A medium-sized (5 inches) wood warbler, the male Blackpoll Warbler in summer is most easily identified by its gray body, streaked back and flanks, and black head with prominent white cheek patches. Female Blackpoll Warblers are dull gray overall with faint white eye-stripes. In fall and winter, both sexes become dull green-gray on the back and pale tan below. The Blackpoll Warbler primarily breeds across Alaska and north-central Canada. Smaller numbers breed in southeastern Canada, and isolated breeding populations exist in the mountains of New England and New York. The Blackpoll Warbler is a long-distance migrant, wintering in northern South America. Blackpoll Warblers breed in northern and high-mountain evergreen forests, particularly in areas where Black Spruce (Picea mariana) occurs. In winter, this species may be found primarily in humid tropical forests. Blackpoll Warblers mainly eat small invertebrates, including insects and spiders, although this species may eat fruits or berries while on migration. In appropriate habitat, Blackpoll Warblers may be observed foraging for food located on leaves, needles, and branches in the forest canopy. Birdwatchers may also listen for this species’ song, a high “zi” note repeated several times in quick succession. Blackpoll Warblers are primarily active during the day, but, like many migratory songbirds, this species migrates at night.
'''Setophaga striata,[2] tamién denomada chipe gorrinegro,[3] chipe estriáu, bijirita de cabeza negra, cigüita de cascu prieto, reinita llistada, reinita rayada y arañero estriáu,[4] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Parulidae que vive n'América. Ye ave migratoria que cría en Norteamérica septentrional y pasa l'iviernu nel nordeste de Suramérica.
El chipe gorrinegro presenta acusáu dimorfismu sexual y mayor variación estacional nel plumaxe. Cuando algamen la adultez, los individuos miden ente 12 y 13 cm de llargor. El plumaxe del machu en dómina reproductiva ye diagnóstica de la especie: corona negra, auriculares blancos y gargüelu blancos, y una raya malar ("bigote") negra. Les partes dorsales son grises rayaes con negru; na nala hai dos rayes blanques. Les partes ventrales, dende'l gargüelu hasta les plumes cobertoras inferiores de la cola son blanques, con rayes negres nes bandes del pechu.
Les femes en dómina reproductiva tienen les partes dorsales color pardu olivo con rayes negres (incluyendo la corona), siendo más escures les nales y la cola. Al igual que nel casu de los machos, hai dos rayes blanques na nala. La cara ye mariellu llimón, más escura na zona auricular. Les partes ventrales son blanques o con ciertu tente mariellu llimón, con un esbozu de raya malar negra y rayes negres nos lladrales del pechu.
Los adultos na seronda son verde olivo con rayes escures nes partes dorsales (les femes presenten rayes na corona) y dos rayes blanques na nala. El gargüelu y el pechu son mariellu llimón puercu, con delles rayes escures nes bandes. El banduyu ye blancuciu. La cara ye mariellu llimón, con una llinia transocular escura.
Los individuos inmaduros son similares a los adultos de seronda, pero con un rayáu menor nel llombu y el banduyu amarellentáu.
Añera nuna amplia zona septentrional d'América del Norte, dende Alaska hasta Terranova, y dende la llinia de los árboles hasta'l sur de Canadá y Nueva Inglaterra. Mientres la migración, viaxa al sur, travesando l'oriente de los Estaos Xuníos y les Antilles pa envernar en Colombia, Venezuela, les Guayanas y una considerable zona del Amazones noroccidental.
Na dómina reproductora vive en bosque de coníferes y mientres la ivernada en distintos hábitats. Pue atopase dende'l nivel del mar hasta elevaciones medianes o altes.
Mientres más de 50 años, los científicos atroparon datos qu'amosaben que miles d'individuos de la especie Setophaga striata, volaben cada seronda dende l'este de Canadá y el nordés d'Estaos Xuníos (Nueva Inglaterra) hasta América del Sur, pa pasar l'iviernu. Dalgunos de los detalles d'esti impresionante vuelu migratoriu permanecieren desconocíos, ente otros motivos pola fraxilidá d'esti tipu de páxaros -qu'enzanca l'allugamientu de sistemes de xeollocalización.
Apocayá, un equipu de científicos de la Universidá de Massachusetts en Amherst (Estaos Xuníos) y de la Universidá de Guelph (Canadá), consiguió superar los inconvenientes téunicos y con ayuda d'unos geolocalizador de namái mediu gramu de pesu instalaos en dellos d'estos pequeños páxaros, atropó "pruebes irrefugables" de qu'estes aves puedan completar vuelos ensin escales d'ente 2270 y 2770 kilómetros en tan solo dos o tres díes. Amás, bona parte d'esti vuelu realiza sobre'l mar.
'''Setophaga striata, tamién denomada chipe gorrinegro, chipe estriáu, bijirita de cabeza negra, cigüita de cascu prieto, reinita llistada, reinita rayada y arañero estriáu, ye una especie d'ave paseriforme de la familia Parulidae que vive n'América. Ye ave migratoria que cría en Norteamérica septentrional y pasa l'iviernu nel nordeste de Suramérica.
La bosquerola de casquet[1] (Setophaga striata) és un ocell de la família dels parúlids (Parulidae) que habita els boscos boreals de coníferes i altres formacions boscoses d'Alaska, cap a l'est, a través del nord i el centre de Canadà fins Labrador, Terranova i Nova Escòcia i zones limítrofes dels Estats Units. Passa l'hivern al nord d'Amèrica del Sud.
Malgrat el seu pes mínim, de només dotze grams, que cada any recorren més de 2.500 quilòmetres sobre l'oceà Atlàntic, en dos o tres dies, i sense parar. Aquests ocells migren cada tardor des de l'Amèrica del Nord, a l'est del Canadà, fins a les costes de l'Amèrica del Sud, a les illes del Carib.
Aquesta petita au viu els boscos boreals del Canadà i els Estats Units entre la primavera i la tardor. Després es dirigeix a les Antilles o a les costes de Veneçuela i Colòmbia per al seu període d'hibernació. Les bosqueroles arriben a duplicar el seu pes per preparar aquest llarg viatge.[2]
La bosquerola de casquet (Setophaga striata) és un ocell de la família dels parúlids (Parulidae) que habita els boscos boreals de coníferes i altres formacions boscoses d'Alaska, cap a l'est, a través del nord i el centre de Canadà fins Labrador, Terranova i Nova Escòcia i zones limítrofes dels Estats Units. Passa l'hivern al nord d'Amèrica del Sud.
Malgrat el seu pes mínim, de només dotze grams, que cada any recorren més de 2.500 quilòmetres sobre l'oceà Atlàntic, en dos o tres dies, i sense parar. Aquests ocells migren cada tardor des de l'Amèrica del Nord, a l'est del Canadà, fins a les costes de l'Amèrica del Sud, a les illes del Carib.
Aquesta petita au viu els boscos boreals del Canadà i els Estats Units entre la primavera i la tardor. Després es dirigeix a les Antilles o a les costes de Veneçuela i Colòmbia per al seu període d'hibernació. Les bosqueroles arriben a duplicar el seu pes per preparar aquest llarg viatge.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Telor penddu America (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion penddu America) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Dendroica striata; yr enw Saesneg arno yw Blackpoll warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1] Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain ac mae i'w ganfod yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. striata, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America a Gogledd America.
Mae'r telor penddu America yn perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Telor bochddu Basileuterus melanogenys Telor corun winau Basileuterus rufifrons Telor ellyllbren Setophaga angelae Telor swil Setophaga occidentalis Telor torwyn Basileuterus hypoleucus Telor Townsend Setophaga townsendi Tingoch America Setophaga ruticilla Tinwen adeinwen Myioborus pictus Tinwen gorunwinau Myioborus brunniceps Tinwen sbectolog Myioborus melanocephalusAderyn a rhywogaeth o adar yw Telor penddu America (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion penddu America) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Dendroica striata; yr enw Saesneg arno yw Blackpoll warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes. Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain ac mae i'w ganfod yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. striata, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America a Gogledd America.
Der Streifenwaldsänger (Setophaga striata, Syn.: Dendroica striata), auch Kappenwaldsänger genannt (selten auch Mönchs- oder Schwarzkappen-Waldsänger), ist eine kleine monotypische Singvogelart aus der Gattung der Baumwaldsänger (Setophaga) in der Familie der Waldsänger (Parulidae).[1] Er kommt ausschließlich in Nordamerika vor. Die IUCN stuft ihn als ungefährdet (least concern) ein.
Der Vogel erreicht eine Körpergröße von 13 bis 15 Zentimetern. Die Flügelspannweite beträgt 20 bis 23 Zentimeter. Das Gewicht variiert zwischen 10 und 16 Gramm.[2]
Im Brutkleid tragen männliche Streifenwaldsänger eine schwarze Kappe, eine schwarzgestreifte weiße Brust, ein weißes Kopfgefieder und ein braunes mit dunklen Streifen versetztes Oberseitengefieder. Auf den Flügeldecken befinden sich jeweils zwei weiße Flügelstäbe. Weibliche Streifenwaldsänger haben ein ähnliches, aber stumpferes Federkleid und Krone und Gesicht sind gräulich. Außerhalb der Brutzeit ist das Oberseitengefieder grünlich und mit dunklen Streifen versetzt, der Kopf grünlich und der Brustbereich gelblich. Die Stäbe auf den Flügeldecken fehlen.
Das Brutgebiet befindet sich im Norden Nordamerikas. Zum Brutareal gehören Alaska, Nordkanada, die Großen Seen (Great Lakes) und Neu-England. Den Winter verbringen sie in Südamerika. Einige Vögel erreichen während des Zuges sogar den Süden Chiles und Argentiniens.[3] Als sehr seltener Gast wird der Streifenwaldsänger auch in Westeuropa nachgewiesen.
Der Streifenwaldsänger pickt in den oberen Zweigen von Bäumen und Sträuchern Insekten und andere Wirbellose von den Blättern. In geringerem Umfang gehören auch Früchte zu seinem Nahrungsspektrum. Männchen zeigen mit lautem Gesang ihr Revier an und versuchen auf diese Weise Weibchen anzulocken. In der Regel gehen sie eine monogame Saisonehe ein. Männchen mit sehr guten Revieren verpaaren sich jedoch auch mit mehreren Weibchen.[4]
Das Nest wird auf dem Boden aus kleinen Zweigen gebaut. Die eigentliche Nistmulde wird mit Flechten, Gras und Federn ausgelegt. Das Gelege besteht aus drei bis fünf Eiern. Diese sind cremefarben oder blass grünlich mit braunen Flecken. Die Brutzeit beträgt elf bis zwölf Tage. Es brütet allein das Weibchen. Das Männchen versorgt das Weibchen während dieser Zeit mit Nahrung. Die Nestlinge werden von beiden Elternvögeln gefüttert und sind nach acht bis zehn Tagen flügge. Sie werden von den Elternvögeln weitere 25 Tage gefüttert. Erst dann sind sie selbständig.
Der Streifenwaldsänger (Setophaga striata, Syn.: Dendroica striata), auch Kappenwaldsänger genannt (selten auch Mönchs- oder Schwarzkappen-Waldsänger), ist eine kleine monotypische Singvogelart aus der Gattung der Baumwaldsänger (Setophaga) in der Familie der Waldsänger (Parulidae). Er kommt ausschließlich in Nordamerika vor. Die IUCN stuft ihn als ungefährdet (least concern) ein.
Junokertuli (Dendroica striata) on lindu. Se tavattih Suomes ezmästy kerdua 23.10.2008 Korppoon Utös.[1]
Linnun karjalankieline täs artikkelis käytetty nimi on kiännetty suomenkielizes nimespäi viirukerttuli. Suomen kielen sanan viiru voibi kiändiä karjalakse juno[2] libo juro.[3]
Junokertuli (Dendroica striata) on lindu. Se tavattih Suomes ezmästy kerdua 23.10.2008 Korppoon Utös.
Svartskallaljómari (frøðiheiti - Dendroica striata)
Svartskallaljómari (frøðiheiti - Dendroica striata)
The blackpoll warbler (Setophaga striata) is a New World warbler. Breeding males are mostly black and white. They have a prominent black cap, white cheeks and white wing bars. The blackpoll breeds in forests of northern North America, from Alaska throughout most of Canada, to the Adirondack Mountains of New York as well as New England in the Northeastern United States. They are a common migrant through much of North America. In fall, they fly south to the Greater Antilles and the northeastern coasts of South America in a non-stop long-distance migration over open water, averaging 2,500 km (1,600 mi), one of the longest-distance non-stop overwater flights ever recorded for a migratory songbird. Rare vagrants to western Europe, they are one of the more frequent transatlantic passerine wanderers.
The genus name Setophaga is from Ancient Greek ses, "moth", and phagos, "eating", and the specific striata means "striped".[2]
The blackpoll warbler is a fairly small bird which attains the weight of a ball point pen.[3]: 65 However, it is one of the larger of the diverse genus Setophaga (formerly Dendroica). In the species, body length can vary from 12.5 to 15 cm (4.9 to 5.9 in) and wingspan can range from 20 to 25 cm (7.9 to 9.8 in). Body mass can vary from 9.7 to 21 g (0.34 to 0.74 oz), with an average bird anywhere between 12 and 15 g (0.42 and 0.53 oz). Among standard measurements, the wing chord is 6.6 to 8 cm (2.6 to 3.1 in), the tail is 4.5 to 5.4 cm (1.8 to 2.1 in), the bill is 0.8 to 1.2 cm (0.31 to 0.47 in) and the tarsus is 1.8 to 2 cm (0.71 to 0.79 in).[4] The summer male blackpoll warblers have dark-streaked brown backs, white faces and black crowns. Their underparts are white with black streaks, and they display two white wing bars. The adult females essentially resemble washed-out versions of the summer males, and in particular, the females lack the strong head patterns, and their crowns and faces are shades of gray. Another outstanding physical characteristic of the species are the bright orange, pink legs.
Non-breeding birds of this species have greenish heads, dark-streaked greenish upperparts and yellowish breasts, with the yellow extending to the belly in young birds. Their wing bars are always present.
In the southern portion of their breeding range, blackpoll warblers can be found on the higher elevations of mountains in woodland or brushy areas. They also spend their summers on the wooded coastal islands of Maine and the Maritime Provinces. Farther north they have been reported throughout the boreal coniferous forest. Blackpolls breed nearer to the tundra than any other warbler.[5]
Although fairly large for a warbler, blackpoll warblers are fairly easy to miss because of their relatively inactive foraging style and tendency to perch in dense foliage near the canopy of the trees. They are more often heard than seen, though their song is one of the highest pitched known. Their songs are simple repetitions of high tsi notes. Their calls are thin sits.
The blackpoll has a deliberate feeding style with occasional flitting, hovering and hawking around branches. They are primarily insectivorous. The species appears to be quite a generalist, preying on a great diversity of adult and larval insects and spiders. Documented insect prey for the species includes lice, locusts, cankerworms, mosquitoes, webworms, ants, termites, gnats, aphids and sawflies. It has been suggested that this species may be a spruce budworm specialist, but there is no obvious connection between population trends of the two species.[6] The blackpoll will opt for berries in migration and during winter. They often forage high in trees, and sometimes catch insects while in flight.
Their breeding habitats are coniferous woodlands, especially those in which spruce trees grow. The bird's breeding ranges extend to the taiga. Blackpoll warblers commonly nest in a relatively low site of a conifer. They lay 3–5 eggs in a cup-shaped nest, rarely up to 9. The eggs are incubated for around 12 days and the young leave the nest when they are only 10 days old, before they can fly well. Their parents feed them for a total of around two weeks. Mated females usually begin second nests right away and leave post-fledging parental duties to their mates. The high incidence of double brooding, coupled with and partly a function of low nest predation and parasitism rates, results in high annual productivity for this species.[7]
The blackpoll warbler's transoceanic flight has been the subject of over twenty-five scientific studies. Sources of data include radar observations, bird banding and weights taken, dead birds recovered from field sites and fatal obstacles.[8] It is unknown if they feed on insects while in flight. Blackpoll warblers have the longest migration of any species of New World warbler. This is likely the reason that they are one of the later warblers to appear in spring migration, after one or more short overwater flights and a relatively prolonged movement overland after through North America anytime from early May to mid-June. The peak of their migration is in late May, when most warblers are on their breeding grounds.
In the fall the birds migrate from their breeding grounds across the northern latitudes. They converge on the Northeastern United States south to Virginia starting in mid-August.[3]: 66 Most blackpolls fly directly from northeastern North America over the Atlantic Ocean to their winter range. Data from nocturnal accidents, banding stations and sightings have shown that blackpolls are rare autumn migrants south of Cape Hatteras, North Carolina, whereas north of Cape Hatteras they are common.[9] Part of the fall migratory route of the blackpoll warbler is over the Atlantic Ocean from the northeastern United States to the Greater and Lesser Antilles, or northern South America. Island stopovers at Bermuda and other places are evidence of migratory pathways.[10] To accomplish this flight, the blackpoll warbler nearly doubles its body mass in staging areas and takes advantage of a shift in prevailing wind direction to direct it to its destination. When they fly southward over the Atlantic they burn, 0.08 g of fat every hour. This route averages 3,000 km (1,900 mi) over water, requiring a potentially nonstop flight of around 72 to 88 hours. They travel at a speed of about 27 mph (43 km/h). Blackpolls can weigh more than 20 g (0.71 oz) when they leave the United States and lose 4 or more grams by the time they reach South America. Some of the blackpolls land in Bermuda before going on. Some birds, often with lower body weights, do not make it.[3]: 72
Using a tiny light level geolocator biologists have proven that the black poll flies an average of 2540 km (2270 to 2770 km) non-stop over an average of 62 h, up to 3 days, corresponding to about 41 km/h. In 2013, 37 blackpolls from Vermont and Nova Scotia carried a miniaturized geolocator weighing 0.5 g with harness on their back. The device recorded light-levels, from which longitudes and latitudes could be estimated, and in 2014 the scientists recovered five of the original 37. Four of the five birds departed from western Nova Scotia between September 25 and October 21, and traveled at speeds between 10.7 and 13.4 meters per second. The study revealed that the spring migration overland and the autumn routes overwater were "dramatically different". When the flight distance per body mass was compared to other birds, only the ruby-throated hummingbird might travel more kilometres per gram (estimated around 210–280 km/g vs. 233 km/g for blackpolls).[11]
The blackpoll warbler (Setophaga striata) is a New World warbler. Breeding males are mostly black and white. They have a prominent black cap, white cheeks and white wing bars. The blackpoll breeds in forests of northern North America, from Alaska throughout most of Canada, to the Adirondack Mountains of New York as well as New England in the Northeastern United States. They are a common migrant through much of North America. In fall, they fly south to the Greater Antilles and the northeastern coasts of South America in a non-stop long-distance migration over open water, averaging 2,500 km (1,600 mi), one of the longest-distance non-stop overwater flights ever recorded for a migratory songbird. Rare vagrants to western Europe, they are one of the more frequent transatlantic passerine wanderers.
La Stria parulio, Dendroica striata , estas malgranda paserina birdo de la familio de Paruliedoj de Ameriko kaj granda genro de Dendroica. Tiuj birdoj reproduktiĝas en norda Nordameriko, el Alasko, tra plej parto de Kanado, kaj en la regiono de la Grandaj Lagoj kaj Nov-Anglio.
Tiuj birdoj estas migrantaj kaj vintras en nordokcidenta Sudameriko. Ili trapasas ĉefe orientan Usonon kaj Malgrandajn Antilojn. La specio estas ekzemplo de longdistanca migrado senhalte: ili povas flugi ĝis 4,000 km el Alasko al norda Sudameriko. Ili estas raraj vagantoj en okcidentan Eŭropon, kvankam ties norda teritorio kaj longdistanca migrado faras ilin unu el la plej oftaj transatlantikaj paserinaj vagantoj.
Tiu specio estas rimarkinda kazo de seksa duformismo. La somera masklo de Stria parulio havas malhelstriecan brungrizan dorson (pli brune ĉe flugiloj pli grize ĉe supra dorso), blankan vizaĝon ĝis la nuko kaj nigran kronon ĝis la okulo (kiu kontrasto estas la plej rimarkinda eco). Ties subaj partoj estas blankaj kun nigra strieco kiu komencas kvazaŭ mustaĉo el la bekobazo, kaj ili montras du blankajn flugilstriojn. Pro tiom markata strieco kaj supre kaj sube la specio ricevas sian nomon kaj en Esperanto kaj en la latina scienca nomo. Plenkreska ino esence similas al eluzita versio de somera masklo, kaj ĉefe la ino ne havas la markatan kapobildon de la masklo kaj ŝiaj krono kaj vizaĝo estas grizecaj kun hela superokula strio. La beko estas flava en la suba makzelo. La kruroj esta flavecaj al rozkolorecaj.
Nereproduktuloj de tiu specio havas verdecajn kapojn, malhelstriecajn verdecajn suprajn partojn kaj flavecajn brustojn, kun flava koloro etende al ventro ĉe junuloj. Ĉiukaze la blankaj flugilstrioj ĉiam videblas en ĉiu plumaro.
Ties kanto estas simpla ripetado de altatonaj notoj ci. Ties alvokoj estas mildaj cit.
Tiuj birdoj estas insektomanĝuloj, sed ili manĝas berojn vintre. Ili ofte manĝas alte en arboj, kaj foje kaptas insektojn dumfluge.
Ties reproduktaj habitatoj estas arbaroj de koniferoj ĉefe tiuj kun piceoj. La reproduktaj teritorioj de tiuj birdoj etendas al tajgo. Dum migrado ili akceptas eĉ parkojn kaj ĝardenojn. Striaj parulioj komune nestumas en relative malalta loko situa en konifero; la ino demetas 4-9 ovojn en tasforma nesto.
La Stria parulio, Dendroica striata , estas malgranda paserina birdo de la familio de Paruliedoj de Ameriko kaj granda genro de Dendroica. Tiuj birdoj reproduktiĝas en norda Nordameriko, el Alasko, tra plej parto de Kanado, kaj en la regiono de la Grandaj Lagoj kaj Nov-Anglio.
Tiuj birdoj estas migrantaj kaj vintras en nordokcidenta Sudameriko. Ili trapasas ĉefe orientan Usonon kaj Malgrandajn Antilojn. La specio estas ekzemplo de longdistanca migrado senhalte: ili povas flugi ĝis 4,000 km el Alasko al norda Sudameriko. Ili estas raraj vagantoj en okcidentan Eŭropon, kvankam ties norda teritorio kaj longdistanca migrado faras ilin unu el la plej oftaj transatlantikaj paserinaj vagantoj.
La reinita estriada (Setophaga striata),[2] también denominada chipe gorrinegro,[3] chipe estriado, bijirita de cabeza negra, cigüita de casco prieto, reinita listada, reinita rayada y arañero estriado,[4] es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae que vive en América. Es ave migratoria que cría en Norteamérica septentrional y pasa el invierno en el noreste de Sudamérica.
El chipe gorrinegro presenta acusado dimorfismo sexual y mayor variación estacional en el plumaje. Cuando alcanzan la adultez, los individuos miden entre 12 y 13 cm de longitud. El plumaje del macho en época reproductiva es diagnóstica de la especie: corona negra, auriculares blancos y garganta blancos, y una raya malar ("bigote") negra. Las partes dorsales son grises rayadas con negro; en el ala hay dos rayas blancas. Las partes ventrales, desde la garganta hasta las plumas cobertoras inferiores de la cola son blancas, con rayas negras en los costados del pecho.
Las hembras en época reproductiva tienen las partes dorsales color pardo olivo con rayas negras (incluyendo la corona), siendo más oscuras las alas y la cola. Al igual que en el caso de los machos, hay dos rayas blancas en el ala. La cara es amarillo limón, más oscura en la zona auricular. Las partes ventrales son blancas o con cierto tiente amarillo limón, con un esbozo de raya malar negra y rayas negras en los flancos del pecho.
Los adultos en otoño son verde olivo con rayas oscuras en las partes dorsales (las hembras presentan rayas en la corona) y dos rayas blancas en el ala. La garganta y el pecho son amarillo limón sucio, con algunas rayas oscuras en los costados. El vientre es blancuzco. La cara es amarillo limón, con una línea transocular oscura.
Los individuos inmaduros son similares a los adultos de otoño, pero con un rayado menor en la espalda y el vientre amarillento.
Anida en una amplia zona septentrional de América del Norte, desde Alaska hasta Terranova, y desde la línea de los árboles hasta el sur de Canadá y Nueva Inglaterra. Durante la migración, viaja al sur, atravesando el oriente de los Estados Unidos y las Antillas para invernar en Colombia, Venezuela, las Guayanas y una considerable zona del Amazonas noroccidental.
En la época reproductora vive en bosques de coníferas y durante la invernada en distintos hábitats. Puede encontrarse desde el nivel del mar hasta elevaciones medianas o altas.
Durante más de 50 años, los científicos han acumulado datos que mostraban que miles de individuos de la especie Setophaga striata, volaban cada otoño desde el este de Canadá y el noreste de Estados Unidos (Nueva Inglaterra) hasta América del Sur, para pasar el invierno. Algunos de los detalles de este impresionante vuelo migratorio habían permanecido desconocidos, entre otros motivos por la fragilidad de este tipo de pájaros -que dificulta la colocación de sistemas de geolocalización.
Recientemente, un equipo de científicos de la Universidad de Massachusetts en Amherst (Estados Unidos) y de la Universidad de Guelph (Canadá), ha conseguido superar los inconvenientes técnicos y con ayuda de unos geolocalizador de sólo medio gramo de peso instalados en varios de estos pequeños pájaros, ha acumulado "pruebas irrefutables" de que estas aves puedan completar vuelos sin escalas de entre 2270 y 2770 kilómetros en tan sólo dos o tres días. Además, buena parte de este vuelo se realiza sobre el mar.
La reinita estriada (Setophaga striata), también denominada chipe gorrinegro, chipe estriado, bijirita de cabeza negra, cigüita de casco prieto, reinita listada, reinita rayada y arañero estriado, es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae que vive en América. Es ave migratoria que cría en Norteamérica septentrional y pasa el invierno en el noreste de Sudamérica.
Setophaga striata Setophaga generoko animalia da. Hegaztien barruko Parulidae familian sailkatua dago.
Viirukerttuli (Setophaga striata) on pohjoisamerikkalainen kerttulilaji. Laji on noin 14 sentin kokoinen ja valkomustan harmaa. Lajia on tavattu muutamia kertoja Britteinsaarilla. Viirukerttuli pesii Pohjois-Amerikassa ja talvehtii Etelä-Amerikassa. Laji tavattiin Suomessa Utössä 23. lokakuuta 2008.[2]
Viirukerttuli (Setophaga striata) on pohjoisamerikkalainen kerttulilaji. Laji on noin 14 sentin kokoinen ja valkomustan harmaa. Lajia on tavattu muutamia kertoja Britteinsaarilla. Viirukerttuli pesii Pohjois-Amerikassa ja talvehtii Etelä-Amerikassa. Laji tavattiin Suomessa Utössä 23. lokakuuta 2008.
Setophaga striata
La Paruline rayée (Setophaga striata, anciennement Dendroica striata) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
En été, c'est un oiseau noir et blanc, mais en automne l'immature est terne et verdâtre, avec de vagues rayures sombres sur le dos et un dessous jaune grisâtre avec des marques foncées estompées. On note un sourcil pâle, du blanc sous la queue et les ailes sombres avec deux barres alaires blanches très apparentes. Le blanc sous la queue et la poitrine striée permettent d'éviter la confusion avec d'autres espèces encore plus rares[1].
Très rare occasionnelle en Europe de l'O., en fin d'automne. Issue d'Amérique du N.
Compte tenu de son large éventail d'habitats dans l'aire de non-reproduction, on ne pense pas qu'il s'agisse d'une menace majeure (DeLuca et al. 2013). La nature éloignée de son aire de reproduction semblerait également rendre peu susceptible une menace importante (DeLuca et al. 2013). L'aire de reproduction de l'espèce est probablement affectée par le changement climatique. La zone de l'aire de reproduction devrait s'étendre d'ici 2080, suite à un déplacement vers les pôles (Ralston et Kirchman 2013). Pourtant, ce changement amène potentiellement d'autres espèces en compétition telle que la Paruline à calotte noire (Cardellina pusilla) (DeLuca et al. 2013).
Bref "tchip" liquide et aigu.
Setophaga striata
La Paruline rayée (Setophaga striata, anciennement Dendroica striata) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
La parula di Blackpoll (Setophaga striata (Forster, 1772)), conosciuta anche come dendroica striata o parula capinera, è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia dei Parulidae e originario dell'America del Nord. Nell'aprile 2015, la rivista scientifica Biology Letters ha svelato le straordinarie capacità migratorie di questo piccolo uccello: infatti esso è capace di migrare dal Canada fino ai Caraibi, sorvolando l'oceano per oltre 2800 chilometri [1]. Lo studioso Ryan Norris dell'Università di Guelph in Ontario ha espresso il suo convincimento dicendo che si tratta di uno delle più straordinarie prodezze migratorie mai studiate.
La parula di Blackpoll (Setophaga striata (Forster, 1772)), conosciuta anche come dendroica striata o parula capinera, è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia dei Parulidae e originario dell'America del Nord. Nell'aprile 2015, la rivista scientifica Biology Letters ha svelato le straordinarie capacità migratorie di questo piccolo uccello: infatti esso è capace di migrare dal Canada fino ai Caraibi, sorvolando l'oceano per oltre 2800 chilometri . Lo studioso Ryan Norris dell'Università di Guelph in Ontario ha espresso il suo convincimento dicendo che si tratta di uno delle più straordinarie prodezze migratorie mai studiate.
De zwartkopzanger (Setophaga striata, synoniem: Dendroica striata) is een zangvogel uit de familie der Parulidae (Amerikaanse zangers).
Deze soort in de zomer komt voor van Alaska tot oostelijk en zuidoostelijk Canada en de noordoostelijke Verenigde Staten. In de winter trekt deze vogel over de Atlantische Oceaan naar de Antillen en het noorden van Zuid-Amerika. Ze kunnen tijdens deze tocht een afstand van ruim 2400 kilometer non-stop overbruggen in twee of drie dagen.[2][3][1]
De zwartkopzanger (Setophaga striata, synoniem: Dendroica striata) is een zangvogel uit de familie der Parulidae (Amerikaanse zangers).
Svarthetteparula (Setophaga striata) er ein mellomstor songar i den nye verda. Han hekkar i det nordlege Nord-Amerika, frå Alaska, gjennom det meste av Canada, og inn i regionen rundt Dei store sjøane og New England.
Dei er flyttfuglar som overvintrar i nordvestlege Sør-Amerika sør til nordre Bolivia. Dei er sjeldne vitjarar til Vest-Europa, sjølv om utbreiinga mot nordaust og langdistansetrekk gjer dei til av dei meir hyppige transatlantiske vandrarar.
Svarthetteparula måler 13 centimeter og veg ca. 10,5 gram.[1] Hannen utviklar hekkedrakt med mørkstripa brun rygg, kvitt andlet og svart krone. Undersida er kvit med svarte striper, og dei viser to kvite vengeband. Vaksne hoer har fjørdrakt i langt meir avdempa farger enn hannen sin sommardrakt, spesielt manglar hoene det sterke hovudmønsteret, krona, og andletet har nyansar i grått.
Ikkje-hekkande fuglar og fuglar i vinterdrakt av denne arten har grønaktig hovud, mørk-stripa grønaktig overside og gulaktig bryst, det gule området strekkjer seg til buken hos unge fuglar. Vengebanda er synlege i alle drakter.
I den sørlege delen av hekkeområdet, kan svarthetteparulaer leve i høgare område med fjell. Dei kan òg halde seg på skogkledde øyar i delstaten Maine om sommaren. Lengst nord har dei har blitt observert i boreal barskog inn i taigaen. Svarthetteparula hekkar nærare tundraen enn nokon annan parula.[2] Dei bygg vanlegvis reiret lågt i eit bartre, og de legg 4-9 egg i eit koppforma reir.
Songane deira er enkle repetisjonen av høge tsi-strofer. Ropa deira er tynne sit.
Desse fuglane er insektetarar, men vil velje bær om vinteren. Dei vil ofte beite høgt i trea, og nokre gonger fangar dei insekt i flukt.
I dag er det akseptert blant ornitologar at hausttrekket eller store delar av hausttrekket går over Atlanteren, aust for Florida, og ned til Sør-Amerika. Mot hausten samlar fuglane seg i nordaustlege USA sør til Virginia. Her vil fuglane ofte doble vekta si i feitt. Så flyg dei sørover over Atlanterhavet, med ei forbrenning av 0,08 gram feitt kvar time. Dei flyg i rundt 43 kilometer per time. Trekkruta over havet dekker over 3200 kilometer, og tar ca. 80 timar. Svarthetteparulaer veg opptil 20 gram når dei forlèt USA og mistar 4 eller fleire gram av dette innan dei når Sør-Amerika. Somme mellomlandar på Bermuda før dei held fram. Nokre fuglar, ofte med lågare kroppsvekt, mistar livet. Ruta over Atlanteren er over 2000 kilometer kortare enn alterntivet lengre vest over Florida. Eit anna føremon er at det er lite predasjon over havet.[3]
Vårtrekket nordover går lenger vest, konsenterert over Florida.[4] Svarthetteparula er den siste av songarane som kjem nord til hekkelokalitetane.
Det finst to godkjente registreringar i Noreg per 2019, den første svarthetteparula er frå Klepp kommune, Rogaland i november 2006. Den andre på Frøya, Trøndelag i oktober 2009.[5]
Svarthetteparula (Setophaga striata) er ein mellomstor songar i den nye verda. Han hekkar i det nordlege Nord-Amerika, frå Alaska, gjennom det meste av Canada, og inn i regionen rundt Dei store sjøane og New England.
Dei er flyttfuglar som overvintrar i nordvestlege Sør-Amerika sør til nordre Bolivia. Dei er sjeldne vitjarar til Vest-Europa, sjølv om utbreiinga mot nordaust og langdistansetrekk gjer dei til av dei meir hyppige transatlantiske vandrarar.
Lasówka czarnogłowa (Setophaga striata) – gatunek ptaka z rodziny lasówek (Parulidae).
Długość ciała 12,5–15 cm. Czarna czapeczka kontrastuje z białymi policzkami. Grzbiet oliwkowoszary, w czarne kreski. Na skrajnych sterówkach białe partie. Spód ciała biały; na bokach szyi i ciała widać czarne kreski. U samicy czapka jest zielonkawa, brew jasna, grzbiet oliwkowoszary w ciemne kreski; spód ciała biały z żółtym nalotem. Dorosłe na jesień i młode przypominają samicę, lecz wierzch mają bardziej zielony, od spodu delikatne zielonożółte kreski. Nogi różowe lub żółte.
Północne lasy świerkowo-jodłowe. Zimę spędza w Ameryce Południowej.
Lasówka czarnogłowa (Setophaga striata) – gatunek ptaka z rodziny lasówek (Parulidae).
Vitkindad skogssångare[2] (Setophaga striata) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3] Bland tättingarna har vitkindad skogssångare rekordet i att flyga non-stop över hav, nästan hela 300 mil över Atlanten från häckningsplatser i Nordamerika till övervintringsområden i Sydamerika.
Vitkindad skogssångare är en medelstor (12-13 centimeter)[4], kortstjärtad och långvingad skogssångare med tunn spetsig näbb.[5]
I häckningsdräkt är hanen praktfullt distinkt svartvit med en svart hätta och vita kinder inramade av ett svart mustaschstreck. Häckande honor är svart-, vit- och gråstrimmiga. Båda könen orangegula ben och två vita vingband. I slutet på sommaren ruggar de till en mycket annorlunda höstdräkt: gröngul ovan, blekgult ansikte med svart ögonstreck, mörkstreckad rygg och svagt strimmig undersida.[5]
Sången är en av fågelvärldens mest högfrekventa, till och med upp till 10 kHz, en serie staccatotoner som pågår i cirka tre sekunder.[5] Locklätet är ett distinkt "tsipp".[4]
Arten häckar i Alaska och Kanada och övervintrar från Colombia till Peru och västra Amazonområdet i Brasilien.[3] Fågeln är den skogssångarart som påträffats oftast i Europa, bland annat i alla nordiska länder utom Sverige och vid ett 50-tal tillfällen i Storbritannien.[6]
Tidigare placerades den tillsammans med ett stort antal andra arter i släktet Dendroica. DNA-studier[7] visar dock att rödstjärtad skogssångare (Setophaga ruticilla) är en del av denna grupp. Eftersom Setophaga har prioritet före Dendroica inkluderas numera alla Dendroica-arter i Setophaga.
Vitkindad skogssånfgare häckar huvudsakligen i skogar med gran och kanadalärk, men också i ung barrskog och al- eller pilsnår. Där livnär den sig av insekter som den plockar bland barr, löv och bark, huvudsakligen från ögonhöjd och uppåt. Under höstflyttningen intar den också bär från bland annat kaprifol, amerikanskt kermesbär och idegran.[5]
Honan bygger ett skålformat bo av kvistar och lav som placeras intill en trädstam från en halv meter över marken till tio meter upp. Hon lägger en till två kullar med tre till fem ägg som ruvas i elva till tolv dagar.[5]
Vitkindad skogssångare flyttar längre non-stop än någon annan tätting, nästan 300 mil över öppet vatten från norra Nordamerika till Sydamerika. Inför flyttningen äter den upp sig till dubbla kroppsvikten för att klara av sträckan.[5]
Fram till och 2017 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I 2018 års rödlista ändrades dock dess hotstatus till nära hotad.[1] Även om den är fortfarande en mycket vanlig fågel med 60 miljoner häckande individer har den förlorat 88% av sitt bestånd på 40 år.[5]
Vitkindad skogssångare (Setophaga striata) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar. Bland tättingarna har vitkindad skogssångare rekordet i att flyga non-stop över hav, nästan hela 300 mil över Atlanten från häckningsplatser i Nordamerika till övervintringsområden i Sydamerika.
Setophaga striata là một loài chim trong họ Parulidae.[2] Đây là một loài chim Tân thế giới. Chim trống mùa sinh sản có bộ lông chủ yếu là màu đen và trắng. Chúng có một chỏm màu đen nổi bật, má trắng và dải cánh màu trắng. Chúng sinh sản trong các khu rừng ở phía bắc Bắc Mỹ, từ Alaska, qua Canada, các khu vực Đại ngũ hồ và New England. Chúng những cá thể di cư phổ biến qua nhiều khu vực Bắc Mỹ. Vào mùa thu, chúng bay đến Nam Greater Antilles và các bờ biển Đông Bắc của Nam Mỹ trong một không chuyến bay đường dài không nghỉ di chuyển trên mặt nước mở, trung bình 2.500 km, một trong những khoảng cách xa nhất không ngừng các chuyến bay trên mặt nước từng được ghi nhận cho một loài chim biết hót di cư.
Setophaga striata là một loài chim trong họ Parulidae. Đây là một loài chim Tân thế giới. Chim trống mùa sinh sản có bộ lông chủ yếu là màu đen và trắng. Chúng có một chỏm màu đen nổi bật, má trắng và dải cánh màu trắng. Chúng sinh sản trong các khu rừng ở phía bắc Bắc Mỹ, từ Alaska, qua Canada, các khu vực Đại ngũ hồ và New England. Chúng những cá thể di cư phổ biến qua nhiều khu vực Bắc Mỹ. Vào mùa thu, chúng bay đến Nam Greater Antilles và các bờ biển Đông Bắc của Nam Mỹ trong một không chuyến bay đường dài không nghỉ di chuyển trên mặt nước mở, trung bình 2.500 km, một trong những khoảng cách xa nhất không ngừng các chuyến bay trên mặt nước từng được ghi nhận cho một loài chim biết hót di cư.
Dendroica striata (Forster, 1772)
Охранный статусПестрогру́дый лесно́й певу́н[1] (лат. Dendroica striata) — вид птиц семейства древесницевых.
В период гнездования самцы пестрогрудого лесного певуна имеют чёрную шапочку, белую грудь с чёрными полосками, белое оперение головы и коричневое с тёмными полосами оперение верха. На крыльях имеются две белых полоски. У самок похожее менее яркое оперение, однако, макушка и лицо сероватые. Вне периода гнездования оперение верхней стороны зеленоватое с тёмными полосами, голова зеленоватая, а область груди желтоватая. Полоски на крыльях отсутствуют.
Области гнездования находятся на севере Северной Америки (Аляска, Северная Канада, Великие озёра и Новая Англия). Они проводят зиму в Южной Америке. Как очень редкого гостя его можно встретить также и в Западной Европе.
Пестрогру́дый лесно́й певу́н (лат. Dendroica striata) — вид птиц семейства древесницевых.