πραγματοποιούν υψομετρικές μεταναστεύσεις.[12]

Βιότοπος

 src=
Τα πυκνά δάση πλατύφυλλων δένδρων αποτελούν το σημαντικότερο αναπαραγωγικό οικοσύστημα της γαλαζοπαπαδίτσας

Η γαλαζοπαπαδίτσα είναι, κυρίως, είδος των δασικών οικοσυστημάτων, ιδίως όταν υπάρχουν βελανιδιές και σημύδες, ενώ τείνει να αποφεύγει τα αποκλειστικά δάση κωνοφόρων.[19] Κατά τη διάρκεια του χειμώνα, όμως, μπορεί να αναζητά την τροφή της σε καλαμιώνες και πιο ανοικτές θέσεις, ακόμη και σε έλη.[20] Επίσης, είναι από τα πλέον οικεία πτηνά σε αστικές περιοχές με πολύ πράσινο, ευρισκόμενη σε αστικά πάρκα και κήπους, ιδιαίτερα σε τοποθεσίες με διαθέσιμες πηγές τροφής.[14] Επίσης, σε οπωρώνες, φυσικούς φράκτες και καλλιεργημένες εκτάσεις με διάσπαρτα δένδρα ή θάμνους.[21]

Στο Ηνωμένο Βασίλειο η στατιστική ανάλυση των 5 πρώτων προτιμητέων οικοσυστημάτων, δίνει κατά σειράν τα εξής αποτελέσματα: Δάση πλατύφυλλων, Χωριά, Πόλεις, Λειμώνες και Αρόσιμες εκτάσεις .[22]

Στην Ελλάδα, η γαλαζοπαπαδίτσα απαντά σε πλατύφυλλα δάση, περιοχές με διάσπαρτα δένδρα, άλση, κήπους, δενδρόκηπους, ελαιώνες και καλαμιώνες.[15] Στα δασικά οικοσυστήματα με βελανιδιές, απαντά σε περιοχές με Quercus pubescens, στα μικρά υψόμετρα, και σε περιοχές με Q. frainetto, στα μέσα υψόμετρα. Λιγότερο κοινή, αλλά και πάλι διαδεδομένη, στα δάση με οξιές, ιτιές, και λεύκες. Στην Δ. Ελλάδα, οι γαλαζοπαπαδίτσες είναι κυρίως διαδεδομένες σε δάση με Q. ilex, ενώ στα δάση κωνοφόρων απαντούν, όταν είναι κοντά σε δάση πλατύφυλλων.[12]

Μορφολογία

Parus caeruleus01.jpg
 src=
Το πτέρωμα της ενήλικης γαλαζοπαπαδίτσας κυριαρχείται από γοητευτικό συνδυασμό χρωμάτων

Η γαλαζοπαπαδίτσα είναι πολύχρωμο πτηνό, από τα ομορφότερα στρουθιόμορφα που επισκέπτονται τις αστικές τοποθεσίες. Τα ενήλικα άτομα έχουν μικρό μέγεθος και χαρακτηρίζονται από τον συνδυασμό της κυανοπράσινης ράχης με το φωτεινό μπλε των πτερύγων και της ουράς, στοιχείο που κάνει το είδος να μη συγχέεται με κάποιο άλλο στην παρατήρηση πεδίου (indistinguishable). Η κάτω επιφάνεια του σώματος έχει λαμπερό κίτρινο χρώμα, με σκούρα, επιμήκη λωρίδα στο μέσον του στήθους. Το κεφάλι είναι στρογγυλεμένο και τρίχρωμο: το μέτωπο και τα πλαϊνά του προσώπου είναι λευκά, το στέμμα είναι γαλαζωπό, ενώ ο τράχηλος, το σαγόνι (bib) και οι οφθαλμικές λωρίδες έχουν μαύρο χρώμα που, ωστόσο, στην βάση του σβέρκου γίνεται κυανό. Η ουρά είναι μακριά και έχει το χρώμα του στέμματος. Το ράμφος είναι μικρό και κωνικό, γκριζωπό με κυανή απόχρωση. Η ίριδα είναι μαύρη, οι ταρσοί και τα πόδια έχουν το χρώμα του ράμφους.[14]

Τα φύλα είναι παρόμοια, με το πτέρωμα του θηλυκού ελαφρώς πιο «θαμπό» από εκείνο του αρσενικού. Αυτό οφείλεται, κυρίως, στο ότι οι άκρες των καλυπτηρίων φτερών των πτερύγων έχουν πιο σκούρο κυανό χρώμα στα αρσενικά από ό, τι στα θηλυκά. Επίσης, το πάχος της κυανής περιοχής στην βάση του τραχήλου, αποτελεί διαγνωστικό στοιχείο, αλλά είναι δύσκολο να παρατηρηθεί από απόσταση.[23]

Τα νεαρά άτομα έχουν ανοικτοκίτρινα -όχι λευκά- μάγουλα, με αχνό κιτρινωπό πτέρωμα, πιο πρασινωπά καλυπτήρια πτερύγων και πιο «θαμπό» γαλαζωπό στέμμα, σε σχέση με τους ενήλικες.[14] Η πρώτη έκδυση (moulting) των νεαρών ατόμων πραγματοποιείται από τα μέσα Ιουλίου μέχρι τα τέλη Οκτωβρίου, ανάλογα με την περίοδο εκκόλαψης των νεοσσών. Η εκάστοτε αλλαγή πτερώματος μπορεί να ολοκληρωθεί σε 120-150 ημέρες, και είναι από τις πιο μακρόχρονες για πτηνό τόσο μικρού μεγέθους.[24]

  • Υπό το υπεριώδες (300-400 nm), τα αρσενικά δείχνουν φωτεινότερο γαλαζωπό στέμμα από τα θηλυκά, στοιχείο χρήσιμο στην επιλογή συντρόφου, δεδομένου ότι εκείνα τα αρσενικά με το λαμπρότερο στέμμα είναι προτιμητέα. Το φαινόμενο αυτό καλείται φυλετικός μονοχρωματισμός (sexual monochromatism).[25]

Βιομετρικά στοιχεία

  • Μήκος σώματος: (10-) 11 έως 11,5 (-12) εκατοστά
  • Άνοιγμα πτερύγων: (90-) 18 έως 21 (-110) εκατοστά
  • Μήκος χορδής πτέρυγας: ♂ 6,5 ± 0,1 εκατοστά [Εύρος 6,3 – 6,8 εκατοστά (σε δείγμα Ν=23.092 ατόμων στο Ηνωμένο Βασίλειο)], ♀ 6,2 ± 0,1 εκατοστά [Εύρος 6,0 – 6,4 εκατοστά (Ν=29.571)]
  • Μήκος ουράς: ♂ 5,15 εκατοστά , ♀ 4,96 εκατοστά (κατά μέσον όρο) [26]
  • Βάρος: ♂ 10,1 – 12,4 γραμμάρια (Ν=16.854), ♀ 9,5 – 12,0 γραμμάρια (Ν=21.702) [22]

(Πηγές:[20][27][28][29][30][31][19][23][32][33][34])

Τροφή

Οι γαλαζοπαπαδίτσες είναι, κατά βάσιν εντομοφάγα πτηνά, τρεφόμενες με ενήλικα έντομα και τις προνύμφες τους (κυρίως Ημίπτερα, κάμπιες (κυρίως Λεπιδόπτερων) και αρθρόποδα (αράχνες και κολλέμβολα). Ωστόσο, μπορούν να καταναλώνουν φρούτα, μπουμπούκια, σπέρματα και σκληρούς καρπούς (φιστίκια, καρύδια, κ.α.), ιδιαίτερα τον χειμώνα, οπότε συχνάζουν και σε ταΐστρες πουλιών.

  • Το κίτρινο χρώμα στο σώμα του κάθε πτηνού οφείλεται στις καροτίνες που εμπεριέχονται στις κάμπιες που καταναλώνονται και είναι ενδεικτικό του αριθμού τους. Όσο πιο φωτεινό κίτρινο είναι, τόσο περισσότερα άτομα του αντίθετου φύλου προσελκύονται.[35]

Ηθολογία

Η γαλαζοπαπαδίτσα αναζητεί την τροφή της στα δένδρα και, μερικές φορές, στο έδαφος –πιο σπάνια από τον καλόγερο.[31] Είναι εξαιρετικά δραστήριο πτηνό, με μικρό βάρος έτσι, ώστε να μπορεί να στηρίζεται ακόμη και στα λεπτότερα κλαδιά. Χρησιμοποιεί διάφορες τεχνικές, όπως το ένα πόδι για να ακινητοποιεί την τροφή και να την ραμφίζει έντονα όταν είναι απαραίτητο. Έτσι καταναλώνει, π.χ., τους καρπούς με σκληρό περίβλημα (καρύδια, φουντούκια, κ.λπ.) και διάφορα σπέρματα. Εξετάζει κάθε κλαδί και φύλλο εξονυχιστικά, προωθούμενη με μικρά, διαδοχικά πηδήματα, ενώ είναι σε θέση να κρέμεται ανάποδα με μεγάλη άνεση.[14] Συχνά, αναζητά την τροφή της μαζί με τον καλόγερο, αλλά είναι πιο «ακροβατικό» πουλί από εκείνον, με ικανότητες ανάλογες με του δενδροβάτη (Certhia spp. )

Οι γαλαζοπαπαδίτσες μπορεί να γίνουν αρκετά επιθετικές,[31] ιδιαίτερα κατά την αναπαραγωγική περίοδο, όταν υπερασπίζονται την φωλιά τους. Θεωρείται ότι, έχουν υψηλό δείκτη ευφυΐας και ανάλογη περιέργεια. Κουρνιάζουν στα αειθαλή δένδρα ή σε αναρριχητικά φυτά (π.χ.κισσός), αλλά μπορεί να χρησιμοποιούν οποιεσδήποτε κοιλότητες, όταν οι καιρικές συνθήκες είναι κακές.[14]

«Κλέφτες» γάλακτος

Στο Ηνωμένο Βασίλειο, οι γαλαζοπαπαδίτσες είναι «διαβόητες» επειδή συνηθίζουν να ακολουθούν τους διανομείς γάλακτος (γαλατάδες), να αφαιρούν με το ράμφος τους το αλουμινένιο κάλυμμα του περιέκτη και να πίνουν «γουλιές» από το γάλα που προορίζεται για τους ενοίκους των σπιτιών.[19][35] Μάλιστα, δείχνουν ιδιαίτερη προτίμηση στο πλήρες γάλα (sic) και όχι το αποβουτυρωμένο, επειδή τους αρέσει η κρεμώδης κρούστα που σχηματίζεται στην επιφάνεια του πρώτου. Η συνήθεια αυτή έχει μειωθεί στις τελευταίες δεκαετίες, λόγω της προτίμησης του αποβουτυρωμένου γάλακτος στην κατανάλωση και της αγοράς των περιεκτών από το σουπερμάρκετ και όχι από τους διανομείς.[36][37]

Φωνή

Αναπαραγωγή

Τα τελετουργικά ερωτοτροπίας περιλαμβάνουν πτήσεις από την κορυφή των δένδρων, με τα αρσενικά να πετούν με καλά ανοιγμένες τις πτέρυγες. Τα αρσενικά προσεγγίζουν τα θηλυκά σε θέσεις ποσταρίσματος (perching posts), έχοντας ανασηκωμένα τα φτερά του στέμματος εν είδει λοφίου και μισάνοικτες, ισχυρά τρεμάμενες τις πτέρυγες. Συχνά, προσφέρουν τροφή στα θηλυκά, τα οποία μιμούνται τις κινήσεις των νεοσσών, κάτι που αποτελεί κομμάτι της αναπαραγωγικής ηθολογίας πολλών μελών της οικογενείας.[14] Οι πληθυσμοί που αναπαράγονται στα νότια φωλιάζουν μετά τα μέσα Απριλίου, ενώ εκείνοι που αναπαράγονται στον βορρά, μετά τις αρχές Μαΐου. Η ωοτοκία πραγματοποιείται άπαξ σε κάθε περίοδο φωλιάσματος στα δυτικά και νότια, αλλά δύο φορές στα ανατολικά και βόρεια.[21]

Στις περιοχές αναπαραγωγής (βλ. Βιότοπος), η φωλιά κατασκευάζεται μέσα σε μια κοιλότητα, είτε ενός δένδρου, είτε ενός τοίχου, ενώ αρκετές φορές χρησιμοποιούνται τεχνητές φωλιές,[21] αλλά και ασυνήθιστες θέσεις όπως παλιά γραμματοκιβώτια.[32] Η φωλιά κατασκευάζεται από το θηλυκό και είναι μια κυπελοειδής δομή από βρύα, γρασίδι, νεκρά φύλλα, μαλλί και ιστούς αράχνης, επιστρωμένη με μαλλί, πούπουλα και φτερά.[21]

  • Πτηνά με υψηλό δείκτη ευφυΐας, οι γαλαζοπαπαδίτσες έχουν παρατηρηθεί να απολυμαίνουν (sic) τις φωλιές τους μεταφέροντας σε αυτές, αρωματικά φυτά της οικογένειας Lamiaceae (Labiatae), όπως δενδρολίβανο, μέντα, κ.α.[35]
 src=
Νεοσσός γαλαζοπαπαδίτσας

Η γέννα αποτελείται από (5-) 7 έως 12 (-16) πολύ μικρά, υποελλειπτικά και γυαλιστερά αβγά, διαστάσεων 15,6 Χ 12,0 χιλιοστών και βάρους 1,1 γραμμαρίων, εκ των οποίων ποσοστό 6% είναι κέλυφος.[38] Η επώαση αρχίζει, συνήθως, πριν εναποτεθούν τα τελευταία 2-3 αβγά και, συχνά, τα καλύπτει με το υλικό επίστρωσης.[14][21] Πραγματοποιείται μόνον από το θηλυκό (το αρσενικό εφοδιάζει με τροφή) και διαρκεί (12-) 13 έως 14 (-16) ημέρες, περίπου.[21][30] Οι νεοσσοί είναι φωλεόφιλοι (altricial) και χρήζουν της άμεσης προστασίας των γονέων. Η πτέρωση των νεοσσών πραγματοποιείται στις (15-) 18 έως 20 (-23) ημέρες,[21][30] και η ανεξαρτητοποίησή τους, 3-4 εβδομάδες αργότερα.[14]

Θηρευτές

Το μικρό μέγεθος της γαλαζοπαπαδίτσας την καθιστά ευάλωτη σε μεγαλύτερα πουλιά όπως οι καρακάξες, που συλλαμβάνουν τους ευάλωτους νεοσσούς, όταν αυτοί εγκαταλείπουν την φωλιά. Πάντως, οι πιο σημαντικοί θηρευτές του είδους είναι το ξεφτέρι και οι οικιακές γάτες. Στο Ηνωμένο Βασίλειο, τις φωλιές μπορεί, επίσης, να λυμαίνονται νυφίτσες, κόκκινοι και γκρίζοι σκίουροι.

Απειλές

Το είδος δεν αντιμετωπίζει ιδιαίτερους κινδύνους στο ευρύτερο φάσμα κατανομής του, πέραν των κακών καιρικών συνθηκών που, όταν ενσκύπτουν , μπορεί να αποδεκατίσουν χιλιάδες άτομα, ιδιαίτερα εάν εμφανιστούν την περίοδο φωλιάσματος. Αυτό οφείλεται στο ότι, επηρεάζουν την διαθεσιμότητα τροφικών πόρων, κυρίως των προνυμφών (κάμπιες) με τις οποίες σιτίζονται οι νεοσσοί.[39]

Κατάσταση πληθυσμού

To είδος είναι από τα πλέον διαδεδομένα στις αστικές περιοχές, ιδιαίτερα στις βορειοευρωπαϊκές χώρες, με αυξητικές τάσεις των πληθυσμών τους. Η IUCN κατατάσσει το είδος στα Ελαχίστης Ανησυχίας (LC).[40] Τους μεγαλύτερους καταγεγραμμένους αναπαραγωγικούς πληθυσμούς στην Ευρώπη, διαθέτουν η Γαλλία, η Γερμανία, η Ισπανία, το Ηνωμένο Βασίλειο και η Πορτογαλία.[41]

Κατάσταση στην Ελλάδα

Η γαλαζοπαπαδίτσα, είναι από τα πιο κοινά και διαδεδομένα στρουθιόμορφα της χώρας, αναπαραγόμενα μονίμως σε όλα τα ηπειρωτικά και στα περισσότερα νησιά. Βέβαια, λόγω της φύσης των ενδιαιτημάτων της, απουσιάζει από τις άνυδρες, ξηρές περιοχές χαμηλού υψομέτρου (Ν. Ελλάδα και πολλά νησιά). Υψομετρικά, κινείται στα 1.200-1.500 μ., αλλά δεν είναι σπάνιο να παρατηρηθεί -τοπικά- μέχρι τα 2.000 μ.[12]

Άλλες ονομασίες

Η Γαλαζοπαπαδίτσα πολλές φορές απαντά στον ελλαδικό χώρο και με την ονομασία Καλόγερος ή Καλόγερος,[42] αλλά δεν πρόκειται για το είδος Parus major (καλόγερος).

Παραπομπές

  1. Howard and Moore, p. 525-6
  2. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=559612
  3. 3,0 3,1 Howard and Moore, p. 525
  4. 4,0 4,1 http://www.iucnredlist.org/details/full/22711944/0
  5. 5,0 5,1 5,2 http://www.hbw.com/species/common-blue-tit-cyanistes-caeruleus
  6. ΠΛΜ, 36:458
  7. Linnaeus, p. 190
  8. Gill et al
  9. Föger & Pegoraro, p. 12, 96
  10. 10,0 10,1 http://maps.iucnredlist.org/map.html?id=22711944
  11. Föger & Pegoraro, p. 13-16
  12. 12,0 12,1 12,2 12,3 Handrinos & Akriotis, p. 270
  13. http://ibc.lynxeds.com/species/common-blue-tit-cyanistes-caeruleus
  14. 14,0 14,1 14,2 14,3 14,4 14,5 14,6 14,7 14,8 planetofbirds.com
  15. 15,0 15,1 Όντρια (Ι), σ. 178
  16. RDB, σ. 160
  17. Σφήκας, σ. 70
  18. Σφήκας, σ. 98
  19. 19,0 19,1 19,2 Scott & Forrest, p. 164
  20. 20,0 20,1 Flegg, p. 208
  21. 21,0 21,1 21,2 21,3 21,4 21,5 21,6 Harrison, p. 284
  22. 22,0 22,1 http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob14620.htm
  23. 23,0 23,1 http://www.ibercajalav.net
  24. Föger & Pegoraro, p. 96
  25. "Blue tits are ultraviolet tits". Royal Society. 22 March 1998
  26. Föger & Pegoraro, pp. 20-26
  27. Harrison & Greensmith, p. 322
  28. Mullarney et al, p. 346
  29. Heinzel et al, p. 310
  30. 30,0 30,1 30,2 Perrins, p. 182
  31. 31,0 31,1 31,2 Bruun, p. 268
  32. 32,0 32,1 Singer, p. 324
  33. Όντρια, σ. 178
  34. Πάπυρος Λαρούς Μπριτάνικα
  35. 35,0 35,1 35,2 http://www.bbc.co.uk/nature/life/Blue_Tit
  36. McCarthy
  37. Sasvári
  38. http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob800.htm
  39. Derbyshire, David (5 November 2007). Disappearing blue tits pay the price of soggy summer . The Daily Mail (Associated Newspapers)
  40. http://www.iucnredlist.org/details/22711944/0
  41. http://www.birdlife.org/datazone/userfiles/file/Species/BirdsInEuropeII/BiE2004Sp7057.pdf
  42. Απαλοδήμος, σ. 35

Πηγές

  • del Hoyo, J.; Elliot, A.; Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  • Dolenec, Z. 2007. Spring temperatures in relation to laying dates and clutch size of the blue tit (Parus caeruleus) in Croatia. Wilson Journal of Ornithology 119: 299-301.
  • Föger Manfred, Karin Pegoraro: Die Blaumeise. Neue Brehm Bücherei, Hohenwarsleben 2004, ISBN 3-89432-862-2
  • Gill, Frank B.; Beth Slikas and Frederick H. Sheldon (2005). Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122 (1): 121–143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2.
  • IUCN. 2012. IUCN Red List of Threatened Species (ver. 2012.1). Available at:http://www.iucnredlist.org. (Accessed: August 2015).
  • Jenkins, D.; Watson, A. 2000. Dates of first arrival and song of birds during 1974-1999 in mid-Deeside, Scotland. Bird Study 47: 249-251.
  • Jenni, L.; Kery, M. 2003. Timing of autumn bird migration under climate change: advances in long-distance migrants, delays in short-distance migrants. Proceedings of the Royal Society of London Series B 270(1523): 1467-1471.
  • McCarthy, Michael (31 December 2003). Blue tits lose their bottle as milk thieves. The Independent. Retrieved 22 August 2011.
  • Sasvári, Lajos (August 1979). Observational learning in great, blue and marsh tits. Animal Behaviour 27 (3): 767–771. doi:10.1016/0003-3472(79)90012-5.
  • Snow, D.W. and Perrins, C.M. 1998. The Birds of the Western Palearctic, Volume 1: Non-Passerines. Oxford University Press, Oxford.
  • Winkel, W.; Hudde, H. 1997. Long-term trends in reproductive traits of tits (Parus major, P. caeruleus) and pied flycatchers (Ficedula hypoleuca) . Journal of Avian Biology 28: 187-190.

Βιβλιογραφία

  • Howard and Moore, Checklist of the Birds of the World, 2003.
  • Bertel Bruun, Birds of Britain and Europe, Hamlyn 1980.
  • Bob Scott and Don Forrest, The Birdwatcher’s Key, Frederick Warne & Co, 1979
  • Christopher Perrins, Birds of Britain and Europe, Collins 1987.
  • Colin Harrison & Alan Greensmith, Birds of the World, Eyewitness Handbooks, London 1993
  • Colin Harrison, Nests, Eggs and Nestlings Of British and European Birds, Collins, 1988.
  • Dennis Avon and Tony Tilford, Birds of Britain and Europe, a Guide in Photographs, Blandford 1989
  • Detlef Singer, Field Guide to Birds of Britain and Northern Europe, The Crowood Press, Swindon 1988
  • Gray, Mary Taylor The Guide to Colorado Birds, Westcliffe Publishers, 1998
  • Hermann Heinzel, RSR Fitter & John Parslow, Birds of Britain and Europe with North Africa and Middle East, Collins, 1995
  • Jim Flegg, Field Guide to the Birds of Britain and Europe, New Holland, London 1990
  • Killian Mullarney, Lars Svensson, Dan Zetterström, Peter J. Grant, Τα Πουλιά της Ελλάδας Της Κύπρου και της Ευρώπης, ΕΟΕ, 2007
  • Killian Mullarney, Lars Svensson, Dan Zetterström, Peter J. Grant, Τα Πουλιά της Ελλάδας Της Κύπρου και της Ευρώπης, Collins
  • Enticott Jim and David Tipling: Photographic Handbook of the Seabirds of the World, New Holland, 1998
  • Peter Colston and Philip Burton, Waders of Britain and Europe, Hodder & Stoughton, 1988
  • Rob Hume, RSPB Complete Birds of Britain and Europe DK, 2002
  • Handrinos & Akriotis, The Birds of Greece, Helm 1997
  • R. Grimmett, C. Inskipp, T. Inskipp, Birds of Nepal, Helm 2000
  • Γιώργος Σφήκας, Πουλιά και Θηλαστικά της Κρήτης, Ευσταθιάδης, 1989
  • Γιώργος Σφήκας, Πουλιά και Θηλαστικά της Κύπρου, Ευσταθιάδης, 1991
  • Πάπυρος Λαρούς, εκδ. 1963 (ΠΛ)
  • Πάπυρος Λαρούς Μπριτάνικα, εκδ. 1996 (ΠΛΜ)
  • Ιωάννη Όντρια (I), Πανίδα της Ελλάδας, τόμος Πτηνά.
  • Ιωάννη Όντρια (II), Συστηματική Ζωολογία, τεύχος 3.
  • Ντίνου Απαλοδήμου, Λεξικό των ονομάτων των πουλιών της Ελλάδας, 1988.
  • Σημαντικές Περιοχές για τα Πουλιά της Ελλάδας (ΣΠΕΕ), ΕΟΕ 1994
  • «Το Κόκκινο Βιβλίο των Απειλουμένων Σπονδυλοζώων της Ελλάδας» (RDB), Αθήνα 1992
  • Χανδρινός Γιώργος (Ι), «Το Κόκκινο Βιβλίο των Απειλουμένων Σπονδυλοζώων της Ελλάδας»
  • Ιωάννου Χατζημηνά, Επίτομος Φυσιολογία, εκδ. Γρ. Παρισιάνου, Αθήνα 1979
  • Βασίλη Κλεισούρα, Εργοφυσιολογία, εκδ. Συμμετρία, Αθήνα 1990
  • Γεωργίου Δ. Μπαμπινιώτη, Λεξικό της Νέας Ελληνικής Γλώσσας, Αθήνα 2002
  • Valpy, Francis Edward Jackson, An Etymological Dictionary of the Latin Language
  • Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata (in Latin). Holmiae (Laurentii Salvii).
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Γαλαζοπαπαδίτσα: Brief Summary ( Grego, Moderno (1453-) )

fornecido por wikipedia emerging languages

H Γαλαζοπαπαδίτσα είναι στρουθιόμορφο πτηνό της οικογενείας των Παριδών, που απαντά και στον ελλαδικό χώρο. Η επιστημονική ονομασία του είδους είναι Cyanistes caeruleus και περιλαμβάνει 9 υποείδη.

Στην Ελλάδα απαντούν τα υποείδη C. c. caeruleus (Linnaeus, 1758) και C. c. calamensis (Parrot, 1908), με το δεύτερο να είναι ενδημικό στην χώρα.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Кăвак кăсăя ( Tchuvache )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Кăвак кăсăя
 src=
Cyanistes caeruleus

Кăвак кăсăя (Cyanistes caeruleus) – çерçирен кăшт пĕчĕкрех кайăк. Çăмартисем (7-10) шурă. Икĕ хут чĕп кăларать. Ытларах юманлăхсенче пурăнать. Садсемпе парксенче те курма пулать. Сăмси пĕчĕк, анчах вăйлă аталаннă. Хĕлле шăнса ларнă хăмăш авăрне те кăшласа ватма, унта хĕл каçакан хурт-кăпшанкăна тупса çиме пултарать. Юрри питĕ кĕске те начар, сахал юрлать. Нăрăсемпе тата лĕпĕшсемпе апатланать. Хĕлле юман çинче апатланаççĕ. Хĕл каçма ниçта та вĕçсе каймасть. Пирĕн тăрăхри чи илемлĕ кайăксенчен пĕри пур çĕрте те лайăх сарăлнă.

Асăрхавсем

Каçăсем

Кăсăя йышшисен тĕсĕсем Пысăк кăсăя | Кăвак кăсăя | Вăрăм хӳреллĕ кăсăя | Тĕпекеллĕ кăсăя | Шурă кăсăя | Хура кăсăя | Хура пуçлă кăсăя
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Кăвак кăсăя: Brief Summary ( Tchuvache )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Кăвак кăсăя  src= Cyanistes caeruleus

Кăвак кăсăя (Cyanistes caeruleus) – çерçирен кăшт пĕчĕкрех кайăк. Çăмартисем (7-10) шурă. Икĕ хут чĕп кăларать. Ытларах юманлăхсенче пурăнать. Садсемпе парксенче те курма пулать. Сăмси пĕчĕк, анчах вăйлă аталаннă. Хĕлле шăнса ларнă хăмăш авăрне те кăшласа ватма, унта хĕл каçакан хурт-кăпшанкăна тупса çиме пултарать. Юрри питĕ кĕске те начар, сахал юрлать. Нăрăсемпе тата лĕпĕшсемпе апатланать. Хĕлле юман çинче апатланаççĕ. Хĕл каçма ниçта та вĕçсе каймасть. Пирĕн тăрăхри чи илемлĕ кайăксенчен пĕри пур çĕрте те лайăх сарăлнă.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Күкбаш турғай ( Basquir )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

Күкбаш турғай, күкәнәш, ҡарабаш турғай, майгис, майсыл (рус. Лазоревка(лат. Cyanistes caeruleus— турғайҙар отрядендәге ҙур булмаған ҡошсоҡ.

Ҡылыҡһырлама

Турғайҙан бәләкәйерәк. Ботаҡтан ботаҡҡа һикергеләп йөрөүсе ҡошсоҡ. Түбәһе сағыу күк, аҫтынан аҡ һыҙыҡтар үтә. Аҡ сикәләре ҡара һыҙыҡ менән уратылған. Ҡанаттары һәм ҡойроғо күк, арҡаһы йәшел. Кәүҙәһенең аҫ яғы һары, уртаһынан өҙөк-өҙөк ҡара һыҙыҡ үтә. Ҡарабаш турғайҙан бәләкәйлеге һәм күк башы менән айырыла.

Тауышы

Тауышы яңғырауыҡлы: «тин-тин-тиррзз».

һайрауы

Йәшәү рәүеше

Япраҡлы урмандарҙа йәшәй. Бөжәктәр һәм уларҙың ҡурсаҡтары менән туйына. Йылы яҡҡа китмәй. Бер урындан икенсе урынға күсеп йәшәй. Ағас ҡыуыштарында оялай. Ҡыҙғылт көрән һипкелле 9—13 бөртөк аҡ йомортҡаһы була. Зарарлы бөжәктәрҙе ҡырып, файҙа килтерә.

Әҙәбиәт

  • Э.Ф. Ишбирҙин. Башҡортостан ҡоштары китабы. Өфө,1986 йыл. ИБ №3478 28.693.35 И 90
  • Остапенко В. А. Птицы в вашем доме: Справочное пособие. — М.: Арнадия, 1996. - ISBN 5-88666-011-9

Иҫкәрмәләр

{{|de}} {{|sv}}

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Күкбаш турғай: Brief Summary ( Basquir )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Cyanistes caeruleus

Күкбаш турғай, күкәнәш, ҡарабаш турғай, майгис, майсыл (рус. Лазоревка(лат. Cyanistes caeruleus— турғайҙар отрядендәге ҙур булмаған ҡошсоҡ.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Көк кашка чымчык ( Quirguiz )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Көк кашка чымчык.

Көк кашка чымчык (лат. Parus caeruleus) — сайрагыч чымчыктардын бир түрү.

Колдонулган адабияттар

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia жазуучу жана редактор
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Лазурівка ( Rusyn )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Лазурівка

Лазурівка (Cyanistes caeruleus) є дрібный синицёвый співак шыроко росшыреный в мірній і субарктічній Европі і западній Азії.

Опис

  • Довжка тїла: 11-13 cm
  • Роспятя крыл: 20 цм
  • Вага: 11 ґ

Їй шпеціфічнов ознаков, котра єй одрїзнять од подобной звычайной синицї, є синє тимя головы і тмава смуга через очі і спідню часть горла. Чоло і лиця мать білы, затылок, крыла і хвостовы пірка синї, хырбет жовткасто зеленый, бріхова часть тїла є сирово жовта з узков чорнов смужков, ногы синяво сивы і фарба оч тмаво бура. Молоды синицї суть наперед сивы із світло синєм надыхом на крижах, пізнїше здобывають выразне жовтїше зафарблїня як їх родічі.

Хованя

Лазурівка є сталый вид. Жыє в листяных і змішаных лїсах, парках, алейах, загородах, але і в сентрах векшых міст. На зиму творить змішаны ґрупы а тыж як другы виды синицї вынимать ся і тот вид незвычайнов чіперностёв і велёраз під час гляданя стравы вісить долов головов. Неприязны хвилї перебывать скрыта в невеликій ямцї в земли. Лазурівка ся найчастїше озывать выразным „ті-ті-ті“, як варовный звук хоснує выразне „чіір“.

В природї ся звычайно дожывать 1,5 рока.[1]

Страва

Лазурівка належыть міджі цїнных пожерачів рослиновых шкодцїв, як суть наприклад гусеніцї мотыля, вшелиякы мушкы, хоць на ярь любить обжерати і молоды квітя листяных стромів або різне насїня, особливо пак сонячніцёвы. В зимушнім часї собі страву рада спестрить бурьскыма орїшками або шмальцём в сітьцї.

Розмножованя

Гнїздить в дуплах стромів або в деревяных будьках завішеных на стромах а до свого гнїзда ся вертать каждый рік.

 src=
Гнїздо в будцї

Як є їй гнїздо огрожене, зъїжыть хохолку на голові, зачне сычати і до предатора неогрожено клювати. Гнїздо собі будує звычайно з мохів, піря або різной травы а єдну аж дві зношкы яєць кладе міджі апрілём і маём. Єдна зношка бывать в порївнаню з іншыма співаками дуже богата і обычайно рахує сїм аж дванадцять білых, червенкасто флякастых яєць.

Саміця на яйцях сидить 12-14 днїв.

 src=
Лягнутя

Молодята опущають гнїздо по 17-18 днях жывота.

 src=
"Hotové" sýkorky
 src=
Першый погляд на світ
 src=
Парутыжднёве молодя

Таксономія

Лазурівку першыраз описав Карл Лінней в роцї 1758 в своїм дїлї Systema naturae (Сістема природы) під науковым іменом Parus caerulaus.[2]

Розознаваме у нёй дакілько підвидів:[3]

Референції

  1. http://www.garden-birds.co.uk/information/lifespan.htm
  2. (Латиньскы) Linné, C. (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii)., 190. “P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.”
  3. http://www.biolib.cz/cz/taxon/id8948/

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Лазурівка: Brief Summary ( Rusyn )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Лазурівка

Лазурівка (Cyanistes caeruleus) є дрібный синицёвый співак шыроко росшыреный в мірній і субарктічній Европі і западній Азії.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Модроглава сипка ( Macedônio )

fornecido por wikipedia emerging languages

Модроглавата сипка (науч. Cyanistes caeruleus) е мала врапчевидна птица од фамилијата на сипките (Paridae). Птицата лесно се распознава со нејзините сини и жолти перје, но многу авторитети ја оспоруваат научната класификација.

Тие се обично постојани жители, не се преселници, широко распространети и вообичаени низ умерена и субарктичка Европа и западна Азија, во иглолисните и мешаните шуми со дабови. Ја има и во Македонија. Обично гнездат во дупки од дрвја и лесно се адаптираат во куќички за птици. Најголем конкурент за гнездење и хранење ѝ е многу поголемата голема сипка.

Се храни со инсекти и пајаци, но вон сезоната на парење јаде и семиња и друга растителна храна. Како и другите сипки, и оваа е впечатлива со своите способности да стои наглавечки кога ја бара храната по гранчињата и ливчињата на дрвјата.

Таксономија и систематизација

Видот за првпат е опишан од Linnaeus во неговата Systema naturae, 1758 како Parus caeruleus.[2]

Повеќето авторитети го сметаат Cyanistes за надрод на Parus, но Британското орнитолошко здружение го смета Cyanistes за посебен род. Ова е поткрепено со анализите на mtDNA, цитохромот b, кои сугерираат дека не само што е различен, туку и не е близок со другите сипки.[3]

 src=
Возрасна птица на Канарски Острови, со црна круна.
 src=
Расите на Канарски Острови

Моментално се издвојуваат најмалку 9 подвида:[4]

Два традиционални подвида се разликуваат на Канарски Острови (teneriffae) и северозападна Африка (ultramarinus). Истражувањата се на пат овие два подвида да ги подели во видови:[6]

  • Parus ultramarinus (афроканарска сина сипка); (Bonaparte, 1841);
  • Parus teneriffae (канарска сина сипка); (Lesson, 1831).

Опис

Модроглавата сипка обично е долга 12 см, има распон на крилјата од 18 см и е тешка околу 11 грама. [7]

Типичниот примерок има азурно сина круна и темно сина линија што минува низ окото, и бело што ги опкружува образите. Има бело чело и линија на крилото. Тилот, крилјата и опашката се сини, а грбот е жолтеникавозелен. Долните делови се претежно сулфурножолти со темна линија на долниот дел од стомакот. Жолтилото е резултат на жолто-зелените гасеници што ги јаде и големото ниво на каротенски пигмент.[8] Клунот е црн, нозете синосиви, очите темно кафеави. Половите се слични, но под ултравиолетова ламба, мажјаците имаат посветла сина круна. [9] Младите птици се забележливо пожолти.

Однесување

 src=
Младенче во Лондон

Зимно време, модроглавите формираат мешани јата со големите сипки, и првите се можеби подобри гимнастичари за качување и висење по гранчиња. Модроглавите сипки често се качуваат по стеблата на дрвјата со кратки скокови, имитирајќи ги ползачите. Како по правило птиците спијат во бршлени или зимзелени дрвја, но во студените зими бараат потопли дупки, во дрвјата или во куќичките за птици. Многу се агилни и може да висат речиси секаде.

Ова е вообичаена и популарна европска птица што ја има по градините и е интересна со нејзините акробатски изведби додека јаде оревчиња и слични плодови.

Размножување

 src=
Хранејќи ги младенчињата во куќичка за птици

Модроглавата сипка ќе гнезди во секоја соодветна дупка во дрво, трупец, ѕид или куќичка за птици, натпреварувајќи се со градското врапче или големата сипка за местото. Истото гнездо се користи година по година, а откако еден пар ќе умре, друг го зазема местото.

Вообичаено несат многу јајца, просечно 7-8, но во леглото може да има јајца од две или повеќе несилки. Додека ги квачат, овие птици се агресивни, с’скаат, па и гризат ако им се приближи опасност. Додека ги штити јајцата, птицата ја крева својата цуцулка, но тоа е знак на возбуденост, а не на лутина. Цуцулката ја креваат и во прикажувањето за време на сезоната на парење. Гнездото го постилаат со меки материјали како: мов, влакна, волна, пердувчиња и сл. Не е необично само една птица да ги храни младенчињата, и тогаш таа на секои 90 секунди носи храна.

Исхрана

Модроглава сипка на хранилка

Модроглавата сипка е вреден уништувач на штетници иако не ги чисти листовите целосно. Понекогаш ѝ се случува да откорне млада пупка со надеж да најде инсекти. Сепак, нема вид кој уништува повеќе штетници од неа. Освен со овие инсекти, птицата се храни и со семиња, како другите сипки.

Огласување

Оваа птица користи песни и повици преку целата година.[10] Песната ја користи повеќе на почетокот од пролетта за да ја означи својата територија и да ја привлече женката. Повиците се користат од повеќе причини.[11] Комуникацијата со други модроглави сипки е најважната причина. Тие се информираат една со друга за локацијата на дрвото каде се наоѓаат, а повикот за тревога ги информира другите (па и другите видови птици како големата сипка, црвеногушката и ползачите) дека има опасност во близина. Пискањето, на пример, го користат да информираат дека има предатор кој се движи ниско по земја во близина, како мачка, куче, лисица и сл.[12] Понекогаш, ова е придружено со мобинг-однесување, односно, птиците ќе се соберат во јато и ќе му се спротистават на предаторот. Свиркачкиот аларм, пак, го користат за предупредување од летачки предатори, како што се јастребите врапчaр, кокошкар, глувчар. Серија од пискави ци-ци повици се користат од двата пола пред и за време на парењето.[13]

Статус

Моментално има околу 20–44 милиони пара модроглави сипки во Европа.Нивна најголема закана се разните предатори и некои паразити.

Просечно живеат од 1.5 до 3 години.[7][14] Најдолги регистрирани животни векови имале: 11 години и 7 месеци, птица во Чешка,[15] и 9 години и 9 месеци во Велика Британија.[16] Според Црвениот список на МСЗП оваа птица е во категоријата на вид со најмала загриженост.[1]

Наводи

  1. 1,0 1,1 BirdLife International (2012). Parus caeruleus. Црвен список на загрозени видови на МСЗП. Верзија 2012.1. Меѓународен сојуз за заштита на природата. конс. 16 July 2012. (англиски)
  2. Linnaeus, C (1758) (на Latin). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii).. стр. 190. „P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.“
  3. Gill, Frank B.; Beth Slikas and Frederick H. Sheldon. Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. „Auk“ том 122 (1): 121–143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2.
  4. Clements, James (2011). The Clements Checklist of Birds of the World (6th издание). Cornell University Press. ISBN 0-7136-8695-2.
  5. Mlíkovský, Jiří (26 август 2011 г). Nomenclatural and taxonomic status of bird taxa (Aves) described by an ornithological swindler, Josef Prokop Pražák (1870–1904). „Zootaxa“ (3005): 45–68.
  6. Kvist, Laura (2006). "Response to "Taxonomic status of 'phylogroups' in the Parus teneriffae complex (Aves)" by George Sangster". Molecular Phylogenetics and Evolution 38 (1): 290. doi:10.1016/j.ympev.2005.10.012. (HTML abstract)
  7. 7,0 7,1 „Blue Tit (Cyanistes caeruleus)“. British Trust for Ornithology. 8 December 2010. конс. 23 August 2011.
  8. „Blue tit, Nature Wildlife“. BBC. 23 August 2011. конс. 23 August 2011.
  9. „Blue tits are ultraviolet tits“. Royal Society. 22 March 1998. конс. 17 March 2012.
  10. Cramp S, Perrins CMP et al(1993). Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa - The Birds of the Western Palearctic Volume VII. Oxford University Press, Oxford, New York 1993
  11. Bijnens L and Dhondt AA (1984). Vocalizations in a Belgian Blue Tit Parus c. caeruleus population. Gerfault 74, 243-69
  12. Klump GM and Curio E (1983). Reactions of Blue Tits Parus caeruleus to Hawk Models of Different Sizes. Bird Behavior 4, 78-81
  13. Hinde, RA (1952). The behaviour of the Great Tit (Parus Major) and some other related species. Behaviour (Suppl.) II: 1-201.
  14. „Life Expectancy“. British Garden Birds. David Gains. конс. 24 January 2007.
  15. „European Longevity Records“. European Union for Bird Ringing (EURING). 26 November 2010. конс. 23 August 2011.
  16. „Longevity records for Britain & Ireland in 2009“. British Trust for Ornithology. 9 December 2010. конс. 23 August 2011.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори и уредници на Википедија
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Модроглава сипка: Brief Summary ( Macedônio )

fornecido por wikipedia emerging languages

Модроглавата сипка (науч. Cyanistes caeruleus) е мала врапчевидна птица од фамилијата на сипките (Paridae). Птицата лесно се распознава со нејзините сини и жолти перје, но многу авторитети ја оспоруваат научната класификација.

Тие се обично постојани жители, не се преселници, широко распространети и вообичаени низ умерена и субарктичка Европа и западна Азија, во иглолисните и мешаните шуми со дабови. Ја има и во Македонија. Обично гнездат во дупки од дрвја и лесно се адаптираат во куќички за птици. Најголем конкурент за гнездење и хранење ѝ е многу поголемата голема сипка.

Се храни со инсекти и пајаци, но вон сезоната на парење јаде и семиња и друга растителна храна. Како и другите сипки, и оваа е впечатлива со своите способности да стои наглавечки кога ја бара храната по гранчињата и ливчињата на дрвјата.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори и уредници на Википедија
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

ЦӀыжьдадэщӀыху ( Circassiano Cabardiano )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Cyanistes caeruleus

ЦӀыжьдадэщӀыху (лат-бз. Cyanistes caeruleus) — цӀыжьдадэ лъэпкъым щыщ лӀэужьыгъуэщ

Теплъэр

И теплъэ нэхъыщхьэр щӀыху, натӀэхущ, щхьэщыгур къащхъуэ ӀэпапӀэ хъурейщ. Пэ гъуабжэщ.

Здэпсэур

Щопсэу къэрал куэдым я мэз зэхэпхъахэм. Еуропэм, Ищхъэрэ Африкэм щыӀэхэр лъэтэжкъым, щӀыпӀэ щхьэхухэм я деж мэӀэпхъуэ, Къаукъазым щыкуэдкъым. Щогъуалъхьэ къущхьэм, тафэм, жыг хадэхэм, паркхэм. Хуэчэфу къегъэщхьэпэ жыгыуӀу жьгъейхэм къагъэна жыг гъуанэхэр.

Ӏусыр

Ӏус нэхъыщхьэр щыгъыныхьхэр, бэджхэр, цӀывхэр.

Тхылъхэр

  • Брат Хьэсин. Адыгэхэм я къуалэбзу щӀэныгъэр. Черкеск къ. 2007 гъ.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

ЦӀыжьдадэщӀыху: Brief Summary ( Circassiano Cabardiano )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Cyanistes caeruleus

ЦӀыжьдадэщӀыху (лат-бз. Cyanistes caeruleus) — цӀыжьдадэ лъэпкъым щыщ лӀэужьыгъуэщ

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

蓝山雀 ( Chinês Wu )

fornecido por wikipedia emerging languages

蓝山雀(学名: Cyanistes caeruleus ),又名蓝冠山雀,是长10.5-12厘米个山雀。渠垃分布拉欧洲温带搭亚北极带搭子西亚个林地。渠并非候鸟。

蓝山雀最先由卡尔·林奈(Carolus Linnaeus)于1758年命名为Parus caeruleus。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Mpalúlu-bulé ( Lingala )

fornecido por wikipedia emerging_languages

Mpalúlu-bulé (Parus caeruleus) ezalí ndɛkɛ ya elanga mpé zámba na Erópa. Losála la Mpalúlu-bulé bazalí bondɔbɔ́ (libumu), mpɛ́mbɛ́ (elongi) mpé bulé (likoló lya motó mpé mokíla). Elýí nyamankɛ́kɛ́, mimbóto mpé nkóna. Bolaí ezalí 11.5 cm, bozito ezalí 11 g. Bosándá bwa lipapú ezalí 6-6,9 cm. Bazalí 14 makeí.

Búku
  • Ndɛkɛ ya Erópa : Búku ya baníngá ya ndɛkɛ na esé bapaya. Benziger, 2018.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging_languages

Mpalúlu-bulé: Brief Summary ( Lingala )

fornecido por wikipedia emerging_languages

Mpalúlu-bulé (Parus caeruleus) ezalí ndɛkɛ ya elanga mpé zámba na Erópa. Losála la Mpalúlu-bulé bazalí bondɔbɔ́ (libumu), mpɛ́mbɛ́ (elongi) mpé bulé (likoló lya motó mpé mokíla). Elýí nyamankɛ́kɛ́, mimbóto mpé nkóna. Bolaí ezalí 11.5 cm, bozito ezalí 11 g. Bosándá bwa lipapú ezalí 6-6,9 cm. Bazalí 14 makeí.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging_languages

Бешара хьоза ( Chechena )

fornecido por wikipedia emerging_languages

Бешара хьоза — (оьрсаша «Лазаревка» олу). ТӀемаш а цӀога а сийна ду букъ баьццара бу, хьаж кӀай ду цуьнан, беснеш а кӀай ю, лаг Ӏаьржа ду, хандаргана тӀоьхула а Ӏаьржа мас ю. Накха можа бу, чукӀело а можа ю. Хьуьн чохь а бошмашкахь а хуьлуш ду и тайпа хьоза. Баннаш дечу хенахь цхьана хуьлу стен боьршан шиъ. Диттан гаьннаш тӀера каде ду гӀаттар, кхечу гаьн тӀе хаар. Бен диттан хари чохь бо. ХӀоьаш апрель-май баттахь до 5-10. ХӀоьаш кӀай хуьлу, цӀиэ бос бетталуш, ал тӀедарчий а долуш. Декар иштта ду: «Ци-ци-цӀир-р-р».

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging_languages

Eurasian blue tit ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Eurasian blue tit in Sweden, April 2018

The Eurasian blue tit (Cyanistes caeruleus)[2] is a small passerine bird in the tit family, Paridae. It is easily recognisable by its blue and yellow plumage and small size.

Eurasian blue tits, usually resident and non-migratory birds, are widespread and a common resident breeder throughout temperate and subarctic Europe and the western Palearctic in deciduous or mixed woodlands with a high proportion of oak. They usually nest in tree holes, although they easily adapt to nest boxes where necessary. Their main rival for nests and in the search for food is the larger and more common great tit.

The Eurasian blue tit prefers insects and spiders for its diet. Outside the breeding season, they also eat seeds and other vegetable-based foods. The birds are famed for their acrobatic skills, as they can hold on to the outermost branches of trees and shrubs and hang upside down when looking for food.

Taxonomy

The Eurasian blue tit was described by Carl Linnaeus in 1758 in the 10th edition of his Systema Naturae under the binomial name Parus caeruleus.[3] Parus is the classical Latin for a tit and caeruleus is the Latin for dark blue or cerulean.[4] Two centuries earlier, before the introduction of the binomial nomenclature, the same Latin name had been used by the Swiss naturalist Conrad Gesner when he described and illustrated the blue tit in his Historiae animalium of 1555.[5]

In 2005, analysis of the mtDNA cytochrome b sequences of the Paridae indicated that Cyanistes was an early offshoot from the lineage of other tits, and more accurately regarded as a genus rather than a subgenus of Parus.[6] The current genus name, Cyanistes, is from the Ancient Greek kuanos, "dark blue".[4] The African blue tit (Cyanistes teneriffae) was formerly considered conspecific.

Subspecies

There are currently at least nine recognised subspecies:[7]

  • C. c. caeruleus(Linnaeus, 1758): the nominate subspecies, occurring in Continental Europe to northern Spain, Sicily, northern Turkey and northern Urals
  • C. c. obscurus(Pražák, 1894): found in Ireland, Britain and Channel Islands[8]
  • C. c. ogliastrae(Hartert, 1905): found in Portugal, southern Spain, Corsica and Sardinia
  • C. c. balearicus(von Jordans, 1913): found on Majorca Island (Balearic Islands)
  • C. c. calamensis(Parrot, 1908): found in southern Greece, Pelopónnisos, Cyclades, Crete and Rhodes
  • C. c. orientalisZarudny & Loudon, 1905: found in southern European Russia (Volga River to central and southern Urals)
  • C. c. satuniniZarudny, 1908: found in the Crimean Peninsula, Caucasus, Transcaucasia and northwestern Iran to eastern Turkey
  • C. c. raddeiZarudny, 1908: found in northern Iran
  • C. c. persicus(Blanford, 1873): found in the Zagros Mountains

Hybrids

Pleske's tit (Cyanistes × pleskei) is a common interspecific hybrid between this species and the azure tit (Cyanistes cyanus), in western Russia. The cap is usually darker than the azure tit, and the tail is paler than the Eurasian blue tit.[9]

Description

The Eurasian blue tit is usually 12 cm (4.7 in), long with a wingspan of 18 cm (7.1 in) for both sexes, and weighs about 11 g (0.39 oz).[10] A typical Eurasian blue tit has an azure-blue crown and dark blue line passing through the eye, and encircling the white cheeks to the chin, giving the bird a very distinctive appearance. The forehead and a bar on the wing are white. The nape, wings and tail are blue and the back is yellowish green. The underparts is mostly sulphur-yellow with a dark line down the abdomen—the yellowness is indicative of the number of yellowy-green caterpillars eaten, due to high levels of carotene pigments in the diet.[11] The bill is black, the legs bluish grey, and the irides dark brown. The sexes are similar and often indistinguishable to human eyes, but under ultraviolet light, males have a brighter blue crown.[12] Young blue tits are noticeably more yellow.

Distribution and habitat

Reported range from observations reported to eBird
Year-Round Range
Summer Range
Winter Range
Blue tit displaying aggression during ringing

There are currently around 20–44 million pairs in Europe.[13]

The Eurasian blue tit and the related hybrids are considered native species in areas of the European continent with a mainly temperate or Mediterranean climate, and in parts of the Middle East. These areas include Ireland, the United Kingdom and most of the European Union and EFTA (except Malta, where they are considered vagrant, and Iceland, where they are absent), plus: Albania, Algeria, Andorra, Armenia, Azerbaijan, Belarus, Bosnia and Herzegovina, Georgia, Iran, Iraq, Jordan, Kazakhstan, Lebanon, Libya, Moldova, Montenegro, Morocco, North Macedonia, Russia, San Marino, Serbia, Syria, Tunisia, Turkey, Vatican City and Ukraine.[14]

In Great Britain the Eurasian blue tit can be found in a variety of environments, and is typically found in deciduous woodland, parks, gardens and even in the centre of towns.[15]

Behaviour and ecology

Eurasian blue and great tits form mixed winter flocks, and the former are perhaps the better gymnasts in the slender twigs. A Eurasian blue tit will often ascend a trunk in short jerky hops, reminiscent of a treecreeper. As a rule the bird roosts in ivy or evergreens, but in harsh winters will roost wherever there is a suitable small hole, be it in a tree or nesting box. They are very agile and can hang from almost anywhere.

This is a common and popular European garden bird, due to its perky acrobatic performances when feeding on nuts or suet. It swings beneath the holder, calling "tee, tee, tee" or a scolding "churr".

Breeding

The Eurasian blue tit will nest in any suitable hole in a tree, wall, or stump, or an artificial nest box, often competing with house sparrows or great tits for the site. Few birds more readily accept the shelter of a nesting box; the same hole is returned to year after year, and when one pair dies another takes possession. It is estimated by the RSPB that there are 3,535,000 breeding pairs in the UK.[13]

During the incubation period, female blue tits perform all of the incubation, however the male feeds the female during this time. During the nestling period both female nest attendance and male feeding rate are higher in the morning, declining throughout the day.[16] Although socially monogamous, blue tits regularly engage in extra-pair copulations with other individuals.[17]

Eggs are 14–18 mm (0.55–0.71 in) long and 10.7–13.5 mm (0.42–0.53 in) wide. Egg size appears to depend mostly on the size of individual females and secondarily on habitat, with smaller eggs found at higher altitudes. The clutch's total weight can be 1.5 times as heavy as the female bird.[18]

Juvenile in Pimlico, London

A study found that the timing of breeding in blue tits is related to the expression of nestling carotenoid‐based coloration, which could play a role in offspring–parent communication.[19]

The bird is a close sitter, hissing and biting at an intruding finger. In the South West of England such behaviour has earned the Eurasian blue tit the colloquial nickname "Little Billy Biter" or "Billy Biter", originating from the UK.[20] When protecting its eggs it raises its crest, but this is a sign of excitement rather than anger, for it is also elevated during nuptial display. The nesting material is usually moss, wool, hair and feathers, and the eggs are laid in April or May. The number in the clutch is often very large, but seven or eight are normal, clutch size varies with latitude and other geographic parameters. Some bigger clutches may be laid by two or even more hens in some locations but single hen clutches of 14 have been verified in the UK. It is not unusual for a single bird to feed the chicks in the nest at a rate of one feed every 90 seconds during the height of the breeding season. In winter they form flocks with other tit species.

In an analysis carried out using ring-recovery data in Britain, the survival rate for juveniles in their first year was 38%, while the adult annual survival rate was 53%.[21] From these figures the typical lifespan is only three years.[10] Within Britain, the maximum recorded age is 10 years and 3 months for a bird that was ringed in Bedfordshire.[22] The maximum recorded age overall is 11 years and 7 months for a bird in the Czech Republic.[23]

Diet

Eating peanuts from a garden bird feeder in England
Eurasian blue tit eating peanuts from a string, Italy

The Eurasian blue tit feeds on many insects, though it is fond of young buds of various trees, especially when insect prey is scarce, and may pull them to bits in the hope of finding insects. It is a well-known predator of many Lepidoptera species including the Wood Tiger moth. No species, however, destroys more coccids and aphids, the worst foes of many plants. It takes leaf miner grubs and green tortrix moths (Tortricidae). In common with all members of the family, seeds are also eaten.

Voice

Calls of a blue tit

Eurasian blue tits use songs and calls throughout the year.[24] Songs are mostly used in late winter and spring to defend the territory or to attract mates. Calls are used for multiple reasons.[25] Communication with other Eurasian blue tits is the most important motivation for the use of calls. They inform one another on their location in trees by means of contact-calls. They use alarm-calls to warn others (including birds of other species such as the great tit, the European robin or the treecreeper) about the presence of predators in the neighbourhood. Scolding, for example, is used when a ground predator (e.g. fox, cat or dog), a low flying predator or a perched owl are noticed.[26] Sometimes this is followed by mobbing behaviour in which birds gather together in flocks to counter a predator. The alarm-whistle warns other birds about the proximity of a Eurasian sparrowhawk, a northern goshawk, a common buzzard or other flying predators that form a potential danger in the air. A series of high-pitched 'zeedling' notes are given by both partners before and during copulation.[27] The begging-call is used by juveniles to beg for food from parents.

Learnt behaviours

An interesting example of culturally transmitted learning in birds was the phenomenon dating from the 1920s of blue tits teaching one another how to open traditional British milk bottles with foil tops, to get at the cream underneath.[28] Such behaviour has been suppressed recently by the gradual change of human dietary habits (low-fat or skimmed milk instead of full-fat), and the way of getting them (from a supermarket in plastic containers with hard plastic lids, instead of the milkman).[29] In addition, the instinct to strip bark from trees in search of insects has developed into a tendency to peel building materials such as thatch, wallpaper, stucco and window putty.[30]

Predators and natural threats

The small size of the Eurasian blue tit makes it vulnerable to prey by larger birds such as jays who catch the vulnerable fledglings when they leave the nest. The most important predator is probably the sparrowhawk, closely followed by the domestic cat. Nests may be robbed by mammals such as weasels and red squirrels, as well as introduced grey squirrels in the UK.

The successful breeding of chicks is dependent on sufficient supply of green caterpillars as well as satisfactory weather. Breeding seasons may be affected badly if the weather is cold and wet between May and July, particularly if this coincides with the emergence of the caterpillars on which the nestlings are fed.[31]

Parasites

A bald blue tit with mite

Eurasian blue tits are known to be host to feather mites, and rarely lice and flat flies. In Europe, the only feather mite species known to live on the blue tit host is Proctophyllodes stylifer. However, this mite seems to be of no concern to the bird as, until now, it is only known to feed on dead feather tissue. P. stylifer lives all its developmental stages, i.e. egg, larva, protonymph, tritonymph and adult, within the plumage of the same host. The usual sites where P. stylifer is encountered are the remiges and the rectrices of the bird where they can be found tandemly positioned between the barbs of the rachis.[32]

Status and conservation

The Eurasian blue tit is classified as a least concern species on the IUCN Red List (version 3.1),[1] and as a Green Status species, since 1996, by the Royal Society for the Protection of Birds in the United Kingdom.[10][13]

Cultural significance

The Eurasian blue tit has appeared on many stamps and ornaments. Its most recent appearance on a British stamp was the 2010 Birds of Britain series.[33]

References

  1. ^ a b BirdLife International (2017). "Cyanistes caeruleus". IUCN Red List of Threatened Species. 2017: e.T103761667A118689415. doi:10.2305/IUCN.UK.2017-3.RLTS.T103761667A118689415.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ Gill, Frank; Wright, Minturn (2006). Birds of the World: Recommended English Names (1st ed.). Princeton University Press. pp. ix, 259. ISBN 978-0-691-12827-6.
  3. ^ Linnaeus, C. (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata (in Latin). Vol. v.1. Holmiae. [Stockholm]: (Laurentii Salvii). p. 190. P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.
  4. ^ a b Jobling, James A. (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 83, 293. ISBN 978-1-4081-2501-4.
  5. ^ Gesner, Conrad (1555). Historiæ animalium liber III qui est de auium natura. Adiecti sunt ab initio indices alphabetici decem super nominibus auium in totidem linguis diuersis: & ante illos enumeratio auium eo ordiné quo in hoc volumine continentur (in Latin). Zurich: Froschauer. p. 616. NB –The link is to the preceding page.
  6. ^ Gill, Frank B.; Slikas, Beth; Sheldon, Frederick H. (2005). "Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene". Auk. 122 (1): 121–143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2. S2CID 86067032.
  7. ^ Clements, James (2011). The Clements Checklist of Birds of the World (6th ed.). Cornell University Press. ISBN 978-0-7136-8695-1.
  8. ^ Mlíkovský, Jiří (26 August 2011). "Nomenclatural and taxonomic status of bird taxa (Aves) described by an ornithological swindler, Josef Prokop Pražák (1870–1904)". Zootaxa. 3005 (3005): 45–68. doi:10.11646/zootaxa.3005.1.2.
  9. ^ Harrap, Simon; Quinn, David (Illus.) (2010). Tits, Nuthatches and Treecreepers. A&C Black. p. 94. ISBN 978-1-4081-3458-0.
  10. ^ a b c Robinson, R.A. (8 December 2010). "Blue Tit (Cyanistes caeruleus)". BirdFacts: profiles of birds occurring in Britain & Ireland (BTO Research Report 407). Thetford: British Trust for Ornithology. Retrieved 23 August 2011.
  11. ^ "Blue tit, Nature Wildlife". BBC. 23 August 2011. Retrieved 23 August 2011.
  12. ^ Hunt, S.; Bennett, A.T.D.; Cuthill, I.C.; Griffiths, R. (22 March 1998). "Blue tits are ultraviolet tits". Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences. Royal Society. 265 (1395): 451–455. doi:10.1098/rspb.1998.0316. PMC 1688906.
  13. ^ a b c "Blue Tit". RSPB. 23 August 2011. Retrieved 23 August 2011.
  14. ^ "Parus caeruleus (Blue Tit) – Map". IUCN Red List of Threatened Species. International Union for Conservation of Nature. Retrieved 1 May 2014.
  15. ^ Holden, Peter (2012). RSPB Handbook Of British Birds. p. 262. ISBN 978-1-4081-2735-3.
  16. ^ Bambini, G.; Schlicht, E.; Kempenaers, B. (2019). "Patterns of female nest attendance and male feeding throughout the incubation period in Blue Tits Cyanistes caeruleus". Ibis. 161 (2): 50–65. doi:10.1111/ibi.12614.
  17. ^ Arct, Aneta; Drobniak, Szymon M.; Mellinger, Samantha; Martyka, Rafał; Gustafsson, Lars; Cichoń, Mariusz (April 2022). "Extra‐pair paternity in Blue Tits ( Cyanistes caeruleus ) depends on the combination of social partners' age". Ibis. 164 (2): 388–395. doi:10.1111/ibi.13022. ISSN 0019-1019. S2CID 244242652.
  18. ^ Bauer, Kurt M.; Glutz von Blotzheim, Urs Noel, eds. (1993). "P. c. caeruleus". Handbuch der Vögel Mitteleuropas [Handbook of the Birds of Central Europe] (in German). Vol. 13/I. Aula. pp. 581–587.
  19. ^ Janas, Katarzyna; Lutyk, Dorota; Sudyka, Joanna; Dubiec, Anna; Gustafsson, Lars; Cichoń, Mariusz; Drobniak, Szymon (2020). "Carotenoid-based coloration correlates with the hatching date of Blue Tit Cyanistes caeruleus nestlings". Ibis. 162 (3): 645–654. doi:10.1111/ibi.12751. ISSN 1474-919X. S2CID 182116803.
  20. ^ Stenning, Martyn (22 February 2018). The Blue Tit. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781472937391 – via Google Books.
  21. ^ Siriwardena, G.M.; Baillie, S.R.; Wilson, J.D. (1998). "Variation in the survival rates of some British passerines with respect to their population trends on farmland". Bird Study. 45 (3): 1998. doi:10.1080/00063659809461099.
  22. ^ Robinson, R.A.; Leech, D.I.; Clark, J.A. "Longevity records for Britain & Ireland in 2014". British Trust for Ornithology. Archived from the original on 7 April 2017. Retrieved 26 March 2016.
  23. ^ Fransson, T.; Kolehmainen, T.; Kroon, C.; Jansson, L.; Wenninger, T. (2010). "EURING list of longevity records for European birds". European Union for Bird Ringing (EURING). Retrieved 26 March 2016.
  24. ^ Cramp, S.; Perrins, C.M.P., eds. (1993). Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa: The Birds of the Western Palearctic. Vol. VII. Oxford, New York: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-854679-5.
  25. ^ Bijnens, L.; Dhondt, A.A. (1984). "Vocalizations in a Belgian Blue Tit Parus c. caeruleus population". Le Gerfaut. 74: 243–269.
  26. ^ Klump, G.M.; Curio, E. (1983). "Reactions of Eurasian Blue Tits Parus caeruleus to Hawk Models of Different Sizes". Bird Behavior. 4 (2): 78–81.
  27. ^ Hinde, R.A. (1952). "The behaviour of the Great Tit (Parus Major) and some other related species". Behaviour. Supplement (2): 1–201. JSTOR 30039125.
  28. ^ Sasvári, Lajos (August 1979). "Observational learning in great, blue and marsh tits". Animal Behaviour. 27 (3): 767–771. doi:10.1016/0003-3472(79)90012-5. S2CID 53150665.
  29. ^ McCarthy, Michael (31 December 2003). "Blue tits lose their bottle as milk thieves". The Independent. Retrieved 22 August 2011.
  30. ^ Information, Reed Business (24 October 1952). "Birds take a fancy to putty". New Scientist. 2 (49): 8. Retrieved 6 May 2016.
  31. ^ McCambridge, Hazel (17 July 2019). "A Blue Tit diary". British Trust for Ornithology. Retrieved 26 May 2020.
  32. ^ Atyeo, Warren T.; Braasch, Norman L. (1966). The feather mite genus 'Proctophyllodes (Sarcoptiformes: Proctophyllodidae) (1st ed.). University of Nebraska. pp. 1–351.
  33. ^ Stephens, Kate (2010), Birds of Britain I – A Presentation Pack, Royal Mail

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Eurasian blue tit: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN
Eurasian blue tit in Sweden, April 2018

The Eurasian blue tit (Cyanistes caeruleus) is a small passerine bird in the tit family, Paridae. It is easily recognisable by its blue and yellow plumage and small size.

Eurasian blue tits, usually resident and non-migratory birds, are widespread and a common resident breeder throughout temperate and subarctic Europe and the western Palearctic in deciduous or mixed woodlands with a high proportion of oak. They usually nest in tree holes, although they easily adapt to nest boxes where necessary. Their main rival for nests and in the search for food is the larger and more common great tit.

The Eurasian blue tit prefers insects and spiders for its diet. Outside the breeding season, they also eat seeds and other vegetable-based foods. The birds are famed for their acrobatic skills, as they can hold on to the outermost branches of trees and shrubs and hang upside down when looking for food.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Blua paruo ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La lazurblua krono kaj la malhelblua al nigra linio pasanta tra la okulo kaj ĉirkaŭanta la blankajn vangojn al la mentono donas al la Blua paruo ĝian distingan aspekton. La frunto kaj markita strio en flugiloj estas blankaj. La nuko, flugiloj kaj vosto estas bluaj kio nomigas la specion; la dorso estas flavverdeca; la subaj partoj estas ĉefe sulfurflavaj kun malhela linio suben en ventro. La beko estas nigra, la gamboj bluecgrizaj kaj la irisoj malhelbrunaj. Junuloj estas rimarkinde pli flavaj.

Tiu estas komuna kaj populara eŭropa ĝardenbirdo, pro ties akrobata saltetado dum manĝado de semoj aŭ graso. Ili kantas ian metalan tii, tii, tii (el tio oni nomas la specion en la hispana “herrerillo”, tio estas forĝisteto) aŭ plendema ĉuaa. La kantoperiodo daŭras preskaŭ la tutan jaron, sed ĝi estas plej ofte aŭdata dum februaro al junio.

Taksonomio

 src=
Blua paruo ripoze surbranĉe.

Tiu palearktisa specio estis unuafoje priskribita de Linnaeus en sia Systema naturae en 1758 kiel Parus caeruleus.[1]

Tiele ĝi estis konata dum pli ol du jarcentoj. Poste plej parto de fakuloj pluhavis Cyanistes kiel subgenron de Parus, sed la British Ornithologists' Union konsideras Cyanistes aparta genro. Tio estas konfirmata de analizoj de DNA kiuj sugestas ke Cyanistes ne nur estas aparta genro, sed eĉ ne proksima al aliaj paruoj, spite la similan morfologion (Gill et al., 2005).

La du tradiciaj subspecioj de la Kanarioj (teneriffae) kaj de nordokcidenta Afriko el norda Maroko al norda Libio (ultramarinus) estas distingendaj. La subspecio de la Kanarioj havas nigran kronon, kaj la afrika formo havas bluan dorson. Oni faras studojn por disigi tiujn populaciojn en du distingendajn speciojn, kun specifa "salteta" distribuado laŭ insuloj (Kvist et al., 2005; Kvist, 2006; Sangster, 2006):

  • Afrokanaria blua paruoUltramara paruo, Parus ultramarinus Bonaparte, 1841 (La Palma, Hierro, Fuerteventura, Lanzarote, NOk Afriko)
  • Kanaria blua paruo, Parus teneriffae Lesson, 1831 (Tenerife, La Gomera, Gran Canaria)

La unua enhavus 3 aŭ 4 subspeciojn (palmensis, ombriosus kaj ultramarinus/degener), dum la dua enhavus la nomigan P. t. teneriffae kaj la sennoma distinga formo de Gran Canaria.

Pleskea paruo (Cyanistes × pleskei) estas komuna hibrido inter tiu specio kaj la Lazura paruo en okcidenta Rusio.

Vivmaniero

Blua paruo estas iomete pli eta ol granda paruo kun kiu ĝi ofte estas vidata. Tiuj du paruaj specioj havas similajn morojn kaj vivmanieron, tamen la blua paruo havas pli strikte insektan dieton kaj dum vintro ĝi aldonas prefere semojn ol fruktojn. Ankaŭ ĝi preferas pli mallarĝajn kavojn por nesti. Se oni preparas artefaritajn nestujojn por la specio, la diametro de la ronda eniro devas esti ĝuste 30 mm.

La blua paruo estas ofta specio en fruktarbaroj, arbaroj kaj parkoj. Ĝia natura biotopo estas ĉiamverdaj kaj miksitaj arbaroj.

La Blua paruo ofte ascendas trunkon per rapidaj saltetoj, kvazaŭ certiedoj. Kutime la birdo ripozas en hederoĉiamverdo, sed dum aĉa vetero ĝi rifuĝas en truo. Bluaj paruoj estas tre lertaj kaj viglaj kaj povas pendiĝi el io ajn.

La Blua paruo havas averaĝan vivdaŭron de 1.5 jaroj [1]

Dieto

La Blua paruo estas valora detruanto de plagoj, kvankam ĝi ne estas entute konsiderata kiel profitiga specio. Ili ŝatas burĝonojn de diversaj arboj kaj disŝiras ilin por serĉi insektojn. Tamen neniu specio detruas pli da kokcidoj kaj afidoj, la plej danĝeraj plagoj de multaj plantoj. Ili manĝas larvojn folimanĝantajn kaj verdajn tineojn tortrix (Tortricedoj). Ankaŭ manĝas semojn, kiel la resto de la familio.

Reproduktado

 src=
Manĝigante idon
 src=
Multaj tipoj de truoj taŭgas.
 src=
Cyanistes caeruleus

Ili povas nestumi en ĉiu ajn taŭga truo de arbo, muro aŭ stumpo, aŭ en artefarita nestoskatolo, ofte konkurence kun la Hejmpasero aŭ la Granda paruo. Malmultaj birdoj plie pretas akcepti la protekton de nestoskatolo; la sama truo estas reuzata jaron post jaro, kaj kiam paro mortas alia paro ekposedas la truon.

Tiu birdo estas defendema kaj atakas entrudulon. Dum protekto de ovoj ĝi levas sian kreston, sed tio estas signo de ekscitiĝo pli ol kolero, ĉar ĝi levas ĝin ankaŭ dum nuptaj ceremonioj. La nestomaterialo estas kutime musko, lano, haro kaj plumoj, kaj la ovoj estas demetataj en aprilo aŭ majo. La nombro de ovoj estas ofte granda, sed 7 au 8 estas plej kutimaj kaj pli grandaj ovodemetadoj estas ofte tasko de du aŭ pliaj inoj.

Lernado

Interesa ekzemplo de kulture transmitita lernado ĉe birdoj estis la fenomenono de la 1960-aj jaroj kiam Bluaj paruoj instruis unu alian kiel malfermi la tradiciajn britajn botelojn de lakto kun aluminiaj kovriloj por atingi la supran kremon. Tiu kutimo ĵus malpliiĝis pro nova kutimo aĉeti senkreman lakton kaj anstataŭigo de antaŭporda liverado por supermerkata aĉetado de lakto.

Disvastiĝo

La blua paruo vivas en nordokcidenta Afriko, Eŭropo kaj okcidenta Azio (Turkio, Sirio).

Konservado

La populacioj de Bluaj paruoj ofte malpliiĝas konsiderinde dum malvarmegaj vintroj aŭ post malfruktodonaj reproduktaj sezonoj kiam la vetero estas malvarma kaj humida, ĉefe se tio koincidas kun la eliro de la raŭpoj el kiuj oni manĝigas la idojn.

Notoj

  1. Linnaeus, C. (1758) Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii)., p. 190. “P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.”.

Kelkaj fotoj de blua paruo

Vidu ankaŭ

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Blua paruo: Brief Summary ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La lazurblua krono kaj la malhelblua al nigra linio pasanta tra la okulo kaj ĉirkaŭanta la blankajn vangojn al la mentono donas al la Blua paruo ĝian distingan aspekton. La frunto kaj markita strio en flugiloj estas blankaj. La nuko, flugiloj kaj vosto estas bluaj kio nomigas la specion; la dorso estas flavverdeca; la subaj partoj estas ĉefe sulfurflavaj kun malhela linio suben en ventro. La beko estas nigra, la gamboj bluecgrizaj kaj la irisoj malhelbrunaj. Junuloj estas rimarkinde pli flavaj.

Tiu estas komuna kaj populara eŭropa ĝardenbirdo, pro ties akrobata saltetado dum manĝado de semoj aŭ graso. Ili kantas ian metalan tii, tii, tii (el tio oni nomas la specion en la hispana “herrerillo”, tio estas forĝisteto) aŭ plendema ĉuaa. La kantoperiodo daŭras preskaŭ la tutan jaron, sed ĝi estas plej ofte aŭdata dum februaro al junio.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Cyanistes caeruleus ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
Cyanistes caeruleus
Llamadas del herrerillo común
Canto del herrerillo común.

El herrerillo común (Cyanistes caeruleus)[1]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Paridae. Es uno de los pájaros de mayor colorido de Europa, su librea azul, verde, amarilla y blanquinegra es inconfundible. Es un pájaro ampliamente distribuido por Europa y Oriente Medio, y se reconocen varias subespecies.

Taxonomía

 src=
Herrerillo en una rama.

La especie fue descrita por primera vez por Linneo en su Systema naturae de 1758 como Parus caeruleus.[2]

La mayor parte de las autoridades mantiene Cyanistes como subgénero de Parus, aunque la Unión Británica de Ornitólogos trata Cyanistes como un género distinto.

Los ejemplares de las islas Canarias y África han sido separadas a una especie diferente, Cyanistes teneriffae.[3]

Descripción

Tamaño de 11,5 cm medido desde el pico hasta la cola. El único paro con píleo, alas y cola de color azul cobalto vivo.[4]​ Partes inferiores amarillas; mejillas blancas con lista negra a través del ojo y rodeando la nuca, de color negro azulado; dorso verdoso.

Dimorfismo sexual

Su dimorfismo sexual es poco marcado: el macho presenta el píleo de color más vivo que la hembra y la banda negro-azulada que rodea el cuello es más ancha en los machos.

Dimorfismo sexual

Reproducción

Para anidar, escoge cualquier agujero: una pared, en el suelo, una caja... pero lo más habitual es que aproveche el hueco de un árbol.

La hembra construye el nido: pone unos 10 huevos pequeños y blancos, con notas rojas o marrones y ella misma incuba los huevos.[5]

Distribución geográfica

Habita en gran parte de Europa y llega hasta el mar Caspio, gran parte de Turquía, Armenia, Georgia, Azerbaiyán.

En España, se encuentra en la mayoría de comunidades, incluyendo las islas Baleares.

Hábitat

Bosque caducifolio y mixto, sobre todo en encinares, en rastrojales, parques y jardines.

Subespecies

Se reconocen las siguientes subespecies:[3]

  • C. c. balearicus, Baleares (Mallorca).
  • C. c. caeruleus, norte de España, Sicilia, norte de Turquía y los Urales.
  • C. c. calamensis, Grecia.
  • C. c. obscurus, islas Británicas.
  • C. c. ogilastrae, Portugal, sur de España, Córcega y Cerdeña.
  • C. c. orientalis, Rusia occidental.
  • C. c. persicus, suroeste de Irán.
  • C. c. raddei, norte de Irán.
  • C. c. satunini, península de Crimea, Cáucaso, noroeste de Irán y Turquía.

Referencias

  1. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2009). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Duodécima parte: Orden Passeriformes, Familias Picathartidae a Paridae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 56 (1): 127-134. ISSN 0570-7358. Consultado el 29 de septiembre de 2014.
  2. (en latín) Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. Holmiae. (Laurentii Salvii). p. 190. «P. remigibus caerulescentibus: primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo.»
  3. a b Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. 2012. The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.
  4. R.T. Peterson, G. Mountfort, P.A.D. Hollom (1980). Guía de campo de España y Europa (4ª edición). Barcelona: Omega. ISBN 84-282-0334-2.
  5. Alan Mitchel (1976). Nuestros amigos los pájaros. Ediciones Mensajero. ISBN 84-271-1133-9.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Cyanistes caeruleus: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
Cyanistes caeruleus Llamadas del herrerillo común Canto del herrerillo común.

El herrerillo común (Cyanistes caeruleus)​ es una especie de ave paseriforme de la familia Paridae. Es uno de los pájaros de mayor colorido de Europa, su librea azul, verde, amarilla y blanquinegra es inconfundible. Es un pájaro ampliamente distribuido por Europa y Oriente Medio, y se reconocen varias subespecies.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Sinitihane ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Sinitihane (Parus caeruleus syn. Cyanistes caeruleus) on tihaslaste sugukonda tihase perekonda kuuluv lind.

Alates 21. sajandi algusest on tendentsiks tema arvamine koos lasuurtihasega (Cyanistes cyanus) perekonda Cyanistes. Siiski pole see lõplik.

Kanaari saarte sinitihaseid vaadeldakse ka eraldi liigina Cyanistes teneriffae.

Levila

Sinitihane on Kesk-Euroopas väga sage. Peale Euroopa esineb ta Kanaari saartel, Loode-Aafrikas, Türgis, Kaukaasias, Iraanis ja Turkmeenias. Kanaari saarte sinitihaseid vaadeldakse sageli eraldi liigina Cyanistes teneriffae. Eestis on sinitihane vähearvuline, kuid üldlevinud lind. Tema arvukus võib meil külmade talvede tagajärjel märgatavalt väheneda.[2] Sinitihase pesitsusaegset arvukust hinnatakse 100 000 – 150 000 paarile, talvist arvukust 200 000 – 400 000 isendile. [3]

 src=
Sinitihane

Välimus

Sinitihasele on iseloomulikud sinine mütsike ning sinakad tiiva- ja sabasuled[4]. Pea ülapool on taevassinine, välja arvatud valge laup ja valge vööt kuklal [2]. Noka lahunurgast kulgeb läbi silma kitsas tumesinine riba, mis ühineb kuklal üle teise silma mineva samasuguse ribaga[2]. See riba laskub seejärel kõrva kattesulgede tagant lõuaaluse musta laiguni, kaardudes ümber valgete põskede[2].

Kaela tagaosa on helesinine, selg ja saba kattesuled oliivrohelised. Kõhupool on kollane, tiivad ja saba taevasinised. Tiiva kattesulgede valged tipud moodustavad tiival valge vöödi.[2]

Eluviis

Sinitihane eelistab elada tammerohketes leht- ja segametsades. Sageli elab ta parkides ja aedades.

Ta on osalt paiga-, osalt hulgulind.[2]

Talvel kohatakse sinitihast enamasti paaris. Vahel moodustavad sinitihased ühiseid salku teiste tihastega. Matsalu roostikes talvituvad sinitihased suurte, mitmesajaisendiliste parvedena.[2]

Pesitsemine

 src=
Kahenädalane sinitihasetibu ja viljastamata jäänud muna. Pildistatud rõngastamise ajal

Pesapaikadele ilmub ta märtsis juba paaridena. Aprillis asub ta pesa rajama. Pesa teeb ta harilikult puuõõnde maapinnast 1–4 m kõrgusele, sagedamini niiskesse metsa vee lähedale. Lisaks looduslikele õõnsustele kasutab ta meeleldi väikeste rähnide pesakoopaid ja kõdunenud kändude lõhesid.[2]

Pesa ehitavad mõlemad vanemad enamasti samblast, kuivast rohust, niinest, karvadest ja ämblikuniidist. Pesa vooderdatakse hobusejõhvide, sulgede ja udusulgedega. Pesaava läbimõõt ei ületa 30–35 mm.[2]

Valmis pesa jääb 3–5 päevaks tühjaks, siis muneb emaslind sinna 9–13 muna. Munad on valged punakaspruunide tähnidega. Haub ainult emaslind, isaslind toidab teda 1–2 korda tunnis. Vahel lendab emane ka ise toitu otsima, kattes munad udusulgedega kinni. Haudumine kestab 12–14 päeva.[2]

Esialgu toidab poegi peamiselt isaslind ja emaslind soojendab neid, aga alates 4.–6. päevast lõpetab emane poegade soojendamise ja läheb ka ise neile toitu tooma. Vanemad toovad toitu pessa kuni kolmsada korda päevas. Pojad on pesas ligi 20 päeva. Pärast poegade pesast lahkumist toidavad vanemaid veel 6–9 päeva ja asuvad siis teist kurna looma.[2]

 src=
Sinitihane pildistatuna Simunas Lääne-Virumaal

Toitumine

Sinitihane korjab toitu puuokstelt, põõsastelt, pungadelt ja lehtedelt. Talvel läheb ta vahel lumele, et korjata sealt putukaid. Ta sööb liblikaröövikuid ja ämblikke, märksa vähem leidub toidus mardikaid, lutikaid, kahetiivalisi ja kiletiivalisi. Ta hävitab suurel hulgal metsa- ja aiakahjureid, näiteks rüüstab viljapuutuplase talvepesi ja sööb õielõikajaid. Niimoodi toob ta suurt kasu.[2]

Viited

  1. BirdLife International (2004). Parus caeruleus. 2006 IUCNi punane nimistu. IUCN 2006. Vaadatud 12. mail 2006.
  2. 2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 "Loomade elu", 6. kd., lk 390–391
  3. 3,0 3,1 "Eesti lindude staatus, pesitsusaegne ja talvine arvukus 2003–2008". Hirundo, 1/2009. Eesti Ornitoloogiaühing. Failitüüp: PDF.
  4. "Eestimaa elusloodus: Kodumaa looduse teejuht", 2001, lk 250

Välislingid

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Sinitihane: Brief Summary ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Sinitihane (Parus caeruleus syn. Cyanistes caeruleus) on tihaslaste sugukonda tihase perekonda kuuluv lind.

Alates 21. sajandi algusest on tendentsiks tema arvamine koos lasuurtihasega (Cyanistes cyanus) perekonda Cyanistes. Siiski pole see lõplik.

Kanaari saarte sinitihaseid vaadeldakse ka eraldi liigina Cyanistes teneriffae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Amilotx urdin ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Amilotx urdina (Cyanistes caeruleus edo Parus caeruleus) Euskal Herriko txori txikirik deigarrienetako bat da. Kolore eta kantu deigarriak dituenez, erraza da mendian ikustea eta identifikatzea. Eurasia mendebaldean bizi da, eta Euskal Herrian lurralde guztian aurki daiteke. Espainiar estatuan interes bereziko espezietzat jotzen da, pinu- eta eukalipto-landaketen eraginez izan duen beherakadagatik, batik bat. Orain gutxi Parus generoan sailkatzen zen arren, azterketa genetikoen ondorioz, genero berri bat proposatu da, eta bertan sailkatzen da egun; Cyanistes generoan, alegia.

Taxonomia

 src=
Amilotx urdina adar batean.

Linnaeusek 1758an Systema naturae bere liburuan hegaztia sailkatu zuenean Parus caeruleus izendatu zuen[1]

Aditu gehienek Cyanistes Parusen azpigenerotzat jotzen badute ere, Erresuma Batuko Ornitologoen Elkarteak genero ezberdinentzat jotzen du. Iritzi hau citokromo b mtDNAren sekuentzia-analisian oinarrituta dago, azken ikerketen arabera, Cyanistes ez da bakarrik ezberdina baizik eta Parus generotik urrun[2].

Azpiespezieak

Amilotx urdinaren sistematika nahaspilatsu eta aldakorra da. Gutxienez baditu bederatzi azpiespezie ezagun:

Kanarietako eta ipar-mendebaldeko Afrikako, iparraldeko Marokotik iparraldeko Libiaraino, azpiespezie tradizionalak, teneriffae eta ultramarinus hain zuzen ere, beste espezieak osatzen dute. Badaude espezie hauek sailkatzeko eta bereizteko zenbait ikerketa[3][4]:

Afrokanariarrak hiruzpalau azpiespezie ditu (palmensis, ombriosus and ultramarinus/degener), Kanarietakoak, berriz, P. t. teneriffae nagusia eta izengabeko beste bat Kanaria Handian[5]

Mendebaldeko Errusian amilotx urdin eta Cyanistes cyanus hegaztiren artean hibridoak ohikoak dira, Cyanistes × pleskei izen zientifikoa dutenak.

Deskribapena

 src=
Amilotx urdin bat.

Txori txikia da, paseriforme txikien tamainakoa. 62-70 mm-ko hego-zabalera dute, eta 9-12 gramo bitarteko pisua. Tamainaren eta itxuraren aldetik, ez dute dimorfismo sexual nabarmenik. Burua zuria da, eta buruaren gainean -txapel modura- orban urdina izaten dute. Mokotik buruaren atzealdera, begietatik igaroaz, antifaz urdin iluna dute, eta orban hori kokoteko lumaje urdinarekin batzen da. Bizkarraldeko lumaje berde-arrea da, eta hegoak eta buztanaren goialdea urdina dira. Bularraldea eta buztanaren azpialdea, berriz, horiak dira. Paparraren erdian orban urdin iluna ageri ohi da zenbaitetan. Mokoa beltza da, eta hankak urdinxkak.

Amilotx urdinaren hanka bereziek zuhaitzetan hainbat postura hartzeko gaitasuna ematen dio; izan ere, hankak okertzeko gaitasuna du[6]. Adarren gainean tente zein buruz behera jarri daiteke, eta horrek, malgutasun handia ematen dio elikagaiak bilatzerako orduan.

Banaketa

Lorategi batean kakahueteak jaten

Erregio paleartikoko mendebaldean aurki daitekeen espeziea da, Britainiar uharteetatik Ural mendikateraino, eta Iberiar penintsula hegoaldetik Iraneraino[7]. Mitokondriako DNAren azterketek adierazi dutenez, azken glaziazioan espeziearen banaketa Iberiar penintsulara eta Balkanetara mugatu zen, eta bertatik birkolonizatu zituen egun duen banaketa-eremua osatzen duten lurrak[8][9].

Euskal Herrian ia lurralde guztian aurki daiteke, nahiz eta, basozalea denez, Erribera inguruan oso urria den.

Habitata

Baso irekiak atsegin dituen espeziea da, angioak eta parkeak, esaterako. Koniferen basoak, aldiz, baztertu egin ohi ditu[10]. Zuhaitzen adaburuen goiko aldeak erabili ohi ditu.

Bizimodua

Euskal Herriko populazioak sedentarioak dira, eta mendiko populazioak besterik ez dute lurraldea aldatzen urte sasoiaren arabera. Hala ere, iparraldetik etorritako aleak ikusi izan dira gure lurraldean[11][12][13]. Iberiar penintsulako iparraldean Europa erdialdetik eta Eskandinaviatik iritsitako amilotx urdinak harrapatu izan dira[14].

Espezie lurraldekoi eta monogamoa da, nahiz eta poliginia kasu dezente ezagutzen diren. Belgikan arren %20 inguru eme bat baino gehiagorekin parekatzen da urtean. Datu hori habitataren kalitatearen eta elikagaiaren eskuragarritasunaren arabera aldatzen da [15]. Belgikan aztertu zen populazioan parekamenduen %10 bikotekide ez den beste amilotx batekin gertatu zen, eta jaio ziren txiten %11 ez ziren usteko aitaren semeak.

Joera trogloditak dituen espeziea da, eta edozein motako barrunbetan egiten du habia: zuhaitzetako zuloetan, arroken artean, hormetan... Malgutasun horren ondorioz, hainbat habitat eraldatutara moldatzea lortu du. Habia emeak egin ohi du, eta 6-7 cm inguruko diametroa izaten du.

Ugalketa

 src=
Kumea elikatzen

Amilotx urdinaren ugal biologia, gizakiak ezarritako gordelekuak erabiltzeko duen zaletasuna dela medio, oso aztertua izan da, eta hegaztien artean hobekien ezagutzen denetariko bat da. Europa erdialdean eta iparraldean XX. mende erdialdetik hona lan ugari egin dira gai horren inguruan. Hala ere, populazio guztiz naturalen oso datu gutxi daude.

Ugal sasoiaren hasiera fotoperiodoak[16] eta tenperaturak baldintzatzen dute. Ondorioz, altueraren eta latitudearen arabera, ugal sasoia momentu ezberdinean hasten da[17] [18]. Fotoperiodoa eta tenperatura elikagai-eskuragarritasunarekin estuki lortutako faktoreak dira, eta amilotx urdinen ugal sasoia elikagai-eskuragarritasun handia dagoen momentura doitu ohi da.

Errunaldia apirilaren amaieran gertatu ohi da[17]. Eguneko arrautza bana jarri ohi dute, egunaren hasieran, normalean, eta batez beste 10 arrautza jartzen dituzte -beste edozein paseriformek baino gehiago-. Arrautzak azpieliptikoak dira, kolore zurikoak, eta hainbat orban arre-gorrixka izaten dituzte. Batez besteko tamaina 15 x 12 mm-koa da, eta arrautza guztien artean emearen pisuaren %150 lor dezakete. Urtearen arabera, zenbait populaziotan errunaldia asko atzeratzen da, eta batzuetan eztei osteko lumaldaketarekin gainjartzen da. Kasu horretan, amilotxek energia kumeen zaintzan edo mudan kontzentratu erabaki behar izaten dute[19]. Inkubazioaren erantzulea emea izan ohi da, eta denbora-tarte horretan arra arduratzen da emea elikatzeaz.

Txitek 16-20 egunera irteten dira habiatik, baina ezezaguna da zenbat denbora luzatzen den gurasoen zaintza.

Elikadura

Intsektuz eta armiarmaz elikatzen da nagusiki, nahiz eta fruituak eta haziak oso ohikoak diren ugal sasoitik kanpo[14]. Dietaren oinarria koleopteroek osatzen dute, eta urte guztian jaten dituzte, nahiz eta neguan kontsumoa nabarmen jaisten den[20].

Normalean, zuhaitzen adaburuetan elikatzen dira, hostoen edo kimuen gainean[21], 5 metroko altueratik gora.

Espezieen arteko elkarrekintzak

Neguan, maiz, beste espezie batzuekin taldekatzen da; kaskabeltz handia (Parus major) eta amilotx mottoduna (Lophophanes cristatus), esate baterako. Talde-estrategia horien bitartez, harraparien aurrean babes handiagoa lortzen dute, eta baita zaintza handitu ere.

Amilotx urdinaren harrapari nagusiak urubia (Strix aluco) eta hontz ertaina (Asio otus) dira.

Kontserbazio-egoera

Orokorrean kontserbazio egoera ona duen espeziea da. Espainiar estatuan interes bereziko espezietzat katalogaturik dago.

Erreferentziak

  1. (Latinez) Linnaeus, C (1758) Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. I. Holmiae. (Laurentii Salvii) 190 or..
  2. Gill, Frank B.; Slikas, Beth; Sheldon, Frederick H. (2005) Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. 121–143. or. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2. DOI: 10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2 HTML abstract
  3. Kvist, Laura (2006) «Response to "Taxonomic status of 'phylogroups' in the Parus teneriffae complex (Aves)" by George Sangster» Molecular Phylogenetics and Evolution 38: 290 doi:10.1016/j.ympev.2005.10.012.
  4. Kvist, Laura; Broggi, J.; Illera, J.C; Koivula, K. (2005) «Colonisation and diversification of the blue tits (Parus caeruleus teneriffae-group) in the Canary Islands» Molecular Phylogenetics and Evolution 3: 501–511 doi:10.1016/j.ympev.2004.11.017 PMID 15683925.
  5. Asociación Canaria para la defensa de la Naturaleza (1975) Aves y plantas de Fuerteventura en peligro de extinción Las Palmas de Gran Canaria: Icona.
  6. Moreno, E.; Carrascal, L. M. (1993) «Leg morphology and feeding postures in four Parus species: an experimental ecomorphological approach» Ecology 74 (7): 2037-2044.
  7. Glutz von Blotzheim, U. N.; Bauer, K. M. (1993) Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 13/I. Passeriformes Wiesbaden: Aula-Verlag.
  8. Kvist, L.; Ruokonen, N.; Lumme, J.; Orell, M. (1999) «Different population structures in northern and southern populations of the European blue tit (Parus caeruleus)» Journal of Evolutionary Biology 12 (4): 798-805.
  9. Kvist, L.; Viiri, K.; Dias, P. C.; Rytkonen, S.; Orell, M. (2004) «Glacial history and colonization of Europe by the blue tit Parus caeruleus» Journal of Avian Biology 35 (4): 352-359.
  10. Tellería, J. L.; Santos, T. (1994) «Factors involved in the distribution of forest birds in the Iberian Peninsula» Bird Study (41): 161-169.
  11. Lack, D.; Lack, E. (1953) «Visible migration through the Pyrenees: an autumn reconnaissance» Ibis (95): 271-309.
  12. Bernis, F. (1954) «Prontuario de la avifauna española» Ardeola (1): 11-85.
  13. Snow, D. W.; Owen, D. F.; Moreau, R. E. (1955) «Land- and sea-bird migration in northwest Spain, autumn 1954» Ibis (97): 557-571.
  14. a b Cramp, S.; Perrins, C. M. (1993) Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic VII. Flycatchers to Shrikes. Oxford: Oxford University Press.
  15. Dhondt, A.A.; Kempenaers, B.; Clobert, J. (1998) «Sparrowhawk Accipiter nisus predation and Blue Tit Parus caeruleus adult annual survival rate» Ibis 140 (4): 580–84.
  16. Lambrechts, M. M.; Blondel, J.; Maistre, M.; Perret, P. (1997) A single response mechanism is responsible for evolutionary adaptive variation in a bird’s laying date Proceedings of the National Academy of Sciences USA 5153-5155. or..
  17. a b Fargallo, J. A.; Johnston, R. D. (1997) «Breeding biology of the Blue Tit Parus caeruleus in a montane Mediterranean deciduous forest: the interaction of latitude and altitude» Journal für Ornithologie (138): 83-92.
  18. Sanz, J. J. (2002) «Climate change and breeding parameters of great and blue tit throughout the western Palearctic» Global Change Biology (8): 409-422.
  19. Sanz, J. J. (1999) «Seasonal variation in reproductive success and post-nuptial moult of Blue Tits in southern Europe: an experimental study» Oecologia (121): 377-382.
  20. Ceballos, P. (1972) Protección de las aves insectívoras. Alimentación natural de Parus major y P. caeruleus Memorias de la Real Academia de Ciencias Exactas, Físicas y Naturales de Madrid. Serie de Ciencias Naturales 25 1-61. or..
  21. Herrera, C. M. (1979) «Ecological aspects of heterospecific flocks formation in a Mediterranean passerine bird community» Oikos (33): 85-96.

Kanpo estekak

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Amilotx urdin: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Amilotx urdina (Cyanistes caeruleus edo Parus caeruleus) Euskal Herriko txori txikirik deigarrienetako bat da. Kolore eta kantu deigarriak dituenez, erraza da mendian ikustea eta identifikatzea. Eurasia mendebaldean bizi da, eta Euskal Herrian lurralde guztian aurki daiteke. Espainiar estatuan interes bereziko espezietzat jotzen da, pinu- eta eukalipto-landaketen eraginez izan duen beherakadagatik, batik bat. Orain gutxi Parus generoan sailkatzen zen arren, azterketa genetikoen ondorioz, genero berri bat proposatu da, eta bertan sailkatzen da egun; Cyanistes generoan, alegia.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Sinitiainen ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Sinitiainen (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) on tiaisiin (Paridae) kuuluva lintu.

Taksonomia

Vuonna 2005 tehty Parus-suvun mtDNA:n sytokromi b:n nukleiinihappoketjujen analyysi osoitti, että Cyanistes onkin eronnut jo varhain muista tiaisista, ja sitä on pidettävä omana sukunaan eikä enää Parus-suvun alasukuna.[2] BirdLifen taksonomissa työryhmässä ollaan tietoisia julkaistuista fylogeneettisistä analyyseista, joissa esitetään tähän lajiin vaikuttavia muutoksia. Työryhmä haluaa kuitenkin odottaa sen selviämistä, miten muutokset vaikuttavat koko ryhmään.[1]

Koko ja ulkonäkö

Linnun pituus nokan kärjestä pyrstön kärkeen on 10,5–12,5 cm, ja lintu painaa suurin piirtein 10–11 g. Sen päälaki ja siivet ovat siniset, selkä vihertävä ja alapuoli keltainen. Naama on valkoinen. Linnulla on musta raita silmien kohdalla. Raita on myös yksi sen tärkeistä tuntomerkeistä. Etenkin vanhan koiraan sininen väri on hyvin kirkas, naaras on selvästi himmeämmän värinen.

Ihmissilmälle sinisenä näkyvä väri on todellisuudessa ultraviolettia, ja eräiden tutkimusten mukaan naaraita viehättää varsinkin päälaen runsas ultravioletti.[3]

Koiras on naarasta hieman kookkaampi. Nuori lintu on kesällä muuten samanvärinen kuin aikuinen, mutta kaikissa väreissä on kellahtava sävy. Vanhat linnut sulkivat heinä–syyskuussa koko puvun. Nuoret linnut vaihtavat elo–lokakuussa koko höyhenpukunsa, mutta eivät siipisulkia, käsisulkien peitinhöyheniä ja usein vain uloimman pyrstösulkaparin. Sulkasadon jälkeen vanhojen ja nuorien erottaminen maastossa on vaikeaa.

Sinitiaisen laulu on kirkasta, korkeaa helinää, ja koiras kajauttaa sen yleensä puun latvasta maaliskuusta alkaen. Kutsuäänet ovat korkeita tiitityksiä, varoitusääni on käheää särinää.

Vanhin Suomessa rengastettu sinitiainen on ollut 8 vuotta 9 kuukautta ja 15 päivää vanha.[4] Euroopan vanhin on ollut Britanniassa rengastettu sinitiainen: 9 vuotta 8 kuukautta.[5]

Levinneisyys

Sinitiainen pesii suuressa osassa Eurooppaa. Idässä levinneisyysalue ulottuu Aasiaan aina Syyriaan ja Iraniin asti. Lisäksi sinitiaista tavataan Luoteis-Afrikassa ja Kanariansaarilla. Koko maailman populaation suuruudeksi on arvioitu 10 miljoonaa yksilöä.[1] Arviota on tosin pidettävä pahasti aliarviona, sillä yksistään Britanniassa arvioidaan pesivän yli 4 miljoonaa paria ja koko Euroopassa 16–21 miljoonaa paria.[6]

Suomessa yhtenäinen esiintymisalue on linjan Tornio–Joensuu eteläpuolella. Lajia tavataan myös Lapissa. Sinitiainen on runsastunut voimakkaasti viime vuosikymmeninä ja laajentanut elinaluettaan kohti pohjoista. Syitä runsastumiseen ovat ainakin lisääntynyt lintujen talviruokinta, sopivien linnunpönttöjen määrän kasvu ja järviruokokasvustojen leviäminen (sinitiaiset syövät ruo’on sisällä talvehtivia selkärangattomia, jotka ne kaivavat esiin vahvan nokkansa avulla).

Ensimmäinen sinitiaisen pesintä Suomessa varmistettiin niinkin myöhään kuin vuonna 1859 Helsingissä. Sata vuotta myöhemmin parimäärän arvioitiin olleen yli 50 000.[7] 1990-luvun lopulla Suomessa pesivä sinitiaiskanta oli noin 150 000 – 200 000 paria.[8] Nyt arvio on yli puoli miljoonaa, ja talvella lintuja voi olla paljon enemmänkin.[7]

Elinympäristö

 src=
Sinitiainen pensaassa.

Sen elinpiiriä ovat lauhkean vyöhykkeen lehtisekametsät, puutarhat, pihat ja puistot. Se pesii harvalukuisena myös talousmetsissä ja havumetsissä, jos vain sopivia linnunpönttöjä on tarjolla. Syksyllä ja talvella erityisesti järviruokokasvustot ja ruokintapaikat ovat sen suosiossa.

Lisääntyminen

 src=
Pöntössä hautova sinitiainen.
 src=
Sinitiaisen munapesä.

Pesä on puunkolossa tai pöntössä. Pöntön lentoaukon koko 28–32 mm, pesii vain harvoin isompireikäiseen koloon, esimerkiksi kottaraispönttöön. Pesintä alkaa Etelä-Suomessa huhtikuun lopulla, muutamia päiviä aikaisemmin kuin talitiaisen pesintä. Emo munii 7–14, yleensä 8–12 ja keskimäärin 10 valkoista, punertavatäpläistä ja -pilkkuista munaa. Haudonta alkaa vasta, kun kaikki munat on munittu. Naaras hautoo 13–15 vuorokautta. Poistuessaan syömään naaras yleensä peittää munat pesäaineksilla lämmönhukan estämiseksi. Sekä koiras että naaras ruokkivat poikasia, jotka tulevat lentokykyisiksi 15–21, usein 19 vuorokauden ikäisinä.

Koiraalla voi toisinaan olla kaksi puolisoa, joskus harvoin kolmekin. Ensimmäinen naaras pyrkii karkottamaan toisen, ja koiras suosii ensimmäistä poikuetta.[9] Yhdellä naaraalla on Pohjois-Euroopassa kesässä vain yksi poikue harvinaisia poikkeustilaneita lukuun ottamaa, kun esimerkiksi ensimmäinen poikue on hyvin pieni. Etelä-Euroopassa ne voivat joskus tehdä toisenkin poikueen.[10]

Sinitiainen on yleislevinneisyydeltään eteläinen laji. Suomessa sen pesintä on herkkä säiden vaihteluille. Jos se aloittaa pesinnän liian aikaisin, saattaa toukokuun lopun takatalvi aiheuttaa koko pesinnän tuhoutumisen. Kylminä toukokuina ja kesäkuun alkupäivinä sen poikasilleen syöttämien perhostoukkien kehitys on myöhässä, ja siksi poikasista usein osa kuolee nälkään ja eloon jäävätkin ovat aliravittuja ja huonokuntoisia. Huono ravintotilanne heikentää myös emolintujen selviytymistä. Sinitiaisen sopeutuminen pohjoisiin oloihin on vasta alkutekijöissään, ja kestää ilmeisesti vuosisatoja, ennen kuin niille kehittyy sopeutumia kylmiin oloihin.

 src=
Sinitiainen talviruokinnalla.

Ravinto

Sinitiainen on hyödyllinen monille kasveille syömällä niitä vaivaavia tuhohyönteisiä, kuten kirvoja, mutta se syö myös itse puiden silmuja ja saattaa repiä niitä rikki etsiessään hyönteisiä. Lisäksi sinitiaisen ruokavalioon kuuluvat monenlaiset hyönteiset ja niiden toukat, hämähäkit, siemenet, jyvät ja marjat. Talvisella ruokintapaikalla sinitiaiset kuuluvat kaikkein ahkerimpiin vieraisiin. Siellä sinitiainen valitsee rasvaosaston useammin kuin muut tiaiset.

Lähteet

Viitteet

  1. a b c BirdLife International: Cyanistes caeruleus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 21.2.2014. (englanniksi)
  2. Frank B.Gill, Beth Slikas ja Frederick H. Sheldon: Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk, 2005, 122. vsk, nro 1, s. 121–143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS&rsqb;2.0.CO;2. (englanniksi)
  3. Tjernshaugen s. 27
  4. Rengastajatoimikunta: Rengastajan vuosikirja 2006. Rengastustoimisto. Helsinki.
  5. EURING
  6. Birdguides
  7. a b Yle Radio Suomi, Viikon luontoääni, 27.2.2011, toim. Juha Laaksonen.
  8. Väisänen, Risto A.; Lammi, Esa & Koskimies, Pertti: Muuttuva pesimälinnusto. Otava, 1998. ISBN 951-1-12663-6
  9. Tjernshaugen s. 66
  10. Tjernshaugen s. 69

Aiheesta muualla

  • Esa-Pekka Avela. Sinitiainen : Neljän tuuman hurrikaani. Satakunnan kirjateollisuus 2011.
  • Hildén, Olavi 1976: Sinitiaisen Parus caeruleus ottolapset. – Lintumies 4.1976 s. 123. SLY.
  • Hildén, Olavi 1982: Nuorten lintujen osuus aikuiskuolleisuuden mittana tali- ja sinitiaisen pesimäkannoissa. – Ornis Fennica 59:149–151.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Sinitiainen: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Sinitiainen (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) on tiaisiin (Paridae) kuuluva lintu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Mésange bleue ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Cyanistes caeruleus

La Mésange bleue (Cyanistes caeruleus) est une espèce de passereaux de la famille des paridés.

Cette mésange commune est facilement identifiable grâce à sa petite taille, sa forme un peu rondouillarde, ses fines pattes, son minuscule bec, et son plumage à dominante de bleu cobalt sur la calotte, les ailes et le dessus de la queue, jaune sur le poitrail et le ventre.

Elle occupe préférentiellement les habitats pourvus de nombreux arbres et de verdure où elle trouve sa nourriture : les forêts de feuillus et les bocages sont ses milieux de prédilection mais elle fréquente aussi les parcs et les jardins. Espèce européenne, elle partage son habitat avec d'autres espèces de mésanges (comme la mésange charbonnière) qui montrent des différences dans la distribution spatiale et dans la niche écologique exploitée. Oiseau essentiellement insectivore et sédentaire, il est familier aux hommes et fait preuve d'une certaine tendance anthropophile qui s'adapte le plus volontiers aux jardins des localités habitées, même dans les grandes villes.

Contrairement aux effectifs des mésanges spécialisées plus impactés par la fragmentation des habitats, ceux de cette mésange généraliste sont globalement stables, voire en légère progression dans la majorité de l'Europe.

Il découle de ces caractéristiques que cette mésange commune fait partie des espèces les plus emblématiques de l'avifaune européenne.

Description

Image explicative indiquant que chez les mâles le collier est plus large et que la calotte est plus brillante.
Le dimorphisme sexuel est peu marqué, il est cependant possible de différencier le mâle et la femelle par la largeur du collier et la brillance des plumes bleues.

Plus petite que la mésange charbonnière, la Mésange bleue adulte a une taille moyenne de 10 à 12 cm pour un poids moyen de 11 g (variant de 9 à 14 g)[1]. Elle se caractérise par la couleur bleu cobalt de sa calotte, comme celle de ses ailes et le dessus de sa queue[2]. Ses joues et son front sont blancs (jaunâtres chez les oisillons)[3], un bandeau noir sur les yeux rejoint sa nuque bleu noir (sauf une tache blanc bleuâtre). Elle a un menton et le haut de la gorge noirs ; son collier auriculaire noirâtre, tel une « écharpe », contourne toute la tête, de la nuque jusqu'au-dessous du bec[4]. La poitrine et le ventre sont jaunes, ce dernier étant marqué d'une zone médiane blanche autour d'une tache bleuâtre à noire qui se prolonge parfois en une très fine raie longitudinale. Son dos et son croupion sont d’une douce couleur vert-jaune amande. Le bec de 8–9 mm de longueur est noir et a une pointe brunâtre, les pattes ont une couleur bleu ardoisé foncé et sont munies de griffes grises. L'iris de l'œil est brun foncé[5].

Au niveau du plumage, les sus-caudales sont bleues. Les rectrices médianes de la queue échancrée sont bleu vif, les autres sont plus grises, tandis que les rectrices externes sont liserées de blanc à l'extérieur. Le dessus des ailes porte une barre alaire blanche. Les rémiges sont brun noir et plus ou moins marquées de bleu au vexille externe, et liserées de blanc à l'interne[6].

La coloration blanche et bleue du plumage est une couleur structurelle, la coloration jaune une couleur pigmentaire due aux caroténoïdes, pigments organiques apportés par l'alimentation et qui induisent des colorations du jaune au rouge chez les oiseaux[7]. Les caroténoïdes sont des précurseurs de la vitamine A qui joue un rôle important dans les défenses immunitaires. Chez la mésange, il existe ainsi un compromis dans l'allocation des ressources des caroténoïdes entre la réponse immunitaire et l'intensité de la coloration, ce qui a une incidence sur le choix du comportement reproducteur[8].

Les jeunes sont plus pâles et ternes, avec la calotte gris vert-foncé. Le dichromatisme sexuel entre oisillon mâle et femelle est déjà marqué dans le nid[9]. Les sexes sont presque indiscernables dans la nature, la femelle étant seulement un peu plus terne que le mâle avec le vexille interne des rémiges secondaires teinté de vert, le bleu plus mat. Elle a également un collier auriculaire plus étroit. Le dimorphisme sexuel se révèle cependant plus élevé sous lumière ultraviolette, le système visuel aviaire percevant davantage cette longueur d'onde que le système visuel humain[10].

La Mésange bleue a une envergure comprise entre 12 et 14 cm[6] et sa queue mesure de 44 à 57 mm de longueur.

Écologie et comportement

Photo d'une mésange à l'entrée d'une cavité rocheuse, ayant une proie dans son bec.
Cavernicole, la Mésange bleue résiste bien aux hivers rudes.

L'espèce est familière, sociable et grégaire. L'adulte toujours très actif est sédentaire : il reste généralement toute l'année dans son environnement et ne change pas d'endroit comme le feraient, par exemple, une hirondelle ou une cigogne[11]. La Mésange bleue vivant dans les montagnes ou venant d'Europe centrale est plus nomade, le nombre d'individus et les limites de leur distribution variant selon les saisons. Les individus subordonnés sont des migrateurs partiels, alors que les individus dominants sont plus volontiers sédentaires[11].

Il existe plusieurs hypothèses d'explication de cette variation intraspécifique de comportement migratoire partiel corrélée au statut de l'individu dans la dominance et à son sexe : le bénéfice sélectif qui conduirait les mâles dominants à rester sédentaires pourrait être lié à leur meilleure résistance au froid (mortalité hivernale plus basse), mais aussi à la probabilité plus élevée — en restant sur place — de réussir à établir leur territoire reproductif au printemps dans la compétition qui existe à ce sujet, et qui est plus vive chez les mâles que chez les femelles[11].

Selon les saisons, le comportement des mésanges bleues diffère : au printemps, on les rencontre par paires (couples sur leur site de nidification) qui manifestent un comportement territorial et social caractéristique de la période de reproduction, le succès reproducteur étant plus conditionné par la qualité de leur territoire que par la qualité parentale[12] ; en été, par clan familial comprenant généralement un couple dominant, des jeunes de l'année et quelques adultes « célibataires »[13] ; en automne et en hiver, par bandes nombreuses qui entreprennent des voyages plus ou moins étendus à la recherche de sites de nourriture dont la distribution spatiale influe sur leur comportement agonistique[14].

La Mésange bleue aime s'ébrouer dans les mares peu profondes afin de rafraîchir son plumage, ou pratiquer le bain de fourmis qui permet d'éliminer les nombreux parasites colonisant le plumage[15].

Alimentation

Image d'une mésange tenant une chenille dans le bec sur fond bleu.
Mésange bleue tenant une chenille dans le bec.

En période de reproduction (printemps et été), la Mésange bleue a un régime alimentaire essentiellement insectivore : elle se nourrit majoritairement d'insectes, d'araignées et de larves vivant sur les arbres et arbustes hauts, principaux sites de nutrition de ces oiseaux. Ce sont les chenilles qui sont la principale source de caroténoïdes responsables de l'intensité de la couleur jaune vif du plumage ventral, mais cette intensité n'est pas corrélée au succès reproductif de la mésange[16]. En dehors de la période de reproduction, son régime est majoritairement granivore (graines — préférentiellement d'aulnes et de bouleaux[17] — complétées de baies, de bourgeons, de nectar, de pollen, voire de sève au printemps ou de noix et de suif l'hiver) et un peu insectivore (œufs d'insectes, araignées)[18].

Elle sait faire preuve d'astuce en perçant la tige des roseaux secs pour dénicher les petits animaux qui y ont trouvé refuge[19].

La Mésange bleue est réputée pour chasser de manière acrobatique dans la végétation, souvent suspendue aux branches, tête en bas, avec agilité pour surprendre ses proies sous les feuilles et rameaux. Lorsqu'elle en a terminé avec une brindille, elle s'installe sur la suivante avec des mouvements de balancier caractéristiques[20].

C'est une visiteuse habituelle des mangeoires en hiver, se suspendant volontiers aux boules de suif. Il s'établit au niveau des mangeoires une hiérarchie de dominance : les troupes de plusieurs individus qui viennent aux mangeoires comprennent généralement un couple dominant, des jeunes de l'année et quelques adultes « célibataires »[21].

Alors que certains passereaux (principalement la Fauvette à tête noire et la Grive draine) participent à la dissémination du gui, la Mésange bleue limite la prolifération de cette plante hémiparasite en absorbant les graines (processus d'ornithochorie et d'endozoochorie) laissées par ces oiseaux sur les arbres[22].

Comportement social

Vocalisation

On dit que la mésange titine, zinzinule ou zinzibule[23].

« Plus musical que celui de la mésange charbonnière », son chant « commence par un tsi-tsi-tsih[note 1] tinté et aéré et culmine dans un trille doux et métallique »[24]. Lors de la parade, les mâles émettent habituellement un « si-si-su ou un si-si-sé-du aigu »[24]. En cas d'alarme, la Mésange bleue émet un « tserrretetetet tremblotant »[25], cri strident qui avertit ses proches ou cherche à intimider ses adversaires, comme la mésange charbonnière.

Sociabilité

La formation des rondes hivernales de mésanges répond à une stratégie de protection mutuelle et de recherche optimale de la nourriture par coopération[26].

La Mésange bleue, comme la mésange charbonnière, n'est territoriale qu'au moment de la reproduction. En dehors de cette période, elle devient plus sociable et plus erratique, s'associant aux autres mésanges en petits groupes plurifamiliaux[27]. Les groupes hivernaux sont constitués de petits noyaux d’oiseaux résidents auxquels s’adjoignent sans cesse des individus nomades erratiques. La Mésange bleue est monogame mais une bigamie simultanée paraît régulière au moins dans les habitats optimaux : une étude sur la polygynie des mésanges conclut que ce mode de reproduction présent chez 3 à 10 % des mâles, est à leur avantage, les copulations extraconjugales augmentant leur succès reproducteur sans qu'ils aient besoin d'intervenir dans l'élevage des jeunes[28]. Un cas de polyandrie est associé à l'avantage pour la femelle d'éliminer le risque que le partenaire soit stérile et que tout l'effort maternel investi le soit pour rien[29].

Elle se joint souvent aux rondes mixtes d’autres espèces (roitelet, grimpereau, mésange charbonnière et mésange à longue queue, la Mésange bleue jouant souvent avec cette dernière le rôle de « leader » et d'initiateur des déplacements)[30].

Reproduction

Photo d'un couple posé sur un bac blanc partageant de la nourriture.
L'offrande nuptiale se répète et devient très fréquente pendant la ponte et la couvaison.
Photo d'une femelle dans un nichoir en position de couvaison.
Femelle observée en position de couvaison.
Image représentant 6 œufs de mésange sur fond noir. Les œufs sont blancs tachetés de brun.
Œufs de Cyanistes caeruleus, Muséum de Toulouse.
Photo de 2 adultes observant leur nichée, un des adultes récupère le sac fécal d'un oisillon.
Un adulte récupérant le sac fécal d'un oisillon (juste éclos, encore nu et aveugle) afin d'assurer la propreté du nid.
Photo d'une mésange adulte apportant la becquée à ses 3 oisillons.
Couvée d'oisillons nourris à la becquée.

Cycle de reproduction

En automne et en hiver, la Mésange bleue anime les rondes d'une dizaine d'oiseaux qui parcourent les branchages en quête de nourriture, et dort dans des cavités naturelles ou artificielles, que chaque individu occupe généralement seul et qui peut varier chaque soir. Dès la saison automnale, elle inspecte d'autres cavités, sites de nidification potentiels. Espèce généralement monogame (monogamie sociale et non monogamie sexuelle, les taux de paternité hors-couple s'élevant de 11 à 14 % des poussins dans 31 à 47 % des nids[31]), mâle et femelle se retrouvent après la rupture de l'été. À la fin de l'hiver, les inspections de cavités se font plus fréquentes, car les derniers couples achèvent de se former ou resserrent leur union[32].

La saison de reproduction d'avril à juin débute par les comportements sexuels de parade et d'offrande nuptiale du mâle. La réflectance dans les ultraviolets informant sur la qualité phénotypique, les femelles les plus colorées sélectionnent préférentiellement pour s'accoupler les mâles qui ont des bleus électriques (phénomène d'homogamie positive)[33]. Le vol de pariade du mâle ressemble à celui d'un papillon[3].

Nidification et couvaison

Cavernicole et donc plus à l'abri de la prédation, la Mésange bleue niche de préférence dans un trou d’arbre de vieux feuillu, voire dans un trou de mur ou dans tout objet humain pourvu d'orifices étroits (vieille voiture, gouttière, fissure dans une charpente, boîte aux lettres abandonnée, nichoir)[34]. Il lui suffit d'un trou de vingt-six millimètres de diamètre pour accéder à une cavité[17].

Elle entrelace fibres d'écorce, crins, mousses et brindilles[17] de son nid avec de la lavande, de la menthe, des immortelles, et une demi-douzaine d'autres herbes odorantes, plantes connues pour contenir des composés terpéniques tels le camphre ou l'eucalyptol, et qui possèdent des qualités antiseptiques, insecticides ou fongicides. Malgré cette action, les nids hébergent très souvent des ectoparasites, les puces de l'espèce Ceratophyllus gallinae (en) qui se nourrissent du sang des oiseaux, ce qui peut avoir un effet négatif sur le succès reproductif des mésanges[35]. Pour repérer ces herbes très spéciales, les mésanges sont donc capables de se servir de leur odorat, ce dont la communauté scientifique doutait pour de si petits oiseaux, en raison de la taille très réduite de leur bulbe olfactif[36].

Une expérience sur la collecte et le dépôt d'herbes aromatiques dans les nids[note 2] a montré que les mésanges savent repérer les odeurs[37]. Jusqu'ici, les scientifiques pensaient que seuls les gros volatiles, comme les pétrels, les pigeons, ou les oiseaux charognards, disposaient de bulbes olfactifs assez développés pour utiliser leur odorat, en plus de la vue ou de l'ouïe[38],[36]. Cette aptitude olfactive prouverait que les capacités des mésanges, et probablement d'autres petits oiseaux, sont beaucoup plus étendues que la communauté scientifique ne le pensait, les mésanges aussi bien mâles que femelles mettant également à profit cette capacité lors de leurs stratégies de fourrageage en dehors du contexte reproductif[39]. L'expérience a aussi mis en évidence le comportement de la mésange pour protéger son nid contre les parasites, à l'aide de plantes utilisées par l'homme dans le même but[40].

La femelle pond environ deux à quatre jours après l'accouplement. La date et la grandeur de la ponte reflètent un ajustement pour répondre aux différentes contraintes de son environnement : elles semblent conditionnées par le besoin maximal en nourriture (abondance de chenilles) pour les besoins du poussin dix jours après l'éclosion[41].

La Mésange bleue réalise une couvée de 7 à 16 œufs par an (d'avril à mai), parfois une deuxième en juin-juillet, la ponte durant autant de jours qu'il y a d'œufs pondus. La taille de la ponte varie selon l’altitude, la qualité de l’habitat ou le volume de la cavité[42]. La couvaison (incubation des œufs), qui dure de 12 à 14 jours, est assurée par la femelle seule. Les œufs d'un ovale plus ou moins allongé, sont blancs ou d'un blanc légèrement jaunâtre, avec des petites taches rousses assez éparses et souvent plus denses vers le gros bout[43]. Les fréquences de nourrissage des poussins sont assez élevées pour une telle progéniture : le poids de la ponte étant proche du poids de la femelle, le nourrissage impose aux parents jusqu'à quinze apports d'aliments par heure (chaque poussin recevant en moyenne cinquante becquées par jour pendant deux semaines), ce qui explique la reproduction printanière, au moment où la nourriture est la plus abondante[44]. Les études physiologiques de l'ornithologue Eugene Odum montrent que les parents sont à la limite de la résistance physique en fin d'élevage, un couple devant chasser de 6 000 à 9 000 chenilles par nichée (soit près de 75 à 90 % de son alimentation à cette époque)[45].

La femelle commence l'incubation à la ponte du dernier œuf ou dès la ponte du premier. Ce dernier cas entraîne une absence de synchronisation dans les éclosions et la présence simultanée dans le nid d'oisillons de tailles différentes[46].

La femelle est capable de modifier le sex-ratio de sa progéniture. Si elle s'accouple avec un mâle plus attirant qu'elle repère grâce aux rayons UV émis par sa calotte bleue, les oisillons sont à 70 % mâles, mais s’il est moins séduisant, ils sont à 70 % femelles[47].

Les femelles nourrissent moins fréquemment les jeunes quand les mâles sont pâles[48]. Inversement, les mâles s'accouplant avec les femelles les plus colorées montrent un investissement parental plus important[49]. Le succès de l'investissement a donc un coût car chacun est entièrement dépendant de la qualité de l'autre et la femelle, immobilisée pendant la couvaison, doit compter sur la loyauté du mâle pour l'aider à l'élevage[50].

Les oisillons nidicoles séjournent 18 jours au nid, période très sensible car ils sont dépendants de conditions climatiques défavorables et des risques de prédation[51]. Lors de leur première sortie, ils restent près du nid puis suivent leurs parents, apprenant graduellement à se déplacer de branche en branche par petits bonds d'abord, par de courtes envolées ensuite, pour acquérir ainsi la maîtrise du vol[52]. Ils s'émancipent environ quatre semaines après la sortie du nid et atteignent leur maturité sexuelle avant l'âge d'un an[53]. Ils sont alors devenus suffisamment indépendants pour avoir quitté leurs parents et trouvé un lieu pour se reproduire, phase appelée par les éthologues la dispersion natale ou dispersion de naissance[54].

Hivernage

Alors que quelques mésanges bleues migrent vers le Sud[2], la plupart hivernent dans les cavités disponibles, dans les environs de leur territoire de nidification et fréquentent à cette époque les mangeoires pour compléter leur nourriture. La compétition intra et interspécifique y est parfois vive, la mésange pouvant montrer son hostilité à l'intrus, les ailes pendantes et le bec entr'ouvert en signe de menace[55].

Longévité

Cette espèce peut atteindre une dizaine d'années, mais l'espérance de vie en milieu naturel n'excède pas souvent quelques années (1 à 3 ans), le taux annuel moyen de mortalité étant fort en raison de son extrême vulnérabilité face à son environnement[56]. Cette espèce est particulièrement sensible aux conditions hivernales, ce qui peut entraîner des fluctuations importantes de son effectif d'une année sur l'autre[17]. L'analyse des données de baguage obtenue en Grande-Bretagne donne comme estimation un taux de survie (en) de 38 % chez les juvéniles au cours de leur première année et un taux annuel de survie de 53 % chez les adultes[57]. Elle est par exemple particulièrement sensible à la bactérie Suttonella ornithocola qui provoque régulièrement des épidémies de pneumonie au début du printemps[58].

Prédateurs et parasites

Photo d'une mésange déplumée à hauteur de la calotte.
Mésange parasitée par un acarien.

La Mésange bleue est capturée par des prédateurs aériens (espèces spécialisées comme les rapaces diurnes tels que les éperviers, ou les rapaces nocturnes tels que les chouettes et hiboux, ou opportunistes comme les Pics et les Corvidés). Les juvéniles sont généralement perchés à faible hauteur, en raison de leur mauvaise maîtrise du vol qui provoque des chutes à terre et des atterrissages sur les parties basses des perchoirs, ce qui les rend encore plus vulnérables que les adultes aux prédateurs terrestres opportunistes (chats, mustélidés, serpents et même les gros rongeurs comme les surmulots)[59],[60]. Il arrive notamment qu'un Pic épeiche (Dendrocopos major) « arrache de jeunes Oiseaux de leur nid pour les manger »[61].

Les individus abritent de nombreux parasites. L'infection des hôtes par des tiques hématophages ou par des parasites du sang comme le genre Haemoproteus ou Plasmodium, peut induire une prise de poids et la stimulation de leur système immunitaire[62]. L'investissement en énergie dans cette défense contre les parasites sanguins présente, selon le principe de l'allocation des ressources, un coût pour l'hôte en termes de reproduction (en)[63].

Répartition et habitat

Cette espèce de l'écozone paléarctique Ouest est présente dans toute l'Europe à l'exception du nord de la Scandinavie[64]. Elle vit jusqu'à 3 500 mètres d'altitude en montagne (dans le Caucase)[65]. C'est une espèce ubiquiste, c'est-à-dire qui se plait sous tous les climats[66].

Elle est sédentaire ou migratrice et occupe une grande variété d'habitats : forêts de feuillus à basse altitude (tout particulièrement celles composées de chênes), boisements mixtes de feuillus et de conifères, terres agricoles, berges de cours d'eau, haies, parcs et jardins, y compris ceux des centres urbains, si elle y trouve des cavités de nidification. Elle est rare dans les bois de conifères, étant désavantagée par la forme de son bec pour se nourrir parmi les aiguilles de résineux[67].

Elle peut s'hybrider avec la Mésange azurée (Cyanistes cyanus) sur les zones de sympatrie, c'est-à-dire à l'Est de son aire de répartition[68].

Systématique

Dénomination

Son nom binominal taxinomique Cyanistes caeruleus vient du grec κύανος, kuanos (« éclat bleu, métallique »), et caeruleus (« bleu foncé »)[69]. Quant à son nom vernaculaire mésange, il est issu du francique meisinga (« mésange »), probablement dérivé de l'ancien haut allemand meisa ou maisa, adjectif qui signifie « menu ». Le nom anglais de la Mésange bleue, blue tit (« petite bleue ») fait également référence à cette petite taille et à la couleur bleue de son plumage[70].

En 343 av. J.-C., Aristote, dans son ouvrage Histoire des animaux, classe cette mésange dans les Aegithalos (en latin aegithus) qui se traduit probablement par « petit oiseau », peut-être même par « mésange »[71]. Le naturaliste Conrad Gessner décrit déjà scientifiquement cette espèce en 1555 dans son ouvrage de zoologie Historia animalium (en)[72].

L'espèce à laquelle le naturaliste suédois Carl von Linné a donné son nom de Parus caeruleus, est décrite dans la dixième édition de son Systema naturae en 1758[73].

Changement de nom scientifique

Carte de répartition des espèces Cyanistes caeruleus (en vert foncé en Europe et Moyen-Orient) et Cyanistes teneriffae (en vert clair aux Iles Canaries, en Afrique du Nord et à Pantelleria).
Carte montrant la répartition des deux espèces (depuis 2010).
  • Cyanistes caeruleus
  • Cyanistes teneriffae

Des analyses génétiques en 2002 proposent de considérer les populations de part et d'autre de la Méditerranée comme deux espèces à part entière : Parus caeruleus en Europe, et Parus teneriffae en Afrique du Nord, sur les îles Canaries et l'île de Pantelleria (au large de la Sicile)[74].

À la suite d'études de systématique plus poussées en 2005, l'American Ornithological Society sous l'impulsion de l'ornithologue Frank Gill et la British Ornithologists' Union proposent de placer la Mésange bleue non plus dans un sous-genre mais un genre à part, Cyanistes[75]. La Commission de l’Avifaune Française décide en 2009 de changer le nom scientifique de la Mésange bleue Parus caeruleus en Cyanistes caeruleus[76]. Ce changement de nom est adopté dans la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 2.4, 2010)[77]. De même, la Mésange nord-africaine (Parus teneriffae) est renommé en Cyanistes teneriffae.

Sous-espèces

Cet oiseau est représenté par neuf sous-espèces[78] :

La Mésange bleue et l'homme

Photo d'un juvénile au sol nettoyant son plumage.
Observation d'un juvénile qui passe beaucoup de temps, comme tous les oiseaux, à entretenir son plumage (lissage des plumes, bain de poussière, bain d'eau).
Mésange bleue à une mangeoire (vidéo).
Photo d'une Mésange bleue prenant son bain.
« En se baignant, les oiseaux ne s'immergent pas complètement ; ceci pourrait détremper leurs plumes, ce qui les mettrait en danger face à un prédateur et au temps froid. Ils aspergent leur plumage en se secouant, en hérissant leurs plumes et en ébouriffant leurs ailes. En procédant ainsi, ils se mouillent superficiellement sans détremper complètement leur plumage[79] ».

La Mésange bleue fournit de nombreux services écosystémiques autres que la conservation de la biodiversité.

Observation

Cette espèce fait preuve d'une certaine tendance anthropophile qui s'adapte le plus volontiers aux jardins des localités habitées rurales et urbaines, même des grandes villes, où sa curiosité la pousse à s'approcher près des maisons pour chercher sa nourriture, surtout en automne et en hiver. Elle devient rapidement familière avec une personne qui lui en offre via des mangeoires ou des tables de nourrissage[80],[81]. Cette tendance, signe de son adaptation écologique, explique qu'elle peut désormais être observée sans difficulté toute l'année, même à proximité des habitations ou des boîtes aux lettres. Les mésanges anthropophiles adoptent facilement les nichoirs artificiels, ce qui permet l'étude précise de leur reproduction et en font un bon organisme modèle en écologie comportementale et en biologie des populations[42].

Leur familiarité tranche avec le comportement plus craintif de leurs collègues « ruraux »[82].

Selon des observations dans les années 1920 au sud de Londres, des mésanges bleues et des mésanges charbonnières ont trouvé une technique pour ouvrir les capsules de métal des bouteilles de lait déposées le matin sur le perron des maisons anglaises. Cette technique s'est rapidement répandue dans toute l'Angleterre, au point que les ornithologues ont pu parler d'apprentissage culturel (en)[83]. L'éthologiste Louis Lefebvre met en évidence que cette transmission culturelle est plus rapide sans imitation, l'oiseau déduisant la technique à adopter juste en observant une bouteille déjà décapsulée[84].

Menaces et protection

Les mésanges spécialistes (espèces inféodées aux forêts telles que la mésange huppée, la mésange noire et la mésange boréale) subissent un certain déclin lié à des facteurs anthropiques (fragmentation et perte de l'habitat dans les aires de reproduction, de migration et d'hivernage) et des facteurs naturels (météorologiques avec les vagues de froid ou de sécheresse, prédateurs sauvages spécialisés avec les rapaces ou opportunistes)[60].

Les effectifs de Mésange bleue, espèce très généraliste, varient également en réponse à des variations anthropogéniques (collisions avec véhicules et infrastructures humaines, empoisonnement par les pesticides, prédation par le chat domestique, principal prédateur des oiseaux[note 3] et responsable de la mort annuelle de 1,3 à 4 milliards d'oiseaux aux États-Unis[85]) ou naturelles mais, contrairement aux mésanges spécialisées, ils sont globalement stables, voire en légère progression dans la majorité de l’Europe (effectifs européens estimés entre 20 et 44 millions de couples) excepté en France (effectifs estimés entre 2 et 10 millions de couples) et en Suède (entre 750 000 à 1,2 million de couples) où la Mésange bleue est en déclin[86].

La Mésange bleue bénéficie d'une protection totale sur le territoire français depuis l'arrêté ministériel du 17 avril 1981 relatif aux oiseaux protégés sur l'ensemble du territoire[87]. Il est donc interdit de la détruire, la mutiler, la capturer ou l'enlever, de la perturber intentionnellement ou de la naturaliser, ainsi que de détruire ou enlever les œufs et les nids, et de détruire, altérer ou dégrader son milieu. Qu'elle soit vivante ou morte, il est aussi interdit de la transporter, colporter, de l'utiliser, de la détenir, de la vendre ou de l'acheter s'il s'agit d'oiseaux prélevés dans le milieu naturel. Depuis l'arrêté de mars 2006 et pour respecter la réglementation européenne, ces interdictions ne s'appliquent plus aux oiseaux nés et élevés en captivité.

Auxiliaire des cultures

Dans les vergers soucieux de limiter l'usage de pesticides, on place parfois des nichoirs à mésanges afin que celles-ci mangent les vers de la pomme et les pucerons[88].

La Mésange bleue se révèle en effet un auxiliaire des cultures efficace utilisé en lutte biologique, par sa consommation de ravageurs aussi bien au printemps, en été et en automne[89], période à laquelle un couple de mésange stocke 14 kg de chenilles cachées sous des écorces, des mousses ou dans les cavités des arbres afin de passer l'hiver[90]. Une mésange serait ainsi capable à elle seule de protéger 40 arbres fruitiers contre les insectes ravageurs[91].

Art et culture

Mésange se regardant dans un rétroviseur.
La capacité d'un animal à reconnaître son corps est explorée en éthologie cognitive depuis 1970 à l'aide du test du miroir. Cette mésange s'auto-teste-t-elle ?

Mésange peu farouche, elle n'hésite pas à se montrer à découvert même si elle reste sur ses gardes sur les perchoirs, dans les nichoirs et sur les postes de nourrissage. Cette espèce est ainsi familière à l'homme depuis longtemps, ce qui se traduit, selon les enquêtes ethnozoologiques menées sur cet oiseau, qu'il est intégré dans de nombreuses cultures qui lui ont donné une grande variété de noms vernaculaires[92] et que de nombreuses personnes ont évoqué leurs expériences et conté leurs anecdotes associées à cet oiseau, notamment des horticulteurs tuant des bandes de mésanges bleues ravageant leurs cultures[93].

Selon une croyance populaire, une jeune femme peut avoir une idée du type d'homme qu'elle épousera si, le jour de la Saint-Valentin, elle aperçoit comme premier oiseau de la journée une mésange bleue « parce qu'un oiseau bleu annonce un homme heureux »[94].

La Mésange bleue a donné lieu à quelques représentations symboliques et réalistes mais paradoxalement elle est peu évoquée dans la littérature. Sur une illustration du Livre de la Genèse de la bible de Koberger du XVe siècle, on peut voir une mésange bleue[95]. L'écrivain François Maspero évoque cette espèce en 2005 dans son roman Le Vol de la mésange[96]. L'artiste contemporain Wolfgang Müller (en) lui consacre une partie de son œuvre[97]. Pour des raisons esthétiques, la mésange bleue est représentée sur des assiettes décoratives, des bijoux et des figurines en porcelaine[98]. La mésange bleue et ses sous-espèces sont représentées par de nombreux pays sur une trentaine de timbres-poste[99]. Dans la série belge Oiseaux de Buzin, le timbre représentant la Mésange bleue (7 fb) lancé en 1987 a connu un tirage de 38 261 950 exemplaires[100].

L'auteur de bande dessinée et chercheur en sciences sociales Alessandro Pignocchi met en scène dans sa trilogie Petit traité d'écologie sauvage un personnage de mésange bleue qui mène des actions militantes radicales[101].

La Mésange bleue est représentée sur le blason de la commune française de Mazinghien[note 4].

Notes et références

Notes

  1. Deux à trois notes (tsih) aiguës suivies d’un trille roulé aigu.
  2. Pour mieux comprendre leur comportement, un ornithologue, Marcel Lambrechts et son équipe du Centre d'écologie fonctionnelle et évolutive de Montpellier se sont installés en Corse, dans une forêt proche de Calvi qui abrite un groupe de Parus caeruleus ogliastrae. L'équipe a construit des nichoirs pour ces oiseaux appréciés par les spécialistes car ils sont peu farouches. Une fois les œufs éclos, les expérimentateurs ont prélevé les herbes aromatiques. Dans la moitié des nids, ces plantes ont été purement et simplement supprimées. Dans ce cas, les mères partaient immédiatement à la recherche de ces herbacées manquantes pour les remettre dans le nid de leurs oisillons. Mais pas n'importe lesquelles : sur un total de 200 végétaux qui entouraient les abris, elles n'en sélectionnaient qu'une dizaine. Même s'il fallait, pour les trouver, voler à 200 mètres à la ronde. Dans l'autre moitié des nids, des herbes avaient été enfouies dans de petits sacs ouverts, et cachés sous les nids. Les mésanges se contentaient alors d'en renouveler les herbes quand elles étaient trop sèches pour exhaler leur odeur.
  3. Selon cette étude américaine de Scott R. Loss et al., le chat domestique tue en moyenne 7 oiseaux par an et le chat haret (chat errant dont la population est bien moins importante que celle des chats domestiques) 40 oiseaux par an.
  4. La toponymie de Mazinghien située dans le département du Nord, propose plusieurs pistes concernant l'étymologie du nom de la commune. Une étymologie populaire la fait remonter au mot patois « mazingue » qui signifie mésange, d'où le blason de la ville. cf. Claire Lemoine, Le patrimoine des communes du Nord, Flohic, 2001, p. 519
  5. « De sinople à une mésange au naturel perchée sur une branche ».

Références

  1. (en) Juergen Nicolai, Detlef Singer et Konrad Wothe, Birds of Britain & Europe, Harper Collins Publishers, 2010, p. 214
  2. a et b Sigfrid Durango, Les oiseaux, Fernand Nathan, 1958, p. 146
  3. a et b Angelika Lang, Le petit guide Hachette des oiseaux, Hachette Pratique, 2012, p. 51.
  4. (de) Manfred Föger et Karin Pegoraro, Die Blaumeise : Parus caeruleus, Westarp-Wiss, 2004, p. 21
  5. Paul Géroudet, Les passereaux et ordres apparentés. Des mésanges aux fauvettes, Delachaux & Niestlé, 1954, p. 19
  6. a et b Paul Géroudet, Les passereaux et ordres apparentés. Des mésanges aux fauvettes, Delachaux & Niestlé, 1954, p. 20
  7. (en) Susan Fitzpatrick, « Colour schemes for birds: structural coloration and signals of quality in feathers », Annales Zoologici Fennici, vol. 35, no 2,‎ 1998, p. 67-77
  8. (en) Geoffrey E. Hill et James D. Johnson, « The vitamin A redox hypothesis: A biochemical basis for honest signaling via carotenoid pigmentation », Am Nat., no 5,‎ novembre 2012, p. 127-150 (DOI )
  9. (en) A. Johnsen, K. Delhey, S. Andersson et B. Kempenaers, « Plumage colour in nesting blue tits: sexual dichromatism, condition dependence and genetic effects », Proc. R. Soc. Lond. B, vol. 270, no 1521,‎ 22 juin 2003, p. 1263–1270
  10. (en) Staffan Andersson, Jonas Örnborg et Malte Andersson, « Ultraviolet sexual dimorphism and assortative 389 mating in blue tits », Proc. R. Soc. London B, vol. 265, no 445,‎ 1998, p. 445-450 (DOI )
  11. a b et c (en) Henrik G. Smith et Jan-Åke Nilsson, « Intraspecific Variation in Migratory Pattern of a Partial Migrant, the Blue Tit (Parus caeruleus): An Evaluation of Different Hypotheses », The Auk, vol. 104, no 1,‎ janvier 1987, p. 109-115 (DOI )
  12. (en) Robert Przybylo, David A. Wiggins et Juha Merilä, « Breeding success in Blue Tits: good territories or good parents? », Journal of Avian Biology, vol. 32, no 3,‎ septembre 2001, p. 214–218 (DOI )
  13. (en) André A. Dhondt, Interspecific Competition in Birds, OUP Oxford, 2012, p. 49-50
  14. (en) Allen W.Stokes, « Agonistic Behaviour among Blue Tits at a Winter Feeding Station », Behaviour, vol. 19, nos 1-2,‎ 1962, p. 118-138
  15. (en) Michael Corral et Keith Hansen, The World of Birds, Globe Pequot Press, 1989, p. 27.
  16. (en) Geoffrey E. Hill, « Trait elaboration via adaptive mate choice: Sexual conflict in the evolution of signals of male quality », Ethology Ecology and Evolution, vol. 6, no 3,‎ 31 janvier 1994, p. 351-370 (DOI )
  17. a b c et d Bernhard Grzimek (dir.), Le Monde animal en 13 volumes : Encyclopédie de la vie des bêtes, t. IX : Oiseaux 3, Zurich, Éditions Stauffacher S.A., 1973, 1re éd., 594 p., chap. XIII (« Mésanges, Sittelles et Grimpereaux »), p. 295-296
  18. Christian Guilleaume, Les oiseaux en hiver, De Boeck, 2004, p. 19
  19. La vie des mésanges, article sur larousse.fr
  20. Angelika Lang, Le petit guide Hachette des oiseaux, Hachette Pratique, 2012, p. 50.
  21. Pierre-Paul Grassé, Oiseaux, Masson, 1950, p. 439
  22. Régis Thomas et David Busti, Université de Lyon - Département de biologie, « Le gui, une plante parasite dispersée par les oiseaux », décembre 2011.
  23. Cris et chants des oiseaux, fiche de la LPO d'Anjou.
  24. a et b Frédéric Jiguet, Jan Pedersen et Lars Svensson, Chants d'Oiseaux, Larousse, 2012, (ISBN 978-2-03-587204-3), p. 192-193.
  25. Karel Štastný (adaptation française de Dagmar Doppia, révision de Michel Cuisin), La Grande encyclopédie des oiseaux, Gründ, 3e tirage 1991, (ISBN 2-7000-2504-0), p. 394
  26. (en) Thomas C. Grubb Jr, « Changes in the flocking behavior of wintering English titmice with time, weather and supplementary food », Animal Behaviour, vol. 35, no 3,‎ juin 2007, p. 794–806 (DOI )
  27. Oiseaux de France, Éditions Artemis, 2007, p. 57
  28. (en) Mats Björklund et Björn Westman, « Adaptive advantages of monogamy in the Great Tit (Parus major): An experimental test of the polygyny threshold model », Animal Behaviour, vol. 34, no 5,‎ octobre 1986, p. 1436-1440 (DOI )
  29. (en) Bart Kempenaers, « A Case of Polyandry in the Blue Tit: Female Extra-Pair Behaviour Results in Extra Male Help », Ornis Scandinavica, vol. 24, no 3,‎ 1993, p. 246-249 (DOI ).
  30. (en) Douglass H. Morse, « Structure and foraging patterns of flocks of tits and associated species in an English woodland during winter », Ibis, vol. 120, no 3,‎ juillet 1978, p. 298-312 (DOI )
  31. (en) Bart Kempenaers, Geert R. Verheyena et André A. Dhondia, « Extrapair paternity in the blue tit (Parus caeruleus) : female choice, male charateristics, and offspring quality », Behavioral Ecology, vol. 8, no 5,‎ 1997, p. 481-492 (DOI )
  32. Paul Géroudet, Les passereaux et ordres apparentés. Des mésanges aux fauvettes, Delachaux & Niestlé, 1954, p. 14
  33. (en) S. Andersson, J. Ornborg et M. Andersson, « Ultraviolet sexual dimorphism and assortative mating in blue tits », Proceedings of the Royal Society B-Biological Sciences, vol. 265, no 1395,‎ 1998, p. 445-450 (DOI )
  34. Jiří Felix, Oiseaux des pays d'Europe, Gründ, 1986, p. 279
  35. (en) Frédéric Tripet et Heinz Richner, « Demography of the hen flea Ceratophyllus gallinae in blue tit Parus caeruleus nests », Journal of Insect Behavior, no 12,‎ 1999, p. 159—174
  36. a et b (en) B. G. Bang et Stanley Cobb, « The Size of the Olfactory Bulb in 108 Species of Birds », The Auk, vol. 85, no 1,‎ 1968, p. 55-61 (DOI )
  37. (en) Marcel M. Lambrechts et Anabelle Dos Santos, « Aromatic herbs in Corsican blue tits nests: the ‘Potpourri hypothesis’ », Acta Oeco-logica, vol. 21, no 3,‎ 2000, p. 175-178
  38. (en) T.J. Roper, « Olfaction in birds », Adv. Study Behav., vol. 28, no 1,‎ 1999, p. 247–332
  39. (en) Adele Mennerat, Francesco Bonadonna, P. Perret et Marcel M. Lambrechts, « Olfactory conditioning experiments in a food-searching passerine bird in semi-natural conditions. », Behavioural Processes, vol. 70, no 3,‎ 2005, p. 264–270 (DOI )
  40. (en) Cécile Petit, Martine Hossaert-McKey, Philippe Perret, Jacques Blondel et Marcel M. Lambrechts, « Blue tits use selected plants and olfaction to maintain an aromatic environment for nestlings », Ecology Letters, vol. 5, no 4,‎ 10 juillet 2002, p. 585–589 (DOI )
  41. Jacques Blondel, Alex Clamens, Patrice Cramm, H. Gaubert et Paul Isenmann, « Population studies of Tits (Paridae) in the mediterranean region », Ardea, no 74,‎ 1986, p. 51-65
  42. a et b Alex Clamens, Patrice Cramm, Alain Dervieux et Paul Isenmann, « Pourquoi les mésanges pondent au printemps », La Recherche, vol. 23, no 242,‎ avril 1992, p. 480
  43. Louis Delapchier, Les oiseaux du monde, Éditions N. Boubee, 1959, p. 147
  44. (en) Tore Slagsvold, Trond Amundsen et Svein Dale, « Selection by sexual conflict for evenly spaced offspring in blue tits », Nature, vol. 370,‎ 14 juillet 1994, p. 136-138 (DOI )
  45. (en) Eugene P. Odum, « Annual Cycle of the Black-Capped Chickadee », The Auk, vol. 58, no 3,‎ juillet 1941, p. 314-333
  46. Serge Aron et Luc Passera, Les sociétés animales : Évolution de la coopération et organisation sociale, De Boeck Supérieur, 2009, p. 121
  47. (en) S. C. Griffith, J. Örnborg, A. F. Russell, S. Andersson et B. C. Sheldon, « Correlations between ultraviolet coloration, overwinter survival and offspring sex ratio in the blue tit », Journal of Evolutionary Biology, vol. 16, no 5,‎ septembre 2003, p. 1045–1054 (DOI )
  48. (en) Tobias Limbourg, A. Christa Mateman, Staffan Andersson et C. M. Lessells, « Female blue tits adjust parental effort to manipulated male UV attractiveness », Proceedings of the Royal Society of London, vol. 271, no 1551,‎ 2004, p. 1903-1908
  49. (en) Tobias Limbourg, A. Christa Mateman et C. M. Lessells, « Parental care and UV coloration in blue tits: opposite correlations in males and females between provisioning rate and mate's coloration », Journal of Avian Biology, vol. 44, no 1,‎ 2013, p. 17-26
  50. Thierry Lodé, La guerre des sexes chez les animaux, Odile Jacob, 2007, p. 222
  51. (en) John Gibb, « The breeding biology of the Great and Blue Titmice », Ibis, vol. 92, no 4,‎ octobre 1950, p. 507–539 (DOI )
  52. L'homme et l'oiseau, Ligue Royale Belge pour la Protection des Oiseaux, 1998, p. 39
  53. Alex Clamens, Patrice Cramm, Alain Dervieux et Paul Isenmann, « Pourquoi les mésanges pondent au printemps », La Recherche, no 242,‎ avril 1992, p. 481
  54. (en) J. Clobert, E. Danchin, A.A Dhondt et J.D. Nichols, Dispersal, Oxford University Press, 2001, p. 101
  55. L'homme et l'oiseau, Ligue Royale Belge pour la Protection des Oiseaux, 1998, p. 166
  56. (en) Denis Bellamy, Ageing, a biomedical perspective, John Wiley & Sons, 1995, p. 23
  57. (en) G.M. Siriwardena, S.R. Baillie et J.D. Wilson, « Variation in the survival rates of some British passerines with respect to their population trends on farmland », Bird Study, vol. 45, no 3,‎ 1998, p. 276-292 (DOI )
  58. (en) Gabriela Peniche, Julia Rodriguez-Ramos Fernandez, Chris Durrant, Shinto K. John, Shaheed K. Macgregor, Andrew A. Cunningham et Becki Lawson, « Nested PCR for Suttonella ornithocola reveals widespread infection in British Paridae species », European Journal of Wildlife Research 63,‎ mai 2017 (DOI ).
  59. Martyn Stenning, op. cit., p.137
  60. a et b (en) David Lambert Lack, The natural regulation of animal numbers, Clarendon Press, 1954, p. 223
  61. Bernhard Grzimek (dir.), Le Monde animal en 13 volumes : Encyclopédie de la vie des bêtes, t. IX : Oiseaux 3, Zurich, Éditions Stauffacher S.A., 1973, 1re éd., 594 p., chap. II (« Les Piciformes »), p. 101
  62. (en) E. Svensson, L. RÅberg, C. Koch, D. Hasselquist, « Energetic stress, immunosuppression and the costs of an antibody response », Functional Ecology, vol. 12, no 6,‎ 1998, p. 912-919 (DOI ).
  63. (en) M. Stjernman, L. Råberg & J. Nilsson, « Survival costs of reproduction in the blue tit (Parus caeruleus): a role for blood parasites? », Proc Biol Sci., vol. 271, no 1555,‎ 2004, p. 2387–2394 (DOI ).
  64. (en) Martyn Stenning, The Blue Tit, Bloomsbury Publishing, 2018, p. 155
  65. (en) M. I. Evans et Melanie F. Heath, Important Bird Areas in Europe, Birdlife International, 2000, p. 641
  66. Guilhem Lesaffre (dir.), Catherine Levesque et Emmanuel Risi, Le Traité Rustica des oiseaux du jardin, Rustica éditions (réimpr. 2018), 4e éd. (1re éd. 2007), 447 p. (ISBN 978-2-8153-1264-6), chap. 2 (« Des jardins et des régions »), p. 41.
  67. (en) David William Snow, « The habitats of Eurasian Tits (Parus spp.) », Ibis, vol. 96, no 4,‎ octobre 1954, p. 565-585 (DOI )
  68. (en) Walter Salzburger, Jochen Martens et Johannes Gutenberg, « Paraphyly of the Blue Tit (Parus caeruleus) suggested from cytochrome b sequences », Molecular Phylogenetics and Evolution, vol. 24, no 1,‎ 2002, p. 19-25 (DOI ).
  69. (en) James A. Jobling, Helm Dictionary of Scientific Bird Names, Bloomsbury Publishing, 2010, p. 83 et 126.
  70. Pierre Avenas et Henriette Walter, La mystérieuse histoire du nom des oiseaux, Robert Laffont, 2007, p. 243
  71. (en) W. Geoffrey Arnott, Birds in the Ancient World from A to Z, Routledge, 2007, p. 87.
  72. (la) Conrad Gessner, Historia animalium, liber III, Zurich, 1555 (lire en ligne [PDF]), p. 616
  73. Carl von Linné, Systema Naturae, 10e édition, Stockholm, Laurentii Salvii, 1758, p. 190.
  74. (en) W. Salzburger, J. Martens et C. Sturmbauer, « Paraphyly of the Blue Tit (Parus caeruleus) suggested from cytochrome b sequences », Molecular Phylogenetics and Evolution, vol. 24, no 1,‎ juillet 2002, p. 19-25
  75. (en) Frank B. Gill, Beth Slikas et Frederick H. Sheldon, « Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122: 121-143 », The Auk, vol. 122, no 1,‎ janvier 2005, p. 121–143 (lire en ligne)
  76. « La Mésange bleue », sur jardindesplantesdeparis.fr (consulté le 4 décembre 2020).
  77. Congrès ornithologique international, version 2.4, 2010
  78. Mésange bleue. Cyanistes caeruleus Linnaeus, 1758. Taxons apparentés, sur le site Avibase.
  79. « L'eau dans les refuges. Le bain », sur oiseau-libre.net (consulté le 27 novembre 2020).
  80. Jérôme Morin, Guide des oiseaux des villes et des jardins, Belin, 2009, p. 56
  81. (en) Gillian Robb, Robbie McDonald et Dan Chamberlain, « Food for thought: supplementary feeding as a driver of ecological change in avian populations », Frontiers in Ecology and the Environment, vol. 6, no 9,‎ novembre 2008, p. 476-484 (DOI )
  82. (en) A. S. Cooke, « Observations on how close certain passerine species will tolerate an approaching human in rural and suburban areas », Biological Conservation, vol. 18, no 2,‎ 1980, p. 85-88 (DOI ).
  83. (en) James Fisher et Robert Hinde, « The Opening of Milk Bottles by Birds », British Birds, vol. 42,‎ 1949, p. 347–357
  84. (en) Louis Lefebvre, « The opening of milk bottles by birds: Evidence for accelerating learning rates, but against the wave-of-advance model of cultural transmission », Behavioural Processes, vol. 34, no 1,‎ mai 1995, p. 43–53
  85. (en) Scott R. Loss, Tom Will et Peter P. Marra, « The impact of free-ranging domestic cats on wildlife of the United States », Nature Communications, no 4,‎ 29 janvier 2013, p. 1396 (DOI )
  86. « Monographies. Mésange bleue » (version du 20 juin 2017 sur l'Internet Archive), sur conservation-nature.fr
  87. Le statut juridique des oiseaux sauvages en France, Ligue pour la protection des oiseaux, 2006, (ISBN 2-9521267-4-7).
  88. Michel Jay, « Nichoirs à mésanges en vergers : bilan de neuf années de suivi », L'Arboriculture fruitière, no 561,‎ juin 2002
  89. Fabien Liagre, Les haies rurales : rôles, création, entretien, France Agricole Editions, 2006, p. 86.
  90. (en) Christel M.M. Mols et Marcel E. Visser, « Great tits can reduce caterpillar damage in apple orchards », Journal of Applied Ecology, vol. 39,‎ 2002, p. 888–899 (DOI )
  91. (ru) V.N. Korcsagin, « Zinmie rabotü v Szadu », Zascsita Rasztenij, vol. 1,‎ 1980, p. 60–61
  92. (en) Martyn Stenning, op. cit., p. 265-266
  93. (en) Martyn Stenning, op. cit., p. 260-261
  94. (fr) « Contes et légendes », Oiseaux de collection, Paris, Eaglemoss International, no 3 « La mésange bleue »,‎ 2001, p. 13
  95. (de) Manfred Föger et Karin Pegoraro, Die Blaumeise : Parus caeruleus, Westarp-Wiss, 2004, p. 111
  96. François Maspero, Le Vol de la mésange, Seuil, 2005, p. 238
  97. (de) Manfred Föger et Karin Pegoraro, Die Blaumeise : Parus caeruleus, Westarp-Wiss, 2004, p. 112
  98. (en) Kyle Husfloen, Antique Trader Pottery and Porcelain Ceramics Price Guide, Krause Publications, 2006, p. 178
  99. (en) « Eurasian Blue Tit - Cyanistes caeruleus », sur The CornellLab of Ornithology - Birds of the World (consulté le 2 décembre 2020).
  100. L'homme et l'oiseau, Ligue Royale Belge pour la Protection des Oiseaux, 1998, p. 68
  101. Alessandro Pignocchi, Petit traité d'écologie sauvage, Paris, Steinkis éditions, dl 2017, cop. 2017, 119 p. (ISBN 978-2-36846-107-5 et 2-36846-107-8, OCLC , lire en ligne)

Voir aussi

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Mésange bleue: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Cyanistes caeruleus

La Mésange bleue (Cyanistes caeruleus) est une espèce de passereaux de la famille des paridés.

Cette mésange commune est facilement identifiable grâce à sa petite taille, sa forme un peu rondouillarde, ses fines pattes, son minuscule bec, et son plumage à dominante de bleu cobalt sur la calotte, les ailes et le dessus de la queue, jaune sur le poitrail et le ventre.

Elle occupe préférentiellement les habitats pourvus de nombreux arbres et de verdure où elle trouve sa nourriture : les forêts de feuillus et les bocages sont ses milieux de prédilection mais elle fréquente aussi les parcs et les jardins. Espèce européenne, elle partage son habitat avec d'autres espèces de mésanges (comme la mésange charbonnière) qui montrent des différences dans la distribution spatiale et dans la niche écologique exploitée. Oiseau essentiellement insectivore et sédentaire, il est familier aux hommes et fait preuve d'une certaine tendance anthropophile qui s'adapte le plus volontiers aux jardins des localités habitées, même dans les grandes villes.

Contrairement aux effectifs des mésanges spécialisées plus impactés par la fragmentation des habitats, ceux de cette mésange généraliste sont globalement stables, voire en légère progression dans la majorité de l'Europe.

Il découle de ces caractéristiques que cette mésange commune fait partie des espèces les plus emblématiques de l'avifaune européenne.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Meantán Gorm ( Irlandês )

fornecido por wikipedia GA

Tá an t-éan, an Meantán Gorm, Cyanistes caeruleus, 10.5 go 12 cm (4.2 go 4.8 orlach,) ar fhad, ina chomhpháirt den Ord Passeriformes, sa chlann Paridae.

Tá an t-éan ar fáil go forleathan agus tá sé ina phóraitheoir cónaithe fud fad chrios measartha agus fo-artach na hEorpa agus na hÁise, i bhforaois dhuillsilteacha agus measctha. Is éan cónaithe é, sé sin, ní théann an chuid is mó díobh ar imirce.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia GA

Ferreiriño bacachís ( Galego )

fornecido por wikipedia gl Galician

O ferreiriño bacachís ou ferreiriño azul (Cyanistes caeruleus, a miúdo tamén chamado Parus caeruleus), é un paxaro paseriforme pertencente á familia Paridae que mide entre 10,5 e 12 cm. Distribúese por toda a Europa temperada e subártica e o oeste de Asia.

Notas

  1. BirdLife International (2009). "Parus caeruleus". Lista Vermella de especies ameazadas. Versión 2011.1 (en inglés). Unión Internacional para a Conservación da Natureza. Consultado o 13 August 2011.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia gl Galician

Ferreiriño bacachís: Brief Summary ( Galego )

fornecido por wikipedia gl Galician

O ferreiriño bacachís ou ferreiriño azul (Cyanistes caeruleus, a miúdo tamén chamado Parus caeruleus), é un paxaro paseriforme pertencente á familia Paridae que mide entre 10,5 e 12 cm. Distribúese por toda a Europa temperada e subártica e o oeste de Asia.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia gl Galician

Módra sykorka ( Sorábio superior )

fornecido por wikipedia HSB

Módra sykorka[1] (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) je ptačk ze swójby sykorkow (Paridae). Dalše serbske mjeno je módrawka[1][2].

Wopis

Dorosćene ptački maja běłe wobličo z wuskej, čornej wóčnej smužku a z adretnym čornym lackom.

Chribjet je zeleny. Žołta hrudź njese jenož małku čornu smužku w srjedźišću.

Křidle stej módrej.

Młode ptački maja swětłožołte wobličo a šěrozelenu kapičku.

Rozšěrjenje a žiwjenski rum

Sykorka wustupuje w lisćowych a měšanych lěsach, w žiwych płotach, w parkach a w zahrodach. Wona tež wopytuje ptače chěžki.

Nóžki

  1. 1,0 1,1 1,2 W internetowym słowniku: Blaumeise
  2. Pawoł Völkel: Prawopisny słownik hornjoserbskeje rěče. Hornjoserbsko-němski słownik. Ludowe nakładnistwo Domowina, Budyšin 2005, ISBN 3-7420-1920-1, str. 266.

Žórła

  • Chris Kightley, Steve Madge, Dave Nurney: Taschenführer Vögel, Alle Arten Mitteleuropas, ISBN 3-405-15320-4, strona 254, z wědomostnym mjenom Parus caeruleus (němsce)

Eksterne wotkazy

Commons
Hlej wotpowědne dataje we Wikimedia Commons:
Módra sykorka
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia HSB

Módra sykorka: Brief Summary ( Sorábio superior )

fornecido por wikipedia HSB

Módra sykorka (Cyanistes caeruleus, syn. Parus caeruleus) je ptačk ze swójby sykorkow (Paridae). Dalše serbske mjeno je módrawka.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia HSB

Burung gelatik biru ( Indonésio )

fornecido por wikipedia ID
 src=
Cyanistes caeruleus

Burung gelatik biru (Cyanistes caeruleus[1] atau Parus caeruleus[2]) adalah burung pengicau kecil dari keluarga Paridae. Burung ini mudah dikenali melalui bulunya yang berwarna biru dan kuning.

Burung ini merupakan burung rumahan dan tidak melakukan migrasi. Ia memakan serangga dan laba-laba untuk dietnya. Di luar musim berkembang biak, ia juga memakan biji-bijian.

Referensi

  1. ^ Wright, Gill, Frank and Minturn (2006). Birds of the World: Recommended English Names (edisi ke-1). Princeton University Press. hlm. ix + 259. ISBN 0-691-12827-8.
  2. ^ Howard, Richard; Moore, Alick (2003). Edward Dickinson, ed. The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World (edisi ke-3rd). Christopher Helm. ISBN 0-7136-6536-X.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Penulis dan editor Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ID

Burung gelatik biru: Brief Summary ( Indonésio )

fornecido por wikipedia ID
 src= Cyanistes caeruleus

Burung gelatik biru (Cyanistes caeruleus atau Parus caeruleus) adalah burung pengicau kecil dari keluarga Paridae. Burung ini mudah dikenali melalui bulunya yang berwarna biru dan kuning.

Burung ini merupakan burung rumahan dan tidak melakukan migrasi. Ia memakan serangga dan laba-laba untuk dietnya. Di luar musim berkembang biak, ia juga memakan biji-bijian.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Penulis dan editor Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ID

Blámeisa ( Islandês )

fornecido por wikipedia IS

Blámeisa (fræðiheiti Cyanistes caeruleus) er fugl af meisuætt sem finnst víða í Evrópu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IS

Cyanistes caeruleus ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

La cinciarella (Cyanistes caeruleus (Linnaeus, 1758)) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia dei Paridi.[2]

Descrizione

 src=
Adulto di cinciarella

È lungo circa 10,5–12 cm e pesa intorno ai 12 g Il piumaggio è molto vivace, presentando per entrambi i sessi una colorazione blu cobalto sulla nuca, sulle ali e sulla coda, verdastra sul dorso, una mascherina bianca, attraversata da una linea nera all'altezza degli occhi, e petto giallo zolfo. Ha il becco nero a punta e zampe corte e robuste color grigio-blu. I giovani sono molto più gialli degli esemplari adulti, ed hanno un carattere particolarmente giocoso (spesso si possono osservare individui assieme ad esemplari di codibugnolo).

Biologia

 src=
Cinciarella, su un noce.

Alimentazione

La cinciarella è un insettivoro.
Il suo cibo preferito consiste in coccidi, afidi, larve, ragni e piccoli invertebrati che trova sugli alberi.
Nel periodo invernale non disdegna comunque semi, bacche e frutta.

Riproduzione

 src=
Uova di cinciarella

Il periodo dell'accoppiamento inizia a febbraio.
La cinciarella nidifica in qualsiasi cavità degli alberi, ceppi, muri o nei nidi artificiali. Lo stesso nido è utilizzato anno dopo anno e costantemente protetto durante la cova. Viene realizzato utilizzando muschio, lana, peli e piume. Le uova normalmente da 7 a 10 (con guscio bianco screziato da punti scuri) vengono deposte tra aprile e maggio e covate per circa 15 giorni.
I piccoli vengono accuditi da tutti e due i genitori per 15-20 giorni.

Canto

Il canto è molto articolato e può essere udito tutto l'anno ma maggiormente nel periodo da febbraio a giugno. Varia tra un vivace teerrrr, tee, tee, tee ad un rimbrottante churr.

Se disturbate mentre sono nel nido, le cinciarelle emettono un sibilo simile a quello dei serpenti, e possono cercare di saltare nel tentativo di intimorire l'aggressore.

Distribuzione e habitat

È diffuso dall'Europa occidentale fino all'Asia occidentale e settentrionale.

Vive prevalentemente nei boschi collinari e pianeggianti, ma è anche un assiduo frequentatore di frutteti e giardini dove è possibile ammirarlo nelle sue acrobazie tra i rami, alla ricerca di cibo.

Tassonomia

Sono note le seguenti sottospecie:[2]

  • Cyanistes caeruleus obscurus (Pražák, 1894)
  • Cyanistes caeruleus caeruleus (Linnaeus, 1758)
  • Cyanistes caeruleus balearicus (von Jordans, 1913)
  • Cyanistes caeruleus ogliastrae (Hartert, 1905)
  • Cyanistes caeruleus calamensis (Parrot, 1908)
  • Cyanistes caeruleus orientalis Zarudny & Loudon, 1905
  • Cyanistes caeruleus satunini Zarudny, 1908
  • Cyanistes caeruleus raddei Zarudny, 1908
  • Cyanistes caeruleus persicus (Blanford, 1873)

La sottospecie Cyanistes caeruleus teneriffae è oggi inquadrata come specie a sé stante (Cyanistes teneriffae)

Note

  1. ^ (EN) BirdLife International, 2016, Parus caeruleus, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 4 febbraio 2017.
  2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Paridae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 4 febbraio 2017.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Cyanistes caeruleus: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

La cinciarella (Cyanistes caeruleus (Linnaeus, 1758)) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia dei Paridi.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Cyanistes caeruleus ( Latin )

fornecido por wikipedia LA

Cyanistes caeruleus (synonymum: Parus caeruleus) est avis familiae Paridarum, ordinis Passeriformium. Habitat Europam, meridionale Maris Mediterranei litus, et Asiam occidentalem.

 src=
Cyanistes caeruleus ramo insidet.
 src=
Cyanistes caeruleus
Avis Haec stipula ad avem spectat. Amplifica, si potes!
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Et auctores varius id editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LA

Mėlynoji zylė ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT
Binomas Parus caeruleus

Mėlynoji zylė (lot. Parus caeruleus, angl. Blue Tit, vok. Blaumeise) – zylinių (Paridae) šeimos paukštis.

Išvaizda

Mėlynoji zylė yra mažesnė už naminį žvirblį. Kitaip negu kitų zylių, šių mėlynas viršugalvis.

Patino kakta, skruostai ir antakiai balti. Viršugalvis, sparnai ir uodega mėlyni. Sparnai su balta juostele. Nugara pilkai žalia, kaklo užpakalinėje dalyje balsva dėmė. Apatinė kūno pusė geltona, išilgai krūtinės eina neryški juosva juostelė. Snapas tamsus. Kojos tamsiai pilkos. Rainelė ruda. Patelė kiek blankesnių spalvų. Jauniklių viršus žalsvai rudas, skruostai geltoni. Išsiritusių jauniklių galva ir pečiai apaugę trumpais ir retais, pilkai baltais pūkais. Žiotys oranžiškai raudonos.

Paplitimas

Eurazijoje paplitusi nuo Skandinavijos iki Uralo, vakarinės Kaspijos pakrantės. Šiaurėje arealas siekia vidurinę Skandinaviją, Kamos aukštupį, pietuose tęsiasi iki Irano, Mažosios Azijos, Viduržemio jūros pakrančių. Gyvena Šiaurės Afrikoje, Britų, Viduržemio jūros salose. Žiemoja paplitimo areale.

Lietuvoje dažna, aptinkama ištisus metus.

Biologija

Mėlynosios zylės giesmė

Laikosi lapuočių ir mišriuosiuose miškuose, reta spygliuočių miške. Pavienių porų aptinkama miško pakraščiuose, prie sodybų, paupiuose ir pakelių medžiuose, gyvenviečių ir didelių miestų želdiniuose, soduose, skveruose, parkuose, kapinėse. Žiemą klajoja kartu su kitų rūšių zylėmis. Noriai lanko lesyklas.

Aktyvi šviesiu paros metu. Mėgsta neaukštai skraidyti tarp medžių ir krūmų, medžių. Maisto ieško ant plonų medžių šakelių, neretai pakimba galva žemyn. Labai judri, energinga, net agresyvi, todėl dažnai nugali už save didesnį paukštį. Patinas gana dažnai gieda.

Monogamas, lytiškai subręsta vienerių metų. Peri pavienėmis poromis. Lizdą krauna išpuvusioje drevėje, baltalksnyje ar gluosnyje, rečiau – juodalksnio stuobryje. Mielai apsigyvena inkiluose. Vilniaus apylinkėse užima 10–15 procentų smulkiems paukščiams iškeltų inkilų. Vienoje dėtyje paprastai būna apie 10 kiaušinių. Dalis paukščių peri du kartus per metus, antra dėtis mažesnė. Perėti pradeda patelė, padėjusi paskutinį kiaušinį. Nepilną dėtį uždengia pūkais. Peri apie 2 savaites. Lizdą zyliukai palieka 18–19 dienų amžiaus.

Minta vabzdžiais, uogomis, gerai prinokusiais vaisiais, augalų sėklomis. Naudingas paukštis, naikina kenksmingus sodų, parkų ir miškų vabzdžius.

Galerija


Vikiteka

Šaltiniai

  • Lietuvos fauna: paukščiai, 2 knyga. Sud. V. Logminas. – Vilnius: Mokslas, 1991.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Mėlynoji zylė: Brief Summary ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT

Mėlynoji zylė (lot. Parus caeruleus, angl. Blue Tit, vok. Blaumeise) – zylinių (Paridae) šeimos paukštis.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Zilzīlīte ( Letão )

fornecido por wikipedia LV

Zilzīlīte jeb Eirāzijas zilzīlīte (Cyanistes caeruleus) ir neliels zīlīšu dzimtas (Paridae) dziedātājputns, kas izplatīts lielākajā daļā Eiropas, kā arī Tuvajos Austrumos.[1] Izdala 9 pasugas.[2]

Nesenā pagātnē zilzīlīte tika sistematizēta zīlīšu ģintī (Parus), tomēr pēdējo gadu DNS pētījumi zīlīšu dzimtas sistemātikā ir ieviesuši izmaiņas.[3]

Izplatība

 src=
Zilzīlītes baltos vaigus šķērssvītro tumši zila josla, apslēpjot putniņa acis
 src=
Vēdera lejasdaļā šaura, tumša svītra

Sastopama gandrīz visā Eiropā, izņemot tās pašus ziemeļus un austrumus, kā arī izplatīta Mazāzijā un vietām citur Tuvajos Austrumos, arī Aizkaukāzā. Ziemo ligzdošanas areālā, tomēr daļa putnu rudenī klejo uz dienvidiem.[1][4]

Latvijā

Zilzīlīte Latvijā ir parasta ligzdotāja un nometniece. Sastopama mežos, krūmājos, arī apdzīvotās vietās, bieži novērojama niedrājos. Tā dzīvo pat parkos pašā Rīgas centrā. Nometnieku suga, tomēr daļa putnu rudenī klejo uz dienvidiem, periodiski novērojamas invāzijas.[4][5] Bijuši arī 4 Pleskes zīlītes (zilzīlītes un gaišzilās zīlītes (C. caeruleus x C. cyanus) hibrīda) novērojumi (visi Papē).[6]

To ir vieglāk sadzirdēt nekā ieraudzīt, par tās klātbūtni jau no ziemas beigām vēsta skanīgie, vibrējošie, lejupejošie svilpieni.[5] Latvijā sastopamas nominālās pasugas (C. c. caeruleus) zilzīlītes.

Izskats

Zilzīlīte ir maza auguma zīlīte ar lielu, apaļu galvu un smalku, īsu knābi. Mazāka nekā lielā zīlīte. Ķermeņa garums 10,5—12 сm, spārnu plētums apmēram 18 cm, svars 7,5—14,7 g.[7][8][9]

 src=
Zilzīlīte lidojumā

No citu sugu zīlītēm atšķirama pēc spilgti zilās galvas augšdaļas, kas kontrastē ar zīlītēm raksturīgajiem baltajiem vaigiem. Arī sejas zīmējumu veido nevis melnas spalvas kā parastajai lielajai zīlītei, bet tumši zilas. Spārni, aste un pakausis zilgani, mugura olīvzaļa, skausts bāls, pazodē mazs, melns raibumiņš. Vēders dzeltens un tā lejasdaļā šaura, tumša svītra. Uz spārniem balta svītra. Knābis melns, kājas pelēkas. Zilzīlītes baltos vaigus šķērssvītro tumši zila josla, apslēpjot tumši brūnās acis.[7][10]

Uzvedība

Uzturas lapu (galvenokārt ozolu un bērzu[1]) un jauktu koku mežos (ar daudz lapu kokiem[5]), parkos, dārzos, kapsētās un dažādos apstādījumos. Rudenī un ziemā arī niedrājos un krūmos pie ūdeņiem. Pavasaros dzīvo pa pāriem. Visu ligzdošanas sezonas laiku ir aktīva dziedātāja. Rudenī un ziemā klejo uz dienvidiem, veidojot lielus barus. Novērojamas periodiskas invāzijas.[1][5][10]

Barība

 src=
Ligzdo dobumos vai būrīšos
 src=
Zilzīlītes mazulis un ola

Galvenokārt barojas ar kukaiņiem un zirnekļiem, kā arī ar sēklām, augļiem, nektāru un ziedputekšņiem.[1][10] Barības krājumus neveido kā daudzas citas zīlītes.[11]

Ligzdošana

Zilzīlītes ligzdošanas sezona ilgst no aprīļa līdz jūnija beigām. Ligzdo koku dobumos vai būrīšos. Reizēm dobumu izkaļ pati zilzīlīte. Ligzdu būvē mātīte, tā veidota no smalkas, sausas zāles, sūnām, mizas stērbelītēm, dzīvnieku vilnas un dažām spalvām.[1][7][10]

Bieži perē divas reizes gadā. Dējumā 6–13 baltas olas ar brūniem raibumiņiem. Olas līdzīgas lielās zīlītes olām, tikai mazākas.[10][12] Inkubācijas periods ilgst 12—15 dienas, perē tikai mātīte. Par mazuļiem rūpējas abi vecāki. Jaunie putni ligzdu atstāj 19—20 dienu vecumā.[7]

Sistemātika

Zilzīlītei ir 9 pasugas:[2]

Atsauces

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 IUCN: Cyanistes caeruleus
  2. 2,0 2,1 World Bird List: Waxwings and their allies, tits & penduline tits, 2018
  3. del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
  4. 4,0 4,1 «Ornitofaunistika: Zilzīlīte Cyanistes caeruleus». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2018. gada 26. februārī. Skatīts: 2018. gada 26. februārī.
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 Ne visas zīlītes ir dzeltenas
  6. «Ornitofaunistika: Gaišzilā zīlīte Cyanistes cyanus». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2018. gada 26. februārī. Skatīts: 2018. gada 26. februārī.
  7. 7,0 7,1 7,2 7,3 Nature Gate: Blue Tit
  8. Alive: Eurasian Blue Tit (Cyanistes caeruleus)
  9. Bird Facts: Blue tit
  10. 10,0 10,1 10,2 10,3 10,4 Dabas Dati: Zīlīšu dzimta
  11. Zīlītes - ne gluži paimeitiņas
  12. Zilzīlīte

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autori un redaktori
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LV

Zilzīlīte: Brief Summary ( Letão )

fornecido por wikipedia LV

Zilzīlīte jeb Eirāzijas zilzīlīte (Cyanistes caeruleus) ir neliels zīlīšu dzimtas (Paridae) dziedātājputns, kas izplatīts lielākajā daļā Eiropas, kā arī Tuvajos Austrumos. Izdala 9 pasugas.

Nesenā pagātnē zilzīlīte tika sistematizēta zīlīšu ģintī (Parus), tomēr pēdējo gadu DNS pētījumi zīlīšu dzimtas sistemātikā ir ieviesuši izmaiņas.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autori un redaktori
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LV

Pimpelmees ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Vogels
Pimpelmezen die een nestkasje onderzoeken
 src=
Volwassen vogel
 src=
Jong in nest

De pimpelmees (Cyanistes caeruleus, vroeger Parus caeruleus) is een mees die in vrijwel heel Europa regelmatig voorkomt. Pimpelmezen zijn veel te zien in bossen, tuinen en struwelen. Het zijn slimme, behendige vogels die graag afkomen op in de tuin opgehangen voedsel. In België en Nederland is de pimplemees een talrijke broedvogel, die bovendien voor het merendeel standvogel is, maar in sommige jaren in wisselend aantal doortrekt.

Kenmerken

Volwassen pimpelmezen zijn circa 11 tot 12 centimeter groot[2] met een spanwijdte van 17-20 centimeter en een gewicht van ongeveer 12-15 gram, dit is kleiner dan de koolmees. De pimpelmees heeft een vrij herkenbaar verenpak met zijn kobaltblauwe kruin, staart en vleugels die duidelijk afsteken tegen het geel van zijn onderkant. Het verschil tussen mannetje en vrouwtje is moeilijk waar te nemen: mannetjes hebben een helderblauwe 'baret', terwijl vrouwtjes een dofblauwe 'baret' vertonen. Vrouwtjes hebben ook een iets smaller blauwe halsband. In juveniel kleed is hij op de kop groenig in plaats van blauw en op de wang gelig. De roep van de pimpelmees klinkt als tsi tsi tsit, de zang is een hoog si si sirrr, gevolgd door bellende geluiden, en lijkt iets feller dan die van de koolmees. De vlucht van de pimpelmees is meestal gelijk aan die van andere mezen. In boogjes zweeft hij door de lucht, in de tussenpozen slaat hij met de vleugels.

 src=
Seksuele differentiatie bij de pimpelmees

Seksuele selectie

Pimpelmezen zien elkaar anders dan wij ze zien doordat zangvogels, waartoe pimpelmezen behoren, heel goed uv-licht kunnen waarnemen, dit in tegenstelling tot de mens.[3] Kleuren lichten daardoor aanzienlijk feller op. Dit is essentieel voor het vrouwtje om het mannetje te kiezen waar zij de voorkeur aan geeft. Het gekleurde 'petje' is hierbij het belangrijkste deel van het mannetje dat indruk moet maken op het vrouwtje. Uv-gevoeligheid helpt om het verenkleed voor soortgenoten helder zichtbaar te maken en toch voor roofdieren minder goed zichtbaar te zijn aangezien die - net als de meeste andere dieren - geen uv-licht kunnen waarnemen. Voor vrouwtjespimpelmezen spelen ook de dans en zang van het mannetje en door hem aangeboden voer een rol bij de partnerkeuze.

Levenswijze

Pimpelmezen leven vooral in bosrijke gebieden en tuinen met veel groen. De vogels zijn vooral tussen struikgewas, houtwallen en houtsingels te vinden. Ze voelen zich overal waar bomen staan thuis. Pimpelmezen hangen vaak ondersteboven aan uiteinden van berkentwijgen en aan vetbollen en pindasnoeren. Pimpelmezen zijn niet schuw, maar toch iets schuwer dan koolmezen. Het is bekend dat ze trucjes kunnen leren om aan voedsel te komen. De gemiddelde levensduur van een pimpelmees in goede leefomstandigheden bedraagt ongeveer drie jaar, met weinig roofdieren en zachte winters kan ook een leeftijd van acht jaar worden bereikt. De oudst geregistreerde leeftijd voor een pimpelmees is 19 jaar.[bron?]

Bladluizenbestrijding

Pimpelmezen kunnen behulpzaam zijn voor eigenaren van fruitbomen en grote fruitgewassen omdat ze de bladeren van deze gewassen ontdoen van onder andere bladluizen. Op die manier vormen ze een biologische bestrijding van bladluizen. Er treedt daarbij vaak wel mechanische schade aan het blad op.

Leervaardigheid

Vanwege de goede leervaardigheid van de pimpelmees moest rond de jaren 1960-1970 in Engeland een alternatief gezocht worden voor de sluiting van melkflessen. In die tijd was het gebruikelijk dat de flessen werden gesloten met een dunne, gekleurde aluminiumfolie. De kleur van de folie gaf aan of de inhoud gewone melk of karnemelk was. Flessen werden door de melkman vaak buiten, bij de deur, achtergelaten. Pimpelmezen leerden dat karnemelk lekker was en dat ze de dunne folie konden verwijderen om van de inhoud te snoepen.

Voortplanting

In de broedtijd eten pimpelmezen voornamelijk insecten en insectenlarven. Zij nestelen in boomholten en ook vaak in nestkastjes. Hun voorkeur gaat uit naar een vlieggat dat een paar millimeter kleiner in doorsnede is dan dat van de koolmees. Het gat varieert daarmee tussen de 28-30 mm, een verschil van gemiddeld een 5 mm. Een geschikte nestkast heeft een minimale binnenmaat van 12x12x25 centimeter.

Aan het begin van het voorjaar en in het begin van de zomer wordt de pimpelmees seksueel actiever, maar vanaf het moment dat de dagen gaan lengen (21 december) begint het mannetje al frequent te zingen.

Wanneer een koppeltje pimpelmezen elkaar heeft gevonden blijven zij gedurende een of twee broedsels bij elkaar en nemen ze beide de verantwoordelijkheid voor het voeren van de jongen. Het is echter niet vreemd als het koppeltje hetzelfde nest jaren achter elkaar samen gebruikt of dat het nest wordt overgenomen door één van hun jongen. Een gemiddeld nest bevat 10 tot 12 eieren waarvan meestal 80 % uitkomt; 40 % van de jongen wordt volwassen. Het grootste deel van de pimpelmezen overleeft strengere winters meestal niet.

 src=
Nest met 11 jongen

Nestperiode

Wanneer een stel pimpelmezen het nest geselecteerd heeft, markeren zij dit grondig met de snavels. De verse snavelmarkeringen bevinden zich rondom de opening. Het koppel zal hierna beginnen met de bouw van het nest. Dit nest bestaat meestal uit mos, haren, veren, bladeren, takjes en ander zacht materiaal. Wanneer het nest klaar is begint het vrouwtje met het leggen van een ei per dag. Pas als er ongeveer 10 eitjes zijn begint ze met broeden. Tijdens het broeden brengt het mannetje haar het voedsel dat ze nodig heeft.

Na twee weken komen de eitjes uit waarna beide ouders de jongen voeren. Om ervoor te zorgen dat roofdieren niet merken waar het nest is brengen de ouders de ontlasting van de jongen, die in een speciaal vliesje verpakt is, ver van het nest. De eierschalen worden door de ouders opgegeten. Zestien dagen na het uitkomen kunnen de jongen het nest verlaten.

Na het uitvliegen

Het verlaten van het nest gebeurt met enige aarzeling en het duurt vaak een dag voordat alle jongen het nest hebben verlaten. Na het uitvliegen blijven de ouders de jongen nog enige tijd verzorgen en begeleiden. De jongen worden bij elkaar gehouden door een hoop geroep. Gedurende de eerste dagen na het uitvliegen, vormen de jongen een gemakkelijke prooi voor roofdieren omdat ze de vliegkunst nog niet geheel machtig zijn en ze bovendien veel om voedsel bedelen en daarbij lawaaiig zijn. Jongen leren goed de omgeving kennen waarin ze geboren zijn en keren ook ieder jaar in de lente terug naar de plaats waar zij geboren zijn.

Klimaatverandering

Aangezien de pimpelmees afhankelijk is van de hoeveelheid beschikbare insecten, is de timing van het broeden van grote invloed op het broedsucces. Door het steeds iets vroeger intredende seizoen van insecten, begint het broedseizoen van de pimpelmees ieder jaar gemiddeld een halve dag eerder.[bron?] In 1986 was dit rond dag 110 (20 april); in 2006 was dat rond dag 100 (10 april).[bron?] De pimpelmees kan zich goed aan de klimaatverandering aanpassen.[bron?]

Overwinteren

Een pimpelmees is creatief als het erop aan komt te overleven. Zo kan hij ervoor kiezen om een strengere winter door te brengen in een oud nest, vooral omdat dit meestal insecten aantrekt die op het menu staan. Ook kan de pimpelmees kiezen voor een warmer land. In Nederland is het aantal pimpelmezen in de winter vaak groter omdat soortgenoten uit Scandinavië hierheen trekken. Na de kou keren de dieren meestal terug naar het land van herkomst.

Voedsel

 src=
Zaden in de winter

Pimpelmezen maken graag gebruik van vetbollen, pindanetjes en voedertafels met gevarieerde zaden. Vaak verdedigen ze een vetbol tegen andere mezen. Om echter niet ten prooi te vallen aan roofdieren neemt de pimpelmees het liefste kleine hapjes en kijkt steeds snel en goed om zich heen. Maar ook het meenemen van voedsel zoals een pindanootje doet hij vaak. Het liefst neemt hij het dan mee naar een beschutte plek waar hij zich veilig voelt en de tijd kan nemen het op te eten.

Naast het voedsel dat de mens hun aanbiedt, eten zij voornamelijk insecten en hun larven, spinnen, bladluizen, nectar en zaden. De temperatuur in de lente speelt een belangrijke rol bij de timing en de grootte van de rupsenpiek.

Verspreiding

 src=
De pimpelmees komt overal in Europa voor, behalve IJsland en het uiterste noorden van Scandinavië

Pimpelmezen zijn zeer talrijk en komen in heel Europa, met uitzondering van IJsland, het gehele jaar voor in bossen, parken en tuinen. Het is meestal een standvogel, maar in sommige jaren kunnen groepen uit Noordoost-Europa naar Midden- en West-Europa trekken. Pimpelmezen kunnen zeer territoriaal zijn waardoor ze een jaar of zelfs hun gehele leven hun gebied verdedigen tegen soortgenoten, maar ook de grotere koolmees wordt soms doel van een verdedigingsaanval in de lente.

Status in Nederland

Het aantal broedparen in Nederland in de periode 2013-2015 wordt geschat op 250.000 tot 400.000.[4] Er is al jaren een lichte stijging van het aantal broedgevallen te zien.[5]

Ondersoorten

De soort telt negen ondersoorten:

Afbeeldingen

Voetnoten

Literatuur

Externe links

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Parus caeruleus op Wikimedia Commons.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Pimpelmees: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL
Pimpelmezen die een nestkasje onderzoeken  src= Volwassen vogel  src= Jong in nest

De pimpelmees (Cyanistes caeruleus, vroeger Parus caeruleus) is een mees die in vrijwel heel Europa regelmatig voorkomt. Pimpelmezen zijn veel te zien in bossen, tuinen en struwelen. Het zijn slimme, behendige vogels die graag afkomen op in de tuin opgehangen voedsel. In België en Nederland is de pimplemees een talrijke broedvogel, die bovendien voor het merendeel standvogel is, maar in sommige jaren in wisselend aantal doortrekt.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Blåmeis ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Blåmeis (Cyanistes caeruleus, framleis ofte Parus caeruleus) er ein fugl i meisefamilien. Ho er om lag 12 cm lang, og veg 11 gram.

Utsjånad

Blåmeisa er ljoseblå på issen, vengjene og stjerten. Brystet og buken er gul. Leten til hoa er mykje bleikare enn til hannen. Ungfuglane har gulvorne kinn og ein grågrøn isse. Blåmeisa er ein hardfør og særs nyfiken fugl. Nyfikna og kreativiteten gjer at blåmeisa kan finna nye ting å eta når ho er nøydd til det. Somme har sagt at blåmeisa enkelte stader har hakka laus vindaugskitt og ete dette for å overleva.

Utbreiing

 src=
Blåmeisa sitt utbreiingsområde:
mørkgrøn: caeruleus-gruppa
lysgrøn: teneriffae-gruppa (koboltmeis)

Blåmeisa finst i store delar av Europa og det vestre Asia. Blåmeisa si utbreiing er, sett bort frå to små område i det nordlege og sørlege Iran, avgrensa til det vestlege palearktis. Fuglen finst over mykje av Europa, i nord og i større høgder i Alpane og truleg også i fjellområde på Balkan, men for dei siste er kartlegginga ufullstendig.

Blåmeisa manglar på Island samt i nordlege delen av Skottland og på mange av øyane utanfor. Dei ytre Hebridane vart kolonisete først i 1963. I Skandinavia innskrenkar utbreiinga seg til dei sørlegare og midtre landsdelane og låglandsområda, medan fuglane ikkje lever i fjelltraktene. Nordgrensa for utbreiinga ligg i Noreg kring 67° nord, i Sverige rekk det samanhengande hekkeområdet til 61°, ved kysten eit smalt belte til 65° nord. I Finland når utbreiinga til 65° nord, gjennom 1900-talet har blåmeisa utvida arealet der nordover. Frå det sørlege Finland strekker nordgrensa søraustover til sørlege delen av Ural. Austgrensa er kompleks og variabel. Denne kan ha samanheng med vestgrensa til asurmeisa, ein art som ekspanderer vestover.

Underartane si utbreiing og ulikskapar

Blåmeisa vert delt i ni underartar:

  • P. c. caeruleus - nominatforma hekkar i Europa sør til det nordlege Spania, på Sicilia, nord i Hellas, Ukraina og nord i Tyrkia, og aust til Ural.
  • P. c. obscurus (Prazák, 1894) - hekkar i Storbritannia, på Irland og Kanaløyane. I det vestlege Frankrike førekjem blandning med nominatforma, noko som saman med små skilnader gjer statusen som underart tvilsam. Issa er noko mørkare blå, mantelen er også mørkare og går meir i grønaktig. C. c. obscurus er i gjennomsnitt noko mindre enn nominatforma.
  • P. c. ogliastrae (Hartert, 1905) - hekkar i Portugal, det søre Spania, på Korsika og Sardinia. I nokre spanske provinsar finn ein blandingsformer med nominatforma. C. c. ogliastrae er mykje lik underarten på dei britiske øyane. Mantelen verkar litt meir blå eller grå, vengedekkfjørene er i regelen mørkare og meir lysande blå. Påfallande er den reduserte kjønnsdimorfismen. Hoa sine fargar er iblant like lysande som hannen sine.
  • P. c. balearicus (von Jordans, 1913) - hekkar på Mallorca. Denne underarten skil seg også berre lite frå nominatforma. Fjørdrakta verkar mindre skarp og bukstripa er tydeleg redusert.
  • P. c. calamensis (Parrot, 1908) -hekkar på Peloponnes, Kykladane, Rhodos og Kreta. Jamført med nominatforma er denne ofte mindre, i fjørkjenneteikn er der knapt skilnadar. Det er tvilsamt om denne underarten sin status skulle halde for ei kritisk prøve.
  • P. c. orientalis (Zarudny & Loudon, 1905) - hekkar i det søraustre europeiske Russland, frå Volga til det sentrale og sørlege Ural. Skilnadane mot nominatforma består hovudsakleg av den meir uskarpe fargen på oversida, som går meir åt grågult og i den lysare gule buksida. Der er likevel usemje om skilnadane er store nok til å skilje ut denne frå nominatforma.
  • P. c. satunini (Zarudny, 1908) - hekkar på Krim, i Kaukasus, Transkaukasus, i austre Tyrkia, Taurusfjella i søre Tyrkia, Armenia og nordvestre Iran. Underarten syner ein gradvis overgang til nominatforma. Det finst ein vidstrekt blandingsone, og berre fuglane i aust skil seg tydeleg ut. På oversida er oliven- og gråtonar dominerande, medan buksida er eisfarga og mindre skarp gul.
  • P. c. raddei (Zarudny, 1908) - hekckar nord i Iran og sørvest i Turkmenistan. Denne syner både likskapar med nominatforma og med C. c. satunini. Mantelen er i gjennomsnitt mørkare og meir blåaktig, undersida klarare og kraftigare gul.
  • P. c. persicus (Blanford, 1873) - hekkar i Zagros sørvest i Iran. Ved nordgrensa til området finst blandingsformer med C. c. raddei. Eksemplar av denne underarten er i gjennomsnitt mindre enn nominatforma og generelt bleikt farga. Oversida er blåaktig grøngrå, undersida meir variabel.

Nærståande fuglar som hekkar på Kanariøyane og i det nordvestre Afrika vert i dag kategoriserte som ein eigen art, kalottmeis (Cyanistes teneriffae).

Levevis

Blåmeisa er ein sosial fugl som gjerne held seg saman med andre fuglar om vinteren. Om vinteren leitar ho ofte etter mat saman med kjøtmeisa i sokalla meisetog.

Fuglen hekkar frå mai til juli. Blåmeisa får 7–14 egg, og rugetida er 13–15 dagar. Ungane forlèt reiret etter om lag 16 dagar. Ho nyttar ofte gamle hole tre som hekkeplass, men ho hekkar òg gjerne i fuglekasser. Blåmeisa er den fuglen som med størst intensitet tek opp kampen med flugesnapparen for å tryggja seg fuglekassene om våren. Ho kan òg driva vekk større og sterkare kjøtmeiser.

Blåmeisa er fylkesfugl for Buskerud.

Galleri

Kjelder

Bakgrunnsstoff

Commons-logo.svg Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Blåmeis
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Blåmeis: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Blåmeis (Cyanistes caeruleus, framleis ofte Parus caeruleus) er ein fugl i meisefamilien. Ho er om lag 12 cm lang, og veg 11 gram.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Blåmeis ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Blåmeis (Cyanistes caeruleus) er en spurvefugl i meisefamilien og utbredt i temperert strøk av det vestlige Eurasia og i kystnære strøk i Nord-Afrika. Elleve underarter aksepteres. Blåmeis er valgt som Buskeruds fylkesfugl.

Biologi

Nominatformen er lyseblå på issen, vingene og stjerten. Brystet og buken er gul. Hunnens farger er mye blekere enn hannen. Fargene varierer dessuten noe mellom de ulike underartene. Ungfuglene har gulaktige kinn og grågrønn isse. Lengden er cirka 11–12 cm, og vekten 7,5–14,7 g.[1]

Blåmeisen er hardfør og svært nysgjerrig fugl. Nysgjerrigheten og oppfinnsomheten gjør at blåmeisen kan finne nye ting å spise når den er nødt. Det fortelles at blåmeisen enkelte steder har hakket løs vinduskitt og spist dette for å overleve.

Blåmeisen er en sosial fugl som gjerne holder seg sammen med andre fugler om vinteren. Om vinteren leter den ofte etter mat sammen med kjøttmeisen i såkalte meisetog.

Fuglen hekker fra mai til juli. Blåmeisen får 7–14 egg, og rugetiden er 13–18 dager. Ungene forlater reiret etter ca. 16 dager. Ofte brukte hekkeplasser er gamle hule trær, men den hekker også gjerne i fuglekasser. Blåmeisen er den fuglen som med størst intensitet tar opp kampen med fluesnapperen for å sikre seg fuglekassene om våren. Den kan også drive bort større og sterkere kjøttmeiser.

Blåmeisens utvikling i bilder fra nyklekt til flyvedyktig

Her følger en bildeserie av et blåmeispar med syv unger i en fuglekasse juni 2012 i Nittedal.

For å kunne se videofilmer fra fuglekassen kan du besøke YouTube på http://www.youtube.com/user/BirdNestBox Du kan også besøke hjemmesiden http://www.rognmo.net hvor det legges ut bilder hvert minutt når det er bevegelse i fuglekassen, og hver time når det ikke er bevegelse.

Bilder 2. juni 2012. Egg nr 1 og 2 klekkes.

Bilder 3. juni 2012. Egg nr 3, 4 og 5 klekkes.

Bilder 4. juni 2012. Egg nr 6 klekkes.

Bilder 5. juni 2012. Siste egg nr 7 klekkes.

Bilder 6. juni 2012. Yngste i kullet er 1 dag gammel, eldste er 4 dager gammel.

Bilder 7. juni 2012. Yngste i kullet er 2 dager gammel, eldste er 5 dager gammel.

Bilder 8. juni 2012. Yngste i kullet er 3 dager gammel, eldste er 6 dager gammel.

Bilder 9. juni 2012. Yngste i kullet er 4 dager gammel, eldste er 7 dager gammel.

Bilder 10. juni 2012. Yngste i kullet er 5 dager gammel, eldste er 8 dager gammel.

Bilder 11. juni 2012. Yngste i kullet er 6 dager gammel, eldste er 9 dager gammel.

Bilder 12. juni 2012. Yngste i kullet er 7 dager gammel, eldste er 10 dager gammel.

Bilder 13. juni 2012. Yngste i kullet er 8 dager gammel, eldste er 11 dager gammel.

Bilder 14. juni 2012. Yngste i kullet er 9 dager gammel, eldste er 12 dager gammel.

Bilder 15. juni 2012. Yngste i kullet er 10 dager gammel, eldste er 13 dager gammel.

Bilder 16. juni 2012. Yngste i kullet er 11 dager gammel, eldste er 14 dager gammel.

Blåmeismor overnatter ikke lenger i fuglekassen.

Bilder 17. juni 2012. Yngste i kullet er 12 dager gammel, eldste er 15 dager gammel.

Bilder 18. juni 2012. Yngste i kullet er 13 dager gammel, eldste er 16 dager gammel.

Referanser

  1. ^ Gosler, A., Clement, P. & Christie, D.A. (2017). Common Blue Tit (Cyanistes caeruleus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). [Handbook of the Birds of the World Alive]. Lynx Edicions, Barcelona

Eksterne lenker

ornitologistubbDenne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Blåmeis: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Blåmeis (Cyanistes caeruleus) er en spurvefugl i meisefamilien og utbredt i temperert strøk av det vestlige Eurasia og i kystnære strøk i Nord-Afrika. Elleve underarter aksepteres. Blåmeis er valgt som Buskeruds fylkesfugl.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Parus caeruleus ( Pms )

fornecido por wikipedia PMS
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PMS

Modraszka zwyczajna ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku

Modraszka zwyczajna, modraszka, sikora modra (Cyanistes caeruleus) – gatunek niewielkiego, osiadłego (niektóre populacje wędrowne) ptaka z rodziny sikor (Paridae), zamieszkującego w zależności od podgatunku całą Europę z wyjątkiem północnej Skandynawii, a także część zachodniej Azji. Preferuje przy tym głównie świetliste lasy liściaste i mieszane, rzadziej iglaste, zamieszkiwane również przez dzięcioła dużego, w którego starych, opuszczonych dziuplach gniazduje. Nie jest zagrożona wyginięciem, a w większości krajów (w tym w Polsce) jest nawet liczna.

Upierzenie (dla ludzkiego oka) jest na brzuchu żółte z niewielką czarną plamą. Grzbiet jest ciemnozielony z niebieskimi akcentami. Głowa jest biała z kilkoma czarnymi paskami i niebieską "czapeczką", podobną do tych, jakie występują u dzięciołów. W locie widać ciemny, szarawy spód skrzydeł. Jednak dla samych, widzących nadfiolet ptaków, wyglądają one zupełnie inaczej (np. samice wyglądają inaczej niż samce). Głos modraszki jest wysoki, przypominający gwizd, podobny do głosów innych przedstawicieli rodziny sikor. Jest nieco mniejsza od wróbla domowego.

Gniazduje w dziuplach naturalnych i wykutych przez dzięcioły oraz skrzynkach lęgowych. Ma bardzo liczne lęgi. Pisklęta karmione są głównie owadami. Ich legowiskiem w dziupli jest uwite przez osobniki dorosłe gniazdo, podobne do gniazda sikory bogatki, zbudowane z mchu, włosia i piór. Osobniki młodociane są równie kolorowe jak dorosłe, jednak są ubarwione inaczej. Nie mają też niebieskiej "czapeczki". Po zakończeniu lęgów zarówno młode, jak i dorosłe, żyją w grupach. Zimą żywią się przede wszystkim pokarmem roślinnym. Odwiedzają też karmniki, ceniąc przede wszystkim słonecznik, orzeszki ziemne i mieszanki tłuszczowo - nasienne. Ustępują jednak przy nich większym bogatkom zwyczajnym.

Systematyka

Gatunek z gromady ptaków (Aves) opisany po raz pierwszy przez Karola Linneusza), pod nazwą binomalną Parus caeruelus. Została ona więc zaliczona do rodzaju Parus, podobnie jak wówczas wszystkie inne sikory[4]. Obecnie do tego rodzaju zalicza się takie ptaki jak bogatka zwyczajna. Jednak wiele z pozostałych gatunków, w tym modraszkę, często w literaturze zalicza się również do tego rodzaju. Pomimo to Integrated Taxonomic Information System zalicza ją do odrębnego rodzaju Cyanistes, do którego należą jeszcze dwa gatunki z rodziny sikor, z czego do Polski zalatuje jedynie gniazdująca na wschodzie Europy sikora lazurowa (Cyanistes cyanus), którą w Polsce odnotowano około 36 razy. Jest ona tak blisko spokrewniona z modraszką, że może tworzyć z nią mieszańce międzygatunkowe (stwierdzane także w Polsce), opisywane niegdyś jako osobny gatunek, pod nazwą "Parus pleskii"[5]. Spokrewniona jest także z modraszką kanaryjską (Cyanistes teneriffae)[6]. Wyróżniono kilka podgatunków C. caeruleus[6][2]:

Etymologia nazwy

Epitet gatunkowy "caeruleus" pochodzi z łaciny i oznacza niebieską barwę czapeczki na głowie dorosłych przedstawicieli tego gatunku[7]. Do tej barwy nawiązuje również jej polska nazwa - "sikora modra". Druga nazwa, "modraszka" jest po prostu zdrobnieniem od "sikory modrej". Samo słowo "sikora" pochodzi natomiast ze staropolskiego słowa "sikor", oznaczającego zator na cieku wodnym[8]. Nazwa rodzaju, do którego niegdyś zaliczano modraszkę - Parus - pochodzi od łacińskich słów parvus - mały i mus - mysz (mała mysz) i oznacza małego, szybko poruszającego się ptaka. Stąd niemiecka nazwa sikor - meise - również nawiązująca do myszy[7].

Występowanie

Zamieszkuje Europę poza jej północnymi i północno-wschodnimi obrzeżami (nie występuje w północnej Skandynawii i północnym wschodzie Rosji[9]), Azję Mniejszą, Iran i północną Afrykę. W większości miejsc, gdzie występuje prowadzi życie osiadłe lub koczujące i tylko populacje z północnej i północno-wschodniej Europy regularnie migrują na południe (czasem ich przeloty mają charakter inwazji). Wyróżnia się 15 podgatunków[9]. Liczebność populacji europejskiej to 16-21 mln par[9].

W Polsce liczny ptak lęgowy[10][9] na całym niżowym obszarze kraju. Szacuje się[kto?] i zagęszczenie na 2-5 par na 10 ha (a w żyznych łęgach nawet do 10 par). Liczbę par lęgowych w kraju określa się na przeszło milion z trendem wzrostowym[11]. Większość populacji zimuje (zwłaszcza na zachodzie kraju), ale część osobników odlatuje do południowej Francji (na ich miejsce przybywają ptaki z Półwyspu Skandynawskiego). Przeloty w marcu-kwietniu i wrześniu-październiku.

Charakterystyka

 src=
Modraszki występują licznie również w miastach. Tego osobnika sfotografowano w Gdyni
 src=
Osobnik dorosły karmiący młodocianego w budce lęgowej

Cechy gatunku

Żółta pierś i niebieska czapeczka w białym otoczeniu są cechami rozpoznawczymi gatunku[12].

Ubarwienie z dominującym żółtym i zielononiebieskim odcieniem[9] (jedyny mały ptak Europy o takim upierzeniu). Mniejsza od wróbla. Obie płci ubarwione prawie jednakowo[9] i zbliżonej wielkości, choć samica ma bardziej matowe i mniej wyraziste barwy głównie na czole i skrzydłach. Niebieska barwa piór samca jest bardziej szafirowa i jaskrawa, a u samicy szarawa. Wierzch głowy niebieski (czapeczka bledsza u samic), biało obrzeżony (czapeczka samicy może być trochę bledsza), jej szczyt z przodu jest jaśniejszy. Skrzydła i ogon jasnoniebieskie[9] podobnie jak wierzch głowy, grzbiet żółtozielony, spód ciała, pierś i brzuch, żółty z czarnym paskiem pośrodku. Na lotkach znajduje się biały poprzeczny pasek. Czarny wąski pasek oczny sięga od dzioba aż na tył głowy i na karku łączy się. Czoło i policzki białe. Dziób jest czarny, tęczówki oczu są ciemnobrązowe, a nogi szaroniebieskie. Czarny podbródek przedłuża się w czarne linie na bokach głowy, które łączą się, tworząc obrożę. Na karku jasna plamka. Młode mają mniej wyraźne barwy, jakby matowe, bardziej zielonkawe w porównaniu z niebieskim odcieniem u dorosłych, a policzki są żółtawe. Sprawnie porusza się wśród cienkich gałązek, często zawisa głową w dół. Dziób cienki, ale ostry i dość silny.

Mimo iż człowiek widzi modraszkę w niebiesko-żółtych barwach, to same ptaki widzą siebie inaczej. Samiec jest dla samicy jaskrawo nadfioletowy. Pióra samicy odbijają dużo mniej nadfioletu. Sikory widzą zarówno widzialny dla człowieka zakres fal elektromagnetycznych, jak i odcienie nadfioletu.

Zachowanie

Modraszka jest mniejsza od bogatki i wróbla. Bardzo ruchliwa[9] (choć nie tak jak bogatka) – zwinnie porusza się skacząc pomiędzy cienkimi gałązkami zwisając głową w dół. Nie kryje się przed człowiekiem. Lata dość słabo. Gdy wędruje lub zimą skupia się w stada, które mogą liczyć do kilkuset osobników. W najchłodniejszych miesiącach roku można ją spotkać w grupach mieszanych obok pełzaczy, kowalików, dzięciołów i mysikrólików – razem szukają pokarmu i ostrzegają się przed drapieżnikami.

Wymiary średnie

długość ciała
11,5 cm[9] - 11,8[12]
rozpiętość skrzydeł
17,5-20 cm[9][12]
skrzydło złożone
6-6,9 cm[12]

Masa ciała

ok. 9-13 g[9] lub 10-12 g[12]

Głos

Ostrzega inne osobniki cerretet. Jej trel ma dzwoniące brzmienie. Głos wabiący to, tsii tsii[13], sit, tgi, tgi, cicide cerrr ceretet natomiast śpiew dodatkowo z końcówką cicicij-jurr[12] opisywany też jako wysokie cici i jasny trel tirrr, głos porozumiewawczy coretetet[9].

Biotop

Wymagania środowiskowe sikory modrej są większe niż w przypadku bogatki. Zasiedla ona lasy[12]; prześwietlone, słoneczne lasy liściaste i mieszane oraz wszelkie zadrzewienia, w tym śródpolne, parki[12], sady[12], aleje[12], krzewy, skwery, doliny większych rzek i ogrody. Tam znajduje miejsce na gniazdo i wystarczającą ilość pokarmu. Unika lasów iglastych i suchych sośnin, gęstych, ciemnych lasów, a jeśli wybiera je za swój biotop to muszą mieć dobrze rozwiniętą strukturę i posiadać dziuplaste drzewa. Preferuje lasy olszowe z domieszką dębów.

Rozród

Pisklęta w budce lęgowej

Okres godowy

Wyprowadza 1-2 lęgi w roku[9]. Gniazdo w dziupli lub budce lęgowej o średnicy otworu 27 mm (przy większym może być wygoniona, np. przez preferujące większą średnicę bogatki)[14], zbudowane z mchu, liści i suchych traw, wysłane wełną, włosami, piórami, sierścią. Celowe wieszanie budki lęgowej powinno mieć miejsce pod koniec zimy, aby sikory zauważyły je przed rozpoczęciem okresu lęgowego. Tworzone pary są monogamiczne.

Okres lęgowy

 src=
Cyanistes caeruleus

Od połowy kwietnia składa 10-16 jaj, białych z czerwonymi kropkami[9][12]. Jest ich więcej niż w lęgu sikory bogatki. Jaja wysiadywane są przez ok. 14 dni przez samicę[9]. Pisklęta, gniazdowniki, opuszczają gniazdo po 16-22 dniach[9]. Liczba potomstwa jest tak duża, że wykarmienie młodych wymaga od obu rodziców dużego wysiłku. Silnie rozwinięty instynkt macierzyński sprawia jednak, że przynoszą im pokarm tydzień, a nawet dwa tygodnie po wyjściu z gniazda.

Pożywienie

Zjada owady[9] (od jaj po imago[12]), pajęczaki i inne drobne bezkręgowce oraz małe nasiona (również drzew). Wiosną oprócz pokarmu roślinnego je również nektar wierzbowy, pączki i soki drzew, a jesienią jagody. Zimą nasiona jagody i inne owoce[9] i tłuszcze podawane w karmniku[12].

Modraszka przy karmniku z orzeszkami ziemnymi

Miejsce zbierania pokarmu i sposoby temu służące są bardzo szerokie – na cienkich gałązkach, krzewach, a nawet ziemi zimą. W czasie żerowania zachowują się w interesujący sposób – często wieszają się na końcach najcieńszych gałązek grzbietem do dołu i zbierają z roślin szkodliwe owady, głównie jaja i larwy. Chętnie robią tak w przypadku kasztanowców, które są niszczone przez minujące larwy szrotówka kasztanowcowiaczka. Gdy skończą z oczyszczaniem jednej gałązki przelatują kołyszącym się lotem na następną. Oprócz tego odrywają płatki kory, rozdziobują galasy, liście, łodygi, źdźbła, czyli próbują dostać się do miejsc w których przebywają owady. W preferencjach żywieniowych modraszki pomagają leśnikom i sadownikom w biologicznej walce ze szkodnikami. Zjadają te owady, których w danej chwili jest najwięcej. Czasem nawet człowiek wabi te ptaki do sadów i ogrodów poprzez wywieszanie dla nich budek lęgowych.

Zimą dużą część czasu modraszki spędzają na szukaniu jaj i innych stadiów spoczynkowych owadów, a nasiona roślin oleistych stanowią tylko uzupełnienie diety – jest to jednocześnie najodpowiedniejszy pokarm jaki powinno zostawiać się tym ptakom w karmnikach. O tej porze roku niektóre osobniki chętnie zatrzymują się w trzcinowiskach, gdzie poszukują pokarmu. Nie mają w zwyczaju gromadzić zapasów.

Pomimo iż różne gatunki sikor, bogatki, ubogie i modraszki, zamieszkiwać mogą ten sam typ lasu to nie zachodzi pomiędzy nimi konkurencja o pokarm. Poszczególne gatunki mają swoje konkretne miejsca zbioru – sikora modra łowi owady w wierzchołkach i na końcach drzew, bogatka przebywa w najniższych partiach warstwy leśnego podrostu, a sikora uboga w środkowym piętrze. Ponadto to ile dany gatunek sikory zje pokarmu uzależnione jest od rozmiarów ptaka, co jednocześnie zmniejsza możliwość konkurowania pokarmowego ze sobą do minimum.

Ochrona

Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową[15]. W Species of European Conservation Concern została uznana za gatunek którego tereny lęgowe znajdują się w Europie i których stan nie jest zagrożony[9]. W ramach Konwencji o ochronie gatunków dzikiej flory i fauny europejskiej oraz ich siedlisk wpisana do załącznika 2[9].

Zobacz też

Przypisy

  1. Cyanistes caeruleus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b Common Blue Tit (Cyanistes caeruleus) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 4 sierpnia 2012].
  3. Parus caeruleus [w:] The IUCN Red List of Threatened Species [online] [dostęp 2012-08-04] (ang.).
  4. Carolus Linnaeus: Systema naturae (łac.). W: Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis [on-line]. 1758. [dostęp 2009-12-08].
  5. A.G.Kruszewicz: Ptaki Polski. Tom Drugi, ISBN 83 - 7073 - 455 - 3, Warszawa, 2008. Strona 148
  6. a b Gill, F., Wright, M. & Donsker, D.: Family Paridae (ang.). IOC World Bird Names (wersja 3.1), 2012. [dostęp 4 sierpnia 2012].
  7. a b A.G.Kruszewicz: Ptaki Polski. Tom Drugi, ISBN 83 - 7073 - 455 - 3, Warszawa, 2008. Strona 134
  8. Krystyna Pap (red.): Dwutygodnik Polskie Ptaki. Kolekcja. Numer 2. Sikora modra, ISBN 978 - 83 - 7566 - 502 - 4. Strona 12
  9. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t Pierandrea Brichetti: Ptaki. Warszawa: Świat książki, 2005, s. 180. ISBN 83-7391-537-0.
  10. Ludwik Tomiałojć, Tadeusz Stawarczyk: Awifauna Polski. Rozmieszczenie, liczebność i zmiany. Wrocław: PTPP "pro Natura", 2003, s. 689. ISBN 83-919626-1-X. Według skali przyjętej przez autorów, dla okresu lęgowego liczny oznacza zagęszczenie 100–1000 par na 100 km².
  11. Zawadzka D., 2017: Zimowe sikory. Przyroda Polska, 2 (945): strona 13
  12. a b c d e f g h i j k l m Jan Sokołowski: Ptaki Polski. Wyd. 5. Warszawa: 1988, s. 52. ISBN 83-02-00741-2.
  13. * Paul Sterry, Andrew Cleave, Clements Andy, Goodfellow Peter: Ptaki Europy. Przewodnik. Warszawa: Świat Książki, 2002, 2007, s. 355. ISBN 978-83-247-0818-5.
  14. Dariusz Graszka-Petrykowski: Ptaki w twoim ogrodzie. Klub Dla Ciebie, 2008, s. 127. ISBN 978-83-7404813-2.
  15. Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 28 września 2004 r. w sprawie gatunków dziko występujących zwierząt objętych ochroną Dz.U. z 2004 r. nr 220, poz. 2237

Bibliografia

  • Pavel Vasak: Ptaki leśne. Warszawa: Delta, 1993. ISBN 83-85817-28-X.
  • Klaus Richarz: Ptaki – Przewodnik. Warszawa: MUZA, 2009. ISBN 978-83-7495-018-3.
  • Ludwik Tomiałojć, Tadeusz Stawarczyk: Awifauna Polski. Rozmieszczenie, liczebność i zmiany. Tom II. Wrocław: PTPP "pro Natura", 2003, s. 689-691. ISBN 83-919626-1-X.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Modraszka zwyczajna: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Modraszka zwyczajna, modraszka, sikora modra (Cyanistes caeruleus) – gatunek niewielkiego, osiadłego (niektóre populacje wędrowne) ptaka z rodziny sikor (Paridae), zamieszkującego w zależności od podgatunku całą Europę z wyjątkiem północnej Skandynawii, a także część zachodniej Azji. Preferuje przy tym głównie świetliste lasy liściaste i mieszane, rzadziej iglaste, zamieszkiwane również przez dzięcioła dużego, w którego starych, opuszczonych dziuplach gniazduje. Nie jest zagrożona wyginięciem, a w większości krajów (w tym w Polsce) jest nawet liczna.

Upierzenie (dla ludzkiego oka) jest na brzuchu żółte z niewielką czarną plamą. Grzbiet jest ciemnozielony z niebieskimi akcentami. Głowa jest biała z kilkoma czarnymi paskami i niebieską "czapeczką", podobną do tych, jakie występują u dzięciołów. W locie widać ciemny, szarawy spód skrzydeł. Jednak dla samych, widzących nadfiolet ptaków, wyglądają one zupełnie inaczej (np. samice wyglądają inaczej niż samce). Głos modraszki jest wysoki, przypominający gwizd, podobny do głosów innych przedstawicieli rodziny sikor. Jest nieco mniejsza od wróbla domowego.

Gniazduje w dziuplach naturalnych i wykutych przez dzięcioły oraz skrzynkach lęgowych. Ma bardzo liczne lęgi. Pisklęta karmione są głównie owadami. Ich legowiskiem w dziupli jest uwite przez osobniki dorosłe gniazdo, podobne do gniazda sikory bogatki, zbudowane z mchu, włosia i piór. Osobniki młodociane są równie kolorowe jak dorosłe, jednak są ubarwione inaczej. Nie mają też niebieskiej "czapeczki". Po zakończeniu lęgów zarówno młode, jak i dorosłe, żyją w grupach. Zimą żywią się przede wszystkim pokarmem roślinnym. Odwiedzają też karmniki, ceniąc przede wszystkim słonecznik, orzeszki ziemne i mieszanki tłuszczowo - nasienne. Ustępują jednak przy nich większym bogatkom zwyczajnym.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Chapim-azul ( Português )

fornecido por wikipedia PT
 src=
Cyanistes caeruleus MHNT

O chapim-azul (Cyanistes caeruleus) é um pássaro com 10,5 a 12 cm de comprimento da família Paridae.[1] É uma ave muito difundida e comum, desde áreas temperadas a subárticas da Europa e Ásia ocidental, em florestas decíduas e mistas. É uma ave residente, isto é, a maioria destas aves não migra.[2]

Referências

  1. a b BirdLife International (2017). Cyanistes caeruleus (em inglês). IUCN 2017. Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN de 2017 Versão e.T103761667A118689415. doi:10.2305/IUCN.UK.2017-3.RLTS.T103761667A118689415.en Página visitada em 28 de outubro de 2021.
  2. «Cyanistes caeruleus» (em inglês). ITIS (www.itis.gov)

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Chapim-azul: Brief Summary ( Português )

fornecido por wikipedia PT
 src= Cyanistes caeruleus MHNT

O chapim-azul (Cyanistes caeruleus) é um pássaro com 10,5 a 12 cm de comprimento da família Paridae. É uma ave muito difundida e comum, desde áreas temperadas a subárticas da Europa e Ásia ocidental, em florestas decíduas e mistas. É uma ave residente, isto é, a maioria destas aves não migra.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Pițigoi albastru ( Romeno; moldávio; moldavo )

fornecido por wikipedia RO

Pițigoiul albastru (Cyanistes caeruleus, sin. Parus caeruleus) este o pasăre mică sedentară din familia paridelor, care cuibărește în Europa, inclusiv în România și Republica Moldova, și Orientul Apropiat. Este o specie foarte răspândită în păduri de foioase până la altitudini ce depășesc 1000 m, nu evită nici pădurile mixte, grădinile, livezile și parcurile din interiorul localităților. Este sedentară dar hoinărește toamna și iarna. Nouă subspecii sunt recunoscute. În România și Republica Moldova cuibărește subspecia Cyanistes caeruleus caeruleus. În România populația este stabilă, iar efectivul speciei a fost estimat la 750.000-1.500.000 de perechi cuibăritoare. Populația din Republica Moldova este estimată la 35.000-40.000 de perechi cuibăritoare. Este o pasăre de talie mică, are o lungime de 11-12 cm, și o greutate de 7,5-14,7 g. Atinge în libertate longevitatea maximă de 14 ani și 6 luni. Ambele sexe prezintă colorit identic. Penajul de pe creștetului capului, aripi și coadă este albastru, iar restul spatelui verzui-măsliniu. Supraalare mari tivite pe vârfuri cu alb, formează o dungă alară albă transversală îngustă. Fruntea, sprânceana, partea superioară a cefei, obrajii și regiunea auriculară sunt albe. Centrul cefei și mantaua superioară albastru-închise. Bărbia și partea inferioară a gâtului sunt negre. O dungă negru-albăstruie se întinde de la baza mandibulei peste ochi până la ceafă, separând sprânceana albă de obraz, această dungă coboară apoi în spatele regiunii auriculare până la partea inferioară neagră a gâtului (formând un guler) și limitează din spate obrajii albi. Partea dedesubt galbenă; mijlocul abdomenului poate fi albicios, în centrul pieptului poate fi o linie negricioasă. Este o specie insectivoră în perioada caldă a anului, consumând diverse insecte și păianjeni, pe care îi colectează în coroana arborilor, atârnând cu capul în jos pe ramuri subțiri; toamna și iarna se hrănește cu semințe, fructe și pomușoare, fiind și un vizitator comun la hrănitoarele de păsări. Pițigoiul albastru este o specie monogamă. Masculii pot fi poligami, având mai multe partenere în același teritoriu. Cuibul și-l instalează în diferite scorburi existente în copacii bătrâni, preferând mai ales arbori ce se află în apropierea unor cursuri de apă sau lacuri. Cuibul este construit din mușchi, frunze uscate, păr de animale, lână, pene, și este căptușit cu material mai fin. Poate ocupă cuiburi artificiale. Ponta este depusă în aprilie-mai și este formată din 7-8 ouă, a căror clocit durează 14 zile. Adesea se întâlnesc ponte mai mari, de 15-18 ouă, care provin de la două sau chiar mai multe femele. O pereche depune adesea două ponte într-un an. Puii părăsesc cuibul după 18-22 de zile de la eclozare, după părăsirea cuibului mai stau încă o perioadă în preajma adulților.[2][3][4][5][6][7][8][9][10][11]

Denumiri

Denumirea latină Parus caeruleus a acestei specii, provine din cuvintele latine parus = pițigoi + caeruleus = albastru-închis, azuriu, iar cea de Cyanistes de la cuvântul grec kuanos = albastru-închis.[12]

În limba română această specie se numește pițigoi albastru, pițigoi vânăt.[7]

Taxonomie

Denumirea latină a acestei specii Parus caeruleus a fost dată de Linnaeus în 1758 (terra typica Suedia).

Pițigoiul albastru era considerat mai înainte conspecific cu pițigoiul albastru african (Cyanistes teneriffae); în prezent subspeciile din Insulele Canare și nordul Africii, palmensis, ombriosus, teneriffae, hedwigii, degener, ultramarinus și cyrenaicae sunt incluse în specia Cyanistes teneriffae. Subspecia propusă harterti din Portugalia și Spania este inclusă în subspecia ogliastrae.[13][14]

Pițigoiul albastru hibridizează cu pițigoiul azuriu (Cyanistes cyanus), în special după ce acesta din urmă s-a extins spre vest în mod invaziv (hibrizii au fost descriși ca un taxon separat, "pleskii"); hibridizează rareori și cu pițigoiul mare (Parus major). Subspecia nominată intergradează cu subspeciile obscurus, ogliastrae și satunini; iar satunini intergradează cu persicus, și nu se știe ce subspecie cuibărește în nord-vestul Siriei.[13][14]

Subspecii și distribuție

 src=
Distribuția subspeciilor
1. Cyanistes caeruleus caeruleus
2. Cyanistes caeruleus obscurus
3. Cyanistes caeruleus ogliastrae
4. Cyanistes caeruleus balearicus
5. Cyanistes caeruleus calamensis
6. Cyanistes caeruleus orientalis
7. Cyanistes caeruleus satunini
8. Cyanistes caeruleus raddei
9. Cyanistes caeruleus persicus

Nouă subspecii sunt recunoscute:[13][14][15][16]

  • Cyanistes caeruleus caeruleus (Linnaeus, 1758) - subspecia nominată - în nordul, centrul și estul Europei (la sud până în nordul Spaniei, Italia, nordul și centrul Greciei), vestul și nordul Asiei Mici. Subspecia nominată cuibărește în România și Republica Moldova
  • Cyanistes caeruleus obscurus (Prazák, 1894) - în Insulele Britanice
  • Cyanistes caeruleus ogliastrae (E. J. O. Hartert, 1905) - în sudul peninsulei Iberice, Corsica și Sardinia.
  • Cyanistes caeruleus balearicus (Jordans, 1913) - în Mallorca.
  • Cyanistes caeruleus calamensis (Parrot, 1908) - în sudul Greciei, insulele Ciclade, Creta și Rodos.
  • Cyanistes caeruleus orientalis Zarudny & Loudon, 1905 - în sud-estul părții europene a Rusiei
  • Cyanistes caeruleus satunini Zarudny, 1908 - în Crimeea, Caucaz, estul Turciei, nordul Iordaniei, nord-vestul Iranului, posibil și în sud-estul Turciei, nord-vestul Siriei și nordul Irakului.
  • Cyanistes caeruleus raddei Zarudny, 1908 - în nordul Iranului și în extremitatea sud-vestică a Turkmenistanului.
  • Cyanistes caeruleus persicus (Blanford, 1873) - în sud-vestul Iranului.

Dementiev (1954) menționează 15 subspecii:[17]

  • Parus caeruleus caeruleus Linnaeus, 1758 - în cea mai mare parte a continentului european, de la 64 ° și 60 ° latitudine nordică la nord până în țările mediteraneene și nordul Caucazului la sud;
  • Parus caeruleus harterti Tratz, 1914 - în Portugalia și Spania; în prezent inclusă Parus caeruleus ogliastrae;
  • Parus caeruleus calamensis Parrot, 1908 - în sudul Greciei și Creta;
  • Parus caeruleus obscurus Prazák, 1894 - în Marea Britanie și Irlanda;
  • Parus caeruleus ogliastrae Hartert, 1910 - în Sardinia și Corsica;
  • Parus caeruleus satunini Sarudny, 1908 - în Crimeea, Caucaz, nordul Iranului și Kopetdag;
  • Parus caeruleus persicus Blanford, 1873 - în Iran și Kurdistan;
  • Parus caeruleus balearicus Jordans, 1913 - în insula Mallorca;
  • Parus caeruleus ultramarinus Bonaparte, 1841 - în Tunisia, Algeria, Maroc; = Cyanistes teneriffae ultramarinus;
  • Parus caeruleus degener Hartert, 1901 - în estul insulelor Canare; = Cyanistes teneriffae degener;
  • Parus caeruleus teneriffae Lesson, 1831 - în Insulele Canare: Tenerife, La Gomera, Gran Canaria; = Cyanistes teneriffae teneriffae;
  • Parus caeruleus ombriosus Meade-Waldo, 1890 - în insula El Hierro (Insulele Canare); = Cyanistes teneriffae ombriosus;
  • Parus caeruleus palmensis Meade-Waldo, 1889 - în insula La Palma (Insulele Canare); = Cyanistes teneriffae palmensis;
  • Parus caeruleus cyrenaicae Hartert, 1922 - în Cirenaica (Libia); = Cyanistes teneriffae cyrenaicae.

Descrierea

 src=
Pițigoiul albastru pe o creangă. Creștetul capului albastru-azuriu, el este înconjurat mai jos de un cerc alb, care trece pe frunte, pe sprânceană și pe partea superioară a cefei. Obrazul și regiunea auriculară albe. Bărbia și partea inferioară a gâtului sunt negre. O dungă negricioasă se întinde de la baza mandibulei peste ochi până la pe partea inferioară albastră-închisă a cefei. Această dungă coboară apoi pe laturile gâtului în spatele regiunii auriculare până la partea inferioară neagră a gâtului. Centrul părții inferioare a cefei și mantaua superioară sunt albe sau albastru-surii. Spatele măsliniu-verzui.

Pițigoiul albastru este un pițigoi mic, cu corpul îndesat, ciocul mic și capul rotunjit. Are o lungime de 11-12 cm, și o greutate de 7,5-14,7 g; lungimea aripii = 60-72 mm; lungimea ciocului = 8-9 mm; lungimea tarsului = 19-20 mm. Femela este foarte asemănătoare cu masculul și sexele nu se pot diferenția exact.[3]

 src=
Pițigoiul albastru privit din spate. Creștetul capului albastru-azuriu. Spatele măsliniu-verzui. Coada și aripile albastre. Vârfurile albe ale supraalarelor mari formează pe aripă o dungă îngustă transversală albă. Pieptul, flancurile și abdomenul galbene.

Masculul subspeciei nominate are creștetul capului albastru-azuriu, partea posterioară a creștetului mai albastru-închisă. Creștetul este înconjurat mai jos de un cerc alb, care trece pe frunte, deasupra ochilor (pe sprânceană) și pe partea superioară a cefei. Obrazul și regiunea auriculară sunt albe. Bărbia și partea inferioară a gâtului (gușa) sunt negre. O dungă îngustă negru-albăstruie sau negricioasă se întinde de la baza mandibulei superioare peste ochi până la pe partea inferioară albastră-închisă a cefei, separând sprânceana albă de obraz. Această dungă negru-albăstruie coboară apoi pe laturile gâtului în spatele regiunii auriculare până la partea inferioară neagră a gâtului (formând un guler) și limitează din spate obrajii albi. Centrul părții inferioare a cefei și mantaua superioară sunt albe sau albastru-surii. Restul mantalei, spatele și scapularele măsliniu-verzui (verde-gălbui sau verde-albăstrui), târtița mai deschisă, măsliniu-verzue cu o nuanță galbenă. Coada și aripile sunt în general albastru-negricioase. Coada este albastră sau albastru-negricioasă, tivită lat pe rectrice cu albastru-strălucitor, rectricele laterale tivite îngust cu alb. Tectricele supraalare și alula albastru-închise. Tectricele supraalare mari și cele primare sunt tivite pe vârfuri cu alb, vârfurile albe ale supraalarelor mari formează o dungă îngustă transversală albă. Remigele cu steagul intern cenușiu, tivite lat pe steagul extern cu albastru. Remigele secundare și remigele terțiare (scapulare) cu vârfuri albicioase. Părțile inferioare (pieptul, flancurile și abdomenul) galbene ca lămâia, cu o nuanță măsliniu-verzuie pe piept, galben mai viu pe flancuri. Sub centrul pieptului adesea o linie longitudinală mediană albastru-închisă (adesea ascunsă). Centrul abdomenului poate fi albicios. Tectricele subcodale cremoase (alb-gălbui); tectricele axilare și subalare galbene. Irisul de la brun-închis până la brun-negricios. Ciocul cenușiu-albăstrui închis sau brun-negricios, marginea tăioasă a mandibulei superioare mai palidă. Picioarele de la ardezii (cenușiu-închise) până la albastre sau cenușiu-ardezii. În penajul uzat este ușor mai albastru pe creștet, remige și coada; părțile superioare mai cenușii sau mai puțin verzi, vârfurile albe ale supraalarelor mari și remigelor erodate sau absente, bărbia puțin mai neagră și linie negricioasă din centrul pieptului adesea mai pronunțată.[3][6][7][9][10][17][13][14][11][18][19][20]

 src=
Pițigoiul albastru în mână

Dombrowski descrie pasăre adultă astfel "creștetul și ceafa albastru-vioi, spre partea posterioară trecând treptat într-o nuanță mai închisă. Frâul negricios, îndărătul ochilor din ce în ce mai închis, și unindu-se cu banda dela ceafă. Această bandă e albastru-închisă; bărbia negricioasă, iar pata de pe cerbice albă. Restul părții superioare verzui-măslinie. Partea dedesubt galben sulfuriu-vioi; mijlocul pântecelui, alb cu o bandă în lungime, albastru-negricioasă."[7]

Femela este foarte asemănătoare cu masculul, dar este puțin mai spălăcită decât el, coloritul tectricelor primare, remigelor și rectricelor este mai puțin strălucitor, mai deschis și uneori mai albicios decât la mascul.[13][14][17][18]

Juvenilul are fruntea, sprânceana și centrul cefei galben spălăcit, creștetul și laturile gâtului mai întunecate, părțile superioare mai cenușii, coada albastru-spălăcită, tectricele supraalare tivite cu albastru-verzui, vârfurile tectricelor supraalare mari și a remigelor terțiare alb-gălbui, remigele tivite pe margini cu albastru-cenușiu, fața și părțile inferioare galben-spălăcite (devenind mai albe cu vârsta), bărbia și partea superioară a gâtlejului cenușii, linia centrală întunecată de pe piept absentă.[6][13][14][17][18]

 src=
Pițigoiul albastru pe o funie de rufe. Părțile inferioare (pieptul, flancurile și abdomenul) galbene. Sub centrul pieptului o linie mediană negricioasă sau albastru-închisă. Centrul abdomenului albicios.

Subspeciile diferă în principal după nuanța culorii, atât pe partea superioară cât și pe cea inferioară:[13][14]

  • subspecia obscurus este asemănătoare cu subspecia nominată, dar creștetul este ușor mai albastru-închis, mantaua puțin mai întunecată sau mai verde (mai puțin cenușiu-albăstruie), vârfurile albe de pe tectricele supraalare mari și de pe remigele terțiare puțin mai înguste, părțile inferioare mai galben-închise de obicei cu linia centrală de pe piept vădit îngustă;
  • subspecia ogliastrae este similară cu subspecia obscurus, dar mantaua este ușor mai albastră, tectricele aripilor mai intens albastre, părțile inferioare galben-vii, femela adesea are aceeași culoarea vie ca și masculul;
  • subspecia balearicus este asemănătoare cu subspecia nominată, dar mantaua este mai palidă sau mai cenușie, părțile inferioare ușor mai palide, mai albă pe piept și abdomen, linia centrală de pe piept mai îngustă;
  • subspecia calamensis este foarte asemănătoare cu subspecia nominată, dar este puțin mai mică;
  • subspecia orientalis este la fel ca cea nominată, dar părțile superioare sunt cenușiu-măslinii, cu o nuanță gălbuie, iar părțile inferioare mai galben-vii sau mai galben-deschise;
  • subspecia satunini este, de asemenea, asemănătoare cu cea nominată, dar părțile superioare sunt puțin mai întunecate, cenușiu-măslinii, părțile inferioare galben-deschise, flancurile surii;
  • subspecia raddei este asemănătoare cu satunini, dar părțile superioare sunt ușor mai măsliniu-închise (și mai puțin cenușii), părțile inferioare galben-închise;
  • subspecia persicus are ciocul mai scurt și mai subțire, părțile superioare verde-albăstrui-palide, cu o nuanță surie, părțile inferioare variabile, de la galben-intens pe piept și mai albe pe abdomen și pe tectricele subcodale până la uniform galben-albicioase;
  • subspecia ultramarinus se aseamănă cu cu cea nominată, dar creștetul este negru cu vârfurile penelor albăstrui-închis-lucioase, dunga de peste ochi neagră și lată (îngustă în regiunea lorului) se contopește lat pe latura cefei cu negrul părții posterioare a gâtului, părțile superioare sunt în cea mai mare parte cenușiu-albăstrui-închis (târtița poate avea o nuanță verzuie), remigele terțiare și secundare lat tivite pe vârfuri cu alb, partea inferioară a laturilor gâtului, bărbie partea superioară a gâtlejului sunt în general negre, părțile inferioare galben-închise, cu linia ventrală negricioasă pronunțată;
  • subspecia cyrenaicae se aseamănă cu ultramarinus, dar este puțin mai mică, și are o dungă albă mai îngustă pe frunte, mantaua mai întunecată sau albastră mai spălăcită, părțile inferioare galbene, puțin mai spălăcite.

Năpârlirea

Năpârlirea postnupțială a adulților este completă și are loc de la începutul lunii iunie până la sfârșitul lunii august - începutul lunii septembrie. Este deosebit de intensă în iunie-iulie. Începe cu înlocuirea penelor mici ale capului și gâtului, după care se înlocuiesc remigele și rectricele.[17][18]

Năpârlirea postjuvenilă a păsărilor tinere este incompletă, care atinge numai penele mici; juvenilii din prima pontă năpârlesc în iulie - august, iar cei din a doua pontă în august - septembrie. Până la sfârșitul lunii septembrie năpârlirea juvenililor se termină complet și ei devin asemănători cu adulții.[17][18]

Glasul

Pițigoiul albastru cântând

Pițigoiul albastru este foarte vocal. Strigătul de contact între parteneri sau membrii cârdului, frecvent utilizate pe tot parcursul anului, este o notă scurtă și subțire "ți", emisă singură sau în serii "ți-ți-ți-ți" sau "ți-ți-ți-di". Un strigăt gâlcevitor sau ciripitor "ciurrrrit" sau "cerrr-errr-err-err-et", cu un ton înălțat spre sfârșit și cu diferite accente, este scos mai ales în caz de alarmă sau la apropierea unui prădător, care poate fi precedat sau urmat de note unice sau multiple ascuțite "ți" sau subțiri, de tonalitate înaltă "sii" sau "pit", de ex. "pit pit ciurrr" sau "drrrrrrrt tit tit tit", repetate frecvent când este agitat. În nordul Africii, are și un strigăt ascuțit, asemănător cu strigătul populațiilor europene, "ții-ți-brri ții-ți-brri" sau "ci-ciciui" și un strigăt "piciu" mai metalic.[8][13][14][11]

Ciripitul pițigoiului albastru

Ambele sexe emit un strigăt de tonalitate înaltă "zidle" în timpul paradei nupțiale și copulației. Femela la cuib scoate un șuierat scurt, exploziv într-o reacție de apărare agresivă față de un intrus sau prădător. Puii din cuib și cei care recent au părăsit cuibul scot un "ți-ți-ți-ți-ți-ți" de tonalitate înaltă, aproape neîncetat.[13][14][11]

Cântecul clar, melodios, cu o tonalitate înaltă, alcătuit din note prelungi este un "țit-sit-sissiuit" sau "ți-ți-ți-țu-țuuuuuu" sau "psi-psi-țațața, psi-psi-țațața", repetat frecvent după pauze scurte, și variații mai scurte, inclusiv "ți-ți si-si", "țiți-țuțuțirrr", "țiți-sirrr, țiți-sirrr", "siss-sidou" sau "psi-dada, psi-dada, psi-dada". Un singur mascul are un repertoriu de 3-8 cântece, iar cântecul femelei este asemănător cu cel al masculului. Variațiile geografice ale cântecului nu sunt însemnate în Europa, dar cântecele populațiilor din Europa diferă de cele din nord-vestul Africii. Subspecia ultramarinus (Cyanistes teneriffae ultramarinus) are un cântec mai apropiat de cel al pițigoiului mare (Parus major), cu o serie de note disilabice metalice "tizi" (cântecele din Corsica și Mallorca sunt întrucâtva asemănătoare).[8][13][14][11]

Habitatul

Pițigoiul albastru cântând pe o creangă

Pițigoiul albastru este o specie clocitoare comună în păduri de foioase și de amestec, parcuri și grădini. În afara perioadei de cuibărit apare adeseori în stufărișuri.[6][11]

În Europa, pițigoiul albastru se întâlnește mai ales în pădurile de foioase de câmpie și submontane, în special cele de stejar (Quercus) și de mesteacăn (Betula), și în păduri veșnic verzi latifoliate, precum și în tufișuri, crânguri, garduri vii, terenuri acoperite cu arbuști cu copaci răzleți, la marginea terenurilor cultivate, în livezi, parcuri și grădini, inclusiv în zonele suburbane și în centrele urbane. În general evită desișurile mari de conifere, însă se întâlnește în pădurile de conifere mature în afara sezonului de reproducere, când formează stoluri mixte cu alte specii de pițigoi. În afara sezonului de reproducere se întâlnește în general într-o gamă mai mare de habitate care conțin arbori și arbuști, dar și în stufărișuri.[13][14][11]

Pițigoiul albastru căutând hrana în coroana unui copac

În România pițigoiul albastru este o specie foarte răspândită, prezentă în diferite tipuri de habitate, fiind una dintre cele mai puțin pretențioase dintre speciile de pițigoi. Preferă zonele de câmpie cu păduri de foioase, în principal cele de stejar, dar poate ajunge în pădurile de foioase până la altitudini ce depășesc 1000 m în Carpați. Nu evită nici pădurile mixte, livezile, grădinile și parcurile din interiorul localităților. Populații cu abundențe deosebite se găsesc mai ales în pădurile ce se află de-a lungul Dunării și luncile cursurilor mari de apă ce sunt străjuite de vegetație arborescentă bogată. Când găsește scorburi sau cavități adecvate pentru cuibărit, se întâlnește și în tufărișuri, în grădini sau în aliniamentele de copaci de pe marginea drumurilor. În timpul iernii poate fi întâlnit și în terenurile acoperite de stuf.[2][4][5][8]

În Republica Moldova pițigoiul albastru este este o specie comună răspândită pe întreg teritoriul, unde populează zonele împădurite de foioase sau plantațiile arborescente mixte; este frecvent întâlnit în fâșii forestiere, parcuri, grădini și în livezi; iarna frecventează zonele umede și acvatice, ținându-se mai ales prin stufărișuri.[9][10]

În regiunea estică a Mediteranei, se întâlnește în pădurile de la altitudini mari de pin (Pinus) și stejar în Iordania, în pădurile de cedru (Cedrus) din nord-vestul Siriei și în pădurile de stejar montane din Iran. În regiunile mai aride din sud-estul arealului se întâlnește în principal în păduri riverane, parcuri și grădini. În nordul Africii trăiește în pădurile de stejar de plută (Quercus suber), stejar portughez (Quercus faginea) și stejar verde (Quercus ilex), precum și în pădurile de cedru și ienupăr de munte (Juniperus) din Maroc și nordul Libiei; mai spre sud, este sedentar în pădurile mici de palmier din oazele sahariene.[13][14]

Se întâlnește de la nivelul mării până la munți: în sezonul de reproducere până la 1540 m în Alpii austrieci, până la 1700 m în Elveția (majoritatea cuibăresc sub 1250 m), până la 1800 m în Pirinei, până la 1525 m în Grecia, Turcia și nord-vestul Iranului (excepțional până la 2000 m în Grecia), și la cel puțin 2040 m în sud-vestul Iranului; în Caucaz cuibărește până la limită superioară a pădurilor aflată la circa 3500 m; până la 1800 m sau mai sus în Maroc.[13][14]

Hrana

 src=
Pițigoiul albastru cu o omidă în cioc

În sezonul de reproducere (primăvara și vara) pițigoiul albastru se hrănește cu nevertebrate mici (de obicei de circa 1 cm) și larvele lor, mai ales cu insecte fitofage colectate în coroana arborilor; toamna și iarna se hrănește cu diferite semințe, fructe și pomușoare, fiind și un vizitator comun la hrănitoarele de păsări. Are o importanță deosebită contribuind la reglarea efectivului de dăunători: rozători de frunze, larve ale fluturilor, trombari, ploșnițe etc. Compoziția hranei este determinată în mare măsură de abundența sezonieră a diferitelor specii consumate.[8][9][10][11]

 src=
Pițigoiul albastru în mână hrănindu-se cu seminţe

Hrana de origine animală constă în principal din colembole (Collembola), lăcuste (Orthoptera), zigoptere (Odonata), urechelnițe (Dermaptera), hemiptere (Hemiptera), molii și fluturi (Lepidoptera, în special cele din familia Tortricidae), neuroptere (Neuroptera), păianjeni (Araneae), muște (Diptera), oniscide (Isopoda), furnici (Formicidae), gândaci (Coleoptera), opilionide (Opiliones), diplopode (Diplopoda), stilomatofore și melci (Gastropoda), căpușe (Acari).[13][14][11]

Fructele și semințele consumate în principal în afara sezonului de reproducere, includ cele de pin (Pinus), chiparos (Chamaecyparis), molid (Picea), tisă (Taxus), frasin (Fraxinus), mesteacăn (Betula), fag (Fagus), cimișir (Buxus), paltin și arțar (Acer), castan (Castanea), stejar (Quercus), măslin (Olea), dud (Morus), smochin (Ficus), vâsc (Viscum), mur (Rubus), coacăz și agriș (Ribes), prune, vișine și cireșe (Prunus), măr (Malus), păr (Pyrus), soc (Sambucus), trandafir și măcieș (Rosa), păducel (Crataegus), sânger și corn (Cornus), hurmuz (Symphoricarpos), nuc (Juglans), caprifoi (Lonicera), cătina albă (Hippophae), lemn câinesc (Ligustrum), zârnă (Solanum), vinețea (Centaurea). Consumă de asemenea sevă de mesteacăn, paltin, arțar, plop (Populus), nuc și viță de vie, și nectar și polen primăvara din florile de salcie (Salix), prun, cireș, vișin, coacăz, aloe (Aloe), zămoșiță (Hibiscus) și trâmbiță (Tecomaria).[13][14][11]

 src=
Pițigoiul albastru la intrarea în cuibul său cu o omidă în cioc

Vizitează hrănitoarele suspendate sau pe platformă pentru păsări, unde consumă resturi menajere, inclusiv pâine, brânză, grăsime, arahide și diferite semințe, în special de floarea-soarelui (Helianthus).[13][14]

După Averin și Ganea în Republica Moldova pițigoiul albastru se hrănește în principal cu insecte și păianjeni, mai rar consumă hrană vegetală. Analiza conținutului a 80 de stomacuri ale pițigoiului albastru și a esofagelor puilor săi au arătat că acestea conținea 89,4% hrană animală, 10,5% hrană vegetală. Din insecte predominau fluturii (33,3%) în diferite stadii de dezvoltare: omizi, pupe, fluturi adulți. În cantități mai mici au fost găsite himenoptere (6,8%), ploșnițe (2,4%) etc. În hrana pițigoiului albastru pe tot parcursul anului predominau insectele dăunătoare: fluturele auriu (Euproctis chrysorrhoea), omida păroasă a stejarului (Lymantria dispar), inelarul (Malacosoma neustria), moliile tortricide (Tortricidae), molia verzei (Plutella xylostella), viermele merelor (Cydia pomonella), gărgărițele (Curculionidae), molia frunzelor de măr (Hyponomeuta malinella), diferite buhe (Noctuidae), păduchi de plante (afide) și muște. Hrana vegetală era formată din semințe de floarea soarelui, cânepă, mac, boz etc. Din aceste date este evident că pițigoiul albastru este o specie foarte folositoare.[21]

 src=
Pițigoiul albastru la o hrănitoare pentru păsări

Își procură hrana prin toate etajele copacilor, tufelor și arbuștilor, uneori pe pământ, dar de obicei, numai pentru foarte puțin timp. Caută hrana pe frunze, muguri și ramuri subțiri cu mare minuțiozitate (poate căuta până la 30 de minute într-un singur copac), dar în timpul iernii adesea se mișcă rapid prin frunziș în căutarea hranei. Frecvent atârnă pe un picior cu capul în jos de rămurele subțiri sau frunze, cautând insecte și păianjeni, care îi alcătuiesc dieta; localizează cu ușurință insectele de sub scoarța desprinsă (pe care o jupoaie) sau în minele frunzelor (în cavitățile produse prin roadere de larve a frunzelor) sau în gale; culege insectele de pe frunze, se hrănește cu afide (Aphidoidea) adunate prin tufișuri; găurește stuful pentru a localiza larvele ascunse. Planează pe loc pentru puțin timp când inspectează frunzișul, uneori urmărește insectele în zbor. Semințele mari le consumă pe o creangă din apropiere, unde le deschide în prealabil ținându-le cu piciorul sau le fixează în scoarță și le ciocănește cu lovituri rapide ale ciocului.[13][14]

În Republica Moldova pițigoiul albastru își procură hrana de obicei de pe capetele ramurilor superioare ale copacilor. Iarnă pițigoiul albastru caută hrana prin tufișuri, la vârful copacilor din pădure și din livezi, iar vara mai ales în etajele mijlocii și inferioare ale lor. Când semințe și fructe sunt abundente, le adună adesea de pe pământ.[21]

Este vestit în unele părți ale arealului (de ex., în Marea Britanie) pentru obiceiul său de a găuri capacele sticlelor de lapte, puse la vânzare pe pragul ușii, și apoi soarbe frișca laptelui; în cazuri mai extreme, scobește cu ciocul și scoate chitul proaspăt de la ferestre.[13][14]

Comportamentul

 src=
Pițigoiul albastru atârnând cu capul în jos de o rămurică

Pițigoiul albastru este o pasăre activă, sprintenă, veșnic în mișcare.[13][14]

Este un cuibăritor teritorial. Mărimea teritoriului ocupat de o pereche este de obicei până la 1 ha, adesea mult mai mic, până la 0,16 ha. Teritoriul ocupat este de obicei bine delimitat la începutul lui februarie și apărat împotriva intrușilor, însă uneori perechile cuibăresc foarte aproape, sunt și cazuri în care două perechi cuibăresc în aceleași cuib artificial.[13][14] Își apără teritoriul cu agresivitate, aflându-se astfel deseori în competiție intensă cu pițigoiul mare (Parus major).[8][11]

Este o pasăre solitară care trăiește în perechi sau toamna în grupuri familiale mici. Nu migrează, dar toamna și iarna se deplasează în zone cu surse trofice abundente și uneori se adună în cârduri mai mari, de ex. în sud-estul arealului cârdurile includ câteva sute de indivizi; se adună și în cârduri mixte cu alte specii de pițigoi în afara sezonului de reproducere. Partenerii de obicei rămân în apropierea teritoriului de reproducere în afara sezonului de cuibărit și caută hrana împreună cu alte specii insectivore, printre care se numără pițigoiul codat (Aegithalos caudatus), aușelul cu cap galben (Regulus regulus) și cojoaica de pădure (Certhia familiaris), în cârduri eratice pe un teritoriu de până la 10 ha care include mai multe locuri de cuibărit. Mărimea cârdurilor de iarnă se micșorează treptat spre sfârșitul iernii pe măsură ce perechile își restabilesc teritoriile de reproducere.[13][14]

Reproducerea

 src=
Pițigoiul albastru la intrarea în cuibul său, amplasat în scorbură unui copac.

Este o specie monogamă. Perechile formate rămân împreună de obicei pe toată viața. Masculii poligami nu sunt rari unde densitatea populației cuibăritoare este mare. Masculii poligami au mai multe femele în același teritoriu. Toate femelele care se împerechează cu un mascul poligam cuibăresc în limitele unui singur teritoriu de reproducere, iar masculul hrănește puii din toate cuiburile.[8][13][14][11]

La sfârșitul lunii februarie pițigoii albaștri se separă treptat de cârdurile de iarnă și la începutul lunii martie se formează perechile cuibăritoare. În martie masculii cântă, se iau la încăierare între ei, ademenesc femelele prin zborurile spectaculoase și prin etalarea penajului înfoiat, însoțite de bătăile tremurânde de aripi. Masculul în timpul paradei nupțiale execută zboruri lente asemănătoare cu cele ale fluturelui și planări spre femela cocoțată undeva, intercalate cu pauze când el își ridică parțial în sus moțul și își răsfiră coada. Masculul poate execută, de asemenea, zboruri verticale până la cel puțin 6 m, apoi coboară vertical în jos spre o spre femelă de pe o creangă joasă. El, de asemenea, dansează în jurul cuibului cu corpul ținut orizontal, coada întinsă în formă de evantai și ușor ridicată, penele cefei înălțate (expunându-și gulerul albastru-închis), aripile răsfirate dar cu vârfurile lăsate în jos, și țopăie spre locul cuibului învârtindu-se în jurul unei crengi până la 5 m, apoi zboară înapoi și își repetă jocul nupțial. Curtarea femelei include aprovizionarea ei de către mascul cu hrană cu conținut ridicat de proteine în timpul paradei nupțiale, depunerii ouălor și clocirii.[8][10][13][14][11][21]

 src=
Pițigoiul albastru în cuibul său.

Sezonul de reproducere are loc din aprilie până la sfârșitul lui iunie, timpul depunerii pontei, numărul ouălor depuse și succesul reproductiv sunt strâns legate de momentul apariției și abundenței omizilor, în principal a moliilor verzi a stejarului (Tortrix).[13][14]

Cuibul este construit numai de femelă în aprilie-mai și are de obicei forma unei cupe; el este făcut din mușchi, iarbă uscată de graminee, benzi de coajă fină, fibre vegetale, licheni, frunze uscate, păr de animale, lână, pânză de păianjeni și pene, el este căptușit cu material mai fin. Cuibul este amplasat la înălțimi variabile într-o scorbură naturală existentă în copacii bătrâni, preferând mai ales arbori ce se află în apropierea unor cursuri de apă sau lacuri. Uneori cuibul este amplasat în gaura unui stâlp (inclusiv într-un indicator rutier metalic), sau în alte construcții artificiale, de ex., într-o cavitate din perete, uneori într-un cuib vechi părăsit al altei păsări, mai ales cel de ciocănitori (sau în fundațiile cuiburilor mari nefolosite), rareori într-o gaură în pământ. Adesea ocupă și cuiburile artificiale, deci este posibilă atragerea pițigoiului albastru în locurile dorite să limităm unele specii de insecte dăunătoare livezilor sau pădurilor, bineînțeles asociate cu alte păsări insectivore. Perechea este destul de fidelă locului de cuibărit, revenind an după an în aceeași zonă.[2][8][9][10][13][14][11]

După Averin și Ganea în Republica Moldova, pițigoiul albastru cuibărește ca și pițigoiul mare în scorburi situate la înălțimi mici, adesea chiar lângă pământ. Dacă pițigoiul mare este în general nepretențios în alegerea locului pentru cuib, pițigoiul albastru preferă să își facă cuibul în scorburile carpenului. Din cele 28 de cuiburi ale pițigoiului albastru, găsite în 1956 și 1960, în pădurilor de lângă satele Morozeni și Vatici din raionul Orhei, 14 au fost în scorburi de carpen, 5 - stejar, 4 - salcie, 2 - măr, 2 - păr și 1 - nuc. Scorburile cu cuburi erau amplasate nu mai mult de 3,5 m deasupra pământului, gaura de intrare în ele avea formă de fantă cu o lățime mică de 28 mm.[21]

 src=
Ouăle în cuib

De obicei depune 2 ponte pe an în unele părți ale Europei, dar rar în Marea Britanie, Germania, Corsica și Maroc. Numărul ouălor depuse variază geografic, altitudinal, după dimensiunea cavității unde își face cuibul și după calitatea habitatului înconjurător.[13][14] Pițigoiul albastru este o specie destul de prolifică. În Europa ponta constă din 7-13 ouă (ponte cu mai mult de 18 ouă sunt în general depuse de două femele), în estul arealului ponta este formată în general din de 6-8 ouă. Perechile suburbane sunt în general mai puțin productive, acest lucru fiind atribuit unei valori nutriționale scăzute a hranei disponibile. La ponta a doua numărul de ouă este mai mic. Ouăle sunt albe, cu mici dungulițe brun-roșcate, mărimea medie a unui ou este de 16×12 mm.[2][8][9][10][13][14][11]

 src=
Eclozarea ouălor

În România ponta este depusă din a 2-a jumătate a lunii aprilie aprilie până în mai și este constituită din 7-8 ouă, deseori se pot observa ponte foarte mari, de 15-18 ouă (de obicei 8-10 ouă), care provin de la două sau chiar mai multe femele.[2][8]

În Republica Moldova, pițigoiului albastru în Moldova depune de obicei o singură pontă pe an și numai rar două ponte. Perioada depunerii ouălor este foarte îndelungată. De ex., în 1952, au fost găsite ponte proaspete de la 10 aprilie până pe 12 mai, în 1954 de la 8 aprilie până pe 12 mai, în 1955 de la 12 aprilie până pe 5 mai, în 1956 de la 15 aprilie până pe 7 mai, în 1958 de la 15 aprilie până pe 10 mai. Probabil pițigoii bătrâni depun pontele puțin mai devreme decât cei tineri. Ponta constă din 8-10 ouă, uneori 12-14.[21]

Incubația durează 12-16 zile (de obicei 13-14 zile) și este asigurată numai de către femelă, care este hrănită la cuib de către mascul. Clocitul începe înainte de terminarea ouatului. În perioada de depunere a ouălor femela, la plecarea din cuib, le acoperă.[2][8][9][10][13][14][11]

Puii sunt hrăniți la cuib de ambii părinți, la început cu nevertebrate, având corpul ușor asimilabil (larve de insecte și păianjeni), apoi cu hrană mai dură (gândaci). Adesea un singur adult hărănește întreaga pontă după eclozarea puilor, înregistrându-se o frecvență medie de o hrănire la un interval de 90 secunde 1 hrănire/90 secunde, în timpul apogeului sezonului de reproducere. Puii părăsesc cuibul după 16-23 de zile de la eclozare. După părăsirea cuibului mai stau încă o perioadă în preajma adulților.[2][8][9][10][13][14][11] În Republica Moldova Averin și Ganea au observat că părinții aduc mâncare la cuib în medie de 24-25 de ori pe oră; în primele zile părinții aducea puilor omizi de fluture (în principal omizile albiliței verzei) și larve de muște, începând cu vârsta de 5-6 zile, în compoziția hranei puilor au fost găsiți păianjeni, mai târziu gândaci.[21]

 src=
Puii în cuib cerşind mâncare

Succesul reproductiv este variabil, fiind influențat în special de condițiile meteorologice și de prădare, studiile bazate pe populațiile din cuiburile artificiale au arătat că în sudul Angliei (în Oxfordshire), 90-95% dintre puii au părăsit cuibul în primii trei ani de studiu, dar succesul reproductiv s-a redus drastic în următorii ani datorită prădării de către nevăstuică (Mustela nivalis). În cel de-al doilea loc de studiu din sudul Angliei, în 33-77% din cuiburile studiate puii au supraviețuit și au părăsit cuibul în ani diferiți, iar succesul reproductiv a fost afectat în principal de către veverița cenușie (Sciurus carolinensis), nevăstuici, rozătoare și ciocănitoarea pestriță mare (Dendrocopos major), și în unele cazuri perechile reproducătoare au fost izgonite de către vrăbiile de câmp (Passer montanus). În Marea Britanie, cel mai mare succes reproductiv este în grădini (86%), în plantațiile de pin silvestru (Pinus sylvestris) (71%) și în zonele fără prădători, de ex. în insula Rùm, din vestul Scoției (88%). Rata mortalității puilor din cuib este influențată de amploarea precipitațiilor, scăderea bruscă a temperaturii și disponibilitatea hranei, puii eclozați târziu sunt adesea slab dezvoltați și au o mortalitate mai mare. Rata mortalității juvenililor este mare în primele trei luni de viață. Se estimează că circa 75% dintre perechile cuibăritoare supraviețuiesc până în următorul sezon de reproducere (iar unele perechi rămân împreună timp de 4 ani consecutivi).[13][14]

Pițigoiul albastru atinge în libertate longevitatea maximă de 14 ani și 6 luni. Ajunge la maturitate sexuală la vârsta de un an.[8]

Deplasări sezoniere

 src=
Pițigoiul albastru hrănind puiul

Este o pasăre în principal sedentară în centrul și sudul arealului, parțial migratoare în nordul arealului; de asemenea, au loc unele deplasări altitudinale sezoniere.[13][14][11]

În România și Republica Moldova pițigoiul albastru este o specie comună, sedentară. Nu migrează, dar în perioada rece hoinărește, deplasându-se în zone cu surse trofice abundente, realizând stoluri mixte alături de alte specii de pițigoi, se întoarce însă pentru cuibărit în zona de origine. Iarna frecventează zonele umede și acvatice, ținându-se mai ales prin stufărișuri.[2][8][9][10]

 src=
Pițigoiul albastru fotografiat în România

Inelările pițigoiului albastru din Marea Britanie au arătat că majoritatea deplasărilor au loc pe o distanță de 2-28 km (95% din recuperări a fost în limitele a 10 km de la locul inelărilor, femelele deplasându-se mai departe decât masculii), nici o pasăre nu s-a deplasat peste 100 km. Păsările de la altitudinile mai mari din nordul Scoției coboară în perioada post-reproductivă în văile mai joase. Într-un studiu pe parcursul a patru ani 2007-2010 dintr-o zona păduroasă cu o suprafață de 1,6 km² din sudul Norvegiei, în care gradientul altitudinal (de la 105 m până la 266 m) a determinat întârzierea fenologică a vegetației și a abundenței omizilor în etajele mai înalte a pădurii, pițigoiul albastru și pițigoiul mare (Parus major) au efectuat deplasări similare după ce puii au părăsit cuibul, deplasându-se în zona de observație pe o distanța medie de la cuib de 134 m (extreme 6-1036 m). În medie, familiile s-au mutat în sus pe deal, indicând că ele au putut să urmărească fenologia ambiantă, dar majoritatea nu s-au deplasat prea departe de cuib (probabil din cauza că părinții voiau să apere teritoriul ocupat pe tot parcursul anului și nu își puteau permite să plece pentru perioade mai lungi.[13][14]

Populațiile din nordul Europei (juvenilii și femelele adulte) se deplasează în mod mai regulat spre sud și vest din septembrie până la sfârșitul lui octombrie spre cartierele de iernat din nord-centrul Europei și mai spre sud în regiunilor mediteraneene, ajungând la sfârșitul lui octombrie în sudul Greciei unde stau până la jumătatea lui martie, iar în Liban de la mijlocul lui noiembrie până la sfârșitul lui februarie. Rareori se deplasează mai departe spre sud, de ex. apar accidental în nord-estul Siriei și în Israel. Numărul păsărilor înregistrate în pasaj în punctele monitorizate variază anual, adesea câteva mii se deplasează prin trecătorile din Alpii francezi, uneori în număr foarte mare în regiunea baltică. Din când în când au loc invazii (când populația totală este foarte mare), ca în toamna anului 1957, când un număr considerabil s-a deplasat din nordul și nord-estul arealului în regiunea baltică și de-a lungul coastei de sud a Mării Nordului și multe au sosit pe coastele estice și sudice ale Marii Britanii. În majoritatea deplasărilor sunt antrenați juvenilii din primii ani de viață, însă puțini adulți sunt implicați în aceste deplasări. Cele mai lungi distanțe înregistrate în studiile păsărilor inelate au fost deplasările din sud-estul coastei baltice (Kaliningrad) până în sudul Spaniei (2200 km în direcția vest-sud-vest) și până în Veneția, Italia (1260 km în direcția sud-sud-vest), și din Germania până în sudul Spaniei (1480 km în direcția sud-vest).[13][14]

Statutul și conservarea

 src=
Pițigoiul albastru la o hrănitoare pentru păsări

Specia nu este amenințată cu dispariția la nivel global (LC după criteriile IUCN).[1]

Specia este comună, în unele locuri numeroasă, rară de-a lungul limitei nordice și în sud-estul arealului. Cuibărește uneori în afara limitelor normale ale arealului, de ex. în nord-estul Siriei (unde de altfel apare accidental).[13][14]

 src=
Pițigoiul albastru la cuibul său artificial

Mai mult de 75% din populația mondială cuibărește în Europa. La nivel european populația cuibăritoare este în creștere, fiind estimată la 29.300.000-50.600.000 perechi, ceea ce echivalează cu 58.600.000-101.000.000 de indivizi maturi. Printre țările cu populații mari se numără Spania (5.870.000-7.120.000 perechi), Franța (3.600.000-7.200.000 perechi), Marea Britanie (3.600.000 perechi), Germania (2.700.000-4.550.000 perechi), Polonia (1.100.000-1.800.000 perechi), Irlanda (1.002.480-2.273.990 perechi) și Portugalia (1.000.000-5.000.000 perechi).[22][23]

În România populația este stabilă, iar efectivul speciei a fost estimat la 750.000-1.500.000 de perechi cuibăritoare.[8]

Populația din Republica Moldova este estimată la 35.000-40.000 de perechi cuibăritoare; fluctuațiile anuale sunt nesemnificative.[24]

Densitățile în teritoriile de reproducere variază în funcție de habitat, dotarea cu cuiburi artificiale și gradul de concurență cu pițigoiul mare (Parus major). Cele mai mari densități sunt în general în pădurile de stejar, unde pot ajunge la circa 250 de perechi/km², iar cele mai mici în plantațiile de conifere.[13][14] În Republica Moldova pițigoiul albastru este întâlnit în pădurile și plantațiile forestiere cu un efectiv de 4-8 perechi/10 ha, iar în Codrii Centrali are un efectiv numeric mediu de 15-20 de perechi/10 ha. Averin și Ganea au găsit în raioanele Râbnița și Soroca densități medii de 4-6 perechi de pițigoi albaștri pe 10 hectare, în pădurile riverane din raionul Bender 10-12 perechi pe 10 hectare, iar în unele locuri și mai mult. Numărul pițigoilor albaștri este mai mic decât cel al pițigoilor mari, dar se menține la un nivel relativ constant.[9][10][21]

Arealul s-a extins treptat spre nord în secolul al XX-lea, în special începând cu jumătatea anilor 1950 (când populațiile au crescut și în Olanda), în anii 1970 arealul s-a extins în Norvegia și nordul Scoției, iar din anii 1900 până în sudul Finlandei. O populația în nordul Iordaniei a fost descoperită pentru prima dată în 1893, dar nu a mai fost văzută din nou până în 1984, iar reproducerea ei a fost dovedită abia în 1990. Se pare că reușesc cu succes să reziste în timpul iernilor geroase, suferind doar unele fluctuații numerice locale sau pe termen scurt. Aprovizionarea cu alimente la hrănitoarele de păsări este considerată că reprezintă un factor important a subzistenței pe timp de iarnă, permițând unui număr mare să supraviețuiască în iernile grele și geroase.[13][14]

Principale amenințări la adresa speciei sunt modificarea, fragmentarea și pierderea habitatului, managementul defectuos al pădurii și poluarea. Factorii climatici și sursele nutritive pot influența vădit populațiile de pițigoi. [8][10]

Populația europeană estimată de perechi cuibăritoare.[23]

Țara (sau teritoriul) Populația estimată (perechi cuibăritoare) Anul estimării Albania 10.000-30.000 2002-2012 Andorra 200-300 1999-2001 Armenia 30.000-70.000 2002-2012 Austria 230.000-380.000 2001-2012 Azerbaidjan 100.000-300.000 1996-2000 Bielorusia 350.000-400.000 2001-2012 Belgia 100.000-500.000 2008-2012 Bosnia și Herțegovina 150.000-250.000 2010-2014 Bulgaria 350.000-650.000 2005-2012 Croația 500.000-1.000.000 2014 Cehia 800.000-1.600.000 2012 Danemarca 235.000 2011 Estonia 100.000-150.000 2008-2012 Finlanda 480.000-670.000 2006-2012 Franța 3.600.000-7.200.000 2008-2012 Georgia Prezent Germania 2.700.000-4.550.000 2005-2009 Grecia 850.000-1.120.000 2007-2013 Ungaria 220.000-295.000 2000-2012 Irlanda 1.002.480-2.273.990 2006-2011 Italia 500.000-1.000.000 2011 Kosovo 15.000-25.000 2009-2014 Letonia 160.716-171.474 2011 Liechtenstein 500-600 2009-2014 Lituania 50.000-80.000 2008-2012 Luxemburg 35.000-45.000 2008-2012 Macedonia 120.000-200.000 2001-2012 Moldova 35.000-40.000 2000-2010 Muntenegru 70.000-150.000 2002-2012 Olanda 355.241-419.830 2008-2011 Norvegia 350.000-450.000 2013 Polonia 1.100.000-1.800.000 2008-2012 Portugalia 1.000.000-5.000.000 2008-2012 România 750.000-1.500.000 2010-2013 Rusia 800.000-1.600.000 2000-2008 Serbia 190.000-310.000 2008-2012 Slovacia 700.000-1.400.000 2002 Slovenia 120.000-340.000 2002-2012 Spania 5.870.000-7.120.000 2004-2006 Spania: Insulele Canare 20.000-100.000 1997-2003 Suedia 420.000-973.000 2008-2012 Elveția 160.000-300.000 2008-2012 Turcia 700.000-1.800.000 2013 Ucraina 390.000-515.000 2000 Marea Britanie 3.600.000 2009 Uniunea Europeană 25.300.000-43.200.000 Europa 29.300.000-50.600.000

Note

  1. ^ a b Cyanistes caeruleus. The IUCN Red List of Threatened Species
  2. ^ a b c d e f g h Victor Ciochia. Păsările clocitoare din România. Atlas. Editura Științifică, București, 1992
  3. ^ a b c Victor Ciochia. Dinamica și migrația păsărilor. Ed. Științifică și Enciclopedică, București, 1984
  4. ^ a b Dimitrie Radu. Mic atlas ornitologic. Editura Albatros. București, 1983
  5. ^ a b M. Talpeanu. Maria Paspaleva. Aripi deasupra Deltei. Editura Științifică. 1973
  6. ^ a b c d Håkan Delin, Lars Svensson. Philip's Păsările din România și Europa. Determinator ilustrat. București 2016
  7. ^ a b c d Robert Ritter von Dombrowski. Păsările României (Ornis Romaniæ). Descriere sistematică și biologico-geografică, completată, ilustrată și prelucrată. Traducere din limba germană, prelucrare și completare de Profesor Dionisie Linția, Directorul Muzeului Ornitologic din Timișoara. Volumul I. București, Fundația Regală pentru Literatură și Artă, 1946
  8. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q Atlas al speciilor de păsări de interes comunitar din România. Texte prezentare: Milca Petrovici. Coordonare științifică: Societatea Ornitologică Română/BirdLife International și Asociația pentru Protecția Păsărilor și a Naturii „Grupul Milvus”. Ministerul Mediului, Apelor și Pădurilor – Direcția Biodiversitate. Editura Noi Media Print S.A. în colaborare cu Media & Nature Consulting S.R.L. București, 2015, p. 344
  9. ^ a b c d e f g h i j Tudor Cozari. Păsările. Enciclopedie ilustrată. Chișinău: Editura Arc, 2016
  10. ^ a b c d e f g h i j k l Andrei Munteanu, Tudor Cozari, Nicolae Zubcov. Lumea animală a Moldovei. Volumul 3: Păsări. Chișinău, Editura Știința, 2006
  11. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r Salvador, A. (2016). Herrerillo común – Cyanistes caeruleus. En: Enciclopedia Virtual de los Vertebrados Españoles. Salvador, A., Morales, M. B. (Eds.). Museo Nacional de Ciencias Naturales, Madrid.
  12. ^ James A. Jobling. Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, 2010
  13. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj Gosler, A., Clement, P. & Christie, D.A. (2018). Eurasian Blue Tit (Cyanistes caeruleus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona.
  14. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj Simon Harrap. Tits, Nuthatches and Treecreepers (Helm Identification Guides). Helm, 2010
  15. ^ James C. Greenway, Jr., Ernst Mayr, Reginald E. Moreau, Austin L. Rand, Finn Salomonsen, and David W. Snow. Check-List of Birds of the World. Volume XII: Pachycephalinae, Aegithalidae, Remizidae, Paridae, Sittidae, Certhiidae, Rhabdornithidae, Climacteridae, Dicaeidae, Nectariniidae, Zosteropidae, Meliphagidae. Edited by Raymond A. Paynter, Jr. in consultation with Ernst Mayr. Cambridge, Massachusetts, Museum of Comparative Zoology, 1967
  16. ^ Vaurie, C. (1957). Systematic notes on Palearctic birds. No. 26, Paridae, the Parus caeruleus complex. American Museum novitates; no. 1833
  17. ^ a b c d e f Г. П. Дементьев, Н. А. Гладков, А. М. Судиловская, Е. П. Спангенберг, Л. Б. Бёме, И. Б. Волчанецкий, М. А. Воинственский, Н. Н. Горчаковская, М. Н. Корелов, А. К. Рустамов. Птицы Советского Союза. Том V. Под общей редакцией Г. П. Дементьева и Н. А. Гладкова. Государственное Издательство "Советская Наука", Москва, 1954
  18. ^ a b c d e J Blasco-Zumeta. Blue Tit (Cyanistes caeruleus). Identification Atlas of Birds of Aragon. 2010
  19. ^ H. E. Dresser. A history of the birds of Europe : including all the species inhabiting the western palaearctic region. Volume III. 1871-1881
  20. ^ Victor Fatio. Histoire naturelle des oiseaux de la Suisse. Volume I: Rapaces, Grimpeurs, Percheurs, Bailleurs et Passereaux. Genève et Bale Georg & Cº, Libraires-Éditeurs,1899
  21. ^ a b c d e f g Аверин, Ю.В.; Ганя, И.М. (1970). Птицы Молдавии. Том 1. Кишинев: Академия Наук Молдавской CCP, Институт Зоологии.
  22. ^ Parus caeruleus, Linnaeus, 1758. BirdLife International (2015). European Red List of Birds. Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities.
  23. ^ a b Parus caeruleus (Blue Tit). Supplementary Material. BirdLife International (2015). European Red List of Birds. Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities.
  24. ^ Andrei Munteanu. Nicolai Zubcov. Atlasul păsărilor clocitoare din Republica Moldova. Chișinău. 2010.

Legături externe

Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Pițigoi albastru
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autori și editori
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia RO

Pițigoi albastru: Brief Summary ( Romeno; moldávio; moldavo )

fornecido por wikipedia RO

Pițigoiul albastru (Cyanistes caeruleus, sin. Parus caeruleus) este o pasăre mică sedentară din familia paridelor, care cuibărește în Europa, inclusiv în România și Republica Moldova, și Orientul Apropiat. Este o specie foarte răspândită în păduri de foioase până la altitudini ce depășesc 1000 m, nu evită nici pădurile mixte, grădinile, livezile și parcurile din interiorul localităților. Este sedentară dar hoinărește toamna și iarna. Nouă subspecii sunt recunoscute. În România și Republica Moldova cuibărește subspecia Cyanistes caeruleus caeruleus. În România populația este stabilă, iar efectivul speciei a fost estimat la 750.000-1.500.000 de perechi cuibăritoare. Populația din Republica Moldova este estimată la 35.000-40.000 de perechi cuibăritoare. Este o pasăre de talie mică, are o lungime de 11-12 cm, și o greutate de 7,5-14,7 g. Atinge în libertate longevitatea maximă de 14 ani și 6 luni. Ambele sexe prezintă colorit identic. Penajul de pe creștetului capului, aripi și coadă este albastru, iar restul spatelui verzui-măsliniu. Supraalare mari tivite pe vârfuri cu alb, formează o dungă alară albă transversală îngustă. Fruntea, sprânceana, partea superioară a cefei, obrajii și regiunea auriculară sunt albe. Centrul cefei și mantaua superioară albastru-închise. Bărbia și partea inferioară a gâtului sunt negre. O dungă negru-albăstruie se întinde de la baza mandibulei peste ochi până la ceafă, separând sprânceana albă de obraz, această dungă coboară apoi în spatele regiunii auriculare până la partea inferioară neagră a gâtului (formând un guler) și limitează din spate obrajii albi. Partea dedesubt galbenă; mijlocul abdomenului poate fi albicios, în centrul pieptului poate fi o linie negricioasă. Este o specie insectivoră în perioada caldă a anului, consumând diverse insecte și păianjeni, pe care îi colectează în coroana arborilor, atârnând cu capul în jos pe ramuri subțiri; toamna și iarna se hrănește cu semințe, fructe și pomușoare, fiind și un vizitator comun la hrănitoarele de păsări. Pițigoiul albastru este o specie monogamă. Masculii pot fi poligami, având mai multe partenere în același teritoriu. Cuibul și-l instalează în diferite scorburi existente în copacii bătrâni, preferând mai ales arbori ce se află în apropierea unor cursuri de apă sau lacuri. Cuibul este construit din mușchi, frunze uscate, păr de animale, lână, pene, și este căptușit cu material mai fin. Poate ocupă cuiburi artificiale. Ponta este depusă în aprilie-mai și este formată din 7-8 ouă, a căror clocit durează 14 zile. Adesea se întâlnesc ponte mai mari, de 15-18 ouă, care provin de la două sau chiar mai multe femele. O pereche depune adesea două ponte într-un an. Puii părăsesc cuibul după 18-22 de zile de la eclozare, după părăsirea cuibului mai stau încă o perioadă în preajma adulților.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autori și editori
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia RO

Sýkorka belasá ( Eslovaco )

fornecido por wikipedia SK

Sýkorka belasá[3] (lat. Cyanistes caeruleus alebo Parus caeruleus) patrí do čeľade sýkorkovitých (Paridae). Hniezdi v západnej palearktíde. Spolu so sýkorkou veľkou patrí medzi najrozšírenejšie sýkorky na Slovensku. Hniezdenie bolo dokázané alebo pravdepodobné v 96,70 % mapovacích kvadrátov.[4] Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov sýkorka belasá patrí medzi najmenej ohrozené druhy, celková populácia stúpa následkom zväčšovania areálu rozšírenia. Populácia v Európe v rokoch 19802013 mierne stúpla.[1]

Opis

Sýkorka belasá meria 11 – 11,5 cm[5][6] a váži 10 – 12 g[7]. Samec má belasý vrch hlavy, modrý pásik cez oko a okolo hrdla. Medzi belasým vrchom hlavy a modrým pásikom cez oko je biely pás, líca sú tiež biele. Od modrého pása okolo krku vybieha čiernomodrý klin ku spodku zobáka. Chrbát je žltozelený s nádychom do modra a smerom ku chvostu s nádychom do žlta. Na krídle majú žltobiely priečny pás. Brucho a hruď sú svetložlté. Letky a chvostové perá sú tmavohnedé so sivým nádychom, okraje letiek majú svietivo belasý nádych. Samica je podobná, len menej žiarivo belasá. Mláďatá majú hnedozelený vrchy hlavy, celkovo sú so žltým nádychom. Zobák a nohy sú tmavosivé.[7]

Výskyt a stav na Slovensku

Sýkorka belasá je rozšírená na celom území Slovenska od nížin do 1 500 m n. m.. Nesťahuje sa, v nižších polochách (do 300 m n. m.) sú dospelé vtáky celý rok v hniezdnom teritóriu, vo vyšších polohách robia menšie potulky za potravou.[4]

Odhadovaný počet hniezdiacich párov je 700 000 – 1 400 000, zimujúcich jedincov 1 500 000 – 3 000 000. Veľkosť populácie i územie, na ktorom sa vyskytuje sú stabilné, maximálna zmena do 20 %. Ekosozologický status v roku 1995, 1998 a 2001 žiadny.[8] V roku 2014 LC – menej dotknutý.[2][9][10] Európsky ochranársky status SPEC4 – druhy, ktorých globálne populácie sú koncentrované v Európe a majú tam vhodný ochranársky status. Stupeň ohrozenia S – vyhovujúci ochranársky status.[4]

Biotop

Sýkorka belasá obľubuje listnaté lesy od lužných lesov po horské bukové lesy 1200 – 1 400 m n. m.. V lužných lesoch riek Dunaj a Morava dosahuje maximálnu hustotu 7 párov/10 ha, v horských zmiešaných lesoch len 2,3 páru/10 ha.[4]

Hniezdenie

Sýkorka belasá hniezdi v dutinách stromov 2-krát do roka. Do hniezda z machu znáša samička 10 - 12 bielych vajíčok s červenohnedými škvrnami, na ktorých sedí sama 13 - 15 dní. Výchova na hniezde trvá 17 - 18 dní.[7]

Potrava

Živí sa hmyzom, bobuľami a semenami.[7]

Ochrana

Sýkorka belasá je zákonom chránená, spoločenská hodnota je 140 € (Vyhláška MŽP č. 24/2003 Z.z. v znení č. 492/2006 Z. z., 638/2007 Z. z., 579/2008 Z. z., 173/2011 Z. z., 158/2014 Z. z., účinnosť od 01.01.2015).[11] Druh je zaradený do Bernského dohovoru (Príloha II).[12]

Tento druh môže mať každoročné výkyvy ovplyvnené užívnosťou biotopu, úspešnosťou hniezdenia, úmrtnosťou v zime a tiež aj vplyvom sýkorky veľkej.[12] Na Slovensku nie je ohrozená. V mestách a obciach, kde je málo bútľavých stromov, je možné zvýšiť jej populácie vyvesovaním vhodných búdok. Dôležitým faktorom v ochrane všetkých lesných druhov vtákov sú správne spôsoby obhospodarovania lesov, nerúbať v hniezdnej dobe a nie veľkoplošným holorubným spôsobom.[4]

Hlas

Spieva zvučne popevok "psitsi-sirrrrrrr". Ozýva sa aj drsným hlasom "tjerr err err err" (viď aj video v galérii), prerušovaným "tji-di-di-di" alebo "ptsi-tsi-di-di-di", "cici-cää" a jemno "psii".[6]

Galéria

Referencie

  1. a b IUCN Red list 2019.3. Prístup 16 februára 2020.
  2. a b Demko M., Krištín A. & Pačenovský S. 2014: Červený zoznam vtákov Slovenska. SOS/BirdLife Slovensko, 52 pp. [online]. vtaky.sk, 2014, [cit. 2018-03-03]. Dostupné online.
  3. KOVALIK, Peter, et al. Slovenské mená vtákov sveta [online]. Bratislava : SOS/BirdLife Slovensko, 2010 (2016), rev. 2016-10-23, [cit. 2016-11-06]. Dostupné online.
  4. a b c d e DANKO, Štefan; DAROLOVÁ, Alžbeta; KRIŠTÍN, Anton, et al. Rozšírenie vtákov na Slovensku. Bratislava : Veda, 2002. Autor druhu Anton Krištín. ISBN 80-224-0714-3. Kapitola Sýkorka belasá, s. 547 - 548.
  5. PETERSON, R. T.; MOUNTFORT, G.; HOLLOM, P. A. D.. Európa madarai. Budapest : Gondolat, 1986. ISBN 978-80-7234-292-1. (preklad do maďarčiny)
  6. a b JONSSON, Lars. Die Vögel Europas und des Mittelmeerraumes. Stuttgart : Franckh-Kosmos, 1992. ISBN 3-440-06357-7. (po nemecky)
  7. a b c d FERIANC, Oskár. Vtáky Slovenska 2. Bratislava : Veda, 1979.
  8. BALÁŽ, Daniel; MARHOLD, Karol; URBAN, Peter. Červený zoznam rastlín a živočíchov Slovenska. 1. vyd. Banská Bystrica : Štátna ochrana prírody Slovenskej republiky, 2001. 160 s. Dostupné online. ISBN 80-89035-05-1. Kapitola Červený (ekosozologický) zoznam vtákov (Aves) Slovenska: Anton Krištín, Ľudovít Kocian, Peter Rác (en: Red (Ecosozological) List of Birds (Aves) of Slovakia), s. 150 - 153.
  9. DEMKO, Miroslav; KRIŠTÍN, Anton; PUCHALA, Peter. Červený zoznam vtákov Slovenska. Tichodroma, roč. 25, čís. 2013, s. 69 - 78. Dostupné online [cit. 2018-03-03].
  10. JEDLIČKA, Ladislav; KOCIAN, Ľudovít; KADLEČÍK, Ján; FERÁKOVÁ, Viera. Hodnotenie stavu ohrozenia taxónov fauny a flóry [online]. Bratislava : Štátna ochrana prírody SR, Banská Bystrica, Univerzita Komenského v Bratislave, vydavateľstvo Faunima, online in vtaky.sk, 2007, [cit. 2018-03-04]. Dostupné online.
  11. Vyhláška Ministerstva životného prostredia Slovenskej republiky č. 24/2003 Z. z., ktorou sa vykonáva zákon č. 543/2002 Z. z. o ochrane prírody a krajiny v znení neskorších predpisov (č. 492/2006 Z. z., 638/2007 Z. z., 579/2008 Z. z., 173/2011 Z. z., 158/2014 Z. z.) s účinnosťou od 01.01.2015 [online]. epi.sk, [cit. 2020-02-16]. Dostupné online.
  12. a b Butchart, S., Ekstrom, J. & Ashpole, J. BirdLife International (2020) Species factsheet: Cyanistes caeruleus [online]. datazone.birdlife.org, [cit. 2020-02-16]. Dostupné online. (En)

Iné projekty

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori a editori Wikipédie
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SK

Sýkorka belasá: Brief Summary ( Eslovaco )

fornecido por wikipedia SK

Sýkorka belasá (lat. Cyanistes caeruleus alebo Parus caeruleus) patrí do čeľade sýkorkovitých (Paridae). Hniezdi v západnej palearktíde. Spolu so sýkorkou veľkou patrí medzi najrozšírenejšie sýkorky na Slovensku. Hniezdenie bolo dokázané alebo pravdepodobné v 96,70 % mapovacích kvadrátov. Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov sýkorka belasá patrí medzi najmenej ohrozené druhy, celková populácia stúpa následkom zväčšovania areálu rozšírenia. Populácia v Európe v rokoch 19802013 mierne stúpla.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori a editori Wikipédie
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SK

Plavček ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia SL
»Plavček« se preusmerja sem. Za druge pomene, glej Plavček (razločitev).

Plavček (znanstveno ime Cyanistes caeruleus)[2] je ptica pevka iz družine sinic (Paridae).

Telesne značilnosti

Plavček je velikosti 11–12 cm z razponom peruti od 17–20 cm, v povprečju pa tehta od 9-12,5 g.[3] Ima modro obarvan rep, svetlo modro kapo in peruti z razločno belo progo. Zgornja stran je zeleno modre barve, medtem ko je spodnja rumene barve. Čez oči se mu vleče črna očesna proga. Lica so bele barve, kljun pa je kratek. Samci so navadno živahneje obarvani kot samice.

Gnezdenje

 src=
Hranjenje mladiča.
 src=
Cyanistes caeruleus

Plavček gnezdi v drevesnih duplih ter zidnih luknjah in na vrtu v valilnicah, včasih v gnezdih vran, ujed in lastovk. Gnezdo je narejeno iz bilk, mahu in perja ter obloženo z dlako in perjem. Samica znese 10-13 belih in rdeče pikastih jajc.[4] Samica vali dvakrat od 12-15 dni, v času od meseca aprila do maja. Mladiči so gnezdomci in puhasti, vzletijo pa po 16-22 dneh.

Življenjski prostor in navade

Habitat plavčka se razteza po vsej Evropi (izjema je le sever Skandinavije) in Prednji Aziji. V času gnezdenja prebiva v svetlih listnatih in mešanih gozdovih, sadovnjakih ter v parkih, zunaj gnezditvenega časa pa prav tako v parkih in gozdovih, ter vrtovih, gozdnih robovih in trstiščih; iglastih gozdov se izogiba. Pozimi se še najraje zadržuje v trstičju, kjer se hrani z različnimi žuželkami in njihovimi ličinkami, ki jih pobira iz votlih trstov.

Populacijo plavčkov v Evropi ocenjujejo na 16 do 21 milijonov gnezditvenih parov (75 % svetovne populacije).[5] Pričakovana življenjska doba je 1,5 let, posamezni osebki pa lahko dosežejo starost tudi do 21 let.[6]

V Sloveniji je enakomerno razširjen z izjemo severozahodnegaga dela, uvrščamo ga pa med pogoste celoletne vrste. Velja za nižinsko vrsto, vendar ga lahko najdemo v sredogorju in izjemoma tudi višje.

Znan je po hitrih gibih in naglem, frčečem letu, v katerem lahko doseže hitrost do 29 km/h. Plavčkovo petje spominja na trilček ci-ci-cicirrrr, klic je visoki in hitri ci ali rezki ci-si-sit, v primeru preplaha pa se oglaša z godrnjavim čurr. Podobno kot plavčki pojejo še dolgoprsti plezalček, menišček in velika sinica. Aktiven je samo podnevi.

Prehrana

Prehranjuje se s sadjem, maščobo, mesom in kuhinjskimi ostanki, v krmilnicah pa s semeni in orehovimi ali neslanimi arašidi, predvsem na visečih krmilnicah. Radi imajo tudi loj in prepolovljene kokosove orehe.

Opombe

  1. BirdLife International (2008). Parus caeruleus . Rdeči seznam IUCN ogroženih vrst 2008. IUCN 2008. Pridobljeno: 01.08.2009.
  2. 2,0 2,1 Po mnenju ameriških ornitologov sodi plavček v samostojen rod Cyanistes.
  3. British Garden Birds - Blue Tit (Britanske vrtne ptice - Plavček). Pridobljeno 2007-08-15. (angleško)
  4. Nekatere literature navajajo drugačne podatke o številu jajc: od 7-12 jajc (Burton: Življenje s ptiči, [2003] 2005, str. 186), 7-13 jajc (Trilar: Gozdne ptice Slovenije, 2004, str. 111) ali tudi od 5 do 16 jajc.[1]
  5. Birdguides - Blue Tit (Ptičji vodniki - Plavček). Pridobljeno 2007-08-04. (angleško)
  6. British Garden Birds - Life expectancy (Britanske vrtne ptice - Predvidena življenjska doba). Pridobljeno 2007-08-15. (angleško)

Viri

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SL

Plavček: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia SL
»Plavček« se preusmerja sem. Za druge pomene, glej Plavček (razločitev).

Plavček (znanstveno ime Cyanistes caeruleus) je ptica pevka iz družine sinic (Paridae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SL

Blåmes ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src=
Blåmes i Vaxholm, april 2018

Blåmes (Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar (Paridae). Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens habitat är löv- och blandskog, men den återfinns också i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart till blåmesen, men betraktas idag oftast som den egna arten koboltmes (Cyanistes teneriffae).

Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.

Innehåll

Systematik

Blåmesen är en tätting som tillhör familjen mesar. Tidigare placerades den i det stora släktet Parus, men numera delas detta släkte upp i ett antal släkten och placerar blåmesen i släktet Cyanistes. Blåmesen har därför det vetenskapliga namnet Cyanistes caeruleus.
Se vidare Mesfåglar>Systematik.

Blåmesen är nära besläktad med azurmesen (Cyanistes cyanus) som har sin utbredning öster om blåmesen. Dessa båda arter hybridiserar i Europeiska Ryssland där de båda taxonen möts. Denna hybrid kallas pleskii och det finns indikationer på att denna hybridform var mycket vanligare förr.[2]

Vissa auktoriteter delade tidigare upp blåmesen i så mycket som ett femtontal underarter. 2003 meddelade SOF att arten blåmes skulle delas upp i två arter på grund av skillnader i morfologi, läte och genetiska data. De två arterna är blåmes (Cyanistes caeruleus) med nio underarter som häckar i Europa och västra Asien, och koboltmes (Cyanistes teneriffae) som häckar på Kanarieöarna och i nordvästra Afrika. Med denna uppdelning utgör blåmesen en systerart till azurmesen, och dessa båda bildar tillsammans en systergrupp till koboltmesen.[3]

Se vidare Underarternas utbredning och morfologiska olikheter.

Utseende

Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång,[4] har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen. De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs. Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå.[5] Den adulta fågeln har vita kinder och vitt ovanför ögonmasken medan juvenilen, på dessa ställen, är färgad i ljusgult.

 src=
Adult blåmes

Fjäderdräkten hos nominatformen av blåmes har ett mycket typiskt mönster, som genom frånvaron av svarta fjäderpartier tycks mindre kontrastrikt än hos de övriga underarterna. Pannan är vit från näbbroten till främre ögonvrån och övergår på ovansidan i den karakteristiska ljusblå hättan. Från näbbroten sträcker sig ett smalt, svart ögonbrynsstreck till det mörkblå nackbandet, som avgränsas från den ljusblå hjässan av ett vitt streck. De likaså vita kinderna avgränsas framtill av en svart strupfläck och åt bröstet av en svartblå halsring.

 src=
Äldre juvenil.

Ryggen och axlarna är dovt grönaktiga, där färgtonen varierar mellan de olika underarterna. Övergumpen är gråblå. De ljusblå stjärtfjädrarna är vid fjäderspolen i regel mycket mörka och har delvis en vit kant eller rand. Bröst, sidor och buksidor är lysande gula, men fjäderfärgningen kan variera mycket starkt mellan individer. På mitten av undersidan finns ett svart längsstreck, som dock ibland kan vara täckt av de omgivande gula fjädrarna. Vingarna är på ovansidan blå med ett vitt vingband, medan de enskilda hand- och armpennorna är flerfärgade. Blåmesar med avvikande färgning är ytterst sällsynta.[6]

Se vidare Underarternas utbredning och morfologiska olikheter.

Ultraviolett fjäderteckning

 src=
Yngre blåmes med föda i näbben

Blåmesens fjäderdräkt påvisar ett mycket utpräglat och för det mänskliga ögat osynligt dräktmönster i det ultravioletta spektrumet. Dessa färgvariationer spelar en roll vid partnerval. Det är bevisat att många fågelarter kan observera ultraviolett ljus och hos dessa arter uppvisar fjäderdräkten ofta ett reflektionsmaximum i det ultravioletta området. Det är dock en egenhet för blåmesar att de uppvisar en sorts "kodad" könsdimorfism, då könen är tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum i motsats till i det för människor synliga området.[7] Läs mer: Fåglars syn

Ruggning

Juvenilen känns igen fram tills på hösten av sitt första kalenderår på den blekgula färgningen i huvudtrakten. Den postjuvenila ruggningen äger rum från mitten av juli till slutet av oktober och huvudfjädrarna ruggas först vid slutet av denna ruggning. Denna postjuvenila ruggning är partiell, det vill säga att vissa fjäderpartier inte ruggas. Detta resulterar i sin tur i att det går att urskilja dessa yngre individer från de adulta på den tydliga färgskillnaden mellan armpennorna, som förnyats under ruggningen, och handpennorna, som behålls. De nya armtäckarna visar därvid samma typiska blåfärgning, medan handtäckarna är mer grönaktiga.[5][8]

De adulta fåglarna ruggar fullständigt en gång om året vilket i genomsnitt inträffar sex veckor före juvenilernas ruggning. Ruggningen påbörjas ofta när föräldrarna fortfarande är i fasen av uppfödningen av ungarna. Ruggningen tar 115 till 120 dagar, vilket för en fågel av denna storlek är ovanligt länge. Ruggningsschemat liknar det hos de flesta andra tättingarna.[9]

 src=
Sekundära könskännetecken i befjädringen, ovan hane, undertill hona

Könsbestämning

Könen är lika men det förekommer en subtil könsdimorfism, men inte alla individer kan entydigt bestämmas efter dessa. De kännetecken i fjäderdräkt som ger mest hjälp för att skilja könen åt är bredden och färgningen på halsbandet och färgintensiteten på den blå hjässan (se bild). Dessutom har hanen mer vitt på panna, vingband och stjärtfjädrar. Däremot är könen tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum. Se ovan.

Mått och vikt

I genomsnitt är hanar större än honor, men det finns ett överlappningsområde. De olika underarterna uppvisar ansenliga storleksskillnader, vilket visar sig vid jämförelse av vingspann. Fåglarna från västra, centrala och norra Europa är i genomsnitt större än sina släktingar i Medelhavsområdet. Även inom nominatformen avtar vingspannet från nordost till sydväst. I riktning mot sydost finns däremot en tendens till längre vingar, framför allt hos underarterna i Mellanöstern. Hos nominatformen ligger vinglängden hos hanen mellan 65 och 71 millimeter, och hos honan mellan 62 och 67 millimeter. Stjärtens längd uppgår i genomsnitt till 51,5 millimeter hos hanar, hos honor 49,6 millimeter.[6]

I genomsnitt är hanar tyngre än honor. Blåmesarnas vikt genomgår kraftiga årstidsvisa skiftningar. Den når sitt maximum under tidig vinter, hos honor kort före äggläggningen, som är den enda tidpunkt då de är tyngre än hanar. Om tillgången på näring är tillräcklig är vikten högst under stränga vintrar. Djur från Skandinavien väger mer än centraleuropeiska. I Finland är medianvikten 12,1 gram för hanar och 11,4 för honor, medan den i östra Tyskland är 11,5 respektive 11,0 gram.[5][6]

Läte

Blåmesens typiska revirsång börjar med två till tre höga (runt 8 kHz), mycket lika läten som ofta transkriberas med "sisi" eller "sisisi". På dessa följer en drill i något djupare tonläge, som består av 5 till 15, i undantagsfall ända upp till 25 kortare element. Dessa strofdelar är i jämförelse med dem hos andra mesar ganska likformiga. Den finns dock också en strofform som kan förväxlas med talgoxens sång. Mellan inledningen och drillen inskjuts ibland en mellandel, som består av små men mycket variabla element. Ibland uppradas dessa strofer, som består av två eller tre fraser, omedelbart på varandra. Den avslutande ljudraden förkortas då ofta.

En hane förfogar över tre till åtta olika sådana stroftyper. Även honor framför ibland revirsång, möjligen då de invecklas i territoriella konflikter. Den typiska drillen vid slutet av strofen förekommer mer sällan hos fåglarna i Medelhavsområdet. Detta hänger uppenbarligen samman med att det där i motsats till i Nord- och Mellaneuropa inte finns någon så stark konkurrenssituation med talgoxen. Hos de nordligare blåmesarna tycks drillen behövas för att avgränsa sången från talgoxens, då det har kunnat visas experimentellt att talgoxar reagerar lika starkt på blåmessång utan drillar som på den egna artens sång.[10].

Bland blåmesens läten är två olika typer av varningsläten mycket betydande, som kan särskiljas tydligt. Varningslätet vid flygande predatorer är ett mycket högt, långt utdraget "ii". Detta varningsläte är mycket likt det som yttras av andra tättingar i en jämförbar situation och förstås även över artgränser. Ett annat viktigt läte hos blåmesar hörs vid starkt upprördhet, vid territoriella konflikter, vid annalkande fiender på marken och vid mobbning mot sittande rovfåglar. Detta andra varningsläte visar ingen så stark överensstämmelse mellan olika arter, men uttyds troligen riktigt även av andra arter.[6][11]

Utbredning

Blåmesen finns i stora delar av Europa och västra Asien.[12] Blåmesens utbredningsområde är förutom två små områden i norra och södra Iran begränsat till Västra palearktis. Den förekommer över hela Europa förutom i norr och på höga höjder i Alperna och förmodligen även i vissa bergskedjor på Balkan, men för de senare finns för många platser endast ofullständiga data.[13]

Blåmesen saknas på Island samt i norra delen av Skottland och på många av öarna utanför. De Yttre Hebriderna koloniserades först 1963. I Skandinavien inskränker sig utbredningen till de sydligare och mellersta landsdelarna och slättlandsregionerna, medan fjällen inte är bebodda. Utbredningsområdets nordgräns ligger i Norge ungefär vid 67° nordlig bredd, i Sverige räcker det slutna häckningsområdet i blandskogarna till ungefär 61°, vid kustområdet i en avsmalnande remsa till 65° nordlig bredd. I Finland når utbredningen norrut likaså ungefär till 65:e breddgraden, under loppet av 1900-talet har blåmesen utvidgat sin areal där betydligt åt norr. Från södra Finland sträcker sig arealens nordgräns åt sydost över Basjkirien till Uralbergens sydliga utlöpare. Arealens östgräns är komplex och sannolikt varierar den ständigt. Det är tänkbart att det förekommer en ömsesidig avhängighet med gränsen för azurmesens utbredningsområde, som expanderar allt längre åt väster.[13][14]

Underarternas utbredning och morfologiska olikheter

Blåmesen delas idag oftast upp i nio underarter (se taxonomi).

  • C. c. caeruleus - nominatformen häckar i Europa så långt söderut som till norra Spanien, på Sicilien, norra Grekland, Ukraina och norra Turkiet, och österut till Uralbergen.
  • C. c. obscurus (Prazák, 1894) - häckar i Storbritannien, på Irland och Kanalöarna. I västra Frankrike förekommer beblandning med nominatformen, vilket ibland tillsammans med de ringa skillnaderna gör att ställningen som underart kan tyckas tvivelaktig. Hjässan är något mörkare blå, manteln är också mörkare och går mer i grönaktigt. C. c. obscurus är i genomsnitt något mindre än nominatformen.
  • C. c. ogliastrae (Hartert, 1905) - häckar i Portugal, södra Spanien, på Korsika och Sardinien. I några spanska provinser uppträder blandformer med nominatformen. C. c. ogliastrae är mycket lik underarten på Brittiska öarna. Manteln tenderar dock mer åt blått eller grått, vingtäckarna är i regel mörkare och mer lysande blå. Påfallande är den reducerade könsdimorfismen. Honans färgning är ibland lika lysande som hanens.
  • C. c. balearicus (von Jordans, 1913) - häckar på Mallorca. Denna underart skiljer sig också bara lite från nominatformen. Fjäderdräkten tycks sammantaget dovare och bukstrimman är tydligt reducerad.
  • C. c. calamensis (Parrot, 1908) - häckar på Peloponnesos, Kykladerna, Rhodos och Kreta. Den är i jämförelse med nominatformen ofta mindre, men skiljer sig i fjäderkännetecknen knappt från nominatformen. Det tycks tveksamt om denna underarts status skulle hålla för en kritisk prövning.
  • C. c. orientalis (Zarudny & Loudon, 1905) - häckar i sydöstra Europeiska Ryssland, från Volga till centrala och södra Uralbergen. Skillnaderna mot nominatformen består huvudsakligen av den dovare färgade ovansidan, som går mer åt grå-gulaktigt och i den ljusare gula buksidan. I genomsnitt är företrädarna för denna underart något större, men skillnaderna anses av vissa auktorer ändå inte som tillräckliga för en avskiljning från nominatformen.
  • C. c. satunini (Zarudny, 1908) - häckar på Krimhalvön, i Kaukasus, Transkaukasien, östra Turkiet, Taurusbergen i södra Turkiet, Armenien och nordvästra Iran. Underarten visar en gradvis övergång till nominatformen. Det finns en vidsträckt blandzon, och endast fåglarna i den östligaste delen skiljer sig tydligt. På ovansidan är oliv- och gråtoner dominerande, medan buksidan är enhetligare och dovare gul.
  • C. c. raddei (Zarudny, 1908) - häckar i norra Iran och sydvästra Turkmenistan. Den visar både likheter med nominatformen och med C. c. satunini. Manteln är i genomsnitt mörkare och mer blåaktig, undersidan klarare och kraftigare gul.
  • C. c. persicus (Blanford, 1873) - häckar i Zagrosbergen i sydvästra Iran. Vid områdets norra gräns finns blandformer med C. c. raddei. Företrädare för denna underart är i genomsnitt mindre än nominatformen och generellt blekt färgade. Ovansidan är blåaktigt gröngrå, undersidan jämförelsevis variabel.[15]

De taxa som häckar på Kanarieöarna och i nordvästra Afrika kategoriseras idag som en egen art, koboltmes (Cyanistes teneriffae).

Flyttning

Blåmesen är en stannfågel eller partiell flyttfågel. Detta innebär att delar av populationen flyttar kortare sträckor, i genomsnitt 80 kilometer från häckningsområdet[16], säsongsvis medan andra delar av populationen stannar kvar kring häckningsområdet. De individer som genomför dessa flyttningar flyger inte mer än en mil om dagen.[16]. De största fastställda avstånden vid de egentliga flyttningsrörelserna ligger på 1 500 kilometer. Honor deltar oftare i flyttningen, dessutom övervägande yngre och socialt lägre stående fåglar. Blåmesen har också invasionstendenser då olika många individer av populationen flyttar olika år.[16] Det verkar vara främst nominatformen som uppvisar dessa partiella flyttningsbeteenden.[17][18][19]

Dismigration är rätt starkt utpräglad, framför allt hos juveniler. Troheten till födelseorten tycks vara relativt ringa utpräglad, men det är omstritt om de ytterst fåtaliga återfynden av ringmärkta fåglar vid födelseplatsen beror på dismigration eller hög dödlighet. Dismigrationen sker oriktat. Honor förflyttar sig genomsnittligt längre från födelseorten än hanar. Vid en undersökning i Braunschweig fastställdes att över 90 procent av fåglarna bosatte sig på ett avstånd av mindre än 3 kilometer från födelseplatserna. Längre än 10 kilometer från födelseorten påträffades 2,9 procent av honorna och 0,7 procent av hanarna.[20]

I centrala, östra och norra Europa existerar såväl individer som förblir långvarigt i det ärvda häckningsområdet, som sådana som visar vissa typiska kännetecken för flyttfåglar. I Storbritannien är fåglarna däremot genomgående stannfåglar. De partiella flyttfåglarna flyttar i riktning sydväst. Denna svagt utpräglade flyttning börjar i slutet av augusti, då merparten av konturfjädrarna har ruggats, och når sin höjdpunkt ungefär i slutet av september. En likaledes mycket svagt utpräglad hemflyttning äger rum mellan mars och april.

Invasionsartade flyttningar, som de som regelbundet uppträder hos svartmesen, förekommer mer sällsynt hos blåmesen. Ibland uppträder sådana vandringsrörelser flera år efter varandra, men å andra sidan kan även nästan 20 år förflyta mellan sådana invasionsår. Som orsak förmodas milda vintrar med anslutande häckningsframgång över genomsnittet.

Vissa populationer av blåmes genomför även årliga förflyttningar i höjdled. Fåglarna från bergsområden påträffas under tidig höst delvis i betydligt högre lägen än under häckningstiden. Grunden till detta är förmodligen det gynnsamma utbudet av föda på dessa platser under denna period. Under vintern förekommer sedan en tydlig dalflyttning.

I allmänhet påträffas blåmesarna på vintern oftare i närheten av människan och är en vanlig gäst vid fågelmatare.[17][18][19]

Ekologi

Biotop

 src=
"Urskogen" Sababurg utgör en optimal biotop för blåmesar

Blåmesen förekommer i en rad olika biotoper. I Mellaneuropa förekommer högst botäthet och häckningsframgång i ekrika löv- och blandskogar. De rena ekskogarna, som är mycket sällsynta i Mellaneuropa, är trots deras ringa utbredning mycket attraktiva. Väsentligt vanligare är olika typer av blandskog med ekar och avenbokar, som också erbjuder goda levnadsbetingelser för arten, liksom även hårdträskogar med hög andel ekar. Något mindre gynnsamma är bok- och bokblandskogar, som dock också är ganska tätt bebodda. I barrblandskogar är antalet blåmesrevir starkt avhängigt förekomsten av enskilda lövträd. I rena barrskogar saknas blåmesen eller bebor bara skogsbrynen. I Alperna, från cirka 800 meters höjd, samt vid nordgränsen av utbredningsområdet i Skandinavien undviker den i stor utsträckning blandskogar som har jämförelsevis hög andel lövträd. Botätheten, för vilken man har kommit fram till ett maximalvärde på 1,85 häckande par per hektar, är i stor utsträckning oberoende av revirstorleken, som ligger mellan 0,16 och 0,84 hektar. Vid hög botäthet gränsar reviren direkt till varandra.

Förutom i skogen förekommer blåmesen även i närheten av människor. I dessa fall bebor den olika miljöer, även sådana som är starkt påverkade av människor. Till dessa räknas halvöppna kulturlandskap med inslag av träd och häckar, fruktträdgårdar samt grönområden. Förmodligen på grund av konkurrensen från talgoxen är dock populationstätheten i områden med mänsklig bosättning mycket mindre än i skogen. Blåmesen behöver då ett större antal gamla träd än talgoxen.

Generellt är blåmesen en slättlandsfågel. I bergsområden koncentrerar sig förekomsten i stor utsträckning till dalarna. Utbredningens höjdgräns ligger väsentligt lägre på isolerade åsar än i slutna massiv: I Harz ligger gränsen vid 550 meter, i Alperna vid mellan 1 300 och 1 700 meter och i Pyrenéerna vid ungefär 1 800 meter, i Kaukasus vid 3 500 meter. Vid jämförelse mellan observationsdata från längre tid visar sig många gånger en förskjutning av höjdgränsen uppåt, vilket förmodligen måste föras tillbaka på den globala uppvärmningen och biotopförändringar som skogsdöd.

I södra Europa är biotopanspråken mindre specifika. Likaså i Mellanöstern, där blåmesarna även återfinns i barrskogar.

Utanför häckningsperioden är i princip valet av habitat mindre specifikt. Om gynnsamma födokällor finns till hands uppsöker fåglarna till och med trädfria landskap som vassruggar, betesmarksytor eller exponerade kustklippor.[21] [22]

Häckning

 src=
Tvåveckors unge och obefruktat ägg

Häckningsbiologin är den bäst undersökta aspekten av denna allmänt väl utforskade art. I detta sammanhang skall det beaktas att de flesta av undersökningarna genomfördes på populationer som häckar i fågelholkar. Det är omstritt i hur stor utsträckning data som insamlats på detta sätt kan överföras på fåglar som häckar i naturliga hålor. Medan vissa av de resultat som fåtts på detta sätt säkerligen är oberoende av häckningshålets art, torde häckningsframgången i fågelholkarna ligga högre än i de naturliga hålorna.[23]

Lek och parbildning

Liksom de flesta småfåglar når blåmesar könsmognad redan före slutet av det första levnadsåret. Å ena sidan berättas att honor som stammar från sena häckningar redan vid 10 månaders ålder lägger sina första ägg, å andra sidan häckar åtminstone i sådana undersökningsområden omkring 30 procent av ettåringarna inte.

Redan från mitten av januari börjar revirbeteendet med upplösningen av de blandade vinterflockarna, och vissa hanar tränger redan bort potentiella konkurrenter från den närmare omgivningen av en av dem ledsagad hona. Hanens revirsång, som inleds vid denna tid, riktar sig inte endast till konkurrenter, utan även till partnern. Vissa av honorna, som vid partnervalet i allmänhet är de mer aktiva, är oparade ända in i mars, och väntar med att välja en partner ända fram till häckningens egentliga början. Genom det gemensamma försvaret av häckningsreviret, där ibland revirsång hörs även från honan, tilltar parbindningens intensitet.

Den nästföljande ritualen "hålvisning" är påfallande och tjänar till vidare förstärkning av parbindningen och den sexuella stimuleringen. En praktisk betydelse har denna ritual förmodligen inte, då honan vi denna tidpunkt redan uppehåller sig under längre tid i reviret och likaså känner till häckningshålet. Annorlunda förhåller det sig förmodligen med den lekutfodring som uppträder i en senare fas, och vars intensitet ibland kan vara mycket hög. Det kan antas att detta inte endast tjänar parbindningen och övervinningen av distansen mellan individerna, utan även har stor betydelse för honans energitillförsel, då energibehovet vid tiden för äggbildningen är den högsta i honans livscykel.

Några dagar innan det första ägget läggs inleds parningen. Partnerna närmar sig då varandra med dallrande vingar. Hållningen är inte olik den hos en hotfull blåmes. Kropp och stjärt är vågräta och handpennorna lätt utspärrade. Förmodligen för att lugna varandra yttrar fåglarna lågmälda kontaktläten. Vid den egentliga kopulationen flyger hanen upp på honans rygg och tillbringar några få sekunder där, utan att hålla sig fast vid nacken. Efter att de skilts åt puffar honan upp sig och utför putsningsrörelser. Hanen kan ge ifrån sig en kort strof av revirsången. Kopulationerna kan upprepas flera gånger, men då utan det ritualiserade närmandet. Under äggläggningen och även under början av ruvningen sker ytterligare kopulationer.

Tidigare utgick man ifrån att de flesta mesarterna levde i årstidsvis monogami. Men genetisk undersökning visar att 20 procent av hanarna var polygyna och att 35 procent av honorna levde i sådana partnerskap. Dessutom skedde även kopulationer utanför partnerskapen. Trots den revirhållande hanens bevakning av honan var omkring 6 procent av boungarna avlade med en annan än den revirhållande partnern. I inget fall härstammade dock alla ungar i en kull från en främmande partner.[23][24][25]

Blåmes är en av de fågelarter där det har observerats att homosexualitet förekommer.[26]

Boplats och bobygge

Blåmesar bygger - som alla mesar - i jämförelse med andra hålhäckare jämförelsevis ståtliga bon, lägger avsevärd tid på bobygget och nöjer sig inte med rengöring eller stoppning. Vid valet av håla är blåmesarna rätt flexibla, men använder nästan uteslutande redan befintliga hålor. Endast i mycket sällsynta fall utvidgas hål som uppkommit genom röta. Förutom denna typ av hålor, som framför allt används, övertas även hackspettshål oförändrade. Det har inte kunnat visas att någon bestämd trädart föredras, fastän detta ofta framställs så i litteraturen, men i de undersökningar som hittills gjort i detta ämne jämfördes inte de valda hålorna utförligt med utbudet i en bestämd miljö.[25]

 src=
I brist på trädhål kan andra håligheter utnyttjas

En typisk blåmeshåla ligger högre på trädet, har en mindre inflygningsöppning och är mindre på insidan än andra mesars hålor. Detta förklaras med konkurrens mellan arter, särskilt talgoxe. Det finns dock ett överlappningsområde mellan arterna i fråga om de hålor som används, även med "icke-mesar" som svartvit flugsnappare, nötväcka, stare och pilfink. Mycket sällan förekommer bon i hål i marken. Det finns även enstaka berättelser om byggande eller användning av fristående bon från andra arter.

 src=
Utfodring vid fågelholk

I miljöer som påverkats starkt av människor häckar många blåmesar i konstgjorda fågelholkar. Preferensen i fråga om fågelholkar är analog med den rörande naturliga hålor. Sådana med en inflygningsöppning på 26 till 28 millimeters diameter föredras, vilka utesluter huvudkonkurrenten talgoxen. Inte så ofta som talgoxar, men ändå regelbundet, använder blåmesar även ovanliga platser i bebodda områden för att häcka, exempelvis sprickor i murverk eller fristående brevlådor.

Endast honan bygger boet. Hon börjar med det yttre skiktet, för vilket framför allt mossa, men även karakteristiskt sönderbitna och knäckta enskilda grässtrån används. Om häckningshålet är större stiger tidsåtgången för denna fas. I mitten av den tredje dagen börjar honan dra in fodringsmaterial. Framför allt djurhår och fjädrar används. Bobygget varar olika länge och påverkas främst av de aktuella väderförhållandena. Den sammantagna byggtiden kan ligga mellan 2 dagar (vid ersättningshäckning) och 14 dagar.

Under själva byggarbetet urskiljs olika tekniker. Under den första fasen överväger det så kallade "inskakandet", då honan som sitter i tråget stoppar och skjuter in det indragna bomaterialet mellan redan befintliga bobeståndsdelar med snabba näbbrörelser i sidled. Vid det anslutande finbygget av boet urskiljs tre tekniker: "Sparkandet", "stoppandet" och "ryckandet". Vid "sparkandet" försöker honan med sparkande rörelser flytta ut allt bomaterial ur tråget åt sidan. Vid det senare "stoppandet" grips bomaterial med näbben och stoppas under stora, långsamma rörelser åter in på ett annat ställe, varigenom materialet börjar bli till filt. Under kull- och ruvningsfasen uppträder "ryckandet", som hos blåmesen skiljer sig från stoppandet endast därigenom att materialet dras längre bortifrån och flyttas hit och dit i mindre utsträckning. För det egentliga bobygget är "ryckandet" knappast av betydelse, snarare är det en förelöpare till rörelseförloppet med vilket senare äggen täcks innan häckningshålet lämnas.[24][25]

Kull

Blåmesens ägg är mycket lika andra små mesars och kan knappast skiljas från dessa med synen. De uppvisar en vit grundfärgning och en för mesar typisk spiralform, dessutom en slät, svagt glänsande yta. Vidare visar de ett oenhetligt mönster av ljusare eller mörkare rödaktiga till bruna punkter och fläckar, som ofta koncentrerar sig till den trubbiga polen.

Äggens storlek tycks till avsevärd del vara avhängig respektive hona och genetiskt bestämd. Längden ligger ungefär mellan 14 och 18, bredden mellan 10,7 och 13,5 millimeter. Den geografiska variationen är inte liten. I motsats till talgoxen tilltar inte äggen storlek med höjden, utan avtar snarare, vilket torde kunna förklaras med blåmesens mindre anpassning till högre belägna miljöer. Nominatformens äggs massa varierar mellan 0,87 och 1,16 gram. Den sammantagna kullens vikt kan uppgå till en och en halv gång honans vikt.

Äggläggningen börjar i Mellaneuropa ungefär vid mitten av april. Den viktigaste tidsgivaren är dagarnas längd. Därtill spelar miljöfaktorer och då särskilt temperaturen en roll. Nyare undersökningar tyder på att början på äggläggningen har förtidigats betydligt under de senaste årtiondena. Denna utsaga stöder sig på de jämförelsedata som sedan 1950-talet i någon mån upptagits standardiserat. Blåmesar utgör därmed goda bioindikatorer och deras förändrade beteende återspeglar den globala uppvärmningen.

Den genomsnittliga kullstorleken ligger mellan 6 och 12 ägg. I extremfall har upp till 17 ägg räknats. Detta utgör det högsta värdet för förstahäckningen hos mesarterna i västra Palearktis. Miljön tycks vara den avgörande faktorn för kullens storlek, vilket kan förklaras med skillnaden i tillgång på bytesdjur. De högsta antalen ägg påträffas i sommargröna ekskogar, medan mindre kullar uppträder i barrskogar och städsegröna lövskogar. De minsta har i Mellaneuropa fastställts i trädgårdar, parker och andra biotoper i bebodda områden. Detta förklaras framför allt med den höga andelen utländska träd och den därigenom förorsakade bristen på insekter. Förutom avhängigheten av levnadsmiljö hänger kullstorleken också samman med den geografiska breddgraden. I jämförbara habitat är kullarna i norr större än i söder.

I de flesta miljöerna uppträder andrahäckningar endast i undantagsfall. I regel ligger frekvensen på under 10 procent. Även ersättningshäckningar är jämförelsevis sällsynta. Ett förstärkt uppträdande av andrahäckningar och ersättningshäckningar förekommer endast i bestämda miljöer och vid speciella väderleksbetingade konstellationer. Detta utgör en tydlig skillnad mot den i storlek jämförbara svartmesen. Hos denna är kullstorleken vid förstahäckningen mindre och därför uppträder andrahäckningar väsentligt oftare. Att förstahäckningen för blåmeshonan innebär ett avsevärt uppbåd av energi visar sig även på det att avbrott i äggläggningen uppträder så ofta som i 37 procent av fallen, vilket utgör den högsta andelen bland hålhäckare.[24][27]

Ruvning och kläckning

Liksom hos de andra besläktade mesarna utförs ruvningen uteslutande av honan. Hanen försvarar reviret och fortsätter lekutfodringen. Ruvningen börjar i regel efter att det sista ägget lagts och varar mellan 12 och 17 dagar. Extremvärdena har endast observerats vid enstaka tillfällen. Ruvning av större kullar tar något mer tid i anspråk.

 src=
Ruvande hona

Under de sista ruvningsdagarna har som genomsnittlig uppehållstid på äggen fastställts 26 minuter, som växlar med en i genomsnitt tio minuter lång period utanför häckningshålet. Vid lägre temperaturer förlängs häckningsintervallet till förmån för uppehållet på äggen. [28]

Hos blåmesar är den hos tättingarter med stora kullar typiska asynkrona kläckningen särskilt tydligt utpräglad. I regel pågår kläckningen under två till tre dagar, och endast i sällsynta fall kläcks ungarna på samma dag. Detta förklaras bland annat med att honan, som redan före början av den egentliga ruvningen övernattar i hålan, värmer upp den relativt lilla luftvolymen.

David Lack förmodade redan 1954, att den asynkrona kläckningen jämte kullstorleken tjänar till reglering av antalet avkomma motsvarande de aktuella näringsbetingelserna. Vid detta beteende, som beskrivs som "icke-aggressiv häckningsreduktion", utfodras i situationer med brist på föda inte längre de betydligt mindre yngre syskonen, vilket höjer överlevnadschanserna för de övriga ungarna. Denna förmodan har hos blåmesen i stor utsträckning kunnat bekräftas.

 src=
Några få dagar gamla ungar

I litteraturen anges att ungar kläcks ur 82 till 92 procent av äggen. De lägsta kläckningsandelarna har fastställts i stadsmiljöer. Nyare undersökningar antyder dock att kläckningsandelen påverkades negativt av själva de tidigare undersökningarna och att den faktiska kläckningsandelen är högre. Orsaker kan för det första vara en minimal skadegörelse på äggen som uppstår vid mätning av äggstorleken och kan leda till att ägget uttorkar. För det andra leder bevisligen även störningar i området kring boet till lägre kläckningsandelar.[24][29]

Juvenilernas utveckling

Efter att äggen kläckts stannar ungarna i boet och tas om hand av båda föräldrar.[12] Angivelserna för ungarnas tid i boet ligger mellan 16 och 22 dagar. I inledningsfasen är honorna främst upptagna med att värma ungarna och hanarna utför den övervägande delen av utfodringen. Ofta är det inte hanarna själva som utfodrar ungarna, utan de överlämnar födan till den väntande honan. Ungefär från den åttonde dagen i boet är andelarna av utfodringen jämlikt fördelade mellan hanen och honan. Detta gäller dock inte för polygyna hanar, vars andel i denna fas endast ligger på 20 till 30 procent. I de observerade fallen kunde fastställas att sådana hanars häckningar var fördelade i tiden på så sätt att inledningsfaserna till boungetiderna inte överlappade varandra.

 src=
Tiggande boungar

Utfodringsfrekvensen uppvisar sitt maximum mellan den 11:e och den 15:e dagen. Den avfaller sedan lätt och förblir till utflygningen på en något lägre nivå. Kortfristiga förändringar i juvenilernas näringsbehov regleras dock inte endast över utfodringsfrekvensen, utan även genom valet av olika byten.

Boungarnas viktökning är som tydligast mellan den femte och den tolfte boungedagen. Kort före utflygningen når de nästan adult vikt. Om blåmesarnas viktutveckling jämförs med sympatriskt levande svartmesar visar det sig att viktskillnaden för blåmesungar från en häckning tilltar med tiden istället för som hos svartmesen avtar. Dessutom kan svartmesungarnas vikt överstiga de adulta fåglarnas.

Fjäderdräkterns utveckling förlöper i motsats till viktökningen i stor utsträckning oberoende av miljöns inflytande. De första genombrytande fjäderspolarna är de på hand- och armpennorna, ungefär på den femte dagen. Utvecklingen av huvudfjädrarna varar längst. En stor del av fjädrarna är färdigutvecklade redan före utflygningen, men vingar och stjärtfjädrar växer ännu någon tid.[30][31][32]

 src=
Bounge vid inflygningshålet
 src=
Nyligen utflugen juvenil blåmes.

Äldre boungar klättrar ofta på hålans vägg till inflygningsöppningen och tar emot födan där. Därmed lär de sig redan känna igen hålans närmare omgivning, vilket exempelvis för deras senare habitatval torde vara av betydelse. Utflygningen tycks inte vara bunden till någon bestämd tid på dagen, men en tendens till förmiddagstimmarna observeras. De juvenila fåglarna flyger oftast ut ganska fort efter varandra, i riktning mot närbelägen tät växtlighet. Även utanför häckningshålan utfodras de juvenila fåglarna ytterligare. Det antas att dödligheten under det första avsnittet av livet är mycket hög, men sådana undersökningar är svåra eftersom de självständiga juvenilerna oftast förflyttar sig bort från den omedelbara häckningsplatsen.[33]

Häckningsframgång

Den största påverkan på häckningsframgången har vädrets inflytande. Det är anmärkningsvärt att förutom vinterns inbrott leder även temperaturer över genomsnittet till minskad häckningsframgång. Detta kan förklaras med att vid sådan väderlek de viktigaste bytesdjurens utveckling påskyndas betydligt och häckningsskeendets synkronisering blir störd, som blåmesarna från äggläggningen inte mer kan influera.[34]

Den relativa häckningsframgången, andelen flygga juveniler i förhållande till kullens storlek, är som störst i ekskogar och ligger där över 80 procent. I rena barrskogar och städsegröna lövskogar är den som minst. I en granskog i Sydtyskland nåddes resultatet 31 procent. Miljöns påverkan är ännu tydligare vid skillnaden i absolut häckningsframgång, då även kullens storlek uppvisar ett sammanhang med habitatkvaliteten. Antalet flygga ungar som en enskild blåmes under loppet av sitt liv lyckas uppbringa skiljer sig mycket individuellt. Vid en utförlig studie i Belgien var det ett fåtal mycket framgångsrika blåmesar som lyckades föda upp 40 eller fler utflygna boungar. En majoritet av de ungar som kläcks lyckas dock aldrig själva genomföra framgångsrika häckningar, och enligt uppskattningar producerar 35 procent av de häckande fåglarna ingen avkomma.[35][36]

Föda och födosök

Blåmesens födobeteende liknar i princip det hos dess nära släktingar. Under häckningsperioden och särskilt under uppfödningen av ungarna dominerar animalisk näring, framför allt olika insekter och spindlar. På höst- och vinterhalvåret tilltar betydelsen av vegetabilisk föda. Vid födosöket är blåmesen skickligare än alla nära besläktade mesar. Den kan då klamra sig fast vid de yttersta bladen och grenarna, men hänger oftare upp och ned och använder fötterna som verktyg på många olika sätt. Den korta näbben är särskilt lämpad för att hamra och klyva samt dra fram små föremål.[37][38]

De vuxna fåglarnas näringsspektrum

 src=
Bladlöss äts framför allt på hösten i större mängder

Under loppet av ett år utgör andelen animalisk föda sammantaget ungefär 80 procent av den sammantagna födan. Därvid överväger mycket små bytesdjur av under 2 millimeters längd. Förutom fjärilar och deras utvecklingsstadier är halvvingar – särskilt bladlöss – ett viktigt byte under hela året. Vidare finns i näringsprov mycket regelbundet olika företrädare för steklar och skalbaggar. Under en kort tidsrymd på senvintern spelar även larver av flugor och myggor en viktig roll. Förutom insekter äts regelbundet även spindlar.

Inom den vegetabiliska födan spelar i bokskogar de under vissa år rikligt förekommande bokollon huvudrollen och kan ha ett avgörande inflytande på dödligheten under vintern. Annars används andra frösorter som ekollon och kastanjer, samt frön från olika löv- och barrträd samt vissa örtväxter. På hösten bidrar olika bär och fruktsorter till att uppnå den högsta vikten fram till tidig vinter.På våren äter fåglarna ofta blad- och blomknoppar, samt även pollen och nektar. Vid vissa växter kommer blåmesarna till och med i fråga som pollinerare, som exempelvis av kejsarkrona. På senhösten besöker blåmesarna ofta lönnblommor vilket torde tjäna de första stadierna av de talrika larverna av olika sågsteklar. Upprepade gånger observeras att blåmesar slickar utrinnande sav från sprickor i träd samt från träd som ringats av hackspettar.

 src=
Blåmesar vid talgboll

Dessutom äter blåmesar i synnerhet under vinterhalvåret regelbundet vid konstgjorda utfodringsställen. Om sådana är tillgängliga nyttjas de även under häckningssäsongen. Särskilt intresse väckte det öppnande av mjölkflaskor, som observerdes i England i slutet av 1940-talet och på 1950-talet. Fåglarna hade lärt sig att öppna de stanniolförslutningar som då var vanliga på flaskorna där. Detta värderas idag som äkta beteendetradition och härstammar antagligen från utvecklandet av larver som är inrullade i blad. Den snabba utbredningen av denna förmåga bland artfränderna där kan föras tillbaka på att blåmesar kan lära sig genom observation.

Näringsspektrumet korrelerar nära med de årstidsvisa och tillfälliga variationerna i utbudet på föda. Adulta blåmesars engergibehov är avhängig av omgivningens temperatur. Genom försök i utomhusvoljärer har det fastställts ett dagsbehov på vintern på 45,2 kJ. I det vilda torde energiförbrukningen vara högre. Den högsta energiförbrukningen uppträder hos honor som producerar och ruvar ägg.[37] [38] [39]

Boungarnas föda

Den föda som boungarna utfodras med är mycket mindre varierad än de adulta fåglarnas. Fjärilar och i synnerhet deras larver bildar huvudbeståndsdelen. Efter miljö och tillgänglighet på dessa insekter varierar andelen mellan 45 och 91 procent. Om denna näring inte finns tillgänglig i någon större utsträckning spelar spindlar, steklar och skalbaggar en viktig roll. I miljöer som påverkats starkt av människor används även upp till 15 procent konstgjord föda vid uppfödningen. Då utfodras ungarna dock inte bara med lämpliga födoämnen, utan även beståndsdelar som är skadliga på grund av avsaknad av proteiner och vitaminer, som bröd och pommes frites.[37][39]

Ekologisk nisch

 src=
Blåmes i en vinterskog vid Gdynia

Bland träden spelar hela året ekarna en viktig roll för födosöket. Andra lövträd som till exempel almar och lönnar undergår starkare variationer i betydelse över årstiderna. Inflytandet från andra arter på blåmesens habitatval har undersökts intensivt, då flera andra fågelarter förekommer syntopt i lövträden, det vill säga påträffas i samma biotop och har ett liknande födosätt. Den ringa kroppsmassan bestämmer därvid blåmesens ekologiska nisch, då den föredrar tunna grenar och kvistar, även högt upp i trädet. Preferensen för detta mikrohabitat torde ha uppstått under loppet av den gemensamma evolutionen med dess konkurrenter. Samtidigt är den kroppsliga anpassningen ändå så långt framskriden att en direkt konkurrens inte längre med nödvändighet behövs för att upprätthålla denna nischning. Blåmesen intar i lövträden en liknande ekologisk nisch som svartmes och kungsfågel i barrträden och tycks därigenom liksom dessa vara utsatta för en högre risk att bli byte för rovfåglar. Generellt är den artspecifika nischningen under sommarhalvåret tydligare utpräglad än på vintern.

I ett experiment visades att även oerfarna blåmesar som uppfötts för hand föredrar lövträd framför barrträd. Beteendet verkar därmed vara medfött. Vid nyare undersökningar med unga mesar som uppvisar en felprägling på en atypisk miljö har dock visats att även erfarenhetsbetingade komponenter spelade en viktig roll vid habitatvalet. Därmed kan det också förklaras varför det i blandskogar tillfälligtvis påträffas blåmesar som intensivt söker efter byte i barrträd.[37][38]

Övrigt beteende

Blåmesar inleder dagen tidigare än talgoxar och förblir även längre aktiva på kvällen. Såväl under häckningssäsongen som på vintern tillbringar blåmesar större delen av sin tid med födosök. I midvinter är det ungefär 85 procent av den aktiva tiden.[40]

 src=
Badande blåmes

Vila och bekvämlighet

Blåmesar övernattar i regel ensamma, från sensommar till början av året i trädhålor, andra hålor och fågelholkar. På sommaren övernattar de förmodligen dessutom på grenar i det fria. Även vad gäller sovplatser är huvudkonkurrenten, som vid födosök, talgoxen. Den andel av tiden som används till skötsel av fjäderdräkten uppskattas till 6 procent av den sammantagna aktiviteten. Blåmesar badar ofta och intensivt. Förutom vattenbad kan även bad i snö observeras.[41]

Rörelse

Blåmesar tillryggalägger oftast endast korta sträckor flygande, mellan träd eller från gren till gren. Vid flyg över längre distanser använder de om möjligt överflygning av fria ytor. Flykten är bågformig och relativt långsam. Blåmesen kan med sina korta, kraftiga tår fästa sig hängande vid grenar och blad mycket bättre än alla andra mesarter.[42]

Socialt och antagonistiskt beteende

 src=
Blåmes i hothållning

Efter häckningssäsongen upplöses par- och familjeförbunden så småningom. På höst och vinter ansluter sig blåmesar till större, oftast blandade grupper, som förutom andra mesar även kan bestå av nötväckor, trädkrypare eller kungsfåglar. Vid gynnsamma födokällor, i synnerhet vid foderstationer, kan det förekomma konflikter mellan arter. I detta sammanhang är blåmesen ofta dominant även gentemot större fåglar, i motsats till konflikter vid häckningshålor. Över huvud taget förfogar blåmesar över en mycket stor potential för aggression i förhållande till deras storlek. Bland blåmesarna finns en utpräglad hierarki, i vilken enskilda hanar dominerar. Rangpositionerna inses ögonblickligen av artfränder. Fåglar som är bofasta inom ett revir dominerar över inflyttade och genomresande.[43][44]

Dödsorsaker och förväntad livslängd

Förutom mortaliteten för boungar är särskilt de höga dödstalen under det första levnadsåret av stor betydelse. Endast ungefär en fjärdedel av de utflugna ungarna häckar följande år.

 src=
Sparvhöken (Accipiter nisus), blåmesens huvudfiende.

Predatorer

Trots den jämförelsevis skyddade häckningen i hålor spelar predation mot boungarna en inte obetydlig roll. I naturliga hålor är förlusterna betydligt större än i fågelholkar. Bland däggdjuren är särskilt arter ur familjen mårddjur av betydelse, framför allt arter av släktet Mustela kan lokalt ha ett betydande inflytande. Bland fåglarna är större hackspett den mest betydande fienden vid boet. Den utvidgar inflygningshålet eller hackar sig på annat sätt en tillgång till potentiella häckningshålor och avsöker dessa målmedvetet efter ägg och ungar. Även tiggande ungar dras ut genom inflygningshålet.[34]

Den viktigaste fienden till adulta blåmesar är sparvhöken. Andelen häckfåglar som dödas av den kan uppgå ungefär upp till 17 procent, men varierar mellan olika observationsår. Trots detta tydligt spårbara inflytande på häckningsframgången tycks betydelsen för blåmesarnas populationsdynamik vara ganska liten. I sitt beteende uppvisar blåmesar tydliga anpassningar till sin huvudfiende. Till exempel är varningslätet på grund den höga frekvensen knappt hörbart för sparvhöken och endast med stor svårighet lokaliserbart. Förutom sparvhöken kan även andra rovfåglar emellanåt ta blåmesar som byte, som tornfalk i stadsområden. Hotet från däggdjur är betydligt mindre för adulta blåmesar än för boungar, men boplundrare kan ofta ta även ruvande honor.[45]

Andra dödsorsaker

Vädret spelar en viktig roll för boungarnas mortalitet, medan adulta fåglar däremot utstår perioder av dåligt väder under häckningstiden ganska bra. Under vinterhalvåret spelar dock väderleken, tillsammans med tillgång på föda, en betydande roll för dödligheten, då fågelns energibehov stiger mycket kraftigt under de kallare temperaturerna.

Det finns inga tillförlitliga uppgifter om sjukdomars och parasiters inflytande på blåmesars dödlighet.[45]

Förväntad livslängd

Endast få blåmesar blir äldre än två år. En kritisk livsfas med förhöjd mortalitet uppträder i Mellaneuropa åter från det sjunde levnadsåret, så att äldre fåglar utgör en sällsynthet där. Hos en intensivt undersökt population vid Braunschweig var de äldsta individerna något över 8 år gamla. På Brittiska öarna uppnår blåmesar en högre ålder, förmodligen på grund av den mindre dödligheten under vintern. De två "rekordhållarna" där var 11,4 och 12,3 år gamla.[45]

Blåmesen och människan

Status och hot

Populationen uppskattas till 10 miljoner och dess utbredningsområde till 10 miljoner kvadratkilometer.[1] Den globala trenden är inte känd men det finns bevis för att populationen ökar och den klassificeras som livskraftig (LC).[1]

Land Antal häckande par År Tyskland 2 000 000–4 000 000 1997 Österrike 200 000–500 000 1993 Schweiz 150 000–250 000 1998

Beståndsangivelser för stora ytor är svåra för blåmesen, liksom för alla andra småfåglar. Tabellen intill visar uppskattningar om bestånd i några utvalda länder i Mellaneuropa.[46] Populationen i Sverige uppskattades 1999 uppgå till 1 000 000 par.[47]

Sedan 1900-talet verkar det i Mellaneuropa som människans positiva och negativa inflytande på blåmesens livsmiljö ungefär upphäver varandra. Den mest markanta förändringen under det gångna århundradet var arealutvidgningen i Skandinavien. I Finland har beståndet sexdubblats sedan 1950-talet.[46][48] Även i Danmark har populationen expanderat kraftigt på senare år. I Sverige har utbredningen expanderat kraftigt åt norr under de senaste decennierna.[47] Blåmesbestånden varierar starkare än bestånden av talgoxe och tycks uppvisa en genomsnittlig cykel på fyra år. I Mellaneuropa är den större systerarten vanligare i de flesta miljöer, medan i Storbritannien en förskjutning av andelen till blåmesens fördel kan märkas.[46][48]

Blåmesen i kulturen

 src=
Blåmes av porslin
 src=
Frimärke från DDR

Blåmesen lever nära människan men förekommer trots detta inte speciellt utbrett i mytologi, folktro, sagor, som symbol eller i bildkonsten. Men den förekommer.

Redan i tidiga boktryck kan man finna blåmesen, men i bokmåleriet är den oftast endast ett inslag av blomsterutsmyckningarna. Ett berömt exempel är Koberger-bibeln, som kom till på 1400-talet. I första Mosebok kan en blåmes upptäckas i rankorna vid undre kanten.

I Christopher Grubbs Swenska Ordseder och Lärespråk från 1678 omnämns blåmesen i ordspråket: "När Meeshättan wil wärpa så stoort som Tranan, så rempnar hon bak." Meeshättan kan även vara en benämning på andra mesar.

Inom konsthantverk är den vanligare, exempelvis i form av porslinsfigurer, prydnadstallrikar och smycken. Förmodligen på grund av fågelns attraktiva färger förekommer den ofta som utsmyckning av alldagliga bruksföremål. Ett specifikt sådant fall är frimärken.[49]

I Sverige är den symbolen för stödet till demenssjuka och deras anhöriga. Den började användas som symbol för detta ändamål under Radiohjälpskampanjen 1994 och fungerade då som Demensförbundets och Alzheimerföreningens gemensamma insamlingssymbol.[50]

Den samtida berlinske konstnären Wolfgang Müller ägnar en stor del av sitt skapande åt blåmesen. Dit räknas även utställningen "Blue Tit", som anordnades tillsammans med Nan Goldin.

Det finska landskapet Satakunda har blåmesen som landskapsfågel.[51]

Namn

Både det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet hänvisar till fjäderdräktens blå grundfärg, där "caeruleus" är det latinska ordet för "blå". Namnen på andra språk innehåller också ofta denna hänvisning till fågelns färg, exempelvis tyska Blaumeise, engelska blue tit och franska mésange bleue. I vissa språk hänvisar istället namnet till fågelns läte, exempelvis i italienskan, där blåmesen benämns cinciarella. Det nederländska namnet pimpelmees syftar däremot på ätbeteendet, då blåmesen vid födosöket ofta hänger från grenspetsar. Sättet att bearbeta födan med näbben återspeglas i spanskan, där blåmesen kallas herrerillo común, där herrerillo betyder "liten smed".[52]

I Bullaren i norra Bohuslän kallades den förr för "blindmes" - förmodligen för att den ser ut att bära glasögon.[53].

Forskningshistoria

För mer än 400 år sedan beskrev Conrad Gesner i sin Historia animalium blåmesen och avgränsade den från andra arter - särskilt från stjärtmesen. Den beskrevs och systematiserades sedan av Linné i hans Systema naturae 1758, som Parus caeruleus.[54] År 1853 ägnades den första utgåvan av Journal für Ornithologie blåmesen med ett bidrag om dess oologi. Under denna tid genomfördes omfattande undersökningar kring de mest olika frågor om blåmesens biologi. En särskild tyngdpunkt bildade arbeten om växelförhållandena mellan kullstorlek, habitat och andra miljöfaktorer samt frågor om populationsdynamik. Från denna problemkrets följde vidare frågeställningar om reproduktion, häckningsframgång och därmed föräldrarnas hälsa. Under senare tid har framför allt Medelhavsområdet utvecklats till en sorts "utomhuslaboratorium" för detta intressekomplex.[49]

Än idag är blåmesen ett gynnat forskningsobjekt, inte minst då dess häckningsbiologiska variabler i fågelholkar kan kontrolleras väl, och arten inte skyr närhet till människan. Med utgångspunkt i de många redan utförda undersökningarna kan specifika frågeställningar undersökas på ett framgångsrikt vis.[55] På detta sätt har blåmesen blivit en modellorganism även för frågeställningar som går utöver själva arten och möjliggör mer allmänna kunskaper beträffande ekologi.[56]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Cyanistes caeruleus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2016.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Walter Salzburgera, Jochen Martensc & Christian Sturmbauer (2002) Paraphyly of the Blue Tit (Parus caeruleus) suggested from cytochrome b sequences, Molecular Phylogenetics and Evolution Vol.24, nr.1, sid:19-25 {{doi:10.1016/S1055-7903(02)00265-8}}[1], läst 2008-08-19
  4. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 316-317. ISBN 91-34-51038-9
  5. ^ [a b c] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Feldkennzeichen, Beschreibung, sid 581–587
  6. ^ [a b c d] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Allgemeine Charakterisierung, Altvögel, sida 20–26
  7. ^ P. Mullen, G. Pohland: Studies on UV reflection in feathers of some 1000 bird species: are UV peaks in feathers correlated with violet-sensitive and ultraviolet-sensitive cones?. In: Ibis 105:59–68, 2008 (sammanfattning)
  8. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Allgemeine Charakterisierung, Jungvögel, sid 26ff
  9. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Mauser, sid 96ff
  10. ^ Doutrelant et al. (2000): Effect of blue tit song syntax on great tit territorial responsiveness an experimental test of the character shift hypothesis Arkiverad 14 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Behavioral Ecology and Sociobiology 48: 119–124
  11. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Stimme, sid 589–596
  12. ^ [a b] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 182. ISBN 91-34-50909-7
  13. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Verbreitung, sid 12f
  14. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Brutgebiet, sid 596ff
  15. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Systematik, Unterarten, sid 13–16
  16. ^ [a b c] Nilsson, Anna (2007) The Problems of Partial Migration - the Case of the Blue Tit., Doktorsavhandling, Lunds Universitet
  17. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Wanderungen, sid 97ff
  18. ^ [a b] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Wanderungen, sid 600–608
  19. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Überwinterung, sid 99–102
  20. ^ W. Winkel, M. Frantzen (1991): Zur Populationsdynamik der Blaumeise: Langfristige Studien bei Braunschweig. Journal für Ornithologie 132:81–96
  21. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Lebensraum und Siedlungsbiologie, sid 29–33
  22. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Biotop, sid 608–610
  23. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Revier- und Paarverhalten, sid 48–54
  24. ^ [a b c d] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Fortpflanzung, sid 614–629
  25. ^ [a b c] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Neststandort und Nestbau, sid 54–63
  26. ^ Bengt Silverin (2003). ”Djurrikets sexuella mångfald”. Forskning och framsteg (4). http://www.fof.se/tidning/2003/4/djurrikets-sexuella-mangfald. Läst 14 juni 2008.
  27. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Gelege, sid 64–72
  28. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Bebrütung, sid 72–77
  29. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Schlupf, sid 78–81
  30. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Nestlingszeit, sid 81–86
  31. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Entwicklung der Jungvögel, sid 86–89
  32. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Brutpflege, Aufzucht und Verhalten der Jungen; sid 647–651
  33. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Ausfliegen der Jungvögel, sid 95
  34. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Nestlingsverluste, sid 89–32
  35. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Brutbiologie: Bruterfolg und Liefetime Reproduction, sid 92–95
  36. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Bruterfolg, Sterblichkeit, Alter; sid 629–634
  37. ^ [a b c d] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Ernährung, sid 36–47
  38. ^ [a b c] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten: Nahrungserwerb, sid 638–641
  39. ^ [a b] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Nahrung, sid 651–656
  40. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Aktivität; sid 634ff
  41. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Ruhe, Putzen; sid 637f
  42. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Bewegung; sid 636
  43. ^ HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Verhalten; Antagonistisches Verhalten; sid 645f
  44. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Sozialverhalten, sid 101
  45. ^ [a b c] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Mortalität, sid 105–110
  46. ^ [a b c] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Bestandsgröße und Schwankungen in verschiedenen Gebieten, sid 103f
  47. ^ [a b] Sveriges Ornitologiska Förening - Blåmes Arkiverad 21 april 2005 hämtat från the Wayback Machine., läst 2008-06-21
  48. ^ [a b] HBV Band 13/I, P. c. caeruleus, Bestand, Bestandsentwicklung; sid 598ff
  49. ^ [a b] Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Beziehung Mensch – Blaumeise, sid 111ff
  50. ^ http://www.demensforeninglerum.se Arkiverad 13 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  51. ^ Björnar i läns- och landskapsvapen, http://www.nalle.fi/ Arkiverad 8 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  52. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Name, sid 11
  53. ^ C. A. Hansson (1889) Zoologiska anteckningar från norra Bohuslän, ur: Översigt af Kongl. Vetenskapas-Akademiens Förhandlingar, nr.5, Stockholm, sid:299
  54. ^ Carl von Linné (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. sid. 190
  55. ^ Sonja Kübler: Nahrungsökologie stadtlebender Vogelarten entlang eines Urbangradienten. Berlin 2005
  56. ^ Föger, Pegoraro: Die Blaumeise, Die Blaumeise – ein Modellorganismus, sid 9f

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Blaumeise
Där anges följande referenslitteratur:
  • U. N. Glutz von Blotzheim, K. M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas (HBV). Band 13/I, Muscicapidae – Paridae, AULA-Verlag, ISBN 3-923527-00-4
  • Manfred Föger, Karin Pegoraro: Die Blaumeise. Neue Brehm Bücherei, Hohenwarsleben 2004, ISBN 3-89432-862-2
  • Josep del Hoyo et al.: Handbook of the Birds of the World (HBW), Band 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona 2007, ISBN 84-96553-42-6
  • Jochen Hölzinger: Die Vögel Baden-Württembergs. Band 3/2, Singvögel/Sperlingsvögel, Eugen Ulmer Verlag; Stuttgart 1997, ISBN

3-8001-3483-7

Övriga källor

Externa länkar


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Blåmes: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src= Blåmes i Vaxholm, april 2018

Blåmes (Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar (Paridae). Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens habitat är löv- och blandskog, men den återfinns också i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart till blåmesen, men betraktas idag oftast som den egna arten koboltmes (Cyanistes teneriffae).

Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Mavi baştankara ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Mavi baştankara (Parus caeruleus), baştankaragiller (Paridae) familyasından mavi-sarı renkli küçük bir kuş türü.

Özellikleri

Mavi baştankaraların 12–14 cm kanat açıklığı, 12 cm'ye varan vücut uzunluğu ve 11 g ağırlığı vardır. Kuyruk, kanat ve başın üstü mavi, alın ve yanaklar beyaz, sırtı yeşil, karnı ise tümüyle sarıdır. Gencinde yanaklar beyaz değil sarıdır. Gerdanı ile gagası arasında gözü kapatan siyahımsı mavi ince bir bant bulunur. Ayrıcı gaga ile göğüs arasında siyah bir bant vardır. Heyecanlandığı zaman, ensesindeki kısa tacı kalkar.

Dağılımı ve yaşam alanı

Mavi baştankara Avrupa, Asya ve kuzeyde batı Afrika boyunca bulunur. Anayurdunda baştankaralar, yaprak döken ormanlar ile park ve bahçelerde yaşar. Türkiye'de yıl boyunca bütün bölgelerde görülür.

Beslenme

Küçük böcek, örümcek, meyve ve tohumlarla beslenir. Mavi baştankaralar, ağaçlarda yiyecek arar, kışın besin kıtlığında yerde beslendiği de olur. Erkekler iki dişiyle yuva kurduğu kaydedilmesine rağmen genellikle tek eşlidir.

Üreme

 src=
Cyanistes caeruleus

Yumurtlama zamanı tırtılların bolluğuna göre değişir. Yuva, fincan şeklindedir, yosun ve ottan yapılır, saç, tüy ve yünle ile etrafı iyice sarılır. Bir ağaç veya duvardaki bir delikte yuva kurar. Dişi yuvaya Nisan'da 7-13 adet yumurta bırakır. 12-16 gün boyunca kulaçkaya yatar ve bu süre boyunca erkek onu yuvada besler. Yumurtadan çıkan yavrular her iki ebeveyn tarafından beslenir. Bazen bir yılda iki defa yuva kurdukları görülür.

Ötüşü

Ötüşü tek parçalı ve cıvıltılıdır. Gezinirken seeseedu ve cherrrr errri gibi sesler çıkarır. Bahardaki sesi neşeli tsee tsee tsu tsuhuhu'dur.

Dış bağlantılar

Wikiquote-logo.svg Virtual Birds'de Mavi baştankara kuşunun kuş sesi bulunur.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Mavi baştankara: Brief Summary ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Mavi baştankara (Parus caeruleus), baştankaragiller (Paridae) familyasından mavi-sarı renkli küçük bir kuş türü.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Синиця блакитна ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK
 src=

Синиця блакитна

  •  src=

    Кладка синиці

  • Джерела

    Фесенко Г. В., Бокотей А. А. Птахи фауни України. − К., 2002. − 416 с.


    Птах Це незавершена стаття з орнітології.
    Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia UK

    Синиця блакитна: Brief Summary ( Ucraniano )

    fornecido por wikipedia UK
     src=

    Синиця блакитна

     src=

    Кладка синиці

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia UK

    Sẻ ngô xanh ( Vietnamita )

    fornecido por wikipedia VI
     src=
    Cyanistes caeruleus

    Sẻ ngô xanh (danh pháp hai phần: Cyanistes caeruleus[3]) là một loài chim trong họ Paridae[4]. Loài chim này dễ nhận ra với bộ lông màu xanh da trời và vàng. Con trống có một đốm trên đầu phản chiếu tia cực tím, được chúng phô bày trước con mái qua tư thế xù lông ở phía gáy[5]. Loài chim này thường định cư và không di cư, là loài phổ biến và loài sinh sản phổ biến khắp châu âu và Tây Á ôn đới và cận cực trong rừng rụng lá hoặc rừng hỗn hợp với một tỷ lệ cao của gỗ sồi. Chúng thường làm tổ trong lỗ cây, mặc dù chúng dễ dàng thích ứng với các hộp làm tổ ở những nơi cần thiết. Các đối thủ chính cho các tổ và tìm kiếm thức ăn là lớn hơn nhiều sẻ ngô lớn. Sẻ ngô xanh thích ăn côn trùng và nhện. Ngoài mùa sinh sản, chúng còn ăn cả hạt giống và thực vật dựa trên các thực phẩm khác. Sẻ ngô xanh nổi tiếng với kỹ năng bám vào các nhánh cây ngoài cùng và treo ngược xuống khi tìm kiếm thức ăn.

    Chú thích

    1. ^ BirdLife International (2009). Parus caeruleus. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2011.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 13 tháng 8 năm 2011.
    2. ^ Howard, Richard; Moore, Alick (2003). Edward Dickinson, biên tập. The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World (ấn bản 3). Christopher Helm. ISBN 0-7136-6536-X.
    3. ^ Wright, Gill, Frank and Minturn (2006). Birds of the World: Recommended English Names (ấn bản 1). Princeton University Press. tr. ix + 259. ISBN 0-691-12827-8.
    4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.
    5. ^ Andersson, S. (1998). “Ultraviolet sexual dimorphism and assortative mating in blue tits”. Proceeding of the Royal Society B 265 (1395): 445–50. doi:10.1098/rspb.1998.0315. Đã bỏ qua tham số không rõ |coathors= (trợ giúp)

    Tham khảo

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia VI

    Sẻ ngô xanh: Brief Summary ( Vietnamita )

    fornecido por wikipedia VI
     src= Cyanistes caeruleus

    Sẻ ngô xanh (danh pháp hai phần: Cyanistes caeruleus) là một loài chim trong họ Paridae. Loài chim này dễ nhận ra với bộ lông màu xanh da trời và vàng. Con trống có một đốm trên đầu phản chiếu tia cực tím, được chúng phô bày trước con mái qua tư thế xù lông ở phía gáy. Loài chim này thường định cư và không di cư, là loài phổ biến và loài sinh sản phổ biến khắp châu âu và Tây Á ôn đới và cận cực trong rừng rụng lá hoặc rừng hỗn hợp với một tỷ lệ cao của gỗ sồi. Chúng thường làm tổ trong lỗ cây, mặc dù chúng dễ dàng thích ứng với các hộp làm tổ ở những nơi cần thiết. Các đối thủ chính cho các tổ và tìm kiếm thức ăn là lớn hơn nhiều sẻ ngô lớn. Sẻ ngô xanh thích ăn côn trùng và nhện. Ngoài mùa sinh sản, chúng còn ăn cả hạt giống và thực vật dựa trên các thực phẩm khác. Sẻ ngô xanh nổi tiếng với kỹ năng bám vào các nhánh cây ngoài cùng và treo ngược xuống khi tìm kiếm thức ăn.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia VI

    Обыкновенная лазоревка ( Russo )

    fornecido por wikipedia русскую Википедию
     src=
    Старый дубовый лес — идеальный биотоп для обыкновенной лазоревки

    Населяя достаточно обширную область с разнообразными ландшафтами, лазоревка приспособилась к широкому спектру биотопов, общим признаком которых служит наличие лиственных пород деревьев. В Европе наибольшей численности достигает в лиственных либо смешанных лесах, обычно с доминированием дуба и берёзы. При этом встречается как в глубине леса, так и на его окраинах, опушках, в небольших рощах, поросших ивой поймах рек, лесопосадках, садах и парках, и даже пустошах с редкими деревьями. Не сторонится человека и в ряде случаев образует городские популяции. Тем не менее, в сравнении с большой синицей плотность заселения на культивируемых ландшафтах у лазоревки заметно ниже, нежели чем в лесу — это объясняют большей зависимостью этого вида от наличия старых деревьев.[8]

    В Северной Африке встречается в горных широколиственных лесах с участием дубов: пробкового (Quercus suber), португальского (Quercus faginea), каменного (Quercus Ilex), а также в Марокко и Ливии кедра и можжевельника.[5] Южнее в ряде случаев проникает в оазисы Сахары.[7] На засушливых канарских островах Лансароте и Фуэртевентура держится среди низкорослых зарослей гребенщика и финиковых пальм, на других островах в различных биотопах с участием разнообразной древесной растительности. В странах восточного средиземноморья и Иране населяет горные леса, поросшие дубом, а в Иордании и Сирии сосной или кедром. В засушливых районах держится в пойменных лесах вдоль речных долин. В горах встречается в Альпах до 1540—1700 м, в Пиренееях до 1800 м, на Кавказе до 3500 м, в горах Загрос до 2040 м над уровнем моря.[5]

    Характер пребывания

    В южных и центральных частях ареала оседла, в северных в зимнее время откочёвывает к югу и западу. Также возможны небольшие вертикальные миграции в горной местности. Миграции нерегулярные и во-многом зависят от доступности кормов и погодных условий. Кроме того, молодые, не достигшие половой зрелости птицы более склонны к перемещению, нежели более старые. Расстояние перелёта варьирует в значительной степени — например, в Великобритании оно обычно не превышает 28 км от мест гнездовий, тогда как на побережье Балтийского моря в районе Калининграда были отмечены дальние миграции на юг Испании и Италии, что превышает 2000 км.[5] Пик осеннего отлёта приходится на конец сентября. Массовые инвазии, то есть расселение в новые места обитаний, у лазоревки случаются гораздо реже, чем у некоторых других синиц. Иногда такой исход может продолжаться в течение нескольких лет подряд, а после не происходить десятилетия.[8] В сезон размножения держится парами, часто сбиваются в смешанные стаи вместе с большой и длиннохвостой синицами, желтоголовым корольком и обыкновенной пищухой, причём лазоревки выделяются среди них различными кувырками на тонких ветках.

    Размножение

     src=
    Кормление подросшего птенца

    Как и у большинства мелких птиц, половая зрелость наступает через год после рождения. Сезон размножения проходит с апреля по конец июня, однако уже в середине января смешанные стайки синиц начинают распадаться и у птиц проявляются территориальные инстинкты. К началу февраля самцы определяют место гнездования и становятся агрессивными по отношению к находящимся поблизости потенциальным соперникам. Добиваясь расположения партнёрши, самцы поют, порхают как бабочки, плавно парят с распущенными крыльями и хвостом, высоко взлетают и делают резкие нырки вниз. Иногда они ритуально танцуют перед партнёршей, пригибаясь к земле, показывая свой хохолок и распуская перья крыльев и хвоста.[5] Образование пары обычно знаменуется обоюдным пением. Как правило, лазоревки моногамы и сохраняют верность в течение многих лет, однако в случае высокой плотности нередки случаи и полигинии. Так, исследование, проведённое в Бельгии, показало, что 10,8 % самцов одновременно имели связь с двумя или тремя самками.[10]

    В середине апреля самка самостоятельно приступает к строительству гнезда. Оно обычно располагается в дуплах и пустотах дерева, часто с узким (25-30 мм в диаметре[6]) отверстием и достаточно высоко от поверхности земли. Иногда используются старые гнёзда дятлов и других птиц. Как правило, дупло не требует дополнительного расширения, однако в случае необходимости птица способна увеличить его вместимость, выщипывая изнутри гнилую древесину.[6][11] Реже гнездо устраивается в щелях пней, в земляной норе, расщелинах каменных стен или нишах искусственных сооружений — дорожных знаков, наружных почтовых ящиков и т. п. Лазоревки охотно занимают и искусственные дуплянки, конкурируя в этом с домовым воробьём или большой синицей — чтобы последняя не могла воспользоваться сооружением, размер летко должен быть не более 26—28 мм в диаметре.[12] Гнездо чашеобразное, состоит из кусочков мха, тонких щепок коры, сухой травы, перьев и шерсти.

     src=
    Гнездо лазоревки
     src=
    Только что вылупившиеся птенцы

    В сезон обычно две кладки, хотя в некоторых регионах, в частности в Великобритании, Германии, Марокко и на Корсике яйца откладываются лишь однажды.[5] Первая кладка обычно приходится на начало — середину мая, повторная на вторую половину июня.[6] Количество яиц варьирует в зависимости от биотопа и максимальной численности, 7—13 яиц, достигает в листопадных дубовых лесах Западной Европы. В смешанных и вечнозелёных лесах размер кладки ниже — 6—8 яиц, а в пригородах и городской черте ещё ниже (это объясняют большим количеством экзотических растений, и следовательно меньшим количеством насекомых). Большие кладки, содержащие до 18 яиц, свидетельствуют об использовании гнезда двумя самками.[5] Яйца типичные для всех синиц и внешне трудноотличимы от других близких видов — имеют гладкую, немного блестящую скорлупу, основной белый фон и многочисленные ржавчатые пятна и крапины, более густые со стороны тупого конца. Размеры яиц (14—18) x (10.7—13.5) мм, вес 0,87—1,16 г. Насиживание начинается с последнего яйца, насиживает только самка в течение 12—16 дней, в то время как самец кормит её 1—2 раза в час. При приближении к дуплу пришельца птицы шипят, как змеи, либо жужжат, как осы.[13] Изредка самка прикрывает яйца пухом и сама вылетает в поисках корма.

    Птенцы появляются асинхронно в течение нескольких дней, в первое время они беспомощны и у них отсутствует какой-либо пух. Первые 4—6 дней корм приносит только самец, а самка в это время находится в гнезде и обогревает потомство. Через 8 дней оба члена пары уже в равной доле принимают участие в кормлении молодняка. В случае полигинии, когда самец поочерёдно посещает несколько гнёзд, его участие в воспитании потомства заметно снижается до 20—30 %. Период оперения занимает 16—23 дня[5], после чего птенцы покидают гнездо и начинают самостоятельно добывать себе корм. Первые слётки появляются в начале июня, лётные птенцы второго помёта в конце июля.[6]

    Питание

     src=
    Тля — объект охоты лазоревки

    Бо́льшую часть рациона (около 80 %) составляют животная пища, в основном мелкие, до 1 см длиной насекомые и их личинки, а также паукообразные. Конкретный набор кормов может различаться в зависимости от доступности в данной местности и в данное время. В начале сезона размножения, когда деревья только покрываются зеленью и гусеницы отсутствуют либо очень мелкие, до 75 % всей добычи составляют пауки. Когда масса гусениц увеличивается до 10—12 мг, птицы быстро переключаются на этот тип добычи[14] В больших количествах уничтожаются лесные вредители, в том числе волосатые гусеницы непарного шелкопряда, а также тля, клопы и другие полужесткокрылые. Охотно употребляются в пищу гусеницы бабочек-листовёрток и личинки пилильщиков. Также ловятся летающие насекомые (мухи, осы, сетчатокрылые), жуки, муравьи, сенокосцы, некоторые многоножки.

    Осенью и зимой возрастает роль растительных кормов, в первую очередь семян сосны, кипарисовика, ели, тиса, ясеня, берёзы, бука, клёна, дуба, самшита. По наблюдениям в Ленинградской области, птицы находят торчащие из снега стебли лугового и фригийского васильков.[5][11][15] Лазоревки слетаются и к птичьим кормушкам, особенно часто в годы плохого урожая семян. Здесь они питаются семенами подсолнечника, арахисом, несолёным салом и остатками пищи. Ещё в 1950-е годы в Великобритании было отмечено, что синицы кормятся из оставленных пакетов молока, проделывая клювом дырку и собирая сливки.

    В поисках пищи лазоревка тщательно и проворно обследует крону лиственных деревьев (прежде всего дуба) и кустарников. Изредка кормится на земле, разыскивая насекомых и опавшие семена растений. В зимнее время часто концентрируется в зарослях ивы и тростника по берегам водоёмов, разыскивая спрятавшихся насекомых в засохших стеблях.[11]

    Систематика и подвиды

     src=
    Молодая птица

    Обыкновенная лазоревка была научно описана Карлом Линнеем в 10-м издании его Системы природы в 1758 году.[16] Тогда же виду было присвоено научное название Parus caeruleus — лазоревки относились к роду синиц, а под названием Cyanistes обозначался подрод, в который были объединены виды со схожими морфологическими признаками. Эта классификация до настоящего времени используется рядом специалистов, в том числе и российских. В первой половине 2000-х годов американскими орнитологами были проведены генетические исследования, показавшие различия в строении мтДНК у лазоревок и остальной части семейства, что дало основание для выделения Cyanistes в отдельный род.[17]

    На относительно небольшой площади лазоревка демонстрирует достаточно большую изменчивость. В настоящее время известны 14—16 подвидов, которые в свою очередь делятся на две группы. Первая, более многочисленная, имеет условное название caeruleus — подвиды этой группы обитают исключительно в Европе и Азии. Вторая, известная как teneriffae, включает в себя подвиды Северной Африки и Канарских островов.[8] Ряд авторов выделяют птиц, распространённых на Канарах, в отдельный вид Cyanistes teneriffae.[3][4] Основным аргументом такого разделения служит тот факт, что в дополнение к генетическим особенностям имеется и значительное расхождение в поведении и вокализации — птицы европейских популяций не отвечают на позывки птиц teneriffae. Проблему окончательного разделения представляет подвид C. c. ultramarinus, обитающий на севере Африки и обладающий промежуточными характеристиками между канарскими и евроазиатскими популяциями.

    В восточной части ареала, где Обыкновенная лазоревка распространена наряду с белой, нередки случаи гибридизации между этими двумя видами. Потомство, которое обладает промежуточными характеристиками и именуется лазоревка Плеске - Cyanistes × pleskei. В конце XIX-начале XX века гибридных особей ошибочно рассматривали в качестве самостоятельного вида.

    Группа caeruleus

    Представители этой группы так или иначе имеют сходство с номинативным подвидом. Включает в себя только евразийские популяции. Разница выражается главным образом в интенсивности голубого и жёлтого оттенков.

    Группа teneriffae

    Эта группа объединяет птиц, распространённых в Северной Африке и на Канарах, и обладающих большим разнообразием окраски, что объясняют изолированностью популяций друг от друга. Все 6 подвидов имеют более тёмное оперение по сравнению с евразиатскими популяциями, и значительно отличаются от них по вокализации.[8][12] Четыре подвида из этой группы часто рассматриваются как отдельный вид Cyanistes teneriffae.

    • Blue Tit aka.jpg
    • Blue tit pho.jpg
    • ParusCaeruleusBathing.jpg
    • Blue-Tit.jpg
    • Blue tit in Lazienki.jpg
    • Mésange bleue sonnée (5).JPG
    • Young blue tit (529381126).jpg

    Примечания

    1. 1 2 3 Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 367. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
    2. Лазоревка // Энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона : в 86 т. (82 т. и 4 доп.). — СПб., 1890—1907.
    3. 1 2 Laura Kvist, J. Broggi, J. C. Illera, K. Koivula. Колонизация и диверсификация обыкновенной лазоревки (Parus caeruleus, группы teneriffae) на Канарских островах = Colonisation and diversification of the blue tits (Parus caeruleus teneriffae-group) in the Canary Islands // Molecular phylogenetics and evolution. — 2005. — Т. 34, № 3. — С. 501-511.
    4. 1 2 Laura Kvist, J. Broggi, J. C. Illera, K. Koivula. Response to «Taxonomic status of 'phylogroups' in the Parus teneriffae complex (Aves)» by George Sangster // Molecular Phylogenetics and Evolution. — 2006. — Т. 38. — С. 290.
    5. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Andrew Gosler, Peter Clement. 2007. Family Paridae (Tits and Chickadees). In del Hoyo J., Elliott A., Christie D., eds. Vol. 12. // Путеводитель по птицам мира = Handbook of the birds of the world. — Barcelona: Lynx Edicions, 2007. — ISBN 84-96553-42-6.
    6. 1 2 3 4 5 6 Г. Дементьев, Н. Гладков. Птицы Советского Союза. — Советская наука, 1953. — Т. 5. — С. 739-742. — 797 с.
    7. 1 2 Е. А. Назаренко, С. А. Бессонов. Parus caeruleus Linnaeus, 1758 - Обыкновенная лазоревка (неопр.). Позвоночные животные России: обзор. Институт РАН им. А. Н. Северцова. Проверено 9 апреля 2009. Архивировано 22 августа 2011 года.
    8. 1 2 3 4 5 Manfred Föger, Karin Pegoraro. Die Blaumeise. — Westarp Wissenschaften, 2004. — 128 с. — ISBN 38-94328-62-2.
    9. 1 2 Л. С. Степанян. Конспект орнитологической фауны СССР. — Москва: Наука, 1990. — С. 574-575. — 808 с. — ISBN 5-02-005300-7.
    10. Andre A. Dhondt. Размножение и выживаемость полигиничных и моногамных лазоревок Parus caeruleus = Reproduction and survival of polygynous and monogamous Blue Tit Parus caeruleus // Ibis. — 1986. — Т. 129, № 2. — С. 327-334.
    11. 1 2 3 А. С. Мальчевский, Ю. Б. Пукинский. Птицы Ленинградской области и сопредельных территорий. — Ленинград: Издательство Ленинградского университета, 1983.
    12. 1 2 U. N. Glutz von Blotzheim, K. M. Bauer. Handbuch der Vögel Mitteleuropas (HBV). Band 13/I, Muscicapidae – Paridae. — AULA-Verlag, 2001. — ISBN 3-923527-00-4.
    13. С. А. Бутурлин. Птицы // Животный мир СССР. — Москва — Ленинград: Детиздат, 1940.
    14. Luzia Naef-Daenzer, Beat Naef-Daenzer and Ruedi G. Nager. Prey selection and foraging performance of breeding Great Tits Parus major in relation to food availability // Journal of Avian Biology. — 2003. — Т. 31, № 2. — С. 206-214.
    15. Fernando J. P. Pulido, Mano Diaz. Diet and prey type selection by adult and young Blue Tits Parus caeruleus: the effect of correcting for prey digestibility // Ardeola. — 1994. — Т. 41, № 2. — С. 151-159.
    16. C. Linnaeus. Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. — Holmiae. (Laurentii Salvii), 1758. — С. 190.
    17. Frank B. Gill, Beth Slikas, Frederick H. Sheldon. Колонизация и диверсификация обыкновенной лазоревки (Parus caeruleus, группы teneriffae) на Канарских островах = Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene // Auk. — 2005. — Т. 122, № 1. — С. 121-143.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Авторы и редакторы Википедии

    Обыкновенная лазоревка: Brief Summary ( Russo )

    fornecido por wikipedia русскую Википедию
     src= Старый дубовый лес — идеальный биотоп для обыкновенной лазоревки

    Населяя достаточно обширную область с разнообразными ландшафтами, лазоревка приспособилась к широкому спектру биотопов, общим признаком которых служит наличие лиственных пород деревьев. В Европе наибольшей численности достигает в лиственных либо смешанных лесах, обычно с доминированием дуба и берёзы. При этом встречается как в глубине леса, так и на его окраинах, опушках, в небольших рощах, поросших ивой поймах рек, лесопосадках, садах и парках, и даже пустошах с редкими деревьями. Не сторонится человека и в ряде случаев образует городские популяции. Тем не менее, в сравнении с большой синицей плотность заселения на культивируемых ландшафтах у лазоревки заметно ниже, нежели чем в лесу — это объясняют большей зависимостью этого вида от наличия старых деревьев.

    В Северной Африке встречается в горных широколиственных лесах с участием дубов: пробкового (Quercus suber), португальского (Quercus faginea), каменного (Quercus Ilex), а также в Марокко и Ливии кедра и можжевельника. Южнее в ряде случаев проникает в оазисы Сахары. На засушливых канарских островах Лансароте и Фуэртевентура держится среди низкорослых зарослей гребенщика и финиковых пальм, на других островах в различных биотопах с участием разнообразной древесной растительности. В странах восточного средиземноморья и Иране населяет горные леса, поросшие дубом, а в Иордании и Сирии сосной или кедром. В засушливых районах держится в пойменных лесах вдоль речных долин. В горах встречается в Альпах до 1540—1700 м, в Пиренееях до 1800 м, на Кавказе до 3500 м, в горах Загрос до 2040 м над уровнем моря.

    Характер пребывания

    В южных и центральных частях ареала оседла, в северных в зимнее время откочёвывает к югу и западу. Также возможны небольшие вертикальные миграции в горной местности. Миграции нерегулярные и во-многом зависят от доступности кормов и погодных условий. Кроме того, молодые, не достигшие половой зрелости птицы более склонны к перемещению, нежели более старые. Расстояние перелёта варьирует в значительной степени — например, в Великобритании оно обычно не превышает 28 км от мест гнездовий, тогда как на побережье Балтийского моря в районе Калининграда были отмечены дальние миграции на юг Испании и Италии, что превышает 2000 км. Пик осеннего отлёта приходится на конец сентября. Массовые инвазии, то есть расселение в новые места обитаний, у лазоревки случаются гораздо реже, чем у некоторых других синиц. Иногда такой исход может продолжаться в течение нескольких лет подряд, а после не происходить десятилетия. В сезон размножения держится парами, часто сбиваются в смешанные стаи вместе с большой и длиннохвостой синицами, желтоголовым корольком и обыкновенной пищухой, причём лазоревки выделяются среди них различными кувырками на тонких ветках.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Авторы и редакторы Википедии

    蓝山雀 ( Chinês )

    fornecido por wikipedia 中文维基百科
    二名法 Cyanistes caeruleus
    (Linnaeus, 1758)

    藍山雀學名 Cyanistes caeruleus ),又名藍冠山雀,是長10.5-12厘米的山雀。牠們分佈在歐洲溫帶亞北極帶西亞的林地。牠們並非候鳥。

    分類

    藍山雀最先由卡爾·林奈(Carolus Linnaeus)於1758年命名為Parus caeruleus[2]

    雖然很多學者都將Cyanistes看為山雀屬亞屬,但是英國鳥類學會(British Ornithologists' Union)卻將它定為獨立的線粒體DNA細胞色素b序列分析亦支持這個分類,並且指出Cyanistes非其他山雀的近親。[3]

    藍山雀在加那利群島非洲西北部(由摩洛哥北部至利比亞北部)的兩個傳統亞種各有不同。加那利群島亞種有黑冠,而非洲亞種則有藍冠。現正研究是否將這兩個亞種定為獨自的物種。[4][5][6]這兩個物種分別為:

    • Parus ultramarinus Bonaparte, 1841:可能包含了三或四個亞種,即P. u. palmensisP. u. ombriosusP. u. ultramarinus/degener
    • Parus teneriffae Lesson, 1831:包含了指名亞種的P. t. teneriffae及未命名的亞種。

    俄羅斯西部的灰藍山雀與藍山雀的混種(Cyanistes × pleskei)亦很普遍。

    描述

     src=
    藍山雀的胸部有一深色直紋。

    藍山雀有藍色的冠,眼睛間有一條藍線。前額呈白色,雙翼上有一白間。頸部、雙翼及尾巴都呈藍色。背部呈黃綠色。大部份下身呈硫黃色,腹部有一深紋。喙呈黑色,腳呈灰藍色,瞳孔呈深褐色。雛鳥明顯較黃。

    藍山雀是歐洲普遍的觀賞鳥,在吃食的時間予人洋洋得意的感覺。

    藍山雀差不多全年也會唱歌,最頻密的是介乎2月至6月間。

    行為

    藍山雀與大山雀冬天一起生活,藍山雀較喜歡棲息在幼長的樹枝上。藍山雀經常會像旅木雀科般在樹幹向上跳。牠們會棲息在常春藤常綠植物上,但在惡劣天氣時則會避到洞中。藍山雀很靈活,差不多可以掛在任何地方。

    藍山雀平均壽命約1.5歲。[7]

     src=
    正在餵食雛鳥的藍山雀。

    食性

    藍山雀會捕獵害蟲,但卻並非完全是有益的物種。牠們喜歡吃不同樹上的芽,並會將芽拉出來吸引昆蟲。沒有其他物種比牠們破壞更多的蚜蟲。牠們會吃潛葉蟲及捲葉蟲。牠們亦會吃種子

    繁殖

     src=
    Cyanistes caeruleus
     src=
    藍山雀可以住在多種巢穴中。

    藍山雀可以在很多樹孔、牆孔、樹樁或巢箱上築巢,並與家麻雀大山雀爭取築巢的地點。藍山雀每年都會回到同一穴上。當藍山雀死後,另一對藍山雀會佔用該巢。

    藍山雀會緊緊的照顧雛鳥。牠們會挺起胸膛來保護鳥蛋,不過牠們並非發怒,而是處於興奮狀態,因為牠們求愛時亦會裝出同樣的姿勢。牠們會以苔蘚、毛線及羽毛築巢,每年約於4月或5月生蛋。每胎都會生下大量的蛋,一般都有7-8顆。

    保育

    藍山雀在寒冬的數量會減少。

    參考

    1. ^ Parus caeruleus. IUCN Red List of Threatened Species 2006. International Union for Conservation of Nature. 2004.
    2. ^ (拉丁文) Linnaeus, C. Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). 1758: 190. P. remigibus caerulescentibus : primoribus margine exteriore albis, fronte alba, vertice caeruleo. 参数|quote=值左起第61位存在換行符 (帮助)
    3. ^ Gill, Frank B.; Slikas, Beth & Sheldon, Frederick H. Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk. 2005, 122: 121–143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2.
    4. ^ Kvist, Laura: Broggi, J.; Illera, J.C.; Koivula, K. Colonisation and diversification of the blue tits (Parus caeruleus teneriffae-group) in the Canary Islands. Molecular Phylogenetics and Evolution. 2005, 34: 501–511. doi:10.1016/j.ympev.2004.11.017.
    5. ^ Kvist, Laura. Response to "Taxonomic status of 'phylogroups' in the Parus teneriffae complex (Aves)" by George Sangster. Molecular Phylogenetics and Evolution. 2006, 38: 290. doi:10.1016/j.ympev.2005.10.012.
    6. ^ Sangster, George. The taxonomic status of 'phylogroups' in the Parus teneriffae complex (Aves): Comments on the paper by Kvist et al. (2005). Molecular Phylogenetics and Evolution. 2006, 38: 288–289. doi:10.1016/j.ympev.2005.10.009.
    7. ^ British Garden Birds. Life Expectancy. [2008-10-19]. (原始内容存档于2007-04-24).

    外部連結

     src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:蓝山雀 规范控制
     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    蓝山雀: Brief Summary ( Chinês )

    fornecido por wikipedia 中文维基百科

    藍山雀(學名: Cyanistes caeruleus ),又名藍冠山雀,是長10.5-12厘米的山雀。牠們分佈在歐洲溫帶亞北極帶西亞的林地。牠們並非候鳥。

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    アオガラ ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語
    アオガラ アオガラ 保全状況評価 LEAST CONCERN
    (IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
    Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes : シジュウカラ科 Paridae : シジュウカラ属 Parus : アオガラ P. caeruleus 学名 Parus caeruleus
    Linnaeus, 1758 和名 アオガラ 英名 Eurasian blue tit

    アオガラ(青雀、学名:Parus caeruleus)は、スズメ目シジュウカラ科に分類される鳥類の一種。

    分布[編集]

    ヨーロッパ大陸の全域に生息しており、西はアイルランドポルトガル、東はロシアカザフスタン、南はトルコイランに至る[1]

    形態[編集]

    全長約10.5~12cm[2]。派手な色合いをしており、背中と翼は青と緑、腹部が緑がかった黄色の羽毛が生えている。頭部は青と白の模様があり、顔は白く頭頂部が青い。目のところには紺色の筋が入っている。

    生態[編集]

    青い胸は鶏の脂肪を食べています。
     src=
    Cyanistes caeruleus

    生息域は低山帯の広葉樹林や都市部で見られる。餌は夏の間は虫などの無脊椎動物を食べ、それらの数が少ない冬の間は種子や果物を食べる[3]

    繁殖時期は4月~5月で、巣作りはメスが行う。メスは壁や木の穴に、木の皮や苔、羽毛の他にラベンダーノコギリソウなどの香りが強いハーブを敷き詰めて巣を作る[2][4]。その後に白くて赤茶色の斑点模様が付いている卵を7~16個を産む[3]。雛はおよそ2週間の抱卵期間で孵り、生後19~20日ほどで巣立つ[2]

    人間との関係性[編集]

    アオガラは順応性が高いため、都会での暮らしに馴染むことができる。そのため、市街地に設置された巣箱にアオガラが住み着くことがよくある[5]。また、知能が高いため餌を食べるための複雑な過程をこなすことができる。例えば、牛乳配達で玄関先に置かれた牛乳瓶のフタをアオガラはフタをつついて穴を開け、牛乳を飲むことを学習している[6][7]

    Sibley分類体系上の位置[編集]

    シブリー・アールキスト鳥類分類
    スズメ小目 Passerida
    ウグイス上科 Sylvioidea

    脚注[編集]

    1. ^ Parus caeruleus (Species Factsheet by BirdLife International)
    2. ^ a b c blue-tit:Parus caeruleus”. NatureGate. ^ a b アオガラのメディア - ARKive
    3. ^ 井上重治 『生きる力 自然から学ぶ健康法』 フレグランスジャーナル社、2011年、169頁。
    4. ^ バードリサーチ ニュース2010年2月号 (PDF)
    5. ^ 小宮輝之 『学研の図鑑 LIVE 5巻 鳥』学研教育出版、2014年、183頁。
    6. ^ "Blue Tits and Milk Bottle Tops"British Bird Lovers.
     src= ウィキメディア・コモンズには、アオガラに関連するメディアがあります。 執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。  title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語

    アオガラ: Brief Summary ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語

    アオガラ(青雀、学名:Parus caeruleus)は、スズメ目シジュウカラ科に分類される鳥類の一種。

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語

    푸른박새 ( Coreano )

    fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

     src=
    푸른박새

    푸른박새(Cyanistes caeruleus[1], Eurasian blue tit)는 박새과에 속하는 조그마한 참새목의 새이다. 이 새는 파랗고 노란 깃털로 쉽게 인지할 수 있다.

    아종

    현재 적어도 9개의 인지가능한 아종이 있다:[2]

    • C. c. caeruleus (린네, 1758)
    • C. c. obscurus (Pražák, 1894)[3]
    • C. c. ogliastrae (하르테르트, 1905)
    • C. c. balearicus (von Jordans, 1913)
    • C. c. calamensis (패럿, 1908)
    • C. c. orientalis (자룬디 & 런던, 1905)
    • C. c. satunini (자룬디, 1908)
    • C. c. raddei (자룬디, 1908)
    • C. c. persicus (블랜포드, 1873)

    각주

    1. Wright, Gill, Frank and Minturn (2006). 《Birds of the World: Recommended English Names》 1판. Princeton University Press. ix + 259쪽. ISBN 0-691-12827-8.
    2. Clements, James (2011). 《The Clements Checklist of Birds of the World》 6판. Cornell University Press. ISBN 0-7136-8695-2.
    3. Mlíkovský, Jiří (2011년 8월 26일). “Nomenclatural and taxonomic status of bird taxa (Aves) described by an ornithological swindler, Josef Prokop Pražák (1870–1904)”. 《Zootaxa》 (3005): 45–68.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia 작가 및 편집자

    푸른박새: Brief Summary ( Coreano )

    fornecido por wikipedia 한국어 위키백과
     src= 푸른박새

    푸른박새(Cyanistes caeruleus, Eurasian blue tit)는 박새과에 속하는 조그마한 참새목의 새이다. 이 새는 파랗고 노란 깃털로 쉽게 인지할 수 있다.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia 작가 및 편집자