The pale fox digs extensive dens made of earth. The burrows are large, with tunnels extending 10-15 meters and opening into small chambers lined with dry vegetable material (Walker, 1991; Dorst and Dandelot, 1970).
Terrestrial Biomes: desert or dune ; savanna or grassland ; scrub forest
There are ten Vulpes species. Some species have a "foxy" odor arising mainly from a gland located on the dorsal surface of the tail, not far from the base (Walker, 1991).
The pale fox may be confused with the Fennec, and it is distingished from the Rueppell's fox by its black tipped tail (Dorst and Dandelot, 1970).
The skull of the pale fox and of the Rueppell's fox are similar except that the bullae of the pale fox are slightly larger and the nasals are appreciably longer (Rosevear, 1974).
Perception Channels: tactile ; chemical
Little is known about the species. IUCN -- "insufficiently known."
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: data deficient
As a predator, the pale flox plays an important role in the balance of the ecological system and food chain.
The pale fox feeds on rodents, small animals, small reptiles, birds, eggs, vegetable matter (wild melons), and insects (Dorst and Dandelot, 1970; Grzimeck, 1990; Walker, 1990).
Animal Foods: birds; mammals; reptiles; eggs; insects
Plant Foods: fruit
Primary Diet: omnivore
The pale fox is found from Senegal to Northern Sudan and Somalia (Grzimeck 1990).
Biogeographic Regions: ethiopian (Native )
Average lifespan
Status: wild: 10.0 years.
The pale fox has an elongated, low body, relatively short legs and a narrow muzzle. Its ears are long and rounded at the tip. Its tail is bushy and is at least half as long as its body, and often fully as long. The tip of its tail is black. The upperpart of its body is pale and sandy in color, and the underpart is buffy white. The pupil of its eye generally appears elliptical in strong light. The fox's eye is surrounded by a dark ring (Walker, 1991; Rosevear, 1974).
Range mass: 1.5 to 3.6 kg.
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
No information is available on the mating system of this species.
There are 51-53 days in the gestation period of the pale fox. Three to six young are born per birth; each pup weighs 1.7-3.8 ounces, or 50-100 grams. The weaning period takes six to eight weeks. The pale fox's life span is not more than 10 years (Grzimeck, 1990).
Range number of offspring: 3 to 6.
Range gestation period: 51 to 53 days.
Range weaning age: 42 to 56 days.
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Average birth mass: 75 g.
Average number of offspring: 4.
Parental Investment: altricial
La guineu pàl·lida (Vulpes pallida) és una espècie de guineu que viu en zones àrides i semiàrides del Sàhara i Sahel africà des de Senegal al Sudan.[1] Està estesa a tot el Sahel però manquen dades científiques sobre l'espècie. Té el cos llarg amb les potes relativament curtes i el morro estret. Les orelles són llargues i arrodonides a la punta. La cua és espessa i amb taques negres. La part del dors del cos és de color pàl·lid de la sorra i al part de sota és més blanquinosa. Un anell fosc li envolta els ulls.
La guineu pàl·lida (Vulpes pallida) és una espècie de guineu que viu en zones àrides i semiàrides del Sàhara i Sahel africà des de Senegal al Sudan. Està estesa a tot el Sahel però manquen dades científiques sobre l'espècie. Té el cos llarg amb les potes relativament curtes i el morro estret. Les orelles són llargues i arrodonides a la punta. La cua és espessa i amb taques negres. La part del dors del cos és de color pàl·lid de la sorra i al part de sota és més blanquinosa. Un anell fosc li envolta els ulls.
Liška písečná (Vulpes pallida) je malá psovitá šelma, která žije v polopouštních oblastech afrického Sahelu. Jedná se o nočního živočicha, jehož způsob života je poměrně málo probádaný. Je to všežravec, jenž požírá hlodavce, malé plazy, hmyz, ptáky, vejce, bobule a rostliny. Podle IUCN jde o druh, který je poměrně rozšířený a jemuž nehrozí žádné zásadní nebezpečí, tudíž je hodnocen jako málo dotčený.
Liška písečná patří k menším druhům lišek. Tělo měří 38 – 45 cm, ocas 23 – 28 cm. Váha se pohybuje mezi 2 až 3,6 kg. Tělo je štíhlé, nohy jsou relativně dlouhé, uši nápadně velké. Zbarvení srsti je na hřbetě a bocích pískovo-krémové, na spodní části těla přechází až do téměř bílé, což je zohledněno v jejím druhovém jménu (pallida = (latinsky) bledá, anglicky "pale fox" – bledá liška). Ocas má černý konec a jeho vršek má zčásti černavý nádech.
Liška písečná žije v semiaridních oblastech Sahelu. Preferuje řídkou suchou savanu a polopoušť. Je rozšířená od Mauretánie k Rudému moři. Podle území svého výskytu vytváří několik poddruhů: Vulpes pallida pallida (Súdán), V. p. oertzeni (Čadská pánev), V. p. edwardsi (západní Afrika), V. p. harterti (Niger, Nigérie).
Způsob života lišky písečné je velmi málo prozkoumaný. Je přizpůsobená k životu v prostředí s nedostatkem vody, i když čistě pouštním oblastem se spíše vyhýbá. Žije převážně nočním životem. Vyhrabává si rozsáhlé nory, kde přečkává největší denní vedra. Lišky žijí v rodinných skupinách – samec, samice a jejich potomci. Jedná se o všežravce. Loví různé hlodavce, ještěrky a další malé plazy, ptáky, dále požírá hmyz, vejce a ve větší míře než většina ostatních psovitých šelem i různé bobule a další části rostlin. V čelistech má poměrně velké stoličky, které jí pomáhají rozžvýkat i tvrdá semena rostlin.
Březost trvá jen 7 – 8 týdnů. Samice rodí obvykle 3 – 4 mláďata. Ta jsou odstavena po 6 – 8 týdnech.
Liška písečná (Vulpes pallida) je malá psovitá šelma, která žije v polopouštních oblastech afrického Sahelu. Jedná se o nočního živočicha, jehož způsob života je poměrně málo probádaný. Je to všežravec, jenž požírá hlodavce, malé plazy, hmyz, ptáky, vejce, bobule a rostliny. Podle IUCN jde o druh, který je poměrně rozšířený a jemuž nehrozí žádné zásadní nebezpečí, tudíž je hodnocen jako málo dotčený.
Der Blassfuchs (Vulpes pallida) ist eine Art der Echten Füchse (Vulpini). Er ist in Afrika in den Halbwüstengebieten südlich der Sahara verbreitet.
Der Blassfuchs ähnelt dem im südlichen Afrika vorkommenden Kapfuchs. Er erreicht eine Schulterhöhe von 25 Zentimetern und eine Kopf-Rumpf-Länge von 38 bis 55 Zentimetern, der Schwanz ist 23 bis 29 Zentimeter lang.[1] Sein Körpergewicht beträgt etwa 2 bis 3,6 Kilogramm.[1] Die Grundfarbe des sehr dünnen Fells ist hell blass-beige, die Beine und gelegentlich auch der Rücken sind rötlichbraun. Im hinteren Bereich kann der Rücken eine dunklere Fleckung aufweisen und auch die Rückenlinie kann dunkel sein. Die Flanken sind heller als der Rücken, die Bauchseite, Gesicht und Ohrinnenseiten sind sehr hell cremefarben bis fast weiß. Um die Augen besitzen die Tiere einen dunklen Augenring, zudem sind die Vibrissen im Gesicht vergleichsweise lang. Die Beine und Ohren sind ziemlich lang, letztere an den Spitzen abgerundet. Der Schwanz ist lang und buschig, im Unterschied zum etwa gleich großen Rüppellfuchs (Vulpes ruepelli) ist die Schwanzspitze schwarz. Zudem befindet sich ein schwarzer Fleck oberhalb der Schwanzdrüse.[1]
Der Fuchs besitzt pro Oberkieferhälfte drei Schneidezähne (Incisivi), einen Eckzahn (Caninus), vier Vorbackenzähne (Praemolares) sowie zwei Backenzähne (Molares) und pro Unterkieferhälfte drei Schneidezähne, einen Eckzahn, vier Vorbackenzähne und drei Backenzähne. Insgesamt besitzen die Tiere somit 42 Zähne.[1]
Das Verbreitungsgebiet des Blassfuchses liegt in den Halbwüstengebieten des nördlichen Afrika südlich der Sahara. Es erstreckt sich vom Atlantik bis zum Roten Meer und entspricht in etwa der Sahelzone und den südlich angrenzenden trockeneren Teilen des geographischen Sudan. Es beinhaltet Teile der Staaten Mauretanien, Mali, des Senegal, Gambia, Nigeria, Niger, Burkina Faso, Benin, Kamerun, des Tschad, Sudan, Südsudan, Äthiopien und Eritrea.[2]
Der Blassfuchs bewohnt trockene Savannen und Halbwüsten und dringt gelegentlich bis in echte Wüsten vor. Anscheinend lebt er in kleinen Familiengruppen zusammen, die aus einem züchtenden Paar und dessen Nachkommen bestehen. Sie vertragen gut die in Trockenzeiten vorkommende große Hitze und brauchen kaum Wasser. Flüssigkeit gewinnen sie wohl aus den gefressenen Früchten und Beutetieren. Ganz ohne Wasser kommen sie allerdings nicht aus.[3]
Die nachtaktiven Tiere verbringen den Tag in selbst gegrabenen Erdhöhlen, die bis zu 15 m lang sein können, 2–3 m in die Tiefe gehen und die von mehreren Tieren bewohnt werde. Ein Wurf umfasst 3–4 Welpen. Die Tragezeit liegt zwischen 51 und 53 Tagen. Auffällig sind die gut entwickelten Backenzähne was auf ihre Nahrung Rückschlüsse zulässt: sie fressen wohl überwiegend Beeren, Melonen und andere Pflanzenteile aber auch bodennistende Vögel, kleinere Tiere und Aas.[3]
Kapfuchs (V. chama)
Bengalfuchs (V. bengalensis)
Blassfuchs (V. pallida)
Afghanfuchs (V. cana)
Fennek (V. zerda)
Kitfuchs (V. macrotis)
Polarfuchs (V. lagopus)
Steppenfuchs (V. corsac)
Tibetfuchs (V. ferrilata)
Rotfuchs (V. vulpes)
Rüppellfuchs (V. rueppelli)
Die wissenschaftliche Erstbeschreibung des Blassfuchses stammt von Philipp Jakob Cretzschmar aus dem Jahr 1827. Er wird gemeinsam mit elf weiteren Arten in die Gattung Vulpes eingeordnet.[5][1] Auf der Basis von morphologischen und molekularbiologischen Daten wurde er von Binninda-Emonds u. a. 1999 in eine gemeinsame Gruppe mit dem Kapfuchs (V. chama) und dem Bengalfuchs (V. bengalensis) eingeordnet und den restlichen Arten der Füchse als Schwestergruppe gegenübergestellt.[4]
Zusammen mit der Nominatform werden vier Unterarten anerkannt:[3][1]
Die International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) stuft die Art als „nicht gefährdet“ (Least concern) ein, da eine akute Bedrohung für die Bestände nicht angenommen wird.[2] Dabei wird darauf hingewiesen, dass es keine detaillierten Informationen zur Bestandsgröße gibt, die Größe des Verbreitungsgebietes sowie fehlende Bedrohungen für den Gesamtbestand jedoch keine Einstufung in eine Gefährdungskategorie nahelegen.[2]
Der Blassfuchs (Vulpes pallida) ist eine Art der Echten Füchse (Vulpini). Er ist in Afrika in den Halbwüstengebieten südlich der Sahara verbreitet.
Bladi lës[Pòtrzébné zdrzódło] (Vulpes pallida) - to je ôrt suska z rodzëznë psowatëch (Canidae). Òn mô czôrny kùńc ògóna, a żëje w Africe.
Vulpes pallida (Ліс бледны) — від клясы сысуноў атрада драпежных сямейства сабачых.
Даўжыня галавы і цела 40-55 см, даўжыня хваста 27—29 см; маса дарослых 1,5-3,6 кг. Вушы вялікія. Вібрысы доўгі. Ногі тонкі. Хвост доўгі, пушысты.
Vulpes pallida (Ліс бледны) — від клясы сысуноў атрада драпежных сямейства сабачых.
Η ωχρή αλεπού (Vulpes pallida) είναι είδος αλεπούς που βρίσκεται στη λωρίδα του αφρικανικού Σαχέλ από τη Σενεγάλη στα δυτικά μέχρι το Σουδάν στα ανατολικά.[1][2] Είναι ένα από τα λιγότερο μελετημένα είδη κυνιδών, εν μέρει λόγω του απομακρυσμένου του ενδιαιτήματος και της γούνας σε χρώμα άμμου η οποία συνδυάζεται καλά με το έδαφος που ομοιάζει με έρημο.[3]
Υπάρχουν πέντε αναγνωρισμένα υποείδη:[1]
Η ωχρή αλεπού (Vulpes pallida) είναι είδος αλεπούς που βρίσκεται στη λωρίδα του αφρικανικού Σαχέλ από τη Σενεγάλη στα δυτικά μέχρι το Σουδάν στα ανατολικά. Είναι ένα από τα λιγότερο μελετημένα είδη κυνιδών, εν μέρει λόγω του απομακρυσμένου του ενδιαιτήματος και της γούνας σε χρώμα άμμου η οποία συνδυάζεται καλά με το έδαφος που ομοιάζει με έρημο.
The pale fox (Vulpes pallida) is a species of fox found in the band of African Sahel from Senegal in the west to Sudan in the east.[1][3] It is one of the least studied of all canid species, in part due to its remote habitat and its sandy coat that blends in well with the desert-like terrain.[4]
There are five recognized subspecies:[1]
The pale fox is a small fox, with a long body and relatively short legs and an narrow muzzle. The fur is quite thin, with a pale sandy colour that turns white towards the abdomen. The back is often speckled with a blackish or a rufous colouration, with a darker mid-dorsal line. The flanks are paler than the dorsal pelage, blending into buffy-white underparts, and the legs are rufous. It has a pale face, an elongated muzzle with relatively long whiskers, and a dark ring surrounding the eye.[5]
Its tail is long and bushy, with a reddish brown color with a prominent black tip and a dark patch above the tail gland. The skull is small with a relatively short maxillary region and small sharp canine teeth.[6] The ears are large compared to other foxes but is typical of a desert inhabiting canid.[4]
Head and body length is 380–550 mm, tail length is 230–290 mm and weight 2.0–3.6 kg.[5]
Pale fox is distributed in the semi-arid Sahelian region of Africa bordering the Sahara Desert, from Mauritania and Senegal via Nigeria, Cameroon and Chad to the Red Sea. The southern border of its range extends to the savanna zones of northern Guinea.[5] It is also present in Benin, Burkina Faso, Eritrea, Ethiopia, Gambia, Mali, Niger, South Sudan and Sudan. The habitat is sandy or stony arid terrain, and the pale fox is able to relocate southwards and northwards in relation to the periodic droughts that affect these regions.[2]
The pale fox typically inhabits stony deserts and semi-deserts although it occasionally ventures south into the savanna. The pale foxes are primarily nocturnal. They are gregarious, living in shared burrows,[7] probably in small family groups with parents and their young. During the day they rest in dug burrows that can extend up to 15 meters long and descend up to 2 meters to the ground, at dusk they venture out and forage for food, which includes plants and berries as well as rodents, reptiles and insects. It has the ability to retain water from its food, and can go almost completely without drinking.[4]
Although the abundance of the pale fox is unknown, it seems to be a common species throughout its wide range. No particular threats have been identified although this fox is sometimes hunted because it raids villages and takes poultry, and it is sometimes killed by vehicles at night. The International Union for Conservation of Nature has rated its conservation status as being of "least concern".[2]
The pale fox (Vulpes pallida) is a species of fox found in the band of African Sahel from Senegal in the west to Sudan in the east. It is one of the least studied of all canid species, in part due to its remote habitat and its sandy coat that blends in well with the desert-like terrain.
El zorro pálido (Vulpes pallida) es una especie de mamífero carnívoro de la familia de los cánidos (Canidae) que habita en el Sahel africano.[2] Es una de las especies de cánido menos estudiada, debido a su hábitat remoto y el color de su pelaje, que lo oculta en las regiones semidesérticas.[3] No tiene depredadores conocidos.
El zorro pálido tiene cuerpo alargado, piernas relativamente cortas y un hocico angosto. Es un cánido relativamente pequeño, que pesa entre 1,5 y 3,6 kg. Las orejas son grandes comparadas con las de los otros zorros, pero son típicas entre sus parientes que habitan las regiones desérticas. El pelaje es generalmente de color rubio rojizo pálido, que se vuelve blanco en el vientre. Su cola es tupida, de color marrón rojizo y con la punta negra.[3]
Existen cinco subespecies reconocidas:[2]
La especie habita desde Senegal hasta el norte de Sudán y Somalia. Ocupa principalmente desiertos rocosos y semidesiertos; sin embargo, ocasionalmente se aventura a las sabanas del sur.
Es gregario y usualmente vive en grupos de tres integrantes: una hembra y dos machos,[4] aunque también puede vivir en pequeños grupos familiares compuestos por parientes y sus hijos. Posee hábitos principalmente nocturnos, y durante el día permanece en madrigueras que pueden extenderse por 15 m y que descienden hasta 2 m de profundidad. Al anochecer sale de su escondrijo para buscar alimento.
Se alimenta de plantas y bayas, roedores e insectos. Puede vivir casi completamente sin agua, pues tiene la habilidad de aprovechar el agua de su alimento.[3]
Tiene un periodo de gestación de 51 a 53 días. Cada camada se compone de 3 a 6 cachorros. Cada cría pesa, al nacer, entre 50 y 100 g. El periodo de lactancia toma de 6 a 8 semanas. La esperanza de vida no supera los 10 años.[4]
El zorro pálido (Vulpes pallida) es una especie de mamífero carnívoro de la familia de los cánidos (Canidae) que habita en el Sahel africano. Es una de las especies de cánido menos estudiada, debido a su hábitat remoto y el color de su pelaje, que lo oculta en las regiones semidesérticas. No tiene depredadores conocidos.
Vulpes pallida Vulpes generoko eta Canidae familiako ugaztun haragijale bat da.
Vulpes pallida Vulpes generoko eta Canidae familiako ugaztun haragijale bat da.
Vulpes pallida
Le Renard pâle (Vulpes pallida), est une espèce de renard qui vit entre le Sénégal et le Soudan en passant par le Mali, le Burkina Faso, le Bénin et le Niger. C'est l'une des espèces de renards les plus difficiles à observer.
La tête et le corps mesurent entre 40,6 et 45,5 cm tandis que la queue, longue et fournie, fait de 27,0 à 28,6 cm de long. Le Renard pâle pèse entre 1,5 et 3,6 kg. Les parties supérieures du corps sont de couleur beige sable pâle tiquetées de poils noirâtres. Les flancs sont plus pâles et les parties internes du corps sont blanches[1].
Le Renard pâle est un habitant des savanes. Il creuse de grands terriers : les tunnels mesurent dix à quinze mètres de long et s'ouvrent sur des chambres dont le sol est tapissé de végétaux séchés. C'est un renard essentiellement nocturne et grégaire : deux mâles et une femelle ont été observés vivant amicalement en captivité en 1965 et la femelle a donné naissance à une portée de quatre renardeaux durant le mois de juin[1].
Le régime alimentaire est composé de petits mammifères comme les rongeurs, d’œufs, de reptiles, d'oiseaux et de végétaux[1]. Le développement des molaires suggère que les végétaux, comme les baies ou les melons sauvages, forment une grande proportion de l'alimentation[2].
On dénombre à ce jour 5 sous-espèces de vulpes pallida[3] :
Une divinité importante de la cosmognonie des Dogons du Mali porte son nom.
Vulpes pallida
Le Renard pâle (Vulpes pallida), est une espèce de renard qui vit entre le Sénégal et le Soudan en passant par le Mali, le Burkina Faso, le Bénin et le Niger. C'est l'une des espèces de renards les plus difficiles à observer.
La volpe pallida (Vulpes pallida Cretzschamar, 1827) è una specie di volpe diffusa nel Sahel.[2]
La volpe pallida ha il corpo allungato con zampe relativamente corte e il muso stretto. Le orecchie sono lunghe e arrotondate sulla punta. La coda è folta e con la punta nera. Le parti del corpo superiori sono di color sabbia pallido, mentre le parti inferiori sono biancastre. Un anello scuro contorna le orecchie della volpe.
È diffusa nel Sahel, dal Senegal ad ovest al Sudan ad est.
Sono note 5 sottospecie di volpe pallida:[2]
La volpe pallida (Vulpes pallida Cretzschamar, 1827) è una specie di volpe diffusa nel Sahel.
Vulpes pallida est familiae Canidarum vulpes, quae in regionibus semi-aridis? regionis Sahel a Senegalia ad Sudaniam habitat.
Subspecies Vulpis pallidae sunt quinque:[2][3]
Vulpes pallida est familiae Canidarum vulpes, quae in regionibus semi-aridis? regionis Sahel a Senegalia ad Sudaniam habitat.
Āfrikas lapsa (Vulpes pallida) ir suņu dzimtas (Canidae) lapsu ģints (Vulpes) plēsējs.
Āfrikas lapsa dzīvo Sahela joslā Sahāras tuksnesī; Senegālā, Somālijā un Sudānā[1].
Āfrikas lapsas ķermeņa garums 40-45 cm, astes garums 25-30 cm, augstums skaustā 25 cm, svars 2-3 kg[2]. Āfrikas lapsai salīdzinoši ar citām tuksnešu lapsām ir īsas kājas un smails purns. Ausis lielas un noapaļotas. Aste kupla, ar melnu astes galu. Lapsas kažoks ir bālā smilšu krāsā, vēders balts. Tādēļ lapsu mēdz arī saukt par bālo lapsu. Acis ir it kā ierāmētas ar melnu.
Āfrikas lapsa rok garus alu labirintus, kas var sasniegt 10-15 m. Midzenis ir izklāts ar sausiem tuksnešu augiem[3]. Mātīte iznēsā bērnus 51-53 dienas, parasti piedzimst 3-6 kucēni. Tos baro ar pienu 6-8 nedēļas. Āfrikas lapsas mūžs nav ilgāks par 10 gadiem.
Āfrikas lapsas medī naktī. Tās medī grauzējus, rāpuļus, ķirzakas, putnus, kukaiņus, ēd olas un augļus[3].
Āfrikas lapsai izšķir piecas pasugas[4]:
Āfrikas lapsa (Vulpes pallida) ir suņu dzimtas (Canidae) lapsu ģints (Vulpes) plēsējs.
Āfrikas lapsa dzīvo Sahela joslā Sahāras tuksnesī; Senegālā, Somālijā un Sudānā.
Rubah pucat atau rubah pudar (Vulpes pallida) ialah satu spesies rubah yang dijumpai di dalam jalur Sahel Afrika dari Senegal di barat ke Sudan di timur[1][3] Ia merupakan salah satu spesies kanin yang paling kurang dikaji, sebahagiannya kerana habitat pedalamannya dan bulu kepasirannya yang menyamar dengan baik dengan rupa bumi kegurunan.[4]
Rubah pucat berbadan panjang dengan tungkai agak pendek dan muncung kurang lebar. Ia merupakan canid yang agak kecil dengan berat berjulat dari 4–6 lb (1.8–2.7 kg). Telinganya adalah besar berbanding dengan rubah lain tetapi tipikal bagi canid yang mendiami gurun. Bulunya pada amnya berwarna kepasiran pucat yang memutih ke arah perut. Ekor lebatnya berwarna perang kemerah-merahan dan hitam pada hujung.[4]
Rubah pucat biasanya mendiami gurun berbatuan dan separa gurun tetapi ia kadang-kadang mengembara ke selatan ke savana. Ia tinggal dalam kelompok keluarga kecil dengan induk dan anaknya. Pada siang ia berehat di dalam korok tergali yang boleh melanjut sehingga 15 meter panjang dan sedalam 2 meter ke dalam tanah, pada senja ia keluar dan mencari makanan, yang termasuk tumbuhan dan beri serta rodensia, reptilia, dan serangga.[5] Ia mempunyai kebolehan untuk mengekalkan daripada makanannya, dan boleh meneruskannya sepenuhnya tanpa meminum.[4]
Terdapat lima subspesies teraku rubah ini:[1]
Rubah pucat atau rubah pudar (Vulpes pallida) ialah satu spesies rubah yang dijumpai di dalam jalur Sahel Afrika dari Senegal di barat ke Sudan di timur Ia merupakan salah satu spesies kanin yang paling kurang dikaji, sebahagiannya kerana habitat pedalamannya dan bulu kepasirannya yang menyamar dengan baik dengan rupa bumi kegurunan.
Rubah pucat berbadan panjang dengan tungkai agak pendek dan muncung kurang lebar. Ia merupakan canid yang agak kecil dengan berat berjulat dari 4–6 lb (1.8–2.7 kg). Telinganya adalah besar berbanding dengan rubah lain tetapi tipikal bagi canid yang mendiami gurun. Bulunya pada amnya berwarna kepasiran pucat yang memutih ke arah perut. Ekor lebatnya berwarna perang kemerah-merahan dan hitam pada hujung.
Rubah pucat biasanya mendiami gurun berbatuan dan separa gurun tetapi ia kadang-kadang mengembara ke selatan ke savana. Ia tinggal dalam kelompok keluarga kecil dengan induk dan anaknya. Pada siang ia berehat di dalam korok tergali yang boleh melanjut sehingga 15 meter panjang dan sedalam 2 meter ke dalam tanah, pada senja ia keluar dan mencari makanan, yang termasuk tumbuhan dan beri serta rodensia, reptilia, dan serangga. Ia mempunyai kebolehan untuk mengekalkan daripada makanannya, dan boleh meneruskannya sepenuhnya tanpa meminum.
Terdapat lima subspesies teraku rubah ini:
Vulpes pallida pallida Vulpes pallida cyrenaica Vulpes pallida edwardsi Vulpes pallida harterti Vulpes pallida oertzeniDe oostelijke zandvos (Vulpes pallida) is een zoogdier uit de familie van de hondachtigen (Canidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Cretzschmar in 1826.
De soort komt voor in Benin, Burkina Faso, Kameroen, Tsjaad, Eritrea, Ethiopië, Gambia, Mali, Mauritanië, Niger, Nigeria, Senegal, Somalië en Soedan.
Bronnen, noten en/of referentiesDe oostelijke zandvos (Vulpes pallida) is een zoogdier uit de familie van de hondachtigen (Canidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Cretzschmar in 1826.
Blassrev (Vulpes pallida) kalles også bleikrev og afrikansk sandrev og tilhører reveslekten, som består av små rovpattedyr i hundefamilien. Blassrev er en typisk ørkenrev som holder til i de tørreste områdene av Afrika, sør for Sahara.
Blassreven bærer navnet sitt med rette. Pelsen er sandfarget med lysere og mørkere innslag noen steder på kroppen. Den kan minne om rødrev, men er betydelig mindre og kanskje noe mer langbent i forhold til størrelsen.
Hodet er relativt lite og sandfarget. Relativt store ører og et noe forlenget snuteparti, som er spisst og har ekstra lange værhår. Innsiden av ørene har lys gråhvit behåring, mens yttersiden er mer rødbrun i fargen. Øynene har sorte ringer som gjør at de virker større enn de egentlig er. Kroppen har kremhvit til sandfarget behåring og pelsen er relativt tynn. Ei mørkere stripe med behåring renner langs ryggsøylen. Bakparten kan av og til ha innslag av sort og rødbrunt i hårtuppene. Nedover flankene blir den gradvis lysere. Undersiden (buken og innsiden av lemmene) er nærmest hvit, mens yttersiden av lemmene er blek rødbrune. Halen er lang og busket, blek rødbrun med sort haletipp.
Blassreven veier omkring 2-3,6 kg. Kroppslengden er ca. 38-55 cm, hodet inkludet. Halen måler ca. 23-29 cm.
Blassrev er utbredt i tilknytning til Sahelregionen i Afrika, fra Mauritania, Senegal og (muligens) Guinea ved atlanterhavskysten i vest, via Mali, Burkina Faso, Benin, Niger, Nigeria, Tsjad, Kamerun og Sudan, til Etiopia, Eritrea og (muligens) Somalia ved rødehavskysten i øst. I tillegg knytter det seg usikkerhet med hensyn til om den også kan finnes i deler av den Den sentralafrikanske republikk og Algerie.
Blassrev habiterer tørre områder med mye sand og stein, noe som inkluderer de sørligste områdene i Sahara og Sahel. Det er også mulig at den habiterer savannen i Guinea. Den finnes også i tilknytning til jordbruksarealer og menneskelige bosetninger innenfor utbredelsesområdet.
Arten finnes i: Benin, Burkina Faso, Eritrea, Etiopia, Gambia, Kamerun, Mali, Mauritania, Niger, Nigeria, Senegal, Sudan, Sør-Sudan og Tsjad.[1]
Svært lite er kjent om atferden til denne ørkenreven, men den er sosial og lever i par eller mindre familiegrupper. I fangenskap er det kjent at ei tispe og to hanner kan fungere godt sammen. Den er nattaktiv og hviler i ei hule som kan romme flere individer på dagtid.
Det er kjent at denne reven kan grave ut svært komplekse huler, som kan ligge 2-3 meter under bakkenivået og strekke seg opptil 15 meter i lengderetningen. Hulen isoleres med tørr vegetasjon som dyrene finner i nærheten.
Paringstiden er trolig i mars-april. Tispa går drektig i ca. 51-53 dager, hvoretter hun føder et kull på 3-6 valper som hun trolig ammer i 6-8 uker.
Artens godt utviklede molarer antyder at denne reven trolig for det meste er planteetende, men man vet at den også jakter og spiser gnagere, fugler, egg, reptiler og virvelløse dyr. Det er også kjent at den kan ta bufe som hønsefugl. Av planteføde spiser den bær og frukt som meloner og annet den måtte komme over.
Det har blitt beskrevet fem underarter, men kun fire av dem er tatt med her (etter Coetzee[2] 1977).
Blassrev (Vulpes pallida) kalles også bleikrev og afrikansk sandrev og tilhører reveslekten, som består av små rovpattedyr i hundefamilien. Blassrev er en typisk ørkenrev som holder til i de tørreste områdene av Afrika, sør for Sahara.
Lis blady[3], lis afrykański (Vulpes pallida) – gatunek drapieżnego ssaka z rodziny psowatych, występującego w Afryce w pasie od Senegambii do Morza Czerwonego (tzw. strefa Sahelu)[4][2].
Niewielki lis o wydłużonym wąskim pysku, z kształtu przypominający fenka, ma jednak dłuższe nogi i mniejsze, bardziej zaokrąglone uszy, jest też większy. Futro jasnopłowe, ogon puszysty, rudy z ciemnym zakończeniem. Brzuch i pysk białawe.
Najczęściej żywi się owocami, gryzoniami, małymi gadami, ptakami i jajami.
Biologia tych zwierząt jest słabo poznana. W miocie najczęściej 3 do 4 młodych.
Aktywny wieczorem i w nocy; żyje w grupach rodzinnych lub parach. Zamieszkują długie nory na głębokości 2-3 metrów, wysłane trawą.
Zamieszkuje piaszczyste i kamieniste sawanny w pasie równoleżnikowym od Senegambii do Morza Czerwonego.
Wyróżnia się pięć podgatunków lisa afrykańskiego[4]:
Status lisa afrykańskiego i ewentualne zagrożenia dla tego gatunku nie zostały określone. Prawdopodobnie wyrządza pewne szkody w hodowli drobiu, dlatego może być tępiony jako szkodnik.
Lis blady, lis afrykański (Vulpes pallida) – gatunek drapieżnego ssaka z rodziny psowatych, występującego w Afryce w pasie od Senegambii do Morza Czerwonego (tzw. strefa Sahelu).
A raposa-pálida (Vulpes pallida) é uma espécie de raposa que habita as regiões semi-áridas do Sahel, do Senegal e do Sudão. É muito difundida em todo o Sahel.[2] É uma das espécies de canídeos menos estudadas, em parte devido ao seu habitat remoto e sua pelagem arenosa que combina bem com o terreno semelhante ao deserto.[3]
A raposa pálida é uma raposa pequena, de corpo longo, com pernas relativamente curtas e focinho estreito. A parte de cima de seu corpo tem uma cor pálida-areia, enquanto a parte de baixo é esbranquiçada. O dorso é frequentemente salpicado com uma coloração enegrecida ou ruiva, com uma linha médio-dorsal mais escura. Os flancos são mais claros do que a pelagem dorsal, fundindo-se em partes inferiores de cor branca leitosa, e as pernas são ruivas. Tem um rosto pálido, um focinho alongado com bigodes relativamente longos e um anel escuro envolve os olhos da raposa.[4]
Sua cauda é longa e espessa, com uma cor marrom avermelhada e uma ponta preta proeminente. Há também uma mancha escura acima da glândula caudal. O crânio é pequeno, com uma região maxilar relativamente curta e pequenos dentes caninos pontiagudos. As orelhas são grandes em comparação com outras raposas, mas é típico para um canídeo que habita desertos.[3][5]
O comprimento da cabeça e do corpo é varia de 380–550 mm, a cauda possui 230–290 mm de comprimento, e seu peso típico de 2,0–3,6 kg.[4]
Há 5 subespécies reconhecidas desta raposa:[2]
A raposa-pálida é distribuída na região semi-árida do Sahel da África na fronteira com o Deserto do Saara, da Mauritânia e Senegal via Nigéria, Camarões e Chade para o Mar Vermelho. A fronteira sul de sua distribuição estende-se às zonas savana do norte Guiné.[4] Também está presente em Benin, Burkina Faso, Eritreia, Etiópia, Gâmbia, Mali, Níger, Sudão do Sul e Sudão. O habitat é terreno arenoso ou árido pedregoso, e a raposa-pálida é capaz de se deslocar para o sul e para o norte em relação às secas periódicas que afetam essas regiões.[1]
A raposa-pálida normalmente habita desertos pedregosos, semi-desertos e ocasionalmente savanas. As raposas-pálidas são principalmente noturnas. São gregárias, vivem em tocas compartilhadas,[5] provavelmente em pequenos grupos familiares formados pelos pais e seus filhotes. Durante o dia eles descansam em tocas escavadas que podem se estender por até 15 metros de comprimento e descer até 2 metros até o solo.[3]
Raposas-pálidas se alimentam de roedores, pássaros que fazem ninhos no solo e seus ovos, répteis e material vegetal, como frutas silvestres. Elas também podem capturar e comer aves domésticas.[5]
A raposa-pálida (Vulpes pallida) é uma espécie de raposa que habita as regiões semi-áridas do Sahel, do Senegal e do Sudão. É muito difundida em todo o Sahel. É uma das espécies de canídeos menos estudadas, em parte devido ao seu habitat remoto e sua pelagem arenosa que combina bem com o terreno semelhante ao deserto.
Sandräv (Vulpes pallida) är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae).
Denna art liknar den i Sydafrika förekommande kamaräven (Vulpes chama). Den når en kroppslängd (huvud och bål) av 38 till 55 cm och en svanslängd av 23 till 29 cm. Vikten ligger vid 2,0 till 3,6 kilogram.[2] Mankhöjden är ungefär 25 centimeter.[3]
Extremiteterna och öronen är jämförelsevis långa och de sistnämnda vid spetsen avrundade. Pälsens grundfärg är ljust beige, extremiteter och ibland även ryggen är rödbrun. Buken och ansiktet är ljusare, ibland nästan vit. Ansiktet kännetecknas av långa morrhår och mörka ringar kring ögonen. En mörk fläck på den rödbruna svansens ovansida markerar en körtel.[2] I motsats till arten Vulpes rueppelli som är lika stor har sandräven en svart svansspets, kortare öron och en kortare svans.[2]
Arten förekommer i halvöknar och savanner i norra Afrika och söder om Sahara. Utbredningsområdet sträcker sig från Atlanten till Röda havet och motsvarar ungefär Sahelzonen och regionen Sudan (bilâd as-sûdân). Ibland besöker sandräven kultiverade områden.[1]
Bredvid savannen förekommer arten ibland i halvöknar och öknar. Vanligen lever sandräven i mindre familjegrupper som består av ett par och deras ungar från olika generationer. Ibland syns bara två individer tillsammans.[2] Dessa djur är aktiva på natten och vilar på dagen i sina bon som består av upp till 15 meter långa tunnlar. Tunnlarna ligger ibland 2 till 3 meter under markytan och dessutom finns ett större rum som fodras med växtdelar.[4] Per kull föds 3 till 6 ungar efter uppskattningsvis 7 till 8 veckor dräktighet. Ungarna diar sin mor cirka 6 till 8 veckor.[2] Arten är en allätare vad som syns i de väl utvecklade molarerna. Födan består bland annat av frukter, bär och andra växtdelar samt av gnagare, mindre kräldjur, fåglar och deras ägg. Troligtvis ingår även insekter i födan.[4]
Troligen kan sandräven leva 6 år i naturen. Den äldsta kända individen i fångenskap blev däremot bara 3 år gammal.[2]
Sandräven är en av 12 arter i släktet Vulpes inom familjen hunddjur.[5] Vanligen listas 4 eller 5 underarter.[5][4]
Soluk tilki (Vulpes pallida), köpekgiller (Canidae) familyasından bir tilki türü.
Soluk tilkinin yapısı Güney Afrika tilkisini andırmaktadır. Bacakları ve kulakları bayağı uzundur. Kulakların uçları diğer tilkilerden daha yuvarlağımsıdır. Vücudu soluk bej rengindedir, bacakları ve bazen sırtı kırmızımsı kahverengi olur. Karın kısmı, yüzü ve kulaklarının iç kısımları daha açık renk, neredeyse beyaz renk olur. Aşağı yukarı kum tilkisi'nin büyüklüğündedir ama soluk tilkinin bundan farklı olarak kuyruğunun ucu siyah renk olur.
Soluk tilki Kuzey Afrika'nın güneyinde, yani Sahel Çölü'nün güneyinde, Atlas Okyanusu'ndan Kızıldeniz'e kadar varan bir şerit içersinde yayılım gösterir.
Soluk tilki kuru çalılık alanlarda ve yarı çöllerde bulunur. Bazen hatta çöle de girer. Küçük aile grupları içerisinde yaşadığı tahmin edilir. Bu gruplar diğer grup içerisinde yaşayan köpekgillerde de olduğu gibi, bir üreyen çift ve bunların yavrularından oluşur. Dişi tilki dünyaya 3-4 yavru getirir.
Soluk tilkiler gece aktif hayvanlardır. Gündüzleri, kendi kazdıkları, 15 m. uzunluğa varan ve 2-3 metre derinliğe kadar inen mağaralarda geçirirler.
Beslenmeleri kemiriciler, küçük sürüngenler, kuşlar, yumurtalar ve meyvelerden oluşur. Ayrıca böcek yedikleri tahmin edilir.
Bu şablon nesli tükenmiş türleri içermemektedir.
Soluk tilki (Vulpes pallida), köpekgiller (Canidae) familyasından bir tilki türü.
Морфометрія. Довжина голови й тіла: 406—455 мм, хвіст: 270—286 мм, вага: 1.5—3.6 кг.
Опис. Верхня частина тіла блідо-піщано-коричувата, дещо залита чорнуватим кольором, боки блідіші і низ буро-жовто-білий. Хвіст довгий і пухнастий. . [2]
Нори великі, з тунелями, що простягаються на 10-15 метрів і відкриваються в камери, встелені сухою рослинністю. Веде в основному нічний спосіб життя. Поживою для V. pallida є гризуни, невеликі рептилії, птахи, яйця та рослинний матеріал. Живе громадами. [2]
Основні загрози невідомі, хоча переслідування через крадіжки курей можуть мати місце. Ймовірно знаходиться в охоронних районах, але достовірної інформації про це нема.[1]
Cáo lông nhạt, tên khoa học Vulpes pallida, là một loài động vật có vú trong họ Chó, bộ Ăn thịt. Chúng được Cretzschmar mô tả năm 1826.[2]
Đây là một loài cáo được tìm thấy ở dải Sahel châu Phi từ Sénégal ở hía tây đến Sudan ở phía đông.[2][3] Đây là một trong những nghiên cứu của tất cả các loài chó, một phần do nơi sống xa xôi hẻo lánh của nó và màu lông lẫn với màu cát sa mạc của nó.[4] Nó có thân dài và chân khá ngắn và mõm hẹp. Nó cân nặng từ 4-6 pound. Tai lớn so với các loài cáo khác nhưng có đặc trưng của loài cáo ở sa mạc. Lông nói chung là một màu cát nhạt chuyển sang màu trắng về phía bụng. Đuôi rậm lông màu nâu đỏ và màu đen ở đầu.[4]
Chúng thường sống ở sa mạc đá và bán sa mạc mặc dù thỉnh thoảng đi vào phía nam vào thảo nguyên. Nó sống trong các nhóm gia đình nhỏ với cha mẹ và các con cáo con. Trong ngày chúng nghỉ ngơi trong hang có thể dài lên đến 15 mét dài và xuống đến 2 mét xuống đất, hoàng hôn xuống chúng ra ngoài kiếm thức ăn bao gồm thực vật và quả mọng cũng như động vật gặm nhấm, bò sát và côn trùng[5]. Nó có khả năng giữ nước từ thức ăn của nó, và có gần như nhịn uống hoàn toàn[4].
Có năm phân loài được công nhận:[2]
Cáo lông nhạt, tên khoa học Vulpes pallida, là một loài động vật có vú trong họ Chó, bộ Ăn thịt. Chúng được Cretzschmar mô tả năm 1826.
Đây là một loài cáo được tìm thấy ở dải Sahel châu Phi từ Sénégal ở hía tây đến Sudan ở phía đông. Đây là một trong những nghiên cứu của tất cả các loài chó, một phần do nơi sống xa xôi hẻo lánh của nó và màu lông lẫn với màu cát sa mạc của nó. Nó có thân dài và chân khá ngắn và mõm hẹp. Nó cân nặng từ 4-6 pound. Tai lớn so với các loài cáo khác nhưng có đặc trưng của loài cáo ở sa mạc. Lông nói chung là một màu cát nhạt chuyển sang màu trắng về phía bụng. Đuôi rậm lông màu nâu đỏ và màu đen ở đầu.
Chúng thường sống ở sa mạc đá và bán sa mạc mặc dù thỉnh thoảng đi vào phía nam vào thảo nguyên. Nó sống trong các nhóm gia đình nhỏ với cha mẹ và các con cáo con. Trong ngày chúng nghỉ ngơi trong hang có thể dài lên đến 15 mét dài và xuống đến 2 mét xuống đất, hoàng hôn xuống chúng ra ngoài kiếm thức ăn bao gồm thực vật và quả mọng cũng như động vật gặm nhấm, bò sát và côn trùng. Nó có khả năng giữ nước từ thức ăn của nó, và có gần như nhịn uống hoàn toàn.
Vulpes pallida (Cretzschmar, 1826)
ПодвидыАфрика́нская лиси́ца (лат. Vulpes pallida)— млекопитающее из рода лисиц семейства псовых. Это очень скрытные животные, об их жизни мало что известно. Образует 5 подвидов.[1]
Строением своего тела африканская лисица напоминает рыжую лисицу, однако она обладает меньшими размерами, более длинными ногами и более длинными ушами. Длина её тела 38-45 см, длина хвоста 28-29 см. Высота в плечах 25 см. Масса тела — 1,5-3,6 кг.[2] Окрас светло-рыжий, коричневатый, хвост рыжевато-коричневатый с чёрным концом. Лапы и спина рыжие. Посередине спины располагается тёмная полоса. Нижняя сторона тела, морда и изнанки ушей — белые.[2] У африканских лисиц пушистый хвост, у взрослых особей глаза окружены тёмным выразительным ободком.[2]
Африканские лисицы — это очень плохо изученные животные. Полагается, что они живут небольшими семейными группами, состоящих из взрослых самцов, самок и молодняка.[3] Африканские лисицы роют обширные норы, до 15 метров длиной и 2-3 метров глубиной. Эти норы помогают лисицам избежать дневной жары, а с наступлением сумерок они выходят на поиски пищи.
Африканские лисицы населяют сухие песчаные или каменистые пустыни, часто проникает на юг, в Гвинейскую саванну. Иногда лисицы могут поселяться и возле человеческого жилья, где более обильное и доступное продовольствие.[4]
В отличие от других лисиц, африканская лисица наиболее травоядна среди своих сородичей. В её рационе присутствуют в основном трава, ягоды и фрукты. Но иногда она может ловить и съедать мелких животных, таких как грызуны, ящерицы и беспозвоночные.[3] Из своей еды лисицы получают достаточно влаги, для того чтобы выжить в долгий, жаркий, сухой сезон в их среде обитания — пустыне.
Беременность у африканских лисиц длится 7-8 недель. В помёте бывает 3-4 щенка массой по 50-100 г.[4] Щенки растут очень быстро и отлучаются от своих родителей к 6-8 неделям жизни.[3]
Естественные враги африканской лисицы неизвестны. Лисица подвергается преследованию человеком в тех местах, где иногда нападает на домашнюю птицу.[4]
Африканские лисицы в неволе живут 3 года, но есть основания полагать, что в природе они способны жить вдвое больше.[3]
Африканские лисицы обитают в Африке к югу от пустыни Сахара. Они распространены в Сомали, Сенегале и Судане.
Африка́нская лиси́ца (лат. Vulpes pallida)— млекопитающее из рода лисиц семейства псовых. Это очень скрытные животные, об их жизни мало что известно. Образует 5 подвидов.
オグロスナギツネ(Vulpes pallida)は、哺乳綱ネコ目(食肉目)キツネ属に分類される食肉類。
エチオピア、エリトリア、カメルーン、ガンビア、スーダン、セネガル、チャド、ナイジェリア、ニジェール、ブルキナファソ、ベニン、マリ共和国、モーリタニア、リビア[1][3]
体長40 - 47センチメートル[2]。尾長27 - 35センチメートル[2]。体高25センチメートル[2]。体重1.5 - 3.6キログラム[2][5]。全身は短い体毛で被われる[2][4]。背面の毛衣は淡黄褐色や淡橙褐色で[4]、黒い体毛が混じる個体もいる[2]。尾基部や先端の毛衣は黒い[2]。
耳介内側の毛衣は白い[2]。鼻面は短い[2]。眼の周囲に黒い斑紋が入り[5]、眼の内側から口唇にかけても黒い斑紋が入る[2]。
出産直後の幼獣は体重50 - 100グラム[5]。
2005年現在は5亜種に分ける説もある[3]。
荒地やサバンナと森林の移行帯などに生息する[2]。夜行性[2]。家族群を形成して生活すると考えられている[2]。10 - 15メートルに達する巣穴を掘って生活し、巣穴の中には乾燥した植物などを敷く[2][5]。
食性は雑食で、小型哺乳類、鳥類やその卵、爬虫類、昆虫、植物質などを食べる[2][5]。
繁殖形態は胎生。妊娠期間は51 - 53日[5]。3 - 6頭の幼獣を産む[5]。授乳期間は6 - 8週間[5]。生後1年で性成熟すると考えられている[2]。
家禽を食害することがある[1]。スーダンでは肉が喘息の薬になると信じられている[1]。
石油や天然ガスの採掘、交通事故などが懸念されているが、確認されている限りでは生息数が大きく変動するような影響はないと考えられている[1]。
검은꼬리모래여우(Vulpes pallida)는 여우속(Vulpini)의 한 종이다.
검은꼬리모래여우는 남아프리카에 서식하는 케이프여우와 흡사하다. 다리와 귀는 상당히 길고 귀 끝은 둥글다. 등쪽털의 대부분은 창백한 베이지색이며, 다리와, 등의 일부는 붉은 빛이 도는 갈색이다. 배쪽과 머리, 귀 안쪽은 더 밝으며 거의 하얀색인 경우도 있다. 비슷한 크기의 흰꼬리모래여우(Vulpes ruepelli)와는 달리 검은꼬리모래여우는 꼬리 끝이 검다.
어깨높이는 25cm에 달하며, 머리-몸통 길이는 45cm이다. 몸무게는 대략 3kg정도가 나간다.
† 포클랜드늑대
남아메리카여우속개(회색늑대의 아종)
붉은늑대(코요테와 회색늑대의 혼종?)
검은꼬리모래여우의 서식지는 북아프리카의 사바나지대와 사하라사막의 남쪽에 있다. 이 서식지는 대서양에서 홍해까지 퍼져있고 이는 사헬지대와 거의 일치한다.[5]
검은꼬리모래여우는 건조한 사바나와 반사막지대에 서식하며, 완전한 사막지대까지 진입하는 경우도 있다. 한 쌍의 부모 여우와 그들의 새끼 여우로 구성된 가족 집단을 이루어 사는 것으로 추정된다. 검은꼬리모래여우는 야행성이며 낮에는 스스로 만든 굴에서 시간을 보낸다. 이 굴은 최대 15m 길이까지 이르며 2m~3m 깊이까지 내려간다. 한번 출산에 3마리에서 4마리 새끼를 낳는다. 먹이로는 설치류, 작은 파충류, 새와 그들의 알, 과일, 관목열매 등을 모두 먹는다. 곤충 또한 먹는 것으로 보인다.