dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

добавил AnAge articles
Maximum longevity: 6 years (wild)
лиценца
cc-by-3.0
авторски права
Joao Pedro de Magalhaes
уредник
de Magalhaes, J. P.
соработничко мреж. место
AnAge articles

Calcarius lapponicus

добавил DC Birds Brief Summaries

A sparrow-sized (6 ½ inches) songbird, the Lapland Longspur is among the most striking birds in much of its range. Breeding males may be identified by their black face and bib, yellowish-orange bill, reddish-brown collar, white eye-stripe, and white tail-edges. Females have similarly-patterned plumage but are duller and more streaked. Both sexes are much duller in their winter plumages than they are in summer. The Lapland Longspur is found widely across the Northern Hemisphere, and is the only longspur to occur outside of North America. In North America, this species breeds across the high arctic from Alaska east to Greenland and south to the Hudson Bay. In winter, Lapland Longspurs may be found in the greatest numbers on the Great Plains south of the Canadian border, with smaller numbers in the northeast and along the Pacific coast. In the Old World, this species breeds in Scandinavia and Russia, wintering as far south as Britain, Central Asia, and East Asia. Lapland Longspurs breed on tundra, particularly in areas that are wet or well vegetated. In winter, this species inhabits a number of open habitat types, including grasslands, fields, and lakeshores. Lapland Longspurs primarily eat seeds, but may eat insects and other invertebrates when available, especially during the breeding season. Due to its remote breeding habitat, most birdwatchers never see Lapland Longspurs during the summer. In winter, this species may be observed in large flocks foraging for food on grasslands or fields. Longspurs may be seen walking or running on the ground as well as in the air flying between feeding areas. This species is primarily active during the day.

Threat Status: Least Concern

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
Smithsonian Institution
автор
Reid Rumelt
соработничко мреж. место
DC Birds Brief Summaries

Calcarius lapponicus ( англиски )

добавил EOL authors

A sparrow-sized (6 ½ inches) songbird, the Lapland Longspur is among the most striking birds in much of its range. Breeding males may be identified by their black face and bib, yellowish-orange bill, reddish-brown collar, white eye-stripe, and white tail-edges. Females have similarly-patterned plumage but are duller and more streaked. Both sexes are much duller in their winter plumages than they are in summer. The Lapland Longspur is found widely across the Northern Hemisphere, and is the only longspur to occur outside of North America. In North America, this species breeds across the high arctic from Alaska east to Greenland and south to the Hudson Bay. In winter, Lapland Longspurs may be found in the greatest numbers on the Great Plains south of the Canadian border, with smaller numbers in the northeast and along the Pacific coast. In the Old World, this species breeds in Scandinavia and Russia, wintering as far south as Britain, Central Asia, and East Asia. Lapland Longspurs breed on tundra, particularly in areas that are wet or well vegetated. In winter, this species inhabits a number of open habitat types, including grasslands, fields, and lakeshores. Lapland Longspurs primarily eat seeds, but may eat insects and other invertebrates when available, especially during the breeding season. Due to its remote breeding habitat, most birdwatchers never see Lapland Longspurs during the summer. In winter, this species may be observed in large flocks foraging for food on grasslands or fields. Longspurs may be seen walking or running on the ground as well as in the air flying between feeding areas. This species is primarily active during the day.

Наводи

  • Calcarius lapponicus. Xeno-canto. Xeno-canto Foundation, n.d. Web. 20 July 2012.
  • Hussell, David J. and Robert Montgomerie. 2002. Lapland Longspur (Calcarius lapponicus), The Birds of North America Online (A. Poole, Ed.). Ithaca: Cornell Lab of Ornithology; Retrieved from the Birds of North America Online: http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/656
  • Lapland Longspur (Calcarius lapponicus). The Internet Bird Collection. Lynx Edicions, n.d. Web. 20 July 2012.
  • eBird Range Map - Lapland Longspur. eBird. Cornell Lab of Ornithology, N.d. Web. 20 July 2012.

лиценца
cc-by-nc-sa-4.0
авторски права
Smithsonian Institution
библиографски навод
Rumelt, Reid B. Calcarius lapponicus. June-July 2012. Brief natural history summary of Calcarius lapponicus. Smithsonian's National Museum of Natural History, Washington, D.C.
автор
Robert Costello (kearins)
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
EOL authors

Calcarius lapponicus ( астурски )

добавил wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.
 src=
Güevos de Calcarius lapponicus

Calcarius lapponicus ye una especie ave migratoria del orde Passeriformes y la familia Emberizidae, que se reproduz nel norte de Norteamérica, d'Europa y d'Asia y invierna en menores llatitúes.

Mide ente 15 y 17 cm de llargor. En dómina reproductiva machos y femes estrémense claramente (ver dimorfismu sexual). Nesa dómina, los machos estrémense porque tienen la cara, el gargüelu, el pescuezu, la parte cimera del pechu y la corona de color negru. La cara ta delineada con una raya negra en cada banda de la cabeza. La nuca ye castaña. La parte inferior del pechu y el banduyu son blancos, con dellos llurdios escuros nos lladrales. El llombu y les ales son pardes llistaes con escuru y daqué de blancu. La cola ye tamién parda, coles plumes esteriores blanques.

Les femes y los machos pel iviernu son de color pardu opacu, pero estremar d'otres especies de Calcarius por tener les partes ventrales grises o blanques, y delles rayes pardes en gargüelu y pechu, amás de que se caltién el patrón de color de la cola.

Distribuyir na redoma del círculu polar árticu. En Norteamérica en Canadá, l'estremu norte d'Estaos Xuníos y en Groenlandia. N'Europa n'Islandia, les Islles Britániques y los países nórdicos, y nel norte de Rusia. Pel iviernu migra al centru y sur de los Estaos Xuníos, al centru d'Europa, norte de Francia y los Balcanes, y a Asia central.

Reproduzse na tundra o en montes abiertos. La fema pon de 2 a 4 güevos nun nial construyíu nel suelu. El so hábitat natural pel iviernu son praderíes, tierres cultivaes y zones costeres. Aliméntase d'inseutos y granes nel suelu, formando grupos alimenticios na dómina non reproductiva.

Notes

Referencies

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AST

Calcarius lapponicus: Brief Summary ( астурски )

добавил wikipedia AST
Calcarius lapponicus Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.  src= Güevos de Calcarius lapponicus

Calcarius lapponicus ye una especie ave migratoria del orde Passeriformes y la familia Emberizidae, que se reproduz nel norte de Norteamérica, d'Europa y d'Asia y invierna en menores llatitúes.

Mide ente 15 y 17 cm de llargor. En dómina reproductiva machos y femes estrémense claramente (ver dimorfismu sexual). Nesa dómina, los machos estrémense porque tienen la cara, el gargüelu, el pescuezu, la parte cimera del pechu y la corona de color negru. La cara ta delineada con una raya negra en cada banda de la cabeza. La nuca ye castaña. La parte inferior del pechu y el banduyu son blancos, con dellos llurdios escuros nos lladrales. El llombu y les ales son pardes llistaes con escuru y daqué de blancu. La cola ye tamién parda, coles plumes esteriores blanques.

Les femes y los machos pel iviernu son de color pardu opacu, pero estremar d'otres especies de Calcarius por tener les partes ventrales grises o blanques, y delles rayes pardes en gargüelu y pechu, amás de que se caltién el patrón de color de la cola.

Distribuyir na redoma del círculu polar árticu. En Norteamérica en Canadá, l'estremu norte d'Estaos Xuníos y en Groenlandia. N'Europa n'Islandia, les Islles Britániques y los países nórdicos, y nel norte de Rusia. Pel iviernu migra al centru y sur de los Estaos Xuníos, al centru d'Europa, norte de Francia y los Balcanes, y a Asia central.

Reproduzse na tundra o en montes abiertos. La fema pon de 2 a 4 güevos nun nial construyíu nel suelu. El so hábitat natural pel iviernu son praderíes, tierres cultivaes y zones costeres. Aliméntase d'inseutos y granes nel suelu, formando grupos alimenticios na dómina non reproductiva.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AST

Brean an toundra ( бретонски )

добавил wikipedia BR

Brean an toundra (liester : breaned an toundra)[1] a zo ur spesad golvaneged, Calcarius lapponicus an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Fringilla lapponica (kentanv) da gentañ-penn (e 1758)[2] gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

Doareoù pennañ

 src=
Vioù brean an toundra.


Boued

Bevañ a ra diwar zivellkeineged (Diptera), dreist-holl da goulz ar gouennañ[3].

Annez hag isspesadoù

Ar spesad a gaver ar pemp isspesad[4] anezhañ :

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù



Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia BR

Brean an toundra: Brief Summary ( бретонски )

добавил wikipedia BR

Brean an toundra (liester : breaned an toundra) a zo ur spesad golvaneged, Calcarius lapponicus an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Fringilla lapponica (kentanv) da gentañ-penn (e 1758) gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia BR

Repicatalons de Lapònia ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA
 src=
Calcarius lapponicus

El repicatalons de Lapònia[1] (Calcarius lapponicus) és un ocell de la família dels calcàrids (Calcariidae) que habita zones de tundra des de Groenlàndia i nord d'Escandinàvia, cap a l'est, a través del nord de Rússia, Nova Zembla i nord de Sibèria, incloent Nova Sibèria i les illes Wrangel, fins a la península dels Txuktxis, i, cap al sud, a través de Txukotka fins a Kamtxatka i les illes del Comandant, oest i nord d'Alaska, illes del Mar de Bering, Aleutianes, nord de Canadà, incloent les illes àrtiques. Passen l'hivern més cap al sud.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Repicatalons de Lapònia Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. «Repicatalons de Lapònia». Cercaterm. TERMCAT, Centre de Terminologia. Rev. 21/12/2012 (català)


лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Repicatalons de Lapònia: Brief Summary ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA
 src= Calcarius lapponicus

El repicatalons de Lapònia (Calcarius lapponicus) és un ocell de la família dels calcàrids (Calcariidae) que habita zones de tundra des de Groenlàndia i nord d'Escandinàvia, cap a l'est, a través del nord de Rússia, Nova Zembla i nord de Sibèria, incloent Nova Sibèria i les illes Wrangel, fins a la península dels Txuktxis, i, cap al sud, a través de Txukotka fins a Kamtxatka i les illes del Comandant, oest i nord d'Alaska, illes del Mar de Bering, Aleutianes, nord de Canadà, incloent les illes àrtiques. Passen l'hivern més cap al sud.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Bras y Gogledd ( велшки )

добавил wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Bras y Gogledd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision y Gogledd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calcarius lapponicus; yr enw Saesneg arno yw Lapland longspur. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. lapponicus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America ac Ewrop.

Teulu

Mae'r bras y Gogledd yn perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Bras bychan Emberiza pusilla Bras Ffrainc Emberiza cirlus
Emberiza cirlus -Valencian Community, Spain -male-8 (1).jpg
Bras gerddi Emberiza hortulana
Embhor.jpg
Bras melyn Emberiza citrinella
Emberiza citrinella -Midtjylland, Denmark -male-8.jpg
Bras pinwydd Emberiza leucocephalos
Pine Bunting (Emberiza leucocephalos) - Цагааншанаат хөмрөг (15617685422).jpg
Bras y cyrs Emberiza schoeniclus
Common reed bunting (emberiza schoeniclus) m.jpg
Bras y graig Emberiza cia
Emberiza cia Martien Brand.jpg
Bras yr ŷd Emberiza calandra
Emberiza calandra -Jardin des Plantes, Paris, France-8.jpg
Hadysor cycyllog Sporophila melanops Hadysor gwinau Sporophila cinnamomea
Sporophila cinnamomea CAPUCHINO CORONA GRIS.jpg
Hadysor Temminck Sporophila falcirostris
Sporophila falcirostris -Horto Florestal de Sao Paulo, Brazil-8.jpg
Hadysor torwinau'r Gorllewin Sporophila hypochroma
Sporophila hypochroma - Red-rumped seedeater (male).jpg
Towhî cynffonwyrdd Pipilo chlorurus
Green-tailed Towhee.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Awduron a golygyddion Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CY

Bras y Gogledd: Brief Summary ( велшки )

добавил wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Bras y Gogledd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision y Gogledd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calcarius lapponicus; yr enw Saesneg arno yw Lapland longspur. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. lapponicus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America ac Ewrop.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Awduron a golygyddion Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CY

Strnad severní ( чешки )

добавил wikipedia CZ

Strnad severní (Calcarius lapponicus) je středně velký severský druh pěvce z čeledi strnadovitých. Ve všech šatech má žlutavý zobák s tmavou špičkou a tmavohnědé nohy. Samec má ve svatebním šatu černou hlavu a hrdlo, s žlutobílým proužkem táhnoucím se od oka po stranách krku na hruď a červenohnědou šíji. Samice má rovněž červenohnědou zadní stranu krku, na hrudi má rozpité šedavě bílé skvrny. Dospělí ptáci v prostém šatu a mladí ptáci se podobají strnadu rákosnímu. Hnízdí na vlhkých místech, také v tundře. Zimuje většinou v jižním Rusku.[2]

 src=
Strnad severní v prostém šatu

Vzácně zalétává také do České republiky, kde byl dosud zjištěn devětkrát. Většina pozorování je zimních. Naposledy byl zjištěn v září 1990 na nádrži Rozkoš.[3]

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-09]
  2. SVENSON, L. a kol. Ptáci Evropy, severní Afriky a Blízkého východu. Praha: Svojtka&Co, 2004. ISBN 80-7237-658-6. S. 368-369.
  3. Pozorování strnada severního v ČR na stránkách FK ČSO

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autoři a editory
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CZ

Strnad severní: Brief Summary ( чешки )

добавил wikipedia CZ

Strnad severní (Calcarius lapponicus) je středně velký severský druh pěvce z čeledi strnadovitých. Ve všech šatech má žlutavý zobák s tmavou špičkou a tmavohnědé nohy. Samec má ve svatebním šatu černou hlavu a hrdlo, s žlutobílým proužkem táhnoucím se od oka po stranách krku na hruď a červenohnědou šíji. Samice má rovněž červenohnědou zadní stranu krku, na hrudi má rozpité šedavě bílé skvrny. Dospělí ptáci v prostém šatu a mladí ptáci se podobají strnadu rákosnímu. Hnízdí na vlhkých místech, také v tundře. Zimuje většinou v jižním Rusku.

 src= Strnad severní v prostém šatu

Vzácně zalétává také do České republiky, kde byl dosud zjištěn devětkrát. Většina pozorování je zimních. Naposledy byl zjištěn v září 1990 na nádrži Rozkoš.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autoři a editory
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CZ

Lapværling ( дански )

добавил wikipedia DA

Lapværlingen (Calcarius lapponicus), tidligere kaldt laplandsværlingen, er en fugl i sporeværlingefamilien. Den ynglertundra med pilekrat cirkumpolart i det nordlige Skandinavien, Rusland, Canada og Grønland. De nordiske fugle overvintrer fortrinsvis på de sydrussiske stepper, men en mindre del også i Vesteuropa. Både han og hun har om sommeren rødbrun nakke, mens hannen desuden har sort hoved begrænset af en hvidlig stribe bagtil.

I Norden er den særlig kendt fra Lapland, deraf navnet. Den grønlandske bestand er dog endnu større.

Gæst i Danmark

I Danmark kan den træffes i vinterhalvåret som gæst fra det nordlige Skandinavien. Den ses da især i småflokkestrandenge i Vest- og Nordjylland.

Sporeværling

På baggrund af genetiske undersøgelser af arterne i bl.a. slægten Calcarius er lapværlingen ikke længere en del af familien værlinger Emberizidae, men tilhører nu den nye familie sporeværlinger, Calcariidae .[1]

Kilder/Eksterne henvisninger

  1. ^ John H. Boyd. "Taxonomy in Flux". Sammenfatning af forskningsresultater indenfor fuglenes fylogenetiske systematik. Arkiveret fra originalen 2013-10-21. Hentet 2014-08-10.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DA

Lapværling: Brief Summary ( дански )

добавил wikipedia DA

Lapværlingen (Calcarius lapponicus), tidligere kaldt laplandsværlingen, er en fugl i sporeværlingefamilien. Den ynglertundra med pilekrat cirkumpolart i det nordlige Skandinavien, Rusland, Canada og Grønland. De nordiske fugle overvintrer fortrinsvis på de sydrussiske stepper, men en mindre del også i Vesteuropa. Både han og hun har om sommeren rødbrun nakke, mens hannen desuden har sort hoved begrænset af en hvidlig stribe bagtil.

I Norden er den særlig kendt fra Lapland, deraf navnet. Den grønlandske bestand er dog endnu større.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DA

Spornammer ( германски )

добавил wikipedia DE
 src=
Spornammer, Weibchen
 src=
Spornammer im Schlichtkleid
 src=
Verbreitung der Spornammer:
  • Brutgebiete
  • Migration
  • Überwinterungsgebiete
  • Streifzüge (Saisonalität unsicher)
  •  src=
    Gelege der Spornammer (Calcarius lapponicus ) in der Sammlung des MHNT
    Video: Spornammer

    Die Spornammer (Calcarius lapponicus) ist eine Vogelart, die lange in die Familie der Ammern (Emberizidae) eingeordnet wurde, heute aber in der relativ wenige Arten umfassenden Familie der Sporn- und Schneeammern (Calcariidae) steht.[1] Sie brütet, ähnlich wie die Schneeammer, meistens in nördlichen Tundragebieten. Ihre Nahrung besteht im Sommer zum größten Teil aus Mücken, die in der Tundra zu Massen auftreten. Im Winter frisst sie, wie die anderen Spornammern-Arten, überwiegend Sämereien.

    Beschreibung

    Die Spornammer ist knapp goldammergroß, kräftig gebaut und besitzt einen eher kurzen Schwanz. Die Handschwingenprojektion ist, ähnlich wie bei der Schneeammer, recht lang, sodass die Flügelspitzen bis zur halben Schwanzlänge reichen. Die Hinterkralle, auch Halluxkralle oder „Sporn“ genannt, ist mindestens so lang oder länger als die Zehe selbst, was kennzeichnend für Ammern der Gattung Calcarius ist.

    Im Prachtkleid ist das Männchen der Spornammer unverwechselbar. Der schwarze Kopf besitzt einen auffälligen weißen Überaugenstreif, der sich über die Ohrendecken bis zu den Brustseiten zieht. Die Beine sind dunkel, der Schnabel zeigt eine strohgelbe Färbung mit schwarzer Spitze. Der Bauch ist weiß und kontrastiert damit zur schwarzen Brust. Rücken und Schultern sind schwarz-weiß gestreift. Die mittleren Armdecken sind schwarz und tragen weiße Spitzen. Der Nacken des Männchens ist rotbraun, ein Merkmal, das sich auch bei weiblichen Vögeln wiederfindet. Diese unterscheiden sich im Prachtkleid von männlichen Vögeln, durch das Fehlen des schwarzen Kopfes, der schwarzen Brust und der schwarzen Kehle. Stattdessen findet sich auf der Kehle ein weißer Fleck, der oberhalb meist von einem dunkelgrauen Kragen begrenzt wird. Der sich fortsetzende, z-förmige Überaugenstreif ist beim Weibchen bräunlich-beige. Die Wange besitzt eine schwarze, kommaförmige Zeichnung, welche in einen schwarzen Bartstreif übergeht. Der Schnabel der Weibchen ist blasser gelb als bei Männchen. In seltenen Fällen können weibliche Vögel den Männchen stärker ähneln. Sie sind jedoch stets anhand des niemals ganz schwarzen Kopfes und dem längeren Überaugenstreif von diesen zu unterscheiden. Der Überaugenstreif des Weibchens erreicht den Schnabel zumindest nahezu, während der des Männchens zwei Millimeter vor diesem endet.

    Im Schlichtkleid unterscheiden sich adulte Tiere und diesjährige Vögel geringfügiger. Schwarze, weiße und rotbraune Kopfpartien sind nun überwiegend beige gefärbt. Der Schnabel ist blasser. Im Flügel ist ein rostrotes Feld zu erkennen, das oben und unten von je einer weißen Flügelbinde eingerahmt wird. Die Flügelbinden werden von den weißen Spitzen der mittleren und großen Armdecken gebildet und sind vor Allem im frischen Kleid gut zu sehen.[2]

    Jungvögel sind häufig an den mehr oder weniger stark ausgeprägten, gelben Federrändern von adulten Tieren zu unterscheiden. Die Kopfseiten sind bräunlich oder gelblich, während die Ohrendecken am Hinterrand von dunkeln Schaftstreifen gesäumt werden. Kinn und Kehle sind bräunlichweiß, so wie auch der Bauch und die Brust, welche gleichmäßig von schwarzen Längsstreifen gezeichnet wird. Ein charakteristisches, rostbraunes Flügelfeld mit zwei weißen Flügelbinden ist auch bei Jungvögeln bereits vorhanden. Eine genaue Altersbestimmung ist oft schwierig und nur unter guten Beobachtungsbedienungen möglich.[3]

    Lebensraum

    Die Spornammer kommt als Wintergast in Europa im nördlichen Frankreich und Deutschland sowie in Dänemark vor. Im Osten gibt es ein größeres Überwinterungsgebiet oberhalb des Schwarzen Meeres östlich bis zur Pazifikküste. Ihre Brutgebiete liegen in Norwegen, Schweden und dem nördlichen Russland. Hier lebt sie im Fjell und in der Tundra oberhalb der Baumgrenze, überwiegend in hügeligem, felsenfreiem Gelände mit Zwergsträuchern. Die Spornammer kommt außerdem in den subarktischen, teilweise arktischen Gebieten Kanadas und Alaskas sowie im Süden und Westen Grönlands vor. Diese Populationen überwintern im Norden der Vereinigten Staaten.

    Gesang

    Im Flug singt sie eine kurze, teilweise trillernde Strophe, die an eine Heckenbraunelle erinnert. Während der Brutzeit ruft sie, teils im Singflug, „tjüb“, „tije“ oder „drü“, während sie mit zitternden Flügeln herabsegelt.

    Brutpflege

    Wie bei der Schneeammer sind die Männchen als erste am Brutplatz, um ihre Reviere abzugrenzen. Sobald der Großteil des Schnees abgeschmolzen ist, beginnen sie mit den Nestbau. Das Nest, das aus feinem Gras, Moos und aus Wurzeln gebaut ist, wird von innen mit Gras und Haaren gepolstert. Das Weibchen legt 5–6 grünlich bis bräunliche, etwa 21 mm große Eier. Pro Jahr wird einmal gebrütet, und es dauert etwa 12–14 Tage, bis die Küken schlüpfen.

    Systematik

    Die folgenden fünf Unterarten werden unterschieden:[4]

    • C. l. subcalcaratus, (Brehm 1826) –Nordkanada und Grönland
    • C. l. lapponicus(Linnaeus, 1758) – Nordeurasien
    • C. l. kamtschaticus Portenko, 1937 – Nordost-Sibirien
    • C. l. alascensis Ridgway, 1898 – äußerst östliches Sibirien, Alaska und Nordwest-Kanada
    • C. l. coloratus Ridgway, 1898 – Kommandeurinseln

    Literatur

    • Richard Sale: A Complete Guide to Arctic Wildlife, Verlag Christopher Helm, London 2006, ISBN 0-7136-7039-8

    Einzelnachweise

    1. Archivierte Kopie (Memento des Originals vom 21. Oktober 2013 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/www.worldbirdnames.org
    2. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Hrsg.: Urs N. Glutz von Blotzheim. Band 14. AULA-Verlag GmbH, 1997, ISBN 3-923527-00-4, S. 1300–1301.
    3. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Hrsg.: Urs N. Glutz von Blotzheim. Band 14, 5. Teil. AULA-Verlag GmbH, 1997, ISBN 3-923527-00-4, S. 1301–1302.
    4. http://www.worldbirdnames.org/bow/finches/ IOC World Bird List: Finches, euphonias, longspurs, Thrush-tanager
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia DE

    Spornammer: Brief Summary ( германски )

    добавил wikipedia DE
     src= Spornammer, Weibchen  src= Spornammer im Schlichtkleid  src= Verbreitung der Spornammer:
    BrutgebieteMigrationÜberwinterungsgebieteStreifzüge (Saisonalität unsicher)  src= Gelege der Spornammer (Calcarius lapponicus ) in der Sammlung des MHNT Video: Spornammer

    Die Spornammer (Calcarius lapponicus) ist eine Vogelart, die lange in die Familie der Ammern (Emberizidae) eingeordnet wurde, heute aber in der relativ wenige Arten umfassenden Familie der Sporn- und Schneeammern (Calcariidae) steht. Sie brütet, ähnlich wie die Schneeammer, meistens in nördlichen Tundragebieten. Ihre Nahrung besteht im Sommer zum größten Teil aus Mücken, die in der Tundra zu Massen auftreten. Im Winter frisst sie, wie die anderen Spornammern-Arten, überwiegend Sämereien.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia DE

    Fjallasnjófuglur ( фарски )

    добавил wikipedia emerging languages
     src=
    Calcarius lapponicus

    Fjallasnjófuglur (frøðiheiti - Calcarius lapponicus)

    Sí eisini

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Fjallasnjófuglur: Brief Summary ( фарски )

    добавил wikipedia emerging languages
     src= Calcarius lapponicus

    Fjallasnjófuglur (frøðiheiti - Calcarius lapponicus)

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Iisfink ( западнофризиски )

    добавил wikipedia emerging languages

    De iisfink (Calcarius lapponicus) is in fûgel út de famylje snie- en iisgoarzen (Calcariidae) dy't yn toendragebieten briedt en nei it suden lûkt om yn myldere klimaten te oerwinterjen. Dizze fûgel komt foar fan Skandinaavje oant de Beringstrjitte, Kanada en Grienlân.

    De iisfink wurdt sa'n 16 sm. lang en waacht 19-20 gram. Hy hâldt ta yn rotsige toendragebieten en hy oerwintert yn steppen en omploege ikkers, maar giet ek nei Denemark, Nederlân en East-Ingelân. Syn fiedsel bestiet fral út sieden.

    It lechsel fan de iisfink bestiet út 5-6 readspikkele, griene aaien yn in kûmke op de grûn, dy't yn 11-13 dagen troch it wyfke útbret wurde. De helpleaze, dûnzige jongen kinne nei 11-15 dagen fleane.

     src=
    Tekening fan it wyfke
     src=
    Tekening fan it mantsje
     src=
    Calcarius lapponicus
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia auteurs en redakteuren
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Быртакыыс ( јакутски )

    добавил wikipedia emerging languages
     src=
    Быртакыыс
     src=
    Calcarius lapponicus

    Быртакыыс (лат. Calcarius lapponicus, нууч. Подорожник) — Саха сирин хотутугар олохтоох чыычаах. Быртакыыстар уустарыгар киирэр.

    Атыыра хара төбөлөөх уонна түөстээх. Көхсө уонна кутуругун үрдэ хоҥордуҥу бороҥнор. Тыһыта оройугар сырдык сурааһыннаах.

    Дулҕалаах туундараҕа олохсуйар, мастаах туундараҕа уонна Хотугу муустаах байҕал арыыларыгар уйаланар.

    Туһаныллыбыт сирэ

    • Знаете ли вы птиц Якутии, Б. И. Сидоров, Бичик, 1999, ISBN 5-7696-0956-7
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Лапланд буулгатхөмрөг ( монголски )

    добавил wikipedia emerging languages
     src=
    Calcarius lapponicus

    Лапланд буулгатхөмрөг, Calcarius lapponicus, нь Хөмрөгийнхөн овгийн шувуу юм. Тэд Европ, Ази, Канад, АНУ-н хүйтэн сэрүүн бүсэд нутаглана. Нүүдлийн шуву бөгөөд Оросын тал нутаг, АНУ-н өмнөд зүг, Шведийн өмнөд арлууд, Дани, Их Британид өвөлждөг. Энэхүү буулгат хөмрөг нь Евразийн ганц зүйл юм.

    Гадаад төрх

    Lapland Longspur (Calcarius lapponicus).jpg

    Энэ шувуу нь бахимаг бие, ургамлын үр идэхэд зохилдсон бүдүүн хошуутай. Зуны улиралд эрэгчин нь хар толгой, хоолой, нүдний ард дээд талаас дагзруу чиглэсэн цагаан судалтай, өвөр хэсэг нь цагаан, нуруу нь судалтай хар саарал зүстэй байдаг. Бусад үед бор шаргалдуу толгой, бордуу нуруутай.

    Лапланд буулгатхөмрөг хус, уд модтой чийглэг газар, ууланд амьдарч газар үүрээ засах ба 2-4 өндөг гаргана. Голдуу ургамлын үр идэх ба ангаахайгаа тэжээх үедээ хорхой шавьж агнадаг.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia зохиогчид ба редакторууд
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Лапланд буулгатхөмрөг: Brief Summary ( монголски )

    добавил wikipedia emerging languages
     src= Calcarius lapponicus

    Лапланд буулгатхөмрөг, Calcarius lapponicus, нь Хөмрөгийнхөн овгийн шувуу юм. Тэд Европ, Ази, Канад, АНУ-н хүйтэн сэрүүн бүсэд нутаглана. Нүүдлийн шуву бөгөөд Оросын тал нутаг, АНУ-н өмнөд зүг, Шведийн өмнөд арлууд, Дани, Их Британид өвөлждөг. Энэхүү буулгат хөмрөг нь Евразийн ганц зүйл юм.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia зохиогчид ба редакторууд
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Юл турғайы ( башкирски )

    добавил wikipedia emerging languages

    Юл турғайы рус. Лапландский подорожник, лат. Calcarius lapponicus) — турғай һымаҡтар ғаиләһендәге ҡош.

    Ҡылыҡһырлама

    Турғай ҙурлыҡ. Ерҙән генә йөрөйҙәр, ағастарға ҡунмайҙар. Башлыса юл буйлап сүпләнеп йүгерәләр. Түбәһе, һырты ҡара-көрән. Ҡанаттары нәҙек аҡ юлаҡлы һорғолт көрән. Ҡорһағы, ҡойроғо аҡ, тамағы аҡһыл һары. Аҡһыл ерән түшендә ваҡ. ҡына ҡара таптары бар. Ҡыр турғайынан ҡара ҡауырһындары булмауы менән айырыла.

    Тауышы

    Тауышы яңғырауыҡлы: «тик-тик-тик».

    Йәшәү рәүеше

    Юл буйҙарындағы асыҡ урындарҙа „йөрөй. Башлыса үлән орлоҡтары менән туҡлана. Беҙҙең яҡтарға тик ҡышҡа ғына килә (октябрь айҙарында килеп, февраль аҙаҡтарында төньяҡҡа ҡайталар), һирәк осрай. Беҙҙең яҡта оя ҡормай.

     src=
    Ҡышҡы ҡауырһында
     src=
    Calcarius lapponicus

    Әҙәбиәт

    • Э.Ф. Ишбирҙин. Башҡортостан ҡоштары китабы. Өфө,1986 йыл. ИБ №3478 28.693.35 И 90
    • Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 394. — 2030 экз. — ISBN 5-200-00643-0.

    Иҫкәрмәләр

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Юл турғайы: Brief Summary ( башкирски )

    добавил wikipedia emerging languages

    Юл турғайы рус. Лапландский подорожник, лат. Calcarius lapponicus) — турғай һымаҡтар ғаиләһендәге ҡош.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging languages

    Qupałuk ( инупијатски )

    добавил wikipedia emerging_languages

    Qupałuk suli Putukiułuk (Calcarius lapponicus)

     src=
    Qupałuk
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia emerging_languages

    Lapland longspur ( англиски )

    добавил wikipedia EN

    Calcarius lapponicus

    The Lapland longspur (Calcarius lapponicus), also known as the Lapland bunting, is a passerine bird in the longspur family Calcariidae, a group separated by most modern authors from the Fringillidae (Old World finches).

    Etymology

    The English name refers to the long hind claws.[2] The genus name Calcarius is from Latin calcaria, "spurs", and the specific lapponicus refers to Lapland.[3]

    Description

    The Lapland longspur is a robust bird, with a thick yellow seed-eater's bill. The summer male has a black head and throat, white eyestripe, chestnut nape, white underparts, and a heavily streaked black-grey back. Other plumages have a plainer orange-brown head, a browner back and chestnut nape and wing panels.

    Measurements:[4]

    • Length: 5.9-6.3 in (15-16 cm)
    • Weight: 0.8-1.2 oz (22.3-33.1 g)
    • Wingspan: 8.7-11.4 in (22-29 cm)

    Distribution and habitat

    It breeds across Arctic Europe and the Palearctic and in Canada and the northernmost United States. It is migratory, wintering in the Russian steppes, the southern United States, Northern Scandinavian arctic areas and down to coastal Southern Sweden, Denmark and Great Britain. This is the only Asian species of the longspur buntings, and while it probably did not evolve there, it has been present in Eastern Europe for at least about 30,000 years.[5]

    Behaviour

    Call

    The most common flight call is a hard "prrrrt" usually preceded by a more nasal "teeww". When breeding, it also makes a softer "duyyeee" followed by a pause and a "triiiuuu"; both sounds alternate.

    Breeding

    It breeds in wet areas with birch or willow, and or bare mountains, and winters on cultivated land or coasts. The bird is often seen close to the tree line, and likes to feed in mixed-species flocks in winter. Its natural food consists of insects when feeding young, and otherwise seeds. The nest is on the ground. 2–4 eggs are laid.

    Food habits

    Sitting on a dead cow parsnip, Buldir Island, Alaska

    The food habits of the Lapland longspur are quite simple: mostly seeds in winter and arthropods in the summer, when they are in activity.[6]

    During the winter, the longspur feeds on seeds. They pick them on the ground, rarely feeding directly on plants. They will forage around the same area for a period varying between a few minutes and an hour, then fly away looking for a new foraging area. Their seed diet is composed mainly of seeds from grass, foxtail, cultivated millet, crabgrass and wheat.[6] During the breeding season, the birds migrate to the north, where their diet switches to arthropods. Nestlings are only fed arthropods, which also constitute the diet of the parents at that time of the year (June to July). The birds often catch insects in mid-air, but do forage through vegetation when climatic conditions prevent the insects from flying.[7] Longspurs can consume between 3000 and 10,000 prey items (insects or seeds) per day, depending on their energy needs ; they may need to increase this number by 3000 when feeding the young.[8] Dipteran larvae and adults form the major part of their insectivorous diet.[9]

    Gallery

    References

    1. ^ BirdLife International (2017). "Calcarius lapponicus". IUCN Red List of Threatened Species. 2017: e.T22721033A111138693. doi:10.2305/IUCN.UK.2017-1.RLTS.T22721033A111138693.en. Retrieved 13 November 2021.
    2. ^ "Long". Oxford English Dictionary (Online ed.). Oxford University Press. (Subscription or participating institution membership required.)
    3. ^ Jobling, James A. (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London, United Kingdom: Christopher Helm. pp. 84, 219. ISBN 978-1-4081-2501-4.
    4. ^ "Lapland Longspur Identification, All About Birds, Cornell Lab of Ornithology". www.allaboutbirds.org. Retrieved 2020-09-29.
    5. ^ Tomek, Teresa; Bocheński, Zygmunt (2005). "Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland". Acta Zoologica Cracoviensia. Institute of Systematics and Evolution of Animals, Polish Academy of Sciences. 48A (1–2): 43–65. doi:10.3409/173491505783995743.
    6. ^ a b Gabrielson, Ira Noel (1924). "Food habits of some winter bird visitants". U.S. Department of Agriculture Bulletin (1249).
    7. ^ Watson, Adam (1957). "Birds of the Cumberland Peninsula, Baffin Island". The Canadian Field-Naturalist. 71 (3): 87–109.
    8. ^ Custer, Thomas W.; Osborn, Ronald G.; Pitelka, Frank A.; Gessaman, James A. (1986). "Energy Budget and Prey Requirements of Breeding Lapland Longspurs near Barrow, Alaska, U.S.A." Arctic and Alpine Research. 18 (4): 415–427. doi:10.2307/1551091. ISSN 0004-0851. JSTOR 1551091.
    9. ^ Custer, Thomas W.; Pitelka, Frank A. (1978). "Seasonal trends in summer diet of the Lapland longspur near Barrow, Alaska". The Condor. 80 (3): 295–301. doi:10.2307/1368039. JSTOR 1368039.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EN

    Lapland longspur: Brief Summary ( англиски )

    добавил wikipedia EN
    Calcarius lapponicus

    The Lapland longspur (Calcarius lapponicus), also known as the Lapland bunting, is a passerine bird in the longspur family Calcariidae, a group separated by most modern authors from the Fringillidae (Old World finches).

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EN

    Laponemberizo ( есперанто )

    добавил wikipedia EO

    La Laponemberizo, Lapona emberizoLapona longspurulo, Calcarius lapponicus, estas malgranda surgrundomanĝanta birdo de la familio de Emberizedoj kaj genro de Longspuruloj.

    Disvastiĝo

    Ili reproduktiĝas en Arktaj Eŭropo kaj Azio kaj en Kanado kaj plej norda Usono. Ĝi estas migranta, kaj vintrumas en la stepoj de Rusio, suda Usono, arktaj areoj de Norda Skandinavio kaj suden al marborda suda Svedio, Danio kaj Granda Britio. Tiu estas la ununura specio de la emberizedoj longspuruloj en Eŭrazio, kaj kvankam ili probable ne evoluis tie, ili estis en Orienta Eŭropo almenaŭ dum ĉirkaŭ 30,000 jaroj (Tomek & Bocheński 2005).

    Aspekto

    La Laponemberizo estas fortika birdo, kun dika flava beko de semomanĝulo. La somera masklo havas nigrajn kapon kaj gorĝon (foje eĉ supran bruston), blankan okulstrion kiu foje kovras la okulareon aŭ foje ekas malantaŭ ĝi, etendas al la nuko, ĉirkaŭas la vangon kaj poste la gorĝareon, brunan nukon, blankecajn subajn partojn kun nigra strieco en flankoj, kaj tre striecan griznigran dorson. Aliaj plumaroj havas pli senmarkan oranĝecbrunan kapon, pli brunan dorson, kaj helbrunajn nukon kaj flugilmarkojn. La kruroj estas malhelgrizaj.

    Ekologio

    La plej komuna flugalvoko estas akra "prrrrt" kutime antaŭata de pli nazeca "tiiŭ". Dum reproduktado ili elsendas pli mildan "dujjiii" sekve de paŭzo kaj "triiiuuu"; ambaŭ sonoj alterne.

    Ili reproduktiĝas en humidaj areoj kun betulojsalikoj, aŭ nudaj montoj, kaj vintrumas en terkultivejoj aŭ marbordoj. Tiu birdo estas ofte vidata ĉe la arbolimo, kaj emas manĝi en miksitaj kunmanĝantaroj vintre. Ties natura manĝo konsistas el insektoj dum idomanĝigado kaj semoj. La nesto estas surgrunda. La ino demetas 2-4 ovojn.

    Referencoj

    • Tomek, Teresa & Bocheński, Zygmunt (2005): Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland. Acta zoologica cracoviensia 48A(1-2): 43-65. PDF plena teksto

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EO

    Laponemberizo: Brief Summary ( есперанто )

    добавил wikipedia EO

    La Laponemberizo, Lapona emberizoLapona longspurulo, Calcarius lapponicus, estas malgranda surgrundomanĝanta birdo de la familio de Emberizedoj kaj genro de Longspuruloj.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EO

    Calcarius lapponicus ( шпански; кастиљски )

    добавил wikipedia ES

    El escribano lapón[2]​ o arnoldo ártico[3]​ (Calcarius lapponicus) es una especie de ave paseriforme de la familia Calcariidae propia del Holártico. Se reproduce en el norte de Norteamérica y Eurasia y migra al sur para pasar el invierno en latitudes templadas de ambos continentes.

    Mide entre 15 y 17 cm de longitud. En época reproductiva machos y hembras se diferencian claramente (ver dimorfismo sexual). En esa época, los machos se distinguen porque tienen la cara, la garganta, el cuello, la parte superior del pecho y la corona de color negro. La cara está delineada con una raya negra en cada costado de la cabeza. La nuca es castaña. La parte inferior del pecho y el vientre son blancos, con algunas manchas oscuras en los flancos. El dorso y las alas son pardos listados con oscuro y algo de blanco. La cola es también parda, con las plumas exteriores blancas.

    Las hembras y los machos en invierno son de color pardo opaco, pero se distingue de otras especies de Calcarius por tener las partes ventrales grises o blancas, y algunas rayas pardas en garganta y pecho, además de que se mantiene el patrón de color de la cola.

    Distribución

    Se distribuye en las inmediaciones del Círculo Polar Ártico. En Norteamérica en Canadá, el extremo norte de Estados Unidos y en Groenlandia. En Europa en Islandia, las Islas Británicas y los países nórdicos, y en el norte de Rusia. En invierno migra al centro y sur de los Estados Unidos, al centro de Europa, norte de Francia y los Balcanes, y a Asia central.

     src=
    Huevos de escribano lapón
    Calcarius lapponicus

    Comportamiento

    Se reproduce en la tundra o en montañas abiertas. La hembra pone de 2 a 4 huevos en un nido construido en el suelo. Su hábitat natural en invierno son praderas, tierras cultivadas y zonas costeras. Se alimenta de insectos y semillas en el suelo, formando grupos alimenticios en la época no reproductiva.

    Referencias

    1. BirdLife International (2016). «Calcarius lapponicus». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2019.1 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 14 de abril de 2019.
    2. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2012). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Decimosexta parte: Orden Passeriformes, Familias Thraupidae a Icteridae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 59 (1): 157-166. ISSN 0570-7358. Consultado el 13 de abril de 2019.
    3. Sada, Phillips y Ramos, 1984

    Bibliografía

     title=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores y editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia ES

    Calcarius lapponicus: Brief Summary ( шпански; кастиљски )

    добавил wikipedia ES

    El escribano lapón​ o arnoldo ártico​ (Calcarius lapponicus) es una especie de ave paseriforme de la familia Calcariidae propia del Holártico. Se reproduce en el norte de Norteamérica y Eurasia y migra al sur para pasar el invierno en latitudes templadas de ambos continentes.

    Mide entre 15 y 17 cm de longitud. En época reproductiva machos y hembras se diferencian claramente (ver dimorfismo sexual). En esa época, los machos se distinguen porque tienen la cara, la garganta, el cuello, la parte superior del pecho y la corona de color negro. La cara está delineada con una raya negra en cada costado de la cabeza. La nuca es castaña. La parte inferior del pecho y el vientre son blancos, con algunas manchas oscuras en los flancos. El dorso y las alas son pardos listados con oscuro y algo de blanco. La cola es también parda, con las plumas exteriores blancas.

    Las hembras y los machos en invierno son de color pardo opaco, pero se distingue de otras especies de Calcarius por tener las partes ventrales grises o blancas, y algunas rayas pardas en garganta y pecho, además de que se mantiene el patrón de color de la cola.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores y editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia ES

    Lapi tsiitsitaja ( естонски )

    добавил wikipedia ET

    Lapi tsiitsitaja ehk keltsalind (Calcarius lapponicus L.) on linnuliik tsiitsitajalaste sugukonnast.

    Levila

    On pesitsusajal levinud tsirkumpolaarselt Euraasias ja Põhja-Ameerikas. Polaarjoonest lõuna pool ulatub pesitsusaegne levila ainult mägedesse.[1] Ta on rändlind. Talvitub avamaastikul Taanis, Inglismaal, Kesk- ja Ida-Aasias, ja USA lõunaosas.

    Eestis harv läbirändaja aprillis ja septembri teisest poolest hilissügiseni. Teda kohatakse peamiselt läänesaarte ja mandri loode- ning lääneosa mererannikul ja lagedatel põldudel, mujal sisemaal väga harva. Üksikutel kordadel on talvitunud.

    Välimus ja käitumine

    Üldpikkus 14–15,5 cm. Hundsulestikus isaslind sarnaneb põhjatsiitsitaja ja rootsiitsitaja vanalindudega, kuid tal puudub valge lahuriba ning must värvus ulatub pugualale ja kehakülgedele. Puhkesulestikus on sulestik tuhmim ja mustad suled heledate ääristega. Erinevalt rootsiitsitajast ei tegutse ta kunagi roostikus.

    Kutsehüüd on mahedakõlaline tlüü tjüet või höid, ka kruttiv rt rt. Laulab põõsaladvas või lennul, laul on kanepilinnu omaga sarnane sädin-vidin. Lapi tsiitsitaja tegutseb peaaegu eranditult maapinnal, kus liigub edasi kiirel jooksul, keha kummargil. Lennujoon on lainjas.

    Elupaik ja pesitsemine

     src=
    Lapi tsiitsitaja munad

    Pesitsusajal asustab tundrat ja mägitundrat, tavaliselt soode ja veekogude lähedal. Pesa rajab maapinnale, kurnas on 2–4 muna.

    Toitumine

    Pesitsusajal on toiduks peamiselt putukad, muul ajal rohkem seemned.

    Viited

    1. Kumari, E. Eesti NSV linnud. Eesti riiklik kirjastus. Tallinn 1954.

    Välislingid

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia ET

    Lapi tsiitsitaja: Brief Summary ( естонски )

    добавил wikipedia ET

    Lapi tsiitsitaja ehk keltsalind (Calcarius lapponicus L.) on linnuliik tsiitsitajalaste sugukonnast.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia ET

    Ipar-berdantza ( баскиски )

    добавил wikipedia EU

    Ipar-berdantza (Calcarius lapponicus) Calcarius generoko animalia da. Hegaztien barruko Calcariidae familian sailkatua dago.

    Erreferentziak

    1. (Ingelesez) IOC Master List

    Ikus, gainera

    (RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipediako egileak eta editoreak
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EU

    Ipar-berdantza: Brief Summary ( баскиски )

    добавил wikipedia EU

    Ipar-berdantza (Calcarius lapponicus) Calcarius generoko animalia da. Hegaztien barruko Calcariidae familian sailkatua dago.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipediako egileak eta editoreak
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia EU

    Lapinsirkku ( фински )

    добавил wikipedia FI
     src=
    Lapinsirkun munia

    Lapinsirkku (Calcarius lapponicus) on pulmusiin kuuluva lintu. Sen ääni on heleä "tjyb" tai surumielinen "tjyy" sekä kova "drrt" tai "de-dek". Laulu on lyhyt kirkas säe. Lapinsirkku elää tuntureilla, jängillä ja alavilla pensasmailla koivu- ja pajuvyöhykkeessä.

    Levinneisyys

    Lapinsirkku on muuttolintu, jonka pesimäalue ulottuu Skandinavian tunturialueilta arktiseen Euraasiaan. Sitä tavataan myös Alaskassa, Kanadassa, USA:n pohjoisimmissa osissa ja Grönlannin länsirannikolla. Se talvehtii aromailla Venäjällä, Keski-Aasiassa Mustaltamereltä Pohjois-Koreaan ja Japaniin asti ulottuvalla vyöhykkeellä. Muita talvehtimisalueita ovat Tanska ja Britteinsaaret, Länsi-Euroopan pohjoiset rannikkoseudut sekä Yhdysvallat.[2]

    Suomessa Lapinsirkku pesii vain pohjoisimmassa Tunturi-Lapissa. Pesimätiheydet voivat paikoitellen olla hyvin suuria. Suomen pesimäkannaksi arvioidaan 50.000–150.000 paria. Lajia nähdään muuttoaikoina myös Etelä-Suomen pelloilla. Lapinsirkku on rauhoitettu ja se arvioidaan kannaltaan elinvoimaiseksi.[3]

    Lähteet

    1. BirdLife International: Calcarius lapponicus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 16.2.2014. (englanniksi)
    2. Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
    3. http://www.luontoportti.com/suomi/fi/linnut/lapinsirkku

    Aiheesta muualla

    Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia FI

    Lapinsirkku: Brief Summary ( фински )

    добавил wikipedia FI
     src= Lapinsirkun munia

    Lapinsirkku (Calcarius lapponicus) on pulmusiin kuuluva lintu. Sen ääni on heleä "tjyb" tai surumielinen "tjyy" sekä kova "drrt" tai "de-dek". Laulu on lyhyt kirkas säe. Lapinsirkku elää tuntureilla, jängillä ja alavilla pensasmailla koivu- ja pajuvyöhykkeessä.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia FI

    Plectrophane lapon ( француски )

    добавил wikipedia FR

    Calcarius lapponicus

    Le Plectrophane lapon (Calcarius lapponicus) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Calcariidae.

    Historique et dénomination

    L'espèce Calcarius lapponicus a été décrite par le naturaliste suédois Carl von Linné en 1758 sous le nom initial de Fringilla lapponica[1].

    Synonymie

    Nom vernaculaire

    • Bruant lapon
    • Plectrophane lapon

    Taxinomie

    D'après Alan P. Peterson, cet oiseau possède cinq sous-espèces :

    • Calcarius lapponicus lapponicus (Linnaeus) 1758 ;
    • Calcarius lapponicus alascensis Ridgway 1898 ;
    • Calcarius lapponicus coloratus Ridgway 1898 ;
    • Calcarius lapponicus kamtschaticus Portenko 1937 ;
    • Calcarius lapponicus subcalcaratus (Brehm, CL) 1826.

    Identification

    Le plectrophane lapon est un oiseau robuste avec un bec jaune épais. En été, le mâle a une tête et une gorge noires, des lignes blanches au niveau des yeux, une nuque châtain, une poitrine blanche et un dos strié noir et gris. La femelle, tout comme le mâle en hiver, n'a pas de noir sur la tête et la gorge. Il mesure en moyenne 15 centimètres de long et pèse environ 25 grammes. Son envergure est de 25 à 28 centimètres.

    Répartition et habitat

    Le plectrophane lapon niche dans l'extrême-nord de l'Europe et de l'Asie, ainsi qu'au Canada et dans les parties les plus au nord des États-Unis. C'est un oiseau migrateur qui passe l'hiver dans les steppes russes, dans le sud des États-Unis et dans le sud de la Suède, au Danemark et en Grande-Bretagne. C'est la seule espèce eurasiatique du genre calcarius et, même si elle n'a probablement pas évolué ici, elle est présente dans l'est de l'Europe depuis environ 30 000 ans.

    Il vit dans des zones humides comportant des bouleaux ou des saules, ou sur des montagnes dénudées. Il passe l'hiver sur des terres cultivées ou sur des côtes. Il est souvent vu près de la limite des arbres et se joint à d'autres espèces pour se nourrir en hiver.

     src=
    Carte de répartition
    • Aire de nidification
    • Voie migratoire
    • Aire d'hivernage

    Reproduction

     src=
    Œufs de Plectrophane lapon Muséum de Toulouse
    Calcarius lapponicus

    Les mâles sont les premiers sur le lieu de reproduction afin de délimiter leurs territoires. Dès que la plus grande partie de la neige est fondue, ils commencent à construire le nid. Ce dernier, composé d'herbes, de mousses et de racines, est construit à même le sol et la femelle pond entre deux et quatre œufs d'une teinte verte-brune. Il faut compter entre douze et quatorze jours jusqu'à l'éclosion des œufs.

    Régime alimentaire

    Le plectrophane lapon se nourrit principalement de graines d'herbes des champs telles que le plantain ou la renouée qu'il glane dans les friches, les chaumes, les gazons clairsemés et les terrains découverts.

    Philatélie

    Le plectrophane lapon apparaît sur un timbre canadien de 2001.

    Notes et références

    1. Linnaeus, C. (1758). Systema Naturae per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis, Tomus I. Editio decima, reformata. Holmiæ: impensis direct. Laurentii Salvii. i–ii, 1–824 pp : page 180

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia FR

    Plectrophane lapon: Brief Summary ( француски )

    добавил wikipedia FR

    Calcarius lapponicus

    Le Plectrophane lapon (Calcarius lapponicus) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Calcariidae.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia FR

    Escribenta lapona ( галициски )

    добавил wikipedia gl Galician

    Escribenta lapona,[2] Calcarius lapponicus, é un ave típica do extremo norte europeo e visitante esporádica do Centro e Sur de Europa.

    Morfoloxía e hábitos

    É unha especie que presenta dimorfismo sexual. O macho ten a cabeza e gorxa negras, unha franxa ocular branca e a caluga vermella. O pico é amarelo. O resto do corpo é negro combinado con branco. A femia é de cor parda con manchas claras. Os individuos teñen unha lonxitude aproximada de 15 cm e un peso de 24 gramos.

    Habita na Tundra, especializándose nas zonas chans e nas montañas. No inverno acostuma desprazarse ó litoral ou a pantanos. Alimentase de insectos e sementes.

    Reprodución

     src=
    Calcarius lapponicus

    A cría realízase nos meses de maio e xuño. No niño, xeralmente localizado no chan, faise a posta de 4-5 ovos. O tempo de incubación é 13-14 días e a permanencia no niño dos polos é de 10-12 días.

    Distribución

    Durante a cría esténdese polo interior e norte da Península Escandinava e tamén pola costa ártica de Rusia. O resto do ano amplía a súa zona de distribución ó Mar do Norte, ó Mar Báltico, á costa norte do Mar Negro e ó sueste de Rusia. No resto de Europa é máis infrecuente e irregular.

    Notas

    Véxase tamén

    Bibliografía

    • "100 aves comúns do concello de O Grove e áreas veciñas". C.D. Romay Cousido, Antonio Fontoira García, Emilio Martínez Sabarís, Atocha Ramos Martínez. Editado polo Concello do Grove. Depósito Legal:C 2423-2009
    • Guía de Aves: España, Europa y Región Mediterránea. Lars Svensson, Killian Mullarney, Dan Zetterstïons. Ediciones Omega (en castelán)
    • Gran Guía de la Naturaleza AVES. Nicolai, Singer, Wothe. Editorial Everest, s.a. (en castelán)

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores e editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia gl Galician

    Escribenta lapona: Brief Summary ( галициски )

    добавил wikipedia gl Galician

    Escribenta lapona, Calcarius lapponicus, é un ave típica do extremo norte europeo e visitante esporádica do Centro e Sur de Europa.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores e editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia gl Galician

    Calcarius lapponicus ( италијански )

    добавил wikipedia IT

    Lo zigolo di Lapponia (Calcarius lapponicus (Linnaeus, 1758)) è un uccello passeriforme della famiglia Calcariidae[2].

    Descrizione

     src=
    Illustrazione di maschio.
     src=
    Illustrazione di femmina.

    Dimensioni

    Misura 15,5-17 cm di lunghezza, per 22,5-35 g di peso ed un'apertura alare di 25-28 cm[3].

    Aspetto

    Si tratta di uccelli dall'aspetto robusto e massiccio, muniti di testa squadrata, corto becco conico, ali appuntite e coda lievemente forcuta: le femmine ed i maschi in eclissi (ossia fuori dal periodo degli amori) ricordano molto il migliarino di palude, col quale vengono regolarmente confusi in Europa meridionale.

    Il piumaggio presenta dimorfismo sessuale, molto evidente durante il periodo degli amori e un po' meno all'infuori di esso.
    Le femmine presentano fronte, vertice e guance di colore bruno scuro, nuca di color nocciola, dorso, ali e coda bruno-nerastri con singole penne orlate di color nocciola e gola, petto e ventre di color bianco-beige: dalla parte posteriore dell'occhio parte una banda biancastra che raggiunge la tempia e lì vira bruscamente verso il basso, seguendo la curva della testa fino a sfociare nel bianco golare. Ai lati della gola, nell'area fra gola e petto, nonché su fianchi, fronte e vertice, le penne sono orlate di nero, a dare un effetto screziato.
    I maschi in eclissi sono simili alle femmine, dalle quali possono essere distinti per le guance ed il petto più scuri ed il bruno della groppa senza screziature: durante la stagione degli amori fronte, vertice, faccia, petto e fianchi divengono neri, mentre nuca e dorso divengono di color nocciola (separato dal nero facciale e pettorale da una banda bianca, che diviene un sopracciglio) e tutta l'area ventrale diviene di colore bianco candido.

    In ambedue i sessi il becco è giallo con punta nera (più brillante nei maschi ed in particolare in quelli in amore), le zampe sono nerastre e gli occhi sono di colore bruno scuro.

    Biologia

     src=
    Stormo al suolo ad Alton.
     src=
    Giovane maschio in amore intento a cantare.

    Si tratta di uccelli dalle abitudini diurne, che vivono in gruppi di una decina di esemplari, non di rado aggregandosi a stormi misti con altre specie affini per abitudini di vita.
    Lo zigolo di Lapponia passa la maggior parte della giornata (ma anche della nottata, riposandosi accovacciato fra i ciuffi d'erba) al suolo: si tratta inoltre un uccello molto mobile, i cui gruppi trascorrono solo poche ore in una determinata area, spostandosi in seguito in territori prospicienti per continuare la ricerca di cibo.

    Il canto di questi uccelli è flautato e musicale, e (verosimilmente per l'assenza di elementi paesaggistici rilevanti che prevengono gli esemplari dal cantare da luoghi sopraelevati) viene generalmente emesso in volo.

    Alimentazione

     src=
    Maschio in eclisse si nutre nei pressi di Alamogordo.
     src=
    Esemplare si ciba al suolo in Illinois.

    Si tratta di uccelli la cui dieta è composta sia da semi e granaglie che da insetti e piccoli invertebrati, subendo variazioni percentuali delle due componenti anche consistenti durante l'arco dell'anno: durante il periodo freddo, questi animali si cibano quasi esclusivamente di semi, nonché, quando possibile, di frutti di bosco e piccoli frutti, mentre durante il periodo estivo (quando avviene la riproduzione, e quindi la richiesta energetica risulta accresciuta) essi privilegiano la componente insettivora della dieta.
    Mentre la componente vegetale della dieta dello zigolo di Lapponia viene reperita soprattutto al suolo, gli insetti (soprattutto piccoli ditteri tipulidi) vengono perlopiù catturati in volo: un singolo esemplare può cibarsi di un numero di prede (siano esse semi o insetti) che varia dalle 3000 alle 10000 al giorno, secondo la disponibilità ed il fabbisogno energetico del momento.

    Riproduzione

    La stagione riproduttiva va dalla fine di maggio ad agosto[3]: si tratta di uccelli monogami, le cui coppie si isolando dagli stormi di appartenenza durante le attività connesse alla riproduzione, che sono tuttavia completamente a carico della femmina.

     src=
    Uova.

    Il nido è molto semplice, e consiste in una coppa di fibre vegetali intrecciate, abbondantemente foderata con piumino: la femmina posiziona il nido in una conca del terreno, prediligendo le aree umide collinari con presenza di piante di salice e betulla.
    All'interno del nido, essa depone 2-6 uova bianco-grigiastre con pezzature bruno-rossicce e striature nerastre, che cova da sola per 12-14 giorni, mentre il maschio tiene d'occhio i dintorni.
    I pulli, ciechi ed implumi alla schiusa, cominciano ad avventurarsi nei dintorni del nido attorno ai nove giorni dalla schiusa, involandosi con successo attorno alle due settimane di vita: essi si rendono del tutto indipendenti a circa un mese dalla schiusa, e durante tutto questo periodo vengono imbeccati e accuditi da ambedue i genitori, che li nutrono esclusivamente con cibo di origine animale.

    Distribuzione e habitat

     src=
    Maschio in amore in Alaska.
     src=
    Femmina nel Nunavut.

    Lo zigolo di Lapponia, a dispetto del nome, ha distribuzione olartica: questi uccelli sono migratori, che durante l'estate popolano la fascia costiera di Alaska, Canada (fino al nord della penisola del Labrador), Groenlandia, Fennoscandia e Russia settentrionale (dalla penisola di Kola alla Kamchatka), mentre dopo la riproduzione migrano a sud per svernare in un'area che va dall'Oregon al New England e dall'Europa centrale alla Corea e alla Cina centro-orientale.
    In Italia la specie è accidentale nelle regioni settentrionali (soprattutto in Triveneto) in novembre-dicembre e nei ripassi primaverili[4].

    Il suo habitat estivo è rappresentato dalla tundra, con preferenza per le aree sul limitare dei boschi di latifoglie: durante l'inverno, gli zigoli di Lapponia si spostano nei pascoli e nelle aree costiere.

    Calcarius lapponicus

    Tassonomia

    Se ne riconoscono cinque sottospecie[2]:

    Note

    1. ^ (EN) BirdLife International 2012, Calcarius lapponicus, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
    2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Calcariidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 15 marzo 2018.
    3. ^ a b (EN) Lapland Longspur (Calcarius lapponicus), su Handbook of the Birds of the World. URL consultato il 15 marzo 2018.
    4. ^ Brichetti, P., Atlante ornitologico italiano, Brescia, 1976.

     title=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autori e redattori di Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia IT

    Calcarius lapponicus: Brief Summary ( италијански )

    добавил wikipedia IT

    Lo zigolo di Lapponia (Calcarius lapponicus (Linnaeus, 1758)) è un uccello passeriforme della famiglia Calcariidae.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autori e redattori di Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia IT

    Pentinuotoji starta ( литвански )

    добавил wikipedia LT
    Binomas Calcarius lapponicus

    Pentinuotoji starta (lot. Calcarius lapponicus, angl. Lapland Bunting, vok. Spornammer) – startinių (Emberizidae) šeimos paukštis. Kūno ilgis 15 cm, svoris 20-25 g. Patino galva, gerklė ir pagurklis juodi. Juostelė nuo akių pakaušio link ir juostelė kaklo šone baltos spalvos. Kaklo viršutinė dalis ryškiai ruda. Nugara ir antuodegis rudai pilki. Šonai su juodomis dėmėmis. Sparnai ir uodega rudi. Dvi sparnų kraštinės plunksnos su baltomis dėmėmis. Krūtinė ir pilvas balti. Snapas gelsvai rudas. Kojos rudos, užpakalinio (I) piršto nagas ilgas. Patelė šviesesnė ir blankesnių spalvų, juodą spalvą pakeičia rudai juoda. Gerklė balsva su juodų plunksnelių vainiku. Galva išmarginta palšais išilginiais dryžiais. Sprandas rusvai geltonas.

    Lietuvoje retai aptinkama traukimo metu. Laikosi laukuose.

     src=
    Pentinuotoji starta
     src=
    Calcarius lapponicus

    Vikiteka

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia LT

    Pentinuotoji starta: Brief Summary ( литвански )

    добавил wikipedia LT

    Pentinuotoji starta (lot. Calcarius lapponicus, angl. Lapland Bunting, vok. Spornammer) – startinių (Emberizidae) šeimos paukštis. Kūno ilgis 15 cm, svoris 20-25 g. Patino galva, gerklė ir pagurklis juodi. Juostelė nuo akių pakaušio link ir juostelė kaklo šone baltos spalvos. Kaklo viršutinė dalis ryškiai ruda. Nugara ir antuodegis rudai pilki. Šonai su juodomis dėmėmis. Sparnai ir uodega rudi. Dvi sparnų kraštinės plunksnos su baltomis dėmėmis. Krūtinė ir pilvas balti. Snapas gelsvai rudas. Kojos rudos, užpakalinio (I) piršto nagas ilgas. Patelė šviesesnė ir blankesnių spalvų, juodą spalvą pakeičia rudai juoda. Gerklė balsva su juodų plunksnelių vainiku. Galva išmarginta palšais išilginiais dryžiais. Sprandas rusvai geltonas.

    Lietuvoje retai aptinkama traukimo metu. Laikosi laukuose.

     src= Pentinuotoji starta  src= Calcarius lapponicus

    Vikiteka

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia LT

    Lapzemes stērste ( латвиски )

    добавил wikipedia LV

    Lapzemes stērste (Calcarius lapponicus) ir Arktikas stērstu dzimtas (Calcariidae) dziedātājputns. Tai ir 5 pasugas.[1] Sastopama Eiropā, Āzijā, Ziemeļamerikā (Kanādā un ASV) un Grenlandē.[1] Visa populācija ir gājputni.[2]

    Izplatība

     src=
    Ziemotāju skaits Latvijā katru gadu pieaug
     src=
    Vasarā tēviņš iegūst košu apspalvojumu

    Lapzemes stērste izplatīta ziemeļu puslodes arktiskajos apgabalos — ligzdo arktiskajā tundrā no Norvēģijas ziemeļiem līdz Čukotkai, Aļaskā, Kanādas ziemeļos un Grenlandē.[3]

    Eirāzijas ziemošanas vietas nav labi apzinātas.[3] Skandināvijas populācija ziemo Ziemeļjūras piekrastēs Rietumeiropā, mazāk gar Baltijas jūras dienvidu piekrasti, reti novērojama Centrāleiropā. Ziemotāju skaits palielinās austrumu virzienā: Ukrainā, Kazahstānas dienvidos, Mongolijā un Ķīnā.[3]

    Ziemeļamerikas populācija ziemo Kanādas pašos dienvidos un plašā areālā ASV ziemeļos un vidienē.[2][4] Grenlandes populācija Ziemeļamerikā un Eiropas ziemeļrietumos.[2]

    Latvijā

    Latvijā Lapzemes stērste ir samērā reta, bet regulāra caurceļotāja, vismaz piejūras zonā. Ziemošana pirmo reizi pierādīta 2010. un 2011. gadu ziemā. Vēlākos gados ziemotāji tiek novēroti samērā regulāri, un to skaits pieaug. Ziemas novērojumi galvenokārt bijuši valsts rietumu daļā, īpaši piejūras zonā.[3] Latvijā novērojama nominālpasuga Calcarius lapponicus lapponicus, kas ir vienīgā Eiropā sastopamā pasuga.[3]

    Izskats

    Lapzemes stērste ir vidēji liels, kompakts zvirbuļveidīgais putns ar salīdzinoši īsu asti, gariem spārniem un masīvu, trīsstūrveidīgu, smailu knābi. Ķermeņa garums ir 14—17 cm, spārnu izplētums 22—28 cm, svars 20—35 g.[4][5][6] Pirkstam, kas vērsts uz aizmuguri, ir garš nags kā piesis.[4]

    Ziemā abi dzimumi izskatās vienādi. Apspalvojums uz muguras, spārniem un krūtīm pelēkbrūni raibumots, vēders gaiši pelēks vai balts, galva pelēkbrūna ar sarkanbrūniem vaigiem. Uz spārniem ruds laukums. Astes malējās spalvas baltas. Knābis pelēks. Jaunie putni līdzīgi pieaugušajiem.[4] Ligzdošanas sezonā tēviņa apspalvojums kļūst košs un kontrastains: seja, galvas virsa un krūtis melnas, kakla aizmugure sarkanbrūna, melno seju ietver balta josla, vēders balts. Knābis dzeltens ar melnu galu. Arī mātīte kļūst nedaudz košāka kā ziemā, bet kopumā ķermeņa augšpusē saglabā raibumoto apspalvojumu.[4]

    Uzvedība

     src=
    Ziemā barojas ar dažādām zālaugu sēklām un labības graudiem
     src=
    Lapzemes stērste ziemas periodā uzturas lielos baros

    Lapzemes stērste ir sabiedrisks putns un ziemas periodā uzturas lielos baros. Reizēm barā var novērot pat 4 miljonus putnu. Uzturas atklātā ainavā.[4] Ligzdo arktiskajā tundrā, kur vasaras periodā ir polārā diena, tādēļ tēviņš var dziedāt jebkurā diennakts stundā. Neskatoties uz to, ka ligzdošanas areālā nav redzamas rītausmas, tēviņš galvenokārt dzied rīta stundās.[4]

    Barība

    Lapzemes stērste ir visēdāja: vasaras periodā tā galvenokārt barojas ar posmkājiem, bet ziemā ar sēklām.[2][7] Tās tiek parasti uzlasītas no zemes, ļoti reti tieši no auga. Iecienītākās ir dažādu zālaugu sēklas un labības graudi.[7] Mazuļus stērstes baro tikai ar posmkājiem. Kukaiņi tiek noķerti gan lidojumā, gan uzlasīti no zemes un augiem.[8] Visbiežāk noķertie kukaiņi ir divspārņi un to kāpuri.[9] Dienas laikā, atkarībā no enerģijas patēriņa, Lapzemes stērste apēd 3000—10 000 kukaiņu vai sēklu.[9]

    Ligzdošana

    Ligzdošana sākas laikā no maija līdz jūnijam. Ligzdai ir kausveida forma, savīta no sausas zāles, lapām un sūnām, no iekšpuses izklāta ar ziemeļbrieža vilnu un spalviņām. Atrodas uz zemes, kāda garāka auga cera tuvumā.[2][5] Dējumā ir 3—7 gaišas, olīvzaļas olas ar tumši brūniem un purpura raibumiem. Perē tikai mātīte, inkubācijas periods ilgst 11—14 dienas. Jaunie putni sāk lidot 8—10 dienu vecumā.[5][10]

    Sistemātika

    Lapzemes stērstei ir 5 pasugas:[1]

    • Calcarius lapponicus lapponicus — nominālpasuga, sastopama Eiropas un Āzijas ziemeļos;
    • Calcarius lapponicus alascensis — sastopama Sibīrijas pašos austrumos, Aļaskā un Kanādas ziemeļrietumos;
    • Calcarius lapponicus coloratus — sastopama Komandora salās;
    • Calcarius lapponicus kamtschaticus — sastopama Sibīrijas ziemeļaustrumos;
    • Calcarius lapponicus subcalcaratus — sastopama Kanādas ziemeļos un Grenlandē.

    Atsauces

    1. 1,0 1,1 1,2 «World Bird List: Longspurs, grosbeaks». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2014. gada 21. jūlijā. Skatīts: 2015. gada 24. februārī.
    2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 IUCN: Calcarius lapponicus
    3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 «Ornitofaunistika: Lapzemes stērste Calcarius lapponicus». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2017. gada 27. maijā. Skatīts: 2017. gada 11. jūnijā.
    4. 4,0 4,1 4,2 4,3 4,4 4,5 4,6 All About Birds: Lapland Longspur
    5. 5,0 5,1 5,2 Nature Gate: Lapland Bunting
    6. Alive: Lapland Longspur (Calcarius lapponicus)
    7. 7,0 7,1 Gabrielson, Ira Noel (1924). "Food habits of some winter bird visitants". U.S. Department of Agriculture Bulletin (1249).
    8. Watson, Adam (1957). "Birds of the Cumberland Peninsula, Baffin Island". The Canadian Field-Naturalist. 71 (3): 87–109.
    9. 9,0 9,1 Custer, Thomas W.; Pitelka, Frank A. (1978). "Seasonal trends in summer diet of the Lapland longspur near Barrow, Alaska". The Condor. 80 (3): 295–301. doi:10.2307/1368039.
    10. Boreal Birds: The Lapland Longspur

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia autori un redaktori
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia LV

    Lapzemes stērste: Brief Summary ( латвиски )

    добавил wikipedia LV

    Lapzemes stērste (Calcarius lapponicus) ir Arktikas stērstu dzimtas (Calcariidae) dziedātājputns. Tai ir 5 pasugas. Sastopama Eiropā, Āzijā, Ziemeļamerikā (Kanādā un ASV) un Grenlandē. Visa populācija ir gājputni.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia autori un redaktori
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia LV

    IJsgors ( холандски; фламански )

    добавил wikipedia NL

    Vogels

    De ijsgors (Calcarius lapponicus) is een vogel uit de familie Calcariidae die in toendragebieden broedt en zuidwaarts trekt om in gematigde klimaten te overwinteren.

    Kenmerken

    In alle verendelen zijn de bovendelen rijk kastanjebruin met zwarte en beige strepen. De goed gemarkeerde oorstreek, de lichte kruinstreep en het kastanjebruine achterhoofd zijn de duidelijkste determinatiegegevens. Het mannetje kan in de zomer onderscheiden worden door een zwart hoofd en een zwarte borst, onderbroken door een duidelijk witte wenkbrauwstreep.

    Deze vogel wordt ongeveer 16 centimeter groot en weegt 19-20 gram.

    Leefwijze

    Hij voedt zich in de winter voornamelijk met zaden, maar ook insecten, zoals muggen, staan op het menu. Deze vogel leeft in groepsverband, soms met andere soorten.

    Voortplanting

    Het legsel van de ijsgors bestaat uit 5-6 roodgespikkelde, groene eieren in een kommetje op de grond, in 11-13 dagen door het vrouwtje uitgebroed. De hulpeloze, donzige jongen vliegen na 11-15 dagen.

    Verspreiding

    De ijsgors komt voor van Scandinavië tot de Beringstraat, Canada en Groenland. Ze overwintert in de steppen van Oekraïne en Siberië. IJsgorzen komen sporadisch voor in Nederland, wanneer ze op doortocht zijn[2].

    De soort telt vijf ondersoorten:

    • C. l. subcalcaratus: noordelijk Canada en Groenland.
    • C. l. lapponicus: noordelijk Europa en noordelijk Azië.
    • C. l. kamtschaticus: noordoostelijk Siberië.
    • C. l. alascensis: uiterst oostelijk Siberië, Alaska en noordwestelijk Canada.
    • C. l. coloratus: de Komandorski-eilanden.

    Hij leeft in rotsachtige toendragebieden en hij overwintert in steppen, omgeploegde landen en moerassen aan de kust.

    Voetnoten

    Externe link

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia-auteurs en -editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NL

    IJsgors: Brief Summary ( холандски; фламански )

    добавил wikipedia NL

    De ijsgors (Calcarius lapponicus) is een vogel uit de familie Calcariidae die in toendragebieden broedt en zuidwaarts trekt om in gematigde klimaten te overwinteren.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia-auteurs en -editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NL

    Lappsporv ( норвешки )

    добавил wikipedia NN

    Lappsporv er ein robust, mellomstor sporvefugl med leveområde i nordlege Europa og Asia, og i nordlegste Nord-Amerika. Han var tidlegare klassifisert i busksporvfamilien, men er no ein del av ein familie av arktiske artar i Calcariidae.

    Utsjånad

    Den vaksne hannen måler 15,5-16 cm på lengda og hoa er noko mindre. Lappsporven utmerker seg med ei lang bakklo, som er lengre enn sjølve baktåa og mindre bøygd enn på dei andre busksporvane. På den vaksne hannen er isse, kinn, strupe og øvre del av brystet heilsvart. Frå nebbrota strekker seg ein lys augebrynsstrek som går bakom dei svarte øyredekkfjørene og ned på halsen. Nakken er rustbrun. Rygg, skuldrrar og vengedekkfjør er spraglete i svart og rustbrunt. Undersida er kvit med rustgul tone. Sidene er teikna med svarte flekkar. På hoa manglar det svarte på hovudet, strupen og kroppssidene, og fargane er i det heile bleikare og meir rustbrune. Ho har eit svartflekka lyst bryst.

    Utbreiing og taksonomi

    Lappsporven er ein trekkfugl som har eit bortimot sirkumpolart hekkeområde frå Skandinavia sine fjell, over det arktiske Eurasia, i Alaska, Canada, det nordlegaste USA (dei samla 48 statane), og Grønland sin vestkyst. Han overvintrar på steppene i Russland og Sentralasia frå Svartehavet og aust til Nord-Korea og Japan, i USA, i Danmark, på dei britiske øyane og utmed kystane i det nordlege Vest-Europa.

    Lappsporven vert delt inn i tre til fem underartar.

    • C. l. alascensis (Ridgway, 1898) - hekkar på Aleutane og Pribiloføyane, og i Alaska og det vestre Canada. Overvintrar i USA så langt sør som til det nordlege Texas.
    • C. l. lapponicus inkl. subcalcaratus (Brehm, 1826) - hekkar frå Skandinavia og det nordlege Russland til Beringsundet, det nordlege Canada og Grønland. Overvintrar i det sentrale USA, på steppene i Russland og Sentralasia og vest til Europa.
    • C. l. coloratus (Ridgway, 1898) inkl kamtschaticus (Portenko, 1937) – hekkar i det austlege Sibir, på Kamtsjatkahalvøya og på Kommandørøyane. Overvintrar mellom anna i Japan.

    Norsk utbreiing og habitatval

    Lappsporven hekkar vanleg i fjelltraktene i Sør-Noreg frå Setesdalsheiane i den nordlegaste delen av Aust-Agder og Hardangervidda og nordaustover mot Dovrefjell og Sylane ved svenskegrensa. I Møre og Romsdal hekkar arten også somme stader ute ved kysten. I Nord-Noreg er fuglen utbreidd nordover langs fjellkjeda mot Sverige i Nordland og Troms. I Finnmark til Varangerhalvøya og Kirkenes. I Nordland og Troms også spreidd somme stader langs kysten. I Finnmark finst fuglen spreidd som hekkefugl i kystområda, men den største bestanden finst på Finnmarksvidda. I fjellområda i Sør-Noreg hekkar lappsporven frå 650 moh. til 1200-1300 moh., vanlegast i vierregionen 1000-1200 moh. Lappsporven trivst best i karrig fjellterreng med krekling, dvergbjørk og ein del vier, men også i kanten av større myrkompleks som er omgjevne av meir karrig vegetasjon. Arten finst også i område med store steinar som vert brukte som sangpostar. I Finnmark kan arten hekke opp tll 600 moh., på Varangerhalvøya opp til 300 moh. Den norske hekkebestanden er truleg på 200 000 -500 000 par. Dei fleste av desse finst i fjelltraktene i Sør-Noreg og i Finnmark.

    Populasjonen gjekk sterkt attende i perioden 2002 til 2012. Forskarane meinte at nedgangen kan vere relatert til klimaendringar. [1]

    Trekktilhøve

    Lappsporvane flyg ut av landet i september-oktober. Norske fuglar overvintrar truleg i steppeområda i Asia, og arten har dermed ei søraustleg trekkretning. Om våren kjem fuglane til Sør-Noreg frå midten av april og til fjelltraktene frå byrjinga av mai. Til Finnmark kjem lappsporvane i midten eller i siste halvparten av mai.

    Kjelder

    • Svensk wikipedia.
    • Norsk Fugleatlas, 1994.
    1. Norsk institutt for naturforskning: Færre fugl i fjellet
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NN

    Lappsporv: Brief Summary ( норвешки )

    добавил wikipedia NN

    Lappsporv er ein robust, mellomstor sporvefugl med leveområde i nordlege Europa og Asia, og i nordlegste Nord-Amerika. Han var tidlegare klassifisert i busksporvfamilien, men er no ein del av ein familie av arktiske artar i Calcariidae.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NN

    Lappspurv ( норвешки )

    добавил wikipedia NO
     src=
    Calcarius lapponicus

    Lappspurv (Calcarius lapponicus) er en fugl. Fuglene lever helst parvis, men også i små kolonier.

    Utbredelse

    Lappspurven har sin utbredelse i de nordlige tundraområder både i Nord-Amerika, Europa og Asia. I Norge finnes den også i fjellområdene i Sør-Norge. Den hekker helt sør til de nordligste områdene i Aust-Agder. Det er observert hekking langs kysten i Møre og Romsdal.

    I senere år har fjellfuglene hatt stor tilbakegang i Europa, sa seniorforsker ved Norsk institutt for naturforskning John Atle Kålås i januar 2019. Lappspurvbestanden har i så måte blitt redusert med hele 25 % i Skandinavia.[2]

    Ernæring

    Om sommeren spiser de for det meste insekter, om vinteren er ernæringen hovedsakelig frø.

    Hekking

    Reiret bygges av mose og strå, det blir gjerne foret med hår (ofte fra reinsdyr), det er oså vanlig at Lappspurven forer reiret med fjær fra ryper. De legger vanligvis fra 5 til 6 egg som varierer i fargen. Eggleggingen er temperaturavhening. Desto lenger sør de hekker desto tidligere foregår eggleggingen. Hunnen ruger eggene i 13-14 dager, noen ganger får hun hjelp av hannen. Begge foreldrene mater ungene. De forlater reiret etter 8 til 10 dager, ofte flere dager før de er flyvedyktige.

    Referanser

    1. ^ «Artsdatabankens artsopplysninger». Artsdatabanken. 18. november 2015. Besøkt 24. januar 2019.
    2. ^ Knut-Sverre Horn (2019) Fjellfuglene går tilbake: – Urovekkende, sier forsker. NRK Finnmark, 2019-01-06.

    Eksterne lenker

    ornitologistubbDenne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
    Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia forfattere og redaktører
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NO

    Lappspurv: Brief Summary ( норвешки )

    добавил wikipedia NO
     src= Calcarius lapponicus

    Lappspurv (Calcarius lapponicus) er en fugl. Fuglene lever helst parvis, men også i små kolonier.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia forfattere og redaktører
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia NO

    Calcarius lapponicus ( Pms )

    добавил wikipedia PMS
    Drapò piemontèis.png Vos an lenga piemontèisa Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.
    Laplandbunting67.jpg
     src=

    Calcarius lapponicus

    Version dël nòm

    Scientìfich: Calcarius lapponicus
    Piemontèis : ...
    Italian : Zigolo di Lapponia

    Órdin: Passeriformes
    Famija: Emberizidae
    Géner: Calcarius




    Descrission

    Àutri nòm an piemontèis: ...
    A l'é ën cit osel.

    Ambient

    Da finì.

    Distribussion

    As treuva an Euròpa, Asia e América.

    Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse

    Calcarius lapponicus

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia PMS

    Calcarius lapponicus: Brief Summary ( Pms )

    добавил wikipedia PMS
    Laplandbunting67.jpg  src=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia authors and editors
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia PMS

    Poświerka zwyczajna ( полски )

    добавил wikipedia POL
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku
     src=
    Jaja poświerki zwyczajnej

    Poświerka zwyczajna, poświerka szponiasta, poświerka (Calcarius lapponicus) – gatunek ptaka z rodziny poświerek (Calcariidae), wcześniej zaliczany do trznadlowatych, z rzędu wróblowych. Występuje w strefie tundry Eurazji i Ameryki Północnej. W Polsce nieliczny ptak przelotny i zimujący.

    Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową[5].

    Systematyka

    Wyróżniono kilka podgatunków C. lapponicus[6][3]:

    • C. lapponicus subcalcaratus – północna Kanada i Grenlandia.
    • C. lapponicus lapponicus – północna Europa, północna Azja.
    • C. lapponicus kamtschaticus – północno-wschodnia Syberia, wschodnia Azja.
    • C. lapponicus alascensis – skrajnie wschodnia Syberia, Alaska i północno-zachodnia Kanada.
    • C. lapponicus coloratusWyspy Komandorskie.

    Przypisy

    1. Calcarius lapponicus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
    2. Lapland Longspur (Calcarius lapponicus) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 2013-07-07].
    3. a b Denis Lapage: Poświerka (Calcarius lapponicus) (Linnaeus, 1758). Avibase. [dostęp 2013-07-08].
    4. Calcarius lapponicus. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
    5. Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 28 września 2004 r. w sprawie gatunków dziko występujących zwierząt objętych ochroną Dz.U. z 2004 r. nr 220, poz. 2237
    6. Frank Gill, David Donsker: Family Calcariidae (ang.). IOC World Bird List: Version 3.4. [dostęp 2013-07-08].

    Bibliografia

    • Paul Sterry, Andrew Cleave, Andy Clements, Peter Goodfellow: Ptaki Europy. Warszawa: Świat Książki, 2007. ISBN 978-83-247-0818-5.
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia POL

    Poświerka zwyczajna: Brief Summary ( полски )

    добавил wikipedia POL
     src= Jaja poświerki zwyczajnej

    Poświerka zwyczajna, poświerka szponiasta, poświerka (Calcarius lapponicus) – gatunek ptaka z rodziny poświerek (Calcariidae), wcześniej zaliczany do trznadlowatych, z rzędu wróblowych. Występuje w strefie tundry Eurazji i Ameryki Północnej. W Polsce nieliczny ptak przelotny i zimujący.

    Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia POL

    Escrevedeira-da-lapónia ( португалски )

    добавил wikipedia PT
     src=
    Calcarius lapponicus - MHNT
    Calcarius lapponicus

    A escrevedeira-da-lapónia (Calcarius lapponicus) é uma pequena ave da família Fringillidae. Distingue-se pela combinação de preto, ruivo e branco na plumagem, destacando-se a linha branca na parte posterior da face. O bico é amarelo.

    Nidifica nas regiões árcticas e subárcticas a norte do paralelo 60 ºN e inverna em latitudes temperadas.

    Em Portugal a sua ocorrência é acidental.

    Subespécies

    São reconhecidas 5 subespécies:

     title=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores e editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia PT

    Escrevedeira-da-lapónia: Brief Summary ( португалски )

    добавил wikipedia PT
     src= Calcarius lapponicus - MHNT Calcarius lapponicus

    A escrevedeira-da-lapónia (Calcarius lapponicus) é uma pequena ave da família Fringillidae. Distingue-se pela combinação de preto, ruivo e branco na plumagem, destacando-se a linha branca na parte posterior da face. O bico é amarelo.

    Nidifica nas regiões árcticas e subárcticas a norte do paralelo 60 ºN e inverna em latitudes temperadas.

    Em Portugal a sua ocorrência é acidental.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autores e editores de Wikipedia
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia PT

    Ostrohárka severská ( словачки )

    добавил wikipedia SK

    Ostrohárka severská (iné názvy: strnádka severná, strnádka severská[2]; Calcarius lapponicus) je druh vtáka z čeľade ostrohárkovité (Calcariidae). Hniezdi vo vrbinách tundry v celej holarktickej oblasti. Európske populácie zimujú na pobreží Severného mora a Čierneho mora, časť zalieta až do Národného parku Hortobágy. Aj zo Slovenska sú záznamy zimujúcich i migrujúcich, ľahko však unikajú pozornosti.[3]. Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov ostrohárka severská patrí medzi najmenej ohrozené druhy, trend celkovej populácie je stúpajúci, v severnej Amerike bol zaznamenaný za posledných 40 rokov slabý, štatisticky nevýznamný nárast populácie. V Európe stavy v rokoch 19802013 mierne poklesli.[1]

    Opis

    Ostrohárka severská meria 15[4] – 16 cm[5] a váži 20 – 35 g[6].

    Výskyt a stav na Slovensku

    V zozname vzácnych ornitologických pozorovaní podliehajúcich hláseniu Faunistickej komisii sú 4 záznamy zimujúcich (2010,2011 a 2013)[7] a v zozname vzácnych a zriedkavých druhov vtákov databázového systému Birding Slovakia je 16 záznamov (tiež roky 2010,2011 a 2013).[8]

    Odhadovaný počet zimujúcich jedincov 0 - 50. Ekosozologický status v roku 1995 Im - nezaradený migrant, resp. nehniezdič. V roku 1998 žiadny. Európsky ochranársky status nezaradený SPEC. Stupeň ohrozenia S - vyhovujúci ochranársky status.[3]

    Galéria

    Referencie

    1. a b IUCN Red list 2019.2. Prístup 22. júla 2019.
    2. KOVALIK, Peter, et al. Slovenské mená vtákov sveta [online]. Bratislava : SOS/BirdLife Slovensko, 2010, rev. 2016-10-23, [cit. 2016-11-01]. Dostupné online.
    3. a b DANKO, Štefan; DAROLOVÁ, Alžbeta; KRIŠTÍN, Anton, et al. Rozšírenie vtákov na Slovensku. Bratislava : Veda, 2002. Autor druhu Štefan Danko. ISBN 80-224-0714-3. Kapitola Ostrohárka severská / Strnádka severská, s. 627 - 628.
    4. PETERSON, R. T.; MOUNTFORT, G.; HOLLOM, P. A. D.. Európa madarai. Budapest : Gondolat, 1986. ISBN 978-80-7234-292-1. (preklad do maďarčiny)
    5. JONSSON, Lars. Die Vögel Europas und des Mittelmeerraumes. Stuttgart : Franckh-Kosmos, 1992. ISBN 3-440-06357-7. (po nemecky)
    6. FERIANC, Oskár. Vtáky Slovenska 2. Bratislava : Veda, 1979.
    7. Zoznam vzácnych ornitologických pozorovaní podliehajúcich hláseniu Faunistickej komisii, databázový systém Aves-Symfony [online]. Bratislava : SOS/BirdLife Slovensko, [cit. 2016-10-23]. Dostupné online.
    8. Zoznam pozorovaní vzácnych a zriedkavých druhov vtákov, databázový systém Birding Slovakia [online]. [Cit. 2016-11-01]. Dostupné online.

    Iné projekty

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autori a editori Wikipédie
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia SK

    Ostrohárka severská: Brief Summary ( словачки )

    добавил wikipedia SK

    Ostrohárka severská (iné názvy: strnádka severná, strnádka severská; Calcarius lapponicus) je druh vtáka z čeľade ostrohárkovité (Calcariidae). Hniezdi vo vrbinách tundry v celej holarktickej oblasti. Európske populácie zimujú na pobreží Severného mora a Čierneho mora, časť zalieta až do Národného parku Hortobágy. Aj zo Slovenska sú záznamy zimujúcich i migrujúcich, ľahko však unikajú pozornosti.. Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov ostrohárka severská patrí medzi najmenej ohrozené druhy, trend celkovej populácie je stúpajúci, v severnej Amerike bol zaznamenaný za posledných 40 rokov slabý, štatisticky nevýznamný nárast populácie. V Európe stavy v rokoch 19802013 mierne poklesli.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Autori a editori Wikipédie
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia SK

    Ostroglež ( шпански; кастиљски )

    добавил wikipedia SL

    Ostroglež (znanstveno ime Calcarius lapponicus) je ptica pevka iz družine strnadov (Emberizidae).

    Gnezdi na visokem severu Evrope, Azije in Amerike. Je selivka, prezimuje v ruskih stepah, v južnih ZDA, v Skandinaviji in Veliki Britaniji.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Avtorji in uredniki Wikipedije
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia SL

    Lappsparv ( шведски )

    добавил wikipedia SV

    Lappsparv (Calcarius lapponicus) är en fågel som tillhör familjen sporrsparvar, vilka tidigare fördes till familjen fältsparvar.

    Utseende

    Den adulta lappsparvshanen mäter 15,5–16 centimeter på längden och honan är något mindre. Lappsparven utmärker sig genom en lång bakklo, som är längre än själva baktån och mindre böjd än hos fältsparvarna. Hos den adulta hanen är hjässa, kind, strupe och övre bröst helsvart. Från näbbroten sträcker sig ett ljust ögonbrynsstreck som löper bakom de svarta örontäckarna ned på halsen. Nacken är rostbrun. Ryggen, skuldrorna och vingtäckarna är spräckliga i svart och rostbrunt. Undersidan är vit, med rostgul anstrykning. Sidorna är tecknade med svarta fläckar. Hos honan saknas det svarta på huvudet, strupen och kroppssidorna, och hennes färg är i allmänhet blekare och mer rostbrun. Hon har ett svartfläckat ljust bröst.[2]

    Utbredning och systematik

    Lappsparven är en flyttfågel som har ett i det närmaste cirkumpolärt häckningsområde från Skandinaviska fjällkedjan, över arktiska Eurasien, i Alaska, Kanada, allra nordligaste USA, och Grönlands västkust. Den övervintrar på stäpperna i Ryssland och Centralasien från Svarta havet och österut till Nordkorea och Japan; i USA, i Danmark, på Brittiska öarna och utmed norra Västeuropas kustområden.[3]

    Lappsparven delas upp i tre till fem underarter. Clements et al 2015 erkänner följande tre underarter:[4]

    • C. l. alascensis (Ridgway, 1898) – häckar på Aleuterna och Pribiloföarna, och i Alaska och västra Kanada. Övervintrar i USA så långt söderut som till norra Texas.
    • C. l. lapponicus inkl. subcalcaratus (Brehm, 1826) – häckar från Skandinavien och norra Ryssland till Berings sund, norra Kanada och Grönland. Övervintrar i centrala USA, på stäpperna i Ryssland och Centralasien och västerut till Europa.
    • C. l. coloratus (Ridgway, 1898) inkl kamtschaticus (Portenko, 1937) – häckar i östra Sibirien, på Kamtjatkahalvön och på Kommendörsöarna. Övervintrar bland annat i Japan.

    Ekologi

     src=
    Adult hane i häckningsdräkt.
     src=
    Calcarius lapponicus

    I slutet av april eller början av maj anländer lappsparven till sina häckningsområden. Den häckar företrädesvis på högt belägna, mycket fuktiga fjällhedar och myrar. Boet, som byggs av fina kvistar, gräs och mossa samt inuti är fodrat med fjädrar, placeras på fuktiga ställen på marken, gärna i en fördjupning eller intill en tuva. I början av juni lägger honan fyra till sex gråaktiga, gulaktiga eller ljusbruna ägg, som är mer eller mindre överdragna med mörkare streck och punkter. Äggen ruvas i ungefär två veckor och redan i mitten av juli är ungarna utflugna. Lappsparvarna lever vanligen parvis, men även i små kolonier. På sommaren består deras föda huvudsakligen av insekter. På vintern övergår de till att äta frön.

    Status och hot

    Lappsparven har ett mycket stort utbredningsområde, världspopulationen uppskattas till hela 150 miljoner individer och den ökar dessutom i antal.[1] Det gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1] I Europa tros det häcka mellan 5,3 och 12,7 miljoner par.[1]

    Noter

    1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Calcarius lapponicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
    2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 394-395. ISBN 978-91-7424-039-9
    3. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
    4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

    Externa länkar

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia författare och redaktörer
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia SV

    Lappsparv: Brief Summary ( шведски )

    добавил wikipedia SV

    Lappsparv (Calcarius lapponicus) är en fågel som tillhör familjen sporrsparvar, vilka tidigare fördes till familjen fältsparvar.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia författare och redaktörer
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia SV

    Mahmuzlu çinte ( турски )

    добавил wikipedia TR

    Mahmuzlu çinte[1] (Calcarius lapponicus), kiraz kuşugiller (Emberizidae) familyasından bir kuş türü.

    Özellikler

    Kalın sarı bir tohum-yiyici gagasıyla, güçlü bir kuştur. Yaz erkeğinin, siyah baş ve boğazı, beyaz göz çizgisi, kestane rengi ensesi, beyaz alt parçaları ve fazlaca çizgili siyah-gri arkası vardır. Diğer kuş tüylerinin, daha açık portakal rengi-kahverengi bir baş, daha kahverengi bir arka ve kestane rengi ense ve kanat panelleri vardır.

    Davranış

    Huş ağacı veya söğütle ıslak alanlarda görülürler ve veya yalın dağlar ve ekili kara veya kıyılarda kışlarlar. Doğal yiyeceği, yavruyu besleyeceği zaman böceklere dayanır ve aksi takdirde tohumlardır. Yuva yerdedir. 2-4 yumurta koyulur.

    Yayılış

    Arktik Avrupa ve Asya'nın karşısında ve Kanada ve en kuzey ABD'de görülürler. Kuzey Amerika'da, Lapland Longspur olarak bilinirler. Göçmendirler, Rus bozkırları, güney ABD ve kıyısal Danimarka ve büyük Britanya'da kışı geçirirler.

    Kaynakça

    • BirdLife International (2004). Calcarius lapponicus. Tehlike altında olan türlerin 2006 IUCN Kırmızı Listesisi. IUCN 2006. 12 May 2006 tarihinde alınmıştır.
    • Tomek, Teresa & Bocheński, Zygmunt (2005): Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland. Acta zoologica cracoviensia 48A(1-2): 43-65. PDF fulltext

    Notlar

    1. ^ Guy M. Kirwan (2008). The Birds of Turkey. Londra: Christopher Helm. ISBN 978-1-4081-0475-0.

    Dış bağlantılar

    Wikiquote-logo.svg Virtual Birds'de Mahmuzlu çinte kuşunun kuş sesi bulunur.
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia TR

    Mahmuzlu çinte: Brief Summary ( турски )

    добавил wikipedia TR

    Mahmuzlu çinte (Calcarius lapponicus), kiraz kuşugiller (Emberizidae) familyasından bir kuş türü.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia TR

    Подорожник лапландський ( украински )

    добавил wikipedia UK

    Морфологія

     src=
    Ілюстрація Calcarius lapponicus. Перша особина зверху

    Подорожник лапландський ззовні нагадує очеретяну вівсянку (Emberiza schoeniclus). Шлюбне оперення відрізняється чорною голівкою з білою смужкою біля очей, а також червоно-коричневою потилицею. Для самок також характерний жовтий дзьоб. Розмір подорожника лапландського, звичайний для більшості представників родини, близько 15—17 см в довжину. Вага становить 25 г.

    Гніздування

     src=
    Яйця Calcarius lapponicus

    Гніздиться в тундрі. Самці подорожника лапландського першими з'являються на місці майбутнього гнізда й намагаються встановити межі своєї території. Після того, як більша частина снігу розтанула, прямо на землі починається будівництво гнізда. Воно складається з тонких травинок, моху й коренів, а всередині вистелено травою та волоссям тварин. Самка відкладає по 5—6 зеленувато-коричневих яєць величиною 21 мм. Відкладання яєць буває тільки раз на рік, насиджування триває близько 12—14 днів.

    Живлення

    Узимку представники цього виду живляться насінням, а влітку — дрібними членистоногими, часто комарами.

    Ареал

    Подорожник лапландський — перелітний птах, що населяє різні райони північної кулі. Трапляється в Північній Америці: у Канаді, крайній півночі США та в Гренландії. У Старому Світі: зустрічається в Ісландії, на Британських островах, в європейських північних країнах, на півночі Росії, у Сибіру. Узимку мігрує в центральні та південні регіони Сполучених Штатів, до Центральної Європи, північної Франції, Балкан та Центральної Азії.

    В Україні — зимуючий птах[3].

    Галерея

    Примітки

    1. BirdLife International (2012). Calcarius lapponicus: інформація на сайті МСОП (версія 2013.2) (англ.) 26 November 2013
    2. Маркевич О. П. Російсько-українсько-латинський зоологічний словник / О. П. Маркевич, К. І. Татарко. — К.: Наукова думка, 1983. — 410 с.
    3. http://aves.land.kiev.ua/3601.html

    Джерела

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Автори та редактори Вікіпедії
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia UK

    Calcarius lapponicus ( виетнамски )

    добавил wikipedia VI
     src=
    Calcarius lapponicus

    Calcarius lapponicus là một loài chim trong họ Calcariidae.[2]

    Phân bố và môi trường sống

    Loài này sinh sống ở châu Âu và châu Á thuộc Bắc cực và ở Canada và phía bắc Hoa Kỳ. Đây là loài chim di cư, chúng trú đông ở các vùng đất dốc của Nga, miền nam Hoa Kỳ, các khu vực thuộc bắc cực của miền bắc Scandinavia và kéo dài xuống bờ biển phía nam Thụy Điển, Đan MạchAnh. Đây là loài Á-Âu duy nhất trong chi calcarius, và có thể nó không tiến hóa ở khu vực Á-Âu, nó đã có mặt ở Đông Âu ít nhất 30.000 năm.[3]

    Hình ảnh

    Chú thích

    1. ^ BirdLife International (2012). Calcarius lapponicus. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2013.
    2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.
    3. ^ Tomek, Teresa & Bocheński, Zygmunt (2005): Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland. Acta zoologica cracoviensia 48A(1-2): 43-65. PDF fulltext

    Liên kết ngoài

     src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Calcarius lapponicus
    Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia VI

    Calcarius lapponicus: Brief Summary ( виетнамски )

    добавил wikipedia VI
     src= Calcarius lapponicus

    Calcarius lapponicus là một loài chim trong họ Calcariidae.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia VI

    Лапландский подорожник ( руски )

    добавил wikipedia русскую Википедию
     src=
    Calcarius lapponicus

    Как и у пуночки, самцы лапландского подорожника первыми появляются на месте будущего гнезда и пытаются установить границы своего ареала. После того как большая часть снега растаяла, прямо на земле начинается строительство гнезда. Оно состоит из тонких травинок, мха и корней, а внутри выстлано травой и волосами животных. Самка откладывает по 5—6 зеленовато-коричневых яиц величиной 21 мм. Откладывание яиц бывает только раз в год, насиживание длится около 12—14 дней.

    Примечания

    1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 394. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Авторы и редакторы Википедии
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia русскую Википедию

    Лапландский подорожник: Brief Summary ( руски )

    добавил wikipedia русскую Википедию
     src= Calcarius lapponicus

    Как и у пуночки, самцы лапландского подорожника первыми появляются на месте будущего гнезда и пытаются установить границы своего ареала. После того как большая часть снега растаяла, прямо на земле начинается строительство гнезда. Оно состоит из тонких травинок, мха и корней, а внутри выстлано травой и волосами животных. Самка откладывает по 5—6 зеленовато-коричневых яиц величиной 21 мм. Откладывание яиц бывает только раз в год, насиживание длится около 12—14 дней.

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    Авторы и редакторы Википедии
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia русскую Википедию

    铁爪鹀 ( кинески )

    добавил wikipedia 中文维基百科
    二名法 Calcarius lapponicus
    (Linnaeus)[1]
     src=
    Calcarius lapponicus

    铁爪鹀学名Calcarius lapponicus)为雀科铁爪鹀属鸟类,俗名铁爪子、铁雀、雪眉子。分布于新旧大陆极北地区、西伯利亚、蒙古、朝鲜半岛、日本以及中国大陆的东北、内蒙古河北江苏湖北四川甘肃等地,多生活于开阔地区,冬季栖息于草地、沼泽地、平原田野丘陵的稀疏山林中。该物种的模式产地在Lapland,Europe。[1]

    亚种

    参考文献

    1. ^ 1.0 1.1 中国科学院动物研究所. 铁爪鹀. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
    2. ^ 中国科学院动物研究所. 铁爪鹀东北亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2013-12-03).
    小作品圖示这是一篇與雀形目相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
     title=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    维基百科作者和编辑
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia 中文维基百科

    铁爪鹀: Brief Summary ( кинески )

    добавил wikipedia 中文维基百科
     src= Calcarius lapponicus

    铁爪鹀(学名:Calcarius lapponicus)为雀科铁爪鹀属鸟类,俗名铁爪子、铁雀、雪眉子。分布于新旧大陆极北地区、西伯利亚、蒙古、朝鲜半岛、日本以及中国大陆的东北、内蒙古河北江苏湖北四川甘肃等地,多生活于开阔地区,冬季栖息于草地、沼泽地、平原田野丘陵的稀疏山林中。该物种的模式产地在Lapland,Europe。

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    维基百科作者和编辑
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia 中文维基百科

    ツメナガホオジロ ( јапонски )

    добавил wikipedia 日本語
    ツメナガホオジロ ツメナガホオジロ 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes : ホオジロ科 Emberizidae : ツメナガホオジロ属
    Calcarius : ツメナガホオジロ
    C. lapponicus 学名 Calcarius lapponicus 和名 ツメナガホオジロ 英名 Lapland Longspur
     src=
    Calcarius lapponicus

    ツメナガホオジロ(爪長頬白、学名:Calcarius lapponicus)は、スズメ目ホオジロ科に分類される鳥類の一種である。

    分布[編集]

    ユーラシア大陸北アメリカ北極圏亜寒帯で繁殖し、冬季はイギリス、ヨーロッパ中部から中国東部、ウスリーまでのユーラシア大陸の中緯度地帯と、北アメリカ中部に渡り越冬する。

    日本では冬鳥または旅鳥として渡来するが数は少ない。主に本州中部以北に渡来するが、観察記録は伊豆諸島南西諸島を含む全国である。

    形態[編集]

    体長役16cm。雄の夏羽は頭上、耳羽、喉、胸が黒い。目の上後方から頸まで伸びる白線がある。体の上面は淡い茶褐色で、下面は白く黒い斑がある。雄の冬羽は頭部や胸の黒色が少なく、全体に淡い褐色になる。雌は雄の冬羽と似ている。

    足は黒褐色で後趾の爪は長い。これが和名の由来である。

    シブリー・アールキスト鳥類分類体系上の位置[編集]

    シブリー・アールキスト鳥類分類
    スズメ小目 Passerida
    スズメ上科 Passeroidea
    ホオジロ亜科 Emberizinae

    画像[編集]

     src= ウィキメディア・コモンズには、ツメナガホオジロに関連するメディアがあります。

    関連項目[編集]

    執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
     title=
    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    ウィキペディアの著者と編集者
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia 日本語

    ツメナガホオジロ: Brief Summary ( јапонски )

    добавил wikipedia 日本語
     src= Calcarius lapponicus

    ツメナガホオジロ(爪長頬白、学名:Calcarius lapponicus)は、スズメ目ホオジロ科に分類される鳥類の一種である。

    лиценца
    cc-by-sa-3.0
    авторски права
    ウィキペディアの著者と編集者
    изворно
    посети извор
    соработничко мреж. место
    wikipedia 日本語