Zamiaceae is 'n broodboom familie wat hoort tot die orde Cycadales. Die broodboomorde het reeds 235 tot 65 miljoen jaar gelede gefloreer. Wêreldwyd hoort daar 150 spesies tot die familie waarvan 40 in Suider-Afrika voorkom en 35 daarvan is bome.
Slegs die genus Encephalartos kom in Suid-Afrika voor. Dit omvat 32 spesies waarvan 17 boomgrootte bereik. Dié familie kry sy naam omrede die murg in die stamme van die meeste broodbome stysel van hoë gehalte lewer wat tot meel verwerk en brood daarmee gebak kan word.
Die krone van die bome bestaan uit groot, palmagtige blare en die bome word met boomvarings verwar. Broodbome produseer keëls in plaas van blomme. Die manlike en vroulike keël is op afsonderlike plante. Die sade is groot en langwerpig met 'n vlesige bedekking wat dikwels heldergeel, oranje of rooi kan wees. Die sade van sommige spesies is giftig.
Broodbome is waardevolle versamelitems en dié bome wat in die natuur voorkom word almal streng bewaar. Ongelukkig verplant die bome maklik en word gesteel.
Spesies wat voorkom in Suid-Afrika:
Zamiaceae is 'n broodboom familie wat hoort tot die orde Cycadales. Die broodboomorde het reeds 235 tot 65 miljoen jaar gelede gefloreer. Wêreldwyd hoort daar 150 spesies tot die familie waarvan 40 in Suider-Afrika voorkom en 35 daarvan is bome.
Zamiaceae són una família de plantes Cycadales que superficialment semblen palmeres o falgueres. Estan dividits en dues subfamílies i 8 gèneres amb unes 150 espècies que viuen en regions tropicals o temperades càlides d'Àfrica, Austràlia, Amèrica del Nord i Amèrica del Sud.
Alguns membres de les Zamiaceae són plantes verinoses produint glucòsids coneguts amb el nom de cicasines.
Algunes classificacions també posen el gènere Bowenia dins les Zamiaceae.
Zamiaceae són una família de plantes Cycadales que superficialment semblen palmeres o falgueres. Estan dividits en dues subfamílies i 8 gèneres amb unes 150 espècies que viuen en regions tropicals o temperades càlides d'Àfrica, Austràlia, Amèrica del Nord i Amèrica del Sud.
Alguns membres de les Zamiaceae són plantes verinoses produint glucòsids coneguts amb el nom de cicasines.
Zamiovité (Zamiaceae), česky též kejákovité, je čeleď rostlin z třídy cykasy. Čeleď zamiovité je dělena na dvě podčeledi obsahující 8 rodů a přibližně 150 druhů cykasů, rozšířených v tropických a subtropických oblastech Ameriky.
Zamiovité se od ostatních čeledí cykasů odlišují chybějící středovou žilou na lístcích, mají jen četné souběžné žilky.[1]
Zde uváděná systemizace pochází z detailní kladistické analýzy Dennise Stevensona z roku 1990 upravené v roce 1992.[2]
Ceratozamia, Chigua, Dioon, Zamia, Lepidozamia, Macrozamia, Microcycas, Encephalartos
Vědecké jméno Zamia pochází z řečtiny, kde řecké slovo „azaniae“ označuje šišku borovice.
Ve starší literatuře lze nalézt původní české pojmenování „keják“ pro Zamia, odtud tedy „kejákovité“[3]. Tento název označuje zhruba totéž jako latinský název: šišku na stonku, tedy „kyj“. Toto české jméno vzniklo v 19. století především díky úsilí J. S. Presla, jinak autora i známějších jmen jako např. bledule, kukuřice či kopretina. Prvním pojednáním o tomto rodu v češtině byl text ve Wšeobecném rostlinopise z roku 1846. Presl zde pojmenoval i tři z jedenácti rodů cykasů.[4] Ve zmíněné knize byl pojmenován i první druhy z rodu Zamia – keják otrubnatý (Zamia furfuracea).
Zamiovité (Zamiaceae), česky též kejákovité, je čeleď rostlin z třídy cykasy. Čeleď zamiovité je dělena na dvě podčeledi obsahující 8 rodů a přibližně 150 druhů cykasů, rozšířených v tropických a subtropických oblastech Ameriky.
Zamiaceae sind eine Familie innerhalb der Ordnung der Palmfarne (Cycadales).
Palmfarne sind sehr langlebige, meist immergrüne Pflanzen.
Die Laubblätter der Palmfarne sind einfach gefiederte Blattwedel, die Farnwedeln sehr ähnlich sehen. Anfangs sind die Wedel häufig auch wie bei Farnen eingerollt. Anders als die ebenfalls ähnlichen Palmwedel sind die Blattadern bei den Palmfarnen aber gabelig (dichotom). Meistens bildet sich ein Kranz von neuen Blättern gleichzeitig, üblicherweise einmal pro Jahr. Je älter die Pflanze, desto mehr neue Blätter werden pro Jahr gebildet.
Das Holz der Palmfarne ist reich an Schleimgängen und besitzt sehr breite radiale Markstrahlen („manoxyles Holz“). Ebenso wie die Nadelholzgewächse besitzen die Holzzellen Hoftüpfel. Das Stammzentrum (Mark) ist teilweise reich an Stärke und dient als Ort zur Speicherung von Reservestoffen. Außen hingegen liegt wasserführendes Gewebe. Die Wurzeln sind häufig unterirdisch. Mitunter gibt es aber auch oberirdische, korallenartig aussehende („koralloide“) Wurzeln, in denen stickstofffixierende Symbionten (Cyanobakterien der Gattungen Anabaena, Calothrix und Nostoc) leben. Diese versorgen den Palmfarn mit Nitrat.
Es sind niedrige Pflanzen mit unterirdischen Stämmchen bis baumförmige Pflanzen, die 15 bis 30 Meter hoch werden können. Die Stämme der Palmfarne sind meist (scheinbar) unverzweigt. Nur bei der Bildung von fertilen Blättern (Sporophyllen) kommt es an der Basis der fertilen Abschnitte zu einer Verzweigung, denn die Zapfen sind eigentlich besondere Sprossabschnitte. Nach der Samenbildung werden die bis zu 1 Meter langen Zapfen durch eine Seitenknospe zur Seite gedrängt.
Palmfarne sind zweihäusig getrenntgeschlechtig, es gibt also sowohl männliche als auch weibliche Individuen (Diözie). Bei der Familie der Zamiaceae haben die Pflanzen beider Geschlechter zapfenförmige Blütenstände.
Die Träger der Samenanlagen sind bei den Palmfarnen als Umbildung von Blättern deutlich zu erkennen. Bei den weiblichen Individuen der Zamiaceae-Gattung Dioon sind die fertilen Blätter zu einer, teils verholzten, schuppenartigen Teil des zapfenförmigen Blütenstandes reduziert (siehe Bild in der Galerie), bei der Gattung Zamia sind sie schildartig, stumpf und filzlos. Der Zapfen ist eine Seitensprossachse (Homologie). Die Zapfen werden nach der Samenreife durch eine Seitenknospe übergipfelt und zur Seite geknickt.
Die großen, orangen, roten, rosa, oder rotbraunen Samen haben eine dreischichtige Samenschale, bestehend aus einer farbigen Sarkotesta, einer holzigen Sklerotesta und einer häutigen Endotesta. Der Keimling hat zwei Keimblätter.
An der Unterseite der Schuppen (= Microsporophylle) der männlichen Zapfen werden 5 bis 1000 Pollensäcke gebildet. Die Pollensackwand ist mehrschichtig und teilt sich in ein Exothecium (Außenschicht) und ein Tapetum (Innenschicht), das sich dann auflöst (Plasmodialtapetum) und der Ernährung der Pollenmutterzellen dient. Die Pollenmutterzelle teilt sich zunächst in eine Prothalliumzelle und einen Antheridienmutterzelle. Letztere teilt sich danach in eine Pollenschlauchzelle und eine generative Zelle (Antheridienzelle). Der fertige Pollen ist demnach dreizellig.
Die Bestäubung erfolgt über Käfer (Cantharophilie) oder durch Wind (Anemophilie).
Wenn der Pollen an die weibliche Samenanlage auf dem Megasporophyll kommt, so teilt sich die generative Zelle in eine Stielzelle, die an der Prothalliumzelle verbleibt, und eine sogenannte „spermatogene Zelle“. Die spermatogene Zelle bildet dann 2 (bei Microcycas bis zu 20) Spermatozoide aus, die von der Pollenschlauchzelle umschlossen sind. Die Spermatozoiden (entsprechen einer Spermazelle) sind bis zu 0,4 mm groß und besitzen an einem Ende eine spiraliges Band aus Geißeln. Die Pollenschlauchzelle wächst dann zu einem Schlauch aus, transportiert die Spermatozoide an die Archegonienkammer und entlässt diese dort. Danach kommt es zur Befruchtung.
Die Samenanlagen der Palmfarne bestehen aus einem Integument (Samenhülle), einem Nucellus, der einen vielzelligen Embryosack (Gametophyt) ausbildet. Der Embryosack bildet zwei bis sechs (bei Microcycas bis 100) Archegonien aus, die jeweils eine Eizelle produzieren.
Einige Palmfarn-Arten sind für den Menschen von gewisser wirtschaftlicher Bedeutung. Die Nutzung des Stärkereichtums im Stamm vieler Palmfarne kann auch dem Gattungsnamen Encephalartos (Brotpalmfarn) entnommen werden, denn es bedeutet griechisch: en = in, auf; kephalon = Kopf, Gehirn; artos = Brot.
Palmfarne (vor allem die Brotpalmfarne) sind begehrte Pflanzen in Botanischen Gärten, aber auch private Sammler zahlen sehr viel Geld, um an einen Palmfarn zu kommen. Gerade bei den sehr seltenen Arten kommt es immer wieder zu Diebstählen. Die rote Liste der IUCN listet 238 Cycadeen als gefährdet, darunter Encephalartos woodii. Diese Art ist in freier Wildbahn ausgestorben und es wurde nur ein männlicher Klon bekannt, so dass die Art nicht über Samen vermehrt werden kann. In Botanischen Gärten existieren etwa 500 kultivierte Individuen dieses Klons.
In vielen tropischen Ländern sind einzelne Taxa der Palmfarne beheimatet. Typisch für eine so alte Pflanzengruppe ist, dass die Verbreitung disjunkt ist. Keine Art verträgt Frost, also sind die Areale nur in den Subtropen und Tropen.
Die Familie der Zamiaceae wird gegliedert in zwei Unterfamilien mit vier Tribus. Zu dieser Familie gehören sieben bis acht Gattungen mit 100 bis 200 Arten:
The Zamiaceae are a family of cycads that are superficially palm or fern-like. They are divided into two subfamilies with eight genera and about 150 species in the tropical and subtropical regions of Africa, Australia and North and South America.
The Zamiaceae, sometimes known as zamiads, are perennial, evergreen, and dioecious. They have subterranean to tall and erect, usually unbranched, cylindrical stems, and stems clad with persistent leaf bases (in Australian genera).
Their leaves are simply pinnate, spirally arranged, and interspersed with cataphylls. The leaflets are sometimes dichotomously divided. The leaflets occur with several sub-parallel, dichotomously branching longitudinal veins; they lack a mid rib. Stomata occur either on both surfaces or undersurface only.
Their roots have small secondary roots. The coralloid roots develop at the base of the stem at or below the soil surface.
Male and female sporophylls are spirally aggregated into determinate cones that grow along the axis. Female sporophylls are simple, appearing peltate, with a barren stipe and an expanded and thickened lamina with 2 (rarely 3 or more) sessile ovules inserted on the inner (axis facing) surface and directed inward. The seeds are angular, with the inner coat hardened and the outer coat fleshy. They are often brightly colored, with 2 cotyledons.
One subfamily, the Encephalartoideae, is characterized by spirally arranged sporophylls (rather than spirally orthostichous), non-articulate leaflets and persistent leaf bases. It is represented in Australia, with two genera and 40 species.
As with all cycads, members of the Zamiaceae are poisonous, producing poisonous glycosides known as cycasins.
The former family Stangeriaceae (which contained Bowenia and Stangeria) has been shown to be nested within Zamiaceae by phylogenetic analysis.[1]
The family first began to diversify during the Cretaceous period.[2]
Zamiaceae Diooideae Zamioideae Encephalarteae ZamieaeLas zamiáceas (nombre científico Zamiaceae) son una familia de cícadas que se dividen en 9 géneros y 111 especies en regiones tropicales y cálido-templadas de África, Australia, Norte y Sudamérica. A diferencia de Cycas, su género hermano, sus megaesporangios crecen en estróbilos.
Plantas como helechos con tallo subterráneo, o como palmeras con tallo aéreo no ramificado de hasta 18 m de alto y hojas grandes, pinadamente compuestas, agrupadas cerca del extremo del tallo. Tallo cubierto por bases foliares persistentes o desnudo. Hojas compuestas (raramente doblemente compuestas), de disposición espiralada, persistentes, con aspecto coriáceo (leathery), con o sin espinas resistentes y fuertes en el pecíolo y el raquis, las pinas planas cuando jóvenes y sin desdoblar, con numerosas venas más o menos paralelas (en Stangeria, con una vena media y numerosas venas secundarias ramificándose secundariamente), enteras, dentadas, o con espinas filosas. Microesporofilos agregados en estróbilos compactos, con numerosos microsporangios pequeños que muchas veces están agrupados, polen "nonsaccate", con un único surco. Megaesporangios en estróbilos, 1 a muchos por planta, más o menos globosos u ovoides a cilíndricos, desintegrándose a la madurez, megaesporofilos densamente agrupados, peltados simétricamente o asimétricamente, valvados o imbricados, cada uno con 2 óvulos. Semillas grandes (1-2 o más cm de largo), más o menos redondas en el corte transversal, con una cubierta externa muchas veces brillantemente coloreada y carnosa, y una cubierta interna dura, 2 cotiledones.
En regiones tropicales y cálido-templadas del Nuevo Mundo, África, y Australia.
Desde suelos pobres y secos de las praderas y sabanas y bosques hasta bosques tropicales de cubierta densa.
Zamia floridana es la única cícada nativa de Estados Unidos.
Como todas las cícadas, los miembros de las zamiáceas son venenosos, produciedo tóxicos como las cicasinas.
Los estróbilos de las semillas de esta familia están entre los más grandes y pesados estructuras reproductivas de las plantas, pesando hasta 40 kg y midiendo hasta 60 cm de largo y 30 cm de ancho. Las semillas también son bastante grandes, hasta 4 cm de largo.
Zamia se distribuye en un amplio rango, es morfológicamente diversa, y tiene numerosas especies. Los escarabajos comedores de polen son los responsables de polinizar a Zamia en Florida y México. La liberación de aceite o "té de Canadá" (wintergreen) aparentemente atrae a los escarabajos a los estróbilos microsporangiados, los que proveen un sitio para la postura de huevos y comida para los adultos y las larvas. Los escarabajos adultos comen el polen y quedan cubiertos por él. La polinización ocurre cuando los adultos cubiertos de polen van a los estróbilos megasporangiados.
Algunos datos moleculares sugieren una relación entre Zamia, Microcycas, y Ceratozamia, y estos tres géneros comparten los megaesporofilos valvados y las pinas articuladas (probablemente sinapomorfías).
Zamia es inusual en tener especies con muy diferente número de cromosomas, y la delimitación de las especies es muy dificultosa en este género.
Se ha postulado que las relaciones entre géneros son las siguientes:[2]
Zamiaceae CycadaceaeBowenia, que posee sólo 2 o 3 especies confinadas a las regiones tropicales del noreste de Australia, es único entre las cícadas en sus hojas bipinadamente compuestas. Este género ha sido ubicado en otros sistemas en su propia familia o unido con Stangeria, que crece naturalmente sólo en el sur de África y contiene sólo una especie, en la familia Stangeriaceae. Stangeria es excepcional en la familia por la venación de sus hojas. Los datos moleculares analizados hasta la fecha (2007) claramente ubican a estos dos géneros dentro de Zamiaceae pero no están claras las relaciones entre ellos y con otros miembros de la familia.
9 géneros, 111 especies. Los géneros más representados son Encephalartos (35 especies), Zamia (35 especies), Macrozamia (14 especies), Ceratozamia (10 especies) y Dioon (10 especies).
La clasificación, según Christenhusz et al. 2011,[1] que también provee una secuencia lineal de gimnospermas hasta género:
Familia 2. Zamiaceae Horan., Prim. Lin. Syst. Nat.: 45 (1834). Tipo: Zamia L.
Muchas especies se cultivan como ornamentales en climas cálidos y como plantas de interior.
Como en Cycas, el tallo y las semillas de muchas Zamiaceae son una fuente de almidón de sago. Antes de consumirlo se requiere hervir y lavar para remover los glicósidos tóxicos cicasina y macrozamina.
Las zamiáceas (nombre científico Zamiaceae) son una familia de cícadas que se dividen en 9 géneros y 111 especies en regiones tropicales y cálido-templadas de África, Australia, Norte y Sudamérica. A diferencia de Cycas, su género hermano, sus megaesporangios crecen en estróbilos.
La famille des Zamiaceae comprend environ 238 espèces appartenant à 9 ou 10 genres selon les auteurs.
Géographiquement, ils sont très diversifiés et répandus dans les régions tropicales et tempérées chaudes de l'Afrique, l'Australie et jusqu'en Amérique du Sud.
Les Zamiaceae sont vivaces, à feuilles persistantes, et dioïque. Leurs feuilles sont tout simplement pennées, opposées, et entrecoupée de cataphylles. Avec des racines coralloïdes, comme tous les Cycadales
Le nom vient du genre type Zamia, dérivé du latin nuces zamiae, selon la traduction de Pline l'Ancien ; il s'agit d'une transcription erronée de l'expression nuces azaniae, faisant référence aux pignons de pin, probablement du grec classique αζάινειν / azainein, sécher[1].
La famille des Zamiaceae comprend environ 238 espèces appartenant à 9 ou 10 genres selon les auteurs.
Géographiquement, ils sont très diversifiés et répandus dans les régions tropicales et tempérées chaudes de l'Afrique, l'Australie et jusqu'en Amérique du Sud.
Les Zamiaceae sont vivaces, à feuilles persistantes, et dioïque. Leurs feuilles sont tout simplement pennées, opposées, et entrecoupée de cataphylles. Avec des racines coralloïdes, comme tous les Cycadales
Kijakovke (lat. Zamiaceae), biljna porodica u redu Cikadolike (Cycadales). Ime je dobila po rodu zamija (Zamia), a pripada joj 9 rodova i preko 230 vrsta.[1]
Fosili
Kijakovke (lat. Zamiaceae), biljna porodica u redu Cikadolike (Cycadales). Ime je dobila po rodu zamija (Zamia), a pripada joj 9 rodova i preko 230 vrsta.
Le Zamiaceae Horan., 1834 sono famiglia di piante perenni, sempreverdi e dioiche dell'ordine Cycadales, diffuse nelle regioni tropicali e temperate di Africa, Australia, Nord e Sud America. I membri di questa famiglia sono facilmente distinguibili dai membri delle Cycadaceae sulla base delle foliole che presentano multiple vene e dei megasporofilli (con due ovuli) arrangiati in strobili.
Sono suddivise in due sottofamiglie che comprendono 7 generi e circa 218 specie.[1]
Il genere Chigua, in passato riconosciuto come appartenente a questa famiglia, è oggi considerato sinonimo di Zamia e le due specie attribuite in passato a questo genere (C.restrepoi e C.bernalii) sono oggi considerate come un'unica entità (Zamia restrepoi).[2]
Le Zamiaceae Horan., 1834 sono famiglia di piante perenni, sempreverdi e dioiche dell'ordine Cycadales, diffuse nelle regioni tropicali e temperate di Africa, Australia, Nord e Sud America. I membri di questa famiglia sono facilmente distinguibili dai membri delle Cycadaceae sulla base delle foliole che presentano multiple vene e dei megasporofilli (con due ovuli) arrangiati in strobili.
Zamijiniai (Zamiaceae) – cikainių (Cycadopsida) augalų šeima, kuriai priklauso visžaliai dvinamiai augalai. Jų stiebas status, bešakis, cilindriškas. Lapai plunksniški.
Paplitę Afrikoje, Australijoje, Šiaurės ir Pietų Amerikoje vidutinio ir tropinio klimato zonose.
Šeima skirstoma į du pošeimius, kuriuose yra 8 gentys ir apie 150 rūšių.
Zamijiniai (Zamiaceae) – cikainių (Cycadopsida) augalų šeima, kuriai priklauso visžaliai dvinamiai augalai. Jų stiebas status, bešakis, cilindriškas. Lapai plunksniški.
Paplitę Afrikoje, Australijoje, Šiaurės ir Pietų Amerikoje vidutinio ir tropinio klimato zonose.
Šeima skirstoma į du pošeimius, kuriuose yra 8 gentys ir apie 150 rūšių.
Zamiaceae is een botanische naam, voor een familie van palmvarens. Een familie onder deze naam wordt algemeen erkend, maar er is geen exacte overeenkomst over de samenstelling van de familie. De belangrijke vraag daarbij is of daarnaast de familie Stangeriaceae erkenning verdient.
Het gaat om een niet al te grote familie van hooguit enkele honderden soorten, die voorkomen in warme tot tropische streken. De familie is een bron van sago.
Zamiaceae is een botanische naam, voor een familie van palmvarens. Een familie onder deze naam wordt algemeen erkend, maar er is geen exacte overeenkomst over de samenstelling van de familie. De belangrijke vraag daarbij is of daarnaast de familie Stangeriaceae erkenning verdient.
Het gaat om een niet al te grote familie van hooguit enkele honderden soorten, die voorkomen in warme tot tropische streken. De familie is een bron van sago.
Zamiaceae (latin) er en familie av nakenfrøede planter som er best representert i Latin-Amerika, men som også forekommer i tropisk Afrika og Australia, med en rekke habitater i subtropisk og fremfor alt tropisk klima. Familien har 8 kjente slekter og trolig mer enn 100 arter. Noen forskere inndeler den i to underfamilier.
Familiens arter er eviggrønne, og har separate hann- og hunnplanter. Plantene kan minne om palmer eller bregner, men tilhører altså een egen divisjon av konglepalmer. Stilkene er oftest oppreiste, og enten underjordiske, mellomlange eller lange. Stilkene er sylindriske og ugreinede, og har bregneliknende bladverk. Bladene er ofte spiralsatt, og mangler midtribbe. Poreåpninger (stomata) kan sitte på undersiden av bladene, men også i noen tilfeller på begge sider. Røttene er korall-formede, og kan være forgrenede. Hann- og hunnplanter danner kongleaktige frukter.
Den taksonomiske plasseringen, samt underfamiliene, slektene og artene innenfor Zamiaceae omfatter:
Zamiaceae (latin) er en familie av nakenfrøede planter som er best representert i Latin-Amerika, men som også forekommer i tropisk Afrika og Australia, med en rekke habitater i subtropisk og fremfor alt tropisk klima. Familien har 8 kjente slekter og trolig mer enn 100 arter. Noen forskere inndeler den i to underfamilier.
Zamiaceae é uma família de cicas que, juntamente com Cycadaceae e Stangeriaceae, pertence à Ordem Cycadales dentro da Divisão Cycadophyta (Cicadófitas). As cicadófitas originaram-se há 290 milhões de anos e correspondem a uma linhagem dentro do grande grupo das Acrogimnospermas (Gimnospermas viventes).
As Zamiaceae estão presentes nas regiões tropicais e subtropicais da África, Austrália, América do Norte e América do Sul.[1] No Brasil, apenas o gênero Zamia ocorre naturalmente, com 6 espécies nativas dos biomas Amazônia e Cerrado.
.
Zamia amazonum D.W.Stev.
Zamia boliviana (Brongn.) A.DC.
Zamia cupatiensis Ducke
Zamia lecointei Ducke
Zamia obidensis Ducke
Zamia poeppigiana Mart. & Eichler
Zamia ulei Dammer
As Zamiaceae assemelham-se a palmeiras, com talo aéreo não ramificado, nu ou coberto por bases foliares, podendo atingir 18 metros de altura. Possuem folhas compostas, característica marcante que difere Cycadophyta de todas as demais Acrogimnospermas, com aspecto coriáceo e disposição espiralada, persistentes, com espinhos ausentes ou presentes na base das folhas, estípulas ausentes e vernação simples, ao contrário de Cycadaceae e Stangeriaceae que possuem vernação circinada.
As raízes, por sua vez, podem ser de três tipos baseados em sua função: algumas espécies possuem raízes especializadas na proteção contra incêndios, denominadas raízes contráteis. Raízes coralóides fazem simbiose com cianofíceas fixadoras de nitrogênio e recebem esse nome devido a sua coloração avermelhada. Raízes que têm apenas a função de sustentação são chamadas de raízes normais.
São plantas dioicas. Existem dois tipos de esporofilos: os microsporofilos, estrutura masculina que produz micrósporos, e os megasporofilos, estrutura feminina altamente modificada, cada uma com dois óvulos, dentro dos quais serão produzidos megásporos. Ambas as estruturas estão agrupadas em estróbilos ou cones compactos. As sementes são tipicamente grandes e angulares, com o revestimento interno endurecido e externo carnudo e, muitas vezes, apresentam cor brilhante.
Como em todas as Cicadófitas, os representantes de Zamiaceae produzem glicosídeos tóxicos, como as cicasinas.
A reprodução das Zamiaceae é comum a todas as Cicadófitas. A germinação em Zamiaceae é do tipo radiospérmica (eixo de simetria radial).
Zamiaceae é subdividida em nove gêneros, contendo cerca de 230 espécies, são eles: Bowenia, Ceratozamia, Dioon, Encephalartos, Lepidozamia, Macrozamia, Microcycas, Stangeria e Zamia.[3]
A análise filogenética molecular de Cycadophyta baseada em sequências de DNA nuclear e DNA de plastídeos propõe a seguinte relação entre os gêneros de Zamiaceae.[4]
Zamiaceae é uma família de cicas que, juntamente com Cycadaceae e Stangeriaceae, pertence à Ordem Cycadales dentro da Divisão Cycadophyta (Cicadófitas). As cicadófitas originaram-se há 290 milhões de anos e correspondem a uma linhagem dentro do grande grupo das Acrogimnospermas (Gimnospermas viventes).
Zamiaväxter (Zamiaceae) är en av tre familjer i divisionen Kottepalmer. Inom familjen zamiaväxter finns åtta släkten (ibland räknas nio), vilka är Encephalartos, Dioon, Macrozamia, Lepidozamia, Ceratozamia, Microcycas, Zamia samt Chigua. Sammanlagt omfattar Zamiaväxter 126 arter. Alla är långsamväxande vedartade med en ovanjordisk (ibland underjordisk) stam. Bladen är parbladigt sammansatta och bladflikarna är parallellnerviga.
Liksom andra kottepalmer har de makrosporofyll (blad som bär honor) och mikrosporofyll (blad som bär hannar). Mikrosporofyllen är samlade i täta kottar, en eller flera på varje stam. Markosporofyllen är sköldformiga och sitter också de samlade i kottar (till skillnad från Cycas). Dessa honkottar kan bli mycket stora, upp till 60 cm långa och 45 kg tunga. Fröna som bildas i dessa kottar är ofta röda och har ett köttigt yttre lager som lockar djur. Det är dock inte fråga om en frukt, eftersom sådana bara finns hos blomväxter.[1]
Zamiaväxter bildar korta, korallformiga rötter i jordytan. Dessa innehåller symbiontiska cyanobakterier som fixerar kväve från luften. Detta är utbrett hos alla kottepalmer. Alla kottepalmer, inklusive Zamiaväxterna, är giftiga.
Zamiaväxter (Zamiaceae) är en av tre familjer i divisionen Kottepalmer. Inom familjen zamiaväxter finns åtta släkten (ibland räknas nio), vilka är Encephalartos, Dioon, Macrozamia, Lepidozamia, Ceratozamia, Microcycas, Zamia samt Chigua. Sammanlagt omfattar Zamiaväxter 126 arter. Alla är långsamväxande vedartade med en ovanjordisk (ibland underjordisk) stam. Bladen är parbladigt sammansatta och bladflikarna är parallellnerviga.
Liksom andra kottepalmer har de makrosporofyll (blad som bär honor) och mikrosporofyll (blad som bär hannar). Mikrosporofyllen är samlade i täta kottar, en eller flera på varje stam. Markosporofyllen är sköldformiga och sitter också de samlade i kottar (till skillnad från Cycas). Dessa honkottar kan bli mycket stora, upp till 60 cm långa och 45 kg tunga. Fröna som bildas i dessa kottar är ofta röda och har ett köttigt yttre lager som lockar djur. Det är dock inte fråga om en frukt, eftersom sådana bara finns hos blomväxter.
Zamiaväxter bildar korta, korallformiga rötter i jordytan. Dessa innehåller symbiontiska cyanobakterier som fixerar kväve från luften. Detta är utbrett hos alla kottepalmer. Alla kottepalmer, inklusive Zamiaväxterna, är giftiga.
Zamiaceae Horan.
СинонимыЗа́миевые (лат. Zamiaceae) — семейство саговников, содержит 9[1][2] родов, объединяемых в 2 подсемейства, и более 200 видов.
Обитают в тропических или тёплых умеренных регионах Африки, Австралии, а также Северной и Южной Америке.
Многолетние, вечнозелёные или листопадные растения, по внешнему виду напоминающие пальмы или папоротники. Стебель подземный или высокий и прямостоячий, как правило, неветвящийся, цилиндрический; у австралийских родов также имеются стебли, постоянно скрытые под основаниями листьев.
Листья перистые, располагаются спирально, иногда среди них попадаются недоразвитые листья — катафиллы. Листочки, входящие в состав единого сложного листа, могут дихотомически разделяться. К листочкам подходит несколько почти параллельных дихотомически ветвящихся продольных жилок, центральной жилки нет. Устьица располагаются на обоих поверхностях листочка или же только на нижней.
От корней отходят придаточные корни. Кораллоподобные корни развиваются у основания стебля или под поверхностью почвы.
Женские и мужские спорофиллы располагаются спирально и собраны в стробилы — шишки, располагающиеся вдоль главной оси. Женские спорофиллы простые, щитовидные, на стерильных черешках, с увеличенной и утолщённой пластинкой с 2 (реже 3 и более) прикреплёнными яйцеклетками, расположенными на нижней стороне в углублениях. Семена угловатые, с твёрдым внутренним слоем и мягким наружным. Они часто яркого цвета, с 2 семядолями.
Подсемейство, Encephalartoideae, характеризуется спирально расположенными спорофиллами (чаще, чем спиральные ортостихи), плохо развитыми листовыми пластинками, но с чётко выраженными основаниями листа. Оно распространено в Австралии, содержит 2 рода и 40 видов.
Как и все саговники, представители замиевых ядовиты. Они образуют ядовитые гликозиды, известные как циказиды.
По информации базы данных The Plant List (на июль 2016) семейство включает 9 рода и 216 видов[1]:
За́миевые (лат. Zamiaceae) — семейство саговников, содержит 9 родов, объединяемых в 2 подсемейства, и более 200 видов.
参见正文
澤米鐵科又名泽米科或泽米苏铁科,共有8属约203種[1],分布在美洲、澳洲和撒哈拉沙漠以南非洲的热带和亚热带地区。
本文参照
ザミア科(学名 : Zamia)は、ソテツ目に属する裸子植物である。科の名前は、当科のタイプ属であるザニア属(Zamia)であり、ザニア属は、マツの球果を表すラテン語である「a zaniae」に由来する。
ザミア科は、一般に肉質の幹を持ち、その形は、大きな円柱形の柱木状から地下茎状までさまざまある。葉は、羽状複葉である。若葉は、まっすぐあるいは内曲しており、小葉は平らで展開中は重なり合っている。 雌雄異株で、雄花のみ咲く株と雌花のみ咲く株がある。花は球形で、それぞれの幹の先端または側面につける。雄花は、多くの胞子葉からなる。雌花は、典型的な閉鎖型の構造であり、裂目ができる期間だけ受粉が可能となる。雌花の球花と胞子葉の大きさや形、雌花の裂目は、属や種を識別する手がかりとなる。種子は赤やオレンジまたは黄色の種皮で覆われている[3]。
※「岩波出版 生物学辞典」第5版より[4]
ザミア科(学名 : Zamia)は、ソテツ目に属する裸子植物である。科の名前は、当科のタイプ属であるザニア属(Zamia)であり、ザニア属は、マツの球果を表すラテン語である「a zaniae」に由来する。
자메이카소철과(Jamaica蘇鐵科, 학명: Zamiaceae 자미아케아이[*])는 소철목의 과이다.[1] 겉보기에는 야자나무 또는 양치류와 비슷하다. 2개 아과, 8개 속, 약 150여 종으로 나뉘며, 아프리카와 오스트레일리아 그리고 북아메리카와 남아메리카의 열대 및 온대 기후 지역에서 자생한다.
자메이카소철과는 다년생의 상록수로 자웅이주 식물이다.
퀸즐랜드소철속(Lepidozamia)
아프리카소철속(Encephalartos)
시드니소철속(Macrozamia)
보웨니아소철속(Bowenia)
디온소철속(Dioon)
자메이카소철속(Zamia)
쿠바소철속(Microcycas)
뿔소철속(Ceratozamia)
스탱어소철속(Stangeria)
소철과(Cycadaceae)소철속(Cycas)