Dalamaz və ya Ballıbaba (lat. Lamium L.) — dalamazkimilər fəsiləsindən bitki birillik, ikiillik və çoxillik ot cinsi.
Gövdəsi sürünən, qol-budaqlı olur. Yarpaqları diş-diş tünd yaşıl rəngdədir və mərkəzi damarcığın boyunca gümüşü ləkələr var. Yalançı çiçək göbəsində ağ, çəhrayı və purpur (al-qırmızı) rəngli çiçəkləri olur.
Dalamaz və ya Ballıbaba (lat. Lamium L.) — dalamazkimilər fəsiləsindən bitki birillik, ikiillik və çoxillik ot cinsi.
Gövdəsi sürünən, qol-budaqlı olur. Yarpaqları diş-diş tünd yaşıl rəngdədir və mərkəzi damarcığın boyunca gümüşü ləkələr var. Yalançı çiçək göbəsində ağ, çəhrayı və purpur (al-qırmızı) rəngli çiçəkləri olur.
Lamium és un gènere de plantes amb flor de la família de les lamiàcies.
Són plantes herbàcies originàries d'Euràsia i l'Àfrica del nord.
N'hi ha entre 40 i 50 espècies anuals o perennes. Algunes espècies que formaven abans part del gènere Lamium, formen part ara d'altres gèneres, com l'ortiga morta groga (Lamiastrum galeobdolon), Galeopsis i Leonurus.
Les fulles de Lamium són l'àpat favorit de les erugues d'alguns lepidòpters, com Phlogophora meticulosa, Phlogophora meticulosa, Coleophora ballotella, Coleophora lineolea i Coleophora ochripennella.
Lamium és un gènere de plantes amb flor de la família de les lamiàcies.
Són plantes herbàcies originàries d'Euràsia i l'Àfrica del nord.
N'hi ha entre 40 i 50 espècies anuals o perennes. Algunes espècies que formaven abans part del gènere Lamium, formen part ara d'altres gèneres, com l'ortiga morta groga (Lamiastrum galeobdolon), Galeopsis i Leonurus.
Les fulles de Lamium són l'àpat favorit de les erugues d'alguns lepidòpters, com Phlogophora meticulosa, Phlogophora meticulosa, Coleophora ballotella, Coleophora lineolea i Coleophora ochripennella.
Hluchavka (Lamium) je rod asi 40–56 druhů rostlin z čeledi hluchavkovité (Lamiaceae), která je po tomto rodu pojmenovaná. Jsou to byliny původní v Evropě, Asii a severní Africe, ale některé pronikly jako plevelné druhy do celého mírného pásu.
Některé jsou trvalky, některé jednoletky. Rozšiřují se semeny i větvením plazivých stonků. Někdy jsou laiky ztotožňovány s (poměrně nepříbuznými) kopřivami, ale na rozdíl od nich nemají žahavé chlupy.
Někdy může být do tohoto rodu zařazován i rod pitulník (Galeobdon). V tom případě by pak pitulník žlutý (Galeobdolon luteum) byl označován za hluchavku žlutou (Lamium galeobdolon) či hluchavku pitulník.
Některé hluchavky jsou jen 10-30 cm vysoké - nachová či objímavá, jiné mohou být vysoké až 60-80 cm - skvrnitá či bílá. Hluchavka skvrnitá roste v lesích a křovinách, ostatní najdeme spíše na rumištích, loukách nebo polích, rostou i na okrajích cest, přednost dávají slunnějším stanovištím.
Některé druhy hluchavek se řadí mezi léčivé. Jedná se například o hluchavku bílou či hluchavku nachovou. Pro domácí využití se tak mohou oba druhy zaměnit. Užití je vhodné při nachlazení, kašli, angíně či chřipce.
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Lamium na anglické Wikipedii.
Hluchavka (Lamium) je rod asi 40–56 druhů rostlin z čeledi hluchavkovité (Lamiaceae), která je po tomto rodu pojmenovaná. Jsou to byliny původní v Evropě, Asii a severní Africe, ale některé pronikly jako plevelné druhy do celého mírného pásu.
Některé jsou trvalky, některé jednoletky. Rozšiřují se semeny i větvením plazivých stonků. Někdy jsou laiky ztotožňovány s (poměrně nepříbuznými) kopřivami, ale na rozdíl od nich nemají žahavé chlupy.
Někdy může být do tohoto rodu zařazován i rod pitulník (Galeobdon). V tom případě by pak pitulník žlutý (Galeobdolon luteum) byl označován za hluchavku žlutou (Lamium galeobdolon) či hluchavku pitulník.
Tvetand (Lamium) er udbredt i Europa og Asien med omkring 25 arter.[1] Det er énårige eller flerårige urter, som er beklædt med kegleformede hår og små kirtler. Stænglerne er firkantede i tværsnit, og de bærer bladene modsat stillet. Bladene er bredt ægformede til hjerteformede med groft takket rand. Bladribberne danner et netværk, og begge bladsider er behårede. Blomsterne er samlet i kransagtige stande, som sidder ved bladhjørnerne. De enkelte blomster er 5-tallige og uregelmæssige med kronblade i hvidt, rosa eller purpurrød. Frugterne er trekantede delfrugter, som bærer myrelegemer.
Nogle af arterne i slægten Lamium:
Tvetand (Lamium) er udbredt i Europa og Asien med omkring 25 arter. Det er énårige eller flerårige urter, som er beklædt med kegleformede hår og små kirtler. Stænglerne er firkantede i tværsnit, og de bærer bladene modsat stillet. Bladene er bredt ægformede til hjerteformede med groft takket rand. Bladribberne danner et netværk, og begge bladsider er behårede. Blomsterne er samlet i kransagtige stande, som sidder ved bladhjørnerne. De enkelte blomster er 5-tallige og uregelmæssige med kronblade i hvidt, rosa eller purpurrød. Frugterne er trekantede delfrugter, som bærer myrelegemer.
Die Taubnesseln (Lamium) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Lippenblütler (Lamiaceae).
Die Taubnessel-Arten sind einjährige bis ausdauernde krautige Pflanzen. Die oberirdischen Pflanzenteile sind mit kegelförmigen Haaren und kleinen, sitzenden Drüsen besetzt. Die gegenständig angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die einfachen Blattspreiten haben eine Netznervatur und sind behaart. Der Blattrand ist stumpf-gekerbt bis grob-gezähnt.
Fünf bis 15 fast sitzende Blüten stehen zusammen in Scheinquirlen mit kurzen Vorblättern. Die Scheinquirle sind mehr oder weniger weit voneinander entfernt. Die Tragblätter der Halbquirle sind laubblattartig.
Die meist zwittrigen Blüten sind zygomorph und fünfzählig mit doppelter Blütenhülle. Der Kelch ist röhrig bis glockig, fünfnervig und fünfzähnig. Die Kelchzähne sind annähernd gleich lang und pfriemlich. Die Farbe der Blütenkrone ist gelb, weiß, rosa- bis purpurfarben. Die Krone ist zygomorph, vorne bauchig erweitert und deutlich zweilippig. Die Oberlippe ist helmförmig, gewölbt und meist ganzrandig, selten ausgerandet bis zweispaltig. Die Außenseite ist meistens behaart. Die Unterlippe besteht aus einem großen, gestutzten bis zweilappigen Mittelzipfel und zwei seitlichen, kleineren, zahnförmigen bis fehlenden Seitenzipfeln. Es gibt zwei kürzere und zwei längere Staubblätter, die alle fertil sind. Sie sind parallel angeordnet und reichen nicht über die Oberlippe hinaus.
Die Teilfrüchte (Klausen) sind scharf dreikantig, am oberen Ende gestutzt und tragen am Grund ein Elaiosom.
Lamium-Taxa gedeihen als Therophyten oder Hemikryptophyten.
Blütenökologisch handelt es sich um Lippenblumen bzw. Hummelblumen. Die Bestäubung erfolgt durch Hummeln und andere Apoiden. Neben den normalen zwittrigen Blüten gibt es auch rein weibliche oder auch kleistogame Blüten. Bei den meisten Arten ist der Nektar durch einen Haarkranz im Inneren der Krone geschützt. Der Griffel ist länger als die Staubblätter, dies fördert die Fremdbestäubung.
Die Ausbreitung der Teilfrüchte erfolgt durch Ameisen (Myrmekochorie).
Die Gattung Lamium wurde durch Carl von Linné in Species Plantarum, Tomus II, 1753, Seite 579 und Genera Plantarum, 5. Auflage, 1754, Seite 252 aufgestellt. Synonyme für Lamium L. sind je nach Auffassung über den Umfang dieser Gattung: Galeobdolon Adans. nom. illeg., Lamiastrum Heist. ex Fabr., Lamiella Fourr., Lamiopsis (Dumort.) Opiz, Orvala L., Pollichia Schrank nom. rej. non Aiton, Psilopsis Neck. nom. inval., Wiedemannia Fisch. & C.A.Mey.[1][2]
Die Gattung Lamium gehört zur Tribus Lamieae in der Unterfamilie Lamioideae innerhalb der Familie Lippenblütler (Lamiaceae). Die Gattung Lamium wurde nach morphologischen Merkmalen in Untergattungen gegliedert doch nach molekulargenetischen Untersuchungen sind dies keine natürlichen Verwandtschaftsgruppen.[2]
Die Gattung Lamium umfasst je nach Autor 25 bis 30[3] Arten:[4][1]
Die Goldnesseln mit etwa zehn Arten[3] (bzw. Kleinarten) werden je nach Bearbeiter als eigene Gattung Galeobdolon[3][4][5] bzw. Lamiastrum oder als Untergattung von Lamium (Lamium subg. Galeobdolon) eingestuft. Nach Bendiksby et al. 2011 sind nach molekulargenetischen Untersuchungen, diese Untergattungen keine natürlichen Verwandtschaftsgruppen.[2] Die von manchen Autoren als Kleinarten der Untergattung Lamium subg. Galeobdolon zusammengestellt wurden Unterarten von Lamium galeobdolon.[2][1] Hier wird trotzdem noch die andere ältere Auffassung dargestellt. In Mitteleuropa umfasst diese Gruppe folgende Arten:[4]
Folgende Naturhybriden der Gattung Lamium sind bekannt (Auswahl):[1]
Verwendet wird die Weiße Taubnessel (Lamium album), als Kraut oder als Blüte („Flores Lamii“, „Lamii albi flos“). Die Pflanzenteile dienen zur Herstellung von Tee.[9] Ein medizinischer Nutzen im Rahmen der Naturheilkunde wird zur Entwässerung (als Diuretikum) angegeben.[10] Zur Linderung von Juckreiz werden auch Sitzbäder und Spülungen empfohlen.[11] Aufgrund ihrer entzündungshemmenden, antibakteriellen und schleimhautschützenden Wirkung wird die Taubnessel in der Volksmedizin zum Beispiel bei Atemwegserkrankungen und Magen-Darm-Beschwerden verwendet.[12]
Geerntet werden die Blätter und Blüten von Mai bis September. Das Unternehmen Weleda hat die Pflanze zeitweise angebaut,[13] meist werden aber Wildpflanzen gesammelt.
Die Taubnesseln (Lamium) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Lippenblütler (Lamiaceae).
Duufnäädler of uk Hönangnäädler (Lamium) san en plaantenskööl uun det famile Lamiaceae. Hör bloosensaft, di nektaar, smääkt swet, diar komt di nööm faan uf.
L. album – L. amplexicaule – L. bakhtiaricum – L. bifidum – L. bilgilii – L. caucasicum – L. confertum – L. coutinhoi – L. cyrneum – L. demirizii – L. eriocephalum – L. flexuosum – L. galactophyllum – L. galeobdolon – L. garganicum – L. gevorense – L. glaberrimum – L. macrodon – L. maculatum – L. moschatum – L. multifidum – L. orientale – L. orvala – L. persepolitanum – L. purpureum – L. taiwanense – L. tomentosum – L. tschorochense – L. vreemanii
Duufnäädler of uk Hönangnäädler (Lamium) san en plaantenskööl uun det famile Lamiaceae. Hör bloosensaft, di nektaar, smääkt swet, diar komt di nööm faan uf.
Hingivîn, gezika derewîn, riwekek ji famîleya gezika derewîn lamiumalbumê ye. Riwekek salane yan dusalane ye. Pelên wê dişibin gezikê (gezgezok, gezgezk), perên pelan dirûvê birrekê de ne. Di axa bikêr de digihê û di sermayê de wekî gelek riwekan naqerise.
Li Kurdistanê tê berhevkirin, çandiniya wê hêj jî nîne. Berê di bijîşkiya gelêrî de sûd jê dihate wergirtin.
Hingivîn, gezika derewîn, riwekek ji famîleya gezika derewîn lamiumalbumê ye. Riwekek salane yan dusalane ye. Pelên wê dişibin gezikê (gezgezok, gezgezk), perên pelan dirûvê birrekê de ne. Di axa bikêr de digihê û di sermayê de wekî gelek riwekan naqerise.
Li Kurdistanê tê berhevkirin, çandiniya wê hêj jî nîne. Berê di bijîşkiya gelêrî de sûd jê dihate wergirtin.
Sûchnettel (Lamium) is in skaai fan planten binnen de famylje fan 'e lippeblommen. It skaai bestiet út ienjierrige, mar ek út mearjierrige planten.
Yn it Frysk hjit de sûchnettel ek wol Adam en Eva, (stille, nuete, sêfte, dôve, wyfke of wite) brânnettel, nettelstrûk, (sêfte, dôve) broeier, broeinettel, daunettel, huningblom, ingeltsje-iten, (bline, dôve) nettel, sûger of dôvenettel.
De namme dôvenettel komt fan de âlde betsjutting dôf = net wurkjend. De blêden lykje sterk op dy fan de brânnettel, mar hawwe gjin nettels mei mieresoer. De namme sûchnettel komt fan de nektar dy't út de blomkes sûge wurde kin.
De ûngefear 40 soarten planten fan dit skaai binne lânseigen op it Eurazysk kontinint en yn Noard-Afrika.
Yn Fryslân en Nederlân komme de folgjende soarten foar:
Eartiids waarden de giele sûchnettel (Lamiastrum galeobdolon) en de bûnte giele sûchnettel (Lamiastrum galeobdolon 'Florentinum') ek wol ta dit skaai rekkene.
Bûten Nederlân komme ek noch foar:
Sûchnettel (Lamium) is in skaai fan planten binnen de famylje fan 'e lippeblommen. It skaai bestiet út ienjierrige, mar ek út mearjierrige planten.
Yn it Frysk hjit de sûchnettel ek wol Adam en Eva, (stille, nuete, sêfte, dôve, wyfke of wite) brânnettel, nettelstrûk, (sêfte, dôve) broeier, broeinettel, daunettel, huningblom, ingeltsje-iten, (bline, dôve) nettel, sûger of dôvenettel.
De namme dôvenettel komt fan de âlde betsjutting dôf = net wurkjend. De blêden lykje sterk op dy fan de brânnettel, mar hawwe gjin nettels mei mieresoer. De namme sûchnettel komt fan de nektar dy't út de blomkes sûge wurde kin.
De ûngefear 40 soarten planten fan dit skaai binne lânseigen op it Eurazysk kontinint en yn Noard-Afrika.
Yn Fryslân en Nederlân komme de folgjende soarten foar:
Brede sûchnettel (Lamium confertum) Flekte sûchnettel (Lamium maculatum) Streke sûchnettel (Lamium maculatum 'Variegatum') Hinnebyt (Lamium amplexicaule) Ynsniene sûchnettel (Lamium hybridum) Pearse sûchnettel (Lamium purpureum) Wite sûchnettel (Lamium album)Eartiids waarden de giele sûchnettel (Lamiastrum galeobdolon) en de bûnte giele sûchnettel (Lamiastrum galeobdolon 'Florentinum') ek wol ta dit skaai rekkene.
Bûten Nederlân komme ek noch foar:
Lamium bifidum Lamium barbatum Lamium corsicum Lamium flexuosum Lamium garganicum Lamium glaberrimum Lamium molucellifolium (bastert pearse sûchnettel) Lamium moschatum Lamium orvala De blomkes fan tichtbyTupa kopśiwa[1] (Lamium) jo rod ze swójźby gubkatych kwitarjow (Lamiaceae). Druge serbske mě jo kopśiwka[2].
Rod tupych kopśiwow se znutśika swójźby gubkatych kwitarjow (Lamiaceae) do pódswójźby Lamioideae, Tribus Lamieae staja. Rod wopśimjejo něźi 30 družynow.[3]
Srjejźnoeuropejske družyny su:[4]
Złotne kopśiwki z něźi 10 družynami[3] se wótwisnje wót Bearbeiter ako swójski rod Galeobdolon[3][4][5] abo ako pódrod typych kopśiwow (Lamium subg. Galeobdolon) zastopnjowany . W srjejźnej Europje wopśimjejo slědujuce družyny:[4]
Tupa kopśiwa (Lamium) jo rod ze swójźby gubkatych kwitarjow (Lamiaceae). Druge serbske mě jo kopśiwka.
Lamium (dead-nettles) is a genus of about 30 species of flowering plants in the family Lamiaceae,[3] of which it is the type genus. They are all herbaceous plants native to Europe, Asia, and northern Africa, but several have become very successful weeds of crop fields and are now widely naturalised across much of the temperate world.[2][4][5]
The genus includes both annual and perennial species; they spread by both seeds and stems rooting as they grow along the ground. They have square stems[6] and coarsely textured pairs of leaves, often with striking patterns or variegation. They produce double-lipped flowers in a wide range of colours.[7]
The common name "dead-nettle" has been derived from the German Taubnessel ("deaf nettle", or "nettle without a kernel"),[8] and refers to the resemblance of Lamium album[9] to the very distantly related stinging nettles, but unlike those, they do not have stinging hairs and so are harmless or apparently "dead".
Several closely related genera were formerly included in Lamium by some botanists, including Galeopsis (hemp-nettles) and Leonurus (motherworts).
Lamium species are widely cultivated as groundcover, and numerous cultivars have been selected for garden use.[7] They are frost hardy and grow well in most soils. Flower colour determines planting season and light requirement: white- and purple-coloured flowered species are planted in spring and prefer full sun. The yellow-flowered ones are planted in fall (autumn) and prefer shade. They often have invasive habits and need plenty of room.
Lamium species are used as food plants by the larvae of some Lepidoptera species including angle shades, setaceous Hebrew character and the Coleophora case-bearers C. ballotella, C. lineolea and C. ochripennella.
Lamium (dead-nettles) is a genus of about 30 species of flowering plants in the family Lamiaceae, of which it is the type genus. They are all herbaceous plants native to Europe, Asia, and northern Africa, but several have become very successful weeds of crop fields and are now widely naturalised across much of the temperate world.
Lamio (Lamium) estas plantogenro en la familio de la Lamiacoj (Lamiaceae).
Lamio-specioj estas unujaraj ĝis multjaraj herbaj plantoj. La supergrundaj plantpartoj havas konusformajn harojn kaj etajn glandojn. La kontraŭstarantaj folioj estas kun folitigetoj kaj foliplato. La simpla foliplato havas retajn folinervojn kaj havas harojn. La folirando estas noĉa ĝis segildenta.
5 ĝis 15 preskaŭ sidantaj floroj staras kune en pseŭdoverticiloj kun mallongaj antaŭfolioj. La brakteoj de la pseŭdoverticiloj estas folisimilaj.
La duseksaj floroj estas unusimetriaj kaj kvinnombraj kun duoblaj periantoj. La kaliko havas formon de tubo ĝis sonorilo, kvinfolivejna. La koloro de la florkrono estas flava, rozea ĝis purpura. La petaloj estas unusimetriaj, fronte ventroformaj kaj dulipaj. La supra lipo estas kaskadoforma volbita kaj plej ofte glatrandaj, malofte dufendaj. La ekstera flanko havas harojn. La fruktoj estas kamerfruktoj. Ili estas akre eĝaj kaj je la pinto stucitaj. Ili havas je la bazo eleosomon.
La floroj estas lipfloroj. Ili estas polenigataj de burdoj kaj aliaj apoideoj. La disvastigmeĥanismo de la fruktopartoj okazas per formikoj (mirmekoĥio).
La genro Lamium estis enklasigita en 1753 de Carl von Linné. La genro Lamium apartenas al la tribo Lamieae en la subfamilio Lamioideae ene de la familio Lamiacoj (Lamiaceae).
La genro Lamium havas 25 ĝis 30 speciojn.
La ora lamio kun ĉ. 10 specioj estas aŭ propraj specioj en la genro Lamio aŭ propraj specioj en subgenro Galeobdolon (Lamium subg. Galeobdolon) en Mezeŭropo, tiu grupo konsistas el jenaj specioj:
Jenaj hibridoj en la genro Lamium estas konataj:
Lamio (Lamium) estas plantogenro en la familio de la Lamiacoj (Lamiaceae).
Lamium es un género de una treintena de especies aceptadas, de las más de 300 descritas[2] de plantas de la familia Lamiaceae, de la que es el género tipo. Todas son herbáceas, nativas de Europa, Asia, y norte de África, y varias se han convertido en malezas de las tierras de cultivo, estando ampliamente naturalizadas en las regiones templadas del mundo. Reciben el nombre genérico común de ortiga muerta.[3]
Incluye plantas anuales y perennes; y se multiplica ampliamente tanto por semilla como por rizoma, al ir creciendo por el terreno.
Lista completa de las especies y taxones infraespecficos descritos con sinónimos en The Plant List
Algunos géneros estrechamente relacionados se han incluido formalmente en Lamium por algunos botánicos, incluyendo a Lamiastrum, Galeopsis, Leonurus.
Las especies de Lamium son alimento de larvas de algunas especies de mariposas, como Phlogophora meticulosa, Xestia c-nigrum y tres especies del género Coleophora: C. ballotella, C. lineolea y C. ochripennella.
Aguantan heladas y crecen bien en la mayoría de los suelos. El color floral determina la estación de plantado, y sus requerimientos lumínicos: las especies blancas, purpúreas se plantan en primavera y prefieren pleno sol. Las amarillas, en otoño y aceptan y prefieren sombra. Tienen hábitos de especies invasivas. Se propagan de semilla o por división a comienzos de primavera.
Lamium es un género de una treintena de especies aceptadas, de las más de 300 descritas de plantas de la familia Lamiaceae, de la que es el género tipo. Todas son herbáceas, nativas de Europa, Asia, y norte de África, y varias se han convertido en malezas de las tierras de cultivo, estando ampliamente naturalizadas en las regiones templadas del mundo. Reciben el nombre genérico común de ortiga muerta.
Incluye plantas anuales y perennes; y se multiplica ampliamente tanto por semilla como por rizoma, al ir creciendo por el terreno.
Iminõges (Lamium) on rohttaimede perekond huulõieliste sugukonnast.
Perekonda kuulub umbes 50 liiki, mis kasvavad pärismaisena Euroopas, Aasias ja Põhja-Aafrikas, kuid on laialt naturaliseerunud ka näiteks Põhja-Ameerikas. Osa liike on invasiivsed.
Valge iminõges on Eestis väga sage ja verev iminõges sage. Koldnõges kasvab Eestis oma levila põhjapiiril ning mandril on tavaline, saartel haruldane. Täpiline iminõges on Eestis haruldase liigina kantud punasesse raamatusse. Eestis kasvavad ka hõlmine iminõges ja hambune iminõges.
Iminõgesed ei ole pinnase suhtes nõudlikud ning tavaliselt taluvad hästi ka külma.
Iminõgeste hulgas on nii üheaastaseid kui ka mitmeaastaseid liike. Osa iminõgeseid paljuneb üksnes seemnetega, osa aga ka vegetatiivselt.
Iminõgestel on neljakandilise ristlõikega vars ning vastakuti kinnituvad südamekujulised pehmete karvadega kaetud lehed. Õied on huuljad, kiivrikujulise ülahuulega. Õied võivad olla väga dekoratiivsed; neid on nii valgeid, kollaseid kui ka eri tooni roosasid ja purpurseid.
Kauniõielisi liike kasutatakse haljastuses, neist on aretatud ka kultuursorte.
Paljusid liike kasutatakse ravimtaimedena.
Iminõges (Lamium) on rohttaimede perekond huulõieliste sugukonnast.
Peipit (Lamium) on huulikukkaiskasvien heimoon kuuluva kasvisuku. Niille tunnusomaista ovat pehmeäkarvaisuus, herttamainen lehtilapa, kaksihuulinen teriö sekä säteittäinen ja viisiliuskainen verhiö. Peipit voivat olla yksi- tai monivuotisia. Ne muistuttavat paljon pillikkeitä, mutta peipit erottaa selvästi pillikkeistä verkkosuonisten lehtiensä avulla. Sukujen kukkarakenteet poikkeavat myös toisistaan, sillä peippien teriön alahuulen sivuliuskat ovat pieniä, sulautuneet keskiliuskaan tai puuttuvat kokonaan. Pillikkeillä teriön alahuuli on selvästi kolmiliuskainen. Peipit ovat pehmytkarvaisia ja pillikkeet sukaskarvaisia.[3]
Suomessa tavattavia peippilajeja:
Muita peippilajeja:
Suomessa kasvatetaan koristekasvina Euroopassa yleistä hopeatäpläpeippiä (Lamium maculatum), josta käytetään myös nimeä täplälehtipeippi.
Keltapeippi (Lamium galeobdolon) luokiteltiin aikaisemmin peippien sukuun, mutta nykyään se luokitellaan keltapeippien (Lamiastrum) sukuun kuuluvaksi lajiksi.[4]
Peipit (Lamium) on huulikukkaiskasvien heimoon kuuluva kasvisuku. Niille tunnusomaista ovat pehmeäkarvaisuus, herttamainen lehtilapa, kaksihuulinen teriö sekä säteittäinen ja viisiliuskainen verhiö. Peipit voivat olla yksi- tai monivuotisia. Ne muistuttavat paljon pillikkeitä, mutta peipit erottaa selvästi pillikkeistä verkkosuonisten lehtiensä avulla. Sukujen kukkarakenteet poikkeavat myös toisistaan, sillä peippien teriön alahuulen sivuliuskat ovat pieniä, sulautuneet keskiliuskaan tai puuttuvat kokonaan. Pillikkeillä teriön alahuuli on selvästi kolmiliuskainen. Peipit ovat pehmytkarvaisia ja pillikkeet sukaskarvaisia.
Lamium
Lamium est un genre de plantes herbacées, les lamiers, de la famille des Lamiaceae.
Ses espèces sont annuelles ou pérennes.
Le nom de lamier est la francisation de Lamium issu du latin lamia, tiré du même mot grec désignant une créature monstrueuse (Lamia, ogresse dans la mythologie grecque), provenant de laimos, « gorge, gosier ». La corolle bilabiée des lamiers peut évoquer, pour un esprit imaginatif, la gueule ouverte de ces lamies monstrueuses[1].
Ce sont des plantes à tige de section carrée, à feuilles simples généralement dentées (quand il n'y a pas les fleurs on peut la confondre avec l'ortie), à fleurs en verticilles. Les inflorescences sont des verticilles, rapprochés au sommet de la tige. Les sépales forment un calice en forme de tube se terminant par 5 dents égales, les pétales forment eux une corolle à deux lèvres, la supérieure en forme de casque, masquant les étamines, à 3 lobes, le médian élargi, bilobé et les 2 latéraux très petits, en forme de dents. Les akènes sont tronqués au sommet[2]. On en rencontre une quarantaine d'espèces en Europe, Afrique du Nord et Asie.
Les lamiers (Lamier pourpre, ortie blanche…) ont de nombreuses utilisations alimentaires, médicinales[réf. nécessaire] et des usages ludiques.[pas clair]
Généralement résistants au gel et poussant bien dans la plupart des sols, certains sont largement cultivées comme couvre-sol. De nombreux cultivars ont été créés par sélection comme plantes décoratives pour le jardin[3].
Si les conditions de sols et d'exposition leur conviennent, ils font spontanément de bons couvre-sols, décoratifs. Les espèces à fleurs blanches et violettes sont généralement plantées au printemps en zone ensoleillée. Les lamiers à fleurs jaunes sont plantées en automne (automne) et préfèrent l'ombre (plante de sous-bois dans la Nature).
Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (31 Jan 2011)[4] :
Les chenilles des lépidoptères suivants se nourrissent de lamier :
Lamium
Lamium est un genre de plantes herbacées, les lamiers, de la famille des Lamiaceae.
Ses espèces sont annuelles ou pérennes.
Planda bliantúil nó ilbhliantúil a fhaightear beagnach gach áit ach amháin sna trópaicí. An gas cearnach, na duilleoga roctha i bpéirí urchomhaireacha, na bláthanna déliopach is an liopa uachtarach faoi chochall, i bhfáinní ag na nóid. Pailnithe ag beacha den chuid is mó. Fástar cuid mhaith díobh le bláthanna móra nó ildaite mar mhaisiúchán. Is fiailí coiteanna cuid eile acu, ina measc an chaochneantóg bhán ilbhliantúil le bláth bán, is an chaochneantóg chorcra bhliantúil le bláth bándearg/corcra. Nuair nach bhfuil sí i mbláth bíonn an chaochneantóg bhán cosúil le fíorneantóg, ach gan ribí loiscneacha: is ar an ábhar sin a tugadh an t-ainm uirthi.
Mrtva kopriva (medić, lat. Lamium nom. cons.), rod od oko 30 vrsta[1] jednogodišnjeg raslinja i trajnica iz porodice Lamiaceae. Tipični je rod koj ije porodici daop ime
U Hrvatskoj raste nekoliko vrsta, među kojima bijela mrtva kopriva (L. album), mala ili obuhvatna mrtva kopriva ili širokolisni medić (L. amplexicaule), žuta mrtva kopriva (L. galeobdolon), garganska mrtva kopriva (L. garganicum), pjegava mrtva kopriva (L. maculatum), velika mrtva kopriva (L. orvala), grimizna mrtva kopriva (Lamium purpureum) i još neke[2].
Nekadašnji rod Lamiastrum, također je poznat kao mrtva kopriva, a njegova jedina vrsta uklopljena je u rod Lamium, L. galeobdolon (L.) L.
Mrtva kopriva (medić, lat. Lamium nom. cons.), rod od oko 30 vrsta jednogodišnjeg raslinja i trajnica iz porodice Lamiaceae. Tipični je rod koj ije porodici daop ime
U Hrvatskoj raste nekoliko vrsta, među kojima bijela mrtva kopriva (L. album), mala ili obuhvatna mrtva kopriva ili širokolisni medić (L. amplexicaule), žuta mrtva kopriva (L. galeobdolon), garganska mrtva kopriva (L. garganicum), pjegava mrtva kopriva (L. maculatum), velika mrtva kopriva (L. orvala), grimizna mrtva kopriva (Lamium purpureum) i još neke.
Nekadašnji rod Lamiastrum, također je poznat kao mrtva kopriva, a njegova jedina vrsta uklopljena je u rod Lamium, L. galeobdolon (L.) L.
Cycawka[1][2] (Lamium) je ród ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae). Druhe serbske mjeno je hłuchawa[3][4].
Ród cycawkow so znutřka swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae) do podswójby Lamioideae, Tribus Lamieae staja. Ród wobsahuje něhdźe 30 družinow.[5]
Srjedźoeuropske družiny su:[6]
Złote cycawki z něhdźe 10 družinami[5] so wotwisnje wot Bearbeiter jako swójski ród Galeobdolon[5][6][7] abo jako podród cycawkow (Lamium subg. Galeobdolon) zastopnjowany . W srjedźnej Europje wobsahuje sćěhowace družiny:[6]
Jeli sy jedyn z mjenowanych njedostatkow skorigował(a), wotstroń prošu potrjecheny parameter předłohi {{Předźěłuj}}
. Podrobnosće namakaš w dokumentaciji.
Cycawka (Lamium) je ród ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae). Druhe serbske mjeno je hłuchawa.
Lamium L. 1753 è un genere di piante spermatofite dicotiledoni appartenenti alla famiglia delle Lamiaceae, dall'aspetto di piccole erbacee annuali o perenni dai tipici fiori labiati.[1]
Uno dei primi studiosi dell'antichità ad usare il nome di questo genere (Lamium) è stato Plinio (Como, 23 – Stabia, dopo l'8 settembre 79), scrittore e naturalista latino, il quale ci indica anche una possibile etimologia: questo termine discenderebbe da un vocabolo greco ”laimos” il cui significato è “fauci – gola”. Ma potrebbe discendere anche da altre parole greche: ”lamos” (= larga cavità), oppure dal nome di una regina libica ”Làmia”. In quest'ultimo caso il collegamento esiste in quanto le mamme greche, per far star buoni i loro bambini, descrivevano questa regina come un mostro capace di ingoiarli (come del resto fa il fiore di questa pianta quando un bombo entra nel tubo corollino in cerca del nettare)[2].
La nomenclatura scientifica di questo genere, attualmente accettata (Lamium), è stata proposta da Linneo (Rashult, 23 maggio 1707 –Uppsala, 10 gennaio 1778), biologo e scrittore svedese, considerato il padre della moderna classificazione scientifica degli organismi viventi, nella pubblicazione Species Plantarum del 1753. In realtà prima ancora di Linneo fu Tournefort (Joseph Pitton de Tournefort (5 giugno 1656—28 dicembre 1708), botanico francese) ad usare per primo questa denominazione per un genere botanico.
L'altezza media delle piante di questo genere varia tra i 10 cm e il metro. L'aspetto è erbaceo a volte quasi cespitoso e comunque sempre foglioso. La forma biologica è per metà specie di tipo terofita scaposa (T scap), e per l'altra metà di tipo emicriptofita scaposa (H scap); questo in base soprattutto al ciclo biologico che può essere annuo (o eventualmente bienne) nel primo caso e perenne nel secondo. Le piante in genere hanno un odore sgradevole e possono essere sia glabre che pubescenti.[2][3][4][5][6][7]
Le radici sono del tipo a fittone per le terofite e del tipo rizomatoso per le emicriptofite.
Il fusto in genere è eretto (o prostrato-ascendente) e ramoso alla base. Ha una sezione quadrangolare a causa della presenza di fasci di collenchima posti nei quattro vertici, mentre le quattro facce sono concave. In alcune specie ai nodi inferiori il fusto può radicare (emettere delle radici) oppure (in altre specie) la parte ipogea del fusto è stolonifera. Inoltre facilmente può presentarsi arrossato nella parte basale.
Le foglie, tutte picciolate, sono cuoriformi o ovato-triangolari o reniformi con apice arrotondato o acuto a seconda della specie. Lungo il fusto sono disposte in modo opposto (a due a due) e ogni verticillo è alternato rispetto al precedente; sono inoltre prive di stipole. La superficie è pubescente quasi tomentosa; il bordo è grossolanamente dentato o crenato e sulla pagina inferiore sono presenti delle evidenti nervature.
L'infiorescenza è portata in vari verticilli ascellari sovrapposti lungo il fusto. Ogni verticillo è composto da pochi fiori sessili (da 4 a 14 fiori) disposti circolarmente a corona poggianti su due brattee fogliose (o semplicemente delle foglie più piccole rispetto a quelle lungo il fusto). I verticilli sono ravvicinati specialmente verso l'apice del fusto. La forma delle brattee è ovale-cuoriforme con picciolo, pubescenti o lanose sulla pagina superiore più o meno come le foglie vere e proprie. Le brattee del verticillo seguente sono disposte in modo alterno e sono sempre più piccole di quelle inferiori.
I fiori sono ermafroditi, zigomorfi (il calice è più o meno attinomorfo), tetraciclici (con i quattro verticilli fondamentali delle Angiosperme: calice– corolla – androceo – gineceo) e pentameri (calice e corolla formati da cinque elementi). Sono inoltre omogami (autofecondanti) e sono ricchi di nettare.
Il frutto è una nucula acheniforme (chiamato schizocarpo) troncato all'apice; più precisamente è una drupa (ossia una noce) con quattro semi (uno per ovulo derivato dai due carpelli divisi a metà). Questo frutto nel caso delle Lamiaceae viene chiamato “clausa”. Le quattro parti in cui si divide il frutto principale, sono ancora dei frutti (parziali) ma monospermici (un solo seme) e privi di endosperma. I frutti si trovano all'interno del calice persistente.
Oltre al Mediterraneo, e quindi l'Africa settentrionale (fino all'Abissinia), anche l'Asia extra-tropicale (fino alla Siberia) partecipa alla distribuzione delle specie di questo genere, alcune delle quali si trovano anche nell'America del nord e del sud (probabilmente sono naturalizzate dal periodo coloniale).[2] Sul suolo italiano queste piante occupano un po' tutti i terreni, dalla zona dell'ulivo del Mediterraneo a quella del faggio collinare, fino ad arrivare al piano alpino.
Delle undici specie spontanee della flora italiana, otto (a parte le sottospecie) vivono sull'arco alpino. La tabella seguente mette in evidenza alcuni dati relativi all'habitat, al substrato e alla distribuzione delle specie alpine[10].
La famiglia di appartenenza della specie (Lamiaceae), molto numerosa con circa 250 generi e quasi 7000 specie, ha il principale centro di differenziazione nel bacino del Mediterraneo e sono piante per lo più xerofile (in Brasile sono presenti anche specie arboree). Per la presenza di sostanze aromatiche, molte specie di questa famiglia sono usate in cucina come condimento, in profumeria, liquoreria e farmacia. Il genere Lamium si compone di circa 20 - 30 specie gravitanti nella maggioranza dei casi attorno al bacino del Mediterraneo, una decina delle quali vivono spontaneamente in Italia. Nelle classificazioni meno recenti la famiglia Lamiaceae viene chiamata Labiatae.[3][4]
In base alle ultime ricerche filogenetiche la famiglia Lamiaceae è suddivisa in 7 sottofamiglie; una di queste, Lamioideae, è suddivisa in 10 tribù; una di queste tribù, Lamieae insieme ai generi Alajja, Eriophyton e Stachyopsis, contiene il genere di questa voce. All'interno del genere la specie L. galeobdolon (tradizionalmente descritta all'interno del genere Lamiastrum) risulta essere "gruppo fratello" del resto del genere; il genere Wiedemannia Fisch. & C.A. Mey. è nidificato all'interno di Lamium; la specie L. amplexicaule è polifiletica e poliploide.[11][12][13]
Tradizionalmente la classificazione scientifica di questo genere è la seguente (ora superata dal sistema tassonomico APG - vedere la tabella in testa a questa voce):[14][15]
In riferimento alle specie spontanee del territorio italiano il genere Lamium viene suddiviso in quattro sezioni:[2]
Altri Autori comunque suddividono diversamente il genere.
Questo genere è molto polimorfo, questo comporta la presenza di diverse varietà per ogni specie, di ibridi interspecifici e naturalmente difficoltà di ordine tassonomico. In effetti alcuni Autori tendono a includere in questo genere delle specie di altri generi strettamente correlati come Lamiastrum Fabr., Galeopsis L., Wiedemannia Fisch. & C.A. Mey e Leonurus L.. (Vedere il paragrafo "Filogenesi")
Per meglio comprendere ed individuare le varie specie del genere (solamente per le specie spontanee della flora italiana) l'elenco che segue utilizza in parte il sistema delle chiavi analitiche.[5]
Queste piante, quando non sono in fase di fioritura, possono facilmente essere scambiate per un'ortica (anche se i due generi appartengono a famiglie diverse: Urticaceae è la famiglia per le “ortiche” vere). Le specie di questo genere si distinguono soprattutto per la sezione del fusto: quadrata nelle piante del genere Lamium, circolare nelle “ortiche” vere e proprie. Mentre le foglie sono molto simili: da qui il nome comune (“Falsa ortica”) derivato da credenze antiche (un dizionario del X secolo chiama queste piante “Ortica cieca”[2]) anche se naturalmente queste piante sono totalmente prive di peli urticanti e quindi non pungono (da qui un altro nome popolare per questo gruppo di specie: “Ortica morta”, ossia “Urtica mortua” dal testo Ortus Sanitatis del XV secolo[2]).
Al di là di questa apparente somiglianza con le “ortiche vere”, nell'ambito della famiglia delle Lamiaceae, diversi sono i generi “vicini” (e quindi confondibili) a quello di questa voce. Qui sono elencati alcuni:[5]
L'utilizzo di queste specie da parte dell'uomo è circoscritto principalmente al giardinaggio grazie anche alla loro elegante spiga di fiori. Sono del 1596 le prime documentazioni dell'ingresso di queste piante (L. orvala) nei giardini europei[2]. Nello sfruttamento orticolo le specie più usate sono: L. orvala, L. galeobdolon, L. garganicum e L. maculatum.
Alcune larve di lepidotteri del genere Phlogophora della famiglia delle Noctuidae e del genere Coleophora della famiglia Coleophoridae si nutrono di queste piante.
url
(aiuto). URL consultato il 23 novembre 2015. urlarchivio
(aiuto) (archiviato dall'url originale il 4 marzo 2016). Lamium L. 1753 è un genere di piante spermatofite dicotiledoni appartenenti alla famiglia delle Lamiaceae, dall'aspetto di piccole erbacee annuali o perenni dai tipici fiori labiati.
Lamium est genus plantarum florentium Lamiacearum familiae.
Lamium est genus plantarum florentium Lamiacearum familiae.
Notrelė (lot. Lamium, angl. Deadnettle, vok. Taubnessel) – notrelinių (Lamiaceae) šeimos augalų gentis, kuriai priklauso vienmetės ir daugiametės žolės. Kai kurie žmonės palaiko notreles dilgėlėmis, net ir liaudiškai vadinta netikrąja dilgėle.
Gentyje apie 40 rūšių, paplitusių Europoje, Šiaurės Afrikoje, Azijoje. Lietuvoje auga 5 rūšys:
Dovenetel (Lamium) is een geslacht uit de lipbloemenfamilie (Lamiaceae). Het geslacht bevat zowel eenjarige als vaste planten. Er worden ook cultivars gekweekt, waarvan de bladkartels soms bijna weggeselecteerd zijn.
De naam dovenetel komt van de oude betekenis doof = niet werkend, gedoofd. De bladeren en stengels lijken sterk op die van de brandnetel, maar hebben geen netels met mierenzuur. Dovenetels groeien in dezelfde stikstofrijke, niet te droge habitat als brandnetels, bijvoorbeeld in bermen en bosranden. De gelijkenis tussen de twee is daarom een geval van mimicry van Bates. De meeste dieren die kennisgemaakt hebben met de brandnetel, zullen de dovenetel met rust laten.
Toch is de dovenetel vrij gemakkelijk van de brandnetel te onderscheiden:
De ongeveer 40 soorten planten van dit geslacht zijn inheems op het Euraziatisch continent en in Noord-Afrika.
In Nederland en België komen de volgende soorten voor:
Enkele soorten die niet in de lage landen voorkomen zijn:
Voorheen werden de gele dovenetel (Lamiastrum galeobdolon) en de bonte gele dovenetel (Lamiastrum galeobdolon 'Florentinum') ook wel tot dit geslacht gerekend.
Buiten de Benelux komen nog voor:
... · Ajuga (Zenegroen) · Anisomeles · Ballota (Ballote) · Basilicum · Cleonia · Clinopodium (Steentijm) · Galeopsis (Hennepnetel) · Glechoma · Haplostachys · Hemiandra · Hyssopus · Lagochilus · Lamiastrum · Lamium (Dovenetel) · Lavandula (Lavendel) · Leonurus · Lycopus · Marrubium · Melissa (Melisse) · Mentha (Munt) · Nepeta (Kattenkruid) · Ocimum (Basilicum) · Origanum (Marjolein) · Perovskia · Phlomis · Prunella (Brunel) · Renschia · Rosmarinus · Salvia (Salie) · Satureja (Bonenkruid) · Scutellaria (Glidkruid) · Stachys (Andoorn) · Teucrium (Gamander) · Thymus (Tijm) · Vitex · Westringia · ...
Dovenetel (Lamium) is een geslacht uit de lipbloemenfamilie (Lamiaceae). Het geslacht bevat zowel eenjarige als vaste planten. Er worden ook cultivars gekweekt, waarvan de bladkartels soms bijna weggeselecteerd zijn.
Jasnota (Lamium L.) – rodzaj roślin należących do rodziny jasnotowatych. Należy do niego około 50 gatunków występujących w Europie, Azji i Ameryce Północnej[2]. Gatunkiem typowym jest Lamium purpureum L.[3].
Są to rośliny zielne o ulistnieniu naprzeciwległym, pojedynczych i ząbkowanych liściach oraz grzbiecistych kwiatach. Ich kwiaty mają kielich zrosłodziałkowy, składający się z 5 prawie równych działek, koronę składającą się z 5 płatków zrośniętych w dwie wargi, przy czym dolna warga ma dwa ząbki. Pylniki są owłosione.
Galeobdolon Adans., Lamiastrum Heist. ex Fabr., Matsumurella Makino, Wiedemannia Fisch. & C. A. Mey.
Należy do rodziny jasnotowatych (Lamiaceae) Lindl., która jest jednym z kladów w obrębie rzędu jasnotowców (Lamiales) Bromhead z grupy astrowych spośród roślin okrytonasiennych[1].
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa jasnotowe (Lamiidae Takht. ex Reveal), nadrząd Lamianae Takhtajan, rząd jasnotowce (Lamiales Bromhead), podrząd Lamiineae Bessey in C.K. Adams, rodzina jasnotowate (Lamiaceae Lindl.), plemię Lamieae Coss. & Germ., podplemię Lamiinae Endl., rodzaj jasnota (Lamium L.)[5]. W Systematyce według Crescent Bloom do rodzaju jasnota (Lamium L.) włączone zostały gatunki z rodzaju gajowiec, przez co traktuje ona nazwę Galeobdolon Huds. jako synonim jasnoty.
Jasnota (Lamium L.) – rodzaj roślin należących do rodziny jasnotowatych. Należy do niego około 50 gatunków występujących w Europie, Azji i Ameryce Północnej. Gatunkiem typowym jest Lamium purpureum L..
Lamium L. é um gênero botânico da família Lamiaceae. São plantas nativas da Europa, norte da África e Ásia.[1]
Lamium L. é um gênero botânico da família Lamiaceae. São plantas nativas da Europa, norte da África e Ásia.
Lamium L. (Urzică moartă), fam. Lamiaceae, este un gen de plante erbacee, originar din Europa, Asia și nordul Africii și cuprinde circa 45 de specii.
Lamium L. (Urzică moartă), fam. Lamiaceae, este un gen de plante erbacee, originar din Europa, Asia și nordul Africii și cuprinde circa 45 de specii.
Hluchavka (Lamium) je rod rastlín z čeľade hluchavkovité (Lamiaceae).
Slovenský názov hluchavka vznikol podľa nárečového hluchá žihľava. Tieto rastliny sa podobajú žihľavám, na rozdiel od nich však nepŕhlia – sú teda „hluché“, „mŕtve“.[1]
Hluchavka (Lamium) je rod rastlín z čeľade hluchavkovité (Lamiaceae).
Slovenský názov hluchavka vznikol podľa nárečového hluchá žihľava. Tieto rastliny sa podobajú žihľavám, na rozdiel od nich však nepŕhlia – sú teda „hluché“, „mŕtve“.
Plistersläktet (Lamium) är ett släkte i familjen kransblommiga växter[1] med cirka 40 arter i Europa, Asien och Afrika.
Blommans krona är läppformig, med övre läppen välvd över knapparna på de fyra tvådelade ståndarna. Den nedre läppens sidoflikar är ganska små och tandlika. Mellanfliken är vidgad från en smal bas. Arterna i detta släkte är medelstora eller mindre örter med korsvis motsatta blad. Tätt intill stjälken, i vinklarna mellan bladen och den fyrsidiga stjälken, sitter på de flesta relativt stora vita eller röda blommor (även gula blommor förekommer) i till varandra närmade kransar. Blommorna omges av små trattlika hylleblad som ofta har ett antal spetsiga toppar.
Plistersläktets blad är inte helt olika brännässlans blad, och i Sverige ser man ofta vitplister och brännässla precis invid varandra. Innan blommorna har slagit ut ordentligt kan man därför råka förväxla arterna. Plisterväxternas blad "bränns" dock inte.
På engelska heter nässla nettle och plister heter deadnettle. Analogt så kallade man, förr i tiden, plistrar för blindnässlor.
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
Plistersläktet (Lamium) är ett släkte i familjen kransblommiga växter med cirka 40 arter i Europa, Asien och Afrika.
Ballıbaba, ballıbabagiller (Lamiaceae) familyasından Lamium cinsini oluşturan bitki türlerine verilen ad.
Avrupa, Asya ve Kuzey Afrika'da yayılış gösteren türlerin hepsi otsu bitkidir. Bugün birkaç türü anavatanı dışındaki ılıman bölgelerde çok çabuk yayılarak natürülize olmuştur. Bir yıllık ve iki yıllık olan bu otsu bitkiler tohum ve gövdeden gelişen kökler vasıtasıyla hızlıca yayılır. Çiçeklenme, türüne göre Mart-Nisan-Mayıs-Haziran aylarında gerçekleşir.
Gövde yaprakları dairesel veya böbreksi yumurtamsı-mızrak biçimde olup yaprak kenarı kaba dişli veya testere dişilidir.
Halka yapısında 4-14 çiçek görülür. Çiçek yaprakları benzerdir. Brahteler ince uzun erken dökülür. Kaliks tüpsü-çan ya da çan biçiminde 5-10 damarlı dış yanı tüylüdür. Boyun hafif eğik veya düzgün, beş dişli biz biçimindedir. Korolla eflatun-kırmızı ya da kırmızımsı, sarımsı, kirli beyaz, iki dudaklı, dış yüzeyi tüylüdür.
Dört erkek organı (stamen) tüylü olup öndeki ikisi uzuncadır. Başçık iki gözlüdür ve birbirinden ayrılmıştır. Yumurtalık loplu ucu kesiklidir, tüysüz veya tümsekcikli, bazen de kenarı zarsıdır. Boyuncuk hemen hemen eşit iki yarıklıdır.
Ballıbabalar verimli topraklarda yetişir ve soğuğa oldukça dayanıklıdır. Çiçek renginde düşük ışık şiddeti ve ekim dönemi belirleyici rol oynar. Örneğin eflatun ve beyaz renkli çiçekler ilkbaharda dikilmeli ve ışık isteği yüksek tutulmalıdır. Sarı çiçekli türler sonbaharda tercihen gölgeli yerlere dikilmelidir. Üretimi tohumla veya erken baharda bölümlere ayırarak yapılır.
Sarı ballıbaba türünün sınıflandırmadaki yeri tartışmalıdır. Bazı botanikçiler bu cinse (Lamium) dahil ederken bazılarıda Lamiastrum galeobdolon olarak adlandırır.
Ballıbaba, ballıbabagiller (Lamiaceae) familyasından Lamium cinsini oluşturan bitki türlerine verilen ad.
Avrupa, Asya ve Kuzey Afrika'da yayılış gösteren türlerin hepsi otsu bitkidir. Bugün birkaç türü anavatanı dışındaki ılıman bölgelerde çok çabuk yayılarak natürülize olmuştur. Bir yıllık ve iki yıllık olan bu otsu bitkiler tohum ve gövdeden gelişen kökler vasıtasıyla hızlıca yayılır. Çiçeklenme, türüne göre Mart-Nisan-Mayıs-Haziran aylarında gerçekleşir.
Поширені в Європі, Азії та північній Африці. Ростуть в листяних лісах, чагарниках, як бур'ян в садах і городах, біля осель. В Україні найвідоміша глуха кропива біла — медоносна і лікарська рослина.
Це однорічна, рідше дворічна рослина заввишки 10-30 см з черешковими, яйцеподібними зарубчастими зморшкуватими листками, з розгалуженим і висхідним від лежачої основи стеблом. Рослина розсіяно-опушена. Покривні листки з короткими черешками, трикутно-яйцеподібні. Квітки білі або рожеві, сидячі. Цвіте у травні-жовтні.
Lamium là một chi thực vật có hoa trong họ Hoa môi (Lamiaceae).[3]
Chi Lamium gồm các loài:
Lamium là một chi thực vật có hoa trong họ Hoa môi (Lamiaceae).
Lamium L., Sp. Pl.: 579 (1753)
ВидыЯсно́тка (лат. Lámium) — род травянистых растений семейства Яснотковые (Lamiaceae), или Губоцветные (Labiatae); типовой род этого семейства.
Представители рода произрастают в Европе, внетропической Азии и Северной Африке.
Одно-, дву- или многолетние травы.
Стебель лежачий, сильно ветвящийся, укореняющийся в узлах. Листья зубчатые тёмно-зелёные, с серебристым пятном вдоль центральной жилки.
Цветки белые, розовые или пурпурные, в ложных мутовках, в пазухах верхних листьев.
Плод — ценобий: дробный плод, состоящий из четырёх орешковидных трёхгранных частей (эремов).
Представители рода произрастают в Европе, внетропической Азии и Северной Африке.
Предпочитает прохладные тенистые места, плодородные почвы и хорошее увлажнение. Однако легко переносит засушливые периоды и быстро восстанавливает декоративность[2].
Размножается укоренёнными отрезками побегов в конце лета.
Некоторые виды культивируются как декоративное растение, используются в качестве почвопокровных растений на тенистых участках. Большинство видов — нетребовательные, жизнестойкие растения. Предпочитают прохладные тенистые места, плодородные почвы и хорошее увлажнение. Однако легко переносят засушливые периоды и быстро восстанавливают декоративность[2].
Выведены сорта с белёсой листовой пластинкой, с серебристо-жёлтым узором на листьях, которые по сравнению с обычной окраской листьев нуждаются в более светлом местоположении.
Растения размножают укоренёнными отрезками побегов в конце лета.
Род Яснотка, как и ещё более пятидесяти родов, относится к подсемейству Яснотковые (Lamioideae) семейства Яснотковые (Lamiaceae):
отдел Цветковые, или Покрытосеменные порядок Ясноткоцветные ещё 58 порядков цветковых растенийПо информации базы данных The Plant List (2013), род включает 25 видов[3]:
Ещё пять названий видов этого рода имеют в The Plant List статус unresolved name, то есть имеются сомнения, считать ли эти описанные виды самостоятельными либо их названия следуют свести в синонимику других видов[3].
Ясно́тка (лат. Lámium) — род травянистых растений семейства Яснотковые (Lamiaceae), или Губоцветные (Labiatae); типовой род этого семейства.