Ar skoul Madagaskar[1] a zo un evn-preizh, Circus macrosceles an anv skiantel anezhañ.
Bevañ a ra al labous e Madagaskar hag inizi Komorez[2].
Diouzh an evnoniourien e vez renket ar skouled en urzhiad Accipitriformes pe Ciconiiformes pe Falconiformes.
Ar skoul Madagaskar a zo un evn-preizh, Circus macrosceles an anv skiantel anezhañ.
L'arpella de Madagascar (Circus macrosceles) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita aiguamolls i praderies humides de Madagascar i les illes Comores.
L'arpella de Madagascar (Circus macrosceles) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita aiguamolls i praderies humides de Madagascar i les illes Comores.
Die Madagaskarweihe (Circus macrosceles) ist eine große Art der Weihen, die ausschließlich auf Madagaskar vorkommt. Die geringfügig größeren Weibchen sind auf der Körperoberseite graubraun, die Männchen kontrastreich schwarz und weiß.[1] Die Madagaskarweihe galt lange als eine Unterart der Réunionweihe. Diese ist jedoch deutlich kleiner und unterscheidet sich außerdem in mehreren Merkmalen.
Die Bestandssituation der Madagaskarweihe wird von der IUCN mit gefährdet (endangered) angegeben.[2] Es werden keine Unterarten unterschieden.
Die Madagaskarweihe erreicht eine Körperlänge von 54 bis 59 Zentimeter. Die Flügel haben bei den Männchen eine Länge von 39 bis 42 Zentimeter, bei den Weibchen von 42 bis 44 Zentimeter.[3] Die Flügelspannweite beträgt 105 bis 140 Zentimeter. Das Gewicht liegt bei den Männchen etwa 600 Gramm, die Weibchen werden bis zu 910 Gramm schwer.[2] Die Augen adulter Vögel sind gelb. Der Schnabel ist gelb, die Wachshaut ist gelb bis grünlich gelb. Die Beine und Füße sind bei beiden Geschlechtern gelb.
Männchen haben eine kontrastreiche Gefiederfärbung aus Schwarz-, Grau- und Weißtönen. Der Gesichtsschleier ist einheitlich schwarz, er wird anders als bei der Réunionweihe von einem rein schwarzen Kragen eingefasst, der sich von Hinterkopf und Nacken über die Kehle bis zur Brust zieht. Rücken und Oberflügeldecken sind einheitlich schwarz, lediglich der Flügelbug ist weiß gefärbt. Die grauen Hand- und Armschwingen des Männchens sind ohne jegliche Querbänderung; die äußeren sechs Handschwingen sind vollständig schwarz. Der Bürzel ist weiß, die Steuerfedern oberseits einheitlich grau mit einer vier schwarzen Querbändern. Der Bauch und die Schenkel sind einheitlich weiß und weisen bei einigen Individuen einige wenige schwarze Strichel auf.
Die Weibchen haben einen vom Schnabel ausgehend radial braun-weiß gestrichelten Kopf. Die Strichelung ist auf dem Gesichtsschleier dunkler und dichter als auf dem Rest des Kopfes. Rücken und Flügel sind blass braungrau mit einer dunklen Strichelung auf den Flügeldecken und Querbändern auf den Hand- und Armschwingen. Der Bürzel ist weiß gefärbt, die Schwanzfedern sind auf der Oberseite braun und zeigen eine breite, dunkle Bänderung.
Die Madagaskarweihe kommt fast ausschließlich auf Madagaskar vor. Sie wurde auch auf schon auf den zu den Komoren gehörenden Inseln Mayotte beobachtet, ist dort aber vermutlich nur ein seltener Irrgast.[2]
Auf Madagaskar kommt diese Weihe entlang von Seen mit ausgedehnten Schilfgürteln, auf Reisfeldern, sowie auf feuchtem Grasland vor. Sie jagt auch über trockeneren Agrarflächen und entlang von Waldrändern.
Die Lebensweise ist bislang noch wenig erforscht, Madagaskarweihen werden jedoch gewöhnlich einzelgängerisch oder paarweise beobachtet. Sie frisst überwiegend kleine Wirbeltiere wie Amphibien, Reptilien, Nagetiere und Vögel.
Die Brutzeit fällt in den Zeitraum von Dezember bis Juli. Das Nest wird auf dem Boden gebaut. Die Gelegegröße beträgt drei bis sechs Eier. Die Brutzeit beträgt 33 bis 36 Tage, die Nestlinge sind nach 45 bis 50 Tagen flügge. Das Männchen versorgt die Jungvögel für weitere zwei Monate mit Nahrung.[4]
Die Madagaskarweihe (Circus macrosceles) ist eine große Art der Weihen, die ausschließlich auf Madagaskar vorkommt. Die geringfügig größeren Weibchen sind auf der Körperoberseite graubraun, die Männchen kontrastreich schwarz und weiß. Die Madagaskarweihe galt lange als eine Unterart der Réunionweihe. Diese ist jedoch deutlich kleiner und unterscheidet sich außerdem in mehreren Merkmalen.
Die Bestandssituation der Madagaskarweihe wird von der IUCN mit gefährdet (endangered) angegeben. Es werden keine Unterarten unterschieden.
The Malagasy harrier (Circus macrosceles) is a bird of prey belonging to the marsh harrier group of harriers. It inhabits Madagascar and the Comoro Islands in the Indian Ocean. It was formerly regarded as a subspecies of the Réunion harrier (C. maillardi) but is increasingly treated as a separate species. It is also known as the Madagascar harrier, Madagascar marsh harrier or Malagasy marsh harrier.
It is about 42–55 cm long; the female is up to 13% larger than the male. The male has a blackish back and a greyer head with dark streaks. The underparts and rump are whitish and the tail is grey with dark bars. The forewings and wingtips are blackish while the secondaries are grey with dark bars. Females are browner than the males.
The Réunion harrier is smaller and darker with shorter legs and shorter, more rounded wings. Males have a blacker head and plainer secondaries and tail.
In Madagascar it is found in marshland and grassland across the island except for the south. It is generally scarce with the largest numbers in the north-west. It occurs from sea-level up to 1800 m. On the Comoros it is more often found in drier habitats and in forested areas. It has occurred on all four main islands but there are no recent records from Mayotte.
Its population size is uncertain but is estimated to be between 250 and 999 individuals. It is thought to be declining as a result of hunting and habitat destruction and is classed as endangered by BirdLife International.
It feeds mainly on birds such as the Madagascar partridge and also takes reptiles, amphibians, rodents and insects. It typically feeds by flying low over the ground and dropping down rapidly when it spots its prey. It will also hunt over the canopy of forests.
It breeds in marshland, building a nest of grass and stems on the ground or low in a bush. The white eggs are incubated for about 32–34 days and the young birds fledge after 42–45 days.
The Malagasy harrier (Circus macrosceles) is a bird of prey belonging to the marsh harrier group of harriers. It inhabits Madagascar and the Comoro Islands in the Indian Ocean. It was formerly regarded as a subspecies of the Réunion harrier (C. maillardi) but is increasingly treated as a separate species. It is also known as the Madagascar harrier, Madagascar marsh harrier or Malagasy marsh harrier.
La Madagaskara cirkuo aŭ Madagaskara marĉocirkuo (Circus macrosceles) estas rabobirdo de la subfamilio de cirkuoj kaj familio de Akcipitredoj. Ĝi loĝas en Madagaskaro kaj la Komoroj en la Hinda Oceano. Ĝi estis iam konsiderata subspecio de la Reunia cirkuo (C. maillardi) sed ĝi estas pli kaj pli traktata kiel separata specio.
Ĝi estas ĉirkaŭ 59 cm longa; la ino estas ĝis 13 % pli granda ol la masklo. Tiu havas nigrecan dorson kaj pli grizan kapon kun malhela strieco. La subaj partoj kaj pugo estas blankecaj kaj la vosto estas griza kun malhelaj strioj. La antaŭflugiloj kaj flugilpintoj estas nigrecaj dum la duarangaj estas grizaj kun malhelaj strioj. La inoj estas pli brunaj ol la maskloj.
La Reunia cirkuo estas pli malgranda kaj pli malhela kun pli mallongaj kruroj kaj pli mallongaj kaj pli rondoformaj flugiloj. Maskloj havas pli nigran kapon kaj pli senmarkajn duarangajn kaj voston.
En Madagaskaro ĝi troviĝas en marĉoj kaj herbejoj tra la insulo escepte sude. Tiu afrotropisa specio estas ĝenerale malabunda kun plej grandaj nombroj nordokcidente. Ili loĝas el marnivelo ĝis 1800 m. Ĉe Komoroj ĝi troviĝas plej ofte en plej sekaj biotopoj kaj en arbaraj areoj. Ili loĝis en ĉiuj el la kvar ĉefaj insuloj sed ne estas ĵusaj vidaĵoj el Majoto.
Ties populacigrando estas necerta sed estas ĉirkaŭkalkulata je inter 250 kaj 999 individuoj. Oni supozas, ke ĝi malpliiĝas kiel rezulto de ĉasado kaj habitatodetruo kaj estas klasata kiel vundebla fare de BirdLife International.
Ili manĝas ĉefe birdojn kiaj la Madagaskara perdriko kaj ankaŭ predas reptiliojn, amfibiojn, rodulojn kaj insektojn. Ĝi tipe manĝas per malalta flugado supergrunde kaj subenfalado rapide kiam ĝi vidas sian predon. Ili ĉasas ankaŭ super la kanopeo de arbaroj.
Ili reproduktiĝas en marĉoj, konstruante neston el herboj kaj tigetoj supergrunde aŭ malalte en arbusto. La ino demetas blankajn ovojn kiuj estas kovataj dum ĉirkaŭ 32-34 tagoj kaj la elnestiĝo okazas post 42-45 tagoj.
La Madagaskara cirkuo aŭ Madagaskara marĉocirkuo (Circus macrosceles) estas rabobirdo de la subfamilio de cirkuoj kaj familio de Akcipitredoj. Ĝi loĝas en Madagaskaro kaj la Komoroj en la Hinda Oceano. Ĝi estis iam konsiderata subspecio de la Reunia cirkuo (C. maillardi) sed ĝi estas pli kaj pli traktata kiel separata specio.
El aguilucho lagunero malgache (Circus macrosceles)[2] es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae endémica de Madagascar y las islas Comoras, en el océano Índico. Anteriormente se clasificaba como una subespecie del aguilucho lagunero de Reunión (C. maillardi) pero en la actualidad se consideran especies separadas.[3]
El aguilucho lagunero malgache mide entre 42–55 cm de largo. La hembra es hasta un 13% mayor que el macho. El macho tiene la espalda negruzca y la cabeza grisácea con veteado oscuro. Sus partes inferiores y el obispillo son blanquecinos y su cola es gris con listado oscuro. la parte frontal y las puntas de las alas son negruzcas, mientras que las secundarias son grises con listado oscuro. Las hembras son más parduzcas que los machos.
El aguilucho lagunero de Reunión es más pequeño y oscuro, tiene las patas más cortas y las alas más redondeadas. Sus machos tienen la cabeza más negra y las plumas secundarias y réctrices presentan menos listado.
Se encuentra en las marismas y herbazales de la isla de Madagascar salvo en el sur. En general es escaso y sus poblaciones más importantes están en el noroeste. Está presente desde el nivel del mar hasta los 1800 metros de altitud. En las Comoras es más frecuente en hábitats más secos y zonas forestales. Ocupaba las cuatro islas principales pero no hay registros recientes en Mayotte.
El tamaño exacto de su población es desconocido pero se estima entre 250 y 999 individuos. Su población está en declive por la pérdida de hábitat y la caza por lo que está clasificada como vulnerable por BirdLife International.
Se alimenta principalmente de aves como la perdiz malgache aunque también caza reptiles, anfibios, roedores e insectos. Generalmente caza volando bajo y dejándose caer rápidamente para atrapar a sus presas en el suelo. También puede cazar por encima del dosel del bosque.
Cría en las marismas, construyendo su nido en el suelo o en un arbusto bajo. Incuba sus huevos blancos durante 32–34 días y sus polluelos se desarrollan tras 42–45 días.
El aguilucho lagunero malgache (Circus macrosceles) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae endémica de Madagascar y las islas Comoras, en el océano Índico. Anteriormente se clasificaba como una subespecie del aguilucho lagunero de Reunión (C. maillardi) pero en la actualidad se consideran especies separadas.
Circus macrosceles Circus generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Circus macrosceles Circus generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Circus macrosceles
Le Busard de Madagascar (Circus macrosceles) est une espèce d'oiseaux de la famille des Accipitridae.
Cette espèce vit à Madagascar et aux Comores.
Circus macrosceles
Le Busard de Madagascar (Circus macrosceles) est une espèce d'oiseaux de la famille des Accipitridae.
L'albanella del Madagascar (Circus macrosceles A. Newton, 1863) è un raro uccello rapace della famiglia degli Accipitridi originario del Madagascar e delle Comore[2].
Misura 54-59 cm di lunghezza, per un peso di 600 g nel maschio e di 850-910 g nella femmina; l'apertura alare è di 105-140 cm[3].
Questo rapace di grande taglia presenta dimensioni e sagoma simili a quelle del falco di palude, ed è pertanto considerato come una delle più voluminose e grandi tra le albanelle. Ha la testa piccola e un corpo sottile, un disco facciale che ricorda quello dei gufi e una coda lunga e stretta. I sessi sono molto diversi e la femmina è più grande del 15%. I giovani si distinguibili per il fatto di indossare il piumaggio definitivo solo dopo 4 anni, passando attraverso dei piumaggi intermedi.
Nel maschio adulto, la parte superiore è prevalentemente nera, mentre quella inferiore è prevalentemente bianca. La testa nera è ricoperta da strisce bianche che si prolungano fino alla mantellina e al petto. Il groppone è bianco, le secondarie sono grigio cenere. La coda porta indistinte barre marroni. Il becco è nero, mentre il resto delle parti nude (cera, occhi e zampe) è giallo. Nella femmina, la testa e il dorso sono marroni e il sopracciglio è più chiaro. Il collo è striato di rosso e le secondarie grigie sono macchiate di nero. La gola, il petto e il ventre bianchi sono striati di marrone e di rosso. Le sotto-caudali sono uniformemente bianche. Sulle rettrici grigie vi sono macchie più scure. Tutte le parti nude sono simili a quelle del maschio.
Nei giovani, testa, gola, petto, parti superiori, ali e coda sono di colore marrone scuro, con una sfumatura rossa sul ventre. La nuca e il groppone sono rosso-fulvo chiaro[3].
Al di fuori della stagione di riproduzione le albanelle del Madagascar sono generalmente silenziose. Il loro repertorio è molto ampio e presentano quasi un richiamo per ogni situazione che incontrano: uno schiamazzo per minacciare, un lamento per la parata e una specie di risatina per tutte le situazioni legate al nutrimento. Questi richiami sono grossomodo equivalenti a quelli del falco di palude europeo. Tra i richiami registrati, è da notare un kiay kioo cigolante emesso ai bordi del nido. Un altro richiamo degno di nota è un kai pi-pi-pi-pi-pi emesso dal maschio quando è al culmine del suo volo ondulatorio[3].
Le albanelle del Madagascar vivono da sole o in coppia. Il loro comportamento è stato poco studiato, ma sappiamo che amano planare ed effettuare parate aeree piuttosto simili a quelle del falco di palude. Realizzano soprattutto incredibili voli a spirale ascendenti accompagnati da richiami che non sono molto dissimili da quelli dei loro parenti prossimi, l'albanella australasiatica (Circus approximans) e l'albanella africana (Circus ranivorus). In prossimità del nido, il maschio esegue una parata acrobatica fatta di picchiate e di improvvise risalite. Nel corso di questo volo ondulante, piroetta avvitandosi su sé stesso e accompagna i suoi exploits con richiami stridenti kai-ké-ké-ké-ké-ké.
Con grande disinvoltura nel volo, l'albanella del Madagascar pattuglia il suo territorio sfiorando il terreno o gli alberi a pochi metri di altezza. Il suo volo è costituito da brevi battiti d'ala alternati a lunghe planate. Il successo nella caccia dipende in gran parte dall'effetto sorpresa, pertanto prende spesso del tempo per valutare con cura l'obiettivo restando in volo stazionario prima di tuffarsi in picchiata sulla preda. Nelle Comore, va talvolta a caccia lungo le cornici delle falesie. Questa albanella utilizza anche altri metodi per catturare le sue vittime: può effettuare voli circolari molto alti nel cielo o, al contrario, utilizzare posti di osservazione molto vicini al suolo. I giovani immaturi cacciano procedendo a piedi[3].
Si nutre principalmente di piccoli vertebrati quali anfibi, rettili, roditori e uccelli, ma cattura anche insetti, come cavallette e libellule, e le loro larve[3][4].
La stagione di nidificazione comincia a partire da dicembre in Madagascar e da ottobre nelle Comore. Il nido è costruito con erbe e steli di piante verdi. Il più delle volte, è posto a terra in mezzo alla vegetazione. A volte si trova in posizione leggermente rialzata, a 20 centimetri di altezza dal suolo su un basso cespuglio. In Madagascar, la covata è costituita da 3 a 6 uova, che vengono incubate per un periodo che varia da 33 a 36 giorni. I giovani nidiacei lasciano il nido dopo 45 o 50 giorni dopo la schiusa, ma rimangono ancora dipendenti dal padre per il cibo per più di due mesi[3].
In Madagascar, questa specie frequenta soprattutto gli acquitrini, i laghi con una vegetazione emergente, le risaie e le praterie secche e umide. Caccia anche al di sopra dei terreni coltivati. Nelle Comore, si incontra ad altitudini maggiori, generalmente al di sopra dei 500 metri, sulle montagne boscose con radure e piccoli burroni. Questo genere di habitat si trova di solito appena al di sopra dei campi di canna da zucchero nei quali effettuano incursioni per catturare le lucertole e i topi che vi penetrano subito dopo il taglio dei gambi. Le albanelle del Madagascar vivono dal livello del mare fino a 3000 metri, ma raramente rimangono a lungo sopra i 2000 m.
L'albanella del Madagascar è originaria delle Comore e dell'isola dalla quale prende il nome. In passato era considerata una sottospecie dell'albanella di Réunion (Circus maillardi), notevolmente più piccola, con ali più brevi e arrotondate, tarsi più corti e artigli più lunghi. Inoltre in quest'ultima specie il maschio ha la testa più nera e la femmina presenta un piumaggio più scuro[3].
In Madagascar, questa specie è piuttosto rara in certe regioni, ma in alcune piccole isole limitrofe e ad ovest della catena montuosa principale è abbastanza comune. Sempre su quest'isola, la popolazione viene stimata tra le 250 e le 1000 unità su una superficie di 594.000 km quadrati. Di conseguenza, essa è classificata come «specie in pericolo» (Endangered)[1].
L'albanella del Madagascar (Circus macrosceles A. Newton, 1863) è un raro uccello rapace della famiglia degli Accipitridi originario del Madagascar e delle Comore.
De madagaskarkiekendief (Circus macrosceles) is een vogel uit de familie van havikachtigen (Accipitridae). Het is een kwetsbare, endemische vogelsoort op Madagaskar en de Comoren.
De vogel is gemiddeld 59 cm lang en is een vrij grote soort kiekendief. Het mannetje is bijna zwart op de rug en slagpennen, wat grijzer op de kop en op de armpennen van de vleugel, in het grijze gedeelte, bevinden zich verticale donkere strepen. De stuit is witachtig, ook bij het vrouwtje. Het vrouwtje is verder meer bruin, ook met bruine verticale streping op de kop, hals en boven de borst.[2]
Deze soort komt voor in lage dichtheden in het westen van Madagaskar en op de Comoren, maar niet meer op het eiland Mayotte. Op Madagaskar is het leefgebied vooral drasland en de vegetatie rondom draslanden en rijstvelden, en ook wel open savanne. Op de Comoren is het leefgebied meestal droger, zoals savanne met wat bos.[2]
De grootte van de populatie werd in 2012 door BirdLife International geschat op 400 tot 750 individuen en de populatie-aantallen nemen af. Het leefgebied wordt aangetast door het in de brand steken van stukken uit het leefgebied waarbij moeras wordt omgezet in gebied dat geschikt is voor beweiding. Om deze redenen staat deze soort als kwetsbaar op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe madagaskarkiekendief (Circus macrosceles) is een vogel uit de familie van havikachtigen (Accipitridae). Het is een kwetsbare, endemische vogelsoort op Madagaskar en de Comoren.
Madagaskarkärrhök[2] (Circus macrosceles) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]
Madagaskarkärrhök återfinns på Madagaskar och Komorerna.[3] Den betraktas ibland som underart till réunionkärrhök (C. maillardi).[4]
IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.[1]
Madagaskarkärrhök (Circus macrosceles) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.